Väktaren sade: ”Det har fallit!”

1. Varför bör vi stålsätta oss för att undersöka den ”syn” som Jesaja har att berätta för oss?

SYNEN av vad som kommer i den snabbt annalkande framtiden är gruvlig, hård. Det är på det sättet saken formulerades för oss av profeten Jesaja redan under tiden för det assyriska väldet, som då behärskade världen. Är ”synen” för ”gruvlig” för att vi skall undersöka den nu i vår tid? Låt oss likväl stålsätta oss för att höra vad Jesaja säger: ”En gruvlig [hård, Melin] syn har blivit mig kungjord: ’Härjare härja [förrädarn förråder, V. Heymans sv. övers.], rövare röva.’” — Jes. 21:2.

2. a) Vad identifieras som ”härjaren” eller ”förrädarn”, och hur? b) Mot vem var ”förrädarn” särskilt förrädisk, och varför?

² Den som på ett framträdande sätt var ”förrädare” är visserligen inte namngiven men kan ändå identifieras. Det var det forntida Babylon, som blev det tredje världsväldet. Det blev på ett föraktligt sätt beryktat för att det plundrade staden Jerusalem och till och med plundrade det allraheligaste i Jehovas tempel där. Det är riktigt att Jehova använde Babylons storkonung, Nebukadnessar, som sin ”tjänare” till att tukta Juda rike, men Babylon handlade ändå förrädiskt mot Jehovas förbundsfolk. Det frigav aldrig de judiska fångarna för att de skulle kunna återvända till sitt gudagivna hemland, trots att de 70 åren närmade sig sitt slut. (Jes. 14:3—17) Det babyloniska väldets erövrare måste ingripa för att öppna vägen hemåt för dessa ”fångar” år 537 f.v.t. Den ”syn” som kungjordes för väktaren Jesaja var alltså med rätta ”gruvlig” för Babylon, som rövade eller plundrade nationer och särskilt plundrade Jesajas Guds folk.

3. Hur förhåller det sig med Babylons nutida motsvarighet när det gäller att vara en ”förrädare” och en ”rövare”?

³ Hur förhåller det sig med det som utgör den nutida motsvarigheten till det forntida Babylon? I sitt handlingssätt med de kristna, som befinner sig i ett förbundsförhållande till Jehova Gud, har det inte varit mindre förrädiskt när det gäller kristendomens läror. Hjärtlöst har det rövat eller plundrat sådana kristna på grund av att de håller Jehova Guds bud och fullgör arbetet med att vittna om hans på tronen uppsatte konung, Jesus Kristus. (Upp. 12:17) Kristenheten har varit främst i detta program med att handla förrädiskt och plundrande, särskilt från tiden för första världskriget. Den kommer att i särskild grad känna kraften i denna ”gruvliga syn”, när den uppfylls på den falska religionens nutida världsvälde, det stora Babylon. Men vem kommer Jehova att använda till att inom kort göra denna ”gruvliga syn” till en verklighet?

4. Vilka är det som i Jesaja 21:2 uppmanas att angripa Babylon? Varför är perserna inte nämnda?

⁴ Jesaja lägger grunden för svaret, när han fortsätter att säga: ”Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk! På all suckan [det vållat] vill jag göra slut.” (Jes. 21:2) Elam låg öster om floden Tigris och blev en del av vad som kallades Persien, under det att Iran i vår tid innehar detta territorium.a Medien var det större området öster om den mesopotamiska dalen. Omkring 200 år efter det att Jesajas profetia uttalats besegrade Cyrus (II) den store mederna, så att Persien fick herraväldet över Medien. Hans mor var emellertid från Medien, och de flesta av soldaterna i hans här var meder. Denne Cyrus är den Kores som förutsades av Jesaja under inspiration från Gud. (Jes. 44:28—45:7) Vid tiden för Jesajas profetia hade det medo-persiska väldet ännu inte framträtt, och därför var perserna inte på plats. Därför var det bara Elam och Medien som Jehova kallade vid namn till att angripa Babylon.

5. Hur gjorde Jehova så att ”all suckan” Babylon vållat upphörde, och blev de ”fångna” befriade, så att de kunde bege sig hem?

