Jehovas röst

”Tillbedjen Jehova i helig skrud.” — Ps. 29:2, AS.

 1. För vilket förkunnarverk har Jehovas vittnen ställt sig till förfogande, och i vilket avseende ter sig då utgivarna av en ny bibelupplaga egendomliga?

JEHOVAS vittnen har ställt sina liv till förfogande för att förkunna Jehovas namn. Hans namn finns tydligt angivet i de hebreiska heliga skrifterna genom tetragrammaton, mil’, som brukar återges med de latinska bokstäverna JHVH. Medan det inte är känt, precis hur de fyra hebreiska bokstavstecknen för detta namn uttalades, är namnet på universums suveräne härskare, såsom vi länge har känt det, Jehova (på engelska skrivet Jehovah med den fjärde konsonanten bibehållen). Jehovas vittnen vill att alla folk från jordens ena ända till den andra skall bli förtrogna med detta namn och dess innebörd. Alla nationers inbyggare borde känna Guds namn på sina egna språk. För ett tänkande sinne ter det sig då egendomligt att de religiösa ledarna i kristenheten skall försöka dölja, ja, till och med omintetgöra detta namn. Detta har de gjort i den nyligen utgivna reviderade upplagan av Amerikanska standardöversättningen av bibeln, ty Förbundsrådets för Kristi kyrkor i Amerikas Förenta stater avdelning för kristlig undervisning önskar få det borttaget och har alltså äran av och ansvaret för att namnet Jehova avlägsnas ur deras nya reviderade engelska bibeltext.

 2. Hur har de förnedrat Guds namn, och varför har de ändå inte makt att utrota det?

2. Man undrade vilken lydelse de skulle ge åt Psalm 83:19, där Konung Jakobs bibelöversättning säger: ”På det att människorna må förnimma, att du, som allena bär namnet JEHOVA, är den högste över hela jorden.” Denna Förbundsrådets kommitté för kristlig undervisning, som nu innehar förlagsrätten till Reviderade standardöversättningen, säger att det bör heta: ”Som allena bär namnet HERREN.” Denna tolkning av det hebreiska tetragrammaton ger emellertid ingen distinktion, suveränitet eller överhöghet åt den högsta Varelsen i hela universum. ”Herre” har för genomsnittsmänniskan i våra dagar många betydelser. Försöker denna religiösa kommitté göra den suveräne härskaren till en vanlig individ eller någonting ännu mindre genom att inte låta människorna i världen veta hans verkliga namn? Eller menar kommittémedlemmarna att han inte har något verkligt namn? Varför dölja det? Varför låta människorna tro, att Gud, den Allsmäktige, bara är en husbonde, styresman eller ädling bland många andra, genom att låta tetragammaton lyda som en titel, ”HERREN”, i stället för att ge Gud hans faktiska namn? (Enligt svenskt språkbruk har ju ordet ”herre” en ännu mera vidsträckt och allmän innebörd än det engelska ”lord”. — Övers, anm.) Varför skall Guds namn på detta sätt förnedras genom att man avlägsnar det? När Gud talade till Mose, sade han: ”Och jag uppenbarade mig för Abraham, för Isak och för Jakob såsom Gud, den Allsmäktige, men under mitt namn Jehova var jag icke känd av dem.” (2 Mos. 6:3, AS) Reviderade standardöversättningen lyder nu: ”Men under mitt namn HERREN gjorde jag mig icke känd av dem.” Emellertid kan denna kommitté, om den också skaffar sin reviderade standardöversättning en vidsträckt spridning, likväl inte utrota namnet på universums ende sanne Gud, Jehova. Varför inte? Därför att Jehovas vittnen alltjämt är vid liv, och de kommer att med större ihärdighet och energi än någonsin utropa och bekantgöra Jehovas namn för alla stammar och tungomål inom alla jordens nationer.

