Frigörelse nu på väg till jordens ändar

 1. Vilkas suckan hör Jehova, och varför är nu den tid inne, då han skall handla till gagn för dem?

ALLTINTILL jordens ändar finns det ett vidsträckt fängelse, varöver Satans världsorganisation, Babylon, har uppsikt, i det att den håller folket i politisk, social, ekonomisk, militär och religiös träldom. Kärlekens Gud hör de frihetsälskande fångarnas suckan tydligare än någon annan, och han har upprest sin store Tjänare, Kristus Jesus, och beklätt honom med konungslig makt enkom i syfte att åvägabringa deras frigörelse. Nu är den tid inne, då han skall handla, ty stunden närmar sig då det stora Babylon skall tillintetgöras i striden vid Harmageddon, och alla människor som stannar kvar i träldom under det och är delaktiga i dess synder kommer att bli tillintetgjorda tillsammans med det.

 2. Hur visade Jehova år 1919, att han intresserade sig för Sion, och för vilket ändamål gjorde han detta?

2. År 1914 ärade Jehova Gud sin Tjänare, Jesus Kristus, genom att installera honom som konung i Sion. Liksom det mindre Sion i forna dagar är detta Sion Jehovas organisation. Det är emellertid ett himmelskt Sion med en synlig del på jorden, som består av kvarlevan av hans andliga söner, av dem som är israeliter invärtes. Han vårdar sig om denna det andliga Israels synliga organisation mer än någon jordisk moder vårdar sig om sitt barn, som diar vid hennes bröst. När den synliga organisationen år 1918 såg ut att vara så svårt ödelagd, att den inte kunde återställas, och det stora Babylons makt över den tycktes omöjlig att bryta ner, sände därför Jehova sin Tjänare till dess räddning. Han bröt fiendens makt över dem år 1919 och började frigöra den fängslade kvarlevan, för att den skulle återupptaga sin tillbedjan av honom på ett fritt och oförskräckt sätt. För sitt namns skull var Jehova intresserad av sitt folks reorganisering i frihet från Babylon. Hans uppsåt var att få dem församlade och förenade i en organisation som fienden aldrig mer skulle kunna förskingra, på det att den rena tillbedjan måtte fortleva.

 3. Vad illustrerar, att Jehova inte kommer att låta Babylon utplåna hans tillbedjan från jorden?

3. Må vi vara förvissade om detta: Jehova låter inte sin tillbedjan bli utplånad från jorden av djävulens världsorganisation, Babylon. Jehovas tillbedjan fanns här innan Babylon någonsin kom till på Nimrods tid, och hans rena tillbedjan kommer att finnas här efter det att nutidens stora Babylon har gått under. Detta är lika säkert som att kvarlevan av det forntida Israel överlevde det forntida Babylons förstöring. Och precis lika säkert kommer Jehovas vittnen att överleva och finnas här, sedan Rom, den stad som dess biskop i Vatikanstaden kallar för ”den eviga staden”, har gått ned i evig tillintetgörelse och jämte det också Moskva och andra säten för totalitär makt. Alla diktatorer och tyranniska härskare på jorden är blott människor. De kommer oundvikligen att nå sitt slut i jordens stoft och det inom kort. Men Jehovas tillbedjan på jorden kommer att fortfara för evigt.

 4. Vad gjorde Jehova med sin kvarleva för att ha en organisation, som kunde taga emot alla på jorden som skulle komma att tillbedja honom före Harmageddon?

