Den viktigare helbrägdagörelsen
1. Hur är Gud och Kristus alltjämt verksamma som helbrägdagörare?
JEHOVA Gud och Kristus Jesus är alltjämt verksamma som de stora helbrägdagörarna. Men hur skall vi förstå detta, om de dagar ligger omkring nitton hundra år tillbaka i tiden, då andens gåva att bota de till kroppen sjuka blev förlänad? Och vidare, hur har Guds hälsoprogram för sina kristna vittnen fortgått till denna tid? På vilket sätt botar och helbrägdagör han nu? Skriften svarar, att han nu utför dessa under på ett större sätt än ett fysiskt eller kroppsligt, nämligen på ett andligt sätt.
2. Vad är det som våra dagars förkämpar för gudomlig helbrägdagörelse förbiser i detta hänseende? Och varför inser inte de människor det, som har naturliga sinnen?
2. De målsmän för religionen, som gör mirakler med avseende på människokroppen till sin framträdande läropunkt och till den grund, varpå de förnämligast bygger sitt påstående att de är Guds folk, lägger huvudvikten vid vad som är fysiskt eller naturligt. De förbiser Guds större mirakler, vilka utföres på ett andligt sätt. De fysiska underverken i apostlarnas dagar för så länge sedan kom först i andra hand efter de mera förunderliga och mera betydelsefulla andliga undren. De fysiska helbrägdagörelserna upphörde i sinom tid, såsom det var förutsagt, men den andliga förvandlingens verk har fortgått århundradena igenom ända till nu. Människorna i denna världen med naturliga sinnen kommer inte att kunna inse dessa större och mera livsviktiga under, och de kommer inte att bry sig om dem eller förbinda något värde med dem eller tro att de är verkliga. Om detta säger aposteln: ”Men en fysisk människa tager icke emot det som hör Guds ande till, ty det är dårskap för henne, och hon kan icke förstå det, emedan det utrannsakas andligen.” — 1 Kor. 2:14, NW.
3. Hur är de andliga undren mera betydelsefulla och varaktiga till sin verkan?
3. Men i våra dagar börjar hundratusentals människor av en god vilja förstå och uppskatta dessa undergärningar, som är viktigare för evigt liv i den nya världen än tillfälliga fysiska helbrägdagörelser i denna världen någonsin skulle kunna vara. De goda verkningarna i fysiskt hänseende på dem som fick mirakulös kroppslig bot i den apostoliska tiden upphörde med deras död. De goda verkningarna på dem som har trott och erfarit Guds kraft genom Kristus i andligt avseende, de fortfar, såtillvida som de kommer att vara med dem när de uppstår till liv i den utlovade nya världen. Må vi därför inte påstå att vi är kristna och ändå vara endast fysiska människor, som inte tar emot det som hör Guds ande till och inte heller förstår det.
4. Vilket botande av blindhet var viktigast, det naturliga eller det andliga?
4. Jesus och hans med gåvor utrustade lärjungar gav syn åt de blinda, så att dessa kunde se den naturliga världen omkring sig. Det finns emellertid en dödsbringande andlig blindhet, för vilken Satan, djävulen, i sanning bär ansvaret. ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom.” (2 Kor. 4:4, NW) Sinnets och förståndets ögon behöver öppnas till att se livets ljus, i annat fall kommer vi att stappla ner i tillintetgörelse. De blinda religiösa vägvisarna ledde det blinda judiska folket till gropen, där både de ledande och de ledda tillsammans tumlade ner för att tillintetgöras. (Matt. 15:14, NW) Vad är således mera livsviktigt att avlägsna, den fysiska blindheten eller den som gäller sinnet? Vilket mirakel är störst, det fysiska eller det andliga?
5, 6. Hur tedde sig de fysiska undren vid jämförelse med de andliga undren av motsvarande slag?
5. Med gåvan att bota sjuka kom också Jesus och hans lärjungar de döva att höra, de stumma att tala, de lama att gå, de spetälska att bli rena nog för att gå in i templet tillsammans med andra Guds tillbedjare. Men dessa fysiska underverk kan inte jämföras med de andliga underverk som gör att människor, som förut varit döva för Guds ord, nu hör det och förstår det. Genom andliga mirakler öppnade de, vilkas tungor förr var stumma i fråga om att prisa Gud, sina munnar för att utbreda hans rykte, för att predika hans ord och för att vittna om hans rike. De som stapplade fram på ett osäkert sätt enligt mänskliga moraliska normer och traditionell egenrättfärdighet och världslig respektabilitet vann kraft att gå stadigt framåt på den väg som Guds rättfärdighet genom Kristus utpekar och orubbligt hålla sig kvar på den smala väg som leder till evigt liv. De som var smittade av syndens spetälska tog emot sann rening från det vämjeliga tillståndet som överträdare av Guds lag, i det att de blev tvagna i Jesu blod.
