En nation väntar på befrielse

 1. Skulle de fångna judarna i Babylon resa sig och söka befria sig själva, särskilt när de sjuttio åren var förlidna? Ge skäl för svaret.

NÄR Jehova fastställer tiden för en viss händelse, är det gagnlöst om någon söker hindra eller fördröja den eller söker tvinga händelseutvecklingen att få ett snabbare förlopp. En sådan situation stod Israel inför under fångenskapen i Babylon. Gud hade genom sin profet Jeremia sagt att israeliterna skulle vara fångar i Babylon i sjuttio år. Därför skulle det inte löna sig, om de gjorde upp planer för att omstörta Babylon och söka åstadkomma en tidigare befrielse. Gud bjöd dem i stället att de skulle gå åstad och bilda familjer och vara tillfreds med att leva i Babylon och vänta på Guds tid, då han skulle befria dem. Inte ens när de sjuttio åren var förlidna fick de resa sig i revolt för att tillintetgöra Babylon, nej, de fick inte ens strida för att bli fria ur slaveriet. Det var Gud själv som skulle befria dem, och han skulle använda ett annat redskap än de fångna israeliterna. — Jer. 29:4—10.

 2. Varför måste den trogna kvarlevan av judarna ha tro och uthärdande för att kunna vänta på Jehova?

² Detta krävde tålamod och uthärdande jämte tro. Många av de israeliter, som var slavar i Babylon, hade ångrat sin nations orätta handlingar. De kände vämjelse över den förnedrande demondyrkan, som florerade runt omkring dem i Babylon. De längtade mycket efter att se Guds sanna tillbedjan återupprättad i Jerusalem. Men Babylon hade rykte om sig att aldrig frige sina fångar, och babylonierna drev gäck med dem. — Ps. 137:3, 4; Jes. 14:17.

 3. Sökte de välden, som hade med judarnas befrielse att göra, tjäna Gud och hans folk, då de befriade dem? Förklara.

³ Eftersom Jehova Gud själv skulle bli israeliternas befriare, var det han som skulle leda förhållandena hänemot en befrielse. Det är intressant att lägga märke till att han lät de hedniska väldena handla i överensstämmelse med sina själviska planer och önskningar och likväl manövrerade dem så att de tjänade hans uppsåt, och detta precis vid den fastställda tiden.

Den babyloniska världsstyrelsen i fara

 4. a) Vad blev uppenbarat för Daniel enligt vad vi läser i det åttonde kapitlet av hans profetia? b) Vilken fråga väckte denna syn, med tanke på Babylons ställning?

⁴ Gud visade profeten Daniel i en syn att han skulle använda det medo-persiska väldet till att erövra Babylon och att Persien i sin tur skulle falla för det macedoniska eller grekiska väldet. (Dan. 8:2—22) Men hur skulle Gud leda förhållandena därhän att Babylons ställning råkade i verklig fara, eftersom det ju var så mäktigt att det föreföll oövervinneligt?

 5. Beskriv de händelser som ledde till att konung Nabonid ingick fördrag med Lydien och Egypten.

⁵ Vi måste komma ihåg att Nebukadnessar — såsom den kaldeiska härens befälhavare — jämte mederna och skyterna hade förstört den assyriska huvudstaden, Nineve, år 633 f. Kr. Två år senare besegrade den mediske konungen den assyriska hären vid Haran (Harran) och tog makten över hela norra delen av Mesopotamien, under det att den babyloniske konungen innehade den nedre delen av den mesopotamiska lågslätten. Persien, som låg öster om Persiska viken, lydde under Medien, men dess konungar innehade Elam med dess betydande stad Ansan (Anzan).a För att värna sig mot detta uppstigande välde ingick konung Nabonid i Babylon ett fördrag med Lydien och Egypten tidigt under sin regering.