4. Det måste finnas en synlig organisation som kan taga emot alla på jorden som vill tillbedja Jehova Gud i frihet, före striden vid Harmageddon. Från och med 1919 brukade han därför sin store Tjänare till att återställa kvarlevan av det andliga Israel, och han reorganiserade den, så att dess medlemmar skulle kunna vara verksamma som hans vittnen i den betydelsefulla efterkrigsperioden. Han renade den från de vanprydande religiösa fläckar som den hade fått, medan den befann sig under Babylons välde och inflytande. På det sättet gjorde han den till en ren organisation, som var värdig att taga emot dem som övergav Babylon i lydnad för hans befallning: ”Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS [Jehovas] kärl.” Och eftersom Jehova Gud hade tagit sin stora makt och nu regerade genom sin Tjänare och Konung, Kristus Jesus, ledde han sitt reorganiserade folk till att se, att den enda organisation som de nu kunde ha och medelst vilken de kunde tjäna var den teokratiska organisationen, inte någon demokratisk organisation. Därför att kvarlevan av andliga israeliter hade gjort bättring och vänt åter till Jehova med trogna hjärtan, gjorde han den till en del av sin tjänareklass, under sin förnämste Tjänare, Kristus Jesus. På det sättet kunde denna kvarleva tjäna som den ”trogne och omdömesgille slav”, som Jesus hade förutsagt och som han sade att han skulle sätta över alla sina jordiska, synliga tillhörigheter, Rikets intressen. — Jes. 52:11; Matt. 24:45—47, NW.

 5. Men skulle endast kvarlevan av det andliga Israel församlas, och hur liknade dess uppfattning den judiska kvarlevans för långa tider sedan?

5. Men skulle församlandet av folk till den återuppbyggda teokratiska organisationen omfatta endast dem som utgjorde kvarlevan av det andliga Israel? De av den ursprungliga kvarlevan, som överlevde erfarenheterna under det första världskriget, brukade citera Psalm 50:5: ”Församlen till mig mina heliga, som hava slutit förbund med mig om [vid, AV; 1917] offer!” (1878) De tänkte att endast dessa heliga skulle församlas eller skördas före striden vid Harmageddon, fastän det sedan 1918 var tillbörligt för dem att kungöra budskapet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö”. Det framkastades till och med, att detta skördande av de andliga heliga kanhända skulle vara till ända år 1924, varefter det himmelska förhärligandet av dessa smorda, av anden pånyttfödda Kristi efterföljare skulle äga rum. (Se Vakttornet [moderupplagan], 1 januari 1924, §§ 11—32, på svenska 1 mars samma år.) För nitton hundra år sedan var också de första medlemmarna av den judiska kvarlevan benägna för att mena, att församlandet av Herdens, Kristi Jesu, får skulle ske endast från den judiska nationen, samariterna och omskurna proselyter. I tre och ett halvt år efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd och den heliga andens utgjutande vid pingsten begränsade de sitt predikande om Kristus helt och hållet till dessa och ville inte gå in i en oomskuren hednings hem för att förkunna de goda nyheterna för honom.

”Ljus åt hedningarna”

 6. Genom vilket ställe i Jesaja 49 visste Jesus bättre besked än de som hyste denna uppfattning?

6. Men Jehovas store Tjänare visste bättre än så. Han hade till och med gjort en antydan om detta strax innan han for upp från sina lärjungar till himmelen. (Luk. 24:45—49; Apg. 1:6—9) Jesus visste att dessa ord i Jesajas profetia var skrivna särskilt till honom: ”Ja, han säger: Det är ett alltför ringa ting, att du skulle vara min tjänare för att uppresa Jakobs stammar och för att återföra de bevarade av Israel; jag vill också giva dig till ett ljus åt hedningarna, för att du skall vara min frälsning intill jordens ända. Så säger Jehova, Israels förlossare och hans Helige, till den som människor förakta, till den som nationen avskyr, till den som är härskares tjänare: Konungar skola se det och stå upp, furstar, och de skola tillbedja, för Jehovas skull, som är trofast, ja, Israels Helige, som har utvalt dig.” Det är då inte att undra på, att han vid kapitlets början uppmanar öarna, havsländerna eller de fjärran kusterna och folken långt borta att lyssna till honom! — Jes. 49:1, 6, 7, AS.

