Lärda av Jehova
”’Och de skola alla bliva lärda av Jehova.’ Var och en som har hört Faderns undervisning och har lärt kommer till mig.” — Joh. 6:45, NW; Jes. 54:13, AS.
1. Hur har Jehovas organisation varit ofruktsam?
I DET närmast föregående numret av Vakttornet företog vi en undersökning av det 54:e kapitlet i Jesajas profetia, och nu fortsätter vi med att granska frågorna om den undervisning från Jehova som Sions barn får. När? Hur? Vilka? Kan vi få del däri? Vi har sett att Jehovas härskardöme och tillbedjan är direkt förbundna med dessa ting. Jesus insåg, att tid måste förflyta, innan den tidpunkt inträffade, då Guds rike enligt Hans bestämmelse skulle komma att härska. I Lukas’ 21:a kapitel läser vi Jesu ord: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade. Jag säger eder i sanning: Detta släktled skall ingalunda försvinna, förrän allt inträffar.” (Luk. 21:24, 32, NW) Det är alltså tydligt, att till dess den tid skulle komma, då Guds genom Kristus Jesus styrda rike skulle upprättas, vilket vill säga då Riket skulle födas, framställes Jehova Guds stora universella organisation med rätta såsom en ofruktsam kvinna, såsom en hustru utan det önskade barnet, en organisation som ännu inte lyckats frambringa det som är dess uppgift med avseende på jorden.
2. Vilka är de omständigheter, i samband med Israels härskardöme och de historiska fakta, som i förening hjälper oss att avgöra, när ”nationernas fastställda tider” började?
2. I det forntida Israel var Jerusalem dess huvudstad, Sion var borgen eller citadellet i Jerusalem, och detta namn, Sion, användes också om staden i sin helhet. Sion var stadens förnämsta del och som sådan sätet för Jehovas konungadöme över denna jämförelsevis lilla del av jorden. Israels konungar satt på Jehovas tron. (1 Krön. 29:23, AS) Åt och genom dem blev ett evigt härskardöme utlovat, och likväl fick detta rike, som var en förebild, ett våldsamt slut år 607 f. Kr. (2 Sam. 7:12—16) Emot detta Israels otrogna och likväl förebildliga rike och dess ogudaktige härskare riktade Jehova sitt ord genom sin profet Hesekiel: ”Därför säger Herren [Jehova] så: Eftersom I haven uppväckt minnet av eder missgärning, i det att edra överträdelser hava blivit uppenbara, så att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppväckt, därför skolen I komma att med makt ryckas bort. Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag kommer, när din missgärning har nått sin gräns, så säger Herren [Jehova]: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu är skall icke förbliva, vad det är; vad lågt är skall upphöjas, och vad högt är skall förödmjukas. Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; också detta skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt därtill, den som jag har givit det åt [och jag skall giva det åt honom, AS].” (Hes. 21:24—27) Så började ”nationernas fastställda tider”, vilka skulle löpa under en bestämd tidrymd och skulle nå sin gräns med upprättandet av Guds motbildliga teokratiska rike över jorden, med att Jehovas stora universella organisation, hans rättfärdiga kvinna, Sion, hans hustru, födde gossebarnet, Riket. Under den tid som skulle förflyta, innan detta inträffade, skulle Sion vara som en ofruktsam kvinna.
3. Som vad utmärkes året 1914 e. Kr. genom både bibelns och historiens vittnesbörd?
3. Tidigare har i Vakttornets spalter och i Sällskapet Vakttornets övriga publikationer bevis framlagts för att 1914 e. Kr. var det år, då ”nationernas fastställda tider” slutade och Jehova Guds rike föddes, och dessa bevis har varit grundade på Skriften och på historiska händelser som tilldragit sig för mer än tjugofem århundraden sedan och i våra dagar. Medan Sion var barnlöst, vad gossebarnet Riket beträffar, satte sig Guds förordnade Konung ned, om man så får säga, och väntade. ”Jehova säger till min Herre: Sitt på min högra sida, till dess jag gör dina fiender till din fotapall. Jehova skall utsträcka din krafts spira från Sion: Härska mitt ibland dina fiender.” — Ps. 110:1, 2, AS.