 3. Vad kommer ”Jehovas röst” nu att göra, och vilket beslut är det nu tid att fatta?

3. De nutida religiösa ivrarna kan göra vad de vill med Guds namn, Jehova, men den store härskaren kommer att se till, att hans folk förkunnar hans namn och gör det känt. ”Jehovas röst” kommer att göra detta. Ingenting, inte ens kristenhetens målsmän för religionen, kommer att hindra Gud, den Allsmäktige, från att göra sitt namn känt överallt på jorden, ty han säger själv: ”Jag skall befria mitt folk ur eder hand, och I skolen förnimma, att jag är Jehova.” (Hes. 13:23, AS) Jehova vet, att kristenhetens präster tjänar denna gamla tingens ordning, vilken han själv kommer att göra om intet i striden vid Harmageddon. De tjänar alldeles säkert inte honom. Det är därför som Jehovas ord säger till dem som älskar honom: ”Gå ut ur henne, mitt folk.” (Upp. 18:4, NW) Den tid har kommit, då alla människor måste fatta sitt beslut om på vems sida de skall stå, Jehovas eller deras som är emot Jehova.

 4, 5. Vilka ”söner” omnämner Psalm 29:1, och vilka skulle de kunna vara? Varför?

4. Låt oss lyssna till vad Jehova själv har att säga genom sin skrivare, David, då denne skrev den 29:e psalmen. De inledande verserna i denna mycket beskrivande och målande psalm lyder så: ”Tillerkännen Jehova, o I den mäktiges söner, tillerkännen Jehova ära och kraft. Tillerkännen Jehova den ära som tillkommer hans namn, tillbedjen Jehova i helig skrud.” (Ps. 29:1, 2, AS) Av denna framställning förstår vi att en tid för högtidsfirande har kommit, en tid för en festlig och glädjefylld tilldragelse.

5. När vi betraktar dessa båda verser, kan vi undra: Vilka är egentligen dessa ”den mäktiges söner”? Det skulle kunna vara de som intar mycket höga ställningar inom Gud Jehovas teokratiska organisation, kanske de med makt och kraft utrustade tjänare som Jehova har förordnat till särskilt arbete. Å andra sidan skulle det kunna åsyfta ”Guds söner”, såsom det påpekas i en fotnot i Amerikanska standardöversättningen (och såsom uttrycket också återges i olika svenska översättningar). Om det är så, kan uttrycket ”Guds söner” inbegripa alla änglarna i himlarna, som är osynliga för människan, men utgör Jehovas universella organisation. I Jobs bok heter det: ”Nu hände sig på den dag då Guds söner kommo för att framställa sig inför Jehova, att Satan också kom med bland dem.” (Job 1:6, AS) Vilken sång och lovprisning måste inte ha framburits till den högste Gudens, Jehovas, namn vid högtidliga tillfällen sådana som detta! Det måste ha varit ett skönt, majestätiskt skådespel att betrakta! Till och med den upproriske Satan kom för att vara med och betrakta denna ståtliga sammankomst och höra de sånger som de trogna tjänarna måste ha sjungit. Vid detta särskilda tillfälle sade Jehova till Satan: ”Varifrån kommer du?” På detta svarade Satan och sade, att han hade vandrat utöver jorden och färdats omkring på den. (Job 1:7) Vad som fanns på jorden var djävulens värld. Han hade fördärvat den. Han hade inte kommit till denna sammankomst inför Jehovas mäktiga för att prisa den suveräne härskaren. Han var endast en iakttagare av den prakt och det majestät som omger himmelens och jordens Skapare.

 6. Hur visar Psalm 89:6—8 Jehovas överlägsenhet?

6. Psalmisten ger i sköna ordalag uttryck åt Jehovas överlägsenhet över dessa mäktiga, i det han säger i Psalm 89:6—8 (AS): ”Och himlarna skola prisa dina under, o Jehova, din trofasthet likaså i de heligas församling. Ty vem i skyarna kan jämföras med Jehova? Vem bland den mäktiges söner är lik Jehova, en Gud som är mycket förskräcklig i de heligas råd och mera fruktansvärd än alla dem som äro runt omkring honom?”