 7. Hur var det ett ”alltför ringa ting” för Jesus att uppresa endast Jakobs naturliga stammar och de bevarade av Israel?

7. Hur var det ett ”alltför ringa ting” för honom att uppresa endast Jakobs naturliga stammar och återföra de bevarade av endast det naturliga Israel? Därför att endast en liten kvarleva på några tusen av de omskurna judarna skulle komma att taga emot Kristus Jesus som Jehovas Tjänare för deras frälsning, och denna kvarleva skulle inte vara tillräcklig för att fylla det förutbestämda antalet av de 144.000 lemmarna i Kristi kropp, över vilken Jesus är Huvudet. (Upp. 7:4—8; 14:1, 3) Dessutom var Jesu mänskliga offer avsett, inte endast för de naturliga judarna, utan också för icke-judar, människor av alla slag. Det var därför nödvändigt för Gud att låta budskapet om frälsning och tillfällena till att få del med Kristus Jesus i det himmelska riket gå ut till hedningarna. Då kunde de komma att tro och bli andliga israeliter genom tro på Gud och hans Kristus och genom att han pånyttföder dem med sin ande.

 8. För vilka predikade Jesus personligen, och vad var därför nödvändigt, om han skulle vara ett ”ljus för hedningarna” och frälsning intill jordens ända?

8. Men när Jesus var på jorden som människa, en jude, inskränkte han sitt predikande till judarna och samariterna, för att dessa först skulle få möjligheten till delaktighet i Riket erbjuden åt sig. Här ser vi återigen behovet av tjänareklassen, om Jehovas Tjänare skall vara ett ”ljus åt hedningarna” och Hans ”frälsning intill jordens ända”. Den förnämste Tjänaren skulle få lov att bruka sina efterföljare såsom sina sändebud och skicka ut dem till de hedniska nationerna, om ljus och frälsning skulle komma till dessa oomskurna nationer. Detta började han göra, när han sände sin apostel Petrus till den italiske hövitsmannen Kornelius’ hem i Caesarea till att predika de goda nyheterna om Jehova och hans Kristus. Där ”vände Gud för första gången sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn”. Då började ljus att gå upp för hedningarna. — Apg. 15:14; 10:1—48; N W.

 9. Hur visar oss aposteln under inspiration, att Jesajas profetia här inbegriper tjänareklassen under Jesus?

9. Att Jesajas här uttalade profetia angående Tjänaren i andra hand också har avseende på tjänareklassen under dess Huvud, Kristus Jesus, säges oss under inspiration. Aposteln Paulus och hans kamrat Barnabas tillämpade Jesajas profetia på det sättet, när de citerade den för de otacksamma, oppositionella judarna i deras synagoga och sade: ”Det var nödvändigt, att Guds ord först skulle talas till eder. Eftersom ni stöta bort det ifrån eder och icke anse eder själva värdiga evigt liv, se, då vända vi oss till nationerna! Jehova har nämligen lagt ett bud på oss i dessa ord: ’Jag har satt dig till ett ljus för nationer, för att du skall bliva till frälsning för jordens mest avlägsna trakt.’ ” — Apg. 13:44—47, NW.

10. Varför var det nödvändigt att sedan 1919 visa kvarlevan, att denna del av Jesajas profetia också har avseende på dem?

10. Det råder inget tvivel om det. Denna del av Jesajas profetia har avseende också på kvarlevan av andliga israeliter sedan 1919. Men först insåg de inte att det förhåller sig så. Som vi här förut har påpekat, tänkte de att församlandet av Jehovas tillbedjare till hans teokratiska organisation skulle gälla endast dem själva, den andliga klassen, de heliga i förbundet. Fram till 1931 koncentrerade man ansträngningarna i främsta rummet på att församla arvingarna till Riket, för att kvarlevan av Kristi kropps lemmar skulle bli fulltalig. Men alla dessa utgjorde en tjänare-kropp under Huvudet, Jesus, och tjänare-klassen är inte till för att tjäna endast sig själv, utan för att tjäna andra, till vilka Jehova Gud sänder sin tjänareklass. Genom ljus över den Heliga skrift öppnade han därför vederbörligen kvarlevans ögon till att se, att de måste tjäna andra utom dem som hörde till tjänareklassen. Det fanns ”andra får”, som inte var av den ”lilla hjorden” av arvingar till Riket, och dem sade den rätte Herden, Kristus Jesus, att han måste församla och draga till sig, för att de och kvarlevan skulle kunna bli en hjord under en Herde. — Joh. 10:16.

