Vad ditt sätt att klä dig säger om dig

Nyttiga fakta som unga människor behöver känna till

”DEN obetydliga människan ser vad som framträder för ögonen; men vad Jehova angår, så ser han vad hjärtat är.” (1 Sam. 16:7, NW) Eftersom Gud ser till vårt hjärta, har det då egentligen någon betydelse hur vårt yttre ter sig?

Ja, det har det, för precis som Jehova ser till hjärtat är det också så att ”människan ser vad som framträder för ögonen”. Människor vägleds till att börja med av vad ens yttre säger om en.

Och det är faktiskt också så att det sätt du klär dig på till och med kan visa något av vad som finns i ditt hjärta. Hur kan det vara så?

Vad ditt sätt att klä dig visar

När du var mycket ung valde dina föräldrar dina kläder. (Jämför 1 Samuelsboken 2:18, 19.) De kammade förmodligen också ditt hår på ett speciellt sätt. Men när du blev äldre lät de dig sannolikt få mer att säga till om när det gällde val av kläder såväl som din frisyr. Ju mer ditt eget val kom in i bilden, desto mer återspeglade ditt sätt att klä dig hur du är innerst inne, hur din personlighet är. Vad säger alltså dina kläder om dig?

Visar de att du är högfärdig och fåfäng, att du är ytterligt modemedveten och vill ”överglänsa” andra? (Jämför Jesaja 3:16—23.) Eller visar dina kläder i stället att du är likgiltig för hur du ser ut, i det att du bär hafsiga kläder utan någon tanke på hur det påverkar andra?

Eller — mellan dessa båda ytterligheter — visar ditt sätt att klä dig att du är blygsam och hänsynsfull mot andra, medan du ändå visar prov på god smak och omdömesgillt val av kläder och andra ting som har med ditt utseende att göra? Vad driver i verkligheten ditt hjärta dig att göra i fråga om allt detta?

Somliga unga människor kanske klagande framhåller att om de inte ”följer modet”, blir de iögonenfallande och ser ”gammalmodiga” ut. Men det finns alltid en gyllene medelväg du kan hålla dig på, så att du varken blir ”ultrakonservativ” eller mycket ”modern”. Stanna upp och tänk efter. Vem får gagn av att du blir starkt modemedveten? Det är i första hand den kommersiella världen som fastställer eller åtminstone påverkar modet. De har bara ett enda stort intresse: att tjäna pengar. När du gör dem till viljes gagnar du inte dig själv på något verkligt eller varaktigt sätt.

Å andra sidan bör vi inte vilja vara slarviga med vårt utseende. Det finns visserligen många som inte har så gott om pengar. Det finns inte så mycket de har råd att välja mellan. Men om en sådan person håller sina kläder prydliga och rena, visar detta att han har självaktning och ett mått av värdighet. Det visar att han inte gör sig skyldig till vårdslöshet. Detta leder vanligen till att han vinner ökad respekt från andra.

En god regel att följa i alla livets angelägenheter återfinns i bibeln i Romarna 15:2 (NW): ”Må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande.” Andra människor betraktar oss mera än vi betraktar oss själva. Eftersom det förhåller sig så, bör vi då inte försöka ge dem något som de finner angenämt att se på? Inte något som får dem att känna sig underlägsna eller generade över sitt eget utseende, men något som visar att vi tänker på dem och deras känslor.

Ditt utseende kan förknippa dig med andra

Ditt sätt att klä dig säger något om dig på ännu ett sätt. Det kan identifiera dig med en viss grupp eller klass. Det förhöll sig så till och med för tusentals år sedan, då bibeln skrevs.

I Andra Konungaboken läser vi till exempel om hur budbärare kom tillbaka till kung Ahasja och berättade att de hade mött en man som gett dem ett visst budskap. Kungen frågade: ”Huru såg den mannen ut?” När de beskrev hans klädedräkt, sade kungen omedelbart: ”Det var tisbiten Elia.” Hur visste han det? Därför att Elia bar en profets speciella klädedräkt. — 2 Kon. 1:2, 7, 8; jämför 2 Konungaboken 2:13, 14; Matteus 3:4.

