Kapitel 18

På vems sida står vi när världsnöden kulminerar?

1. a) Endast varigenom skall den fullständiga förintelsen av den nuvarande onda tingens ordning på jorden åstadkommas? b) Varför är det viktigt för oss allesammans att vi är på vår vakt?

DEN världsnöd som sedan år 1914 har hållit den av människor upprättade tingens ordning i sitt grepp har vållat omätlig skada. Men den har inte åstadkommit upplösning av de politiska ”överordnade myndigheterna” eller det samhälle av människor som organiserats under dessa politiska myndigheter. (Romarna 13:1, NW; Titus 3:1) Symboliskt talat existerar fortfarande de gamla ”himlarna” och ”elementen” och ”jorden och de verk som är på den”. Den fullständiga upplösningen eller förintelsen av dessa uråldriga ting skall åstadkommas endast genom ”Jehovas dags närvaro”. Även om alla bibliska och historiska vittnesbörd anger att den är nära, så skall likväl ”Jehovas dag komma som en tjuv”. — 2 Petrus 3:10—12, NW; 1 Tessalonikerna 5:2.

2. Vilken uppmaning nedtecknade aposteln Petrus med tanke på att det fortfarande skulle finnas smorda kristna på jorden, när Jehovas dag kommer?

² Bibeln visar klart och tydligt att de sista medlemmarna av församlingen av Kristi medarvingar till Riket fortfarande skall befinna sig här på jorden, när Jehovas dag kommer över denna tingens ordning. Aposteln Petrus tog hänsyn till detta. Sedan aposteln beskrivit vilken verkan denna ”dag” skulle få på de symboliska gamla ”himlarna”, ”elementen” och ”jorden”, tillfogade han därför denna uppmaning: ”Därför, ni älskade, då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid. Betrakta dessutom vår Herres tålamod som frälsning, alldeles som också vår älskade broder Paulus, efter den vishet som är honom given, skrev till er, när han talar om dessa ting, såsom han också gör i alla sina brev. I dem finns det emellertid en del svårfattliga ting, som de oupplysta och obefästa förvränger, såsom de gör också med de övriga skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” — 2 Petrus 3:14—16, NW.

3. Vad har kvarlevan av andliga israeliter i överensstämmelse med denna uppmaning gjort för att bevara sig ”fläckfria och oklanderliga och i frid”?

³ Eftersom de sista medlemmarna av kvarlevan av andliga israeliter fortfarande väntar på Jehovas dag och dess förintelse av denna ogudaktiga tingens ordning, gör de sitt yttersta för att bli funna fläckfria, oklanderliga och fridsamma i den högste domarens, den suveräne Herren Jehovas, ögon. Trots alla de ökande påtryckningarna från denna nödställda värld håller de fast vid den ”gudstjänst, som är ren och obesmittad”; de håller fast vid denna rena ”form av gudsdyrkan” genom att hålla sig obefläckade av den orena världen. (Jakob 1:27, 1917; NW) De vägrar att tillbedja det politiska ”vilddjuret” och dess människogjorda ”bild”, Förenta nationerna. (Uppenbarelseboken 13:1—15; 15:2—4) De är angelägna om att inte bli befläckade av blodskuld, och därför håller de sig strikt neutrala och tar inte del i denna världens nationers och politiska partiers blodiga krig. De efterliknar Jesus Kristus, sin ledare, genom att inte vara någon del av denna världen. — Johannes 15:19; 17:14, 16.

4. På vad sätt har ”vår Herres tålamod” inneburit ”frälsning”?

⁴ De lyder aposteln Petrus’ uppmaning: ”Betrakta dessutom vår Herres tålamod som frälsning.” (2 Petrus 3:15, NW) De inser att de har den suveräne Herren Jehovas tålamod att tacka för sin egen frälsning, därför att han inte låtit ”de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag” komma tidigare. (2 Petrus 3:7, NW) Jehovas tålamod har också gjort det möjligt för andra att bli erbjudna medlet till frälsning.

5. Vilket verk har kvarlevan av det andliga Israel ivrigt ägnat sig åt i enlighet med andan i Petrus’ uppmaning?

⁵ De har på tillbörligt sätt tagit vara på denna tidsfrist för frälsning och har fullgjort den uppståndne Jesu Kristi befallning att gå och göra lärjungar av människor av alla nationerna, döpa dem i vatten och lära dem att hålla allt som han befallt dem. (Matteus 28:18—20) De har visat vad som enligt deras övertygelse är det enda hoppet och den enda rättmätiga regeringen för hela mänskligheten — genom att de handlat i uppfyllelse av Jesu profetia: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:14, NW; Markus 13:10) Genom detta handlingssätt har de fortsatt att söka ”först efter hans [den himmelske Faderns] rike och hans rättfärdighet” i stället för att blanda sig i världslig politik tillsammans med kristenhetens prästerskap och prästerna i hednavärlden. (Matteus 6:33) På så sätt har de fullgjort sitt uppdrag att vara ”sändebud på Kristi vägnar”. — 2 Korintierna 5:20, NW.

6. Vilka har de hjälpt att dra nytta av ”vår Herres tålamod”, och hur många kommer ytterligare att församlas?

⁶ Genom att målmedvetet befrämja denna verksamhet med att göra lärjungar världen utöver i enlighet med den högste domarens, Jehovas, tålamod har den smorda kvarlevan av dessa, som söker Riket, inte bara fått privilegiet att församla de sista återstående av Rikets arvingar. Sedan år 1935 har Jehovas ord också lett dem till att församla den ”stora skara” av fårlika människor, som förutsägs i Uppenbarelseboken 7:9—17, till hans andliga tempel för tillbedjan. Denna profetia anger inget begränsat antal för dessa fårlika, som skall utgöra den ”stora skaran”, och därför fortsätter arbetet med att församla så många som möjligt till det andliga templet under den tid som Guds tålamod tillåter, eftersom han ”inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9, NW) Ingen nu levande människa kan förutsäga precis hur många av dessa som kommer att församlas före ”Jehovas dags närvaro”; men sedan denna ”stora skara” kommit ut ur den ”stora vedermödan” såsom överlevande, kan man genom att företa en direkt folkräkning av den få reda på hur många den ”stora skaran” till slut kom att omfatta.

