Kapitel 6

Löftet om ett andligt paradis

1. a) Vad visar att Jesus hade paradiset för mänskligheten i tankarna till och med när han var döende? b) Vad sade Jesus flera år senare till församlingen i Efesus om paradiset? c) Gällde båda dessa uttalanden samma paradis?

JEHOVA GUDS messianske tjänare har en mycket viktig uppgift att utföra för att vi skall kunna vinna ett paradis. Till och med den där sorgliga dagen för nitton hundra år sedan, då Jesus Kristus i uppfyllelse av Jesaja 53:12 blev räknad bland överträdare, hade han paradiset i tankarna för mänskligheten. När en av de båda rövare som var upphängda på var sida om honom sade till honom: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer in i ditt rike”, svarade han: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Lukas 23:39—43, NW; Markus 15:25—27) Sextiotre år senare sade den uppståndne Jesus i sitt budskap till den kristna församlingen i Efesus i Mindre Asien: ”Den som vinner seger, åt honom skall jag giva att äta av livets träd, som står i Guds paradis.” (Uppenbarelseboken 2:7) Eftersom dessa löften gavs åt olika slags människor, det första åt en icke-kristen och det andra åt en segerrik kristen, måste det vara två olika paradis som här avses, det första ett jordiskt paradis och det andra ett himmelskt. Jehovas ”tjänare” har att göra med båda två.

2. Vilket slags paradis, som förutsagts av Jesaja, kan åtnjutas i våra dagar utan att man behöver dö och bli uppväckt?

² Båda dessa paradis hörde framtiden till, när Jesus omnämnde dem. De kunde inte heller åtnjutas förrän efter individens död och uppståndelse från de döda vid Guds fastställda tid. Men det finns ett paradis som åtnjuts av dem som nu lever på jorden. Eftersom mänsklighetens jordiska omgivningar blir mer och mer förorenade och jordytan inte är något paradis i våra dagar, måste det paradis som Jehovas sanna kristna tillbedjare åtnjuter i denna tid vara ett bildligt paradis, ett andligt sådant. Jesajas profetia, som handlar om Jehovas messianske tjänare, förutsade upprättandet av detta andliga paradis för Jehovas trogna tillbedjare.

3. a) Vem, som förutsades av Jesaja, skulle ha en viktig uppgift i förbindelse med frambringandet av det andliga paradiset på jorden? b) I vilket förhållande stod han såsom en av ”Guds söner” till den himmelska organisationen som helhet?

³ Enligt Jesajas profetia har den messianske tjänaren att göra med införandet av det andliga paradiset på jorden. Innan han fullgjorde sin uppgift på jorden, som profetiskt omtalas i Jesajas femtiotredje kapitel, tillhörde han Jehovas himmelska organisation av trogna ”Guds söner”. (Job 1:6; 2:1; 38:7; Daniel 3:25) Denna himmelska organisation av andevarelser fungerar som en ”hustru”, som är gift med Jehova, Skaparen, precis som Israels forntida nation, när den fördes in i lagförbundet med honom genom medlaren Mose, så att säga blev gift med Jehova och framställdes i bild som en jordisk hustru till honom. Han har alltså ställningen som äkta man i denna himmelska förening. (Jesaja 54:5; 50:1; Jeremia 31:31—34) Eftersom de himmelska ”Guds söner” betraktades som barn till Guds himmelska organisation, på grund av att de var medlemmar av den, betraktades den himmelska organisationen som deras moder, deras himmelske Faders hustru. Den tjänare som omnämns i Jesaja 53:11 är därför en av hennes söner.

4. a) Hur frambragte Jehovas moderliga organisation i himmelen den utlovade Messias? b) Hur måste man ha reagerat i himmelen, då Jesus blev smord, och senare, då han blev upprest från de döda?

⁴ Jehova utvalde sin främste himmelske son till att tjäna som den messianske tjänaren på jorden. (Jesaja 52:13; 53:11) Jehovas moderliga organisation i himmelen frambragte alltså denne till att vara den främste som skulle hävda och rättfärdiga hennes äkta mans universella suveränitet. Sedan denne på jorden blivit döpt av Johannes döparen i floden Jordan, utgöt hennes äkta man, Jehova, sin heliga ande över den döpte Jesus och gjorde honom till den smorde, Kristus. På detta sätt frambragtes den utlovade Messias eller Kristus. Vilken outsäglig glädje måste inte detta ha varit för den himmelska modern såväl som för hennes äkta man! Om Guds änglasöner gladde sig över barnet Jesu födelse i Betlehem i Juda, måste de ha känt ännu större glädje när han på detta sätt blev den utlovade Kristus, den messianske tjänaren åt deras Gud, Jehova. (Lukas 2:10, 13, 14; Matteus 3:13—17; Johannes 16:21) När hans liv rycktes undan från jorden och han blev upprest från de döda, fick den moderliga organisationen i himmelen honom tillbaka igen såsom den ”förstfödde ifrån de döda” och fröjdade sig över att än en gång ha honom bland sina himmelska söner. (Kolosserna 1:18; Uppenbarelseboken 1:5, 17, 18) Hennes glädje hade blivit förutsagd!

5, 6. a) Vad framhölls i Jesaja 54:1 som en orsak till glädje för denna himmelska ”kvinna”? b) Hur många ”söner” skulle hon bli andlig moder till?

⁵ ”Jubla”, säger Jesaja 54:1, ”du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man [en äkta man såsom sin ägare, NW], säger HERREN [Jehova].”

