var de inte längre andligt blinda, döva, lama och stumma. (Jes. 35:5, 6) Med sina ögon var de snara att urskilja sin Gud Jehova och den befrielse han hade berett för dem. (Jes. 52:6) Med sina öron lyssnade de till och aktade på den profetiska befallningen att dra ut ur Babylon. (Jes. 52:11; Jer. 50:8; 51:6) Genom att de vandrade i överensstämmelse med Jehovas vilja led de inte nu längre av den förlamning som kom sig av att de hade vikit av från rättfärdighetens vägar. (Jes. 42:24; Hebr. 12:13) De hade en gång varit stumma, men nu började de förkunna om vad Jehova hade gjort för dem. — Jes. 43:20, 21; 48:20.

I synnerhet sedan de trogna judarna blivit återförda till sitt gudagivna land kunde de berätta om Jehovas underbara befrielse och om hur han fört dem tillbaka från Babylon. Fastän Jehova av allt att döma förde den judiska kvarlevan tillbaka längs en direkt ökenväg, led den ingen törst. Mirakulöst lät Jehova vatten strömma fram ur själva klippan. Han skyddade dem också från de vilda djuren medan de var på vandring. Den väg som Gud ledde dem fram på visade sig vara ”den heliga vägen”, eftersom bara hans rena och ångerfulla tjänare fick färdas fram på den. — Jes. 35:6—9; 43:19; 48:21.

Guds frigivna folk hade sannerligen orsak att glädjas och fröjdas! De var inte längre Babylons fångar. De var fria, och sorg och suckan var borta. Jehova hade hållit sitt löfte. Han hade verkligen fått öknen att glädja sig, fått den att leva genom att låta de lyckliga israeliterna återvända tillsammans med sina husdjur. — Jes. 35:10.

Juda land var inte längre någon ödemark, och denna storslagna förvandling innebar dessutom att en ”ny jord” hade blivit till. I bibeln används nämligen ofta ordet ”jord” för att beteckna den del av jordklotet som beboddes av israeliterna. (Jes. 24:1, 3—6) När Jehova således förde dem tillbaka till sitt land igen, lade han i själva verket ”jordens grund”. Över denna ”jord” av återförda israeliter härskade ”nya himlar”, ty genom ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua ledde och styrde Jehova undersåtarna i landet. — Jes. 51:16, NW; 65:17; 66:22; Hagg. 1:1, 14.

Vad Jehova Gud gjorde för israeliterna långt tillbaka i tiden, på 500-talet f.v.t., är inte blott och bart död historia. Dessa profetior om återställelse skulle få en uppfyllelse också längre fram i tiden. Aposteln Petrus skrev: ”Men ’nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” (2 Petr. 3:13) I våra dagar är jorden sannerligen en vildmark, i minst lika hög grad som Juda förödda land var det. Jorden är full av människor som är vilda, oregerliga, och farliga för sin omgivning, och den frambringar mycken dålig frukt. Det behövs verkligen en rättfärdig regering, som kan ta hand om jordens angelägenheter och fullständigt utplåna allt det onda.

Det är därför trösterikt att veta att det är Guds uppsåt att införa ”nya himlar och en ny jord”. Detta betyder att Guds rättfärdiga regering, hans rike, skall såsom ”nya himlar” härska över den ”nya jorden”, det samhälle som består av lojala undersåtar under hans styrelse. Sedan skall denna planet, bildligt talat, inte längre sörja över att ha blivit förvandlad till en ödemark av onda människor. I stället för att bli fördärvad skall den förvandlas till ett paradis. Tårar och sorg skall ge vika för glädje och fröjd. Den forna öknen skall glädja sig och vara uppfylld av Guds rikes lyckliga och lojala undersåtar. — Upp. 11:18; 21:1, 4, 5.

Det ogästvänliga Antarktis

● Denna kontinent vid Sydpolen är jordens kallaste och ödsligaste område. På vissa platser sjunker temperaturen på vintern till minus 73 grader Celsius eller ännu mer.