Hur Gud aktivt visat sin omsorg

JEHOVA GUD har inte lämnat människorna att famla i blindo efter lättnad utan något säkert hopp om att finna sådan. För flera tusen år sedan började han uppenbara sitt uppsåt och lät denna uppenbarelse bli nedtecknad som sitt ord, sitt budskap till hela mänskligheten.

Vi har nu detta budskap i bibeln, Guds inspirerade ord. I den kan vi få veta hurudan person Jehova Gud är, vilka hans egenskaper är, hur han handlar med människor och vilka normer han följer. Av dess profetior kan vi få veta vad han har beslutat att göra och vilken kurs vi kan välja för att få beskydd och välgång i framtiden.

På bibelns blad finner vi överflödande vittnesbörd om Guds intresse för och omsorg om alla människor. Vi finner att han respekterar varje individs värdighet, att han inte önskar framtvingad tjänst eller tillbedjan, utan önskar villig tjänst, som kommer från hjärtan drivna av kärlek. (5 Mos. 30:15, 16) Guds ord visar att det i hans ögon inte är någon skillnad mellan folk av olika nationaliteter, raser eller samhällsklasser. Vem som helst kan välja att tjäna honom och få ta emot rika välsignelser för sig själv och sin familj. — Apg. 10:34, 35.

Tänk på några av de sätt på vilka bibeln uppenbarar att Jehova Gud visade sitt uppriktiga intresse för hela mänskligheten och välsignade dem som verkligen satte sin tro och förtröstan till honom.

Guds handlingssätt med Abraham visar att Gud inte är rasist

Abraham, stamfader till både den judiska rasen och de arabiska raserna, satte tro till Jehova Guds ord och tjänade honom villigt. På grund av detta välsignade Gud Abraham och hans familj. Gud uppskattade Abrahams tro så mycket att han beslöt att på ett speciellt sätt använda en nation, som stammade från en gren av Abrahams familj, till att representera honom och hans tillbedjan på jorden. Han gav denna nation, som härstammade från Abrahams sonson Jakob eller Israel, sina lagar. Han lät dess medlemmar bosätta sig i det land som kallades Kanaan. (5 Mos. 4:7, 8) Förmedelst denna nation höll Gud också fram sitt namn för jordens folk, och genom den nationen frambringade han sin Messias, den som smordes till att tjäna som mänsklighetens återlösare. — Gal. 3:24; 4:4.

Var detta rätt och slätt en fråga om att gynna en viss nation? Varför skulle Gud, som är allas Skapare, begränsa sin godhet till en enda nation? Långt ifrån att själviskt favorisera lade han i själva verket en förberedande grund till att välsigna ”alla släkter på jorden”. (1 Mos. 12:3; 22:18) Genom sitt handlingssätt med denna enda nation och genom att upprätta en regering över den uppenbarade Jehova många personliga egenskaper hos sig själv både som Gud och konung, sin kärleksfulla omtanke och barmhärtighet såväl som sina bestämda principer i fråga om styre. Han lade grunden för Messias’ framtida ankomst. Messias’ härstamning eller släktlinje och en profetisk översikt av hans liv nedtecknades i förväg och bevarades för att göra det möjligt för människor att sätta tro till honom som den som verkligen var sänd av Gud. Ja, under dessa århundraden, då Gud handlade med denna nation, blev bibeln skriven för att framställa en faktisk, historisk redogörelse jämte profetior och profetiska bilder, en ”skugga av det tillkommande goda”, allt till gagn för oss. — 1 Kor. 10:11; Hebr. 10:1.

Guds omsorg visad mot ett ofullkomligt folk

När Gud utvalde detta folk, som härstammade från Abraham, utgjorde det en minoritet och var förslavat. Genom profeten Mose sade Gud till israeliterna: ”Icke därför att I voren större än alla andra folk var det, som HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre än alla andra folk; utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed, som han hade svurit edra fäder, därför förde HERREN eder ut med stark hand och förlossade dig ur träldomshuset.” (5 Mos. 7:7, 8) Därigenom kunde Gud visa, inte bara att han uppskattar och belönar trogen tjänst och hängivenhet, sådan som Abraham, Isak och Jakob visade, utan också att han håller sitt ord. — 5 Mos. 7:9.