7. a) Vilket namn har alla dessa och den smorda kvarlevan tagit emot? b) Hur strävar de efter att leva enligt detta namn, och i hur många länder bedriver de sin verksamhet?

⁷ Alla de överlämnade och döpta fårlika människor som redan församlats och den smorda kvarlevan av de 144.000 andliga israeliterna har inför hela världen förklarat sig vara Jehovas kristna vittnen. (Jesaja 43:10—12; 44:8) Genom det talade ordet och genom att sprida tryckta bibliska publikationer strävar de uppriktigt efter att leva i enlighet med detta namn, att axla det ansvar det innebär att bära detta namn. Det finns tiotusentals organiserade församlingar över hela jorden av dessa kristna vittnen för den suveräne Herren Jehova. Enligt Jehovas vittnens årsbok för 1976 fanns det den 31 augusti 1975 38.256 sådana församlingar. Det finns nitiska vittnen, som ägnar sig åt att predika och göra lärjungar, i hela 210 länder och ögrupper.

8. a) Vems äganderätt till dem erkänner de allesammans, och hur tjänar detta till skydd för dem? b) Vilken årsdag firar de lydigt till minne av honom, och hur länge skall de fortsätta med detta?

⁸ De rättar sig efter aposteln Petrus’ varning om att det skulle komma falska lärare, som skall bekänna sig vara kristna, men skall ”förneka till och med den ägare som har köpt dem och ... därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva”. (2 Petrus 2:1, NW) Den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar till Riket och medlemmarna av den ”stora skaran”, som har ”tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”, erkänner lojalt hans äganderätt ”som har köpt dem”, nämligen Lammet, Jesus Kristus. I lydnad för hans befallning att handla till minne av honom församlades de onsdagen den 14 april 1976, vilket var årsdagen av hans död på den judiska påskdagen år 33 v.t, och de firade Herrens aftonmåltid, som han instiftade till minne av sin offerdöd. (Matteus 26:20—30; Lukas 22:14—20; 1 Korintierna 11:20—26) De är fast beslutna att på detta föreskrivna sätt fortsätta att förkunna ”Herrens död, till dess att han kommer” för att hämta kvarlevan av sin brudklass till att vara med honom i hans himmelske Faders boning därovan. — Efesierna 5:23—27.

9. Hur visar Jehovas kristna vittnen att de inser hur viktigt det är att de blir funna ”i frid” inbördes?

⁹ I överensstämmelse med aposteln Petrus’ uppmaning gör alla dessa kristna vittnen för Jehova sitt yttersta för att slutligen bli funna ”i frid” inbördes. De följer alltså inte de falska lärarna, som ”i hemlighet [skulle] införa fördärvliga sekter”. (2 Petrus 3:14; 2:1, 2; NW) De undviker på så sätt att komma i samma religiösa tillstånd som kristenheten, som är uppdelad på tusen sekter eller mer. Det är sant att den smorda kvarlevan av andliga israeliter har hopp om att få tillhöra det himmelska riket och att den till antalet ej angivna ”stora skaran” har hoppet om evigt liv på den paradisiska jorden, men ändå utövar de allesammans, båda klasserna, fridfullt sin gudsdyrkan tillsammans i Jehovas andliga tempel, såsom ”en hjord” under ”en herde”, Jesus Kristus. — Johannes 10:11, 16; Uppenbarelseboken 7:17; Mika 2:12.

10, 11. a) Vad är den ”förvaltning”, som aposteln Paulus talar om och som både den smorda kvarlevan och de ”andra fåren” underordnar sig? b) Vad är enligt Efesierna 1:9—14 syftet med denna ”förvaltning”?

¹⁰ I den sanna kristna fridens intresse underordnar sig den smorda kvarlevan med det himmelska arvet och de ”andra fåren” av den ”stora skaran” med det jordiska hoppet under Guds ”förvaltning”, som han har utövat alltsedan pingstdagen år 33 v.t. Denna ”förvaltning”, som Gud har utövat, detta administrationsförfarande, som han har tillämpat i enlighet med sitt uppsåt, förklaras för oss i Efesierna 1:9—14 (NW). Låt oss lägga märke till syftet med denna ”förvaltning” eller detta administrationsförfarande, när vi läser följande ord om Jehova Gud:

¹¹ ”Han gjorde sin viljas heliga hemlighet känd för oss. Den är i överensstämmelse med hans beslut, det som han behagade fatta vid sig själv om en förvaltning vid de fastställda tidernas fullbordan [eller: från och med pingsten år 33 v.t.], nämligen att sammanfatta allt igen i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden. Ja, i honom [Kristus], i vars gemenskap också vi angavs som [Guds] arvingar, i det att vi var förutbestämda enligt dens uppsåt som åstadkommer allting enligt vad hans vilja tillråder, för att vi skulle tjäna till hans härlighets pris, vi som har varit de första att hoppas på den Smorde. Men också ni satte ert hopp till honom sedan ni hört sanningens ord, de goda nyheterna om er frälsning. Genom honom blev ni också, sedan ni kommit till tro, beseglade med den utlovade heliga anden, som är ett förskott på vårt arv, för att Guds särskilda egendom skall kunna frigöras genom en lösen, till hans härliga pris.”

12. a) Vad är ”Guds särskilda egendom”, som omtalas i senare delen av detta skriftställe? b) Vad är ”det som är i himlarna”, som omnämns i Efesierna 1:10, och vad betyder det att detta blir sammanfattat i den Smorde?