6. Jesus och hans apostlar uppväckte de döda: Jairus’ dotter, änkans son i Nain, Lasarus, Dorkas, Eutykus. Men att dessa i fysiskt avseende döda blev uppväckta endast för att dö igen i köttet — var dessa underverk större än att uppresa människor, som i förhållande till Gud var döda i sitt syndiga och bortvända tillstånd, till att leva, verka och tjäna Jehova Gud? För de smorda kristna betyder detta odödligt liv i den nya världen, härlighet med Jesus Kristus i hans himmelska rike. Till dem som får denna andliga uppståndelse under denna världen är det skrivet: ”Vidare är det eder som Gud har gjort levande, fastän ni voro döda i edra överträdelser och synder ... Gud, som är rik på barmhärtighet, har för sin stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande tillsammans med Kristus, redan då vi voro döda i överträdelser — genom oförtjänt godhet hava ni blivit frälsta — och han har upprest oss tillsammans och satt oss i det himmelska i förening med Kristus Jesus.” — Ef. 2:1—6, NW.
7. Vilka profetior citerade Jesus, som syftade på underverk av helbrägdagörelse? Och på vad för slags helbrägdagörelse?
7. När Jesus i Nasaret kungjorde sitt uppdrag såsom den av Gud sände, Messias, för judarna där i synagogan, häntydde han på de underverk av andlig helbrägdagörelse, som han skulle åvägabringa, i det han sade: ”Jehovas ande är över mig, ty han smorde mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han sände mig åstad till att predika frigivning för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” (Luk. 4:16—19, NW) Att behovet av andlig bot kommer främst betonade Jesus återigen, när han än en gång citerade från Jesajas profetia för att förklara, varför han predikade för folket i liknelser: ”Det är därför som jag talar till dem i liknelser, ty fastän de se, se de förgäves, och fastän de höra, höra de förgäves, och icke heller fatta de innebörden i det; och med avseende på dem går Jesajas profetia i uppfyllelse, som säger: ’Genom hörseln skola ni höra, men icke alls fatta innebörden i det; och seende skola ni se, men icke alls förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit fett, och med sina öron hava de hört med obehag, och de hava tillslutit sina ögon, för att de aldrig må se med sina ögon och höra med sina öron och fatta innebörden i det med sina hjärtan och vända tillbaka och bliva helade av mig.’” — Matt. 13:13—15, NW.
8. Vilka underverk var nödvändiga för dessa religiösa judar? Varför?
8. Vad som var nödvändigt för dessa religiösa judar var att få erfara de andliga undren, att öppna sitt sinnes ögon, att upplåta sitt förstånds öron, att avlägsna det fettlika höljet av själviskhet kring sitt hjärta. Då först kunde de se till botten i det som Gud gjorde och kunde identifiera Messias, som han hade sänt, och vända tillbaka från sitt egenrättfärdiga världsliga handlingssätt och bli i andlig mening helade av Jehova Gud. Trots alla de underverk som Jesus utförde på mänskliga kroppar vände sig flertalet av judarna aldrig till honom och hans apostlar och fick aldrig sina ögon, öron och hjärtan reparerade i andlig mening. De blev aldrig botade från synden och dess följder och uppresta till liv såsom Guds andliga Israel. Fördenskull blev det naturliga Israels nation, som inte ville tro utan tecken och under, förkastad av Gud. Israels heliga stad och tempel förstördes, nationen upplöstes, och dess medlemmar skingrades för himmelens alla vindar såsom ett föraktat och förbannat folk.
Ett återställande botemedel
9, 10. På vilka i detta århundrade har Gud utfört ett påfallande mirakel, och hur förutsade han det genom Jeremia?