⁶ Den kristne aposteln Paulus tillämpar inte detta inspirerade skriftställe på den judiska nationen efter fångenskapen i Babylon, utan på Jehovas hustruliga organisation i himmelen. Enligt Jesajas profetia skulle Guds himmelska organisation få även andra barn än Messias Jesus, som den länge hade väntat på, såsom i ofruktsamhet. Den skulle följaktligen bli andlig moder till Messias’, Jesu, 144.000 medarvingar. Han skulle vara den förstfödde bland dessa andliga söner. Dess glädje skulle börja när den frambragte den förstfödde, Messias Jesus, men den skulle fortsätta att frambringa alla Messias’, Jesu, medarvingar till Riket. Aposteln Paulus var en av dessa Kristi blivande medarvingar, och det var han som under inspiration gjorde tillämpningen av Jesaja 54:1.

7—9. Vilken tillämpning gör aposteln Paulus av Jesaja 54:1, när han ställer den judiska nationen i kontrast till Guds himmelska organisation?

⁷ Aposteln Paulus ställer den judiska nationen, som hade varit förenad i äktenskap med Jehova Gud genom det mosaiska lagförbundet (men som hade förkastat Jesus Kristus), i kontrast till Guds himmelska, hustruliga organisation. Han skriver: ”Det är till exempel skrivet att Abraham fick två söner, en med tjänsteflickan [egyptiskan Hagar] och en med den fria kvinnan [hans hustru Sara]; men den [som fick namnet Ismael] med tjänsteflickan var i själva verket född på köttets sätt [innan Abraham hade blivit oförmögen att avla barn], den [som fick namnet Isak] med den fria kvinnan däremot på grund av ett löfte [från Gud]. Detta är ett symboliskt drama; dessa kvinnor [Hagar och Sara] betyder nämligen två förbund, det ena från berget Sinai [genom Mose], som föder barn till slaveri; det är Hagar [slavflickan]. Denna Hagar betyder då Sinai, ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, för det är i slaveri med sina barn. Men Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.

⁸ Det står ju skrivet [i Jesaja 54:1]: ’Gläd dig, du ofruktsamma [Jerusalem där ovan] som inte föder; brist ut och ropa, du som inte har födslovåndor; därför att den övergivnas barn är flera än hennes som har mannen.’ Men vi, bröder, är barn som hör löftet till på samma sätt som Isak var. Men alldeles som på den tiden den [Ismael] som var född på köttets sätt började förfölja den [Isak] som var född på andens sätt, så är det också nu. Men vad säger Skriften? ’Driv ut tjänsteflickan och hennes son, ty tjänsteflickans son skall alls inte ärva med den fria kvinnans son.’ Därför, bröder, är vi inte en tjänsteflickas barn, utan den fria kvinnans.

⁹ Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria.” — Galaterna 4:22—5:1, NW.

10, 11. a) Hur visar Jesaja 54:13 att ”Jerusalem där ovan” skulle få även andra andliga barn än Jesus? b) På vilka tillämpade Jesus Kristus detta skriftställe?

¹⁰ Därför att ”Jerusalem där ovan”, som har sin store danare, Jehova, till ”äkta man” och ”ägare”, skulle få många andra andliga barn än Messias Jesus, den förstfödde, riktas följande ord till henne i Jesaja 54:13 (NW): ”Och alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.”

¹¹ Jesus Kristus tillämpade detta skriftställe på sina egna lärjungar, då han sade till judarna: ”Det är skrivet hos profeterna: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig.” (Johannes 6:45, NW) Det var Faderns uppsåt att Jesus skulle bli ”den förstfödde bland många bröder”. (Romarna 8:29) ”Jerusalem där ovan” är också alla dessa Jesu Kristi andliga bröders himmelska moder. Det finns därför goda skäl för att hennes ”man”, Jehova, uppmanar henne, i stället för det jordiska Jerusalem, som förkastade Messias, att ”jubla” och ”brista ut i jubel och ropa av fröjd”, därför att hon till slut blir moder till så många andliga söner förutom Messias Jesus. — Jesaja 54:1.

12. Med vilken kraftig uppmuntran till dessa andliga söner slutar Jesajas femtiofjärde kapitel?

¹² Den försäkran om gudomligt beskydd och beskärm, som uttrycktes i följande ord till ”Jerusalem där ovan”, gäller dessa andliga söner: ’”Vilket vapen det vara må, som kommer att formas mot dig, skall inte ha någon framgång, och vilken tunga som helst, som kommer att uppresa sig mot dig i dom, skall du domfälla. Detta är Jehovas tjänares ärftliga besittning, och deras rättfärdighet är från mig’, är Jehovas uttalande.” Med denna kraftiga uppmuntran slutar Jesajas femtiofjärde kapitel, som riktas till ”Jerusalem där ovan”. — Jesaja 54:17, NW.

EN INBJUDAN ATT DRICKA OCH ÄTA SÅDANT SOM ÄR VÄRDEFULLT

13. Med vilken vädjande inbjudan börjar nästa kapitel i Jesaja?

¹³ Med tanke på alla de goda ting som skall bli följden av denna sköna profetias uppfyllelse kungörs en passande inbjudan, så att alla kan höra den: ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta? Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter. Böjen edra öron hit och kommen till mig; hören, så får eder själ leva. Jag vill sluta med eder ett evigt förbund: att I skolen undfå all den trofasta nåd [de uttryck för kärleksfull godhet, NW] jag har lovat David. Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.” — Jesaja 55:1—4.

14. a) Från vem kommer denna inbjudan? b) Till vilka riktas den, och varför det?