¹² Vad är ”Guds särskilda egendom”, som frigörs ”genom en lösen”? Det är församlingen av Rikets arvingar, och dessa har ett himmelskt arv. Guds heliga ande, som förlänas dem som en gåva, är ett ”förskott” på detta himmelska arv. De är ”det som är i himlarna” och som skall sammanfattas igen i den Smorde, uppställda under Jesus Kristus som det andliga huvudet. De angavs som Guds ”arvingar” och Jesu Kristi medarvingar. Att dessa sammanfattas igen under Jesus Kristus som huvudet är första fasen av Guds ”förvaltning”, enligt vilken han skall åstadkomma enhet i hela universum. — Romarna 8:16, 17.

13. a) Vilket ytterligare steg återstår att ta för att ena Guds universum? b) Bidrar Förenta nationerna till att detta syfte uppnås?

¹³ Guds ”förvaltning” eller förfaringssätt uppnår emellertid inte sitt fulla syfte enbart genom att åter församla ”det som är i himlarna” i den Smorde. Enhet i hela Guds universum uppnås inte helt och fullt genom detta första steg. ”Det som är på jorden” behöver också bli sammanfattat igen i den Smorde. Detta sammanfattande på jorden är det andra och slutliga steget hänemot enandet av Guds universum. Satan, djävulen, och hans demonänglar är motståndare till att universum enas under ledarskap av den som Gud förordnat, nämligen Jesus Kristus. Denna världens politiska regeringar är likaså motståndare till detta enande. Det högsta som de kan tänka sig skall kunna ena ”det som är på jorden” är det av människor upprättade Förenta nationerna, Nationernas förbunds efterträdare. Men ingenting kan gäcka den allsmäktige Gudens uppsåt, hans ”som åstadkommer allting enligt vad hans vilja tillråder”. Hans förfaringssätt eller ”förvaltning” kommer att visa sig ha framgång.

14. Sedan när har sammanfattandet under Kristus av ”det som är på jorden” varit uppenbart, och hur långt har det gått?

¹⁴ Det är uppenbart att Jehova Gud nu ägnar sig åt andra fasen av sin ”förvaltning” för att ena universum. Det messianska riket upprättades i himmelen vid en fastställd tidpunkt, nämligen då hedningarnas tider utlöpte år 1914, och därefter kunde sammanfattandet av ”det som är på jorden” börja. Sammanfattandet av den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar fortgick efter första världskrigets slut, till dess att första fasen av ”förvaltningen” för att åstadkomma enhet var fullbordad. Men ganska överraskande och till stor glädje för den smorda kvarlevan började sammanfattandet av ”det som är på jorden” under huvudet, Kristus, år 1935. På våren det året identifierades i enlighet med Guds uppsåt och fastställda tid den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9—17, som man länge haft en felaktig uppfattning om. Inte ens den internationella oro som vållades av andra världskriget kunde stoppa församlandet av den ”stora skaran” med dess hopp om liv i ett jordiskt paradis. I våra dagar, mer än fyrtio år senare, identifierar sig mer än två millioner människor med denna ”stora skara” i Jehovas andliga tempel.

15, 16. Vad är Guds ”viljas heliga hemlighet”, som omnämns i Efesierna 1:9, 10?

¹⁵ Vi som lever i denna tid kan allesammans vara tacksamma för att Jehova Gud i sin omtänksamhet har kungjort för oss ”sin viljas heliga hemlighet” eller ”sitt förborgade uppsåt” att ena hela sitt skapade universum. Särskilt tacksamma kan vi vara för att vi nu ser med egna ögon hur det sätt som han fastställt för att förvalta tingen och åstadkomma ett enande har kommit in i sitt andra skede, genom att den ”stora skara” av jordemänniskor församlas som har hopp om liv i ett jordiskt paradis. Vi kan tacksamt stämma in i aposteln Paulus’ ord om Guds nåd eller oförtjänta omtanke:

¹⁶ ”Han har kungjort för oss sin viljas hemlighet [sitt förborgade uppsåt, New English Bible] enligt sitt välbehag, som han föresatte sig i sig själv, till tidernas fullhets förvaltning för att sammanfatta allt i Kristus, tingen i himlarna och tingen på jorden.” — Efesierna 1:9, 10, J. N. Darbys övers., sv. uppl.; Luther (tysk övers.); NW; Rotherham.

17. Vad kommer detta enande i verkligheten att betyda?

¹⁷ Ett universum som är enat under Jesus Kristus såsom huvudet betyder enhet i himmel och på jord. Det kommer att betyda ett fridfullt universum under Jehova Gud, den universelle suveränen. Det kommer därför att betyda ”på jorden frid bland människor av godvilja”, bland människor som är föremål för Guds godvilja. — Lukas 2:14, NW.

EN ENAD FRONT MOT DE KOMMANDE ANLOPPEN

18. a) Vilket tillstånd är rådande bland den smorda kvarlevan och de ”andra fåren” i kontrast till världen omkring dem, och varför är detta tillstånd rådande? b) Vilken inställning har de alltså till att ”Jehovas dags närvaro” nalkas med allt vad detta skall innebära?

¹⁸ I skarp kontrast till de ökande oroligheterna på jorden blir de som tillhör den smorda kvarlevan av andliga israeliter och den ”stora skaran” av ”andra får” funna ”i frid” inbördes i alla länder. De åtnjuter ett andligt paradis under Guds ynnest och välsignelse, trots att människans naturliga miljö förorenas mer och mer. De åtnjuter den andliga trygghet som Psalm 91 i bibeln ger en målande beskrivning av. Både den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” dväljs tillsammans ”i den Högstes hemliga rum” och har berett sig ”boning under den Allsmäktiges själva skugga”. (Psalm 91:1, NW) De förtröstar på Jehova, sin Gud, för att få beskydd och räddning. Utan att frukta väntar de på ”Jehovas dags närvaro”, då Guds domar skall verkställas och de ”ogudaktiga människorna” skall förintas. Denna gamla, världsliga ordning skall då upplösas, men deras kristna enhet skall inte upplösas, eftersom de håller sig församlade under huvudet, Kristus.

19. Varför skall de händelser som är förbundna med ”Jehovas dags närvaro” inte komma som en chock för den smorda kvarlevan och den ”stora skaran”?

