De möjligheter som en jordisk uppståndelse skall ge

 1. När skall de jordiska dödas uppståndelse äga rum, och varför måste det göras förberedelser härför?

DE JORDISKA dödas uppståndelse ur havet och hades eller scheol kommer att börja efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och sedan Satan, djävulen, och hans demoner har bundits och förpassats till avgrunden för att stanna där i tusen år. Vid den tiden har ”den förra himmelen och den förra jorden” flytt bort och blivit till alla delar ersatta av ”en ny himmel och en ny jord”. (Upp. 20:1—3, 11—15; 21:1) Naturligtvis kommer man att behöva göra förberedelser för dessa dödas återvändande, ty det kommer att innebära en stadig tillväxt av befolkningen på jorden, alldeles som man sörjde för att Jairus’ uppväckta dotter skulle få något att äta. — Luk. 8:55.

 2. a) Vilka skall havet och hades, scheol, ge igen, sedan lämpliga förberedelser vidtagits? b) Vilka hör med till dem som kallas rättfärdiga?

² När lämpliga förberedelser har blivit vidtagna, skall konungen Jesus Kristus få havet och hades, scheol, att börja ge igen de döda människor, som är i dem. Det kommer att bli både goda och onda, såsom aposteln Paulus sade inför rätta till den romerske ståthållaren Felix. (Apg. 24:15) Det skall bli en ”de rättfärdigas uppståndelse”, och otvivelaktigt skall sådana rättfärdiga människor bli ihågkomna tidigt, särskilt de som hör till den förkristna skyn eller hopen av vittnen från Johannes döparen och hela vägen tillbaka till den rättfärdige Abel. Hit hör också envar av de nutida ”andra fåren”, som dör i rättfärdighet före Harmageddonstriden. (Luk. 14:14; Hebr. 11:4—40; 12:1; Joh. 10:16) Denna uppståndelse kommer inte, såsom en del ortodoxa judar tror, att bli begränsad till deras ”heliga land”, Palestina. Det är inte bara detta land som skall bli ”de levandes land”, utan hela jorden skall bli de levandes land under Guds messianska rikes styrelse. I sinom tid kommer också uppståndelsen för de orättfärdiga, vilka hades och havet skall ge igen och av vilka bibeln nämner många.

 3. Hur kommer det sig att inte bara de orättfärdiga utan också de rättfärdiga har gagn av att få en uppståndelse på jorden?

³ Det är inte bara de orättfärdiga utan också de rättfärdiga som har gagn av att få en uppståndelse med möjlighet att leva på jorden under Guds älskade Sons, Jesu Kristi, deras återlösares, allsmäktiga, fullkomliga, himmelska rikes regering. Såsom Jesaja 26:9, 19 försäkrar oss: ”När dina domar drabba jorden, lära världens inbyggare rättfärdighet. Dina döda skola leva; mina lik skola stå upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i stoftet; ty din dagg är en växternas dagg, och jorden kastar de matta [de i döden maktlösa] från sig.” (Åk) Inte ens de uppväckta som benämns ”rättfärdiga” kommer att bli fullkomliga omedelbart; och det är inte rätt att lägga en sådan betydelse i orden i Hebréerna 11:39, 40.

 4. Varför kan man inte låta människorna förbli okunniga, även om de ”orättfärdiga” skall få en uppståndelse såväl som de rättfärdiga?

⁴ Eftersom det skall bli en uppståndelse för de orättfärdiga såväl som för de rättfärdiga (Apg. 24:15), kanske någon frågar: Är det verkligen nödvändigt med allt detta predikande om Guds rike? Varför inte låta människorna förbli okunniga, och varför störa dem med budskapet om Riket, då de ändå skall få en uppståndelse med möjlighet till frälsning? Till detta måste vi svara: Predikandet om Riket måste utföras i uppfyllelse av bibelns profetior. (Joel 2:28—32; Apg. 2:16—21; Matt. 24:14; Mark. 13:10) Guds profetior måste gå i uppfyllelse.

