”Såsom hans sed var”
”På sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan; och där stod han upp till att föreläsa.” — Luk. 4:16.
1. Hur löd Johannes döparens budskap till folket i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen?
I FEMTONDE året av kejsar Tiberius’ regering i Rom kom Guds befallning till Johannes, prästen Sakarias’ son. Denne gick då åstad till trakten omkring Jordan och ”predikade döpelse som symbol av bättring till syndernas förlåtelse”. (Luk. 3:3, NW) Johannes döparen talade med dem som hörde honom om vad som stod skrivet i Jesajas bok ( 40:3), och han sade: ”Hör, någon ropar i öknen: ’Bered Jehovas väg, gör hans vägar räta.’” (Luk. 3:4, NW) Detta berodde på att något märkligt skulle ske! Johannes sade: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” (Matt. 3:2) Vilka nyheter var inte detta för judafolket! De måste förbereda sig för sin konungs ankomst. Symboliskt talat skulle fördenskull ”alla dalar ... fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är ... bliva rak väg, och vad oländigt är ... bliva släta stigar; och allt kött ... se Guds [medel till] frälsning”. — Luk. 3:4—6.
2. a) Vad gjorde många som hörde Johannes predika, och vem trodde de att han kunde vara? b) Hur svarade Johannes på frågan: ”Kan han kanske vara Kristus?”
2 I stora skaror kom folket ut i öknen från ”Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan” för att se denne profet, som ”hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om sina länder”. Vidare heter det att ”hans mat var gräshoppor och vildhonung”. Men vilket budskap frambar inte Johannes! När folket fick höra det var det många som omedelbart handlade. ”Folket ... lät döpa sig av honom i floden Jordan och bekände därvid sina synder.” (Matt. 3:4—6) Människoskarorna råkade i spänning, de var fulla av förväntan. När de hörde Johannes tala och lade märke till hans ärlighet och uppriktighet, började de undra över Johannes själv. De tänkte: ”Kan han kanske vara Kristus?” (Luk. 3:15, NW) Johannes svarade dem: ”Jag döper eder med vatten, men den kommer, som är starkare än jag, den, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa; han skall döpa eder i helig ande och eld.” (Luk. 3:16) Johannes syftade på Jesus, Guds Son, som snart skulle komma till honom för att bli döpt i vatten.
3. Vilken övernaturlig händelse inträffade då Jesus blev döpt av Johannes?
3 När Johannes döparen uttalade denna profetia om att judarna skulle bli döpta med helig ande och eld, hade Messias eller Kristus ännu inte framträtt. Men i sinom tid trädde han fram. ”När nu allt folket blev döpt, blev Jesus också döpt, och medan han bad, öppnades himmelen, och den heliga anden kom i kroppslig gestalt lik en duva ned över honom, och en röst kom från himmelen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” (Luk. 3:21, 22, NW) Jesus var nu omkring trettio år gammal. Folk som kände Jesus menade att han var Josefs son. Men Jesus var Guds Son! Det förhöll sig alldeles som rösten från himmelen sade. Trettioett år tidigare hade en ängel sagt följande till hans mor, som var jungfru: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son.” — Luk. 1:35.
Jesus ger ära åt Gud
4. Beskriv vad som hände i samband med de tre frestelser som Satan utsatte Jesus för.
4 När Jesus kom upp ur Jordan, sedan han blivit fullständigt nedsänkt i dess vatten av Johannes döparen, var han uppfylld av helig ande. Guds ande förde honom ut i öknen, där han uppehöll sig i fyrtio dagar. Därpå sökte djävulen synnerligen oförtrutet att vända Jesus, Guds Son, bort från hans Fader i himmelen genom att utsätta honom för tre frestelser. En frestelse bestod i att Jesus, som var ”en son av Gud” (NW), uppmanades att visa att han kunde förvandla en sten till en brödkaka och så skulle kunna bryta sin fyrtio dagar långa fasta. Men Jesus svarade vist och förståndigt: ”Människan skall leva icke endast av bröd.” Djävulen försökte då något annat. Han visade Jesus i ett ögonblick alla den bebodda jordens riken och sade till honom: ”’Jag vill giva dig all denna myndighet och deras härlighet, ty den har blivit överlämnad åt mig, och åt vemhelst jag önskar giver jag den. Om nu du utför en handling av tillbedjan inför mig, skall därför alltsammans bliva ditt.’ Till svar sade Jesus till honom: ’Det är skrivet: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.”’” För andra gången misslyckades djävulen i sina bemödanden att vända Jesus mot sin Fader. Därpå, sedan Jesus kommit upp på templets bröstvärn i Jerusalem, sade djävulen till honom: ”’Om du är en son av Gud, så kasta dig ned härifrån.’ ... Jesus svarade ... honom: ’Det är sagt: ”Du får icke sätta Jehova, din Gud, på prov.”’” — Luk. 4:1—12, NW.