 6. a) Vilka äktenskapliga förbindelser ingicks mellan de babyloniska, mediska och persiska kungahusen? b) Hur förenades Medien och Persien, och hur långt sträckte sig det persiska väldet vid denna tid? c) Hur råkade Babylon i fara genom denna händelseutveckling, och vilken förändring i fråga om herraväldet skulle nu kunna inträffa?

⁶ Konung Cyrus I, som härskade i Ansan, hade en son som hette Kambyses (I) och som gifte sig med Mandane, den mediske konungen Astyages’ dotter. (Nebukadnessar gifte sig också med en dotter till Astyages.) Kambyses I hade en son vid namn Cyrus (II), och denne efterträdde sin fader såsom konung av Ansan. Cyrus II gjorde uppror mot Astyages och intog utan strid medernas huvudstad, Ekbatana, år 550 f. Kr. och tågade därpå västerut för att göra sig till herre över det mediska väldet, som låg öster om Lydien. Härnäst besegrade han den rike konung Kroisos i Lydien, och på så sätt utsträckte han år 546 f. Kr. det persiska väldet ända till Egeiska havet och Hellesponten, som numera kallas Dardanellerna. Fara lurade nu vid Babylons port. Om Cyrus erövrade Babylon, skulle han göra slut på det semitiska herraväldet i Mellersta Östern och upprätta ett ariskt eller jafetitiskt herravälde.

 7. a) Vilken profetisk förhandssyn hade Jesaja fått nästan två hundra år tidigare? b) Hur satte Jesaja och Mika Sion och Babylon profetiskt i skarp motsats till varandra?

⁷ Jehovas folk där nere i Babylon behövde inte iaktta händelseutvecklingen för att veta att Babylon skulle bli omstörtat, ty mer än 190 år innan detta inträffade hade Jehovas profet Jesaja, som exakt hade förutsagt Jerusalems fall, också förutsagt att Babylon skulle störtas av mederna och perserna. Jesaja sätter Sion och Babylon i skarp motsats till varandra. Han har just förutsagt befrielsen för Jehovas organisation Sion (Jes. 12:6), och så övergår han till att tala om Babylon: ”Detta är en utsaga om [emot, NW] Babel, vad som uppenbarades för Jesaja, Amos’ son.” (Jes. 13:1) En med Jesaja samtida profet, Mika, gjorde på samma sätt, då han sade: ”Väl må du vrida dig i födslosmärtor såsom en barnaföderska, du dotter Sion; ... ja, du skall komma ända till Babel — där skall du finna räddning, där skall HERREN förlossa dig ur dina fienders hand.” (Mik. 4:10) I Jesajas utsaga emot Babylon är det alltså i själva verket Jehova Gud som talar. Han visar att han, inte judarna, skall åstadkomma befrielsen från Babylon, och det är han som ger Babylons fiender signalen att angripa det.

Jehova manar nationerna att angripa Babylon

 8. a) Till vilken signal manas nationerna i Jesaja 13:2, 3 att församlas? b) Vilka åsyftas med orden ”mina invigda [helgade]”, och vem är det som bjuder dem att församlas? c) Av vilken åstundan drivs de ”invigda [helgade]”, och vad jublar de över?

⁸ ”Resen upp ett baner [eller: en signal, nämligen medernas och persernas nya världsvälde] på ett kalt berg [tydligt skönjbart på stort avstånd], ropen högt till dem [kalla på Jehovas skarprättare, mederna och perserna och deras allierade från andra nationer]; viften med handen [till tecken åt dem att storma Babylons portar], att de må draga in genom de mäktiges portar [bemäktiga sig den muromgivna stadens portar och behärska staden]. Jag själv [Jehova, som visserligen använde världsliga härförare] har bådat upp mina invigda [eller: helgade; de judiska kämparna i Israel var helgade, och även de hedniska nationerna började sina krigsoperationer med religiösa ceremonier], ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar [jublar över den stora äran att få omstörta Babylon, som tvingade så många nationer att dricka av sin vredes kalk].” — Jes. 13:2, 3; Joel 3:9.