 5. För vilken faras skull måste Guds ”väktare” avge en varning?

⁵ Vidare måste en varnande underrättelse frambäras om det stundande verkställandet av Guds hämnd på de symboliska ”getterna”, innan det stora Babylon blir tillintetgjort och innan ”kriget på Guds,’ den Allsmäktiges, stora dag” utkämpas vid Harmageddon, då de som inte rättar sig efter varningen skall bli utplånade för evigt i den ”andra döden”. Såsom Jehova Gud sade till sin väktare, profeten Hesekiel: ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN [Jehova], jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om ifrån sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?” (Hes. 33:11) Också de okunniga riskerar alltså att bli avrättade.

 6. a) Kan man vinna frälsning eller ens uppståndelse genom okunnighet? b) Har Gud, sedan Jesu jordiska verksamhet avslutades, velat att människorna allestädes skall förbli i okunnighet?

⁶ Det är följaktligen fel enligt Skriften att mena att man kan bli frälst genom okunnighet. Visst skall det bli en uppståndelse för många okunniga människor, det stora flertalet av döda människor; men det är inte deras okunnighet som gör dem förtjänta av en uppståndelse och av evigt liv. Det rådde en påfallande okunnighet utöver jorden under de mer än två tusen åren närmast före Jesu Kristi jordiska verksamhet åren 29—33 e. Kr., och Gud hade överseende med denna okunnighet bland de folk och nationer, som inte var Guds utvalda folk. Detta bevisas av aposteln Paulus’ ord till de okunniga atenarna: ”Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna, att de alla allestädes skola göra bättring. Ty han har fastställt en dag, då han skall ’döma världen med rättfärdighet’ genom en man, som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.” (Apg. 17:30, 31) Den man som Gud ”bestämt” eller förordnat var Jesus Kristus, som Gud lät uppstå år 33 e. Kr.

 7. Kommer de ”rättfärdiga” att vara okunniga, och i vilken utsträckning i så fall?

⁷ De uppväckta dödas okunnighet, de rättfärdigas såväl som de orättfärdigas, kommer att vara en relativ okunnighet. Också de rättfärdiga människor, som tillhör den stora ”hop av vittnen”, vilka levde under de fyra tusen åren före Kristi uppståndelse, kommer att vara okunniga i mångt och mycket. De kommer att vara okunniga om många ting som har att göra med förverkligandet av Guds uppsåt och med hans frälsningsanordning genom Jesus Kristus, som Gud har uppväckt och förordnat till att vara domare över levande och döda. Också dessa måste lära sig en hel del, i varje fall det som blivit nedtecknat i de kristna grekiska skrifternas tjugosju böcker, från och med Matteus till och med Uppenbarelseboken. De måste också ställas på prov med avseende på denna kunskap.

 8. Vad måste den på pålen upphängde ogärningsmannen, som av Jesus fick löfte om paradiset, lära sig efter uppståndelsen?

⁸ Också den ogärningsman, som blev fastnaglad på en påle vid sidan om Jesus och som först började skymfa Jesus men som senare visade deltagande för Jesus, kommer att ha mycket att lära. När han hängde på pålen, fick han i varje fall kunskap om Jesu framtida rike och bad Jesus att denne skulle komma ihåg honom, när han skulle komma i detta rike. Men ogärningsmannen visste inte att det skulle bli ett himmelskt rike. Till en uppfyllelse av Jesu ord till ogärningsmannen: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset”, skall denne få en uppståndelse till liv på jorden under Kristi regering, varunder jorden omvandlas till ett paradis. (Luk. 23:43, NW) Den uppväckte ogärningsmannen har emellertid mycket att lära om frälsningens väg, och han måste vandra insiktsfullt på denna väg.

 9. Varigenom kommer frälsning att vinnas, såsom Jesus antyder enligt Johannes 17:3?

⁹ Frälsningen kommer alltså inte att vinnas genom okunnighet, utan den skall vinnas genom kunskap. Detta är ett av skälen till att det måste bli en uppståndelse för de döda, på det att de må lära. Kunskap om sanningen är ett av de fundamentala ting som man måste ha för att vinna frälsning, okunnighet däremot är dödsbringande. I bön till sin himmelske Fader sade Jesus Kristus i sina trogna apostlars närvaro: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.

10. a) Kommer jordemänniskornas uppståndelse att innebära deras slutliga frälsning? b) Varigenom uppnår de frälsning i varje enskilt fall, och vad behövs i förbindelse härmed?