¹⁴ Vem förutom Jehova Gud, källan till allt liv, skulle kunna ge en sådan hänförande inbjudan och ett sådant löfte? Detta inbegriper hans messianske tjänare, som han sätter till en ”furste och hövding för folken”. Dessa folk borde bli intresserade av den gudomliga inbjudan. Men först och främst riktas inbjudan till Jehovas folk, som står i förbund med honom men befinner sig i en otillfredsställande situation. Varför det? Därför att de ger ut pengar och sitt förvärv och äter och dricker, men fortsätter att dö utan hopp. Vi får nyckeln till situationen, när vi påminner oss att profeten Jesaja förutsade att Jerusalem skulle förstöras och Juda land läggas öde och att judarna skulle föras i fångenskap till det hedniska landet Babylon. Landet skulle ligga öde medan dess inhemska befolkning befann sig i fångenskap, och detta skulle vara i sjuttio år, från år 607 till år 537 före den vanliga tideräkningen.

15. Förmedelst vem skulle Jehova, enligt vad han förutsagt, befria det judiska folket, och varför är denne befriares uppgift av särskilt intresse för oss?

¹⁵ Babylon, med sina falska gudar och sin falska gudsdyrkan, sin imperialism och sin kommersialism, hade ingenting att erbjuda de landsförvista judarna. Det erbjöd inget hopp om frigivning med tillfälle att återuppta tillbedjan av den sanne och levande Guden i deras hemland: ”Är detta den man [Babylons kung], . . . som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?” (Jesaja 14:16, 17) Vem kunde lösa världsväldet Babylons grepp och befria dess judiska fångar, så att de kunde återvända till sitt hemland och den förnyade tillbedjan av Jehova i ett återuppbyggt tempel i ett återställt Jerusalem? Denne Gud själv kunde göra detta, och han hade en tjänare som han kunde använda för detta ändamål. Denne jordiske tjänare var persern Cyrus eller Kores, vars namn Jehova förutsade långt före hans födelse. (Jesaja 44:28—45:6) Denne forntida persiske erövrare av Babylon var inte bara en historisk gestalt, utan också en profetisk förebild till Jehovas messianske tjänare, som Jehova skulle använda till att omstörta och tillintetgöra det nutida stora Babylon, nämligen den falska religionens världsvälde.

16. Vad var det för länge sedan som i andligt avseende var som mat och dryck för de landsförvista judarna?

¹⁶ Det finns tillgång till vatten, bröd, vin och mjölk att livnära och vederkvicka sig av även för dem som inte har pengar att betala med för det de äter och dricker! Så säger Jehova Gud. Han talar visserligen inte om dessa ting i bokstavlig mening. Han talar om något som svarar emot dessa ting, till att hålla en människa vid liv andligen med sådant som kommer att leda till verkligt liv, evigt liv med verklig livslust och ett uppsåt i livet. För länge sedan var det som hade betydelse de föranstaltningar Jehova Gud gjorde för att befria sitt landsförvista folk från Babylon och återföra dem till deras gudagivna hemland. För det första var det budskapet om befrielse till att livnära de landsförvistas hopp. Därefter var det Jehova Guds påbud genom hans jordiske tjänare, och detta påbud om befrielse måste leda till att åtgärder vidtogs. När dessa åtgärder vidtagits, skulle de få återvända till hemlandet och få uppleva förverkligandet av de storslagna gudomliga profetiorna i sitt åter bebodda, älskade land. Den glädje man skulle känna skulle likna den som kommer av att dricka det bästa vin. — Psalm 104:15.

17. Vilka är i själva verket nutida babylonier, och vad livnär de sig av?

¹⁷ I våra dagar befinner sig milliarder av jordens invånare under religiöst, moraliskt, intellektuellt och socialt förtryck från det stora Babylon, inte bara i den så kallade hednavärlden, utan precis lika mycket i kristenheten. De ger ut pengar för sin religion därför att deras många sekter och kulter har kommersialiserat religionen. Deras religioner har inte avskilt dem från denna världen, utan har uppmuntrat och godkänt att de är en aktiv del av denna världen. Deras religioner har inte lärt dem att de inte skall sätta sin förtröstan till människor och människogjorda institutioner. Inte ens människorna i kristenheten kan tänka sig något annat än att ytterligare lita till att människor skall lösa världsproblemen och skänka dem lindring. De är i själva verket nutida babylonier, och det de livnär sig av i religiöst avseende kan inte mätta i verklig mening eller skänka någon sann lindring.

18. a) Förmedelst vilket förbund har Jehova ett folk i våra dagar? b) Vilka är de människor som troget håller fast vid detta nya förbund?

¹⁸ De människor på 500-talet f.v.t. som inte borde ha varit det forntida Babylons ”fångar” var de som befann sig i det mosaiska lagförbundet med Jehova Gud. Om de kärleksfullt hade fullgjort sina förbundsförpliktelser mot honom, skulle de inte ha varit fångar i det hedniska Babylonien, långt borta från sitt ödelagda hemland. I våra dagar har Jehova fortfarande ett folk som befinner sig i ett nationellt förbund med honom. Jehovas messianske tjänare är medlare för detta förbund, en medlare som är större än profeten Mose. De befinner sig i det förbund som år 33 v.t. ersatte det mosaiska lagförbundet. Det är det nya förbundet, som förutsägs i Jeremia 31:31—34. Då Jesus Kristus instiftade Herrens nattvard till minne av sin offerdöd, talade han om sitt blod såsom medlet till att besegla och ge gällande kraft åt detta nya förbund. (Matteus 26:26—30; Lukas 22:19, 20; 1 Korintierna 11:20—26) Jehovas kristna vittnen firar lydigt denna Herrens nattvard på årsdagen av den varje år. De håller troget fast vid Jehovas nya förbund.

19. Förmedelst vad fick det stora Babylon Jehovas kristna vittnen i sin makt under första världskriget, och hur tedde sig utsikterna för dem?