”Gudarnas söner”

 7. Vilken annan översättning av Psalm 29:1 är möjlig enligt en fotnot i AS, och vilka skulle då dessa söner vara?

7. Det finns ännu en annan möjlighet att återge Psalm 29:1, enligt en andra fotnot i Amerikanska standardöversättningen. Den hebreiska texten skulle kunna lyda så här: ”Tillerkännen Jehova, o I gudarnas söner.” Detta skulle då syfta på nationernas söner, deras som har glömt den första människans sanna upphov, Skaparen, Jehova Gud. Människor av alla nationer har ställt sig under det inbillade beskyddet från till gudar upphöjda hjältar. Naturligtvis har de — för att ge stöd åt sina inbillningar — gjort stora avgudar av silver och sten, guld och trä. På det sättet har världens folk själva uppfunnit och förfärdigat sina gudar. Dessa har de tillbett i århundraden, men vad har denna tillbedjan förskaffat dem? De många religionerna i världen har ofta varit orsak till krig, strider, hat mellan människor och nationer, klasskillnad, strävan att isolera sig. Jesus sade till sådana som var anhängare av falsk religion: ”Ni äro från eder fader, djävulen.” (Joh. 8:44, NW) Sönerna till de gudar de tillbeder utövar fortfarande den falska religion som började med den tidiga mytologien, och deras läror, idéer och livsfilosofi är ett arv från forna tider, som blivit bevarat ända till våra dagar. Den suveräne härskaren Jehova uppmanar alla dessa söner till de många gudarna att nu ge åt Jehova den ära som är tillbörlig, att tillerkänna honom kraft och makt. Många hundra år tillbaka i tiden satte Nimrod sig upp över Gud. Han ville bli en mäktig framför Jehova. Var är hans styrka och ära nu? Må Nimrods anhängare och anhängarna av de många hedniska gudarna, sedvänjorna och trossatserna alla överge sina gudar och sin falska religion, om de vill leva, och ge ära åt Jehova, inte åt någon människa eller något beläte. Men dessa religioners målsmän med sina många gudar kommer inte att erkänna Jehova; tvärtom försöker ”nyteologerna” att dölja eller undanskymma honom.

 8. Hur har RS-översättarna återgivit Psalm 29:2 på ett obestämt sätt, och till vilka riktas i denna vers en uppfordran, och vad går den ut på?

8. I våra dagar har vi överallt i världen många slags religioner med sina många olika gudar. Till och med kristenheten vill ha många gudar och herrar, och den önskar att sönerna till dessa många gudar skall bli tillfredsställda med det senaste alster som Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerikas Förenta stater har åstadkommit, nämligen dess nya reviderade standardöversättning av bibeln. Därför tar man bort namnet Jehova och sätter ”HERREN” i stället. Men denna nya översättning eller denna reviderade upplaga av den gamla översättningen ger oss ett intryck av vaghet och osäkerhet hos översättarna, när vi läser Psalm 29: 2 (RS): ”Tillerkännen HERREN hans namns ära.” Därför frågar vi översättningskommittén: Vad är hans namn? Är det HERREN? Nej! Enligt en bok med titeln Studier i Psalmerna av J. B. Rotherham skall en mycket exakt översättning av Psalm 83:19 lyda så här: ”På det att människorna må förnimma, att du, som bär namnet Jehova, du allena är högst över hela jorden.” Medan kristenheten vandrar sin egensinniga väg, kommer de som troget håller sig till den Allsmäktige att lyssna till Jehovas röst, och de kommer att göra hans budskap och hans namn kända för nationerna. Om vi erkänner denna tredje tolkning av texten såsom möjlig och alltså låter den utgöra en uppmaning till ”gudarnas söner” att prisa Jehova, så är meningen den att allt skapat skall bäva inför honom, inte endast skapelserna i de osynliga himlarna, utan också hela människosläktet. Den som har skrivit den 96:e psalmen uttrycker denna tanke i verserna 7—9, där det heter: ”Tillerkännen Jehova den ära som tillkommer hans namn, frambären en offergåva och kommen i hans gårdar. O tillbedjen Jehova i helig skrud, bäva inför honom, hela jorden.” (AS) Här riktas en vädjan till alla jordens innebyggare att tillbedja Jehova, och uttrycket är mycket likt det som förekommer i Psalm 29:1, 2.

