”Yxan” och huggaren

”Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den?” — Jes. 10:15.

1, 2. a) Vilket bruk av individer eller nationer är inte ovanligt i historien? b) Vilka exempel har vi på detta bruk av människor som redskap?

DET är inte ovanligt att en person använder en annan person som redskap för att få någonting utfört. Det är heller inte okänt i människans historia att en hel nation använts som ett redskap av någon i myndighetsställning, vilken man ser upp till som förmer än härskaren i den nation som används som redskap.

² Vi kan till exempel tänka på fallet med kung David i Jerusalem. Han använde sin fältmarskalk, härföraren Joab, som ett redskap till att låta den trogne hettitiske officeren Uria bli övergiven för att möta en säker död i strid. På så sätt dog Uria okunnig om att kung David hade kränkt hans hustru, Bat-Seba. (2 Sam. 11:1—12:9; 1 Kon. 15:5) Vidare har vi fallet med påven Hadrianus (Adrian) IV, engelsman till börden. År 1155 v.t. gjorde han England under kung Henrik II till sitt redskap för att börja underkuva hela Irland, så att de irländska religiösa ledarna skulle föras in under det herravälde som utövades av påvedömet i Rom.a

3, 4. a) Vilken nation blev i forna tider använd som blott och bart ett handverktyg? b) I vilken profetia i Jesaja finns namnet på honom som använde den assyriska nationen som ett redskap?

³ I forntiden, många hundra år innan den irländska kyrkan blev underkuvad, inträffade det att en mäktig, i hög grad militariserad nation blev använd som ett redskap eller ett verktyg av en ännu större makt. Denna forntida nation var Assyrien vid den tid då det var det rådande världsväldet, det andra världsväldet i bibelns historia. Men vilken större makt var det som kunde använda det assyriska världsväldet som blott och bart ett redskap eller handverktyg? Vilken denna större makt var tillkännagavs för människor någon tid innan assyrierna under kung Sanherib invaderade Juda rikes landområde år 732 f.v.t. Identifieringen av den makt som var överlägsen det assyriska imperiet fanns i följande ord:

⁴ ”Skall då yxan berömma sig mot [upphöja sig över, NW] honom som hugger med den eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä! Så skall då Herren, HERREN Sebaot [den sanne Herren, härskarornas Jehova, NW] sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld. Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag. Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort. De träd, som bliva kvar i hans skog, skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.” — Jes. 10:15—19.

5, 6. Vad säger Jesaja längre fram om Jehovas förmåga att använda Assyrien som blott och bart ett redskap?

⁵ Dessa ord upptecknades av den inspirerade profeten Jesaja, Amos’ son, som fullbordade skrivandet av sin underbara profetiska bok omkring år 732 f.v.t., det år under vilket den assyriska invasionen av Juda land ägde rum. Jesaja förklarar således att den stora makt som använder redskapet är ”den sanne Herren, härskarornas Jehova”, ja, ”Israels ljus ... och hans Helige”. Är denne Helige i stånd att använda en hel nation som blott och bart ett redskap? Låt oss för att få ett inspirerat svar på denna fråga höra vad profeten Jesaja längre fram säger om ”den sanne Herren, härskarornas Jehova”, nämligen följande:

⁶ ”Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål? ... Nej, folken [nationerna, NW] äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.” — Jes. 40:12—15.

Den symboliska yxan

7. Lika vad är alltså nationerna i jämförelse med Jehova, och vad liknar Jehova sig själv vid i Jesaja 10:15?

⁷ I jämförelse med ”den sanne Herren, härskarornas Jehova”, är alla nationerna, också Assyrien, som en oansenlig droppe vatten som faller från ett ämbar eller som grandet på vågskålen. Med den största lätthet kan han alltså använda vilken som helst nation som han utväljer som sitt redskap till att verkställa hans gudomliga uppsåt. I Jesaja 10:15 liknar han därför sig själv vid en huggare, en sågare, en som hanterar en käpp, en som svingar en stav. Han förklarar att han ”är förmer än ett stycke trä” eller ”icke är trä” (Åk). Nej, han är inte skaftet på yxan eller käppen eller staven. Han är den levande Guden, den Allsmäktige som hanterar dessa symboliska verktyg. Vad är då den symboliska yxan, som han utför ett huggningsarbete med?