⁵ Skulle dessa angripare ha framgång och förändra angelägenheterna i sydvästra Asien och Mellersta Östern? Ja! Det angavs av Jesajas följande ord: ”På all suckan [det vållat] vill jag göra slut.” Detta är verkligen orden från ”härskarornas Jehova”, universums suveräne Herre. Genom att han gjorde bruk av Elam och Medien som sina redskap gjorde han så att ”all suckan” på grund av det förtryckande Babylon upphörde. I en vädjan till Jehova Gud om befrielse från erövrare, som brydde sig föga om ifall israeliterna ruttnade bort i sitt fängelsetillstånd, sade den inspirerade psalmisten: ”Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.” (Ps. 79:11—13; Jes. 14:17) Denna bön blev besvarad i det sjuttionde året av judarnas fångenskap i Babylon — genom ett kungligt påbud av Cyrus den store. — Jes. 35:8—10.

PERSONLIG REAKTION PÅ BABYLONS FALL

6, 7. Hur beskriver Jesaja verkan av Babylons fall på dem som påverkas ogynnsamt?

⁶ Det mäktiga tredje världsväldets fall år 539 f.v.t. till särskilt gagn för det lilla Israels land var helt naturligt någonting som var svårt att föreställa sig. Det inbegrep en stor förändring i världshistoriens förlopp. Individer som påverkades ogynnsamt av att det välde som hade sitt centrum i ”Öknen vid havet” föll måste helt enkelt lida kval. Verkan på sådana personer visas i bild i Jesajas ord, som förkunnar denna ”gruvliga syn”, på följande sätt:

⁷ ”Fördenskull darra nu mina länder, ångest griper mig, lik en barnaföderskas ångest; förvirring kommer över mig, så att jag icke kan höra, förskräckelse fattar mig, så att jag icke kan se. Mitt hjärta är utom sig, jag kväljes av förfäran; skymningen, som jag längtade efter, vållar mig nu skräck.” — Jes. 21:3, 4.

8. Vad illustrerar Jesajas beskrivande ord när det gäller de religiösa ledarna i kristenheten och hedendomen, då den falska religionens världsvälde faller?

⁸ Dessa beskrivande ord, som har att göra med att det förrädiska tredje världsväldet föll, illustrerar den chockvåg som kommer att fortplantas genom världens religiösa samhälles organisation, när den nutida motsvarigheten till Babylon faller. Detta kommer att såra de nutida motbildliga babyloniernas religiösa känslor mycket mera än det kraftfulla budskap som nu framförs av Jehovas vittnen under denna ”ändens tid” sedan år 1914. (Dan. 12:4) Präster och andra funktionärer i kristenhetens och hedendomens religiösa sammanslutningar kommer att bli chockade och förstummade, som om de var ur stånd att se eller höra vad som har ägt rum. Deras hjärtan kommer inte att ha någon stabilitet, någon ro, någon förmåga att orubbligt förtrösta på de gudar som en gång tillbads. En situation som är ohygglig nog att få en att rysa skrämmer upp dem, särskilt på grund av att deras religiösa skrymtaktighet avslöjas. ”Skymningen”, en sådan som brukar komma med löfte om lindring och vederkvickelse vid slutet av en dags arbete, kommer att vara en förmörkande tid av darrningar och rysningar för dem. Den dag de haft till att vilseleda och förtrycka människor i sina religiösa organisationer kommer att sluta på ett rysligt sätt. De kommer att försättas i skakning likt kvinnor som håller sig i höfterna av smärta vid barnafödande.

9. Till följd av vilken befallning från Jehova ändras plötsligt den scenbild som uppenbaras för Jesaja?

⁹ Plötsligt förändras den scenbild som uppenbaras för profeten Jesaja likt växlingen mellan akterna i en teaterföreställning. Han hör befallningen från Jehova: ”Man dukar bord, man breder ut täcken, man äter och dricker. Nej, stån upp, I furstar; smörjen edra sköldar! Ty så har Herren [Jehova, NW] sagt till mig.” — Jes. 21:5, 6.

