Helbrägdagörelse för liv i den nya världen
”Och trådens löv voro till bot för nationerna.” — Upp. 22:2, NW.
1, 2. Vilket framtida hälsoprogram står Jehova i begrepp att ägna sig åt, och vad är det nuvarande hälsoprogrammets förnämsta ändamål?
JEHOVA Gud har utfört ett ovanligt hälsoprogram under de gångna nitton hundra åren. Nu står han i begrepp att sätta i gång ett helbrägdagörelseverk som skall bota alla människor som lever i den eviga nya världen. Det kommande hälsoprogrammet kommer att sätta alla de människor, som följer de gudomliga föreskrifterna, i stånd till att leva beständigt i fullkomligt fysiskt och mentalt välbefinnande på en jord som är fri från alla spår av sjukdom och ålderdomssvaghet.
2. De under som kommer att åvägabringas, när människosläktet återställes till fullkomlig hälsa, visades i skuggbilder genom de häpnadsväckande helbrägdagörelser som Jesus Kristus och hans apostlar utförde vid början av det hälsoprogram som har fortskridit under de senaste nitton hundra åren. Vad detta nuvarande program angår, har det speciellt syftat till att bereda somliga, en begränsad grupp individer ur människosläktet, för evigt liv i andevärlden. Det vill säga, det har pågått till särskilt gagn för den kristna församlingen på 144.000 trogna övervinnare av denna världen, som skall bli förenade med Jesus Kristus i hans himmelska rike. Men detta rike självt kommer att bli ett instrument som skänker läkedom och bot. Genom det kommer alla jordens släkter att bli välsignade med fullkomligt liv och fullkomlig lycka.
3. Genom vad blev det löpande hälsoprogrammet accentuerat mär det började?
3. Såsom det har förklarats i det närmast föregående numret av Vakttornet, blev det nu löpande programmet för den kristna församlingen vid sin start för nitton hundra år sedan accentuerat genom en del mirakulösa fysiska helbrägdagörelser. På Jesu Kristi ord eller genom hans beröring öppnades blinda ögon, uppläts döva öron, fylldes stumma munnar med artikulerat tal; den som var lytt gick omkring utan att halta och utan att behöva någon krycka, den sängliggande blev ögonblickligen frisk och steg upp, de olyckliga som var förstörda av spetälska blev renade från alla dess härjningar, de döda reste sig från sin likbår eller ur graven. Lukas, som själv var läkare, skrev betecknande om denna yttring av gudomlig terapi: ”Och Jehovas kraft var där, så att han kunde bota sjuka.” (Luk. 5:17, NW) Inte genom någon hemlighetsfull lärokurs i metafysik, mesmerism eller annan hypnotisk verksamhet, utan genom direkt förläning skänkte Jesus sina särskilt utvalda lärjungar myndighet att bota fysiskt sjuka. Med den uttryckliga befallningen, att de skulle göra detta utan att ta betalt för det! Därpå dog han martyrdöden, denne man, om vilken det hade blivit profeterat: ”Dock bar han förvisso våra sjukdomar, och vad våra smärtor angår, bar han bördan av dem, ... tuktan till vårt välbefinnande var över honom, och genom de slag han fick gives helbrägdagörelse åt oss.” — Jes. 53:4, 5, Ro; 1 Petr. 2:24.
4. Varför upphörde inte hälsoprogrammet vid Jesu död?
4. Upphörde det gudomliga hälsoprogrammet helt tvärt och för alltid vid Jesu död? Nej, Jehova Gud räddade det från att falla sönder genom att uppresa Jesus från de döda till att intaga sin plats på Guds högra sida i himmelen och där utöva all myndighet å Guds vägnar i himmelen och på jorden. Tio dagar efter det att denne förhärligade Jesus hade farit tillbaka upp till himmelen, alltså på pingstdagen, utgöt han helig ande över sina trogna lärjungar på jorden, och med den förlänade han åt många av dem den gåva som bestod i mirakulös förmåga att bota fysiska sjukdomar. På detta sätt fortskred hälsoprogrammet från himmelen bland människorna.
