Frågor från läsekretsen
● I 2 Moseboken 33:20 heter det: ”Ingen människa kan se mig och leva.” Men 2 Moseboken 24:10 säger om Mose och somliga av Israels äldste: ”Och de fingo se Israels Gud.” Hur kan dessa till synes motsägande utsagor bringas i samklang med varandra? — C. B., Pennsylvanien.
Det är bokstavligen sant, att ingen organism av kött och blod kan se Jehova Gud och leva ... Såsom en andlig skapelse är Kristus Jesus ”den osynlige Gudens avbild” och ”den exakta bilden av själva hans varelse”, och en endast delvis uppenbarelse av hans härlighet var så intensivt strålande, att den gjorde Saulus av Tarsus blind, och synen kunde återvända först efter ett underverk av Gud. (Apg. 9:1—18; Kol. 1:15; Hebr. 1:3, NW) En fullständig syn av ”himlaljusens Fader” skulle vara mera än mänskligt kött kunde uthärda. — Jak. 1:17.
När Bibeln talar om att Mose eller andra såg Jehova Gud, betyder detta att de såg en manifestation av hans härlighet, och denna gavs vanligtvis förmedelst en ängel, som representerade den Allsmäktige. Följaktligen säges det i 2 Moseboken 24:16, att ”HERRENS härlighet” vilade på Sinai berg. Det säges inte att Jehova själv var där, då Mose och andra omtalas ha sett ”Israels Gud”. Denna ”HERRENS härlighet” berodde på att en av Jehovas änglar var närvarande, ty hans härlighet och hans ängel är förbundna med varandra, såsom det omtalas i Lukas 2:9 (NW), då Jesu födelse meddelades herdarna: ”Plötsligt stod Jehovas ängel hos dem, och Jehovas härlighet glänste omkring dem.”
Vi har direkt vittnesbörd om att Jehova inte steg ned personligen till Sinai berg och visade sig och talade till Mose och överlämnade lagen åt honom. Att Jehova visade sig och talade endast genom en representant framgår av följande skriftställen. ”Ni som hava mottagit lagen, som överlämnades genom änglar, men icke hava hållit den.” ”Den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.” Paulus använde detta uttryck om lagen: ”det ord, som talades genom änglar”. (Apg. 7:53, NW; Gal. 3:19; Hebr. 2:2) Därför att Gud vid Sinai inte talade med sin egen röst utan genom en av sina änglars, som representerade honom, säger 2 Moseboken 19:19: ”Mose talade, och Gud svarade honom genom en röst.” (AS) Det föregående upplyser oss också om att det var ryggsidan av Jehovas ängel eller härlighet som Mose såg, och inte Jehova själv, när det omtalas: ”När nu min härlighet går förbi, ... skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.” — 2 Mos. 33:22, 23.
Ett annat fall där Guds ord uttolkar sig självt för oss i denna sak är stället om Mose och den brinnande busken. Andra Moseboken 3:4, 6 säger: ”Då ... ropade Gud till honom ur busken” och sade: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Men vers 2 säger oss, att ”HERRENS ängel uppenbarade sig för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske”. Alltså visade sig Jehova och talade endast genom en representant.
Och vidare, då Jakob brottades med en man, som i själva verket var en materialiserad ängel från Jehova, blev han välsignad med ett nytt namn, Israel. Israel betyder ”härskande med Gud; stridsman (brottare) med Gud”, och Jakob kallade stället Peniel, vilket betyder ”Guds ansikte”, i det han sade: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte.” (1 Mos. 32:24—30) Men i verkligheten var det endast Jehovas materialiserade ängel som han hade sett och brottats med och som vägrade att omtala sitt namn, liksom sådana materialiserade andeskapelser vanligtvis gjorde. Också då en Guds ängel visade sig för Manoa och hans hustru, betraktade de denne Guds representant som Gud själv: ”Då förstod Manoa, att det hade varit HERRENS ängel. Och Manoa sade till sin hustru: ’Nu måste vi dö, eftersom vi hava sett Gud.’” — Dom. 13:3—22.
Jehova Guds främste representant är Kristus Jesus, och i hans fall bekräftas också denna princip. Jehova Gud omtalas med rätta som Skaparen av allt, men ändå vet vi från bibeln, att sedan han direkt hade skapat sin ”enfödde Son” utfördes återstoden av skaparverket av och genom denne Son i hans egenskap av Logos eller Ordet. Men eftersom han var Jehovas representant och redskap i denna skaparverksamhet och hade fått makt av Gud att utföra skaparverket, omtalas Jehova själv såsom Skaparen av himmel och jord. (Jes. 40:26, 28; Joh. 1:10; Kol. 1:16; Upp. 3:14) Av liknande skäl, och emedan Jesu handlingssätt och tal här på jorden så fullkomligt representerade Jehova Gud, sade Jesus: ”Den som har sett mig har också sett Fadern.” (Joh. 14:9) Denna text bevisar alltså inte, att treenighetsläran är sann, lika litet som uttalandena, att de som hade sett änglar hade sett Gud, bevisar att änglarna, som representerade Gud, innefattades i någon treenig gudom.
● Vad betyder Jesaja 4:1, där det heter: ”Och på den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och säga: ’Vi vilja själva föda oss och själva kläda oss; låt oss allenast få bära ditt namn och tag så bort vår smälek’”? — C. S., Washington.