10. Vad framställde denna befallning från Gud, och när nådde den sak som framställdes höjden av förakt för Jehova Gud?

¹⁰ Detta framställer kortfattat scenen i palatset i Babylon under den sista natten av dess världsherravälde. På ett åskådligt sätt beskrivs här den fest som hölls av Belsassar, son till den frånvarande storkonungen Nabonid. Då bredde man verkligen ut täcken, ordnade sittplatser, för de tusen stormännen i Babylon. Man åt och drack sorglöst. Men detta kom att ske med höjden av ringaktning för Jehova Gud, när de började äta och dricka och använda den servis som hade tillhört hans tempel till dess babylonierna tog Jerusalem i besittning och förstörde dess tempel.

11. Vad gjorde Jehova nu på mirakulöst vis vid denna hädiska fest som Belsassar höll? Hur tjänade Daniel som tolk vid detta tillfälle?

¹¹ Belsassars fest blir nu hädisk, eftersom den förde in Jehova i situationen. På ett övernaturligt sätt sände Jehova en hand till att på väggen i festsalen, där kungen kunde se det, skriva orden: ”Mene mene tekel u-farsin [u-Parsin, 1878].” För att dechiffrera eller tyda dessa kodord måste man hämta den fångne judiske profeten Daniel. Det sista ordet i handskriften, parsin, är pluralis av det kaldeiska ordet peres och betyder ”delningar, styckningar”. I sin inspirerade tolkning sade därför Daniel: ”Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.” — Dan. 5:25, 28.

12. Vad var den ”sköld” som skulle smörjas av furstarna? Vad angav befallningen att smörja en sådan ”sköld”?

¹² Till belöning blev Daniel gynnad med att få bära kunglig klädnad och blev också gjord till ”den tredje herren” i väldet. Men detta var inte uppfyllelsen av Jehovas befallning som var avsedd för ädlingarna i Babylon: ”Stån upp, furstar, smörjen skölden!” (Jes. 21:5, Åkeson) Det var inte heller en befallning till furstarna att smörja sina militära sköldar för att ta upp strid med Babylons belägrare. Uttrycket ”skölden” var i stället tillämpligt på nationens kungliga överhuvud. (Jämför Psalm 89:19.) Vad betyder då befallningen att ”smörja skölden”? Detta: Kung Belsassar skulle komma att dödas, och detta skulle skapa behov av att någon annan intog ställningen som den andre herren i det babyloniska väldet. Men denna installation av en ny symbolisk ”sköld” genom ett smörjande ägde aldrig rum. Belsassars våldsamma död beredde i verkligheten inte vägen för en efterträdare ur den kungliga familjen.

13. Hade alltså den befallning som gavs i Jesaja 21:2 getts förgäves? Blev det så att den ställning som Daniel nyligen erhållit flyttades över på den nya regimen?

¹³ Daniel 5:30, 31 lyder: ”Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad. Och Darejaves [Darius] av Medien mottog riket, när han var sextiotvå år gammal.” Vilken blixtsnabb förändring i världspolitiken var inte detta! Det var inte förgäves som Jehova hade gett sin befallning: ”Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk!” (Jes. 21:2) Vid Babylons fall för mederna och perserna intog medern Darius den plats som den andre härskaren i Babylon hade haft. Daniels nyligen tilldelade ställning som ”den tredje herren” i Babylonien flyttades inte över på den medo-persiska styrelsen. Likväl blev Daniel inte dödad tillsammans med Belsassar.

14. Vad förebådar det forntida Babylons sammanbrott, och hur kommer de som är inbegripna i detta att bli påverkade?

¹⁴ Det forntida Babylons överraskande sammanbrott förebådar det plötsliga sammanbrottet för dess nutida motsvarighet, det stora Babylon. Detta kommer att överraska världsliga religionsanhängare medan de inte är på sin vakt. Så om de som tror på den falska religionens världsväldes oövervinnlighet inte förväntar dess fall så snart, kommer deras självbelåtenhet att bli våldsamt skakad!

VAD VÄKTAREN MÅSTE RAPPORTERA

15. Vad visas beträffande det forntida Babylon och dess motsvarighet genom befallningen som gavs efter den profetiska beskrivningen av Belsassars fest?

¹⁵ Men varför ger oss Jesaja denna förhandssyn beträffande Belsassars gästabud den där plågsamma natten år 539 f.v.t.? Det var på grund av det som skulle följa, nämligen rapporterandet av denna den mest enastående händelsen under århundradet för Jehovas förbundsfolk, som skulle glädjas över det fall som drabbade ”härjaren”, ”förrädarn”. Jesaja 21:5, 6 (Åkeson) visar vad som skulle följa tätt på Babylons fall, nämligen: ”Stån upp, furstar, smörjen skölden! Ty så sade Herren [Jehova, NW] till mig: ’Gå, ställ ut en spejare. Han skall förkunna, vad han ser.’” Aha, händelsen skulle få publicitet över hela världen! På samma sätt måste det stora Babylons fall bli rubrikstoff!