9. Människor som tjusas av tanken på gudomlig helbrägdagörelse med fysiska underverk i vår tid är blinda för det förhållandet, att Jehovas stora hälsoprogram verkar på ett mäktigt sätt i våra dagar, att han utför förunderliga mirakler av andlig helbrägdagörelse, för att vi skall få leva i den härliga nya värld, som ligger omedelbart framför oss. Det särskilt påfallande miraklet är det som han har utfört på kvarlevan av sina trogna vittnen, vilka utgör hans synliga teokratiska organisation. Han förutsade detta mirakel för tjugofem sekler sedan vid den tid då det forntida Jerusalem hotades av förstöring genom de kaldeiska krigshärarna under Babylons konung, Nebukadnessar. Vi läser:
10. ”Ty så säger Jehova, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, vilka brytas ned för att brukas till försvar mot belägringsvallarna och mot svärdet; medan män komma för att strida med kaldéerna och för att fylla husen med de döda kropparna av människor som jag har slagit i min vrede och i min förtörnelse och för vilkas myckna ondskas skull jag har dolt mitt ansikte för denna stad: Se, jag skall skänka den hälsa och bot, och jag skall bota dem, och jag skall för dem uppenbara ett överflöd av frid och sanning. Och jag skall låta Juda fångenskap och Israels fångenskap upphöra och skall uppbygga dem, såsom de voro från början. Och jag skall rena dem från all deras missgärning, varigenom de hava syndat mot mig och varigenom de hava begått överträdelse mot mig. Och denna stad skall för mig vara till ett glädjenamn, till lovprisning och till ära, inför alla jordens nationer, vilka skola höra allt det goda som jag gör emot dem och skola frukta och bäva för allt det goda och all den frid som jag förskaffar den.” — Jer. 33:1—9, AS.
11. Hur kom kvarlevan i ett sådant tillstånd, att den behövde bot?
11. Under det första världskrigets år, 1914 till 1918, blev kvarlevan av det andliga Israel föremål för Jehovas misshag. Hans rike med hans Kristus som regent hade blivit fött i himlarna år 1914, då ”nationernas fastställda tider” slutade det året; men under den hårda press som förföljelse, förtryck och internationellt motstånd utövade under dessa krigsår, vilket allt nådde en klimax år 1918, fullgjorde Guds smorda vittnen inte sin plikt, och deras organisation blev stadd i upplösning, och de kom i fångenskap under det nutida Babylons världssystem. Men från och med år 1919 kom de till insikt om sitt andliga tillstånd. De bad om något återställande botemedel från Gud. Deras vädjan var väl uttryckt i ord av Jeremia, som förutsade det andliga Israels fångenskap: ”Hela mig, o Jehova, så bliver jag helad; fräls mig, så bliver jag frälst; ty du är min lovprisning. Se, de säga till mig: Var är Jehovas ord? Må det komma nu. Vad mig angår, har jag icke skyndsamt dragit mig undan från att vara herde efter dig.” (Jer. 17:14—16, AS) Medlemmarna av kvarlevan kände sig förkrossade i sina hjärtan på grund av Guds synbara misshag och därför att de, genom fruktan och felaktig insikt och uppfattning, hade blivit tvingade att upphöra med hans tjänst.
12. Hur helade och återupplivade han kvarlevan? Med vilken reaktion från dess sida?
12. Gud hörde den bön som hans ångrande, av sorg nedbrutna kvarleva uppsände. Han församlade den på nytt, reparerade de revor och rämnor som hade uppstått i dess organisation och reorganiserade den för mera effektiv tjänst än någonsin. Han byggde upp den på jorden såsom den synliga teokratiska organisationen med uppgift att representera hans himmelska Jerusalem, som nu strålade av Rikets härlighet. Vad som här behövdes var inte fysisk bot för köttsliga organismer, utan andlig bot för kvarlevan av hans vittnen, så att de kunde bli återställda från oren fruktan och från religiös dårskap. ”Han sänder sitt ord och helar dem och befriar dem från deras tillintetgörelse.” (Ps. 107:17—20, AS) Han öppnade deras ögon och öron mera helt så att de skulle kunna taga emot skriftenlig insikt. Under en tid hade de legat såsom döda under världens undertryckande lagar och åtgärder, men nu blev de återupplivade av Guds ande. De steg upp och kastade sig in i fri och oförskräckt aktivitet såsom hans vittnen för att för alla nationerna kungöra de goda nyheterna om Hans rike. En andlig uppståndelse i sanning! (Upp. 11:7—12) Så blev de befriade från sin fångenskap och blev församlade till en obrytbar enhet i tro och handling. Genom all denna insikt i Skriften och dessa glädjefyllda tjänsteprivilegier blev de i hög grad tröstade och vederkvickta. Deras tungor löstes så att de kunde sjunga: ”Prisen Jehova; ty det är gott att lovsjunga vår Gud; ty det är ljuvligt, och lovsång höves oss. Jehova bygger i sanning upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. Han helar dem som hava förkrossade hjärtan och förbinder deras sår.” — Ps. 147:1—3, AS.