8. Vem är ”assyriern”, som omtalas i Jesaja 10:5, 6?

⁸ Tidigare i det tionde kapitlet i Jesajas profetiska bok visar Jehova själv vad den symboliska yxan är. I Jesaja 10:5, 6 (NW) läser vi alltså följande ord av Jehova: ”Å, assyriern, min förbittrings stav och käppen som är i deras hand för min förkastelsedom! Mot en avfällig nation skall jag sända honom och mot mitt ursinnes folk skall jag till honom ge en befallning att ta mycket byte och att ta mycket rov och att göra det till en plats att trampa ned som leran på gatorna.” Ja, det symboliska verktyg som Jehova använder för att verkställa sitt bestämda uppsåt är ”assyriern”. Denna benämning avser inte en enskild assyrier, nej, inte ens kungen i Assyrien. Den syftar på hela nationen Assyrien, det andra världsväldet i bibelns profetior. Ingen enskild assyrier, inte ens kungen själv, kunde på egen hand fullgöra det verk som Jehova har förelagt ”assyriern”. Detta visas av att Jehova, sedan han kallat assyriern ”min förbittrings stav”, riktar sig till ”käppen som är i deras hand för min förkastelsedom!” (Jes. 10:5, NW; lägg märke till Jes. 10 vers 24.) Av detta framgår det tydligt att det som avses är en av flera medlemmar bestående assyrier, nämligen hela nationen Assyrien och särskilt dess militära styrkor.

9. På vilket sätt påverkas vi i denna tid av uppfyllelsen av profetian i Jesaja 10:5, 6, och hur visar aposteln Paulus detta?

⁹ Men av vilket intresse är denna forntida profetia om ”assyriern” för oss i denna tid? Den är av stort intresse. Detta är inte en profetia som bara tillhör det sedan länge döda förgångna. Det är en levande profetia, och uppfyllelsen av den i vår tid kommer att påverka oss alla. I vår egen generations tid måste den få sin slutliga och fullständiga uppfyllelse i full skala! Tillämpningen av profetian hade inte nått sitt slut med en uppfyllelse av den på 700-talet före den vanliga tideräkningens början. Ja, den kristne aposteln Paulus citerade den tjugoandra versen i Jesajas tionde kapitel och tillämpade den på sin egen tid under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. I överensstämmelse med Jesajas profetia var det enbart en kvarleva av judarna som tog emot kristendomen, och av detta skäl sade aposteln Paulus vidare: ”Dessutom utropar Jesaja om Israel: ’Även om antalet av Israels söner må vara såsom sanden i havet, är det kvarlevan som skall bli frälst. Ty Jehova skall hålla räkenskap på jorden, skall avsluta den och avkorta den.’” — Rom. 9:27, 28, NW. Se också Romarna 15:4.

10. Hur säkerställs identifieringen av den ”avfälliga nationen” och ”mitt ursinnes folk”, som omtalas av Jehova i Jesaja 10:6?