4. Vilken i rätt tid inträffad födelse ger betydelse åt årtalet 1914?
4. Att Kristus Jesus insattes såsom Guds himmelske konung på hans heliga berg, det himmelska Sion, för att härska innebär att Sion frambringar eller föder: ”Likväl har jag insatt min konung på mitt heliga berg Sion. Jag vill förtälja om vad beslutet är; Jehova sade till mig: Du är min son, i dag har jag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig nationerna till arvedel och jordens ändar till egendom.” (Ps. 2:6—8, AS) Riket födes alltså i himmelen, i kraft av att den himmelske konungen tar sin makt i besittning vid den av Jehova bestämda tiden. Det är en framgångsrik födelse, en som sker i rätt tid. Den utgör orsaken till den största glädje både hos Fadern, modern, det nyfödda väldets konung och alla som inser att det har blivit fött och som är för det. Kristus Jesus såg fram emot denna tid, och om detta säger aposteln Paulus: ”Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” — Hebr. 12:2, NW.
5. Hur är Jehovas hustru, hans organisation, framställd i Uppenbarelsebokens 12:e och 19:e kapitel, och vad åstadkommer hon?
5. Det 12:e och 19:e kapitlet i Uppenbarelseboken talar om hur denna glädje blev verklighet. När vi läser Uppenbarelsebokens profetia, bör vi ha Guds kvinna, hans organisation, och hennes gossebarn, Riket, i minnet. ”Och ett stort tecken syntes i himmelen, en kvinna, klädd med solen, och månen var under hennes fötter, och på hennes huvud satt en krona av tolv stjärnor, och hon var havande. Och hon ropar högt i sina smärtor och i sin vånda för att föda. Och hon födde en son, ett gossebarn, som är bestämd till att som en herde vakta alla nationer med en järnstav. Och hennes barn blev bortryckt till Gud och till hans tron. Och jag hörde likasom en röst av en stor skara och ett ljud av många vatten och ett ljud av starka dunder. De sade: ’Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung. Låt oss fröjdas och vara övermåttan glada och låt oss giva honom äran, ty Lammets bröllop har kommit, och hans hustru har gjort sig redo.’ ” (Upp. 12:1, 2, 5 ; 19:6, 7; NW) Således utgör gossebarnets födelse slutet på Guds kvinnas ofruktsamhet i fråga om hans rikes styrelse över jorden. Det finns arbete att utföra under den himmelska Rikes-organisationen med avseende på de kristna och alla människor med en god vilja och ett ärligt hjärta, som kan bli kristna, dvs. som kan komma att ta del i det som nu borde vara ordningen för dagen, nämligen Jehovas tillbedjan. Detta arbete måste utföras, medan den gamla världens onda organisation ännu existerar.
6. Hur visas denna stora händelse i Jesajas 66:e kapitel?
6. Ingen profetia förutsäger ensam alla de händelser som har med saken att skaffa och inte heller alla Guds handlingar, utan många profetior brukas, alla i överensstämmelse med varandra, alla till Jehovas namns lov och pris. Den profet som brukades av Gud till att skriva Jesajas 54:e kapitel skrev också om födelsen av Sions avkomma i det 66:e kapitlet, där vi läser: ”En röst från templet, en Jehovas röst. ... Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte? Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget, men icke giva kraft att föda fram det? säger [Jehova], Eller skulle jag giva kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud. Glädjens med Jerusalem och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär; jublen högt med henne, alla I som haven sörjt över henne. Så skolen I få dia eder mätta vid hennes hugsvalelses bröst; så skolen I få suga med lust av hennes rika barm. Ty så säger [Jehova]: Se, jag vill låta frid komma över henne såsom en ström.” (Jes. 66:6—12, v. 6 enligt AS) I förbigående sagt visar denna Jesajas profetia bland annat, i överensstämmelse med Guds ord i övrigt, hur ytterligt omöjligt det är att Jehova Guds kvinna skulle vara kvinnan Maria, som födde barnet Jesus.
7. a) Vad är det för ovanligt med Sions gossebarns födelse? b) ”Vem har hört n&got sådant?”