13. Hur har alltså Jehovas stad eller organisation blivit till glädje, lovprisning och ära inför alla nationer och med vilken upplysning som följd?
13. På detta sätt, medelst detta återställelseverk, som var dikterat av barmhärtighet mot hans smorda kvarleva, utförde den store himmelske Läkaren ett nutida underverk av andlig helbrägdagörelse. Det har slagit kristenheten med häpnad, men också väckt dess harm. Jehovas folks återupprättade organisation överflödar av den frid, sanning och andliga välgång, som han har fyllt den med. Genom att göra dem aktiva i hans arbete med att frambära vittnesbördet i alla delar av jorden har Han kommit deras organisation att bli till lovprisning och ära för honom inför alla nationerna, och namnet ”Jehovas vittnen” har blivit till glädje för tallösa skaror. För hans synliga teokratiska organisation är det nu en dag av ljus och klarhet mitt i det alltjämt tätnande dystra mörker som höljer de världsliga nationerna. Hans organisation har himmelskt ljus dag och natt, och ljuset växer, till den fullkomliga dagens glans, den klarhet som en hel vecka av dagar skulle utstråla, om de alla koncentrerades i en. Såsom det var förutsagt: ”Därtill skall månens ljus bliva såsom solens ljus, och solens ljus skall bliva sjufaldigt, såsom ljuset av sju dagar, på den dag då Jehova förbinder sitt folks skador och helar såret efter dess slag.” — Jes. 30:26, AS.
14. Hur bevisar denna helbrägdagörelse, att Jehovas rike har blivit upprättat?
14. Att Gud återförde sina vittnen till sin teokratiska organisation, att han betrodde dem med ämbetet som sändebud för hans rike till människorna av alla nationer, detta uppfyller bibelns profetior. Det är för hans vittnen ett övertygande bevis på att det utlovade riket har blivit upprättat i himlarna. Jehova regerar nu över jorden genom sin Kristus, som han har insatt på tronen såsom Konung över den nya världen. Alldeles såsom Job för länge sedan blev återupprättad från sin fångenskap i Satans våld och blev helad från sin dödliga sjukdom och blev rättfärdigad, så har Guds trogna kvarleva fått erfara återupprättelse, tillgift för synder och andlig helbrägdagörelse. Och alldeles såsom tiggaren Lasarus dog i förhållande till sitt sjuka, hungriga tillstånd vid den rike mannens port, där de föraktade hundrackorna slickade hans sår, så har kvarlevan av Jehovas vittnen fått erfara en förändring av sitt tillstånd sedan 1918. Liksom Lasarus befinner de sig nu vid den större Abrahams, Jehova Guds, bröst, dvs. i hans ynnest. (Luk. 16:19—25) De känner sig inte längre sjuka i andligt avsende. De är i Hans teokratiska organisation, en stad av strålande andlig hälsa. En gång förlamade av den fientliga världen, lägger de nu beslag på bytet från denna världen, nämligen människorna av en god vilja. Varför är det så nu? Det profetiska svaret kommer: ”Ty Jehova är vår domare, Jehova, vår laggivare, Jehova, vår konung; han skall frälsa oss. ... Då utskiftas bytet av ett stort rov; de lama taga bytet. Och inbyggaren skall icke säga: Jag är sjuk; folket som bor däri skall få sin missgärning förlåten.” — Jes. 33:22—24, Da.
Kristenheten visar ifrån sig det enda botemedlet
15. Vad har kristenhetens helbrägdagörare åstadkommit för dess fysiska hälsa?
15. Uppställd till strid mot kvarlevan av Jehovas vittnen i våra dagar är kristenhetens stora organisation, vilken skryter med att vara så uråldrig att den går tillbaka ända till aposteln Petrus. Är den, efter de sekler den har existerat, åtminstone sexton hundra år sedan kejsar Konstantins dagar, en bild av hälsa i fysiskt avseende, i andligt avseende? Läkarvetenskapen inom kristenheten har tagit stora steg framåt, men vad har detta åstadkommit för den? Personer som utövar Christian Science (Kristen vetenskap) eller Jewish Science (Judisk vetenskap) angående helbrägdagörelse genom tro och de som förfäktar direkt gudomlig helbrägdagörelse genom bön och handpåläggning, hur mycket har alla dessa åstadkommit till hjälp och lindring för kristenheten? De har inte ens kunnat eliminera den vanliga förkylningen, för att inte tala om dessa stora mandråpare: hjärtlidande, kräfta, artrit, tuberkulos, lunginflammation, njur- och leversjukdomar, mag- och tarmsår osv.