16. Vad kan sägas om den ”spejare” som ställdes ut när det gällde det forntida Babylon och den som ställts ut när det gäller det stora Babylon?

¹⁶ Jesaja var den som uppmanades att ställa ut en ”spejare” till att rapportera om det han skulle komma att se. Jesaja levde inte så länge att han blev ögonvittne till det som han hade förutsagt och som han gav oss en skriven skildring av. Därför måste någon annan ur Jesajas eget folk tjäna som den spejare som ställts ut. I den då mycket avlägsna tiden för det stora Babylons annalkande fall har en motsvarande spejare ställts ut. Den visar sig vara den klass som blivit smord med Jehovas ande, en klass som med rätta är förbunden med den tidskrift som fortfarande bär namnet Vakttornet. Det bevismaterial som finns tillgängligt visar att Jehova Gud medelst Jesus Kristus har förordnat denna ”spejar”-klass. Den har tjänat i denna egenskap fram till denna olycksvarslande stund under den ”natt” som kastar sin skugga över hela världen. (Matt. 24:45—47) Vad kan vi nu förvänta att denne ”spejare” i sinom tid skall tala om för oss?

17. Vad såg den ”spejare” som ställts ut, och vad representerade detta?

¹⁷ Jesajas profetia beträffande ”spejaren” fortsätter: ”Och han såg en stridsvagn med ett spann springare, en stridsvagn med åsnor, en stridsvagn med kameler. Och han gav noga akt med mycken uppmärksamhet.” (Jes. 21:7, NW) Dessa vagnar nalkas uppenbarligen med den hastighet som uppnås av snabba persiska posthästar eller springare, och de kommer från den erövrade ”Öknen vid havet”. De är sannolikt kolonner av stridsvagnar. Kolonnen med vagnar dragna av åsnor representerar de mediska styrkorna under medern Darius. Kolonnen med vagnar dragna av de större djuren, kameler som kan löpa ifrån hästar, representerar de persiska styrkorna under Cyrus den store.b Denne persiske kung hade i själva verket befälet över medernas och persernas förenade styrkor. Det var inte medern Darius, utan persern Cyrus, som var den erövrare om vilken Jehova genom Jesaja sade att han skulle kalla honom vid hans eget namn. Inför denne Cyrus skulle Jehova Gud öppna Babylons portar och dörrar av metall, så att han kunde ta sig upp från Eufrats flodbädd och bryta sig in i den med starka murar försedda staden Babylon. — Jes. 44:27—45:4; jämför Daniel 8:1—4, 20.

18. Vad slags väktare skulle den utställde ”spejaren” vara, enligt Jesaja 21:8, 9, och har det varit så?

¹⁸ Hur trogen och pålitlig skulle denne utställde spejare vara såsom väktare? Jesaja 21:8, 9 ger en antydan om detta med orden: ”Och han började ropa såsom ett lejon: ’På vakttornet, O Jehova, står jag beständigt om dagen, och på min vaktpost befinner jag mig alla nätter. Och se, nu kommer det en stridsvagn med män, med ett spann springare!’” (NW) Klarvaken höll han fast vid sin post till dess hans genomträngande ögon såg den meningsfulla syn som han så outtröttligt hade vakat för. Likaså har ”väktar”-klassen i vår tid ropat ut med hög röst och oförskräckt till fullgörande av sitt gudagivna uppdrag medelst tidskriften Vakttornet och andra teokratiska publikationer och offentliga föredrag. Genom Jehovas aldrig svikande kraft kommer den att fortsätta att göra det, till dess den kan göra det sedan länge åstundade tillkännagivandet.