 9. Vilka lyssnar till dem som lovprisar Guds namn, och hur är det förutsagt att de skall vända om och tillbedja honom?

9. Medan flertalet människor inom jordens nationer slår dövörat till för denna uppfordran, är det många av de andra fåren som lyssnar till skaran av lovprisare på jorden, till dem som med stor glädje kallar sin Gud med hans namn Jehova, och dessa får kommer till dem och förenar sig med dem i denna lovsång. Om Jesus sade, att han hade ”andra får”, som han också måste föra till gemenskap med den ”lilla hjorden”, med dem som håller på att kallas ut såsom medarvingar med honom i himmelsk härlighet, då måste han också föra fram dessa andra får och göra båda kategorierna till en enda hjord, och Kristus Jesus kommer att vara deras ene och ende herde. (Joh. 10:16) De som är rätta i hjärtat kommer att finna Jehova och känna honom tack vare herden Jesus, och de kommer att bli vägledda till Jehovas organisation, alldeles såsom psalmisten framhöll i Psalm 22, verserna 27, 28: ”De saktmodiga skola äta och bliva mätta, de skola prisa Jehova som söka efter honom: må edert hjärta leva för evigt. Alla jordens ändar skola komma ihåg och vända sig till Jehova, och alla nationernas släkter skola tillbedja inför dig.” (AS) Detta är i full överensstämmelse med uttrycket i Uppenbarelseboken, där den tanken tillkännages, att en stor skara skall komma från alla nationer, släkter och tungomål. De skall tillbedja inför Jehova, ty de vet att ära tillkommer hans namn. (Upp. 7: 9) Jesus, deras herde, erkände att det finns en enda levande och sann Gud, inte många gudar, inte många herrar. Och denne Gud, som är ensam i sitt slag, universums suveräne härskare, har blivit åtskild från alla de falska gudarna genom att han har ett namn som är värt att prisas av alla skapelser i himmelen och på jorden.

10. Varför gör denna skara av andra får detta?

10. Jehovas vittnen vill inte alls ha att göra med en mängd andra gudar. Nu då vi befinner oss i djävulens organisations yttersta dagar, ser de andra fåren den förvirring i fråga om tillbedjan som råder bland nationernas folk, och de flyr från denna förvirring. Redan finns det hundratals tusenden som vet, vad Jehovas namn representerar. De vet att Jehova uppenbarar sina syften med avseende på sina skapelser. De vet att Jehova har uppfyllt sina löften, och de hyser förtroende för honom. De har vänt sig till hans ord och har funnit det vara att lita på. Och vem är det som har gjort allt detta för dem som älskar det som är rätt och sant? Jehova — det är hans namn, och de tillbeder honom.

11, 12. Hur och varför borde israeliterna ha tillbett Jehova i helig skrud eller ordning, och hur underlät de att göra detta?

11. Uttrycket i Psalm 29:2 (AS): ”Tillbedjen Jehova i helig skrud”, rymmer så mycket. Det är svårt att fatta det storslagna skådespel som äger rum i himlarna och på jorden, när denna psalm får sin fullständiga uppfyllelse. När Jehova Gud hade kallat ut Israels barn såsom ett särskilt folk, lät han sina präster kläda sig i heliga kläder. Arons kläder är beskrivna i kapitel tjugoåtta i Andra Moseboken, och de var utomordentligt vackra. Hans kläder skilde honom från alla de andra prästerna. När han trädde fram inför Jehova Gud, var han vid vissa tillfällen iklädd sin fotsida dräkt till ära och prydnad. I forna tider, när Jehovas folk tågade genom öknen, lät han dem ställa upp sig i tillbörlig ordning. (Det engelska verb, ”array”, som vi här återgivit med ”ställa upp” kan också betyda ”kläda” och har blivit återgivet så i den tredje meningen i denna paragraf. Substantivet ”array” kan betyda både ”slagordning, ordnad skara” och ”dräkt, skrud”. — Övers, anm.) Allt detta skedde enligt hans anvisning. Det var organisation. Varje stam intog med glädje sin rätta plats. Det var inte så, att någon stam försökte inta den främsta platsen. Det var Gud som själv hade placerat dem genom sin egen föreskrift. Jehova var deras Gud, och han ledde dem. Han förde dem genom öknen och slutligen in i det utlovade landet. De borde ha tillbett honom i helig skrud eller helig ordning. När de började tillbedja andra gudar, visade Jehova därför sitt misshag.

