Ett bibliskt tema som vi måste lära känna

 1. Vad gäller ett av bibelns mest framträdande teman, och hur betydelsefullt är det?

INGEN människa som läser bibeln kan undgå att lägga märke till att ett av bibelns framträdande teman gäller Babylons fall. Bibelläsarens uppmärksamhet riktas också med kraft på det förhållandet att det finns två Babylon, ett som är större än det andra; och han läser om dessa båda städers fall. Den ena staden är en prototyp eller förebild till den andra, och de båda städernas fortvaro och fall inverkar kraftigt på Guds sanna tillbedjare, ja, på hela världen.

 2. a) Vad hände den forntida staden Babylon, och av vilken betydelse var dess fall? b) Vilket Babylon profeterade Jesus om, och vad kan man säga om verkan av dess fall i jämförelse med det fall som drabbade det forntida Babylon?

² Det är ett historiskt faktum att det första Babylon har fallit och blivit en fullständig ruin utan några invånare. Babylons fall var av stor betydelse till och med för Jehova Gud, himmelens och jordens suveräne härskare, ty han lät sin profet Jesaja beskriva dess fall och ödeläggelse mer än 190 år innan denna händelse inträffade. Men en lång tid efter det forntida Babylons fall förutsade Gud på nytt genom sin störste profet, Jesus Kristus, ett större Babylons fall. Dess förebild, Babylon vid Eufrats stränder, var Guds fiende, som söndertröskade hans folk, Israel, och dess ödeläggelse var en anledning till glädje för Israel, men det större Babylons fall och ödeläggelse kommer att få universella följder och ge upphov till glädje både i himmelen och bland dem som bor på jorden och tjänar Gud genom att ägna honom sann tillbedjan. — Uppenbarelseboken 17, 18.

Det gäller liv eller tillintetgörelse

 3. a) Vad är det stora Babylon? b) Vad får vi veta genom att studera detta bibliska tema om Babylon?

³ Detta tema, Babylons fall, är ett tema som vi måste sätta oss in i grundligt. I likhet med det forntida Babylon är det stora Babylon ett omfattande välde. Det forntida Babylon var centrum för den falska religion som motstod Gud. Det stora Babylon har överträffat sin förebild i fråga om fiendskap med Gud, ty det utgör den falska religionens världsvälde. Det har framställt Gud i falsk dager, gjort människor till slavar under fruktan och vidskepelse, har övat inflytande på regeringar och eggat upp riken mot varandra samt vållat större delen av den blodsutgjutelse som ägt rum på jorden. (Upp. 18:24) Liksom det var i fallet med det forntida Babylon, så har det blivit förutsagt om det stora Babylon att det först skall drabbas av ett fall, som innebär att det inte längre förmår hålla kvar sina fångar, och senare av fullständig ödeläggelse, totalt fördärv. Det här temats mest framträdande drag är att om vi befinner oss i Babylon, måste vi snabbt dra ut därifrån, och sedan vi blivit fria ifrån det, måste vi vara ytterligt vaksamma, så att vi inte kommer i beröring med det eller får något med dess ondska och andliga otukt att göra. — Upp. 18:4; Jes. 52:11.

 4. Hur utsätter det stora Babylon människor i vår tid för den största möjliga fara?

⁴ I forna tider försatte Babylon människor i livsfara, men det nutida, stora Babylon försätter människor i ändå större fara. Hur så? Jesus sade att många kommer att få uppstå: ”Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem: de som hava gjort, vad gott är, skola uppstå till liv, och de som hava gjort, vad ont är, skola uppstå till dom.” (Joh. 5:28, 29) Jesus låter oss få veta att till och med människorna i sådana onda städer som Sodom och Gomorra, Tyrus och Sidon, Nineve och de judiska städer, i vilka man inte tyckte om Jesu predikande, nämligen Korasin, Betsaida och Kapernaum, skall få komma tillbaka för att vara med om den stora domens dag. (Matt. 10:15; 11:20—24; 12:41) Men de som stannar kvar i det stora Babylon och vägrar att dra ut därifrån, innan det blir tillintetgjort, kommer att gå miste om varje utsikt till en uppståndelse, ty de skall gå ned i evig förintelse tillsammans med Babylon. — Upp. 18:4, 21.

 5. Varför bör vi förstå detta tema, som gäller Babylon?

⁵ Detta bibliska tema är alltså av allra yttersta vikt och betydelse för oss, och vi måste förstå det och inse vad det har med Gud och hans rike, som nu härskar, att göra, om vi skall kunna bevara livet och kunna hjälpa våra nära och kära såväl som andra människor att vinna evigt liv på jorden.