Att bli identifierad som profet var något ärofullt. Men klädedräkten kan också förknippa en person med det som är vanärande. För att uppnå ett visst syfte tog Judas svärdotter Tamar av sig de kläder som identifierade henne såsom änka och satte på sig en slöja, varefter hon satte sig vid vägen. När Juda kom vägen fram, säger skildringen, ”trodde han, att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt [med slöjan]”. Hennes kläder fick henne att se ut som en prostituerad. — 1 Mos. 38:13—15.

I våra dagar, precis som på den tiden, kan vårt sätt att klä oss förknippa oss med vissa klasser av människor, även om vi inte bedriver sådant som de gör eller har samma övertygelse som de. Folk drar slutsatsen att vi åtminstone sympatiserar med den klass av människor som klär sig på detta sätt. Kan vi klandra dem för det?

Klädedräkten visar inte endast att någon är polis, brandman eller sjuksköterska; den utmärker också personer som har en vanhedrande sysselsättning. De prostituerade i våra dagar bär sällan slöjor, som de gjorde i Kaanans land för omkring tre tusen år sedan. Men deras avslöjande, utmanande kläder visar nu för tiden ännu tydligare vilket yrke de har. Bland män har de som stöder revolter eller radikala politiska åtgärder sin speciella klädstil; så förhåller det sig också med många homosexuella.

Önskar vi bli förknippade med någon av dessa grupper? Och om vi klär oss som de och till följd av detta får svårigheter — till exempel när vi försöker få anställning eller om vi önskar åtnjuta särskilda privilegier i den kristna församlingen — vem är det då som bär skulden för detta?

Vad bär vara avgörande för frisyren?

Vi kan inte gärna förändra vår ansiktsform, öronens storlek eller halsens längd. Men håret medger en hel del i fråga om vård och ans. Det kan bidra mycket till ett tilltalande utseende.

Hårvården går mycket långt tillbaka i tiden. Under århundradenas lopp har hårstilarna varierat från det ena landet till det andra och från den ena perioden till den andra. Ibland har människans högfärd frambringat mycket extrema hårfrisyrer. I det första århundradet fann apostlarna Paulus och Petrus det nödvändigt att ge de kristna kvinnorna rådet att inte gå till överdrift eller lägga för stor vikt vid frisyren. (1 Tim. 2:9; 1 Petr. 3:3) I våra dagar är det emellertid pojkarna som drar till sig den största uppmärksamheten, när de har mycket långt hår och polisonger.

Hade inte männen på bibelns tid i allmänhet längre hår än vad som är vanligt i de flesta länder i våra dagar? Utan tvivel hade de det. Men en annan sak är lika säker. Vad då? Att männens hår ändå var tydligt kortare än kvinnornas. Det var därför aposteln Paulus kunde skriva till församlingen i Korint i Grekland och säga: ”Lär inte naturen själv er att om en man har långt hår, är det en vanära för honom; men om en kvinna har långt hår, är det en ära för henne?” (1 Kor. 11:14, 15, NW) Hur lär oss ”naturen” detta?

Paulus’ uttalande innebär inte att män inte i likhet med kvinnor kan låta håret växa så att det blir långt, för det kan de, och i dag är det många som gör det. Bibelforskaren Albert Barnes säger om Paulus’ användning av ordet ”naturen” i detta sammanhang: ”Ordet ... avser tydligen den känsla för vad som är tillbörligt som alla män har. ... Det är vad som krävs av den naturliga känslan för vad som är passande bland män. ... Ordet ... har avseende på en djup inre känsla för vad som är rätt och riktigt.” — Notes on the First Epistle of Paul to the Corinthians (Kommentarer till Paulus’ första brev till korintierna), sid. 225, 226; se också Aid to Bible Understanding, sidan 1207.

Människor på den tiden insåg alltså att det var ”naturligt” — tillbörligt och passande — för män att klippa sitt hår så att det fick måttlig längd, kortare än kvinnors hår. Vi i våra dagar behöver också inse vad som är ”naturligt”. En man skulle kunna låta sina fingernaglar växa tills de blev flera centimeter långa — men det är ”naturligt” för honom att klippa dem, eftersom detta gör det lättare för honom att handskas med saker och ting och utföra arbete. En person skulle kunna underlåta att tvätta händerna och kroppen på ett helt år — men det ”naturliga” (såväl som hänsynsfulla och hälsosamma) handlingssättet är att tvätta sig oftare. Till och med djuren gör detta.