19. Vad visar om väktaren rätt förstod den innebörd de annalkande stridsvagnarna hade?

¹⁹ Väktaren förstod betydelsen av de stridsvagnar som han såg komma inom synhåll för det vakttorn han stod på. Enligt den tid som var fastställd av Jehova — 70 år av ödeläggelse för Juda land — och enligt de profetior, som uttalats av den fångne Daniel före Belsassars hädiska fest år 539 f.v.t., kunde väktaren korrekt uttyda vad de icke-babyloniska vagnarnas ohindrade annalkande betydde. ”Och”, heter det i Jesaja 21:9b, ”han började tala och säga: ’Det har fallit! Babylon har fallit, och alla de snidade bilderna av dess gudar har han slagit till jorden!’” — NW.

20. Varför var det inte de fångna judarna i Babylon som slog dess gudars snidade bilder till marken, och vem var bildförstöraren?

²⁰ Den förstörare av bilder som här omtalas är Jehova, den ende levande och sanne Guden, den svartsjuke Guden eller den ”Gud som kräver odelad hängivenhet”. (2 Mos. 20:5, NW) Genom att låta mederna och perserna, som inte dyrkade Babylons gudar, besegra detta land visade Jehova hur falska det tredje världsväldets avgudiska gudar var — att de inte existerade. Det var inte de fångna judarna i Babylon som reste sig i något slags revolt och omstörtade det tredje världsväldet; Jehova, deras Gud, bemyndigade eller befallde dem inte att göra detta. I stället använde han medern Darius och persern Cyrus till att åstadkomma det avgudiska Babylons sammanbrott som världsvälde. (Dan. 2:32, 36—38) Det var således inte ”väktaren” som åstadkom detta fall för ”förrädarn”, Babylon. Han bar blott och bart vittnesbörd om dess sammanbrott, till hävdande av Jehova som profetians Gud och som suverän Herre.

21. Vilket tillkännagivande, som liknar det som ”väktaren” i Jesajas profetia ropade ut, återstår ännu att göra?

²¹ Ett tillkännagivande av universell betydelse likt det som ”väktaren” i Jesajas profetia uttalade har blivit förutsagt för vår egen tid. Den kristne aposteln Johannes, som levde fram till slutet av det första århundradet, fick en syn av den som gör tillkännagivandet och skrev: ”Jag [såg] en annan ängel komma ner från himmelen, med stor myndighet; och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boningsort för demoner och ett gömställe för varje oren utdunstning och ett gömställe för varje oren och hatad fågel!’” — Upp. 18:1, 2.

22. Vem är det som förvandlar det stora Babylon till en öde ruin, och vilket redskap kommer han att använda i detta syfte?

²² Den större Cyrus, den förhärligade Herren Jesus Kristus, är den som orsakar det stora Babylons kommande bokstavliga fall, varigenom det blir en öde plats som skys. I denna tid skulle Jehovas kristna vittnen kunna utföra allt det predikande som de önskade utföra över hela världen beträffande Jehovas rike och dagen för hans hämnd, men detta skulle aldrig leda till att den falska religionens världsvälde störtade samman. De väntar ivrigt på den tid då de kan gripa sig an med att tillkännage att det stora Babylon har fallit. (Upp. 18:2) Eftersom den större Cyrus inte använder sina fridsamma lärjungar på jorden till att omstörta det stora Babylon, visar kapitel 17 i Uppenbarelseboken att han kommer att använda ett vilddjurslikt redskap; det skildras som ett scharlakansrött vilddjur med tio horn. Dess sju huvuden är en bild av de sju världsväldena i bibelns historia. Det var på detta symboliska vilddjur i det tjugonde århundradet som den internationella skökan, det stora Babylon, svingade sig upp vid bildandet av Nationernas förbund efter första världskriget.

23. Mot vilka kommer de tidigare understödjarna av det symboliska vilddjuret då att vända sin fulla kraft, och vad kommer den större Cyrus att göra?

²³ Intill nu har det stora Babylon ridit på Nationernas förbunds efterträdare, Förenta nationerna. Men inom kort kommer Förenta nationernas politiska understödjare att tröttna på att behärskas av den falska religionens världsvälde och kommer att kasta det av sig och tillintetgöra det. Sedan, efter det att ”väktaren” ropar ut: ”Fallet, fallet är det stora Babylon”, kommer de att med full kraft vända sig emot de överlevande kristna vittnena för Jehova. Här kommer den större Cyrus, Jesus Kristus, ”konungars konung”, att inskrida och tillintetgöra de tidigare understödjarna av FN i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. Jehovas smorda ”väktar”-klass och den ”stora skaran”, som har låtit sig påverkas av de informationer som utropats av denne av flera medlemmar bestående ”väktare”, kommer att överleva detta slutliga krig under Guds beskydd, och detta blir till hävdande av Jehova Gud som suverän över himmel och jord.