¹⁰ Mot vilken forntida nation var det härskarornas Jehova använde assyriern som en ”stav” och en ”yxa”? Orsaken till att en sådan fråga intresserar oss alla i denna tid är att den forntida nationen var en förebild till den nutida kristenheten! Jehova kallade den forntida nationen ”en avfällig nation” och ”mitt ursinnes folk”. (Jes. 10:6, NW) Med dessa ord avsåg Jehova den nation och det folk som utgjorde tiostammarsriket Israel med dess huvudstad Samaria. Det hade frigjort sig från Davids rike, som hade Jerusalem som sin huvudstad. Brytningen hade ägt rum sedan kung Salomo, Davids son, hade dött. ”Assyriern” vittnar om tiostammarsriket Israels religiösa avfall, när han talar föraktfullt om huvudstaden Samaria och dess ”värdelösa gudar”. (Jes. 10:11, NW) Detta Israels rike hade år 997 f.v.t. avfallit från tillbedjan av Jehova som Gud, så hur skulle de gudar som infördes av nationens avfälliga kungar kunna vara någonting annat än ”värdelösa gudar”? Sedan Israel i mer än två hundra femtio år framhärdat i att förkasta Jehova som Gud, var han fullt berättigad att tala om dem som ”mitt ursinnes folk”, på vilket han skulle använda ”min förbittrings stav”. — 1 Kon. 12:25—13:6; 16:8—33; Jes. 10:5, 6, NW.

11. Vilken religiös organisation i vår tid motsvarar det avfälliga tiostammarsriket Israel, och varför vill vi inte nu bli funna i denna organisation?

¹¹ Hur väl motsvarar inte kristenheten i vår tid den avfälliga tiostammarsnationen Israel! Men kristenhetens avfall från den sanna kristendomen hade inte enbart blivit förebildat genom det forntida Israels uppror mot Jehova som Gud. Det blev också tydligt förutsagt av Jesus Kristus och hans apostlar. (Matt. 13:24—43; Apg. 20:29—31; 2 Tess. 2:1—12; 2 Tim. 4:3, 4) Alla som tror på bibeln kan därför med förtröstan förvänta att härskarornas Jehova i rätt tid kommer att använda sin förbittrings symboliska ”stav”, ja, den symboliska ”yxan”, över det som i denna tid är ”mitt ursinnes folk”. Vi vill helt visst inte bli funna bland sådana människor! Fördenskull är det bra för oss att vi lär oss vad det är i vår tid som visas i symbol genom ”staven” och ”yxan”.

12. a) Hur använde Jehova ”assyriern” som en ”yxa” med avseende på det forntida Israel? b) I vilket förhållande till Jehovas organisation stod Assyrien vid den tiden?

¹² På profeten Jesajas tid hanterade Jehova det assyriska världsväldet precis som en ”stav”, när han utdelade det avgörande slaget mot det avfälliga tiostammarsriket Israel. Det ödesdigra året var år 740 f.v.t. Då använde Jehova det assyriska världsväldet som sin ”yxa” för att hugga ned den avgudadyrkande nationen Israel. Han gjorde detta på så sätt att han lät de assyriska härarna bringa sin tre år långa belägring av huvudstaden Samaria till en höjdpunkt genom att erövra staden och göra den lik en dyig plats för dem att trampa ned. (2 Kon. 17:7—23; 18:9—12) Låt oss här vara noga med att lägga märke till någonting särskilt. Vad är det? Jo, detta: Även om Jehova använde det assyriska världsväldet som sitt redskap för att dra tillintetgörelse över dem som avfallit från hans tillbedjan, var Assyrien inte någon del av Jehovas organisation. Det var en del av Satans, djävulens, synliga organisation. Landet Assyrien kallades ”Nimrods land”. Denne Nimrod var den som grundade staden Nineve, som blev Assyriens huvudstad. Grundaren blev beryktad som ”Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova”. (Mik. 5:6; 1 Mos. 10:8—12, NW) Ett annat faktum som vi bör lägga märke till är detta: Även om Jehova använde Assyrien som sin ”stav” och ”yxa”, blev detta världsvälde inte därigenom en del av Jehovas synliga organisation. Det började inte tillbedja honom!