¹⁹ Hela det stora Babylon, såsom ett världsvälde av falsk religion, har utan uppehåll motstått Jehovas kristna vittnen. Under första världskriget åren 1914—1918 fick det stora Babylon dem verkligen i sin makt förmedelst sina världsliga, profana älskare. Genom politiska, militära och dömande myndigheter drog det stora Babylon över dessa Jehovas tillbedjare alla former av förföljelse, däribland förbud mot deras religiösa litteratur, som de använde när de studerade den Heliga skrift. Deras organisation för att offentligt sprida bibelns goda nyheter blev svårt lamslagen, i synnerhet när medlemmar av Jehovas synliga organisations styrande krets blev inspärrade i fängelse på anklagelser som efter kriget upphävdes och återkallades. Utsikterna att situationen skulle förändras tedde sig mycket dunkla, och man väntade det värsta med en känsla av resignation och underkastelse under Jehovas vilja. Genom Guds försyn fortsatte den officiella tidskriften, The Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Vakt-Tornet och förkunnare av Kristi närvaro), att utges två gånger i månaden, till andlig uppbyggelse för dem den var tillgänglig för, trots krigstidsförhållandena.

20, 21. Hur gjorde de omständigheter som Jehovas tillbedjare på jorden befann sig i efter första världskriget att detta var en lämplig tidpunkt för en nutida tillämpning av Jesaja 55:1, 2?

²⁰ Men plötsligt slutade första världskriget. Det övergick inte, som bibelforskarna hade väntat, i världsrevolution och anarki och inte heller i striden vid Harmageddon. Och Jehovas uppriktiga tillbedjare, som befann sig i det nya förbundet med honom genom hans medlare Jesus Kristus, var fortfarande kvar i köttet på jorden. Men de var ännu i fångenskap under det stora Babylon och dess politiska, militära och juridiska älskare! En oväntad efterkrigsperiod öppnade sig framför dem med möjligheter att återuppliva och befordra kungörandet av Guds ords goda nyheter. Det var nu en mycket lämplig tidpunkt för den Gud de tillbad, trots allt motstånd och förtryck från det stora Babylon, att göra något för dem och för sitt eget namns skull. Nu var tiden inne för att den nutida motsvarigheten till Jesajas livsförnyande budskap skulle basuneras ut:

²¹ ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta? Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter.” — Jesaja 55:1, 2.

22. Vad för något visade sig då vara likt vatten, bröd, vin och mjölk för Jehovas nutida folk?

²² Ett sådant budskap kom också från Jehova Gud genom hans messianske tjänare, Jesus Kristus. Det var avsett att lyfta upp hans folk ur deras nedstämda, negativa sinnestillstånd och ingjuta liv och hopp i dem. Vad var det då som likt vatten skulle släcka deras starka törst efter sanning och rättfärdighet, likt bröd nära och styrka deras innerliga hängivenhet för Gud, likt vin komma deras hjärtan att fröjdas med hälsobringande glädje, likt mjölk göda och berika deras tillstånd av välbefinnande i deras förhållande till den ende levande och sanne Guden? (Psalm 104:15) Det var det skriftenliga budskapet om befrielse från det stora Babylon förmedelst Guds upprättade messianska rike! Det var budskapet om deras befrielse ur den förslavande fångenskapen under denna världen, som är det stora Babylons ”vän”, för att de skulle kämpa för religionsfrihet och över hela världen förkunna de goda nyheterna om Guds rike till välsignelse för hela den nödställda mänskligheten.

23. Hur visade det sig vara så att denna anordning gjordes tillgänglig ”utan penningar och för intet”?

²³ Jehova Guds förtryckta tillbedjare behövde inte betala för detta budskap om befrielse! De behövde inte köpa sig ut ur slaveriet och fångenskapen under det stora Babylon! Budskapet erbjöds åt dem, så att de fritt kunde ta emot det, och de måste med mod och övertygelse handla i enlighet med det! Då skulle det bli som uppfriskande vatten, styrkande bröd, glädjebringande vin och närande mjölk. ”I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” — Johannes 8:32.

24. Vilket tecken på befrielse visade sig på våren år 1919?

²⁴ Ett påtagligt tecken på denna befrielse visade sig på våren år 1919, det första efterkrigsåret, i och med att medlemmarna av Jehovas kristna tillbedjares styrande krets blev frigivna från inspärrningen i federala tukthuset i Atlanta i Georgia i USA. Kort därefter blev det federala åtalet mot dessa anklagade kristna upphävt och senare återkallat. Därigenom blev medlemmarna av Jehovas kristna tillbedjares styrande krets rentvådda från de falska anklagelserna att de var laglösa medborgare, som var farliga för landets säkerhet. I uppskattning av den kristna frihet som kommer från Jehova genom Jesus Kristus, hans tjänare, företog man nu ett mera avancerat studium av hans heliga skrifter för att ta reda på vad Guds vilja var för hans folk i denna oväntade efterkrigsperiod.

25. a) Vad gjordes år 1919 för att ingjuta mod hos Guds tjänare? b) Vad var tillkännagivandet att tidskriften The Golden Age skulle börja utges ett tecken på?

