Hur ett gemensamt språk skall förena mänskligheten
JUST nu är det vanligt med konkurrens och misstro i umgänget nationer emellan. Människor som reser känner väl till den tröttande formalismen med pass, visum och tullkontroller. Fördelningen av livsmedel och andra nödvändighetsvaror försvåras genom tullar och handelshinder, och ekonomin och välståndet i varje land påverkas allvarligt.
Bland det som får skulden för bristen på samarbete nationerna emellan brukar språkbarriären nämnas. Somliga har förordat ett internationellt språk som ett av ”botemedlen” för stora delar av denna svårighet. Det är sant att ett fullständigare tankeutbyte genom ett gemensamt språk skulle uträtta en del gott. Det skulle medverka till att avlägsna vissa missförstånd, och många dröjsmål och dödlägen skulle förhindras.
Men skulle ett enda, gemensamt språk i sig självt vara lösningen? Nej, det behövs mycket mera. I själva verket var det så att Gud själv gav upphov åt språkskillnaderna under en tid då alla människor talade ett enda språk. Och han gjorde det till godo för människosläktet. Hur kan det vara så?
Detta berodde på att människorna gjorde uppror efter den världsomfattande vattenfloden på Noas tid. Gud hade befallt människorna att sprida ut sig, så att de skulle utöva den sanna tillbedjan över hela jorden allteftersom folkmängden ökade. Det gemensamma språk som de talade skulle ha varit en stor fördel, en enande kraft. — 1 Mos. 9:1.
Men Noas sonsonsson Nimrod erkände inte Guds suveränitet, som Noa gjorde. Då Nimrod önskade få herravälde över jordens befolkning vid den tiden såg han att det tjänade hans uppsåt bättre att människorna koncentrerades inom ett enda område. Därför uppmuntrade han dem i deras upproriskhet att bygga ett religiöst torn, varigenom de skulle hållas i underdånighet och under hans herravälde. — 1 Mos. 11:1—6.
Genom att Gud förbistrade människornas språk skyddade han dem mot diktaturens järnhand. Jehova sade om detta: ”Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.” Genom ett underverk åstadkom Gud därför att de talade nya språk. — 1 Mos. 11:5—8.
Den språkbarriär som Gud upprättade har bestått under omkring fyra tusen år. Den har tjänat till att förhindra organisering i stor skala — ja, allmän organisering under en enda falsk religion, den religion som började i Babylon. När onda människor har ett gemensamt språk, är det lättare för dem att samarbeta i det som är ont.
Men här bör vi lägga märke till någonting annat som är av betydelse. Det framgår tydligt av det som hände att det förhållandet att alla människor talade ett gemensamt språk inte i sig självt medförde fred. Människor i vår tid som talar samma språk kan ändå inte alltid samsas. Nej, ett gemensamt språk är visserligen till hjälp för att uppnå enhet i handling, men det medför inte ovillkorligen enhet i hjärta och sinne, varigenom man skulle uppnå lycka. Innan ett gemensamt språk kan användas på ett helt och fullt gagneligt sätt måste alla människor vara enade i en enda religion, den rena tillbedjan av den ende sanne Guden, på det sätt som Gud anvisat i sitt ord. Kan detta ske? Kommer det att ske?
En enda endräktig gudsdyrkan kommer först
En enda ren gudsdyrkan under den ende sanne Guden kan bli till och skall bli till. Gud talar om den tid som är nu, strax innan han ger uttryck åt sin harm mot världens riken, och han säger: ”Ty då skall jag ge folken förändringen till ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att tjäna honom skuldra vid skuldra.” — Sef. 3:8, 9, NW.
Det ”rena språk” som omtalas här skulle inte kunna vara ett bokstavligt språk — engelska, spanska, ryska, franska eller något annat. Vi kan inte säga att något av dessa språk behöver skaffas bort på grund av orenhet. Det ursprungliga språk som gavs åt Adam var gott. (1 Mos. 1:31) Och längre fram, när Gud genom ett underverk gav nya språk åt människorna i Babel, var det inte fråga om orena språk, de var inte onda i sig själva. De var från Gud, vars gåvor alltid är goda, och de har tjänat ett gott syfte. — Jak. 1:17.
En ny form av mänskligt språk skulle alltså inte kunna vara det ”rena språk” som profeten talade om. Detta ”rena språk” är Guds sanning från bibeln. Man kan tala detta språk nu och tillämpa det på sitt liv oberoende av vilket bokstavligt språk man talar. Det åstadkommer en förändring inte endast i ord, utan i fråga om de ting en person tänker på och talar om. Hans språk renas och blir uppbyggande, så att det främjar bättre relationer med andra.