5. Varför sker det ingen fysisk helbrägdagörelse av gudomligt ursprung nu, och innebär detta någon verklig förlust för oss?
5. Såsom det också förklarats i det föregående numret av Vakttornet, fortfor de mirakulösa helbrägdagörelserna av mänskliga kroppar till dess den siste av apostlarna och deras kristna medhjälpare dog. Genom dessa underverk hade den kristna församlingen blivit befäst i sin tro och hade också blivit avgjort identifierad som det sanna ”Guds Israel”, vilket hade ersatt det naturliga Israels hus, detta som hade förkastat Jesus såsom Messias eller Kristus. I sinom tid lämnade den kristna församlingen barndomen bakom sig. I dag, efter ett vandringslopp som varat i nitton hundra år, befinner den sig i sin mognad eller den kristna mandomens fulla utveckling. Gud har tagit bort ifrån den en del ting som var utmärkande för dess barndom, såsom till exempel andens gåva att ögonblickligen kunna bota människans kropp och sinne. Kvarlevan av denna kristna församling, som ännu befinner sig på jorden, utövar därför inte denna andens gåva. Dess medlemmar har ingen skriftenlig orsak till att från någon källa eller genom någon kanal förvänta ett mirakel av gudomlig helbrägdagörelse i deras fall. Men detta får inte till följd någon verklig förlust eller svårighet för dem, ty deras hopp och eviga bestämmelse är av andlig, himmelsk art och inte fysisk, jordisk.
6. Har de kristna varit underkastade sjukdom, och är de det alltjämt? Hur söker de hjälp och lindring?
6. Till och med i det första århundradet, medan mirakulös helbrägdagörelse utövades, var de allra trognaste kristna underkastade fysiska sjukdomar, som var vanliga bland alla andra människor, och dog av dem. Inte alla dog en martyrs våldsamma död eller levde till den ytterligt höga ålder som beskärdes aposteln Johannes vilken erhöll Uppenbarelsen och kan ha dött av ålderdomssvaghet. Kristna som var begåvade med makt att bota sjuka var inte bemyndigade till att bruka förmågan på sig själva eller låta sina på liknande sätt utrustade bröder bruka den på dem till vederkvickelse, välbefinnande och bekvämlighet för de kristna. Inte heller bad de om att på detta mirakulösa sätt få sina fysiska organismer helbrägdagjorda. De använde tillförlitliga läkemedel eller tog de praktiserande läkarnas tjänster i anspråk. Likaså sker det i våra dagar, långt efter det att andens gåva att förläna fysisk helbrägdagörelse har upphört, att trogna kristna blir sjuka eller faller offer för de mest framträdande åkommorna i dessa tider. Också de söker hjälp och lindring på förnuftigt sätt.
7. Bör ovanliga fall av tillfrisknande i vår tid betraktas som gudomlig helbrägdagörelse?
7. Ibland underkastar man sig kirurgiska operationer som en sista utväg. Patientens liv hänger på en tunn tråd. Det verkar mycket osannolikt att han skall bli frisk. Man har nästan alla skäl till att förtvivla om hans liv. Men så kommer det till en vändpunkt, och den sjuke eller föremålet för operationen repar sig och återtar sin förra verksamhet. Bör vi betrakta detta tillfrisknande, därför att det verkar så förunderligt, som ett fall av gudomlig helbrägdagörelse nu på 1900-talet? Den återställde kanske känner det så. Han talar om sin tacksamhet mot Gud och beskriver sitt tillfrisknande i ordalag som gör det till ett fall av gudomlig helbrägdagörelse. Han säger att Gud har varit barmhärtig mot honom och skonat hans liv särskilt för det ytterligare arbete som Gud har tillämnat åt honom.