Jesu offentliga förkunnargärning
5. Vad bekräftar alla fyra evangelieförfattarna om Jesus?
5 Sedan Jesus tillbakavisat dessa tre frestelser från djävulens sida, återvände han segerrik till Galileen. Där i Galileen började han undervisa i synagogorna och blev prisad av alla. Så småningom kom Jesus till Nasaret. ”Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan; och där stod han upp till att föreläsa.” (Luk. 4:16) Inte endast enligt Lukas, utan också enligt Matteus, Markus och Johannes, var det Jesu sed att gå till synagogorna i de olika städerna i Palestina, vilket han gjorde under hela sitt liv. Som barn tillsammans med sina föräldrar och som vuxen timmerman i Nasaret, såväl som efter sitt dop i Jordan, var han aldrig sen att samlas med judarna på sabbatsdagen i synagogan eller i templet i Jerusalem. Här var den plats, dit han skulle bege sig för att tillbedja Jehova och lyssna till det som stod skrivet i Guds sanningsord.
6, 7. a) Hur beskriver Lukas ett besök som Jesus en sabbatsdag gjorde i synagogan i Nasaret? b) Hur reagerade de som befann sig där i synagogan just denna sabbat? c) Varför borde de ha vetat att Jesus var en ovanlig människa?
6 En speciell sabbatsdag, som Lukas berättar om, befann sig Jesus i synagogan i Nasaret. Den som tjänstgjorde räckte honom Jesajas bokrulle, och Jesus öppnade den och kom till det ställe som svarar mot kapitel 61 i våra biblar och läste så: ”’Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.’ Därmed rullade han ihop rullen, räckte den tillbaka till den tjänstgörande och satte sig; och allas ögon i synagogan voro riktade mot honom med spänd uppmärksamhet. Därpå började han säga till dem: ’I dag uppfylles detta skriftställe, som ni nyss hörde.’” (Luk. 4:18—21, NW) När Jesus sade detta, hur måtte inte då de som lyssnade till honom ha spärrat upp ögonen av förundran! Alla som hörde dessa profeten Jesajas ord trodde att dessa sanningar någon gång skulle uppfyllas. Men sannerligen inte i förbindelse med den här mannen! Den här Jesus hade ju bott i Nasaret till dess han var trettio år gammal, och de flesta där i synagogan kände honom. Nu hörde de honom säga: ”I dag uppfylles detta skriftställe.” Det måste ha fått dem att tänka. Den här mannen fick man nog hålla ögonen på.
7 Likväl började ”de ... alla avgiva ett gynnsamt vittnesbörd om honom och att förundra sig över de vinnande ord som utgingo från hans mun, och de sade: ’Detta är en son till Josef, icke sant?’” (Luk. 4:22, NW) Judarna i Nasaret som var samlade här i synagogan borde ha vetat att Jesus var en ovanlig människa, ty bara omkring elva kilometer norrut, i Kana i Galileen, hade han utfört sitt första underverk. Jesus hade blivit bjuden till ett bröllop. Det vin, som anskaffats till festen, tog slut, och Jesus sade till männen: ”Fyllen krukorna med vatten.” Och de fyllde sex krukor till brädden. ”Sedan sade han till dem: ’Ösen nu upp och bären till övertjänaren.’ ... Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke, varifrån det hade kommit. ... Då kallade övertjänaren på brudgummen och sade till honom: ’Man brukar eljest alltid först sätta fram det goda vinet och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.’ Detta var det första tecken, som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.” — Joh. 2:7—11.
8. Nämn några andra saker som synagogbesökarna borde ha känt till om Jesus.
8 De som befann sig i Nasarets synagoga måste också ha känt till att Jesus, då han var i Jerusalem för att fira den föregående påsken, hade drivit ut handelsmännen ur templet. ”Han ... drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord. Och till duvomånglarna sade han: ’Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.’” (Joh. 2:15—17) De måste ha hört de spännande nyheterna om penningväxlarna, ty ”galiléerna ... hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden”. (Joh. 4:45) Dessutom måste de ha hört att Jesus talade om att himmelriket var nära. (Matt. 4:17; Mark. 1:14, 15) Och det är mycket troligt att de hade hört om det andra underverk som Jesus hade utfört i Kana, då en pojke i Kapernaum blev helbrägdagjord, när en man i konungens tjänst hade talat med Jesus där i Kana. Vid just den timme, då Jesus hade talat med fadern i Kana och sagt: ”Din son får leva”, hade pojken, som befann sig i Kapernaum, blivit bättre. Till följd av detta underverk kom denne man ”till tro, så ock hela hans hus”. (Joh. 4:46—54) Nyheter av detta slag borde ha spritts snabbt, också till Nasaret.