12. Gång på gång gick Israels barn åstad för att tillbedja falska gudar, till och med sedan Jehova hade försett dem med föda, med kläder som inte blev utslitna, med skor som inte blev fulla av hål av det myckna vandrandet. Fastän de så väl visste att Gud hade befriat dem från Egypten och att hans makt hade blivit ådagalagd i tillintetgörelsen av farao och egyptierna som följde honom, övergav de i alla fall Jehova och vände sig till att tillbedja andra gudar. Dessa gudar var lika litet i stånd att göra någonting för israeliterna, som de var i stånd att göra något för de nationer som i förväg tillbad dem. Profeten Jeremia uttryckte detta med stor kraft och tydlighet, när han sade i sitt andra kapitel, verserna 26—28: ”Så som tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam med sina konungar och furstar, med sina präster och profeter, dessa som säga till trästycket: ’Du är min fader’ och säga till stenen: ’Du har fött mig.’ Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: ’Upp och fräls oss!’ Var äro då dina ’gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.”

13. Hur har det varit på liknande sätt med de världsliga nationerna i våra dagar, och vilket slut är nära förestående?

13. Så som det var med Israels barn, så är det med världens nationer i dag. Var har nationernas gudar sin kraft? Var skänker de några välsignelser åt folket? Jordens nationer har tågat åstad med sina arméer, de har utkämpat sina mördande drabbningar, de har tagit nya länder i besittning, deras präster av olika samfund har välsignat dem i deras förehavanden, men var är välsignelsen? De präster, som välsignade de förlorande nationerna, har blivit fångar tillika med dem som förlorade i striden. De religiösa ledare, som har välsignat de segerrika nationerna, har inte bragt frid och välgång åt segervinnarna. Varför vänder inte världens människor sig bort ifrån dessa religiösa ledare? Några få gör det, men flertalet av människorna här på jorden följer sina blinda religiösa ledare, och när ledarna faller i gropen, kommer också nationernas folk att göra det. (Matt. 15:14) Denna tid, då alla dessa de onda regeringarnas folk skall falla i gropen tillsammans med sina härskare, är inte långt avlägsen. Striden vid Harmageddon är inte alltför långt borta, då Jehova Gud med sina styrkor i helig slagordning skall rikta sitt angrepp mot alla dessa nationer och förgöra dem i grund.

14. Hur har Jehova talat i århundraden, men hur kommer han att tala inom kort?

14. Den 29:e psalmen ger oss en skön beskrivning av Guds makt och kraft och av hur han kan förgöra nationerna och vilken lätt sak det blir för honom att slå ned världens organiserade regeringars stora makt. I sin godhet och barmhärtighet har Jehova Gud talat genom sitt ord och genom sitt folk i århundraden. Nu i vår tid har han samlat ihop hundratusenden av sina vittnen till att förkunna hans namn intill jordens ändar. De lyssnar till hans röst genom hans ord. Men inom kort kommer Jehovas röst att tala, på ett helt annat sätt. Han kommer att tala från himlarna i åsklika toner.