 9. a) Hur beskriver Jesaja, i kapitel 13, verserna 4 och 5, det förhållandet att nationerna församlas för att ge sitt stöd åt det fjärde världsväldet? b) Hur blir denna församlade här ”hans vredes redskap”, och hur skall den ”fördärva hela jorden”?

⁹ ”Hör”! säger profeten Jesaja, som om han med öronen kunde förnimma den internationella händelseutvecklingen strax före år 539 f. Kr. ”Det larmar på bergen såsom av ett stort folk. Hör, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot [härskarornas Jehova, vars tempel i Jerusalem blev förstört av Babylon] mönstrar sin krigarskara. Ifrån fjärran land komma de [från ett land långt bortom det babyloniska väldets gränser], ifrån himmelens ända [från orter belägna under avlägsna delar av himmelen], HERREN och hans vredes redskap [Cyrus’ härsmakt såsom Jehovas redskap till att verkställa hans domar mot Babylon], för att fördärva hela jorden [hela det landområde, över vilket Babylon härskade såsom världsvälde].” — Jes. 13:4, 5.

10. a) Varför närmar sig Jehovas tid för striden mot Babylon, såsom skildringen i Jesaja 13:6—8 ger vid handen? b) Hur skulle alla händer sjunka ned och alla människohjärtan förfäras? c) Vad var det som skulle åstadkomma ångest och kval och födslovåndor hos babylonierna, och vad var det som fick dem att häpna och gjorde deras ansikten röda såsom eldslågor?

¹⁰ Jesaja fortsätter dristigt: ”Jämren eder [babylonier], ty nära är HERRENS dag [dvs. hans hämnd för Jerusalems ödeläggelse är nära (vilket blev ännu mer uppenbart sedan Cyrus slagit under sig Lydien)]; såsom våld från den Allsvåldige kommer den. Därför sjunka alla händer ned, och alla människohjärtan förfäras [Cyrus’ härskaror förföljde babylonierna in i deras muromgivna städer, och konung Nabonid sökte tillflykt i Borsippa]. Man förskräckes, man gripes av ångest och kval [babylonierna tvingas dricka nederlagets kalk, som de tidigare givit nationerna att dricka], ja, våndas såsom en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre [så snabbt och otroligt är deras underkuvande]; röda såsom eldslågor [av förlägenhet] äro deras [stolta] ansikten.” — Jes. 13:6—8.

11. Förklara följande detaljer i Jesaja 13:9—13: a) Hur hade Babylon syndat mot Jehova? b) Hur skulle himlaljusen slockna för Babylon? c) Hur hade Babylon visat övermodig fräckhet, och hur skulle Jehova göra en människa mer sällsynt än fint guld? d) Hur skulle himmelen komma att darra och jorden att bäva och vika från sin plats genom Jehovas förgrymmelse?

¹¹ ”Se, HERRENS dag kommer, gruvlig [1878: grym; såsom staden Babylon varit] och med förgrymmelse och med vredesglöd, för att göra jorden till en ödemark och utrota syndarna, som där bo [Babylon hade syndat mot Jehovas tempel]. Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder sända ej mer ut sitt ljus [det skulle bli en mörk dag, ja, en mörk natt för Babylon. Det mörker som skulle komma över det i dess ställning såsom världsvälde skulle vara förfärande], solen går mörk upp, och månens ljus skiner icke [det var verkligen på natten mellan 5 och 6 oktober år 539 f. Kr. som Babylon föll för erövrarna]. Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska [betala Babylon med samma mynt, såsom det förtjänat] och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall göra slut på de fräckas övermod [Babylons inställning till Guds suveränitet hade präglats av övermodig fräckhet, och det jublade över att ha omstörtat hans förebildliga rike. Babylon trodde att det var tillräckligt starkt för att kunna behärska jorden för evigt] och slå ned våldsverkarnas högmod [Babylons styresmän och militära ledare hade uppträtt högmodigt i likhet med våldsverkare emot Jehovas landsförvista folk]. Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir [det skulle nu bli svårt att ens finna en enda fräck, övermodig babylonisk våldsverkare, ja, en sådan skulle bli så sällsynt som fint guld på den tiden, rentav mer sällsynt än det högt skattade guldet från Ofir]. Därför skall jag komma himmelen att darra [himmelen över Babylon, som i babyloniernas demonpåverkade fantasi var fylld av falska gudar, sådana som Merodak (Marduk), skulle inte förmå hjälpa de människor, som förtröstade på dessa gudar], och jorden skall bäva och vika från sin plats — genom HERREN Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag [jorden som det babyloniska väldet behärskade vek från sin plats såsom det tredje världsväldet och blev bara en provins i det persiska väldet].” — Jes. 13:9—13.

