Den ”nation” som fyller jordens yta med frukt

”I de kommande dagarna kommer Jakob att slå rot, Israel att blomstra och verkligen skjuta skott; och de kommer rentav att fylla det fruktbara landets yta med avkastning.” — JESAJA 27:6, NW.

1. Hur omnämnde aposteln Petrus det andliga Israels nation?

KORT före Jerusalems förstöring år 70 v.t. skrev aposteln Petrus följande om födelsen av Kristi lärjungars församling som en ”nation” år 33 v.t.: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk; det var ni som inte hade rönt barmhärtighet, men nu är det ni som har rönt barmhärtighet.” (1 Petrus 2:9, 10) Hur nådigt var inte detta av Gud!

2, 3. Vad är det andliga Israel förpliktat att göra som Jehova Guds särskilda egendom, och vad liknar Jesus Kristus dem vid i kapitel 15 i Johannes?

² Nu, 19 århundraden efter det att Petrus skrev dessa ord, finns det fortfarande en kvarleva av denna andligen pånyttfödda ”nation” på jorden. Deras antal har nu minskat till under tio tusen, enligt vad rapporterna för det årliga firandet av Herrens kvällsmåltid visar. De är ”ett folk till att vara en särskild egendom” för Jehova, och såsom sådant måste de vitt och brett förkunna Jehova Guds dygder, hans som kallade dem ut ur världsligt mörker ”in i sitt underbara ljus”. Detta ”ljus” har framför allt lyst sedan slutet av ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider”, år 1914.a (Lukas 21:24, 1917; NW) Som en ”särskild egendom” är de högt värderade av den gudomlige givaren av detta underbara ljus. För honom är de lika en andlig vingård.

³ Här påminner vi oss det som Jesus Kristus sade till sina apostlar, vilka representerade alla som skulle bli hans av anden pånyttfödda efterföljare: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar. Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er. Förbli i gemenskap med mig, och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” — Johannes 15:1—5.

4. a) Vilken beskrivning i kapitel 27 i Jesaja påminner oss Jesu illustration om? b) När får denna profetia sin nutida uppfyllelse, och på vilka? c) Vilken inställning har Gud inte längre till sitt folk?

⁴ Denna jämförelse eller liknelse, som Jesus Kristus gjorde, påminner oss om Jehovas ord i Jesaja 27:2—4 (NW), som lyder:

”På den dagen, ni människor, sjung om henne: ’En vingård med skummande vin! Jag, Jehova, skyddar henne. Varje ögonblick kommer jag att vattna henne. För att ingen må vända sin uppmärksamhet mot henne, kommer jag att skydda henne, ja natt och dag. Raseri hyser jag inte.”

”Vingården” på jorden i våra dagar ”med skummande vin” kan likställas med kvarlevan av rankorna i den symboliska ”vinstock” i vilken den ”heliga nationens” av anden pånyttfödda kristna är fruktbara medlemmar. Förpliktelsen att bära mycket frukt vilar följaktligen på dem. (Johannes 15:5) Enligt Jesajas profetia skulle sången om vingården ”med skummande vin” sjungas vid den tid då Jehovas folk skulle återfå hans ynnest. (Jämför Jesaja 27:13, NW.) Detta skulle förlägga början av denna strålande profetias nutida uppfyllelse till efterkrigsåret 1919, och historiska fakta bestyrker att den fortfarande håller på att uppfyllas. Jehova har inte nu något ”raseri” mot sitt folk, vare sig mot kvarlevan av sin ”heliga nation”, hans ”folk till att vara en särskild egendom”, eller mot de lojala kristna som ser fram emot evigt liv på jorden. Han har barmhärtigt nog vänt sin ynnest mot dem, vilket tjänar som förklaring till deras andliga välstånd och fruktbarhet.

5. Vad är det från denna vingård som har glatt människor, och vad kan de räkna upp?

⁵ Denna andliga ”nation” har tillsammans med sina hårt arbetande medförbundna varit lik en fruktbar vingård, som har producerat mycket ”skummande vin”. Det är ett andligt vin som har gjort både Jehovas och människans hjärta glatt. (Domarboken 9:13, NW) Av detta tungt vägande skäl kan de människor som har blivit glada av att dricka denna andliga dryck glatt sjunga och kan räkna upp allt som den gudomlige odlaren av den ”vingården” har gjort för denna symboliska ”vingård”. I bildlig bemärkelse har han verkligen ”vattnat” denna ”vingård” till ständig vederkvickelse för den, så att saftig, härlig frukt har producerats med glädjande resultat.