²⁵ Studiet av bibeln lämnade dem inte i ovisshet beträffande Guds vilja. Det pekade ofelbart på den verksamhet för Riket som låg framför Jehovas tillbedjare, vilka hade överlevt förföljelsen och de svåra tiderna under första världskriget. För att ingjuta mod i deras hjärtan publicerade man den av två delar bestående ledande artikeln med rubriken ”Saliga äro de som icke frukta” i The Watch Tower för 1 och 15 augusti 1919 (Vakt-Tornet för 1 och 15 april 1921). Detta var temat för det allmänna konvent som dessa tillbedjare höll under åtta dagar, den 1—8 september, i Cedar Point i Ohio i USA. Som ett tecken på att det fanns mera andlig föda i beredskap för dem och att ett mera omfattande och större arbete låg framför dem gjorde Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets president den 5 september 1919 ett intresseväckande tillkännagivande inför de 6.000 konventdeltagarna. Vad gällde det? Att Sällskapet ämnade ge ut en annan tidskrift förutom The Watch Tower. Denna nya tidskrift, som skulle komma ut varannan vecka, skulle få namnet ”The Golden Age” (”Den Gyllne Tidsåldern”) och skulle vara ett komplement till Jehovas kristna tillbedjares officiella tidskrift. Också den var avsedd att förkunna Guds rike.

26. Av vilken orsak utgavs The Golden Age, enligt vad som sades i det första numret?

²⁶ Den dåvarande bakgrund framför vilken denna nya tidskrift gjorde sin debut (på engelska) den 1 oktober 1919 framgick av hälsningsorden i det första numret, där det bland annat hette:

Dess syfte är att i ljuset av Guds vishet förklara den sanna innebörden i den nuvarande tidens stora händelser och att för tänkande sinnen genom obestridliga och övertygande vittnesbörd bevisa att den tid då mänskligheten skall få del av en större välsignelse nu är nära. Lik en röst i förvirringens öken har den till uppgift att kungöra den gyllne tidsålderns ankomst.

Det finns fler sorgsna hjärtan i världen av i dag än någonsin tidigare i dess historia. Ett förödande krig har hemsökt nationerna och slitit sönder dem, så att de förblött. I krigets spår kom den stora, dödsbringande influensan och krävde dubbelt så många offer som de som föll i kriget. Under de allra senaste åren har millioner människor gått ner i döden, och andra millioner begråter förlusten av sina kära.

Överallt stiger levnadskostnaderna högre och högre, och många människor står ansikte mot ansikte med verklig misär och hungersnöd. I praktiskt taget alla grenar av näringslivet strejkar arbetarna eller hotar att strejka för att få affärslivets hjul att stanna. Allmän oro råder överallt.

Finansmännen är inte mindre villrådiga. ...

DEN GYLLNE TIDSÅLDERN skall till människornas hem bära ut det åstundade budskap som skall skänka oroade sinnen lugnet åter och trösta sorgsna hjärtan. Vi förväntar inte att kunna åstadkomma detta genom mänsklig vishet. Det har man redan försökt och misslyckats med, och sådan vishet är dårskap i Jehovas ögon. Men vi skall rikta människornas uppmärksamhet på de klara och ovedersägliga bevisen i ljuset av nutida händelser, som uppenbarar det av Gud anbefallda botemedlet för att bringa ordning i människornas angelägenheter och åstadkomma det som alla nationer åstundar genom att tillförsäkra människorna liv, frihet och lycka. Vi inbjuder alla laglydiga, gudfruktiga personer, som älskar ordning, att hjälpa till med att förmedla detta tröstens budskap till dem som önskar bli tröstade.

27, 28. Vilket storslaget hopp pekade denna tidskrift på, men vad måste komma först?

²⁷ Här var alltså en helt ny tidskrift, som oförskräckt pekade framåt mot paradisets återställelse på jorden och mot den tid då hela jorden skall vara ett paradis till glädje och tillfredsställelse för alla människor, oavsett ras, hudfärg eller nationell härstamning. Men innan detta bokstavliga, jordiska paradis införs åt mänskligheten genom Guds messianska rike, måste ett andligt paradis upprättas bland Jehovas kristna tillbedjare, som nu är återförda till hans ynnest. Det var därför det hette i Jesajas femtiofemte kapitel, sedan inbjudan gått ut att ta del av Guds livgivande föranstaltningar:

²⁸ ”Böjen edra öron hit och kommen till mig; hören, så får eder själ leva. Jag vill sluta med eder ett evigt förbund: att I skolen undfå all den trofasta nåd [de uttryck för kärleksfull godhet, NW] jag har lovat David. Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.” — Jesaja 55:3, 4.

DET EVIGA FÖRBUNDET OM RIKET

29. a) Vad skulle bli följden för dem som böjde sina öron till Jehova och kom till honom som gensvar till inbjudan i Jesaja 55:3, 4? b) Vilket samband finns det mellan dessa välsignelser och ”de uttryck för kärleksfull godhet” som lovats David?

²⁹ De som böjde sina öron till Jehova och kom till honom under efterkrigsåret 1919 skulle få sitt andliga liv förnyat och försörjt genom de andliga föranstaltningar som Jehova nu inbjöd sitt folk att ta del av och glädja sig åt. Deras själ skulle få leva och åtnjuta andlig hälsa. Kanalen för alla dessa återställande välsignelser för hans trogna kristna tillbedjare skulle utgöras av det messianska riket, som hade blivit fött i himmelen år 1914, vid slutet av ”hedningarnas tider”. (Lukas 21:24; Daniel 4:13, 20, 22, 2916, 23, 25, 32; Uppenbarelseboken 12:1—10) Det var detta Jehova menade med sitt löfte att han med dem som förkunnade Riket skulle sluta det eviga förbundet beträffande ”all den trofasta nåd [de uttryck för kärleksfull godhet, NW] jag har lovat David”. Dessa gudomliga uttryck för kärleksfull godhet innebar att rätten till riket skulle stanna kvar inom kung Davids släktlinje, hans som regerade i Jerusalem, ända fram till hans mest lysande avkomling, den utlovade Messias, och sedan skulle det messianska riket tillhöra denne för evigt.

