kusin, Mordokai, upphöjdes till rikets, det fjärde världsväldets, statsminister. (Est. 2:5—18; 8:1—15; 10:2, 3) Babylonierna kunde alltså inte längre hålla israeliterna fångna, utan dessa israeliternas ”plågare” blev själva satta i arbete av sina tidigare fångar, som fick ”råda” över dem.

14. Förklara hur uppfyllelsen av profetian i Jesaja 14 ger oss en försäkran om att det stora Babylon skall förstöras.

¹⁴ I betraktande av denna profetiska illustration borde det stora Babylon, som har varit såsom en härskarinna över väldena i världen och har begått andlig otukt genom att förena religion med politik och militära erövringar, ägna speciell uppmärksamhet åt Jehovas ord i Jesaja 14:26, 27: ”Detta är det beslut, som är fattat mot hela jorden; detta är den hand, som är uträckt mot alla folk. Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan då göra det om intet? Hans hand är det, som är uträckt; vem kan avvända den?” Det forntida Babylon är visserligen borta, men denna profetia försäkrar oss om att det Babylon, som Uppenbarelseboken, bibelns sista bok, talar om, inom kort kommer att drabbas av ett liknande öde, i det att det kommer att utrotas och bli utan såväl namn som barn, genom att det blir i grund förödmjukat och förnedrat, så att det aldrig kan resa sig igen.

Prisa Jehova med sång

VILKEN glädje är det inte att höra många lyckliga röster förenas i välljudande sång! Och i synnerhet är det en glädje för åt Gud överlämnade kristna, när röster förenas för att lovsjunga Jehova Gud, Skaparen. Ja, det ädlaste sätt, på vilket människorösten kan användas, är till att lovsjunga Jehova Gud, som har danat människorösten med dess sånganlag och givit människorna tonsättningsförmåga.

Det var mycket passande att sång, frambragt av stora körer, var en del av den regelbundna gudsdyrkan i templet bland de forntida israeliterna. Dessa körer hade inte någon ringa del i tempeltjänsten, vilket framgår av att det finns ett tjugotal hänsyftningar på dem i böckerna Esra och Nehemja. I Psaltaren, som i själva verket består av sånger, finner vi omkring 130 hänsyftningar på sjungande och sånger, och det finns ungefär lika många sådana hänsyftningar i Skriften i övrigt. Och är inte Psaltaren den mest omfattande av bibelns sextiosex böcker?

När tiden kom för kristendomen att ersätta den tillbedjan man ägnat Jehova under lagen, finner vi också att det talas om musik. Då Jesus och hans apostlar hade avslutat det första firandet av Herrens aftonmåltid, sjöng de en lovsång och gick sedan ut till Getsemane örtagård. — Matt. 26:30.

Aposteln Paulus insåg vilket värde och vilken betydelse det hade för de kristna att sjunga, vilket framgår av de föreskrifter han gav de kristna i Kolosse: ”Må Kristi ord bo i eder i rikt mått i all vishet. Håll i med att undervisa och förmana varandra med psalmer, lovprisning till Gud, andliga sånger med ljuvt behag.” Genom att sjunga högt och därmed ge uttryck åt de fina tankarna i sådana sånger — och de sånger, som Jehovas vittnen sjunger vid sina möten, innehåller inte rätt och slätt välklingande ord och fraser, utan de är fulla av skriftenliga exempel på lovprisning och kraftig förmaning — kan vi ”förmana varandra”, inte bara oss själva. — Kol. 3:16, NW.

Det råder inget tvivel om att församlingssång är en gagnelig del av den rena tillbedjan bland Jehovas kristna vittnen. Sådan sång är inte bara en formsak, varför alla de närvarande helhjärtat bör stämma in i sången. Ofta är detta, att sjunga med, den enda aktiva del som många kan ha i det som försiggår, då Guds folk samlas; t. ex. till stora sammankomster, där kanske inte en på hundra har möjlighet att förmana från plattformen eller på annat sätt ta aktiv del i den gudsdyrkan som utövas.

Eftersom sång är ett slags tillbedjan av Jehova och ett av de medel, genom vilka vi kan förmana andra såväl som oss själva, bör de kristna se till att de inte blir vårdslösa eller likgiltiga beträffande sången. Förhållandet påminner om hur det är med bönen. När en offentlig bön frambärs då Jehovas tjänare är församlade, sysslar inte våra sinnen och våra händer med andra ting, utan vi förhåller oss stilla och är uppmärksamma, så att vi helt och fullt kan instämma i bönen. Så är det också med våra sånger, när församlingen sjunger. Vi bör ägna dem vår uppmärksamhet, i detta fall genom att helhjärtat sjunga med.

Må fördenskull alla kristna av hjärtat stämma in i sången, när Rikets sånger sjungs då Guds folk är samlat för att tillbedja honom, oberoende av om de församlade är många eller få. Vi kan inte tänka oss annat än att det behagar Jehova Gud att han får höra sina jordiska tjänare lova honom med sång, och vi kan sannerligen aldrig lovprisa honom tillräckligt för allt han har gjort för oss. Låt oss fördenskull inte försumma denna form av lovprisning och tacksägelse. Man bör inte heller förbise