9, 10. Vad hände därpå i den här synagogan? Vilken verkan fick detta på Jesu vidare besök i synagogan?
9 Utan tvivel satt de där denna sabbatsdag i Nasarets synagoga och grubblade över alla dessa händelser, medan Jesus talade till dem, och så hörde de honom säga: ”Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: ’Läkare, bota dig själv’ och säga: ’Sådana stora ting, som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.’” (Luk. 4:23) Men Jesus sade till dem: ”Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen.” (Luk. 4:24) Jesus talade därpå om vad som hade hänt på Elias och Elisas tid, men ”när de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg, som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför. Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.” (Luk. 4:28—30) Fastän judarna i Nasaret försökte döda Jesus vid det här tillfället, återvände han till Nasaret; och ungefär ett år senare gick han, såsom hans sed var, på sabbatsdagen in i synagogan. Matteus skriver så här: ”Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: ’Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?’ ... Men Jesus sade till dem: ’En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.’ Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.” (Matt. 13:54—58) Tänk på detta. Trots judarnas tidigare försök att döda Jesus gick denne likväl tillbaka till synagogan i Nasaret, ”såsom hans sed var”, och därmed levde han som han lärde: ”Älsken edra ovänner [fiender, NW].” — Matt. 5:44.
10 Den plats, där Guds tillbedjare skulle samlas varje vecka i Jesu dagar, var synagogan, och det var där man kunde finna Jesus på sabbaten, i färd med att undervisa. När han var i Jerusalem, gick han till templet och undervisade. Jesus talade till stora människoskaror, och hans lärjungar var med honom för att lära. Han drog sig inte heller för att säga sanningen till de judiska religiösa ledarna på hans tid, och han bevisade att de var skrymtare.
11. Var predikade Jesus förutom i synagogan, och hur svarade han översteprästen, som frågade honom om hans lära?
11 Jesus predikade naturligtvis på många ställen förutom i synagogorna. Han undervisade väldiga människoskaror på bergssluttningarna i närheten av Galileiska sjön och utmed dess stränder. Han talade ingående med sina lärjungar på Oljeberget, i privata hem och i templet. Men på sabbatsdagen fann man Jesus undervisa i ”vår Guds hus”. (Neh. 10:39) Att det var så framgår av de ord Jesus yttrade, när han fördes inför översteprästen kort innan han blev upphängd på tortyrpålen. Utan att tveka sade han till översteprästen, som frågade honom om hans lärjungar och om hans lära: ”Jag har öppet talat för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen, där alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat. Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem. De veta ju, vad jag har sagt.” — Joh. 18:19—21.
12. a) Hur utför Jehovas vittnen i våra dagar sitt predikoverk? b) Vad säger en historieskrivare om den organisation, som existerade i kristendomens begynnelse?
12 Dessa människor visste, och Jehovas vittnen i våra dagar vet, att det var Jesu sed under hans tre och ett halvt år långa förkunnartjänst att regelbundet vara med vid Guds folks möten och att undervisa de närvarande i Guds ord. Fördenskull träffas Jehovas vittnen i våra dagar regelbundet i sina Rikets salar, där de predikar och undervisar från Guds ord, bibeln; de gör detta till en vana. Också de har ”öppet talat för världen”, och de religiösa ledarna i denna tid vet det. Mer än 1.034.268 Jehovas vittnen går sedvanligen från hus till hus varje månad och kungör de goda nyheterna om Guds rike. Du finner dem gå från hus till hus, vara i färd med att studera bibeln hemma hos människor som visar intresse och i Rikets salar. Alltifrån den tid då en människa överlämnar sitt liv åt Jehova för att göra hans vilja och blir döpt, såsom Jesus blev, måste hon bevisa sig vara en Guds tjänare och Ordets förkunnare, såsom de första kristna gjorde. I boken Outline of Historya heter det: ”Vad vi tydligt ser är att Jesu från Nasaret förkunnelse var en profetisk förkunnelse av den nya typ som infördes av de hebreiska profeterna. Den var inte en prästlära, den hade inget invigt tempel och inget altare. Den hade inga riter och ceremonier. Dess offer bestod i ett ’förkrossat och bedrövat hjärta’. Dess enda organisation var en organisation av predikare, och dess huvudsakliga gudstjänst var predikan.”