En förhandssyn av Babylons fall

 6. Vad blev Jesaja gynnad med i förbindelse med detta tema?

⁶ Genom att förstå temat som handlar om Babylons fall kan vi utröna vad det stora Babylon är och även förstå vad det innebär att fly undan, innan Babylon drabbas av fullständig ödeläggelse. I en syn som Jesaja fick hörde han inte endast talas om Babylons fall, utan han fick också en förhandssyn därav, i vilken han även såg vilka det var som skulle erövra det. Under gudomlig inspiration sade han: ”Utsaga om Öknen vid havet. Likasom en storm, som far fram i Sydlandet, kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet. En gruvlig syn har blivit mig kungjord: ’Härjare härja, rövare röva. Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk! På all suckan vill jag göra slut.’” — Jes. 21:1, 2.

 7. Varför påstår vi att ”öknen vid havet” syftar på det område där det forntida Babylon låg?

⁷ Benämningen ”Öknen vid havet” syftar på det forntida Babylons område, ty Babylon låg på ömse sidor om floden Eufrat; halva staden, dess östliga del, låg mellan Eufrat och Tigris. När de båda floderna svämmade över, blev södra delen av Mesopotamien en vattenöken. För att minska verkningarna av detta oupphörligen återkommande tillstånd byggde babylonierna en stor mängd dammar, slussar, kanaler och bassänger för överloppsvattnet. I bibeln används stundom ordet ”havet” som beteckning för väderstrecket väster, och det kan här ha avseende på det land, som låg väster om Elam och Persien, nämligen Babylonien, som skulle bli en öken.

 8. a) När började det blåsa upp till den storm, som Jesaja såg i sin syn? b) Vad säger The Encyclopædia Britannica om Cyrus II:s anfäder? (Se fotnoten.) c) Vilka fakta hjälper oss att förstå att elamiterna och perserna stod i livlig förbindelse med varandra?

⁸ Nu såg Jesaja en fasaväckande storm komma farande mot Babylon från ett fruktansvärt eller skräckinjagande land, som låg öster om Babylon. Det började blåsa upp till denna storm, när perserkonungena Cyrus II gjorde sig till konung också i Medien. I sin kungörelse till babylonierna kallar Cyrus var och en av sina förfäder, Teispes, Cyrus I och Kambyses I, för ”konung av Ansan”. Samma titel ges åt Cyrus II själv i kilskriftsinskriptionerna och i Nabonidkrönikan från Babylon, innan Cyrus besegrade och avsatte Astyages, konungen i Medien. Ansan var ett område i Elam eller Susiana, och det låg öster om Tigris. År 617 f. Kr. förutsade Jeremia att Elam skulle lida nederlag. (Jer. 49:34—39) Det är möjligt att Teispes år 596 f. Kr. erövrade det område, där Ansan (Anzan) var huvudort, och det var söder härom som perserna tidigare hade slagit sig ned. Teispes antog titeln ”storkonung, konung av Ansan”. Perserna stod alltså i livlig förbindelse med elamiterna såväl som med mederna.

 9. Vilket välförtjänt straff skulle den lömske härjaren drabbas av?

⁹ Denna symboliska storm, som Jesaja såg, kom därför från ett för Babylon ödesdigert håll, såsom från en skräckinjagande öken söderut. (Jämför Job 1:19.) Enligt Jesajas profetia skulle Babylon fara fram och härja och röva, särskilt genom att angripa Guds folk, Israel. Dess omstörtande skulle helt naturligt göra slut på deras sorg, som det hade plundrat, och bereda dem glädje.

Fruktan griper den härjande rövaren

10. Vilken verkan skulle uppfyllelsen av Jesajas profetia få för babylonierna?

¹⁰ Jesaja beskriver den verkan, som denna storm skulle få för Babylon, och säger: ”Fördenskull darra nu mina länder, ångest griper mig, lik en barnaföderskas ångest; förvirring kommer över mig, så att jag icke kan höra, förskräckelse fattar mig, så att jag icke kan se. Mitt hjärta är utom sig, jag kväljes av förfäran; skymningen, som jag längtade efter, vållar mig nu skräck.” — Jes. 21:3, 4.

11. a) Hur skulle skymningen vålla babylonierna skräck? b) Vilket gästabud förutsades i Jesaja 21:5?