Lägg märke till att versen börjar med konjunktionen ”och”, vilket förbinder versen med det föregående. Sista versen i föregående kapitel lyder: ”Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig; hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken.” (Jes. 3:25, 26). Jesaja talade till de brottsliga israeliterna om den tid av krig och förödelse, som skulle komma, och visade vilket manfall bland nationens manliga befolkning dessa tider skulle vålla, varigenom det skulle uppstå en sådan brist på män, att flera kvinnor skulle förena sig med en och samme man. De ville gärna taga hans namn och få röna en mans uppmärksamhet i viss utsträckning, även om de skulle behöva dela honom med andra kvinnor. De skulle godtaga polygami från hans sida eller med andra ord en konkubins ställning för att få dela något litet av en mans liv.
I våra dagar, i dessa yttersta dagar av nöd och strid och krig, då många män har blivit dräpta och andra avlägsnats från det civila livet på grund av militära krav, är det likaså: de giftaslediga männen är fåtaliga. Somliga sociologer har t. o. m. offentligt uttalat som sin åsikt, att flera kvinnor borde dela en man, att en del av en man är bättre än ingenting alls. I somliga nationer utövas månggifte, och könsförbindelserna blir allestädes mer och mer tillfälliga och troheten de lagvigda parterna emellan allt mindre, även där engifte är den utåt antagna sedvänjan. Många kvinnor är nöjda med att dela en man med andra kvinnor, om detta är nödvändigt, för att få röna en mans uppmärksamhet och få tillfredsställelse för egen del. I betraktande av sammanhanget tycks alltså Jesaja 4:1 förutsäga den brist på män som skulle inträda längre fram, såväl vid tiden för Jerusalems förstöring som i våra dagar. Detta tillstånd är emellertid inte det sätt för mäns och kvinnors sammanlevnad, som Gud godkänner i våra dagar.
● Adams efterkommande hamnade inte i evig tillintetgörelse på grund av hans fall. Varför skulle då små barn få lida evig tillintetgörelse i striden vid Harmageddon, därför att deras föräldrar är ogudaktiga? — E. N., Minnesota.
Adam och Eva i Eden stod under dom med hänsyn till kunskapens träd, och det handlingssätt de valde avgjorde deras eviga öde, eftersom det var en domens tid. Adams och Evas barn var inte födda vid den tiden och stod följaktligen inte direkt eller personligen under dom i Eden. Det är därför Gud kunde göra föranstaltning för återlösning av alla dem av deras framtida barn, vilka skulle taga emot hans föranstaltning, och detta skulle de få visa vid den tid då det behagade Gud att låta dem komma under dom, under en domsperiod. Det är sannolikt så, att för flertalet av människorna som har levat på jorden kommer denna domsperiod under Kristi tusenåriga regering, vid tiden för den allmänna uppståndelsen och därefter. Vid denna kommande tid av dom, som anordnats för dem på grund av Guds barmhärtighet, kommer var och en att bära sitt eget ansvar, som det visas i Hesekiel 18:20—23. — Se This Means Everlasting Life, sidorna 94, 95.
Men långt innan dess kommer många människor att ha haft sin domstid, ty Skriften visar att Gud låtit vissa domsperioder komma över det mänskliga samhället vid vissa tidpunkter, och under dessa perioder höll han dem ansvariga för deras handlingssätt. För att de skulle vara verkligt i stånd att göra räkenskap för sig själva och för sina små barn, som var beroende av dem, lät han avge vittnesbörd, så att de skulle veta, vad saken gällde, och kunna träffa sitt val, varigenom de skulle avgöra sitt öde, oberoende av den fördömelse som de ärvt från Adam. Han varnade föräldrarna, inte bara för följderna för deras egen del, utan också för vad följden skulle bli för deras oansvariga avkomma.
En av dessa domsperioder var floden på Noas tid, och dessförinnan predikade Noa rättfärdighet i omkring fyrtio eller femtio år. (Hebr. 11:7; 2 Petr. 2:5) En annan period inföll då Sodom och Gomorra fick sin ändalykt i eld, och dessa städer fick se varnande underverk av änglar och hörde Lots vittnesbörd, innan eldregnet föll. (1 Mos. 19:11—14, 24) På Jesu tid var det en domsperiod, och han varnade vissa judiska städer för ett liknande öde som Sodom och Gomorra hade fått och dömde vissa skriftlärda och fariséer värda den eviga tillintetgörelsen i Gehenna. — Matt. 11:20—24; 23:33.
Vår närvarande tid är också en domstid, och detta tycks de, som reser invändningar mot svaret i Vakttornet för den 15/2, inte ha insett helt och fullt. I sjuttioett år har Vakttornet (moderupplagan) förkunnat varningen från Guds ord, och sedan 1919 har Jehovas vittnen varit verksamma som aldrig förr för att avge ett världsfamnande vittnesbörd i denna tid av dom, då den på tronen insatte Konungen skiljer folken åt, liksom en herde skiljer fåren från getterna. Smädelser och förföljelser kommer över dem både från vuxna och barn, som handlar under de äldres inflytande. Det är därför att vi nu lever i en domsperiod, som vi säger att alla människor nu står på prov. Och eftersom det finns barn med, så kommer de också under dom, och deras fall är olikt Adams och Evas efterkommandes, ty dessa fanns inte till vid den tid då detta par stod under dom.