11. Vad behövde alltså göras med avseende på de ”andra fåren”, och varför var det så?

11. Det fanns en stor skara av dessa andra får, som irrade omkring, illa behandlade av de falska herdarna i de babyloniska religiösa systemen. De var i själva verket fångar i Babylon och befann sig i det dödsbringande religiösa mörkret där. De behövde också, att Jehovas store Tjänare skulle säga till dem: Drag ut, kom fram, kom ut till frihet och sanningens och den gudomliga ynnestens ljus! Också de måste komma till Sion och bli den teokratiska organisationen underdåniga för att undgå tillintetgörelse i striden vid Harmageddon. Såsom profeten Joel hade förutsagt: ”Vemhelst som skall åkalla Jehovas namn skall bliva befriad; ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas sådana som undfly, såsom Jehova har sagt, och bland kvarlevan dem som Jehova kallar.” — Joel 2:32, AS ; Rom. 10:13.

12. a) Vad för slags israeliter är kvarlevan i våra dagar, och vad är därför de andra fåren, om man tänker på dem i jämförelse med kvarlevan? b) Vad måste sägas till dem?

12. Lägg nu märke till, hur Skriften tillämpar Jesajas profetia för att göra detta tydligt för oss. För nitton hundra år sedan var — jämfört med kvarlevan av troende israeliter — alla de oomskurna nationer, till vilka budskapet skulle gå ut, av naturen hedningar. I våra dagar är kvarlevan, som utgör den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, andliga israeliter. Jämförda med dem är Herdens ”andra får” hedningar av alla slag, andligen talat. Och likväl måste nu de goda nyheterna om Guds upprättade rike gå ut till dessa andra får för att frigöra dem från träldom och fångenskap i djävulens babyloniska värld. Till sin tjänareklass, vartill kvarlevan av i dag hör, säger Jehova: ”Så att du skall ... säga till de fångna: ’Dragen ut’, till dem som sitta i mörkret: ’Kommen fram.’ De skola finna bete utmed vägarna, ja, betesplatser på alla kala höjder; de skola varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och skall föra dem till vattenkällor. Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar, och mina farvägar skola byggas höga. Se, dessa skola komma från fjärran [från öster], och se, dessa från norr och från väster, och dessa från Sinims land [sydlandet Syene, Mo; AT], Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN [Jehova] tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.” — Jes. 49:8—13, v. 12 enligt AV.

13. Hur visar Uppenbarelseboken en bild av de andra fåren såsom hedningar?

13. Denna glädjefyllda profetia utsträckes nu till Herdens ”andra får”, som måste bli räddade från Babylon före striden vid Harmageddon. Detta förhållande uppenbaras för oss i Uppenbarelseboken. Aposteln Johannes beskriver först sin syn av församlandet och tecknandet med insegel av de 144.000 medlemmarna av det andliga Israels tolv stammar. Därpå säger han: ”Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, av alla nationer och stammar och folk och tungomål.” Dessa utgör således en hednisk skara, när de jämföres med de 144.000 andliga israeliterna. Men var befinner de sig, och vad gör de? ”Stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita fotsida kläder, och de hade palmkvistar i händerna. Och de hålla i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’”

14. Vart har dessa andra får kommit, och vilken profetia citeras nu och tillämpas på dem?

14. Har denna ”stora skara” kommit till Sion och ställt sig under den teokratiska styrelse som utövas av Jehova, av honom som sitter på den himmelska tronen? Ja, det har de, ty en av de äldre personerna identifierar skaran för Johannes med orden: ”Dessa äro de som komma ut ur den stora bedrövelsen [detta anger att de kommer mellan 1919 och striden vid Harmageddon], och de hava tvått sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de stå inför Guds tron, och de ägna helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel [på Sions berg], och den som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem.” Och nu fortsätter den äldre personen med att citera Jesaja 49:10 och tillämpar denna profetia på den ”stora skaran”, som han liknar vid får. Han säger: ”De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och varken solen eller någon förbrännande hetta skall träffa dem, ty Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” — Upp. 7:9, 10, 14—17, NW.