¹⁹ Om människorna, till och med de i kristenheten, inte tror vad som redan har predikats om detta i världsomfattande skala, finns det en tydlig varning för dem att läsa på bibelns blad. Vad då för en varning? Jo, att människorna skall få sitt livs chock under ”Jehovas dags närvaro” — först och främst en häpnadsväckande chock för hundratals millioner människors religiösa känslor jorden runt! Kommer dessa chockerade att inbegripa den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” av deras medtillbedjare i det andliga paradiset? Nej, sannerligen inte! De har faktiskt väntat på denna i religiöst avseende chockerande händelse! De ser fram emot denna händelse, eftersom den innebär att Jehova Guds domar verkställs. I flera årtionden har de underrättat människorna om detta. De har inte förgätit sin plikt att förvarna människorna, som är direkt inbegripna, beträffande den häpnadsväckande plötsliga tillintetgörelsen av denna internationellt ökända, religiösa sköka, det stora Babylon.

20. Vilken angelägen uppmaning från Uppenbarelseboken 18:2—4 har Jehovas kristna vittnen kungjort världen utöver?

²⁰ Det är Jehovas kristna vittnen som har identifierat det stora Babylon, talat om vad det symboliserar. De har följaktligen klargjort för människorna vilka som i första hand skall drabbas. De har inte bara försökt uppträda som ”olycksprofeter”. Det har inte varit bara ett religiöst skrämskott, när de världen utöver kungjort Apokalypsens angelägna uppmaning: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Uppenbarelseboken (Apokalypsen) Upp. 18:2—4, NW; Douay.

21. a) Såsom vad har Jehovas kristna vittnen identifierat det stora Babylon? b) Vilken del av det stora Babylon skall Guds domar först verkställas på, och varför det?

²¹ Hela den religiösa världen på jorden är inbegripen. Efter att noga ha studerat situationen har Jehovas kristna vittnen nämligen identifierat det stora Babylon, inte som romersk-katolska kyrkan, nej, inte ens som den organiserade kristenheten, utan som hela den falska religionens världsvälde. Den främsta medlemmen och språkröret i detta religiösa världsvälde är kristenheten! Den är den mest klandervärda medlemmen därav, eftersom den utger sig för att vara ”kristen”. Dess hädelser överträffar ”hedendomens”! Dess förföljelse mot religiösa minoriteter (däribland de sanna kristna) överträffar ”hednavärldens”! Dess blodskuld överträffar hela den icke-kristna religiösa världens! I överensstämmelse härmed skall kristenheten vara det som drabbas först, när Guds domar verkställs på det stora Babylon, enligt vad som framgår av den inspirerade Skriften. — Jeremia 25:13—29.

GUDS SÄLLSAMMA VERK OCH FÖRUNDERLIGA ARBETE

22. a) Var finner vi en historisk motsvarighet till kristenheten i våra dagar? b) Vilken god beskrivning av deras handlingssätt som rådde över det forntida Jerusalem finner vi i Jesaja 28:15?

²² Kristenheten i våra dagar har en forntida motsvarighet i det otrogna Juda och Jerusalem under de sista åren innan Babylons hedniska härar år 607 f.v.t. ödelade detta judiska religiösa centrum och dess territorium. Medan Jehovas profeters inspirerade varningar fortsatte att hopa sig mot det otrogna Jerusalem, försökte man där i staden använda världsliga metoder för att bevara staden och bevisa att de gudomliga profetiorna inte var att lita på. Man menade sig ha ingått ett förbund med döden, enligt vars bestämmelser döden inte skulle beröva staden livet. Man intalade sig att man ingått ett fördrag med dödsriket, enligt vilket dödsriket (mänsklighetens gemensamma grav) inte skulle se staden gå ner i graven lik en livlös kropp. Man tog sin tillflykt till en bedräglig, världslig anordning, som skulle visa sig vara en ”lögn”. Till ett beskärm för den förutsagda tillintetgörelsen gjorde man en plan, som inte skulle visa sig motsvara de påståenden man gjorde om den och de förväntningar man ställde på den. Man gjorde alltså ”falskheten” till sitt beskärm. Man tog inte sin tillflykt till Jehova såsom Gud och gjorde inte honom till sitt beskärm. — Jesaja 28:14—16.

23, 24. a) På vilket sätt har kristenheten i våra dagar följt en liknande kurs? b) Vad skall därför komma över kristenheten, enligt vad profeten Jesaja förutsagt?

²³ Kristenheten i våra dagar har handlat på liknande sätt. Den har haft äktenskapsbrytande, vänskapliga förbindelser med de världsliga, politiska makterna för att slå vakt om sin egen fortsatta existens. Den har inte satt sin tro och förtröstan till Guds himmelska, messianska rike, som Jehovas kristna vittnen har förkunnat över hela världen i synnerhet sedan efterkrigsåret 1919. Det som hände det forntida Jerusalem och Juda som en miniatyruppfyllelse av bibelns profetior skall nu inträffa i en större, fullständig uppfyllelse av samma profetior i bibeln. Den forntida historien visar hur sann Jehovas profetia visade sig vara, då han sade om det klentrogna Jerusalem:

²⁴ ”Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet [när han utformar tingen i enlighet med sitt uppsåt]. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då skolen I varda nedtrampade. Så ofta det far fram, skall det träffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, både dag och natt. Idel förskräckelse bliver det, när I måsten akta på den predikan [Att endast höra ryktet är förskräckelse, Åk].” — Jesaja 28:17—19, 2, 3.

25. a) Varför skall, som profeten säger, ryktet om vad som äger rum vålla ”förskräckelse”? b) Vilka tidigare tillfällen skall Jehovas ingripande påminna om?