En kontrast — ”jordens vinträd”

6. Men vad kommer ”jordens vinträd” att få erfara enligt kapitel 14 i Uppenbarelseboken?

⁶ Så har inte varit fallet med det som bibelns sista bok kallar ”jordens vinträd”. Inom kort kommer de himmelska avrättningsstyrkorna att få följande gudomliga befallning: ”Sätt i gång med din skarpa skära och bärga klasarna på jordens vinträd, eftersom dess druvor har mognat.” Som den profetiska uppenbarelsen fortsätter med att visa, så svingade ängeln därefter ”sin skära in på jorden och bärgade jordens vinträd, och han slungade det i Guds förbittrings stora vinpress. Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom ut ur vinpressen och stod ända upp till hästarnas betsel på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier.” (Uppenbarelseboken 14:18—20) Så kommer det att gå med den styrande delen av djävulens synliga organisation på jorden, något som han är odlaren av och som motstår ”den sanna vinstocken”, vars odlare är Jehova Gud. Det kommer inte att bli någon som helst återställelse av ”jordens vinträd”!

7—9. Vilken tvåfaldig uppfyllelse har Jesaja 27:7—13, och vid vilka tider?

⁷ Men denna profetia i kapitel 27 i Jesaja är verkligen en profetia om återställelse, först av det naturliga Israels nation och sedan av det andliga Israel nu under vårt eget 1900-tal. Detta framgår tydligt av det som profetian säger från vers 7 till och med vers 13, som kapitlet slutar med. Så här lyder de verserna:

⁸ ”Måste man slå honom som med slaget av någon som slår honom? Eller måste han dödas som med slaktandet av hans dödade? Med skrämselrop kommer du att strida med henne när du sänder i väg henne. Han skall driva ut henne med sin vindpust, en hård vindpust på östanvindens dag. Fördenskull kommer Jakobs missgärning härigenom att bli försonad, och detta är hela frukten när han tar bort hans synd, när han gör alla altarets stenar lika kalkstenar som har smulats sönder, så att de heliga pålarna och rökelseställen inte kommer att resa sig. Ty den befästa staden kommer att vara ensam, betesmarken kommer att vara lämnad åt sig själv och övergiven som en öken. Där kommer kalven att beta, och där kommer den att lägga sig ner; och han kommer helt visst att förtära hennes grenar. När hennes små kvistar har förtorkat, skall kvinnor som kommer dit bryta av dem och antända dem. Ty det är inte ett folk med skarpt förstånd. Därför kommer dess danare inte att visa det någon barmhärtighet, och dess egen formare kommer inte att visa det någon ynnest.

⁹ Och det skall ske på den dagen att Jehova kommer att slå ner frukten, från Flodens flytande ström till Egyptens strömdal, och så kommer ni själva att plockas upp en efter en, o Israels söner. Och det skall ske på den dagen att man kommer att blåsa i ett stort horn, och de som är på väg att förgås i Assyriens land och de som är förskingrade i Egyptens land skall sannerligen komma och böja sig ner för Jehova på det heliga berget i Jerusalem.”

10. Vilket världsvälde var framträdande vid tiden för Jesajas profetia, och hur gick det för det i dess planerade angrepp på huvudstaden i Juda rike?

¹⁰ Vid tiden för denna Jesajas profetia hade Assyrien blivit det förhärskande världsväldet på jorden och ersatt Egypten, det första i raden av sju världsvälden, även om detta fortfarande fungerade, men nu som en underordnad makt. Tiostammarsriket Israel hade slitit sig loss från styret utövat av kung Davids kungliga släkt av Juda stam. Det var alltså mot staden Jerusalem som Assyriens kung kom för att kräva dess fullständiga kapitulation, om den inte ville bli tillintetgjord. Men Jehova stred för Juda rike och lät den högmodige kung Sanherib vackla tillbaka hem efter ett vanhedrande nederlag. — Kapitlen 36 och 37 i Jesaja.

11. Härskaren i vilket världsvälde var det som verkställde omstörtandet av Juda rike, och hur omnämner kapitel 27 i Jesaja denna händelse?

¹¹ Därför blev en härskare i ett efterföljande världsvälde, det babyloniska världsväldet, bemyndigad att förstöra den heliga staden, Jerusalem, och dess tempel. Enligt vad bibeln visar hände detta år 607 f.v.t., och det verkställdes av härskaren i det babyloniska imperiet, nämligen Nebukadnessar. Det var han som förde bort fångar till landet Babylonien för att de skulle tillbringa 70 år i fångenskap där. Med tanke på den då annalkande förstöringen av Jerusalem och bortförandet av fångar till fångenskap i Babylon i 70 år väcktes rätteligen följande fråga:

”Måste man slå honom [Israels nation] som med slaget av någon som slår honom?” (Jesaja 27:7, NW)

Guds nation hade aldrig tidigare i hela sin historia ända sedan år 1513 f.v.t. blivit slagen med ett så hemskt slag som det som kom år 607 f.v.t., ett slag som nästan vållade dess undergång. Antalet döda i den belägrade staden Jerusalem var stort. Ja, Jehova såg att denna drastiska aktion var absolut nödvändig, och den måste ske. Han insåg hur tvingande nödvändigt det var att strida med dem som skulle ha förblivit hans vänner, dem som han själv hade gjort till sina vänner och med vilka han hade ingått lagförbundet genom Mose som medlare.