Behov av större område

15. Sedan när har det stått klart, vilka som utgör den ”stora skaran”; och hur visar statistiken, att den har kommit till Sion sedan dess?

15. Att synen av den ”stora skaran” nu är tillämplig på de andra fåren från alla nationer uppenbarades för kvarlevan av det andliga Israel år 1935. För att visa, hur hjordarna av ”andra får” har flockat sig till Sion sedan dess, kan vi nämna att det var 20.786 aktiva rikesförkunnare som rapporterade i Amerikas Förenta stater det året, men däremot 135.356 i april 1951. För att göra det lätt för dem att komma har Jehova berett en väg åt dem över berglika hinder, och han har byggt höga farvägar åt dem över de djupa dalarna. Hela vägen utefter har han givit dem föda; och till och med på höjderna, som syntes vara kala, har han funnit bete åt dem och har alltid försett dem med levande sanningsvatten från sitt heliga ord.

16. Från vilka trakter har Jehova fört dem tillhopa, och vilka sammankomster visar deras antal, till Sions stora häpnad?

16. Såsom profetian har förutsagt, har han från alla håll fört dem till sitt Lamms, den rätte Herdens, ena och enda hjord, från öster och väster och från norr och söder, ja, från Afrikas mörka kontinent, som i profetian representeras av sydlandet Sinim eller Syene (det nutida Assuan i Egypten). Sion, som på jorden representeras av kvarlevan av andliga israeliter, känner stor häpnad. Det kan inte förklara hur det hänger ihop med deras ankomst, eftersom det inte hade väntat dem på denna sidan om striden vid Harmageddon. ”Så sant jag lever, säger HERREN [Jehova, AS], du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.” (Jes. 49:18) Se, hur detta ådagalägges för oss vid Jehovas vittnens kretssammankomster, vid deras områdessammankomster, vid deras landskonvent och internationella konvent! Vid det internationella konventet i New York år 1950 var det 123.707 personer som söndagen den 6 augusti med spända öron lyssnade till det offentliga föredraget ”Kan ni få leva evigt i lycka på jorden?” Nationerna och deras styresmän har föraktat och avskytt tjänareklassen alltifrån dess Huvud, Jesus Kristus, ned till dess kvarleva nu, och det är inte att undra på, att de spritter till av häpnad vid den förunderliga synen. Hur illa konungarna och furstarna än tycker om det, så måste de i alla fall medge, att Jehova, det andliga Israels Helige, har varit trofast mot den tjänareklass som han har utvalt. — Jes. 49:7.

17. Vad har detta gjort nödvändigt beträffande utsträckningen av det överraskade Sions organisation?

17. Som en logisk följd av detta har organisationen blivit till trängsel fylld av människor, vilket gjort att den måste utvidgas och att grupper som blivit för stora måste delas. Resultatet är, att nya grupper bildas på nya platser för att taga emot de nya som kommer och för att bereda rum för ännu fler att träda in och så bli inlemmade i organisationen för att förkunna budskapet om frigörelse från Babylon. ”Förvisso”, säger Jehova till Sion, ”vad beträffar dina ödemarker och dina förödelser och ditt land av ruiner, förvisso skall du nu bliva för trång för dina inbyggare, och långt borta skall de vara som hava hållit på med att uppsluka dig. De barn som du blev berövad skola ännu komma att säga i dina öron: Alltför trång för mig är platsen, giv rum för mig, så att jag kan slå mig ned. Då skall du säga i ditt hjärta: Vem har fött dessa åt mig? Jag har ju varit plundrad och ofruktsam, en fånge och landsförvist. Men vem har då fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam, och var voro dessa?” Hur gripande är inte detta utrop av moderlig överraskning hos Sion över att äga denna oräkneliga mängd av barn och deras lojala följeslagare från alla nationer, stammar, folk och tungomål! (Jes. 49:19—21, Ro) Men hur åvägabringar Jehova detta?