²⁵ Varför skall man bli förskräckt över att endast höra ryktet? Därför att ryktet skall förmäla att alla de världsligt visa planer, som gjorts upp av otrogna människor som säger sig tillbedja Gud, har visat sig vara otillräckliga för att skyla och göra det skönt och bekvämt, som i en säng med ett täcke på. ”Ty”, förklaras det vidare i Jesajas profetia, ”sängen bliver då för kort att sträcka ut sig på och täcket för knappt att svepa in sig i. Ty HERREN [Jehova] skall stå upp likasom på Perasims berg [där kung David sade, sedan han framifrån gjort ett angrepp på de fientliga filistéerna: ”Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned”], och han skall låta se sin vrede likasom i Gibeons dal [där Jehova sade till kung David, innan han gav honom en andra seger över filistéerna: ”Då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här”, den här gången bakifrån]. Han skall utföra sitt verk, ett sällsamt verk; han skall förrätta sitt arbete, ett förunderligt arbete. Så hören nu upp med eder bespottelse, för att edra band ej må bliva än hårdare; ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom över hela jorden har jag [Jesaja] hört från Herren, HERREN Sebaot.” — Jesaja 28:20—22; 1 Krönikeboken 14:8—16; 2 Samuelsboken 5:17—25; även Josua 10:1—14.

26. Vad är det ”sällsamma verk”, det ”förunderliga arbete”, som Jehova snart skall utföra, och varför är detta passande benämningar på det?

²⁶ Skulle Jehova Gud kunna utföra ett ”sällsammare” verk eller förrätta ett ”förunderligare” arbete än att tillintetgöra kristenheten? Nej! Man kan nämligen fråga sig: Har inte kristenheten påstått sig härska ”med Guds nåde” över sina religiösa domäner, och säger den sig inte representera Guds Smorde på jorden? Jo! Borde man då inte kunna förvänta att Jehova skall bevara kristenheten, som genom sina bibelsällskap har spritt den Heliga skrift jorden utöver på hundratals språk och i mer än en milliard exemplar? Med tanke på detta kommer det förhållandet att den allsmäktige Guden inte bevarar kristenheten under ”Jehovas dags närvaro” att förefalla ”sällsamt” för kristenhetens millioner kyrkobesökare! Att han på ett våldsamt sätt tillintetgör kristenheten i början av den annalkande ”stora vedermödan” skall i sanning tyckas vara ”förunderligt”.

NED MED DET STORA BABYLON, OCH DET MED FART!

27. a) Av vilken orsak förintar Jehova kristenheten först? b) Varför skall dess förintelse komma ”som en tjuv”?

²⁷ Den rättvisa orsaken till att kristenheten skall förintas först av alla de falska religiösa organisationerna är att Jehova slutligen finner att den inte är ”fläckfri och oklanderlig och i frid”. (2 Petrus 3:14, NW) Och detta trots alla dess påståenden att den är Guds enda, sanna kyrka! Den befinns vara skrymtaktig, eftersom den ståtar med namnet kristenheten, trots att den samtidigt är babylonisk, både vad beträffar läror och sedvänjor. På grund av att dess eldsglödande förintelse, på den dag då Jehova verkställer sina gudomliga domar, skall vara ett ”sällsamt” verk och ett ”förunderligt” arbete, skall denna förintelse komma över den ”som en tjuv”. — 2 Petrus 3:10, NW.

28. Varför måste Jehova förinta kristenheten för att hävda och rättfärdiga sig själv?

²⁸ Genom att förinta kristenheten skall den suveräne Herren Jehova frita sig från allt ansvar för dess skamliga handlingssätt under alla de århundraden den existerat. Han måste rättfärdiga sig genom att visa att han aldrig haft något att göra med kristenheten och aldrig trolovat den för ett andligt bröllop med hans älskade Son såsom ”Kristi brud”. En religiös sköka är vad den har varit; och Jehova Gud måste visa att han betraktat den som en ”Guds ovän”, därför att den varit en ”världens vän”. — Jakob 4:4.

29. a) Upphör Guds domar mot den falska religionen att verkställas i och med att kristenheten utplånas, eller hur förhåller det sig? b) Vilka skall förinta det stora Babylon, och varför skall de göra det?

²⁹ Guds domar mot den falska religionen upphör inte att verkställas i och med att kristenheten blir utplånad. Om den främsta medlemmen av detta falska, religiösa världsvälde, det stora Babylon, måste försvinna, så måste också alla de återstående beståndsdelarna av det försvinna. Det måste försvinna helt och hållet utan att några spår lämnas kvar av det. Denna internationella skökas kött skall bli uppätet såsom av ett vilddjur. Man skall göra henne utblottad och naken! Hon skall bli fullständigt uppbränd i eld, ty så är befallt i Guds ofelbara ord: ”Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret [det politiska åttonde världsväldet i våra dagar], de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” (Uppenbarelseboken 17:16) Ironiskt nog skall det vara hennes före detta världsliga vänner som skall förinta henne, men inte av kärlek till Gud och Kristus, utan på grund av avsky och förakt för henne.

30. Kan även Jehovas vittnen komma att beröras i viss mån, när de politiska makterna inom Förenta nationerna börjar klä av och förinta det stora Babylon?

³⁰ Det åttonde världsväldet, som i våra dagar är en världsomfattande politisk organisation med 144 medlemsnationer, kommer att ingripa mot vad som än utger sig för att vara religiöst, andligt, jorden utöver. Inte ens Jehovas kristna vittnen kan undgå att beröras av detta. Förenta nationernas 144 medlemmar vet visserligen att Jehovas kristna vittnen inte är någon del av kristenheten, nej, över huvud taget ingen del av det skökolika stora Babylon. De vet att Jehovas vittnen inte har blandat sig i denna världens smutsiga politik och inte försökt rida på det symboliska scharlakansröda ”vilddjuret”, som har sju huvuden och tio horn. När detta politiska ”vilddjur” skakar av sig det stora Babylon och klär av henne och bränner upp henne i eld, skall det alltså inte vända sig direkt mot Jehovas vittnen, då det gör upp räkningen med denna hatade ”moder till skökorna och till styggelserna på jorden”. (Uppenbarelseboken 17:5) Men det kommer knappast att kunna undvikas att Jehovas vittnen blir berörda i viss utsträckning, när de politiska makter som finns representerade i Förenta nationerna i våra dagar vidtar vad de anser vara nödvändiga åtgärder mot alla religioner, till exempel kristidsbeskattning av all religiös egendom eller till och med konfiskering av alla religiösa värdeföremål och all religiös egendom. Jehovas vittnen kan också bli berörda genom att staten upphäver det lagliga erkännandet av alla religiösa organisationer för att åstadkomma deras upplösning.

