Styrkta med kraft utöver det normala

”Den kraft som är över det normala ... [är] av Gud och inte från oss själva.” — 2 KORINTIERNA 4:7.

1. Vad visste Jehova om den tid i historien som vi nu upplever, och hur varnade han sina tjänare för den?

JEHOVA visste långt i förväg vilka kritiska tider som skulle drabba alla jordens nationer. Han visste att mänsklighetens själviskhet och ondska till slut skulle frambringa en ohygglig skörd av korruption och våld. Jehovas ande drev aposteln Paulus att framföra följande tydliga varning: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” (2 Timoteus 3:1—5) Helt visst ett farligt klimat för dem som söker tjäna sanningens Gud!

2. Skulle det vara lätt för Jehovas vittnen att utföra hans uppsåt med avseende på dem, och vad skulle de behöva för att vara framgångrika?

² Men ändå var det under sådana förhållanden som Jehova ämnade låta sitt namn och rike förkunnas utöver hela jorden. Av vilka? Av ett folk för vilket han uppenbarade sitt betydelsefulla namn och uppsåt, nämligen Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10—12, NW) Han visste i förväg att de skulle komma att möta motstånd från styresmän, som skulle betrakta Guds rike som en utmaning och en konkurrent. (Psalm 2:2, 3) Han visste också att hans vittnen skulle komma att utsättas för samma problem och lidanden som alla andra människor. De skulle komma att behöva kraft utöver vad de själva skulle kunna uppbjuda. Tillgodosåg deras Gud just detta behov?

3. Vad gör Jehova för sina tjänare i denna kritiska tid, i likhet med det han gjorde för aposteln Paulus?

³ Aposteln Paulus’ erfarenheter ger svaret på den frågan. Några av de faror han utsattes för finns uppräknade för oss i 2 Korintierna 11:23—27. Eftersom Jehova hade gett Paulus i uppdrag att vara en apostel och lärare för nationerna, ägnade han detta undervisningsarbete sin förnämsta uppmärksamhet. (Romarna 11:13) Men hur kunde han överleva alla faror han utsattes för och fullborda det arbete han hade fått i uppdrag att utföra? Jehova vakade över sin lojale tjänare och räddade honom — ofta i sista minuten — i varje kritisk situation. Gud gav Paulus ”kraft som är över det normala” för att han framgångsrikt skulle kunna utföra sin kristna tjänst. (2 Korintierna 4:7) Detta gjorde att aposteln kunde hålla modet uppe under lidanden och umbäranden. Paulus erkände oförbehållsamt att han fick sådan hjälp från Gud, när han skrev: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” — Filipperna 4:13.

4. Erkände Paulus denna gudomliga hjälp, och vilken verkan hade den på honom?

⁴ Det är således uppenbart att Gud, förutom att han ingrep mirakulöst för Paulus’ räkning, också gav honom kraft. Detta gjorde att aposteln kunde uthärda framgångsrikt och kunde utföra sin tjänst. Därför skrev han: ”Jag skäms ... inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till frälsning för var och en som tror.” (Romarna 1:16) Tillsammans med innebörden och tillämpningen av många forntida profetior uppenbarades de goda nyheterna för Paulus, och han var övertygad om att de var sanna. Kunskap om och uppskattning av sanningen blev utan tvivel också en källa till kraft för honom.

Jehovas fantastiska anordningar

5. Har Jehova på något sätt blivit mindre uppmärksam på sina nutida vittnens behov?

⁵ Men hur är det då med Jehovas tjänare på jorden i dessa yttersta dagar? Har Gud sörjt för dem? Det har han verkligen! Precis som aposteln Paulus har vi alla de fantastiska profetiorna i bibeln. Eftersom Jehova i förväg visste vad hans folk skulle komma att behöva, tillhandahöll han generöst dessa nedtecknade profetior för att ge dem tillförsikt och tröst, och när tiden för dessa profetiors uppfyllelse var inne, skulle det komma att kastas ljus över dem.