8. Vilka förnuftiga argument vederlägger denna uppfattning?
8. Men om Gud botade honom, dvs. om det var ett fall av gudomlig helbrägdagörelse, varför behövde då denne kristne taga sin tillflykt till läkare och de mediciner de ordinerar: Eller varför behövde han samtycka till en operation och kanske bryta mot Guds lag och taga emot en blodtransfusion eller en injektion av blodplasma? Föregicks gudomlig helbrägdagörelse i den apostoliska tiden, då denna helbrägdagörelse var ett verk av Guds ande, av sådana åtgärder? Inte alls. Då på den tiden var Guds underverk direkta och ögonblickliga och behövde inte understödjas av mänskliga läkare och medicinska läkemedel, utan trädde till där dessa hade misslyckats. Men så är det inte i våra dagar. När en kristen får erfara ett ovanligt tillfrisknande från en sjukdom och får leva vidare, bör han därför inte intala sig, att detta skett genom särskilt ingripande från himmelen. Människor utanför den kristna församlingen blir också återställda på ett oväntat, märkvärdigt sätt. Därtill måste man tänka på att medan en kristen kan på ett förbluffande sätt ha blivit ryckt ur dödens käftar, har en annan kristen eller många andra kristna under liknande omständigheter inte haft så stor framgång, utan har dukat under för den svåra fysiska påfrestningen. Hur förhåller det sig alltså? Log den gudomliga ynnesten mot den som fick sina fysiska krafter återupplivade och som återvände till normal hälsa och verksamhet? Och visade den däremot en bister uppsyn mot dem som inte uppnådde fysisk förbättring och som levde ett tynande liv, blev sämre och slutligen dog av sin åkomma eller operation? Det skulle inte vara rättvist att säga så, i synnerhet då de som dukade under var precis lika trogna och Gud hängivna som den som tillfrisknade på ett ovanligt sätt.
9. Vad visar ytterligare, att det inte är något tecken på Guds misshag eller på att han inte ägnar fallet sin uppmärksamhet, om någon inte blir frisk?
9. Kom ihåg att kort efter det att Gud hade visat sig för Jakob och tillkännagivit att dennes namn därefter skulle vara ”Israel”, kom Jakobs älskade hustru Rakel i svår barnsnöd, när hon födde sin andre son, Benjamin, till världen, och dog därav. Inte som något tecken på gudomligt misshag, det kan vi vara säkra på. (1 Mos. 35:9—20) Vid 147 års ålder blev Jakob själv sjuk och dog av sin sjukdom. Men inte därför att Gud hade tagit sin ynnest ifrån honom, ty Jakob förblev en Guds profet ända till slutet. Han blev balsamerad av Egyptens läkare. (1 Mos. 47:28 till och med 48:1; 49:33 till och med 50:3) Elisa blev också angripen av en sjukdom som vållade hans död, men han profeterade på dödsbädden såsom ett av Jehovas vittnen. (2 Kon. 13:1—20) Det är också möjligt att Timoteus’ magbesvär och hans ofta återkommande sjukdomsfall följde honom till hans död och att det vin som Paulus rådde honom att dricka endast tjänade till att ge honom någon lindring. (1 Tim. 5:23) Att någon dukar under för en operation eller en sjukdom är alltså inget tecken på Guds misshag eller brist på intresse och uppmärksamhet. Lika litet som ett fenomenalt tillfrisknande får uttydas såsom hans särskilda ingripande och ynnest. Vi måste vara förnuftiga och balanserade i sinnet. Kom ihåg att det finns många kroppsliga faktorer och beledsagande omständigheter, som medverkar till att föra någon igenom en operation eller en allvarlig sjukdom som hårt ansätter honom, men som inte är tillfinnandes i deras fall som dukar under.
10. Är det lämpligt att tala om sjukdom i bön? Inom vilka gränser?