16. Hurdant är dess tillstånd i andra avseenden, och vilken bot behöver den bäst?
16. Men låt oss bortse från detta och betrakta det ännu värre tillstånd, som kristenheten i socialt, politiskt, ekonomiskt, rättsligt, moraliskt och religiöst avseende befinner sig i. Dess tillstånd är träffande beskrivet av Jesaja, när han talar om dess forntida urbild, Israel: ”Å, syndiga nation, skuldbelastade folk; ogärningsmäns avföda, barn som handla på ett fördärvligt sätt; som hava övergivit HERREN och stött tillbaka Israels Helige och gått tillbaka till främlingskap gentemot honom! Var skola ni ytterligare bliva slagna, då ni nu fortsätta i edert avfall? Hela huvudet lider plåga och hela hjärtat är sjukt; från fotbladet till huvudet finnes ingenting friskt — ingenting annat än slag och blånader och blödande sår, som icke hava blivit urkramade eller förbundna eller uppmjukade med olja.” Vilket är det då som kristenheten bäst behöver, att dess folk får sina fysiska organismer helade eller att de får andlig helbrägdagörelse?
17. Varför är detta den viktigaste helbrägdagörelsen? Hur föreskriver Jesaja den?
17. Vi medger att det råder ett allvarligt behov av fysisk läkedom. Dock skulle detta fysiska välbefinnande aldrig kunna skona kristenheten från det ve och den tillintetgörelse, som den nu överhängande striden vid Harmageddon kommer att medföra. Det är den andliga läkedomen, som är den nödvändigaste, den mest betydelsefulla, den verkligt livsviktiga helbrägdagörelsen. Ty det är endast de som söker och vinner den andliga återställelsen som kommer att överleva den förskräckliga förödelse och tillintetgörelse, som utmärker ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, och får träda in i den friska och sunda nya världen. Profeten Jesaja satte den andliga terapien i första rummet, när han föreskrev den kurs som kristenheten borde välja och beskrev de säkra följderna därav: ”’Kom nu och låt oss resonera med varandra’, säger HERREN : ’Om edra synder äro som scharlakan, kunna de då bliva vita som snö? Om de äro röda som karmosin, kunna de då bliva såsom ull? Om ni bevisa eder villiga och lydiga, skola ni äta landets goda; men om ni vägra och göra uppror, skola ni få smaka svärdet’; ty HERRENS mun har talat.” — Jes. 1:4—6, 18—20, AT.
18. Vad bevisar sig de läkare vara, som kristenheten konsulterar?
18. Men kristenheten är lik konung Asa i det forntida Jerusalem vid tiden för hans allvarliga sjukdom. Om honom är det skrivet: ”Likväl sökte han sig i sin sjukdom icke till Jehova, utan till läkarna.” (2 Krön. 16:12, AS) I våra dagar vänder kristenheten ryggen åt det verkliga botemedel som Jehova föreskriver i sitt ord och kallar sina religiösa ”läkare” att samlas kring sin dödsbädd. Med sina hedniska filosofier, mänskliga traditioner, tomma riter, ceremonier och heliga år och sin världsliga sinnesinställning visar dessa sig vara vad Job sade om sina falska vänner, ”lögnsmidare” och ”värdelösa läkare”. — Job 13:4, KJ.
19. Hur har dessa prästerliga läkare motsvarat Jeremias och Hesekiels beskrivningar av präster, profeter och herdar?
19. Med Jeremia kan vi ha skäl att fråga: ”Finnes det ingen balsam i Gilead, finnes det ingen läkare där? Varför bliver då icke mitt folks dotters hälsa återställd?” (Jer. 8:22, KJ) De prästerliga läkarna är kvacksalvare, när det gäller folkets, lekmännens, andliga välbefinnande. Med två världskrig redan på sitt konto och ett tredje hängande över huvudet på kristenheten och, värst av allt, striden vid Harmageddon som ett oundvikligt hot mot den, har prästerna och predikanterna motsvarat Jeremias beskrivning av de religiösa ledarna som misslyckades i att avvärja Jerusalems förstöring: ”Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn, de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: ’Allt står väl till, allt står väl till’, och dock står icke allt väl till.” (Jer. 6:13, 14) Profeten Hesekiel (34:4) intygar, att de har försummat Guds fårs eviga andliga intressen: ”De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet foren I fram mot dem.” Därför ropar Guds jord ve över dem, och deras ve skall övergå dem helt och fullt i Harmageddonslaget till förintelse för dem.