31. Vilken ställning skall Jehovas smorda vittnen inta medan det stora Babylon blir förintat, vilket framställs i bild genom det som aposteln Johannes fick vara med om?

³¹ Den profetiska Skriften innehåller emellertid en bildlig framställning av hur den suveräne Herren Jehovas kristna vittnen är åskådare till den fasansfulla förintelsen av det tusentals år gamla stora Babylon. Den åldrige aposteln Johannes på fängelseön Patmos tycks ha varit en bild av den smorda kvarlevan av andliga israeliter i våra dagar. Aposteln Johannes fick följande uppmaning av en av de sju änglar som fått i uppdrag att gjuta ut ”de sju plågor, som bliva de sista”, över djävulens synliga organisation: ”Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten [folk, skaror, nationer], hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.” — Uppenbarelseboken 17:1, 2; 21:9.

32, 33. a) Vad blev Johannes därefter åskådare till? b) Vilka såg Johannes inte bli förintade tillsammans med det stora Babylon, men vilka blir i stället hämnade genom denna handling av gudomlig rättvisa?

³² Vad var det då Johannes blev åskådare till? Johannes svarar: ”Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna, som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn [som samlat sig under hela den tid de sju världsväldena existerat]; och det hade sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet. Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ’Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.’ Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. ... ’Och kvinnan, som du har sett, är den stora staden [Babylon], som har konungsligt välde över jordens konungar.’” — Uppenbarelseboken 17:3—6, 18.

³³ På sin observationsplats där ute i ”öknen” blev aposteln Johannes åskådare till ”huru den stora skökan får sin dom”, hur det stora Babylon blir förintat av det scharlakansröda vilddjuret med sju huvuden och tio horn. Johannes fick inte se ”Jesu vittnen” bli förintade tillsammans med det stora Babylon, som var drucket av blod. (Uppenbarelseboken 17:15, 16) Sedan aposteln Johannes härnäst sett det stora Babylon framställt i bild som en stor affärsstad, som blivit lagd i ruiner, hör han följande rop från himmelen till dem som bevittnat det hela: ”Gläd dig över vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, då nu Gud har hållit dom över henne och utkrävt vedergällning för eder!” (Uppenbarelseboken 18:20) Rättvisans Gud hämnas alltså sina trogna tillbedjare, som har tillfogats lidande av det stora Babylon. Verkligen en berättigad orsak till glädje!

34, 35. Hur visar den profetiska syn, som aposteln Johannes fick se, att det stora Babylons förintelse inte kommer att dra ut på tiden?

³⁴ Slutligen får aposteln Johannes se en profetisk syn av vad som kommer att bevittnas av nutida åskådare, av dem som åtlytt den gudomliga befallningen att ”gå ut” ur det stora Babylon och bli Jehova Guds, den Allsmäktiges, folk. Den handlingsladdade scen som Johannes får se visar att det inte kommer att dra ut på tiden, när det stora Babylon drabbas av fullständig ödeläggelse. Johannes beskriver denna profetiska tablå med orden:

³⁵ ”Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen. Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skall någon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig; en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig — du vars köpmän voro stormän, på jorden, du, genom vars trolldom alla folk blevo förvillade och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden.’” — Uppenbarelseboken 18:21—24.

36. Varför skall Jehovas kristna vittnen inte själva ta del i att med våld förinta det stora Babylon?

³⁶ När denna profetiska syn inom kort går i uppfyllelse, skall Jehovas kristna vittnen inte ta del i att med våld störta det stora Babylon i förintelsens djup. De skall inte vara några bildstormare, som med våld bryter sig in i religiösa byggnader och slår sönder religiösa beläten och bilder. De skall komma ihåg att Jehova Gud förbehåller sig själv rätten att utkräva hämnd. De skall låta honom utkräva hämnden och skall inte försöka rättfärdiga sig genom att hämnas sig själva. Må den högste domaren, rättvisans Gud, använda vilka som helst andra redskap han behagar använda i himmelen eller på jorden, till exempel det symboliska scharlakansröda ”vilddjuret” med de sju huvudena och tio hornen, men Jehovas kristna vittnen finner inget bemyndigande i Guds skrivna ord för att de själva skulle gripa till våld mot det stora Babylon. Må vi prisa och ära Jehova med orden: ”Han har dömt den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand.” — Uppenbarelseboken 19:2.

UNDERGÅNG FÖR HENNES KALLSINNIGA ÄLSKARE VID HARMAGEDDON

37. a) Endast på vilket sätt kan Jehovas kristna vittnen överleva det stora Babylons förintelse? b) Skall det då fortfarande finnas mer att göra för dem, när det gäller att predika ”dessa goda nyheter om riket” till ett vittnesbörd? c) Vilken situation kommer de i stället att konfronteras med?

³⁷ Endast under den allsmäktige Gudens beskydd kan Jehovas kristna vittnen överleva det stora Babylons våldsamma avlägsnande från jordens yta. Eftersom de blir bevarade som åskådare till denna världsomskakande händelse, skall de vara vittnen till detta ”sällsamma” ingripande från den sanna tillbedjans Gud, och detta gör dem förpliktade att berätta om det för andra i sinom tid. Vid denna tidpunkt skall de ha upphört att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. Deras arbete från hus till hus, från dörr till dörr, från butik till butik, och som förkunnare på gatorna, i enlighet med Guds Sons befallning, skall vara slutfört. (Matteus 24:14, NW; Markus 13:10) Nu måste de stå fasta för detta Guds messianska rike, som de ståndaktigt predikat under de årtionden som gått av denna ”avslutningen på tingens ordning”. Varför det? Jo, nu står de ansikte mot ansikte med de religionsfientliga, politiska makter som representerar ”alla riken i världen”.