¹⁰ Den uppståndelse som människorna skall få, de orättfärdiga såväl som de rättfärdiga, innebär inte i sig själv deras slutliga frälsning. Den kommer bara att ge dem en möjlighet till evig frälsning. Människosläktets frälsning på en paradisisk jord vinns inte i något avseende genom okunnighet. I varje enskilt fall uppnås frälsning tack vare Jesu Kristi lösenoffer, och vederbörande måste äga exakt kunskap beträffande detta lösenoffer. Denna kunskap måste ges i fullt mått åt alla de uppväckta döda, och de skall få del av den genom Guds messianska rike, som styrs av Jesus Kristus och de 144.000, som jämte honom fungerar såsom konungar och präster under hans tusenårsregering.

11. Om frälsningen skall bli evigtvarande, vad måste då de frälsta göra?

¹¹ Om frälsningen sedan skall bli evigt varaktig, måste man ta emot detta lösenoffer. (1 Tim. 2:3—6) Detta steg måste så följas av fullständig, lojal, orubblig lydnad för beständigt gentemot Guds smorde konung, Jesus Kristus, och mot Guds eviga universella suveränitet, ända fram och igenom det slutliga provet. (Upp. 20:7—10) Alla som uppreser sig mot detta krav skall bli tillintetgjorda. — Upp. 20:15.

Ett prästadöme för människors frälsning

12. a) Vilket Guds verk har pågått under de gångna nitton hundra åren? b) Hur kommer fullbordandet härav att medföra välsignelse för människor i allmänhet?

¹² Under Guds rike med Kristus som konung i tusen år skall det alltså för första gången försiggå en världsomvändelse. Fram till tiden för Kristi tusenårsregering har Jehova Gud aldrig försökt åstadkomma en världsomvändelse, nej, han har inte ens använt kristenheten för att söka åstadkomma något sådant. Gud har i stället under de förflutna nitton hundra åren av vår tideräkning tagit ut ett folk för sitt namn, Jehova, ur alla nationerna. Dessa som blivit uttagna skall slutligen uppgå till 144.000, vilka blir Jesu Kristi medarvingar. Var och en av dem blir ”salig och helig” genom att ha del i den ”första uppståndelsen”. (Apg. 15:14; Upp. 20:4—6) Eftersom dessa 144.000 blir Guds och Kristi präster och regerar med Kristus i himmelen under tusen år, kommer de övriga människorna, de levande och de döda, att bli välsignade genom dem. Jesus Kristus själv skall bli Guds överstepräst. — Hebr. 3:1.

13, 14. a) Vilka avses med orden ”deras som äro ... under marken” i Filipperna 2:8—11? b) Hur blir det möjligt för dem att böja knä och att öppet bekänna att Kristus är Herre?

¹³ Endast under den förutsättningen att det ges en uppståndelse för de döda, för de rättfärdiga och de orättfärdiga, kan det bli en uppfyllelse av det som aposteln Paulus i Filipperna 2:8—11 säger om Jesus Kristus: ”När han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av den orsaken upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som äro i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” — NW.

¹⁴ Paulus’ ord ”deras som äro ... under marken” har avseende på de döda som befinner sig i scheol eller hades i väntan på en uppståndelse. Vare sig de har vetat om det före sin uppståndelse eller inte, så kommer de därefter att få veta att ”Jesus Kristus är Herre”. Om de önskar vinna evigt liv i Guds rättfärdiga nya tingens ordning, måste de sedan i Jesus Kristus se sin Herre och uppträda eller handla mot honom i överensstämmelse härmed, och deras tungor måste öppet bekänna detta förhållande. I Jesu Kristi, Herrens, namn måste de också böja knä i bön till Gud, den himmelske Fadern, och i tillbedjan av honom.

15. a) Vad gav Jesus Kristus såsom Guds överstepräst, och vad kom han i världen för att frälsa? b) Vilka måste alltså få en uppståndelse på jorden, och hur skall det ske?