¹¹ När babylonierna härjade och rövade, kunde de se skymningen an i hopp om att få sova gott under natten utan fruktan. Men denna storm skulle beröva dem deras ro och fördärva deras sömn. Så talar Jesaja till Babylons ädlingar, som om han på förhand kunde se Belsassars gästabud, som reddes till längre fram. Han säger: ”Man dukar bord, man breder ut täcken, man äter och dricker. Nej, stån upp, I furstar; smörjen edra sköldar [skölden, Åk]! Ty så har Herren [Jehova, NW] sagt till mig: ’Gå och ställ ut en väktare; vad han får se, det må han förkunna.’” — Jes. 21:5, 6.

12. Vilka händelser skulle tvinga de babyloniska furstarna att smörja skölden, och vad skulle detta betyda för dem?

¹² På natten mellan den 5 och 6 oktober år 539 f. Kr. pågick ett stort gästabud i Babylon, där man storligen fröjdades över det utplundrade Jerusalem, i det att man hädiskt orenade de kärl, som Babylon hade bortfört från Jehovas tempel år 607 f. Kr. Men just denna natt föll staden för mederna och perserna. Då måste de babyloniska furstarna smörja skölden, som de använde i strid, för att försvara staden. Men detta visade sig vara fåfängt. Erövrarna trängde in i palatset och dödade konung Belsassar, vilket tvingade furstarna att smörja en ny sköld, att insätta en ny konung på tronen. Det var erövraren som de babyloniska furstarna skulle göra till denna nya symboliska sköld åt sig; i annat fall skulle det gå dem illa.

13. Vad fick den väktare, som Jesaja hade ställt ut, se i en syn?

¹³ Jesaja talar nu om vad väktaren på Jerusalems mur meddelar: ”Och han såg en stridsvagn med ett spann springare, en stridsvagn med åsnor, en stridsvagn med kameler. Och han gav noga akt med mycken uppmärksamhet. Och han begynte ropa såsom ett lejon: ’På vakttornet, o Jehova, står jag beständigt om dagen, och på min vaktpost befinner jag mig alla nätter. Och se, nu kommer det en stridsvagn med män, med ett spann springare!’” — Jes. 21:7—9, NW.

14. Till vilken nytta visade sig den profetiske väktarens rapport vara, och vad utrönte Daniel tack vare att han gav mycket noga akt?

¹⁴ Innan den kaldeiske vakten, som stod på post på Babylons mur år 539 f. Kr., verkligen fick se mederna och perserna komma emot staden, fick alltså den profetiske väktaren på Jerusalems mur många år tidigare genom ett underverk en förhandssyn av detta. Denna syn blev till stor tröst för Guds folk, när det längre fram fördes i fångenskap till Babylon och så småningom spejade efter att få se uppfyllelsen av denna profetia och av Jeremias profetia. Daniel, som varit i fångenskap i över sjuttio år, gav mycket noga akt. Han sade: ”I Darejaves’ [Darius’], Ahasveros’ sons, första regeringsår — hans som var av medisk släkt, ... kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade, att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde. Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud”, till ”Jehova, den sanne Guden” (NW). — Dan. 9:1—3.

15. Vad kan stridsvagnarna och lastdjuren, som väktaren såg, ha betytt?

¹⁵ Herodotos (I, 80) talar om att Cyrus’ här förde med sig sin packning på kameler och att han också satte ryttare på kameler och använde dem i strid mot den lydiske konungen Kroisos’ hästar. Han använde också åsnor och kameler såsom lastdjur och kanske även för att bära ut män till strid. Med ordet ”stridsvagn” avses tydligen en samling eller ”ett tåg” av vagnar, som väktaren såg, med spann av springare, som snabbt förde dem till striden. Eller kanske de båda djurslagen utgör bilder av de båda folken som belägrade Babylon, i det att åsnorna föreställde elamiterna och kamelerna föreställde mederna.

Vi måste vara på vår vakt

16. För vilka är väktaren ett utmärkt föredöme?

¹⁶ Väktaren, som Jesaja ser i sin syn, är sannerligen ett utmärkt föredöme för oss i denna tid, då det gäller att spana efter och kunna urskilja det stora Babylons fall och slutliga förintelse. Också Daniel visar oss genom sitt handlingssätt, när han på den tiden var i fångenskap i Babylonien, vilken rätt och tillbörlig inställning vi bör ha till detta betydelsefulla bibliska tema genom att visa oss aktpågivna och vaksamma dag och natt.

17. a) Vilket storslaget budskap kungör väktaren nu? b) Vem var det som slog Babylons gudar till jorden, och varför bör äran för Babylons fall snarare tillfalla Jehova än elamiter eller meder?