Lik åskdunder

15. Vid vad har Jehovas röst blivit liknad, och hur fick Israel vid Sinai ett prov på denna likhet?

15. Den 29:e psalmen visar, att himlarnas åskdunder är likt Guds röst. De förskräckliga fenomen som följer med stormen i himlarna är ett uttryck för Guds majestät, hans evighet, hans suveränitet och hans orubblighet. När Jehova talar med sin myndighets röst från himmelen, då kommer alla jordens nationer att bäva och skälva och försvinna ur tillvaron. Nu har tiden kommit då de som har en fårliknande läggning bör ge akt på Guds röst, sådan den låter höra sig i hans ord, innan hans röst kommer att tala från himlarna i striden vid Harmageddon. Jehovas uttrycksmedel är av stor kraft och verkan. När han gav de tio budorden åt Mose vid Sinai berg, visade sig ett förskräckande skådespel. Han hade just verkställt en storslagen befrielse av sitt folk. Till ett sannolikt antal av mer än två millioner hade de, män, kvinnor och barn, blivit förda ut ur Egypten och nu in i öknen. Han skulle leda dem vidare till det utlovade landet. De var hans utvalda, de var hans teokratiska organisation. Och han visade dem sin makt från himlarna. ”På tredje dagen, när det hade blivit morgon, begynte det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom över berget, och ett mycket starkt basunljud hördes; och allt folket i lägret bävade.” (2 Mos. 19:16) Och därpå läser vi i den 18:e versen (enligt AS): ”Och hela Sinai berg rök, därför att Jehova steg ned på det i eld; och röken därifrån steg upp såsom röken från en smältugn, och hela berget bävade storligen.” — Se också 2 Moseboken 20:18.

16. Varför tar de som är vittnen för Jehova sig till vara, när han talar?

16. Himmelens store Gud är inte lågmäld i sitt tal. Han är en förtörnelsens Gud, en Gud som kommer att ge luft åt sin vrede mot dem som inte tjänar honom och som strider mot honom. Han är inte en gud som kan knuffas hit och dit av dem som han har skapat. ”Se, Jehovas namn kommer fjärran ifrån, brinnande av hans vrede och i tjock uppstigande rök; hans läppar äro fulla av förtörnelse, och hans tunga är såsom en förtärande eld.” (Jes. 30:27, AS) Den Gud som Jehovas vittnen tillbeder är universums suveräne härskare, och han har ådagalagt hur oändligt stor och underbar han är såsom den ende rättmätige härskaren över universum. De som utgör hans folk är förtrogna med hans skapelse, de är förtrogna med hans ord, de är förtrogna med hans väldiga gärningar i gångna tider, och de har tro på vad han skall göra i en nära framtid. De kan säga med psalmisten: ”Lova [Jehova], min själ. [Jehova], min Gud, du är hög och stor; i majestät och härlighet är du klädd. Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält; du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far på vindens vingar. Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.” (Ps. 104:1—5) När Jehova talar, tar sig därför hans vittnen till vara.

17. Vad önskar de, som nu har lärt känna honom, göra?

17. De som nu har lärt känna universums sanne Gud och hans namn Jehova har sin lust i att ära hans namn. De önskar göra någonting, de önskar tala om för andra vad de vet om Jehova. Det är därför som man finner Jehovas vittnen så aktiva. Och de säger: ”Jag vill sjunga till [Jehovas] ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.” (Ps. 104:33) De är angelägna om att stämma in i Jehovas tillbedjan i helig skrud, i helig ordning. De inser att det finns en organisation som har blivit upprättad på jorden, Jehovas synliga organisation.

18. Vad har Jehova byggt upp på jorden, och var står alltså vår trygghet att finna?

18. Alldeles såsom Jehova har en osynlig organisation av furstar och väldigheter, av keruber, serafer och änglar, alla på sina tillbörliga poster i hans organisation, så har Jehova Gud byggt upp en stor organisation på jorden. Guds tjänare på jorden talar ett enda språk, det språk som Jehova Gud lär dem i sitt ord. Samtidigt är de i stånd till att tala om dessa sanningar från Guds ord på många tungomål hela jorden utöver. Gud har inte samlat tillhopa sitt folk i en enda stad eller trakt eller på en enda jordisk plats av trygghet och tillflykt. Genom sin ledare, Kristus Jesus, blir de utsända till jordens ändar för att där predika de goda nyheterna om Guds rike. Men så länge som de är i hans organisation, sänder de alltjämt ut Guds ords rena språk, trots det att de talar folkens många olika tungomål. Det som skänker beskydd är ingenting som har med geografisk belägenhet eller befintlighet att göra. Beskyddet kommer av att man är trogen mot Jehova Gud och håller sig tätt intill honom i hans organisation och tillbeder honom i helig ordning, i helig skrud, när Jehova slår till i striden vid Harmageddon. Det måste råda enhet bland dem som utgör Guds folk, sak samma var vi finner dem på jorden; de måste nu i överensstämmelse med varandra inse, att Jehova har fört fram sin organisation, Sion. Alldeles såsom Israels barn på sin tid blev organiserade för att tåga från en plats till en annan och hade sina respektive platser i lägret i öknen, så är det i våra dagar.