6. Hur har den profetia Gud gav Jesaja tröstat och styrkt Jehovas folk i våra dagar?

⁶ En av dessa profetior nedtecknades av Jesaja, Amos’ son, omkring 700 år före Jesu Kristi födelse. (Jesaja 1:1) Jesaja skrev ner kraftiga förkastelsedomar inte bara mot sin egen nation, Israel, utan också mot alla de både små och stora omkringliggande länderna. Inemellan dessa domsbudskap framförde profeten också goda nyheter för Jehovas lojala tillbedjare — nyheter som skulle skänka dem tröst i all deras bedrövelse. Och precis som trogna judar på Jesajas tid hämtade kraft och hopp från Jehovas goda nyheter, så blir Jehovas lojala tjänare nu tröstade, styrkta och välsignade genom Jehovas storslagna löftens uppfyllelse på dem.

7, 8. a) Hur, och framför allt med tanke på vilka omständigheter, gav orden i Jesaja 32:1, 2 de vördnadsfulla judarna på Jesajas tid styrka och uppmuntran? b) Hur är dessa ord nu tillämpliga bland Jehovas vittnen?

⁷ I kapitel 32 i Jesaja finner vi just en sådan uppmuntran. De två första verserna innehåller ett löfte som redan nu håller på att uppfyllas: ”En kung kommer att regera till förmån för rättfärdigheten; och vad furstar angår, kommer de att härska till förmån för rättvisan. Och var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett skydd mot det piskande regnet, som vattenbäckar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” (NW) Detta måste verkligen ha varit goda nyheter för dem som med ärliga hjärtan tillbad Gud på Jesajas tid — efter alla trolösa kungar och furstar som hade härskat över dem!

⁸ Men vilka goda nyheter är inte detta för Jehovas vittnen i vår tid! Kungen, Jesus Kristus, som har blivit uppsatt på tronen, har särskilt sedan år 1919 utvecklat ett fint tillstånd bland sina efterföljare på jorden. Han har bland dem satt ”furstar” (hebreiska: sarim), vilka verkligen skänker rättvis och kärleksfull tillsyn. Till skillnad från de förtryckande härskare som främst tillgodoser sina egna intressen — vilka är så vanliga utöver världen — så har kungen inom Guds organisation rest upp ansvarskännande män, vilka inte vördas som hierarkiska ”kyrkofurstar” eller något i den stilen. De är i stället ödmjuka tjänare, män som verkligen är intresserade av att det skall gå väl för alla de fårlika människor som Jehova har församlat till en enda hjord. Den tillsyn som utövas av dessa män, vilka också är blivande ”furstar” för den nya ordningen, visar sig vara verkligt vederkvickande.a

9. Vilken förändring har ägt rum bland Jehovas folk?

⁹ Vilken förändring har inte detta åstadkommit inom Jehovas jordiska tjänares organisation! Det är precis som det heter i Jesaja 32:3: ”Då skall de seendes ögon inte vara förblindade [hopklistrade, NW], och de hörandes öron skall lyssna.” På grund av deras starka önskan att ära och tjäna Jehova har han öppnat deras hjärtas ögon och deras förstånds öron. Han har gett dem spännande insikt angående vad som är hans vilja för dem. Lojala vittnen lutar inte åt demokratiska åsikter och metoder. De har klart för sig att de tjänar i en teokratisk organisation, en organisation inom vilken man tar reda på vad som är Guds vilja och sedan utför den. Det är den store teokraten som skall ha äran för att ha uppenbarat sina uppsåt för ödmjuka och villiga tjänare på jorden.

10. Vilka är några av de fantastiska välsignelser som Jehovas upplysta folk åtnjuter?

¹⁰ Om du vill, kan du räkna de välsignelser som Jehovas slavar har fått ta emot. De har bland annat fått exakt kunskap om Jesu Kristi kungliga närvaro sedan år 1914; den tydliga gränsen mellan Guds synliga organisation och Satans; det omfattande predikoarbetet som skall utföras före slutet av Satans värld; blodets helgd och vikten av att ge Gud det som tillhör honom. En ledning av verksamheten lik den som fanns bland de kristna under det första århundradet har återställts inom Jehovas vittnens organisation. Det nuvarande paradisiska tillståndet bland de sanna tillbedjarna är också en rik välsignelse. Allt detta och många andra gåvor från Jehova skänker — till och med i denna kritiska tid — inte bara kraft, utan också frid, endräkt och förnöjsamhet åt hans folk.