10. Detta betyder inte att vi inte bör vara tacksamma mot Gud och ge uttryck åt vår tacksamhet mot honom, om vi är på bättringsvägen. Inte heller betyder det att vi inte får lägga fram saken för Honom i bön, när vi är sjuka eller våra älskade medkristna är sjuka. Varenda omständighet och angelägenhet i vårt liv är en sak som vi kan lägga fram för honom i bön. Likväl får vi inte bedja om gudomlig helbrägdagörelse och förvänta sådan, även om vi såsom grund brukar Jesu ord: ”Om ni förbliva i förening med mig och vad jag säger förbliver i eder, bed då om vadhelst ni önska, och det skall ske för eder.” (Joh. 15:7, NW) Vi vet vad Jesus sade med avseende på sina efterföljare och den tid som nu är, och det var ingenting beträffande mirakler på hans nutida efterföljares fysiska organismer.
11. Vad kan vi med rätta bedja om under sjukdom? Och om vi dör, vem tillhör vi då fortfarande?
11. Det som vi med rätta kan bedja om är att vår himmelske Fader skall hjälpa oss att uthärda i kristlig styrka under sjukdom eller kroppslig försvagning. Vi kan bedja honom hjälpa oss att handla som trogna vittnen under alltsammans, att inte förlora tron på honom, att inte lida någon andlig skada på grund av det vi får gå igenom. Vi kan bedja att vi må bli vägledda i bruket av rätta botemedel, som finns tillgängliga, eller i fråga om tillbörlig läkarbehandling. Också under sjukdom kan vi låta vårt ljus lysa. Vårt åliggande är att ”predika ordet, enträget hålla på med det i gynnsam tid, i svår tid”. (2 Tim. 4:2, NW) Det har funnits fall, där de fysiskt skröpliga har blivit bättre i kroppsligt hänseende genom att bevisa sitt nit för hans Rike och aktivt ge sig ut i tjänsten på fältet, fastän svag hälsa tycktes förbjuda det. Låt oss komma ihåg, för att citera aposteln, att ”både om vi leva, leva vi för Jehova, och om vi dö, dö vi för Jehova. Därför, både om vi leva och om vi dö, tillhöra vi Jehova. Ty för detta ändamål dog Kristus och fick liv igen, att han skulle vara Herre över både de döda och de levande.” (Rom. 14:8, 9, NW) Den trogne kristne som inte blir frisk igen, utan dör tillhör alltså fortfarande Herren Jesus.
Att skjuta skulden på djävulen
12. Till vems fall hänvisar några för att förfäkta, att Satan har sin hand med i spelet vid sjukdom och olyckshändelser?
12. Några kommer nu att framställa den frågan: Är det inte Satan, djävulen, som kommer oss att bli sjuka och så gör det svårt för oss att utföra vårt uppdrag? Är det inte han som kommer Jehovas trogna att råka ut för dödsolyckor eller för olyckshändelser som omintetgör deras vidare användbarhet i hans tjänst? Till stöd för ett jakande svar anför de Jobs fall. Där vållade Satan att eld föll ned från himmelen och förtärde Jobs stora fårhjordar och deras vaktare och även att en våldsam storm träffade det hus där hans tio barn höll gästabud, och kom det att falla omkull över dem så att de blev dödade. Dessutom slog denne onde fiende Job med en fruktansvärd sjukdom, som från hjässan till fotabjället betäckte honom med frätande, kliande bölder.
13, 14. Varför förser oss inte Jobs fall med den måttstock, varmed vi kan mäta alla fall?