¹⁷ Nu ropar väktaren: ”Det har fallit! Babylon har fallit, och alla de snidade bilderna och dess gudar har han slagit till jorden!” (Jes. 21:9, NW) Denna händelse skulle innebära glädje för Guds folk på den tiden, och det är den efterlängtade händelse, som medför den största glädje för de människor på jorden, som Gud bevisar sin goda vilja mot vid denna tid, då den slutliga domen övergår det stora Babylon. Vem var det som krossade de snidade bilderna av Babylons gudar och slog dem till jorden? Det var inte elamiterna och mederna, ty de gick inte omkring och gjorde sådant, utan det var i sanning Jehova själv som genom att befria sitt folk och krossa Babylon slog alla Babylons gudar, beläten och bilder till marken, ty han bevisade att de i själva verket inte var några gudar, att de bara var livlösa, hjälplösa beläten. Himmelens och jordens allsmäktige Gud använde bara elamiterna och mederna såsom sitt verktyg gentemot Babylon. Det har sitt intresse att segraren, Cyrus, själv ger Jehova Gud äran, vilket framgår av 2 Krönikeboken 36:22, 23 och Esra 1:1—3.

18. a) Med vilka blandade känslor kan Jesaja ha skrivit orden i Jesaja 21:10? b) Vilka avsågs med orden ”mitt söndertröskade folk”, och vad var det som utgjorde tröskredskapet?

¹⁸ Långt förut talade profeten Jesaja om att Israel skulle bli grymt söndertröskat av Babylon: ”O du mitt krossade, mitt söndertröskade folk [du, min loges son, 1878], vad jag har hört av HERREN Sebaot, Israels Gud, det har jag förkunnat för eder.” (Jes. 21:10) Jehovas folk hade gjort uppror och visat otrohet, och det var på sin tröskloge som Gud skulle tillåta Babylon såsom sitt redskap att slå ned hans folk. Men detta skulle endast tillåtas en tid, och därpå skulle Gud hämnas på tröskaren, som handlade av hat mot Gud och mot hans folk. Härigenom gavs också det trösterika budskapet att en trogen kvarleva skulle överleva Babylons fall och skulle få återvända till Jerusalem.

19. a) Hur långt har saker och ting avancerat nu, i uppfyllelse av det tema som gäller Babylon? b) Vad får vi veta jämsides med att vi fått denna inblick i innebörden av Jesajas syn, något som har med temat att göra?

¹⁹ Nu är den tid inne, då Gud har samlat tillhopa sitt folk och då han låter de goda nyheterna om Riket förkunnas över hela jorden till ett vittnesbörd för nationerna enligt Jesu profetia i Matteus 24:14. Riket härskar nu. Babylon förmår inte längre hålla kvar sina fångar, och det blir avslöjat såsom Guds fiende.b Denna Jesajas profetiska förhandssyn visar att Babylon skulle krossa Jehovas folk, Israel, men att en trogen kvarleva skulle överleva denna söndertröskning. Jämsides med en inblick i innebörden av denna syn får vi klarhet i att Jehovas folk till sin fröjd och glädje skall få se det stora Babylon gå under. I väntan härpå hjälper de många andra att vinna frihet och få möjlighet att fly undan genom att nu undervisa dem beträffande de goda nyheterna. Dessa kommer också att fröjdas åt Guds triumf över sin forntida fiende och åt att den sanna gudsdyrkan, och ingen annan, blir befäst på jorden, utan att veta av någon rival. De är på väg mot evigt liv. De som håller fast vid Babylon, till dess tillintetgörelsen kommer över det, gör detta trots predikandet av de goda nyheterna om Riket och därför att det som de begär och älskar just är Babylon och dess ogudaktiga vägar. De skall försvinna för alltid.

20. Redogör för den utomordentliga avslutningen på temat cm Babylon.

²⁰ Många av Babylons offer i flydda tider skall därefter komma tillbaka i en uppståndelse, och de skall då få fröjdas över att Babylon är borta och att Gud i sin stora barmhärtighet har fört dem tillbaka och ger dem möjlighet att lära känna vad den sanna gudsdyrkan vill säga och att tjäna den store konungen med utsikt att vinna evigt liv. Vilken utomordentlig avslutning på temat, och hur gynnade är inte de som lär känna det! Kommande artiklar i denna tidskrift, i vilka Jesajas och Jeremias profetior skall dryftas, kommer att hjälpa oss att lära känna detta tema ännu grundligare.

[Fotnoter]