38. Vilka felaktiga slutsatser kommer de världsliga, politiska makterna nu att dra?

³⁸ Det kommer sannerligen att bli en uppfordrande situation! De världsliga, politiska makterna, som skilt sig från all babylonisk religion, kommer nu såsom aldrig tidigare att bestrida att något sådant som ”Guds rike” har rätt att överta herraväldet över jorden. De tror inte på någon sådan osynlig, himmelsk regering. De kommer att dra felaktiga slutsatser av att de blivit tillåtna att förinta den falska religionens babyloniska världsvälde — att det inte finns någon levande och sann Gud och att de är mäktigare än vad som än säger sig representera honom på jorden och att de kan angripa till och med dem som förkunnar ”dessa goda nyheter om riket” utan att behöva frukta för att bli straffade av Gud.

39. Vad är det förnuftigt att tro beträffande de världsliga, politiska härskarnas tänkesätt vid den tiden?

³⁹ Deras inställning kommer att vara helt och hållet materialistisk, så att de inte tar hänsyn till något annat än det materiella: Herraväldet över jorden hädanefter skall helt och hållet utövas av synliga, mänskliga härskare. Jorden tillhör människan, som bebor den. Läran att de har befunnit sig under Satans, djävulens, och hans demoners osynliga kontroll är fullständigt otrolig. De har inte fått sin politiska makt från djävulen såsom den osynlige härskaren, och de har inte härskat över jorden under alla dessa århundraden blott och bart därför att den suveräne Herren Jehova tillåtit detta. De kommer därför inte att erkänna något slut på hedningarnas tider år 1914 som ett meningsfullt faktum, och de kommer inte att överlämna sin politiska makt och nationella suveränitet åt en Gud som de inte tror på. Alla som lever på jorden måste rätta sig efter detta deras tänkesätt. Alla oliktänkande, alla personer med avvikande åsikter, måste undanröjas, utplånas från jorden. Med dessa oliktänkande avser politikerna, som förintar det stora Babylon, Jehovas överlevande vittnen.

40. Varför kommer inte Jehovas vittnen att kompromissa vid denna tidpunkt och rätta sig efter världen?

⁴⁰ Det som får Jehovas kristna vittnen att avvika från den stora mängdens inställning vid denna kritiska tidpunkt är att de erkänner den högste Guden, Jehova, såsom den universelle suveränen. Både jorden och himmelen tillhör honom, eftersom han är Skaparen. Han äger full rätt att insätta konungar, och han har förordnat sin uppståndne Son, Jesus Kristus, till att regera över jorden i tusen år till gagn för mänskligheten, för vilken han dött som ett lösenoffer. Tiden för denna Kristi tusenåriga regering har nu kommit nära, och Jehovas vittnen väntar på den med full tro på den Heliga skrift. De kommer under inga omständigheter att förneka denna teokratiska regering, för vilken de varit ambassadörer och envoyéer på jorden under ”ändens tid”. Som sådana har de inte varit någon ”del av världen”, och de vägrar att låta sig tvingas till att bli en del av en värld som nu står inför Harmageddon, där stridsfrågan om den universella suveräniteten skall avgöras genom en slutgiltig strid!

41. a) Vilken inställning skall de materialistiska, politiska makterna ha till Jehovas kristna vittnen med tanke på den ställning dessa intagit? b) Hur ger det som förutsägs om Gog i Magogs land en antydan om hur de politiska makterna kommer att betrakta saken?

⁴¹ De materialistiska, politiska makterna kommer att harmas över ett sådant hinder för att obestritt kunna göra anspråk på mänskligt världsherravälde. Ur vägen med det! skall vara deras inställning. Och vad har den där lilla gruppen av Jehovas kristna vittnen till stöd för sin ställning utom den Heliga skrift — bara en bok som skrivits av människor? Var har de sitt militära stöd? Var har de sina köttsliga vapen, så att de kan kämpa för sin Gud och sin messianske konung? De politiska makterna skall resonera som Gog i Magogs land i Hesekiels profetia och dra slutsatsen att de obeväpnade, politiskt kraftlösa vittnena för Jehova är försvarslösa, hjälplösa. (Hesekiel 38:10—12) Av allt att döma, enligt det materialistiska synsättet, kommer det att bli en lätt sak att tillintetgöra dem, att utplåna deras andliga paradis, att tysta ner deras påstående att de representerar ”himmelriket”!

42. Vem är det egentligen Förenta nationernas medlemmar trotsar, när de går till angrepp mot Jehovas vittnen?

⁴² Framåt alltså, till angrepp, ni förenade nationella medlemmar av världsorganisationen för internationell fred och säkerhet! Framåt, ja, men egentligen inte mot den suveräne Herren Jehovas vittnen, som då ännu lever; utan i stället mot deras himmelske ledare, Jesus Kristus, ”Guds lamm”, som offrats en gång för alla! Det heter nämligen om de politiska makter som gav sin jordiska ”makt och myndighet” åt denna världsorganisation för herravälde över mänskligheten: ”De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna, som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.” — Uppenbarelseboken 17:13, 14.

43, 44. a) Vilka skildringar kommer Jehovas tjänare här på jorden att behöva påminna sig, när de ställs inför detta angrepp? b) Hur kan den tjugosjunde psalmen bli till uppmuntran för dem?

⁴³ Genom dessa profetiska ord uppenbarar Jehova Gud sin tillförsikt till sina kristna vittnens trohet, vilka han bevarar för detta storslagna ögonblick av deras liv på jorden. Vilket uttryck angreppet än tar sig världen utöver, på vilka sätt det än kommer, så skall det pröva den tro och hängivenhet som hans smorda kvarleva och den ”stora skaran” av lojala följeslagare äger. De måste påminna sig andra tillfällen, som omtalas i den Heliga skrift, då den allsmäktige Guden lät fienderna i samlad trupp angripa hans till synes hjälplösa folk men sedan fick fienden att tvärstanna. Det kommer att vara mycket passande för dem att påminna sig kung Davids ord:

⁴⁴ ”HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.” — Psalm 27:1—6.