13. Men Jobs fall förser oss inte med den måttstock varmed vi kan mäta alla fall av sjukdom och olyckshändelse. Job gjordes till ett särskilt försöksfall. Först riktade Jehova Satans uppmärksamhet på Jobs ostrafflighet, och därpå anklagade motståndaren Job för att tjäna Gud för självisk fördels skull, emedan Gud hade omslutit honom, och allt det goda han ägde med gudomligt beskydd, så att det var lyckobringande för Job att tjäna Gud. Men om nu Gud avlägsnade detta beskydd och läte Satan komma vid Job i fråga om dessa själviska fördelar, så skulle denne taga avstånd från Gud och förbanna honom mitt i ansiktet. När Job vägrade att låta sig pressas till denna otrohet genom förlusten av egendom och barn, förskaffade Satan sig tillåtelse att komma vid Jobs hud och kött och hota hans liv med en obotlig sjukdom. Till allt detta kom att Jobs egen hustru vände sig emot honom och tre av hans framträdande vänner fördömde honom såsom en skrymtare, som var hemsökt av Jehova Guds rättvisa hand. Men dessa intensiva prov från djävulen lyckades inte rubba Job från hans ostrafflighet. Satans utmaning till Gud beträffande denne gudaktige man blev alltså tillbakaslagen, och Gud, den Allsmäktige, helade Job mirakulöst och mer än gottgjorde Job för allt vad denne förut hade förlorat under det avgörande provet.
14. Det är sant att vi kristna en och var står på prov i fråga om vår ostrafflighet mitt i denna fientliga värld. Men ingen bör mena att han är av sådan vikt och betydelse, att han blir utvald och gjord till ett särskilt försöksfall, liksom Job blev. Om det förhölle sig så, då skulle vi få lov att utsträcka den profetiska bilden med Job till att i alla detaljer vara tillämplig på varje enskild kristen. I så fall skulle varje kristen få lov att i detta livet få återställt åt sig dubbelt så mycket som han har förlorat genom olyckshändelser som Satan har satt i scen. Han skulle få lov att erfara mirakulös gudomlig helbrägdagörelse och efteråt leva ett långt liv vid god hälsa som en motsvarighet till Jobs 140 år efter det han blivit frisk. — Job, kap. 1, 2, 42.
15. Vilka var Job en bild av, och vad visade därför hans prov i en skuggbild?
15. Dessutom blev det prov som kom över Job tillstått av Gud och blev nedskrivet för att tjäna som en profetia. Det utgjorde en skuggbild av hur Jobklassen, vilken började med Jesus själv (som aldrig blev sjuk), skulle av Satan sättas på prov med avseende på sin ostrafflighet gentemot Gud. Detta prov skulle emellertid inte ske genom bokstavliga olyckshändelser, förluster och förskräckliga sjukdomar, vilket allt åsamkats av Satan. Nej, utan genom förföljelser och motstånd från denna världen, varigenom vi skulle komma att förlora nära vänner och medarbetare och komma att framstå i en vanhedrande och felaktig dager inför världen och te oss vämjeliga i dess ögon, så att den skulle anklaga oss för att vara religiösa skrymtare och föremål för Guds förbannelse. Som till exempel när kristenhetens ortodoxa religiösa system anklagar oss för att vara hädare och sådana som hatar alla; här för att vara nazister, fascister och imperialister, och där för att vara kommunister. Jobs mirakulösa återställelse var därför en skuggbild, inte av att våra fysiska krämpor botas av Gud och att vi göres immuna för vidare olyckshändelser, utan av hur Gud, den Allsmäktige, skulle återställa den trogna kvarlevan av sina smorda vittnen till sin ynnest och skulle motverka alla de falska anklagelserna mot hans tjänare och de felaktiga framställningarna om dem inför alla människor av en god vilja.
16. Varför är exemplen med kvinnan, som hade en svaghetsande, och Paulus’ törntagg i köttet inte några bevis för att Satan har sin hand med i all sjukdom?