Bara för att något är möjligt blir det alltså inte naturligt enligt bibelns definition. Att en man eller pojke har håret så att han ser ut som en flicka är fortfarande ”onaturligt”. Det är typiskt för en tid (och för länder) där homosexualiteten är på frammarsch. Och bibeln visar att också homosexualitet är ”onaturligt”, både opassande och avskyvärt i Guds ögon. — Rom. 1:26, 27.

Sätter detta upp mycket snäva gränser för oss? Nej, för precis som när det gäller kläder, så finns det många olika frisyrer som är trevliga och tilltalande utan att vara oblyga eller onaturliga. Det finns fortfarande rum för vederkvickande omväxling utan att man överskrider gränserna för vad som är rätt i Guds ögon.

Vad är att säga om kosmetika?

Avfärdas även kosmetika såsom onaturliga? Bibeln gör inte detta. Precis som folk inte använder kläder enbart för att skyla kroppen, utan också för att åstadkomma ett tilltalande utseende, och precis som de forntida hebréerna ofta använde parfym för att göra sin fysiska närvaro behagligare, så användes tydligen vissa kosmetika, särskilt salvor, av de hebreiska kvinnorna för att motverka torr hy och för att förbättra utseendet.

Vad bör alltså vägleda unga kvinnor i våra dagar som vill handla så att de får Guds godkännande? De behöver följa det goda rådet att göra allt ”med blygsamhet och sinnets sundhet” och låta sin främsta prydnad vara ”hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon”. — 1 Tim. 2:9, 10; 1 Petr. 3:3, 4; NW.

Det är naturligtvis bra för unga flickor att inse att kosmetika ofta kan göra större skada än nytta. De kan fördärva en god hy eller göra en dålig ännu sämre. Dessutom döljer kosmetika ofta den ungdomens friskhet som sannerligen besitter långt större skönhet än den konstgjorda effekten av kosmetika.

När flickor gör överdrivet bruk av kosmetika drar det ofta bara uppmärksamheten till svaga punkter. Men än värre är att det kan hindra alla tilltalande drag i personligheten (som i verkligheten är mycket mer tilldragande än fysisk skönhet, och långt varaktigare) från att lysa igenom eller bli uppmärksammade. Överdrivet bruk av kosmetika kan ge andra ett ogynnsamt intryck av din personlighet och kan så småningom till och med forma din personlighet efter den billiga avbild du på detta sätt söker efterlikna. — Jämför 2 Konungaboken 9:30.

Att följa rätta normer

I Guds ord finns det inga uttryckliga regler om dessa ting, men i stället ger det oss förträffliga normer att följa. Unga människor bör söka få en balanserad syn på saken, och bibeln kommer att hjälpa dem att få det.

Dina föräldrar har den naturliga rätten att fastställa ytterligare normer. Om det hus du bor i vore målat med en egendomlig eller bisarr kombination av färger, skulle folk undra om husets herre (eller hans hustru) hade något omdöme. Eller om huset blev försummat och fick ett vanvårdat utseende, skulle de ha föga respekt för husägaren. Du representerar dina föräldrar till och med mer än huset gör. Du bär deras namn, och precis som det du gör och säger visar vilken uppfostran de ger dig och vilket slags människor de är, så gör också ditt utseende detta. Men ännu viktigare, om du påstår dig vara en Guds tjänare, representerar du också honom. Stämmer ditt utseende överens med detta ditt påstående?

Tänk på Jesu ord: ”Om ni vet detta, lyckliga är ni om ni gör det.” (Joh. 13:17, NW) Är du i stånd att själv urskilja innebörden i bibelns råd? Eller är du en sådan person som alltid väntar på att någon annan skall tala om för dig exakt vad du skall göra? Du kan visa att du har verklig insikt och karaktärsfasthet genom att tillämpa bibelns råd i ditt liv. Då kommer du att känna lyckan av att veta att du är välbehaglig i Guds och hans Sons ögon och i allas ögon som älskar och tjänar dem.