”Yxan” försöker upphöja sig över huggaren

13. Vilken inställning hade ”assyriern” till att användas som Jehovas verktyg?

¹³ Det forntida Assyrien hade aldrig någon tanke på att tjäna Jehova och hade ingen önskan att fortsätta att tjäna hans uppsåt för att hävda och upphöja honom och bli till ära för honom. Det var därför som Jehova fortsatte att säga om ”assyriern”: ”Även om han inte skulle vara sådan, skall han känna sig benägen; även om hans hjärta inte skulle vara sådant, skall han göra upp planer, eftersom en önskan att förinta är i hans hjärta och att utrota nationer, inte så få.” — Jes. 10:7, NW.

14. a) ”Assyriern” användes visserligen blott och bart som ett verktyg, men för vad kände han sig själv ”benägen”? b) Vad bär han i sitt hjärta i överensstämmelse med denna benägenhet, och varför är det så?

¹⁴ ”Assyriern” kände sig benägen att gå i en riktning som det inte var meningen att han skulle gå i. Vid den tiden avsåg Jehova att ”assyriern” enbart skulle vara ett verktyg i hans hand för att tjäna hans uppsåt med att tukta en egensinnig nation. Men det var annorlunda med ”assyriern” — han kände sig benägen att göra någonting annat, någonting som var i överensstämmelse med hans egen ärelystnad. Ja, han gör upp planer, men är det på grund av att hans hjärta kärleksfullt förmår honom att tjäna som ett redskap i den Guds hand, som den mäktige jägaren Nimrod hade ställt sig i opposition mot? Nej, hans hjärta är inte sådant; det är inte så hans hjärta är. Det förmår honom inte att forma sitt uppsåt och göra upp planer i samklang med Jehovas rättfärdiga uppsåt. Han gör upp planer att förinta och utrota nationer enbart för glädjen att göra det — med aptiten hos en jägare som tycker om att urskillningslöst döda villebråd. På så sätt hoppas han att behaga sina egna falska gudar och inte Jehova. Han är blott och bart ute efter att erövra världen. Han vill inte vara det Jehova utväljer honom till och bemyndigar honom att vara — ett redskap till att utdela tuktan. Det handlingssätt som ”assyriern” vidare följde visade att det förhöll sig så.

15. Åt vem ger ”assyriern” äran för sin erövring, och hur visar hans ord som är upptecknade i Jesaja 10:8—11 detta?

¹⁵ På grund av att ”assyriern” inte erkänner den allsmäktige Guden, som använder honom som blott och bart ett redskap, ger han inte någon ära åt Jehova, utan tar all äran själv. Vi kan lätt iaktta denna inställning hos ”assyriern”, när han är nära att omstörta tiostammarsriket Israel och erövra dess huvudstad Samaria. Detta israelitiska rike var en av de nationer som ”assyriern” var besluten att förinta och utrota: ”Han säger: ’Äro mina hövdingar ej allasammans konungar? Har det icke gått Kalno såsom Karkemis och Hamat såsom Arpad och Samaria såsom Damaskus? Då min hand har träffat de andra gudarnas [den värdelöse gudens, NW] riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias, skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar [värdelösa gudar, NW]?’” — Jes. 10:8—11.

16. Mot vem var ”assyrierns” hädiska ord riktade, och trots vilka religiösa krafter hade han blivit ”konungarnas konung”?

¹⁶ Detta är verkligen hädiska ord, eftersom de i förakt är riktade mot den ende levande och sanne Guden, Jehova! För ”assyriern” kommer de städer som hans hand traktar efter att erövra att visa sig vara precis som de städer som han redan har erövrat. De områden som han hade erövrat hade styrts av lokala kungar. Nu hade han gjort dem till hövdingar eller vasallfurstar. Hans furstar var alltså i verkligheten ”konungar”, och av detta skäl kunde han skrytsamt kalla sig själv ”konungarnas konung”. ”Assyriern” framhöll att de städer vilkas kungar han hade besegrat ägde många ”gudar” med många människogjorda avgudabilder, i själva verket många fler än de som fanns i Samaria och i Jerusalem. Men trots att alla sådana gudar och konstmässigt gjorda avgudabilder i dessa icke-israelitiska städer var så talrika, hade ”assyriern” erövrat dessa hedniska städer. Visade inte detta att han var starkare än alla dessa gudar? ”Assyriern” gav sig själv svaret: Ja!