18. Hur och före vilken tillintetgörelse åvägabringar Jehova detta?

18. Hör här: ”Så säger Herren GUD [Jehova]: ’Se, jag skall lyfta upp min hand åt nationerna, och åt folken skall jag resa upp min signal; och de skola komma med dina söner i sin famn, och dina döttrar skola bliva burna på deras axlar. Och konungar skola vara dina fosterfäder och deras drottningar dina fostermödrar; med ansiktet mot jorden skola de böja sig ned för dig och skola slicka dina fötters stoft; och du skall veta att jag är HERREN [Jehova], och ingen som förlitar sig på mig skall komma på skam.’ ” (Jes. 49:22, 23, AT; Mo) Detta bevisar att denna profetia om frigörelse av de bundna intill jordens ändar måste gå i uppfyllelse nu före striden vid Harmageddon, medan det finns icke-teokratiska nationer, folk, konungar och drottningar.

19. Kan jordiska system och styresmän hålla tillbaka dessa får, och hur har de varit lika fosterfäder och fostermödrar?

19. Inte ens medan demonerna i Satans osynliga organisation brådskande driver fram nationerna och deras styresmän till slagfältet vid Harmageddon är dessa jordiska system och styresmän i stånd till att hålla kvar de människor av en god vilja, som de själva har under sig, när dessa hör Jehovas store Tjänares befrielserop: Drag ut! Kom fram! Träd ut i friheten, ut i ljuset! Fastän de mobiliserar folken genom diktatoriska åtgärder, är de likväl tvungna att lämna ifrån sig dessa ”andra får” åt Sions teokratiska organisation. Likt fosterfäder och fostermödrar har de endast styrt och lett dessa människor av en god vilja, så att de i rätt tid kunde vara färdiga till att överlämnas åt Jehovas organisation. De är tvungna att böja sig ned och att erkänna det nederlag de har lidit i sina ondskefulla ansträngningar att hindra allt detta församlande till Signalen, som Jehova har rest upp i höjden.

20. Vad är denna Signal, och vad vittnar om att den står som härskare och att Jehova är en Gud som inte gör någon besviken?

20. Denna Signal är hans Konung, Jesus Kristus, hans store Tjänare, som utför befrielsen och som han upphöjde på tronen år 1914 till att härska mitt ibland sina fiender. (Jes. 11:10—12; Upp. 12:5; Ps. 110:1, 2) Ett av de sätt varpå han ådagalägger att han nu härskar mitt ibland sina fiender består däri, att han frigör de fångar som fienderna håller bundna inom sina olika kontrollsystem och likt en herde för dem till Sion för att tillbedja Jehova Gud i hans tempel där. På detta sätt utvidgar Sion sitt område till och med i länder som står under diktatorisk och totalitär styrelse; och Konungen, Kristus Jesus, visar på detta sätt att alla jordens styresmän, de mäktiga och de svaga, befinner sig under hans fötter likt en fotapall. Genom att han kommer Sion att överflöda av barn, får det och i synnerhet dess kvarleva på jorden ett vittnesbörd sig givet, som visar att Jehova är Gud och att de som väntar på att han skall gripa in vid sin fastställda tid inte skall komma på skam genom att bli svikna i sin förväntan.

21. Vad måste tjänareklassen och de som är förbundna med den nu göra, och vad måste ha åstadkommits, innan de upphör därmed?

21. Är du medlem av tjänareklassen, eller är du ett av de ”andra får” som samarbetar med tjänareklassen? Var då stark i tillit till Guds ord och gå åstad till det verk som han har ålagt sin tjänare att utföra i denna tid. Jehova Gud, den Allsmäktige, är med sin store Tjänare i att frigöra de bundna som ännu återstår att lösa, och det frigörelseverk som nu pågår kommer att fortsätta alltintill jordens ändar, till dess den siste av dem har blivit befriad och tar del i Jehovas tillbedjan och tjänst i hans tempel på Sion.

22. Vilket gudomligt uttalande visar om det är möjligt att få ut fler får, i synnerhet från det bundna tillståndet under totalitärt välde?