Denna nations medlemmar hade all orsak att tro på Guds omsorg om dem. Många gånger blev de utsatta för mordiska angrepp och stod ansikte mot ansikte med en förkrossande övermakt. Så länge de satte sin förtröstan till Jehova, kom han till deras undsättning. (Dom., kap. 7; 2 Krön. 14:9—15) Även när israeliterna vände sig bort från Gud och begick allvarlig synd, utövade Gud tålamod och visade barmhärtighet mot dem. Han tuktade dem allvarligt tid efter annan, men när de vände tillbaka till honom förlät han dem och välsignade dem genom att ge dem välstånd, hälsa och fred. (Jer. 7:13, 14; 30:18, 21, 22) Redogörelsen för hur han handlade med dem under femton århundraden är en berättelse om häpnadsväckande långmodighet och tålamod med mänsklig ofullkomlighet, avfällighet och ren halsstarrighet.

Till slut gjorde israeliterna fullständigt uppror mot Jehova Gud genom att förkasta hans Son och överlämna denne till den romerske landshövdingen för att avrättas. Trots allt detta fortsatte Gud att sända sina tjänare till dem och förkunna de goda nyheterna uteslutande för dem under ytterligare tre och ett halvt år. Inte förrän då upphörde han att visa speciell omsorg om dem och började sända sina budbärare till alla de hedniska folken på jorden. (Apg., kap. 10) Hans uppsåt med att använda Israel som sitt särskilda redskap hade fullbordats, och nationens speciella förhållande till honom upphörde; men individer ur denna nation kunde alltid vinna hans ynnest och välsignelse genom att bli lydiga mot hans ord och visa tro på hans anordningar. — Rom. 10:12; Gal. 3:28.

Genom dessa handlingar visade Gud sannerligen att han bryr sig om människorna och verkligen hyser stor kärlek till dem som tjänar honom. Han visade vad han kommer att göra, om människor uppriktigt lyssnar till honom. Den lag han gav denna nation var så utomordentlig att israeliterna, trots att de höll lagen mycket ofullkomligt, förblev en oberoende nation i omkring nio hundra år.

Guds omsorg om alla nationer

Under hela denna tid glömde Gud inte de andra nationerna. Då aposteln Paulus talade till en grupp avgudadyrkande hedningar i den asiatiska staden Lystra, uppmanade han dem att ”omvända ... [sig] från dessa fåfängliga avgudar till den levande Guden, ’som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är’”. Han sade sedan: ”[Gud] har under framfarna släktens tider tillstatt alla hedningar att gå sina egna vägar. Dock har han icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han har bevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje.” (Apg. 14:15—17) Gud har fortsatt att avge detta ”vittnesbörd” ända till våra dagar.

Guds omsorg om alla mänskliga skapelser uppenbaras på ett slående sätt i hur han handlade med städerna Sodom och Gomorra. Människorna där hade förfallit till ytterlig sedeslöshet. Gud sade: ”Ropet från [över, Åkeson] Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår.” (1 Mos. 18:20) Tydligen var närboende folk upprörda och bedrövade över det fördärvade uppförandet och ropade till Gud. Han respekterade den fruktan de kände och deras rättighet att bli fria från den fara som sodomiternas sedeslöshet utsatte dem för. Av det skälet beslöt han att förstöra dessa två städer och de städer som var förbundna med dem. Men om man hade kunnat finna så många som tio rättfärdiga män där, skulle han ändå ha skonat städerna för de tios skull. — 1 Mos. 18:22—33.