17. Varför menade alltså ”assyriern” att det skulle vara lätt att erövra Samaria och Jerusalem?

¹⁷ Dessa ”gudar” var lika värdelösa som det som inte finns! Följaktligen borde det vara lätt att erövra huvudstäderna Samaria och Jerusalem, eftersom dessa städer hade färre gudar och beläten än dessa icke-israelitiska städer, som hade böjt sig i underdånighet för ”assyriern”. Det var så den assyriske konungarnas konung resonerade.

18. På vilka viktiga förhållanden berodde ”assyrierns” förmåga att erövra Samaria?

¹⁸ Vid den tiden hade tiostammarsriket Israel blivit en avfällig nation, en religiös överlöpare! Den hade gått över till att tillbedja guldkalvar, ja, till och med de hedniska Baalerna. Samaria hade inte Jehova som sin Gud. I stället hade det värdelösa gudar och människogjorda avgudabilder. Det var då inte att undra på att ”assyriern” avslutade sin tre år långa belägring av Samaria med att erövra staden år 740 f.v.t.! På grund av denna bragd skulle ”assyrierns” övermod byggas upp ännu mera, och det skulle också hans fräckhet mot tillbedjan av Jehova i Jerusalem. Den assyriske erövraren tog själv äran för den militära segern över Samaria och för att han plundrade staden och gjorde den till ”en plats att trampa ned som leran på gatorna”. Han var stolt över sin till synes oemotståndliga krigsmaskin. Han insåg inte att han blev använd som ett verkställande redskap i händerna på den Gud som Israel hade avfallit från!

19. Vilken fråga kommer således nu upp?

¹⁹ Nu kommer en mycket intressant fråga upp: Kommer vi, eftersom kristenheten blev visad i förebild genom Samaria och tiostammarsriket Israel, att i denna tid i förbindelse med den nutida kristenheten få se en upprepning av det som det avfälliga Israel fick vara med om?

Räkenskap med imperialisten utlovas

20, 21. Varför borde Jehova, enligt Jesaja 10:12—14, vara intresserad av vad ”assyriern” har att säga?

²⁰ Vad menar vi nu? När en stad, som Jehovas namn har blivit fäst vid, omtalas på ett hotfullt sätt, borde då inte han själv vara intresserad? Naturligtvis! Följaktligen avbryter Jehova genom sin profet Jesaja den assyriske imperiebyggarens självförhärligande monolog och säger:

²¹ ”Men när Herren [Jehova, NW] har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka [hålla räkenskap för, NW] den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse. Ty han säger: ’Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen. Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud [ett pip, J. Lindbloms sv. övers.].’” — Jes. 10:12—14.

22. Vilket krigsbyte skulle ”assyriern” behöva ta för att hans erövring skulle omfatta hela jorden?

²² Av ett sådant tal från ”assyrierns” mun framgår det tydligt att det assyriska världsväldet inte skulle vara tillfredsställt med att erövra Samaria. Det skulle vilja samla ”jordens alla länder”. Jerusalem och Juda land skulle vara utsökta ägg för det att samla in. Den assyriske imperialisten skulle mena att han hade kraft, vishet och förstånd att göra sina erövringar över hela jorden.

23, 24. a) På vilket sätt skulle ”assyriern”, när han samlade hela jorden, vara som en som samlar in ägg från ett övergivet rede, enligt vad han själv menade? b) Varför menade Jehova att han hade någonting att säga om detta?