11. Hur har Jehova fostrat eller undervisat sina jordiska representanter, och vilka skriftställen visar att detta var nödvändigt?

¹¹ Jehovas tjänare har fått ett bibelinriktat samvete, så att de hör och lyssnar till hans påminnelser och tillämpar dem i sitt dagliga liv. (Psalm 25:10, NW) De har varnats för de orena och smutsiga sedvänjor som Gud hatar. De har nu lämnat bakom sig och fullständigt slutat upp med de själviska, omoraliska och bedrägliga ting som somliga av dem tidigare har sysslat med. (1 Petrus 4:3) Så måste alla, som skall fortsätta att ha någon andel i Rikets välsignelse, ha handlat. Alla måste vara rena i mentalt, moraliskt och fysiskt avseende för att kunna åtnjuta privilegiet att få frambära lovprisningens offer åt Jehova, ”offergåvor åt Herren [Jehova] i rättfärdighet”. (Malaki 3:3; Jesaja 52:11) Alla lojala vittnen erfar en sådan underbar känsla av trygghet, när de är tillsammans med stora skaror av människor som är verkligt förenade i lycklig tjänst för Skaparen!

Gudomlig undervisning

12. Hur har orden i Jesaja 32:4 uppfyllts bland Jehovas nutida tjänare?

¹² I Jesaja 32:4 (NW) heter det vidare: ”Och hjärtat hos dem som förhastar sig kommer att akta på kunskap, och de stammandes tunga kommer att vara snabb att tala klart och tydligt.” Under första världskriget saknade Jehovas smorda kvarleva rätt förståelse, de var fortfarande besmittade med babyloniska uppfattningar, och det teokratiska tillvägagångssättet hade inte börjat tillämpas bland dem. Men år 1919 befriade Gud dem ur babyloniskt slaveri och började ge dem större kunskap om sina sanningar. Genom sådana sanningar har de fått lära sig att vara resonliga och inte förhasta sig. De talar nu med trosvisshet och stammar inte längre på grund av fruktan och osäkerhet. Och hur kan vi själva vara mogna och modiga förkunnare av de goda nyheterna? Genom att fullt ut utnyttja den gudomliga undervisning som det delas ut så mycket av vid de möten som hålls i Jehovas vittnens Rikets salar. Det råder till exempel inget tvivel om att skolan i teokratisk tjänst är ett av de sätt varigenom Jehova har välsignat sina tjänare och styrkt dem att tala sanningen oförskräckt och tydligt.

13. Vad slags tal måste vi vara på vår vakt emot?

¹³ Enligt liknande principer har den gudomliga undervisningen lärt Guds tjänare att inte lova något de inte tänker hålla och att inte baktala någon eller säga sådant som skadar någon. De som lyssnar till följande råd, som är nedtecknat i Predikaren 5:1, får absolut Guds välsignelse: ”Var inte obetänksam med din mun, och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är på jorden, låt därför dina ord vara få.” Så viktigt är det att aldrig höja rösten i bitter kritik av Herrens organisation eller dess förordnade representanter. Jehova är den allvetande domaren inför vilken man måste avlägga räkenskap både i fråga om sådana och andra onyttiga yttranden. — Matteus 12:36, 37; 3 Moseboken 19:16; Judas, vers 8.

14. Vilken varning får Jehovas folk här, och hur understryks den i Ordspråksboken 29:20?

¹⁴ Bland dem som föraktar Jehovas undervisning finns personer som kritiserar och klagar på Jehovas rena organisation och dess normer för att bevara fred och god ordning. Gränslinjen mellan sådana personer och dem som öppet gör uppror är hårfin. Detta upptäckte Kora och hans anhängare till sitt eget fullständiga fördärv, när de vågade vara snara till att tala emot Guds tjänare Mose. (4 Moseboken 16:1—40) Så här heter det i Ordspråksboken 29:20 angående den här saken: ”Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.”