Guds handlingssätt med Sodom och Gomorra visar att han inte finner behag i någons död utan önskar att alla skall få leva, om de bara vill leva i respekt för sina medmänniskor och i lydnad för rättfärdiga principer. (Hes. 33:11; Mik. 6:8) Vidare är Guds oförtjänta omtanke och omsorg så stor att han skall föra människorna i Sodom tillbaka till livet genom en uppståndelse med möjlighet för dem att lära känna livets väg och vända om till den, som hans Son ju framhöll. — Luk. 10:11, 12; Matt. 11:24.

Guds omsorg om planeten jorden som människans hem

Gud visade sin verkliga omsorg om sin skapelse jorden i de lagar han gav Israels nation. Dessa lagar sörjde för det allra bästa för landet och för folket och djuren som bodde i det. Gud befallde till exempel att vart sjunde år skulle vara ett viloår. Alla var då fria från jordbruksarbete, även husdjuren. Varje lantbrukare i våra dagar vet att jorden återfår sin fruktbarhet om den får ligga obrukad en tid. — 3 Mos. 25:2—7.

Dessutom var vart femtionde år inte bara ett sådant sabbatsår utan därtill ett ”jubelår”, ett år då alla fordringar avskrevs. Alla medlemmar i nationen som på grund av ekonomiska motgångar hade sålt sin jordegendom fick återvända till sin egen fäderneärvda besittning, skuldfria. Även de israeliter som befann sig i slaveri eller träldom blev fria. Vilken vittgående och barmhärtig omsorg! Så länge nationen höll dessa lagar, kunde det aldrig uppstå några ekonomiska kriser sådana som många nationer i våra dagar drabbas av. — 3 Mos. 25:8—19.

Förhandsglimtar av en kommande regering för hela jorden

Den inspirerade aposteln skriver i Romarna 15:4: ”Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi genom ståndaktighet och genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.” Detta hopp är koncentrerat kring den kommande rättfärdiga regering som Gud har för avsikt att införa för att återställa mänskligheten och jorden till full harmoni med sig själv. Samme apostel framhåller att de lagar, som Gud gav genom sin regering över det forntida Israel, var ”en skugga av det tillkommande goda”, förhandsglimtar av de gagneliga verkningarna av en regering, med säte i himmelen, genom vilken Gud skall genomföra ett program för jordens invånare som skall leda till bestående välsignelse för alla människor med kärlek till rättfärdigheten i sina hjärtan. (Hebr. 10:1) Vi läser sålunda i bibeln i Efesierna 1:9, 10 (NW): ”Den är i enlighet med hans goda behag som han beslöt inom sig själv om en förvaltning vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter församla allt i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden.”

Ja, för att befria mänskligheten från det arv i form av synd, ofullkomlighet och död som vår förste fader, Adam, efterlämnade åt oss och för att tillgodose sina egna överlägsna normer för rättvisa lät Gud sin Son ge sitt liv för att friköpa oss från vårt förslavade tillstånd. (Rom. 3:23—26) Som Romarna 5:7, 8 framhåller: ”Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man — om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott — men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.”

I nästan sex tusen år nu har människorna strävat och arbetat. Men nu visar bibeln att en storslagen sabbatsvila för jorden och dess invånare har kommit nära. Bibeln omtalar att för Jehova är ”tusen år såsom en dag”. (2 Petr. 3:8) Och hans ord förutsäger en tusenårig dag av vila från lidande, krig, brottslighet, hungersnöd och orättvisor under hans Sons konungsliga styre. Ja, det skall bli ett tusenårigt jubelår, då till och med slaveriet under synd, ofullkomlighet, sjukdom och död skall upphöra och då Rikets villiga undersåtar skall komma ut ur sin träldom och få träda in i ”Guds barns” så länge efterlängtade ”härliga frihet”. — Rom. 8:19—21, NW; Hebr. 4:9, 11; Upp. 20:6.