En gruvlig dag för Babylon

12. Förklara följande detaljer i Jesaja 13:14—16: a) Vad skulle Babylons främmande hjälpare göra då Jehovas dag kom över Babylon? b) Vad skulle hända dem som höll fast vid Babylon och stödde dess herravälde? c) Vad skulle följden bli av att barnen krossades och kvinnorna skändades?

¹² De fångna judarna skulle bara se på; de skulle vänta på att Gud skulle befria dem, såsom han hade lovat. Men Babylon skulle stå där fullständigt utan hjälp, säger Jesaja vidare: ”Och likasom jagade gaseller och en hjord, som ingen samlar, vända de då hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land [alla Babylons främmande hjälpare skulle överge det och fly bort i syfte att ingå nya förbindelser med den segerrika världsmakten]. Men envar som upphinnes [dvs. envar som håller fast vid Babylon och stöder dess herravälde] bliver genomborrad, och envar som gripes faller för svärd [det skulle göras rent hus med Babylons anhang]. Deras späda barn krossas inför deras ögon [och således skulle ätten och familjenamnet utplånas], deras hus plundras [deras rikedomar skulle falla i erövrarnas händer], och deras kvinnor skändas [inte av sina äkta män, utan av främmande soldater, och så skulle deras kvinnor (hustrur NW) föda barn som inte bar familjenamnet].” — Jes. 13:14—16; Ps. 137:8, 9.

13. Förklara följande detaljer i Jesaja 13:17, 18: a) Varför påstods det att mederna skulle akta silver och guld för intet? b) Hur kunde persiska pilbågar sönderslå de unga männen, och på vilket sätt skulle perserna inte ha något förbarmande med frukten i moderlivet? c) Hur kan vi veta att Jesajas ord inbegriper perserna, fastän Jesaja bara talar om att det var mederna som skulle erövra Babylon? (Se också fotnot 1.) d) Hur visar det sig att Jesajas profetiska ord om medernas pilbågar (13:18) är historiskt riktiga? (Se fotnot 2.)

¹³ Gud angav i förväg vilka det var som han skulle bruka såsom anförare, då Babylon skulle omstörtas: ”Ty se, jag vill uppväcka mot dem medernab [detta skulle inbegripa perserna (Se Jesaja 21:2—9.)], som akta silver för intet och icke fråga efter guld [mederna och perserna var inte ute efter silver och guld utan ville segra, omstörta Babylon såsom del tredje världsväldet; så man kunde inte bli kvitt dem mot betalning]. Deras bågarc skola fälla [sönderslå] de unga männen [de persiska bågarna var gjorda av metall och kunde sönderslå deras unga män], med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande, och barnen skona de icke [de skulle vara beslutna att tillintetgöra fienden, de babyloniska moderlivens frukt].” — Jes. 13:17, 18.

14. a) Vad skulle följden bli av att Jehova väckte upp de bågbärande mederna och perserna enligt orden i Jesaja 13:19—22? b) Hur skulle kringströvande araber och herdar betrakta Babylon?