16. Låt oss alltså se sunt på sjukdom och olyckshändelser. Det finns mångt och mycket utom sjukdom och olycksfall, som Satan kan begagna för att sätta vår ostrafflighet på prov. Visserligen sade Jesus: ”Var det icke tillbörligt att denna kvinna, som är en Abrahams dotter och som Satan har hållit bunden — tänk, i aderton år! — skulle bliva löst från denna boja på sabbatsdagen?” Men vi lägger märke till att berättelsen säger att kvinnan hade en ”svaghetsande” och tydligen var under en demons välde, vilken inte ville tillåta henne att räta upp sig. (Luk. 13:10—16, NW) Det är också sant att Paulus talade om sin ”törntagg i köttet” såsom en ”Satans ängel, till att hålla på med att slå mig”; men detta var inte en sjukdom eller olyckshändelse, såsom vi förklarade i vårt närmast föregående nummer av Vakttornet. Vad törntaggen än bestod i, så var den något som motståndaren Satan inverkade på för att göra saker och ting svåra för Paulus och för att plåga honom. Så kan det också vara med krämpor och olyckshändelser när det gäller oss. Medan vi visserligen inte kan skjuta skulden för dem på Satan, kan han dock begagna dem, sedan de väl har drabbat oss, till att plåga oss, försvaga vår tro på Gud, bryta ner vår nitälskan i Guds tjänst, komma oss att förlora Guds ande och ge upp.
17. Framkallar normala orsaker samma skadliga verkningar hos kristna som hos andra? Får människor sina kroppar förändrade på något sätt, därför att de blir kristna?
17. Sjukdomar och olycksfall har sina normala orsaker. Dessa orsaker vållar samma följder i hängivna kristnas liv som i oinvigda världsmänniskors liv. När hedningarna i Lystra i Mindre Asien ville tillbedja Paulus och Barnabas som gudar, därför att dessa hade utfört kraftgärningar, sprang Paulus och Barnabas ut bland folket och protesterade: ”Män, varför göra ni detta? Vi äro också människor, skapelser som äro lika skröpliga som ni.” (Apg. 14:8—15, NW) Och vi kan alla instämma med psalmisten David, när han säger: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) Gud utför alltså inte något mirakel och förändrar en individs kroppsliga organism på något sätt, därför att denne tror de goda nyheterna om Guds rike och inviger sig åt att följa i Jesus fotspår. Men denne individ kan bli i stånd till att förlänga sitt liv genom att hädanefter som kristen leva på ett bättre sätt, både moraliskt och fysiskt, emedan han inhämtar mer och mer av sanningen och behandlar sin kropp på ett tillbörligt sätt och inte missbrukar den, som de som lever i världen gör med sina kroppar. Osjälvisk verksamhet i Guds tjänst gör en gott i både sinne och kropp. Att studera Guds ord och tillämpa det i ord, tanke och handling har en hälsosam verkan på en i varje avseende. För att citera Salomo: ”Frukta Jehova och gå ifrån det onda; det skall bliva till hälsa för din navel och till märg för dina ben.” — Ords. 3:7,8, AS.
18. Vad är det, snarare än Satans direkta ingrepp, som kan framkalla sjukdom hos vilka som helst utan åtskillnad?
18. All den sjukdom som har gjort sitt inträde på jorden har kommit som följd av den ursprungliga överträdelsen av Guds lag. Likaså beror i våra dagar sjukdom och ohälsa på någon överträdelse av Guds lagar beträffande fysiskt välbefinnande. De beror inte på något direkt ingripande från Satans sida. Åtskilliga av oss kan ärva benägenhet för vissa kroppsliga åkommor, och dessa kan ge sig till känna sedan vissa orsaker har lett dem till att utveckla sig och bryta ut. Låt oss säga, att en farsot härjar i landet. En världsmänniska med en frisk konstitution kan komma igenom den alldeles oberörd, medan däremot en trogen kristen kan insjukna i den och dö eller ha mycket svårt för att repa sig. Orsaken härtill kan ligga helt och hållet i den svagare kroppskonstitutionen och i obekantskap med vilka försiktighetsmått han skall vidtaga för att inte bli smittad. Detta är alltså naturliga, fysiska processer, som kan verka hos alla och envar, oavsett vilken tro man har. Det skulle vara oförnuftigt att direkt ge djävulen skulden.