22. Tänk inte, att det är omöjligt att få ut några fler, i synnerhet från det bundna tillståndet under totalitärt välde. ”Kan byte tagas från en kämpe eller en tyranns a fångar bliva räddade? Men så säger HERREN [Jehova]: ’Ja, en kämpes fångar skola just bliva tagna och en tyranns byte bliva räddat, dina motståndare skall jag motstå, och dina barn skall jag frälsa. Jag skall komma deras förtryckare att äta sitt eget kött, och de skola bliva druckna av sitt eget blod såsom av nytt vin; då skall allt kött veta, att jag, HERREN [Jehova], är din frälsare och att jag, den Mäktige i Jakob, är din förlossare.’” — Jes. 49:24—26, AT; Mo; Maredsous.

23. Genom vilka medel och metoder fortgår alltså arbetet och utbreder sig befrielseverket till jordens ändar?

23. Må då ingen säga: ”Det kan inte ske! Det kan inte fortsätta!” Denna militariserade värld med dess tvångsuttagning till krigstjänst och lagar om allmän militär utbildning kan inte hindra Jehovas Tjänares arbete med att göra fångarna fria. Inte heller kan de förtryckande totalitära diktatorerna göra det, varken innanför eller utanför ”järnridån”. Räddningen av dem som de gör till sitt rov och som de har hållit fångna äger rum mitt för näsan på dem, vare sig den sker genom underjordiska eller genom ovanjordiska metoder. De allmänna tjänster som alla dessa styresmän gör åt folket och för vilka vi med rätta ”betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens”, av dessa ting begagnar sig tjänareklassen för att utföra Jehovas verk, i det att den nu församlar hans ”andra får” till hans teokratiska herradömes sida. Mera rum behövs för Sions barn, och detta anskaffas också. Men inte genom militära angrepp och orättmätigt intrång, inte genom invasion och tillgrepp av andra människors land, som sker med makt- och våldsmedel. Nej, utan genom fredlig utvidgning, med de goda nyheterna om frid. Sålunda beger sig de som tycker att det inte finns nog rum för dem ut som missionärer i hemlandet och som utlandsmissionärer till andra distrikt och till andra länder och upprättar där ”kolonier” för Jehovas tillbedjan. Så utbreder sig befrielseverket till jordens ändar.

24. Vad skall Jehova komma sina motståndare att göra och komma dem och även oss att inse beträffande honom?

24. Dem som motstår oss har Jehova Gud lovat att motstå. Det betyder att han är på vår sida och ger oss sitt stöd. I striden vid Harmageddon kommer han att förvirra våra förtryckare och motståndare. Han kommer att manövrera dem till att strida mot varandra och på så sätt förgöra varandra. Så kommer det att gå till, att de kommer att äta varandras kött och dricka varandras blod, och det kommer inte att ske genom någon av läkare företagen blodtransfusion i något försök att frälsa deras liv. Slutet på alltsammans kommer att bli att allt kött — våra fiender, medan de ännu är vid liv i köttet, och vi med — kommer att bringas att inse, att Jehova är den ende Frälsaren för sitt folk, för dem som kommer till Sion. Om vi håller oss fast vid honom och tjänar tillsammans med hans store Tjänare, Kristus Jesus, kommer vi förvisso att till sist få full befrielse. Ingen djävulsk makt kan förhindra det, innan vi har fått privilegiet att hjälpa till med att befria de andra.

25. Vilken hög ära har vi därför nu, och i vilken utsträckning bör vi taga del däri?

25. Vilken ära att befria Jehovas folk ur fängelset! Vid det andra världskrigets klimax torde de allierades trupper ha känt det som ett privilegium och en stor ära att få befria offren ur nazisternas koncentrationsläger och fängelser. Men hur mycket större är inte det privilegiet och den hedern att nu få befria fångar från Babylons fångahus och göra detta med fredliga medel genom Riket, och allt detta för att de skall kunna dyrka och tjäna Jehova Gud på Sions berg! Med djup uppskattning och med modig förtröstan på Gud, den Allsmäktige, må alltså tjänareklassen och dess lojala följeslagare rycka fram i befrielsearbetet alltintill jordens ändar. Sions slutliga triumf över alla fiender och motståndare är absolut garanterad tillika med en rättfärdig ny värld av ändlös frihet.

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 december 1951)