12. Vilken fråga kunde alltså Jehova inspirera profeten Jesaja att ställa angående Israels erfarenhet, och vad blev således följden för Israels förhållande till Jehova?

¹² Jehova kunde därför fortsätta med att ställa följande fråga:

”Eller måste han [Israels nation eller Jakob] dödas som med slaktandet av hans dödade?” (Jesaja 27:7, NW)

Ja, för nu hade det blivit nödvändigt för Jehova att strida med sitt en gång gynnade folk och höja ett hemskt rop, ett ”skrämselrop”, från militärstyrkorna i det babyloniska världsväldet, som var det tredje i bibelns historia. Detta låg till grund för följande gudomliga uttalande:

”Med skrämselrop kommer du att strida med henne när du sänder i väg henne. Han skall driva ut henne med sin vindpust, en hård vindpust på östanvindens dag [för att visa från vilken riktning det hemska stridsropet skulle komma].” (Jesaja 27:8, NW)

Med en sådan förberedande åtgärd skulle han sända i väg den otrogna nationen som en gång i egenskap av hans synliga organisation på jorden hade varit som en symbolisk hustru för honom. Nu skickade han i väg henne från hennes gudagivna hemland och drev med hjälp av de babyloniska erövrarna bort henne till ett fjärran land, som om hon vore tillfälligt skild. — Jämför Jesaja 50:1.

13. Hur skulle Israels nation enligt Jesajas profetia försona sin överträdelse av Guds förbund?

¹³ Nu var tiden inne för Israels nation eller Jakob att bringa försoning för sin ”missgärning” på ett sätt som kostade mer än djuroffer offrade på altaret i templet i Jerusalem. Detta är vad Jehova föreskrev för sin hustrulika organisations räkning med orden:

”Fördenskull kommer Jakobs missgärning härigenom att bli försonad, och detta är hela frukten när han tar bort hans synd, när han gör alla altarets stenar lika kalkstenar som har smulats sönder, så att de heliga pålarna och rökelseställen inte kommer att resa sig.” (Jesaja 27:9, NW)

Vilket uttryck av gudomligt ursinne eller raseri skulle inte uppfyllelsen av denna profetia bli, och det med rätta! De heliga pålarna och rökelseställen skulle inte mer resa sig inom denna tuktade nation.

14. Vad slags ödslighet skulle Israels land förvandlas till, och hur skulle hennes utveckling som ett symboliskt träd behandlas?

¹⁴ Jehova tillägger följande för att visa vilken ödslighet som skulle drabba denna det forntida Israels symboliska hustrulika nation:

”Ty den befästa staden kommer att vara ensam, betesmarken kommer att vara lämnad åt sig själv och övergiven som en öken.”

Det en gång folkrika landet kommer att bli folktomt, för att tills vidare bli enbart en plats för bete.

”Där kommer kalven att beta, och där kommer den att lägga sig ner; och han [Jehova genom sitt redskap] kommer helt visst att förtära hennes grenar. När hennes små kvistar har förtorkat, skall kvinnor som kommer dit bryta av dem och antända dem [för att elda upp dem].” (Jesaja 27:10, 11, NW)

Jehovas symboliska hustrulika nation skulle således bli förvandlad enbart till bränsle för elden, för kvinnor skulle utan svårighet ha tillräcklig styrka för att utnyttja det som var kvar av den. Hur sorgligt skulle det inte bli för Israels symboliska hustrulika organisation att bli förvandlad till ett sådant tillstånd! Men varför måste en sådan äkta man-liknande gudomlighet som Jehova vidta sådana förkrossande åtgärder? Jo, hör här:

15. Vad slags folk skulle Israels nation ha visat sig vara med tanke på Jehovas speciella behandling av det, men varför kom israeliterna att bli lika de avgudadyrkande nationerna?

¹⁵ ”Ty det är inte ett folk med skarpt förstånd. Därför kommer dess danare inte att visa det någon barmhärtighet, och dess egen formare kommer inte att visa det någon ynnest.” (Jesaja 27:11, NW)

Med tanke på allt det Jehova hade gjort till undervisning och upplysning för sin underbart danade organisation, borde israeliterna ha visat sig vara ett folk med stor intelligens. De borde ha varit tillräckligt intelligenta och haft tillräcklig urskillning för att inse det fåfänga i avgudadyrkan, ja, ha urskillning nog att genomskåda det meningslösa i den avgudadyrkan som utövades av de okunniga nationerna, som stod utanför förbundsförhållandet till den ende levande och sanne Guden, Jehova. Men på grund av att deras himmelske danare och formare var osynlig, förlorade de tron och valde till sitt eget fördärv att vända sig till synliga, människogjorda gudar. Det var därför som sådana egensinniga människor inte längre fick röna ynnest och gudomlig barmhärtighet.