19, 20. Om inte Satan är orsaken till olyckshändelser, vad är det då, utan att undantag göres för någon människa?
19. På samma sätt förhåller det sig med olyckshändelser. Dessa har i allmänhet sin grund i vårdslöshet. Under samma omständigheter kommer vårdslöshet från någons sida att resultera i samma olyckshändelse. En buss lastad med konventbesökare är på hemväg med dem, och chauffören somnar vid ratten. Det blir en katastrof, många dödas och alla andra blir skadade. Aha, det är djävulens fel! Nej, felet ligger snarare i chaufförens vårdslöshet och tanklöshet. Ett annat exempel: En billast med vittnen, som har varit ute i tjänsten på fältet och kungjort nyheterna om Riket, far sedan i väg på en liten utflykt och parkerar vid en vägkurva. En annan bil rundar kurvan och gör av farten en alltför vid sväng och törnar emot den parkerade bilen och dödar alla dem som sitter i den. Djävulens verk? Nej! Brist på eftertanke och försiktighet i en kurva.
20. En kristen stiger på en lös matta på ett nybonat golv, halkar, faller och bryter höften. Skall djävulen ha skulden? Nej, ty vilken annan som helst som hastigt stiger på den mattan på det hala golvet skulle ha blivit utsatt för detsamma, till och med den som vore en favorit hos djävulen. Två kristna gifter sig och önskar förbli barnlösa för att ha större handlingsfrihet utan bekymmer och bördor. Till deras förskräckelse och trots all deras försiktighet infinner sig plötsligt ett ovälkommet barn! De påstår att det var Herren som ledde dem till att träffa varandra och bli gifta, men vad det här barnet angår, var det djävulen som överlistade dem för att lägga hinder i vägen för deras tjänst för Gud. Men om de inte ville ha barn, varför gifte de sig då för det första? Är inte äktenskapets egentliga uppgift att sätta barn i världen? Genom att gifta sig satte de sin frihet till tjänst i fara och blottställde sig för de bördor och förpliktelser som barn för med sig. Nej, det var inte Satan som utrustade män och kvinnor med fortplantningsförmåga. Det var inte han som gav upphov åt detta barns liv, ett liv som kristna föräldrar bör betrakta som ”heligt” i Guds ögon. (1 Kor. 7:14) Nej, barnet var ingen ”olyckshändelse”. Försök inte bedraga dig själv angående verkan av naturens lag, som Gud, Skaparen, har fastställt på ett oföränderligt sätt i den mänskliga organismen. Denna lag verkar där all din försiktighet kanske inte är tillräckligt finurlig för att hindra dess verkan.
21. Bör de kristna förvänta, att vissa vanliga fysiska förhållanden skall resultera annorlunda för deras del än för andras? Motivera ditt svar.
21. Klenhet och ohälsa, elakartade sjukdomar, olycksfall och ålderdom kan alltså förväntas ha sin vanliga gång bland hängivna kristna liksom bland de övriga människorna. När kroppen blir gammal och inte längre har ungdomens förmåga till självläkedom eller till att bygga upp nya vävnader, då kan den förväntas falla ihop, vare sig det är fråga om en kristen eller en icke kristen. Isak, Abrahams son, blev blind på sin ålderdom och var utan syn i omkring 50 år, trots det att han var en förebild av Jesus Kristus. (1 Mos. 27:1, 21—23; 35:28, 29) Vi kan försöka lappa ihop den utslitna kroppen, men om mediciner, behandling av specialister eller en operation inte lyckas lägga en aln till den gamle kristnes livslängd, så är det inte direkt hans fel. När dessa åtgärder slår slint, bör han dock inte hoppas på eller bedja om gudomlig helbrägdagörelse. Det har för länge sedan blivit ett avbrott i denna verkan av den heliga anden gentemot de kristna. Ni kommer kanske ihåg hur Gud vred tidens solvisare tillbaka femton år för konung Hiskia och hur profeten Jesaja lade ett fikonplåster på Hiskias elakartade böld som en symbol av Guds kraft att hela. (Jes. 38:1—22) Men vi lever inte längre i de dagar då det fanns profeter och apostlar, som var utrustade med makt att bota på övernaturligt sätt. Vi bör därför inte förvänta eller bedja om något märkvärdigt och ovanligt endast därför att vi är trogna kristna.