7. Vad är det för ovanligt med födelsen av Sions gossebarn? Jo, detta: barnet födes, innan hennes vånda kommer. År 1914, vid den tid som Gud själv hade bestämt, frambragtes Riket av hans organisation Sion genom att Jehova insatte sin Konung, Kristus Jesus, på hans tron till att härska mitt ibland sina fiender. ”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt?” Ingen! Det är exempellöst bland världens nationer. Vidare blev, såsom Jesaja förutsade, Riket fött utan födslovånda, och därefter följde vånda, med vilken Sion födde fram sina barn, inte gossebarnet, utan barn i flertal.
8. Hur visas det i Uppenbarelseboken 12, att Rikets födelse förvisso skulle ske?
8. Vi har läst i Uppenbarelseboken 12, att Guds kvinna var färdig att ge liv åt sonen, Riket, och att hon vid den tiden ropar högt i sina smärtor och i sin vånda för att föda. Skriftstället i Uppenbarelseboken visar att tiden var inne, då Guds universella organisation skulle föda fram Riket, och att födelsen var oundviklig. Födelsen måste följa, ty hon framställes såsom ansatt av smärtor och vånda för att föda. Därför säger Jehova genom Jesaja: ”Skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget, men icke giva kraft att föda fram det?” Jehova ger verkligen kraft till att föda fram det.
9. I vilken ordning kommer de profeterade händelserna i Jesaja 66?
9. Någonting annat visas emellertid i Jesajas 66:e kapitel, nämligen den ordning, vari vissa händelser inträffar. Utan vånda, eller före den stora vånda eller nöd, som följde, föddes Riket år 1914, när Kristus tog sin makt att regera i besittning. Därefter kom, både i himmelen och på jorden, vånda, ångest, nöd, födslosmärtor över Guds organisation. Vad var det som framkallade detta? Tre ting: 1) ett krig i himmelen, 2) förföljelse mot de kristna på jorden, 3) deras andliga rening.
10. Vilka händelser, som medförde ”vånda”, följde på Rikets födelse?
10. Vänder vi oss så åter till Uppenbarelseboken 12, läser vi, att efter Rikets födelse ”bröt krig ut i himmelen: Mikael och hans änglar kämpade med draken; och draken och dess änglar kämpade, men den fick icke överhanden, icke heller fanns längre en plats för dem i himmelen. Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom. Och jag hörde en hög röst i himmelen säga: ’Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet.’” (Upp. 12:7—10, NW) Händelserna på jorden är en reflex av det som sker i himmelen. Lägg därför märke till följande: ”När nu draken såg att den var nedslungad till jorden, förföljde den kvinnan som hade fött gossebarnet. Och draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.” — V. 13, 17, NW.
Stora krav på den äkta mannen
11. Vad visar de verkliga förhållandena under de sistförflutna trettionio åren i fråga om förföljelse mot kristna?
11. Detta är något häpnadsväckande! Det visar, att efter Guds rikes födelse år 1914 och konungens aktion i himmelen mot Guds fiende, Satan, djävulen, anstiftar draken en hätsk förföljelse mot alla som tillbeder Gud och som är av Guds organisations säd eller blir dess barn. De verkliga förhållanden, som är kända av alla som är förtrogna med de sistförflutna trettionio årens historia, bevisar att varje man, kvinna och barn, som vågar ta ståndpunkt för tillbedjan av den sanne Guden, Jehova, och för hans ords rättfärdiga principer och som förfäktar hans rike under Kristus Jesus, med absolut säkerhet blir föremål för drakens hat och för angreppen från hans organisation, världens organisation, med dess religiösa, politiska, finansiella och militära element.
12. Hur sammanfaller det stora tecknet, som omtalas i Matteus 24, med Sions vånda?
12. Sällskapet Vakttornet har tidigare och i andra publikationer många gånger i detalj avhandlat den underbara profetia av Jesus, som vi finner i Matteus’ 24 :e kapitel, och andra besläktade skriftställen, vilken profetia omtalar ett stort tecken, som är sammansatt av många delar och till fullo motsvaras av förhållandena och händelserna sedan 1914. Vi bör ge akt på, att i detta tecken, som utmärker Kristi Jesu regering, är också följande inbegripet: ”Då skola människor överlämna eder åt bedrövelse och skola döda eder, och ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull.” Och likväl heter det: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet [den slutliga tillintetgörelsen av den onda världsorganisationen] komma.” (Matt. 24:9, 14, NW) Vad tiden angår är det alltså efter Rikets födelse och sedan svårigheterna och nöden över de verkliga kristna på jorden har börjat som Sions barn födes. Ty ”Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte”. — Jes. 66:8.