Den regering som upprätthåller sanningen
Under Guds rikes kommande tusenåriga regering skall hela världen — ja, hela universum — tala detta ”rena språk”. De styrande i denna regering skall vara Jesus Kristus, som är denna regerings främste konung och överstepräst, och de med honom förbundna 144.000 konungarna och underprästerna, och de skall härska från himmelen. Alla dessa talade sanningens ”rena språk”, när de var på jorden. Kristus själv kom till jorden för att ”vittna för sanningen”. (Joh. 18:37) Och om de med honom förbundna 144.000 konungarna är det skrivet: ”I deras mun har ingen lögn blivit funnen.” (Upp. 14:5; Ef. 4:25) Medan de härskar under tusen år kommer de att se till att detta ”rena språk” upprätthålls av jordens invånare. Som psalmisten profeterade: ”Sannfärdigheten själv skall spira upp ur själva jorden, och rättfärdigheten själv skall blicka ned från själva himlarna.” — Ps. 85:12, NW; 2 Petr. 3:13.
Dessa himmelska konungar har blivit ”friköpta ifrån människorna”, från alla folk eller nationer. (Upp. 14:4; Matt. 28:19) Skall de tala sina tidigare språk i himmelen? Det skulle inte vara rimligt att tänka så. Det råder inget tvivel om att de som skall vara i himmelen allesammans skall tala samma språk och att de skall få detta språk som gåva, när de blir iklädda sina nya andekroppar i samband med uppståndelsen från de döda. Aposteln Paulus skrev om ”människors och änglars tungomål”, och vi läser om samtal mellan Gud och änglar. — 1 Kor. 13:1; 1 Kon. 22:19—22; Job 1:6—12; 2:1—6.
Detta betyder inte att deras tidigare jordiska språk kommer att utplånas ur deras sinne. Nej, det kommer nämligen att vara genom att de identifierar sig själva medelst sitt tidigare mänskliga språk som de skall kunna känna igen sig själva såsom varande samma personer. Men vid den himmelska uppståndelsen skall de inte vara beroende av tolkar för att kunna tala med varandra. De kommer att tala Herren Jesu Kristi språk, och han kommer att tala sin himmelske Faders, Jehova Guds, språk.
Men vilket språk kommer då att talas av jordens invånare under detta himmelska rikes styre? Skall de människor här på jorden som har grekiska som modersmål styras av någon av de himmelska konungarna som talade grekiska när han var här på jorden, och skall man i något annat område tala ryska under en rysktalande Rikets arvinge, i ett annat område kinesiska osv., i enlighet med de olika språkgrupper som existerar? Skall det verkligen vara så, med tanke på att språken utgör en barriär mot tankeutbyte och fullständig enhet?
I fråga om detta måste det framhållas att bibeln inte visar vilken tilldelning av konungsligt ansvar som Jesus Kristus kommer att ge sina 144.000 underordnade konungar, men det skulle vara mycket ologiskt att tänka sig att Riket skulle lämna kvar en barriär mot tankeutbyte i Guds rättfärdiga nya ordning — en barriär som Gud skapade för upproriska människor, för att skydda dem och hindra dem att uppnå full enhet i en ond verksamhet.
Ett släkte, ett språk
När vi granskar Guds ursprungliga uppsåt beträffande människans språk, blir det tydligt att han inte kommer att tillåta att mer än ett språk talas under Kristi tusenåriga styre. Gud ville att människor skulle utbyta tankar med varandra. Han talade själv med Adam och ordnade så att Adam kunde tala med honom. (1 Mos. 2:15—23) Dessutom gav Gud människan språket som ett oumbärligt redskap för tanken. Adam kunde fortsätta att utvidga språket allteftersom han lärde sig nya ting eller behövde ett utvidgat ordförråd. Adam kunde fylla ut den andliga förmåga som Gud gav åt honom, i det han inhämtade kunskap om Gud och kunde uttrycka sig helt och fullt.
Vilket var detta enda ursprungliga språk? Det var utan tvivel det språk som senare kom att kallas hebreiska. Varför kan vi säga detta? Jo, när språkförbistringen inträffade vid Babels torn var det inte alla som berördes. Noa hade inte gjort uppror. Han erkände Guds suveränitet, och han gjorde inte sig själv till kung, som Nimrod gjorde. Noas son Sem, som Noa hade profetiskt välsignat, stannade uppenbarligen kvar hos Noa och höll fast vid den sanna tillbedjan. (1 Mos. 9:26, 27) Bibelns skildring uppenbarar att den sanna tillbedjan fördes vidare genom semiterna, i synnerhet genom den framträdande trons man som hette Abraham. Abraham (Abram) kallades hebré. — 1 Mos. 14:13.
Längre fram skrev Mose, en avkomling till Abraham, sin skildring (Första Moseboken till och med Femte Moseboken) på ett språk som kallades hebreiska. Det kan mycket väl ha varit så att Mose språk hade förändrats obetydligt i förhållande till det ursprungliga språk som talades av Adam. Varför det? På grund av att människor då levde mycket länge, så att ofta fem eller sex generationer kunde leva samtidigt. Därför kunde språket ha förmedlats genom bara fem mänskliga länkar mellan Adam och Mose, nämligen Metusela, Sem, Isak, Levi och Amram. (1 Mos. 5:3—32; 11:10—32; 21:5; 25:26; 29:34; 2 Mos. 6:16, 18, 20) Sedan Israel blivit fört i fångenskap till Babylon år 607 f.v.t. och ända fram till vår tid har det hebreiska språket naturligtvis påverkats av andra språk. Vidare är det exakta uttalet av Guds namn, sådant det stavades på hebreiska på Mose tid, inte känt nu för tiden. Men Gud kan lätt återställa språkets renhet, så att de som lever i den nya ordningen kommer att tala det naturligt och flytande.