22, 23. Kan någon komma att duka under för döden under striden vid Harmageddon av naturliga orsaker? Och skulle det ange, att en dom hade blivit verkställd på dem?
22. När den annalkande striden vid Harmageddon bryter ut i sitt raseri och med sina förödelser, kommer många hängivna kristna att vara gamla eller i ett skröpligt tillstånd. Därför kan det hända, medan denna strid pågår med alla de förhållanden som den kommer att frambringa på och omkring jorden, att många kristna som är ålderstigna, svaga till sin konstitution eller har dåligt hjärta kan komma att dö av idel naturliga orsaker. När vi läser de profetiska skildringarna av denna strid, t. ex. Psalm 46, som talar om hur jorden skall omvälvas och bergen vackla ner i havsdjupet, medan dess vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror, kan vi förstå att det kommer att bli en tid som blir påfrestande för hjärtat och det fysiska tillståndet hos till och med de mest härdade. Vi kan bli tvungna att utstå många umbäranden och svårigheter tillsammans med världens människor, däribland inskränkningar i fråga om livsmedel, risk för övergrepp från de hjärtlösa elementens sida osv., så det kommer att bli en tid av spänning och ansträngning, som till det yttersta prövar våra fysiska krafter. På grund av sitt fysiska tillstånd, sin ålder eller andra omständigheter kan några komma att visa sig vara lika litet i stånd till att uthärda Harmageddonslagets vedermödor som andra.
23. Men att trogna vittnen för Jehova dör då, helt enkelt därför att deras kroppar inte kan stå ut, kommer inte att utgöra någon dom över dem, som innebär att Jehovas himmelska härskaror har avrättat dem. De kommer att duka under för döden i sin trohet, varigenom Gud blir hävdad och upphöjd, och deras död kommer inte att betyda deras utplånande för alltid, utan den kommer att medge en uppståndelse i den nya värld som följer efter striden vid Harmageddon. Men om det behagar Gud, kan han på ett från det normala avvikande sätt ge till och med de svagaste bland sitt trogna folk kraft att med livet i behåll gå igenom alla de påfrestningar som den tidens exempellösa nöd och vedermöda kommer att medföra. Att över huvud taget några av hans folk överlever kommer att bero på att han har bevarat dem mitt under den tillintetgörelse som han verkställer på alla sina fiender.
24. Hur bör vi då handla med avseende på hälsa och säkerhet?
24. Medan vi är verksamma i Guds tjänst, bör vi försöka på bästa sätt sköta vår hälsa och vår fysiska livskraft och akta oss för omåttlighet, risker och olyckshändelser så långt det är oss möjligt. Detta är försiktighetsmått av samma slag, som när vi låser dörrarna, stänger och bommar för fönstren, reglar källardörren och vidtar andra åtgärder för att hindra tjuvar från att komma in i våra hem. Och sedan får vi med förtröstan lägga det övriga i vår himmelske Faders och Beskyddares hand. Om vi emellertid kommer i faror på grund av vår trohet i hans tjänst, måste vi taga emot vad han än i enlighet med sin vilja låter komma, och vi kan tacka honom för att han räddat oss ur faror, som vi varit medvetna om. Tag inga onödiga risker. Sätt inte Jehova på prov på ett oberättigat sätt. ”Därför, vare sig ni äta eller dricka eller göra någonting annat, gör allting till Guds ära.” ”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ såsom för Jehova och icke för människor.” — 1 Kor. 10:31; Kol. 3:23; NW.