Befrielse från fångenskapen

16. Vad måste Jehova rikta sin uppmärksamhet mot för att återföra sitt folk?

¹⁶ För att Jehova nu skulle återföra dem till deras hemland för att där återställa deras tillbedjan av honom, måste han vända sin uppmärksamhet till landet Babylonien genom vilket den stora ”floden”, Eufrat, flöt. Han skulle också rikta sin uppmärksamhet söderut, till och med mot landet Egypten, för till sådana trakter hade hans folk kommit att bli förvisade från honom till deras tuktan. Fördenskull måste Jehova uppfylla den avsikt som han därefter ger till känna:

”Och det skall ske på den dagen att Jehova kommer att slå ner frukten, från Flodens [Eufrats] flytande ström till Egyptens strömdal [den tidvis uttorkade flodbädden vid det utlovade landets sydvästra gräns], och så kommer ni själva att plockas upp en efter en, o Israels söner.” — Jesaja 27:12, NW; jämför 4 Moseboken 34:2, 5, NW.

17. Hur bröt Jehova av sitt folk från deras fångna tillstånd, och genom vad?

¹⁷ För att Jehova skulle kunna sända hem sitt folk till deras hemland Juda, måste han bryta av det tillfångatagna folket likt frukt och på så sätt frige dem. Han gjorde detta genom att omstörta det babyloniska världsväldet och föra in det medo-persiska världsväldet, det fjärde världsväldet i den bibliska historien. Det påbud, som den persiske härskaren Cyrus den store utfärdade i början av sin regering, utfärdades för att befria Jehovas tillfångatagna folk och för att de skulle återvända till platsen för det forntida Jerusalem för att där återuppbygga Jehovas tempel. Detta återvändande kom vid slutet av de 70 åren av judisk fångenskap, år 537 f.v.t. — Jesaja 45:1—7.

18. Hur måste de fångna judarna ha reagerat för påbudet om deras befrielse?

¹⁸ De tuktade israeliterna i Babylonien, och också de i Assyrien och Egypten, var Jehovas egendom, och han hade rätt att bryta av dem likt symbolisk frukt från deras ofrivilliga förflyttning och förskingring och på så sätt visa dem barmhärtighet, oförtjänt omtanke. Hur glada måste inte de där forntida israeliterna ha blivit över detta Cyrus’ påbud, och hur nitiska måste de inte ha visat sig vara i fråga om att helt och fullt utnyttja det underbara tillfälle som erbjöds dem! Vad kunde då sägas om denna lyckliga ”dag”?

19. a) Vem förutsades det att de israeliter som var förskingrade i Assyrien och Egypten skulle böja sig ner för? b) Vad skulle detta innebära för Jehovas tillbedjan vid platsen för det ursprungliga templet, och för vilken nutida andlig nation hade detta sin betydelse?

¹⁹ ”Och det skall ske på den dagen att man kommer att blåsa i ett stort horn, och de som är på väg att förgås i Assyriens land och de som är förskingrade i Egyptens land skall sannerligen komma och böja sig ner för Jehova på det heliga berget i Jerusalem.” (Jesaja 27:13, NW)

Vad skulle detta betyda, om inte att det utlovade landet åter skulle komma att befolkas och templet åter komma att byggas upp i Jerusalem, återställt för tillbedjan av formaren och danaren av Israels återupplivade nation? Detta måste ske enligt det profeten Jesaja hade sagt tidigare, i vers 6. Hans hemsända folks land måste bli ett land som myllrade av invånare, vilka var endräktigt förenade i tillbedjan av honom vid hans tempel, även om denna återställda plats av tillbedjan kanske inte var lika storslagen som det praktfulla tempel som kung Salomo hade byggt. På detta sätt skulle det förebilda den nutida andliga uppfyllelsen, som inbegriper ”Guds Israel”, i fråga om att fylla hela ”det fruktbara landet” med livgivande frukt eller ”avkastning”. — Galaterna 6:16; Jesaja 27:6, NW.

[Fotnot]

Vad svarar du?

◻ När och hur fick det naturliga Israel ett ”slag”, så som det förutsades i Jesaja 27:7?

◻ Hur ”slog” Israel ”rot”? (Jesaja 27:2, 6)

◻ Vilka i vår tid är inbegripna i uppfyllelsen av profetian i kapitel 27 i Jesaja?

◻ Hur har dessa blivit lika en fruktbärande vingård, som producerar ”skummande vin”?

[Bild på sidan 13]

Genom babylonierna utdelade Jehova ett svårt slag år 607 f.v.t.