Det förhållandet att det talas ett enda, gemensamt bokstavligt språk innebär att det ges slutlig form åt den enhet som sanningens ”rena språk” åstadkommer — och hur storartat och skönt skall inte detta bli! Alla religiösa, nationella, sociala och rasbetingade barriärer kommer att tillhöra det förflutna, och dessutom kommer alla genom detta gemensamma ordförråd att vara i stånd att helt och fullt ge uttryck åt sina tankar och bli exakt förstådda. Tänk dig också att du skall kunna läsa exakt vad de hebreiska profeterna skrev — på deras eget språk! De många uppväckta som inte tidigare kände Gud skall finna att de inspirerade skrifterna ger en exakt beskrivning av människans historia fram till profeten Malakis tid. Då skall människor med ärligt hjärta kunna säga alldeles som aposteln Paulus: ”Låt Gud befinnas sannfärdig, om också var människa befinns vara en lögnare.” — Rom. 3:4, NW.
Lär dig sanningens ”rena språk” nu
Det kommer verkligen att vara ljuvligt att leva i en sådan värld. Du kan få en försmak av det nu. Det främsta kravet kan nämligen uppfyllas redan nu. Detta krav är att man lär sig sanningens ”rena språk” från bibeln. Detta ”rena språk” utplånar alla barriärer på grund av social ställning, ras och nationstillhörighet. Detta ”språk” lärs och talas av hundratusentals människor i vår tid, och de lever i endräkt, alldeles som profeten Jesaja inspirerades att förutsäga:
”Det skall ske i dagarnas slutskede att det berg där Jehovas hus [hans sanna tillbedjan] är skall bli fast grundat ovan bergens topp, och det skall sannerligen bli upphöjt ovan höjderna; och till det skall alla nationer strömma. Och många folk skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ ... Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, ej heller skall de mer lära sig att kriga.” — Jes. 2:2—4, NW.
Rikets regering skall åstadkomma att det talas ett enda språk på hela jorden under Kristi tusenåriga styre, men redan nu finns detta ”rena språk” tillgängligt för dig. Jehovas vittnen besöker dig, och de gör det inte för att främja sina egna uppfattningar, utan de gör det som ambassadörer och envoyéer för den regering som Riket utgör. Att Gud verkligen stöder deras arbete och att bibelns ”rena språk” har stor makt är uppenbart. Hur då?
I det förändrade, renade liv och den lyckliga endräkt som kännetecknar mer än en million sex hundra tusen människor från alla språk. Deras endräkt, fridsamhet och kärlek till varandra har gjort iakttagare häpna. Frukten av att de följer bibelns vägar blir belyst i en kommentar i Detroit News för 21 juni 1973 angående Jehovas vittnens sammankomst i Tiger Stadium i Detroit:
”Det är ... en sammankomst av det slag där poliser promenerar in, inser att de inte behöver göra någonting annat och ger sig av för att ta itu med sådant som är deras uppgift.”
Och beträffande sammankomsten i Düsseldorf i Tyskland, där delegater från många nationer var samlade, hette det i tidningen Süddeutsche Zeitung för 28 juli 1973:
”Sedan i onsdags har nästan 60.000 människor varit församlade här — det är den största sammankomst som någonsin hållits i Düsseldorf, utställningsstaden. Och det är ett massmöte som följer sina egna lagar. Vi har aldrig förut sett att det kommit tillsammans så många människor som är så ordningsamma, så moraliska, så väldisciplinerade som de är.”
Jehovas vittnen begränsar inte sin kärlek till dem som redan är vittnen. De önskar hjälpa alla som vill leva under Guds messianska rikes rättfärdiga styre, där varje barriär som hindrar enheten kommer att utplånas. Om du önskar lära dig detta ”rena språk”, kan du göra det, med deras hjälp. — Upp. 22:17.
”Plötsligt uppstod från himmelen ett dån, alldeles likt ljudet av en brusande, stark vind, och det uppfyllde hela huset där de satt. Och tungor såsom av eld blev synliga för dem och blev fördelade, och en satte sig på var och en av dem, och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden gav dem att uttala sig. Nu var det så att i Jerusalem bodde judar, vördnadsfulla människor, från varje nation under himmelen. När så detta ljud hördes, församlade sig mängden och blev förbryllad, eftersom var och en hörde dem tala på sitt språk. Ja, de blev verkligen häpna och började undra och säga: ’Se här, alla dessa som talar är galiléer, eller hur? Men hur kommer det sig då att vi hör, var och en av oss, sitt eget språk, vari vi är födda?’” — Apg. 2:2—8, NW.