En god sed för oss
13. Vilket utmärkt, för våra dagar nyttigt föredöme var Jesus i sin förkunnargärning?
13 Alltifrån den tid, då Jesus började sin förkunnargärning på hösten år 29 v.t. efter sitt dop, försummade han aldrig sin verksamhet som förkunnare; han höll predikningar i Guds hus och på andra offentliga platser. Han var ett utmärkt föredöme för de kristna i vår tid i detta att ”vi ... icke [skola] försumma vår Guds hus”. (Neh. 10:39, NW) Också vi behöver lära oss och lära andra. Det är i Guds hus vi lär oss sanningen från Guds skrivna ord, och detta gör oss skickade att hålla bättre predikningar när vi undervisar människor av alla nationer i världen och gör dem till den sanna kristna trons lärjungar. — Matt. 28:19.
14. Hur drar Jehovas vittnen i våra dagar nytta av den tid de är tillsammans vid församlingens möten?
14 Inom Jehovas vittnens världsvida organisation har det inrättats skolor, en i varje församling. Denna skola kallas skolan i teokratisk ämbetsutövning. Alla Jehovas vittnen kan bli inskrivna i skolan, och det kan även andra människor som så önskar. I denna skola kan man lära sig att uttrycka sig, så att man kan undervisa. I tur och ordning får alla träda fram på podiet i Rikets sal, män såväl som kvinnor, och hålla en predikan över någon bibeltext. Ibland kan två eller tre personer samtala om något bibliskt ämne på podiet, såsom det händer i ett hem. De bibliska predikningarna, som antingen är avsedda för en större publik eller utarbetade med tanke på ett enskilt samtal, grundar sig på Guds ord. Om man använder en sådan undervisningsmetod, kan man göra lärjungar av människor av alla nationer. Det var så Jesus fick sina efterföljare. Jehovas vittnen i våra dagar använder samma metod för att vända människors hjärtan till deras Skapare, Jehova Gud.
15, 16. Vad gör Jehovas vittnen, sedan de lärt sig hur de skall predika och undervisa?
15 Jehovas vittnen vet att tron kommer av att man får höra. Om någon skall få höra, behövs det en predikare. Eftersom Jehovas vittnen gör det till en vana att samlas i Guds hus, lär de sig att undervisa och predika. Från sina Rikets salar blir de utsända för att undervisa och predika, alldeles som aposteln Paulus sade att de skulle bli. ”Huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända?” (Rom. 10:10—15) Paulus underströk här vad Jesus sade bara några dagar innan han for upp till himmelen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem.” — Matt. 28:19, NW.
16 För att i denna tid vara en kristen Guds tjänare behöver man inte stå i en predikstol och predika inför en åhörarskara i någon kyrka eller liknande byggnad. Men alla enskilda kristna måste låta ljuset lysa genom att tala om Guds ords sanning vid varje lägligt tillfälle. Den kristne låter sitt ljus lysa, och det inte bara på den sedvanliga mötesplatsen, i ”vår Guds hus”, utan också när han håller en biblisk predikan för en enskild människa eller för en liten grupp människor var det än må vara i hela världen. Följer ni maningen: ”Låt ... edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra förträffliga gärningar och giva ära åt eder Fader, som är i himlarna”? — Matt. 5:16, NW.
17. Vilken inbjudan riktar Jehovas vittnen till människor av alla nationer?
17 Alla människor i alla nationer inbjuds att komma tillsammans med Jehovas vittnen i deras Rikets salar och att ta del i deras fem olika bibelstudiemöten, vilket inbegriper att de kan skriva in sig i teokratiska skolan. Dessa instruktiva bibelstudier hålls varje vecka för att man skall kunna få sinnet uppbyggt och inhämta exakt kunskap i Guds ord. Tänk på att Jesus aldrig försummade ”vår Guds hus”. Han var där för att lära sig och lära andra, ”såsom hans sed var”. Vi gör också väl i att göra detta till vår sed. ”Vi skola icke försumma vår Guds hus” vi heller. Vi behöver få veta sanningen. Låt oss gå dit där vi kan finna den.
[Fotnot]
a Av H. G. Wells, tredje upplagan, reviderad och omarbetad av författaren, sidorna 522, 523, september 1921.