19. Vilken organisatorisk uppdelning finns det inom denna synliga organisation, och hur breder den ut sig till nya trakter?

19. Vi finner Jehovas folk organiserat i små enheter där det bedrives bibelstudier, i större enheter där organiserad gruppverksamhet försiggår och i ännu större organisatoriska enheter för kretssammankomster. Vidare är många kretsar sammanförda till ”områden”, och alla dessa områden inom olika länder eller territorier står under ledning av en avdelningsexpedition. Dessa avdelningsexpeditioner är spridda utöver världen, men är likväl underställda huvudexpeditionens ledning. Alla får genom tidskriften Vakttornet samma instruktioner beträffande organisationen. De vet hur de skall handla, vad de skall säga och göra, hur de skall trösta de fattiga och de saktmodiga, hur de skall göra fångarna fria, hur de skall föra dem ut ur djävulens organisation in i Guds organisation, hur de skall hjälpa dem att ställa sig mitt ibland Guds folk och tillbedja Jehova i helig skrud. Det finns många heltidsförkunnare som är anslutna till dessa grupporganisationer, och de ägnar hela sin tid åt att predika de goda nyheterna och sjunger sålunda beständigt lovsånger inför Guds tron. Några av dessa har blivit utbildade vid Vakttornets bibelskola Gilead och har blivit utsända till andra länder såsom missionärer. Ibland är de ensamma där en tid, till dess dé har funnit de andra fåren, och sedan samlas dessa tillsammans med dem i en liten studiekrets för att studera bibeln, och slutligen organiseras en grupp. Så växer i denna trakt av jorden ännu ett segment av Jehovas organisation.

20. Vad är vårt gemensamma intresse, och vad uppmanar vi nu alla människor att göra?

20. Var och en har sin plats i Guds organisation och alla arbetar tillsammans i glädje och fröjd. Vare sig individen är områdestjänare, kretstjänare eller grupptjänare eller han arbetar vid huvudexpeditionen eller någon av avdelningsexpeditionerna, vare sig han är pionjär, missionär eller gruppförkunnare, så är det enda, som han och alla hans medbröder är intresserade av, att tillbedja Jehova, sin Gud. Deras tillbedjan är välbehaglig för den Högste. De vet att Jehova har ett stort verk som skall utföras, innan han går till anfall i striden vid Harmageddon. Alldeles såsom det var i Noas dagar, så är det nu. Varningen måste frambäras till människorna. Jehova tillintetgör inte nationerna utan att ge dem tillbörlig underrättelse om vad som skall ske. Jehovas vittnen vet vad som skall ske, och därför frambär de budskapet om dom och undergång och på samma gång ett tröstens budskap. Jehovas rike måste kungöras. När han säger att jordens nationer kommer att bli krossade och skall vara såsom ett grand på vågskålen, är detta precis vad han menar. Det är inte nu tid att vyssa människor till sömns, i det man säger, att allting kommer att utveckla sig i rätt riktning och att fred och välgång kan åvägabringas genom människors och nationers ansträngningar. Jehova Gud har i mycket bestämda ordalag förklarat att alla måste tillbedja honom i helig skrud, och dem som inte träder fram för att tillbedja honom kommer han därpå att skaka och förgöra.

Villigt kommer ditt folk, när du samlar din här; i helig skrud kommer din unga skara inför dig, såsom daggen kommer ur morgonrodnadens sköte. — Ps. 110:3.