¹⁵ Jesus Kristus ”gav sig själv”, såsom Guds överstepräst, ”till [en motsvarande] lösen för alla”. (1 Tim. 2:5, 6) Syftet härmed har aposteln Paulus mycket taktfullt framhållit i dessa ord: ”Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste.” (1 Tim. 1:15) Fördenskull skall det bli en uppståndelse för syndare, vilken kommer att inbegripa de orättfärdiga såväl som dem som är relativt rättfärdiga. Guds överstepräst, Jesus Kristus, skulle komma storligen till korta i sin prästerliga gärning, om han inte gjorde något till gagn för de jordiska döda. Följaktligen måste det bli en uppståndelse för de syndare, som han dog för, på det att han skulle anskaffa en ”motsvarande lösen” (NW). När han uppväcker de döda, kommer han att använda ”nycklarna till döden och dödsriket”, hades. (Upp. 1:17, 18) Hades eller scheol skall alltså ge igen de döda som är i det. Det skall alltså förintas för all framtid.

16. Över vilka har Gud förordnat Jesus Kristus att vara domare, och vad måste ske, om dömandet skall kunna försiggå?

¹⁶ Det är översteprästen Jesus Kristus ”som av Gud har blivit bestämd [förordnad, NW] till att vara domare över levande och döda. Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga, att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.” (Apg. 10:42, 43; 17:31; 2 Tim. 4:1) För att en rättfärdig dom skall kunna ges de döda såväl som de fårlika människor, som lever igenom Harmageddonstriden, måste de döda bli uppväckta från hades, scheol.

17. a) Skall den slutliga domen uttalas så snart som människorna blir uppväckta på jorden vid den tid då orden i Uppenbarelseboken 20:11—15 går i uppfyllelse? b) Beskriv den största välsignelsen, som Guds överstepräst har i beredskap åt de uppväckta.

¹⁷ Det är detta behov av en uppståndelse som Jesus framhäver i de ord som är återgivna i Johannes 5:28, 29. I Uppenbarelseboken 20:5, 11—15 har emellertid Jesus Kristus givit oss en profetisk bild av den tusenåriga domens dag och dess slutresultat med avseende på de människor som inte har del i den ”första uppståndelsen”. Översteprästen och domaren Jesus Kristus uttalar inte den slutliga domen över de jordiska döda så snart de uppväcks på jorden eller så snart som havet och hades, scheol, ger igen dem. De uppväckta människorna såväl som de fårlika människor, som får överleva Harmageddon, måste först få gagn av allt det goda som kan komma dem till del genom hans rike och hans med offer förbundna prästadöme, som skall vara i tusen år. Den största välsignelsen, som Guds överstepräst, Jesus Kristus, har i beredskap, är att alla villiga och lydiga människor skall bli renade och skall lyftas upp till mänsklig fullkomlighet och syndfrihet på en paradisisk jord.

18. Vad kommer den himmelske översteprästen att kunna göra för dessa människor på jorden, något som de judiska prästerna och de judiska offren inte kunde åstadkomma till gagn för gudsdyrkarna?

¹⁸ Såsom aposteln Petrus sade i de här ovan citerade orden, skall ”var och en som tror på honom ... få syndernas förlåtelse genom hans namn”. När Jesus Kristus befann sig här på jorden såsom fullkomlig människa, botade han lama, blinda och döva människor och gjorde andra sjuka människor friska, ja, han uppväckte även döda människor. Under sin tusenårsregering såsom himmelsk överstepräst kommer Jesus att kunna göra detsamma. Han skall verkligen ta bort synden från mänskligt kött och åstadkomma mänsklig fullkomlighet, något som alla de judiska prästerna och alla deras djuroffer inte kunde åstadkomma under Mose lag, varken på försoningsdagen, som firades årligen, eller under alla de 1.545 år, då det mosaiska lagförbundet ägde gällande kraft mellan Jehova Gud och Israels nation. — Hebr. 10:1—4.

19. Hur kommer människorna, när de tusen åren gått till ända, att bevisa om deras uppståndelse har varit en ”livets uppståndelse” eller en ”domens uppståndelse”?

¹⁹ När dessa tusen år av konungsligt och prästerligt bistånd har gått till ända, skall Satan och hans demoner släppas loss ur avgrunden för att sätta alla de fullkomnade inbyggarna i det jordiska paradiset på prov. Genom sitt handlingssätt under det slutliga, avgörande provet får människorna visa vilken av de båda följande klasserna de tillhör: a) den som gör sig förtjänt av evig förintelse i den ”andra döden” eller b) den som är värdig att tillförsäkras gåvan evigt liv på den paradisiska jorden. På detta sätt kommer de som står på prov då att själva bevisa om deras uppståndelse har varit en ”livets uppståndelse” eller en ”domens uppståndelse” (och med ”dom” avses då en fällande dom). — Joh. 5:28, 29, NW.a

Uppståndelsehoppets kraft

20. a) Hur kommer det sig att vi som nu är vid liv likväl kan bli beroende av uppståndelseundret? b) Hur bör vi fördenskull leva dag för dag?