30, 31. a) Hur visade sig dessa uttryck för kärleksfull godhet, som lovats David, vara ”trofasta”? b) Vilken tillämpning av löftet i Jesaja 55:3 gjorde aposteln Paulus, då han höll ett tal i Antiokia i Pisidien?

³⁰ Dessa uttryck för kärleksfull godhet mot David var ”trofasta” därigenom att de var bestående, orubbligt stadfästa. (2 Samuelsboken 7:11—16) Till bekräftelse av detta hette det i Psalm 89:29, 3028, 29: ”Jag skall bevara min nåd [kärleksfulla godhet, NW] åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, hans tron, så länge himmelen varar.” (Även Jeremia 33:19—21) Dessa gudomliga uttryck för kärleksfull godhet, som lovats kung David, visade sig också vara trofasta. De nådde nämligen sin höjdpunkt med avseende på en person som skulle bli en evig konung, Messias. Det råder inget tvivel om vem denne var. Aposteln Paulus tillämpade nämligen löftet i Jesaja 55:3 på Jesus Kristus.

³¹ Aposteln Paulus sade följande till sina åhörare i den judiska synagogan i Antiokia i Pisidien i Mindre Asien: ”Nu förkunnar vi för er de goda nyheterna om det löfte som gjordes åt förfäderna, att Gud fullständigt har uppfyllt det åt oss, deras barn, i det att han uppväckte Jesus; alldeles som det är skrivet i den andra psalmen: ’Du är min son, i dag har jag blivit din Fader.’ Och att han uppväckte honom från de döda, bestämd att inte mer vända åter till förgängelse, det har han uttryckt på detta sätt: ’Jag skall ge er de tillförlitliga bevisen på kärleksfullhet mot David.’ Därför säger han också i en annan psalm: ’Du skall inte låta din lojale se förgängelse.’ Ty David tjänade ju Guds uttryckliga vilja i sin egen generation och somnade in i döden och lades hos sina förfäder och såg förgängelse. Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelse.” — Apostlagärningarna 13:32—37, NW.

32. På vem går Jesaja 55:4 i uppfyllelse?

³² Detta messianska rike, som upprättades i himmelen år 1914 i händerna på den uppståndne, oförgänglige Jesus Kristus, har alltså fortsatt att fungera ända fram till vår tid och kommer att fortsätta i ytterligare tusen år till välsignelse för mänskligheten i ett jordiskt paradis. Jehova Gud syftade alltså inte på David, som fortfarande var död, när han vidare sade i Jesaja 55:4: ”Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.” Nej, Jehova avser där Davids utlovade avkomling, Jesus Kristus, genom vilken förbundet med David om ett evigt rike går i fullbordan.

33. På vems vägnar är han ett ”vittne för folken”?

³³ På vems vägnar blir denne satt till ett ”vittne för folken”? På hans vägnar som har gjort honom till detta, på Jehovas vägnar. Jesus Kristus var hans vittne på jorden, Jehovas vittne. I Jesaja 43:9 utmanar Jehova alla nationernas gudar att bevisa att de verkligen är levande gudar, som korrekt kan förutsäga de händelser som ligger framför oss. Må dessa falska gudar ställa fram sina vittnen, så att folket kan få höra av dessa vittnen vilka profetior deras gudar har uttalat och sedan säga: ”Det är sant.” Dessa falska gudar kunde inte åstadkomma detta. Men Jehova, som är den levande och sannfärdige Guden, kan ställa fram vittnen för sin sak, och hans största vittne som någonsin vandrat på jorden var hans enfödde Son, Jesus Kristus. Han var en köttslig medlem av den nation till vilken orden i Jesaja 43:10 riktas: ”I ären mina vittnen, säger HERREN [Jehova], I ären min tjänare, den som jag har utvalt.”

34. a) För vilka i första hand var Jesus ett vittne, när han var människa på jorden? b) Vilka andra skulle få höra hans vittnesbörd, enligt vad som var förutsagt, och hur har detta åstadkommits?

³⁴ Som fullkomlig människa på jorden sade Jesus Kristus upprepade gånger att han vittnade om sin himmelske Fader, Jehova Gud. På den tiden frambars detta vittnesbörd i synnerhet för den judiska nationen. I Uppenbarelseboken 1:5 talar aposteln Johannes om honom såsom ”Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde bland de döda, den som är härskaren över konungarna på jorden”. I Uppenbarelseboken 3:14 presenterar sig den uppståndne, förhärligade Jesus Kristus för församlingen i Laodicea i Mindre Asien med orden: ”Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.” Men Jehova skulle inte endast sätta Messias Jesus till ett vittne för den judiska nationen, utan också ”för folken”. Hans vittnesbörd beträffande den Gud, vars messianske tjänare han är, är avsett för hela mänskligheten utan hänsyn till nationalitet, hudfärg eller ras. Han avger detta mycket viktiga vittnesbörd genom sina trogna medvittnen på jorden i våra dagar. Jehovas kristna vittnen i våra dagar känner stor glädje över att ”för folken” i mer än två hundra länder och ögrupper avge samma vittnesbörd som Jesus Kristus gjorde.

35, 36. a) Vad ger den trofasthet som Jesus visat såsom vittne en försäkran om? b) Vilka paralleller finner vi i Davids fall till att Jesus skulle vara en ”furste och hövding”?

³⁵ Ett sant och pålitligt vittnesbörd måste först avges, innan åtgärder kan vidtas mot dem för vilka vittnesbördet framburits. (Matteus 24:14) Jesus Kristus var på jorden ett trofast och trovärdigt vittne för Guds sanning. (Johannes 18:37) Han dog för denna sannings sak.

