²⁶ ”Det skall ske i dagarnas slutskede, att det berg där Jehovas hus är skall bliva fast grundat ovan bergens topp, och det skall förvisso bliva upphöjt ovan höjderna, och till det skola alla nationer strömma. Och många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall förvisso avsäga dom bland nationerna och bringa ordning i förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga. O människor av Jakobs hus, kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — Jes. 2:2—5, NW.

²⁷ Så sluter de sig till dem som utgör Jehovas tecken och under.

Uttydning av innebörden i dessa tecken och under

 1. Vad för slags tecken är det ett privilegium för någon att vara, och hur beskrev Jesaja ett sådant tecken?

DET är ett glädjefyllt privilegium för vem som helst att vara ett tecken på något varaktigt gott. För människor som sätter värde på de rätta tingen är en person som tjänar såsom ett sådant tecken skön, välkommen och värd ett hjärtligt mottagande. En budbärare, som frambär goda nyheter om den sanna tillbedjan av Jehova Gud och om återupprättandet av hans teokratiska organisation på jorden, måste då vara ett skönt tecken. Genom sin profet Jesaja beskrev Jehova Gud en sådan budbärare, som skulle komma att träda fram kort efter första världskriget, medan hans vittnen ännu var i fångenskap hos denna världens krigsgalna nationer. Han sade: ” ’Fördenskull skall mitt folk känna mitt namn, ja, fördenskull på den dagen, emedan jag är den som talar. Se! Det är jag.’ Hur sköna äro icke på bergen dens fötter som frambär goda nyheter, dens som låter frid höras, dens som frambär goda nyheter om någonting bättre, dens som låter frälsning höras, dens som säger till Sion: ’Din Gud har blivit konung!’ Hör, dina egna väktare hava höjt sin röst! De hålla i med att unisont ropa av fröjd, ty det skall vara ansikte mot ansikte som de skola se när Jehova kommer tillbaka till Sion. Gläd eder, ropa unisont av fröjd, ni Jerusalems förödda platser, ty Jehova har tröstat sitt folk, han har återbördat Jerusalem åt sig.” — Jes. 52:6—9, NW.

 2. Vilka såg denne budbärare på höjderna, och hur gick det till att de såg Jehova liksom ”ansikte mot ansikte”?

² De som höll vakt för att tillvarata Guds organisations, Sions, intressen såg budbäraren, när han kom upp på höjderna. De fröjdade sig över att höra honom ropa ut till Guds organisation, Sion: ”Din Gud har blivit konung!” Hans rike är upprättat i himlarna, och regeringsmakten är lagd i Immanuels, Jesu Kristi, händer. Detta är orsaken till att han nu har åvägabragt befrielse för oss. Detta är orsaken till att han har återvänt till oss med ynnest. Inför de överflödande bevisen på Jehovas återvändande ynnest är det som om väktarna såge honom ansikte mot ansikte, när han kommer tillbaka till Sion, till sin organisation, vid vilken han har fäst sitt heliga namn. De har orsak att ropa så att alla människor får höra det.

 3, 4. a) Med vad var denne budbärare utrustad, och vem var det som sände honom? b) Genom vilken bevisföring identifierade aposteln Paulus denne budbärare i Romarna 10:12—15?

³ Nåväl, någon försåg denne budbärare med de goda nyheter som kom honom att te