²⁰ Guds uppsåt att uppväcka de döda genom Jesus Kristus skall bli fullständigt förverkligat till Jehovas eviga lov och pris. Vilket underverk, tillskyndat av Guds barmhärtighet, är inte de dödas uppståndelse! Hur stort värde bör vi inte alla sätta på Guds kärleksfulla föranstaltning att låta de döda få en uppståndelse! Också vi själva, som nu är vid liv men som befinner oss så nära den stund, då ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” skall bryta ut, kan emellertid bli beroende av att Gud uppfyller sitt löfte att uppväcka de döda. Om vi skulle dö under den korta tid som återstår, till dess den allsmäktige Guden låter sina domar gå i verkställighet och tillintetgör alla fiender till sitt rike, måste vi få röna gagn av uppståndelsen. I annat fall blir det inte något framtida liv för oss förmedelst Guds rikes styrelse med Kristus som konung. Därför bör vi varje dag föra ett sådant liv att vi, om fienden döden skulle överraska oss på ett eller annat sätt, inte av Gud blir dömda ovärdiga en uppståndelse genom Kristus.

21, 22. a) Hur hjälpte Paulus’ uppskattning av uppståndelsen och hans förhoppning om en uppståndelse honom? b) Hur visade Paulus genom sina ord i Filipperna 3:8—11 vilket värde han satte på uppståndelsen?

²¹ Den kristne aposteln Paulus satte mycket stort värde på att Gud sörjt för de dödas uppståndelse. Löftet om en uppståndelse utgjorde ett hopp som uppehöll och styrkte honom, så att han till och med kunde möta martyrdöden. Det stimulerade honom i synnerhet till att bevara ett gott samvete gentemot Gud och människor, såsom han själv sade: ”Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.” (Apg. 24:15, 16) Och Paulus gav uttryck åt hur stort värde han satte på uppståndelsen, i synnerhet på den ”första uppståndelsen”, som han ansåg vara förmer än någonting annat, då han skrev följande från fängelset:

²² ”Ja, vad det angår, betraktar jag verkligen också allting som förlust på grund av det allt annat överträffande värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag tagit förlusten av allt, och jag betraktar det såsom en hop avskräde, på det att jag må vinna Kristus och bliva funnen i förening med honom, i det jag har, icke min egen rättfärdighet, som kommer av lag, utan den som är genom tro på Kristus, den rättfärdighet, som utgår från Gud på grundval av tro — för att känna honom och hans uppståndelses kraft och en delaktighet i hans lidanden, i det jag underkastar mig en död sådan som hans, för att se om jag på något sätt kan uppnå den tidigare uppståndelsen från de döda.” — Fil. 3:8—11, NW; Ro.

23. a) Vilka gör vi väl i att efterlikna, när det gäller tron på uppståndelsen? b) I vilka avseenden önskar vi få hjälp genom uppståndelsehoppet, och för vad hembär vi tack till Gud?

²³ Vi gör väl i att efterlikna aposteln Paulus. Men framför allt efterliknar vi Herren Jesus Kristus, som också satte sitt hopp till den allsmäktige Gudens förmåga att uppväcka honom från de döda på tredje dagen och som nu själv har fått sig anförtrodd makten att uppväcka de döda under sitt rikes regering. När vi så efterliknar både Jesus Kristus och hans apostel, kan vi genom uppståndelsehoppet bli modiga som de. Må uppståndelsehoppet ge oss tröst med avseende på dem som har somnat in i döden och åt vilka det finns ett uppvaknande i beredskap. Må uppståndelsehoppet sporra oss till att fortsätta med att utföra Herren Guds verk, ja, även under dödsfara nu före Harmageddon, ty vi vet att tack vare de dödas uppståndelse är vårt trogna ”arbete icke ... förgäves i förbindelse med Herren”. Gud, den Allsmäktige, vare tack, som ger oss seger över döden genom vår Herre Jesus Kristus! — 1 Kor. 15:57, 58, NW.

[Fotnot]