15. Hur har orden i Jesaja 32:5, 6 blivit tillämpliga på Jehovas nutida tjänare?

¹⁵ Jehova har också välsignat sitt folk med vishet till att kunna skilja mellan vad som är gott och vad som är ont. De är på sin vakt mot alla som kommer till dem med känslosamma ord och fagert tal och som kanske rentav har med sig gåvor i syfte att bedra deras hjärtan som inte är på sin vakt. (Jämför 1 Timoteus 6:20, 21; Judas, vers 16.) Religiösa fanatiker kanske försöker komma till dem med andra goda nyheter än dem de redan har fått från Jesus Kristus och hans apostlar. Oförståndiga och principlösa personer blir inte heller förordnade som tjänare inom Jehovas organisation. Detta är i enlighet med följande ord: ”Den oförståndige kommer inte mer att kallas frikostig; och den principlöse, han kommer inte att sägas vara ädel; ty den oförståndige kommer att tala blott oförstånd, och hans hjärta kommer att arbeta på det som är skadligt, att åstadkomma avfall och tala det som är egensinnigt [”vanvettigt”, Delitzsch] mot Jehova, att låta den hungriges själ gå tom, och han låter även den törstige gå utan dryck.” — Jesaja 32:5, 6, NW.

16. a) Bland annat vilka uppfattningar har avfällingar fört fram? b) Vad sägs med tanke på detta i Jesaja 32:7?

¹⁶ Visst är det så att dessa som under årens lopp har gått ut från oss, därför att de inte var ”av vår sort”, och som försöker förleda andra att följa samma livsfarliga kurs har avskurit sig själva från källan till fast andlig föda och vederkvickande andligt vatten! (1 Johannes 2:19) Och dessa oförståndiga, som är allt annat än frikostiga och generösa mot dem av mänskligheten som hungrar och törstar efter rättfärdighet, kan inte se att det finns ett trängande behov av ett organiserat predikoarbete i vår tid. De skulle låta var och en vägledas av sin egen privata läsning och tolkning av bibeln i stället för att förena sig med människor som är övade att leva och handla enligt de ädla principerna och påminnelserna i Guds ord. (Psalm 133:1—3; 1 Korintierna 1:10) De skulle vilseleda andra till att tro att Jehova kommer att fortsätta i det oändliga med att förlåta syndare, så länge som dessa ger sken av att ångra sig. Det är därför intressant att se vad Jesaja 32:7 (NW) säger om avfällingar i det forntida Israel: ”Vad den principlöse beträffar, är hans redskap [sätt att uppnå sitt syfte] onda; han själv har rått till tygellösa handlingar, att fördärva de betryckta med falska ord, även när den fattige talar det som är rätt.”

17. a) Vilka utvalde Jesus som sina efterföljare? b) Vilka frågor uppstår angående deras framtida verksamhet under de allt sämre förhållandena i denna onda värld?

¹⁷ Jesu sanna efterföljare, som han har utvalt därför att de är medvetna om sitt andliga behov, talar sannerligen ”det som är rätt”. Men de oförståndiga motståndarna är inte intresserade av att det verkligen skall gå väl för dem som söker sanningen. De är helt inriktade på att själva få anhängare, oavsett den fara de försätter sig själva och andra i. Men kommer Jehova att tillåta att människor med ärliga hjärtan blir förledda av ett falskt resonemang? Har han sörjt för att hans egna tjänare och deras världsvida predikotjänst skall bli välsignade?

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

□ Hur har Jehova styrkt sina nutida vittnen?

□ Hur är orden i Jesaja 32:1, 2 tillämpliga bland Jehovas vittnen?

□ Vad är några av de välsignelser Guds upplysta folk åtnjuter?

□ Hur kan Jesaja 32:5, 6 tillämpas i våra dagar?

[Bild på sidan 24]

Vägrar du att lyssna på bitter kritik av Jehovas organisation? Det bör du göra