²³ Man kunde anta att detta skulle vara en lätt sak för ”assyriern” — helt enkelt som att plocka ägg ur det rede som föräldrafågeln har övergett i förskräckelse. Det skulle inte vara något flaxande med vingarna för att driva tillbaka den aggressiva hand som sträcks ut efter äggen. Det skulle inte vara någon som öppnade näbben i protest. Det skulle inte ens förekomma ett pip av klagan, när den assyriska krigsmaskinen plundrade och fördärvade och förde bort människor. ”Assyriern” skulle alltså göra vad han behagade med de erövrade områdena, förändra eller utplåna gränserna eller föra bort människor från deras hemland, precis som när ”assyriern” förde bort de överlevande israeliterna från det gudagivna landet Israel till Assyrien och sedan på nytt befolkade det tömda landet med andra nationella grupper.

²⁴ Jehova visste att det krigsbyte som ”assyriern” särskilt åtrådde var Jerusalem och Juda land. Detta var det sista kvarvarande bålverket för Jehovas tillbedjan på jorden. Med rätta borde han ha någonting att säga om detta. Han var förpliktad att handla i ett sådant fall!

25. Varför fanns det vid den tiden ett verk för Jehova att utföra på Sions berg och i Jerusalem?

²⁵ Vid denna kritiska tid på 700-talet f.v.t. hade Jehova, som ”Israels ljus ... och hans Helige”, ett verk att utföra på Sions berg och i Jerusalem, som var beläget på Sions berg. (Jes. 10:17) Under den avfällige kung Ahas’ regering hade Juda land med Jerusalem blivit förorenat med hednisk avgudadyrkan. Men tidigt under hans sons, Hiskias, regering förmådde Jehovas ande den nye kungen i Jerusalem att rena landet från dyrkan av falska, värdelösa gudar och att återställa den rena tillbedjan av Jehova på Sions berg och i Jerusalem, där Jehovas tempel stod. Hiskia började regera fem år innan ”assyriern” omstörtade Samaria. Han härskade i rättfärdighet under tjugonio år, till år 716 f.v.t.

26. Vad fann Jehova nu situationen mogen för att göra, och vilken särskild assyrisk kung var inbegripen?

²⁶ Kung Hiskia upplöste den politiska allians som hans far, kung Ahas, hade ingått med Assyrien. Detta medförde en konfrontation mellan ”assyriern” och Jehova, Hiskias Gud. Det var under dessa omständigheter som Jehova fann situationen mogen för att straffa Assyriens kung, som trotsade Gud, och därigenom ”hemsöka [hålla räkenskap för] den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse”. (Jes. 10:12) Den särskilde kung som detta gällde var Sanherib, son till Sargon II. Namnet Sanherib betyder ”Sin har förökat bröderna” eller ”Må Sin ersätta (de förlorade) bröderna”, och ordet ”Sin” är namnet på den assyriske månguden.

27. Hur kunde Jehova utan att ingripa i Assyriens inre organisation ändå använda detta land som sin symboliska ”yxa”?

²⁷ Sanherib har sin motsvarighet i vår tid. Jehovas sätt att bruka den nutida motbildliga ”yxan”, med vilken han skall utföra en del huggningsarbete, är ett intressant ämne att begrunda. När vi griper oss an med detta studium, bör vi tänka på att Jehova lät det forntida assyriska väldet ha sin egen organisation. Han ingrep inte i dess inre angelägenheter. Ändå var det möjligt för honom att använda det assyriska världsväldet som sin ”yxa”. Hur då? Genom att han riktade dess hugg och pekade ut var den symboliska ”yxan” skulle träffa. På detta sätt åstadkom Jehova att det som han ville skulle huggas ned också blev nedhugget.b

[Fotnoter]

[Bild på sidan 250]

För formaterad text, se publikationen)

[Assyriska bokstäver]

Sin achi ir-i-ba

(Månen) (bröder) (han förökade)

”Månen har förökat bröder”

Kilskriftsform av namnet Sanherib och förklaring av vad det betyder