Som det förutsagts skall härskarornas Jehova då ”göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat”. (Jes. 25:6) I världsvid skala skall det besannas att ”ingenstädes ... skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. — Jes. 11:9.

Det mest slående exemplet på Guds omsorg finner man kanske i dem som i våra dagar sätter sin fulla förtröstan till hans löften om en sådan rättfärdig regering. De ger synliga bevis på vad hans ord kan utföra hos människor, den förändring som det hopp han ger kan åstadkomma i deras liv.

Millioner människor i våra dagar har förklarat sig vara för Jehova Guds rike som det verkliga och enda hoppet för mänskligheten. Man finner dessa i över 200 länder och ögrupper i havet. De representerar många olika nationaliteter, språk, raser och samhällsställningar. Ändå är de eniga, inte söndrade av politiska åsikter, sekterism, kommersiell tävlingsanda, social diskriminering eller rasfördomar. De åtnjuter verklig fred och frihet från strid, i det de är förenade i sant broderskap. De ställs inför samma problem i det dagliga livet som alla andra människor och har samma nedärvda ofullkomlighet, men de finner att tillämpningen av de visa principerna i bibeln hjälper dem att lösa problemen och att finna verklig glädje i livet. De är kända som Jehovas kristna vittnen, därför att de bär vittnesbörd om sin tro på Jehova Gud och vittnar om hans uppsåt och omsorg om mänskligheten. — Jes. 43:10, 11.

Det är sant att de blivit utsatta för förföljelse av diktatorer och mäktiga religiösa organisationer i många länder. Men de vet varför detta sker och betraktar det som ett privilegium att kunna visa sin obrytbara trohet mot Guds ords rätta normer och sin orubbliga lojalitet mot hans suveränitet. De hyser samma tillförsikt som den inspirerade lärjungen Jakob, som skrev: ”Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älskar honom.” — Jak. 1:12, NW.

Kärlek till nästan har gjort att de riskerat fängelsestraff, och till och med värre än så, för att kunna fortsätta att till andra frambära det hopp som de har funnit genom de goda nyheterna om Guds rike. De känner till Guds omsorg om människorna, att ”han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring”, och de söker visa likadan omsorg. — 2 Petr. 3:9.

Vittnesbörden om Guds omsorg om mänskligheten är därför obestridliga; de omger oss på alla sidor. Guds omsorg är i överflödande grad uppenbar när det gäller jorden och dess föranstaltningar för att människor skall kunna leva ett intressant och rikt liv, och också när det gäller våra egna kroppar med deras häpnadsväckande egenskaper.

Men framför allt är Guds omsorg uppenbar i hans ord — det förklarar orsaken till mänsklighetens lidande, uppenbarar hur Gud har handlat med sina skapelser och hans oföränderliga uppsåt att utplåna all den skada som orsakats av andevarelsers och människors uppror mot hans suveränitet, och det kan redan nu åstadkomma förändringar i människors liv och ger hopp om en uppståndelse från de döda.

Gud har sannerligen omsorg om människorna. Den fråga som återstår är: Har vi det? Vi kanske säger att vi har det, men vad visar om vi verkligen har det?

[Tabell på sidan 19]

(För formaterad text, se publikationen)

Efter omkring 6.000 år av människans tillvaro är nu, enligt bibelns profetior, ett tusenårigt jubelår nära — en tid av vila från lidande och förtryck

1,000 2,000 3,000 4,000 5,000 6,000 7,000

MÄNNISKANS FLODEN JESU KRISTI JESU

SKAPELSE PÅ NOAS DÖD 1914 KRISTI

[Bild på sidan 17]

Gud visade inte partiskhet genom att handla med Abraham, utan visade snarare sin omsorg om mänskligheten; han lovade att välsigna människor av alla nationer genom Abrahams ”säd”

[Bild på sidan 18]

Att Gud använde en enda nation, det forntida Israel, gav honom tillfälle att visa resultaten av hans enande vägledning och hans rättfärdiga principer i fråga om styre