¹⁴ Vad skulle följden bli av att Jehova väckte upp de bågbärande mederna mot babylonierna? Jehova lät kungöra följande: ”Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra [fullständig förintelse såsom genom eld och svavel skulle drabba det (1 Mos. 19:23—25)]. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott; ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde lägra sig där med sin hjord [de skulle frukta och sky det såsom en av spöken hemsökt plats]. Nej, öknens djur skola lägra sig där, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo där, och gastar skola hoppa där. Schakaler skola tjuta i dess palatser och ökenhundar [NW: den stora ormen; en bokstavlig orm, som vistas på öde platser, och inte den så kallade Sirrusj, draken som var ett attribut för Babylons gud Marduk] i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej fördröjas.” — Jes. 13:19—22.

15. Skulle förödelsen, som vittnade om Guds hämnd på Babylon, drabba det vid den tid, då det intogs av Cyrus?

¹⁵ Denna förödelse skulle vara ett av vittnesbörden om Jehova Guds hämnd på detta världsdominerande centrum för den falska religionen, Guds fiende alltifrån dess begynnelse i Nimrods dagar. Även om det skulle förflyta flera hundra år, efter det att Babylon erövrats av mederna och perserna år 539 f. Kr., innan det drabbades av denna fullständiga ödeläggelse, så skulle den oundvikligen komma.

16. a) Deltog judarna i Babylon på något sätt, när alla dessa händelser av världsomfattande betydelse inträffade? Förklara. b) Vad försäkras de kristna om genom dessa forntida händelser? c) Vilket tillbörligt handlingssätt får de kristna tack vare denna skildring klart för sig att de bör följa?

¹⁶ När slutet närmade sig på den tid av sjuttio år, då judarna skulle vara fångna, kom Babylons fall allt närmare, och fördenskull kände de judar, som hade tro på Jehova Gud och som längtade efter att få se hans sanna tillbedjan återupprättad, inte någon oro eller ängslan, och de sökte inte gå Gud i förväg genom att ställa till med en resning och försöka befria sig själva ur den babyloniska fångenskapen. I våra dagar finns det ett större Babylond, vars fall och fruktansvärda ödeläggelse närmar sig, men de som studerar Guds ord och har lagt märke till hur hans uppsåt och syften förverkligats precis vid den fastställda tiden, de vet att det större Babylon också skall bli fullständigt ödelagt i en mycket nära framtid, och de vet dessutom att det inte är deras sak att bruka våld eller att gripa till köttsliga vapen för att åstadkomma detta utan att det kommer att ske genom Jehovas och hans osynliga himmelska härskarors ingripande, allt till hans ära. Det stora Babylon skall definitivt ödeläggas, alldeles som det skedde med det forntida Babylon, som nu bara är en öde ruinstad. Därpå skall den sanna gudsdyrkan breda ut sig över jorden, och Jesu Kristi, den större Cyrus’, styrelse kommer att medföra fullständig befrielse för alla som har sin lust i hans rike. I följande nummer kommer vi att ytterligare dryfta Jesajas och Jeremias profetior om Babylon. — Upp. 18:21.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 261]

(För formaterad text, se publikation)

DET BABYLONISKA VÄLDET OCH RIVALISERANDE MAKTER PÅ JEREMIAS TID (647—607 f. Kr.)

(SVARTA HAVET)

Byzantion

GREKLAND

Aten

JONIEN

LYKIEN

CILICIEN

Tarsus

KITTIM

KAFTOR

STORA HAVET

Cyrene

LIBYEN

EGYPTEN

Nof

Nilen

Tebe (No)

Röda havet

LYDISKA VÄLDET

Sardis

(KASPISKA HAVET)

MEDISKA VÄLDET

Ararat

(Vansjön)

Gaugamela

Ekbatana (Ameta)

ARABIEN

Tema

Gasa

Jerusalem

Tyrus

Damaskus

Karkemisj

Haran

Eufrat

Babylon

Erek

Ur

Forna kusten

Tigris

(Persiska viken)

Susa

ELAM

PERSIEN

[Bild på sidan 263]

Persiska bågskyttar under konung Darius