³⁶ Vi kan vara säkra på att han kommer att vara precis lika trofast i de verkställande funktioner som anförtros honom i himmelen. Hans Gud sätter honom till något mer än ett ”vittne för folken”. Han sätter honom därefter till en ”furste och hövding för folken”. Jehova uppreste David från att ha varit en ringa herdegosse i Betlehem i Juda till att vara en ”furste” för Guds folk. (2 Samuelsboken 7:8) Eftersom David tillhörde Juda stam, kom ”härskarstaven” att vila mellan fötterna på en avkomling av Juda, när David blev kung över hela Israel och satt på sin kungliga tron. (1 Moseboken 49:10) Den skulle därefter aldrig vika ifrån Juda stam, till dess Messias kom, han som är Silo eller ”den vilkens det är”.

37. Vilket slags ”furste och hövding” visar sig Jesus Kristus vara?

³⁷ Även om den utlovade Messias eller Silo var en avkomling av kung David, skulle han vara större än denne. Han skulle till och med vara kung Davids Herre. (Psalm 110:1, 2) Detta skulle kräva att Messias inte skulle vara något mindre än en ”furste och hövding”, vilket David hade varit för sin nation, och detta inte bara för Israel, utan också ”för folken”. Detta är vad folken i alla nationerna behöver, en ”furste och hövding” tillsatt av Jehova Gud för att vara en sann representant för honom. Då kan människorna vara säkra på att denne messianske ”furste och hövding” skall leda och föra dem på en kurs som är i samklang med Guds vilja, till deras eviga bästa. Detta är just vad de kommer att få i den uppståndne, förhärligade Jesus Kristus, som tagit säte på Guds högra sida i himmelen. Det är därför han nu i himmelen kallas en lejonlik härskare. Följande ord uttalas nämligen där uppe: ”Lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger.” — Uppenbarelseboken 5:5.

38. Hur är det möjligt för oss att få del av det varaktiga gagn som Messias’ undersåtar enligt förbundet skulle få del av?

³⁸ De som godtar det vittnesbörd som Messias Jesus avger och som följer hans ledarskap och lyder hans befallningar blir välsignade. Av den orsaken träder det ”eviga förbund”, som Jehova ingick med kung David om ett evigt rike, i kraft till förmån för dem som villigt blir Messias’, Jesu, undersåtar. Denna messianska regering upprättas över dem, så att säga. De får alltså del av det bestående gagnet av att Jehova trofast har hållit fast vid de ”uttryck för kärleksfull godhet” han har lovat David, ända fram till den utlovade Messias’ ankomst, ja, fram till slutet av hedningarnas tider på hösten år 1914. På detta sätt ingicks ett förbund om dessa uttryck för kärleksfull godhet till förmån för Messias’ undersåtar. Dessa lydiga undersåtar får del av de storslagna välsignelserna av det messianska rike som är en följd av Guds uttryck för kärleksfull godhet, i synnerhet dessa andliga israeliter, som skall bli Kristi medarvingar i det himmelska riket.

39. a) Vilka fick först del av gagnet, och på vad sätt? b) Vilka andra har nu börjat ta del i den andliga festmåltiden?

³⁹ De som först får del av välsignelserna av detta rike, som föddes fram i himmelen år 1914, är de som år 1919 handlade i enlighet med den gudomliga inbjudan att komma och ta del av det vatten, det bröd, den mjölk och det vin som Jehova hade satt fram för dem i andligt avseende. (Uppenbarelseboken 12:1—6, 14) Att de underordnade sig Messias’ nyfödda rike betydde för dem befrielse från det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Kvarlevan av andliga israeliter på jorden, som under första världskriget hade blivit det stora Babylons fångar, var de första som gav gensvar till Jehovas hjärtliga inbjudan att i frihet ta del av den andliga festmåltiden av Rikets välsignelser. Sedan våren år 1935 har en ”stor skara” människor av alla nationaliteter, som söker bli fria från det stora Babylon för att kunna tillbedja den sanne Guden, slutit sig till kvarlevan av andliga israeliter i denna storslagna, andliga festmåltid. (Uppenbarelseboken 7:9—17) Av detta kan vi se hur inbjudan till denna festmåltid, som skänker tillfredsställelse för själen, är förbunden med det upprättade messianska riket.

MAN SÖKER JEHOVA SOM GUD

40. Hur förutsäger Skriften en ökning av Jehovas tillbedjare, vilka inte tillhör det andliga Israel?

⁴⁰ Det hade blivit förutsagt att antalet tillbedjare av Jehova såsom bibelns Gud skulle öka, och denna ökning skulle inbegripa en ”stor skara” människor, som inte tillhörde det andliga Israel. (Uppenbarelseboken 7:1—8) ”Ja”, heter det vidare i Jesaja 55:5, ”du skall kalla på folkslag som du icke känner, och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.”

41. a) Kände de andliga israeliterna under sin babyloniska fångenskap till att dessa andra tillbedjare skulle församlas? b) Till vilka skulle dessa tillbedjare utanför det andliga Israel komma?

⁴¹ Vilka ljuvliga överraskningar pekar inte detta löfte fram emot! Under den babyloniska fångenskapen hade kvarlevan av andliga israeliter ingen tanke på att de skulle kalla på ”folkslag” utanför sina egna led. De kände inte några sådana folkslag enligt den förståelse de då hade av Skriften. Under deras fångenskap verkade något sådant vara helt uteslutet och utanför Guds uppsåt. Men vid hans fastställda tid skulle de ändå ”kalla på” eller inbjuda ”folkslag”, vilka folkslag som helst utanför det andliga Israel. För att kunna utfärda en sådan kallelse måste de först själva bli befriade från slaveriet under det stora Babylon! Men skulle det bli något gensvar på en sådan kallelse till vilka som helst folkslag? I synnerhet beträffande människor av ”folkslag, som icke känna dig”, människor som hittills inte gett något tillbörligt erkännande åt kvarlevan av det andliga Israel? Ja, säger Jesaja 55:5 till det andliga Israel, de ”skola hasta till dig”. Ja, de skall skynda sig att komma till kvarlevan av det andliga Israel, som överlevde första världskriget.