24. Hur var det forntida Israel en ”son” av Jehovas loge? Vilkas tröskning av ett liknande slag i vår tid kommer snart att bringas till sitt slut, och hur?

²⁴ De judar som var fångar i det forntida Babylon i 70 år blev på så sätt tuktade som genom en ”tröskning”. Symboliskt talat utgjorde de Jehovas loges ”son”. Efter Babylons fall skulle denna tuktande ”tröskning” komma till ett slut. Med hänsyftning på detta läser vi följande medkännande och tröstande ord i Jesaja 21:10: ”Mitt folk under tröskning och son av min loge: vad jag haver hört från Härskarornas Jehovah, Israels Gud, det haver jag kungjort eder.” (Myrberg) På liknande sätt har det stora Babylon tillåtits förrätta en tröskning av Jehovas trogna vittnen. Men efter dess fall till tillintetgörelse kommer all ”tröskning” genom det att upphöra. Denna kvinnas tidigare politiska älskare kommer att försöka förlänga tröskningen. Som en vedergällning kommer de själva att bli tröskade till tillintetgörelse på Jehovas symboliska tröskplats eller loge. — Upp. 14:14, 15; Joel 3:13—16; Mik. 4:12, 13.

25. Varför är det nu, med tanke på det stora Babylons annalkande fall, mera än någonsin förut tid för Jehovas folk att förkunna hans befallning? Med vilket mål i sikte?

²⁵ Med tanke på det stora Babylons annalkande fall är det nu mer än någonsin förut tid för ”väktar”-klassen och ”den stora skaran” att förkunna Guds befallning: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” (Upp. 18:4) Ja, ”gå ut från henne”, inte för att förenas med hennes politiska älskare eller med de trolösa krafter i denna världen som är emot Gud, utan för att bli en del av det som kallas ”mitt folk”, Jehovas överlämnade folk. (Jer. 51:45) Handla nu i enlighet med Jesajas ”utsaga om Öknen vid havet”. — Jes. 21:1—10.

26. För vad är vi skyldiga härskarornas Jehova tack, och vilket välsignat hopp har de som rättar sig efter det som kungörs?

²⁶ Allt tack riktas därför till ”härskarornas Jehova, Israels Gud”, för att han reser upp och ställer ut en ”väktar”-klass och för att han ger denna en sådan underbar rapport att förkunna vitt och brett! Alla de som fäster avseende vid den gudagivna rapporten har det välsignade hoppet att få överleva den förfärande ”natten” för den här världen och välkomna den härliga ”morgon” som tillhör den rättfärdiga nya tingens ordning under det styre som utövas av den större Cyrus, Jesus Kristus, befriaren. Detta kommer att bli till behag för och lovprisning av ”härskarornas Jehova”, vår suveräne Herre.

[Fotnoter]

Den franska bibelöversättning som verkställts av M. L’Abbé, 1884 års upplaga, innehåller följande kommentar till Jesaja 21:7: ”Dessa två män som åker på en vagn är de två kungar som skulle inta Babylon, medern Darius och Cyrus. Enligt den utmärkta förklaring som ges av Menochius [en italiensk jesuitisk bibelkommentator på 1600-talet] representerar deras riddjur mederna och perserna.”

Se liknande kommentarer till Jesaja 21:7 i dr Adam Clarkes Commentary on The Old Testament, band 4, sidan 2724.

Beträffande Cyrus’ krigsstrategi i fråga om att använda kameler, se kapitel 20, med rubriken ”Grekerna och perserna”, i boken ”The Outline of History”, av H. G. Wells, sidan 257, paragraferna 2, 3, 1971 års upplaga.

[Bild på sidan 13]

Belsassars hädiska fest ledde till Jehovas förintelsedom över Babylon

[Bild på sidan 16]

Till vedergällning för deras ”tröskning” av Jehovas vittnen kommer först den falska religionens världsvälde och sedan denna kvinnas politiska älskare att själva ”tröskas” till tillintetgörelse