45. Vilka skäl kommer de ogudaktiga nationerna att ha gett den universelle suveränen för att tillintetgöra dem?

⁴⁵ De heliga himlarna och alla de heliga på jorden iakttar vad som nu äger rum! Äntligen har höjdpunkten kommit på de jordiska nationernas skamlösa trots och utmaning mot den högste Gudens universella suveränitet, hans som frambragt himmel och jord! Den himmelske Skaparen, som gör anspråk på universell suveränitet, måste nu avgöra vilka som har intagit den rätta ståndpunkten — hans kristna vittnen på jorden eller de självupphöjande nationerna som består av dödliga människor. Nationerna har inte bara ”fördärvat jorden” med sina föroreningar och övriga brott mot Skaparens lagar, utan går nu också till verket för att förinta hans ”egendomsfolk”, den smorda kvarlevan av andliga israeliter, jämte den ”stora skaran” av gudfruktiga människor som gör gott mot detta ”egendomsfolk”. (Uppenbarelseboken 11:18; 1 Petrus 2:9) Vilka ytterligare skäl behöver den universelle suveränen, när han söker efter en orsak för att tillintetgöra de ogudaktiga nationerna? Han behöver inga fler skäl!

46. a) Hur har nationerna visat att de vägrat lyda det inspirerade rådet i Psalm 2:10—12? b) För vilket ingripande nalkas nu tiden enligt Psalm 2:5—9?

⁴⁶ Under hela den tid ”dessa goda nyheter om riket” predikats över hela världen till ett vittnesbörd, alltsedan 1914, har nationerna hårdnackat vägrat att lyda det inspirerade rådet: ”Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen HERREN med fruktan och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen [Messias], så att han [Jehova] icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas.” (Psalm 2:7, 10—12) Nationerna har envist avhållit sig från att hylla den konung som Jehova i hela universum har kungjort vara hans enfödde Son. Nationerna har nämligen inte gjort något för att få honom att bli gynnsammare inställd till dem och därigenom uppnå en försoning. De har vägrat att åt honom överlämna sin suveränitet över de territorier de gör anspråk på. Guds tidur visar att stunden är inne för honom att tala till nationerna i sin vrede och förskräcka dem i sin förgrymmelse. Så må nu ”järnspiran” börja utöva sitt herravälde! Må Jehovas på tronen insatte konungslige Son bryta nationerna sönder och samman, krossa dem som en krukmakares lerkärl! (Psalm 2:5—9) Må alltså Guds Son omedelbart gå fiendens styrkor till mötes i striden med järnspiran höjd!

47. a) Vem ger de himmelska härskarorna signalen att gå till verket vid Harmageddon? b) Vid vad liknar Uppenbarelseboken slagfältet på denna massakerns dag?

⁴⁷ Precis som kung David i Gibeons dal väntade på stridssignalen från Jehova, så har Jehovas krigarkonung, som skall ”styra alla folk med järnspira”, väntat på signalen från sin himmelske högste befälhavare. (Uppenbarelseboken 12:5) Se! Signalen! Omedelbart sporrar den konungslige fältmarskalken sin vita stridshäst till att störta in i striden och leder sina himmelska härskaror på vita stridshästar i ett segerrikt anfall mot alla de samlade fienderna, som står uppställda i slagordning på Harmageddons slagfält på jorden. Behandla dessa fientliga konungar och deras härar och understödjare som druvor, som blivit hopsamlade för att krossas! Förvandla detta Harmageddons slagfält till en vinpress! Må konungarnas konung där trampa ”Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress”! Må dessa ”druvors” livsblod stiga högre och högre i presskaret, ja, ”ända upp till betslen på hästarna”! (Uppenbarelseboken 19:11—16; 14:18—20) Må Guds, den Allsmäktiges, länge uppdämda stränga vrede nu äntligen få blomma ut helt och fullt! Må det inte finnas något behov för honom att låta sådan nöd och hemsökelse drabba nationerna två gånger! — Nahum 1:6—9.

48. Hur beskriver Jesaja 34:1—6 vad som då skall äga rum?

⁴⁸ Nu är det i sanning tid för både himmel och jord att vara uppmärksamma! ”Ty HERREN är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. Deras slagna kämpar ligga bortkastade, och stank stiger upp från deras döda kroppar, och bergen flyta av deras blod. Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle; hela dess härskara faller förvissnad ned, lik vissnade löv från vinrankan, lik vissnade blad ifrån fikonträdet. Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned på Edom till dom, på det folk jag har givit till spillo. Ja, ett svärd har HERREN, det dryper av blod.” (Jesaja 34:1—6) Det var inte bara på skämt som Jehova inspirerade nedtecknandet av dessa profetiska ord. Den tid närmar sig nu när de skall gå i uppfyllelse. Den gamla tingens ordning måste dö!

49. Vilket angeläget och brådskande beslut måste nu var och en av oss fatta?

⁴⁹ Skall vi dö tillsammans med den gamla tingens ordning? Väljer vi att bli avrättade tillsammans med de politiska härskarna, deras härar och deras understödjare på denna ”dag”, då Jehova Gud genom sin krigarson, Jesus Kristus, svingar sitt rättsliga svärd för att avrätta alla sina fiender på jorden? Den tid som ännu återstår för oss att fatta det personliga beslut som betyder liv eller död, när den suveräne Herren Gud gör upp räkningen med denna gamla tingens ordning, måste nu vara mycket kort. Om vi blir bevarade vid liv eller blir avrättade som domfällda, världsliga människor beror på vilken sida vi nu väljer att ställa oss på. Det är nu inte för tidigt att ta ställning till frågan: På vems sida skall jag befinna mig, när världsnöden når sin fasansfulla kulmen? Må vi allesammans med vishet och gott omdöme välja liv i Guds nya tingens ordning!