42. Vem skulle i verkligheten vara attraktionen, enligt vad som sades i profetian?

⁴² Men hur skulle detta gå till — i synnerhet med tanke på att kvarlevan av andliga israeliter skulle bli ”hatade av alla folk”? (Matteus 24:9) Det skulle ske ”för HERRENS, din Guds, skull”. Det var inte den hatade kvarlevan av andliga israeliter i sig själv som skulle utgöra attraktionen, utan ”HERREN [Jehova], din Gud”. Han skulle göra något för dem därför att de inte hade vänt sig till det stora Babylons falska gudar, utan hållit fast vid honom såsom den sanna gudomen att tillbedja. Vad skulle han då göra för dem? Detta framgår av orden: ”för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig”.

43. a) Hur har Jehova ”förhärligat” sina andliga israeliter och därigenom gjort dem tilldragande för människor med ärliga hjärtan? b) Vilket tillstånd förde Gud alltså sina jordiska tillbedjare in i, och varför det?

⁴³ De skulle inte längre se ut som det stora Babylons nedslagna, undernärda, illa klädda fångar, utan skulle i stället få en tilldragande härlighet såsom andliga israeliter. Detta betydde inte att de skulle upphöra att bli ”hatade av alla folk”. Det innebar att de skulle bli ett andligen fritt folk i Kristus. Israels Helige skulle ikläda dem en andlig härlighet genom att de blev väl närda vid den andliga festmåltid som han nu dukade fram för dem. Han skulle skruda dem i andlig härlighet genom att göra dem till sina representanter för hans Messias’ nyfödda rike. Människor med ärliga hjärtan skulle inse att de var det folk som tillber den sanne Guden och att denne Gud är ibland dem. De skulle äga hans sanning och bära ut de goda nyheterna om Riket till ett vittnesbörd för alla folk. Därför att Guds misshag inte längre vilade över dem för att de nyligen kommit till korta, skulle de, nu när de visat sin ånger och sinnesändring gentemot Gud, bli förda in i ett andligt paradis, som skulle framstå i skarp kontrast till det religiösa tillståndet i det stora Babylon. Dessa internationellt hatade tillbedjare skulle alltså bli prydda med andlig skönhet, till Jehovas ära.

44. a) På vad sätt har kvarlevan av andliga israeliter ”kallat på” de ”folkslag” som de till en början inte kände? b) Hur gav de sin Guds namn en tillbörligt framträdande ställning, när de gjorde detta? c) Vad förmådde andra att hasta till kvarlevan av det andliga Israel och bli Jehovas kristna vittnen?

⁴⁴ Alltifrån år 1919 började alltså kvarlevan av andliga israeliter att kalla på de ”folkslag” som de till en början inte kände, och de gjorde detta genom att predika ”detta evangelium om riket” för fler och fler folk. (Matteus 24:14) De fruktade inte för att man skulle undvika dem därför att de kallades med Guds namn. Sedan de vittnat om honom över hela världen under en följd av år, omfattade de i stället det passande namnet Jehovas vittnen, hans kristna vittnen. Detta började söndagen den 26 juli 1931 vid det internationella konvent de höll i Columbus i Ohio. Trots de fördomar som var rådande mot Guds namn, till och med i kristenheten, började många som sökte Gud att hasta till kvarlevan av det andliga Israel. De såg en andlig skönhet hos kvarlevan av andliga israeliter, som kristenheten och hednavärlden inte urskilde eller erkände. De kom hastande i hundratal från och med våren 1935 och framåt. De önskade få åtnjuta det andliga paradis som medlemmarna av kvarlevan hade åtnjutit, alltsedan de blev återförda till Jehovas ynnest. Utan att frukta för smälek antog också de namnet Jehovas kristna vittnen.

45, 46. a) I vilken utsträckning har antalet tillbedjare av Jehova ökat, trots andra världskriget? b) Vilken nuvarande välsignelse och vilken framtidsutsikt är deras?

⁴⁵ Ända sedan dess har människor av alla folkslag fortsatt att hasta till kvarlevan. Inte ens det större världskriget, andra världskriget, hindrade dessa, som sökte efter den rätte Guden att dyrka och tjäna, från att hasta till honom. Med den hjälp som dessa gett kvarlevan har ”kallelsen” utvidgats till allt fler länder och områden, och människor i ökande tusental har fått sin uppmärksamhet riktad på den andliga festmåltiden i det andliga paradiset förmedelst det manande ropet: ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit.”

⁴⁶ De som kommit hastande har ökat till en ”stor skara”, vars slutliga antal ännu inte är känt. (Uppenbarelseboken 7:9, 10) De har blivit andligen levande, precis som Jesaja 55:3 manar: ”Hören, så får eder själ leva.” Detta kan inbegripa att de blir bevarade vid liv i köttet genom den kommande ”stora vedermöda” i vilken det stora Babylon och hela den världsliga tingens ordning skall försvinna ur tillvaron. Det andliga paradiset och dess lyckliga invånare skall överleva, till Jehovas pris och till ära för hans messianska rike. — Matteus 24:21, 22; Uppenbarelseboken 7:14.