13, 14. Återge var och en av de berättigade frågor som här framställes, tillika med det svar på var och en av dem som vi nu kan ge.
13. ”Han kommer den ofruktsamma kvinnan att sköta ett hus och att bliva en glädjefylld moder till barn. Prisen Jehova.” (Ps. 113:9, AS) Låt oss åter läsa Jesaja 54:13 (AS): ”Och alla dina barn skola bliva lärda av Jehova, och stor skall dina barns frid vara.” Detta skriftställe har också, såsom vi sett, avseende på Sions barn. Vi kan då framställa några i detta sammanhang berättigade frågor, vilkas svar nu står klara för oss: Vilka är barnen? Vilka är föräldrarna, dvs. vem är fadern, och vem är modern? Fadern måste naturligtvis vara en äkta man. Vem är alltså den äkta mannen? Hur blir barnen undervisade eller lärda? Hur kan jag erhålla denna undervisning? Och vilka blir resultaten av denna undervisning? Den undersökning av Skriften som vi här förut har gjort gör det nu möjligt för oss att i korthet svara på dessa frågor.
14. Skaparen, Jehova Gud, är den äkta mannen, och han är också den Fader som det talas om i profetian. Modern är Guds stora, universella organisation. Barnen är hans hängivna tillbedjare bland människorna. De blir lärda av Gud genom hans ord förmedelst hans ande och hans organisation. Människor kan få denna undervisning endast genom att de personligen, individuellt hänger sig åt Gud, överlåter sig åt honom. Resultaten blir de välsignelser som den direkta tillbedjan av Jehova skänker, i frid, och med evigtvarande liv i utsikt. De fakta beträffande Jehova Gud och hans förhållande till sin organisation, som vi förut har konstaterat, hjälper oss, när vi sammanställer dem med profetian i detta Jesajas 54:e kapitel, att avgöra, hur vi individuellt skall kunna komma i och bevara detta så viktiga lyckliga förhållande till Gud och få mottaga hans undervisning.
15, 16. a) Återge med egna ord Jesaja 54:1—3. b) Till vem är dessa ord riktade, och hur vet vi det? c) Vad frambringar Sion?
15. Det är naturligtvis inte till någon enskild kvinna, nej, inte ens till Israels forntida nation, som dessa ord nu riktas: ”Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger [Jehova].” (Jes. 54:1) Aposteln Paulus lägger ytterligare något till den stora mängd av bevis som vi förut har tagit i övervägande, i det han — genom att i sitt brev till galaterna faktiskt citera Jesaja 54:1 — visar, att profetian i Jesaja 54 är tillämplig på Guds organisation. Han skriver där: ”Men det Jerusalem som är ovan är fritt, och det är vår moder. Ty det är skrivet: ’Var glad, du ofruktsamma kvinna som icke föder barn; brist ut och ropa högt, du kvinna som icke har födslosmärtor — ty den övergivna kvinnans barn äro flera än hennes som har mannen.’” (Gal. 4:26, 27, NW) Det är en organisation, inte av människor, utan en himmelsk, och den frambringar både Riket och individerna.
16. Det Jerusalem som Paulus här nämner kallas också ”Sion”: ”Davids stad, det är Sion.” (1 Kon. 8:1) ”Sions berg, där du har din boning.” (Ps. 74:2) ”Ty Jehova har utvalt Sion; han har åstundat det till sin boning.” (Ps. 132:13, AS) Sion, Guds organisation, hade synbarligen varit ofruktsamt beträffande både Jehovas härskardöme och hans tillbedjan, men nu, sedan det har frambragt Riket, frambringar det också tillbedjare. Därför säger Jesaja 54:2, 3 så: ”Vidga ut platsen för ditt tjäll, låt spänna ut tältet, under vilket du bor, och spar icke; förläng dina tältstreck och gör dina tältpluggar fastare. Ty du skall utbreda dig åt höger och vänster, och din säd skall besitta nationerna och komma de ödelagda städerna att bliva bebodda.” (V. 3 enl. AS) Ingenting likt detta hände med det forntida Israel och inte heller med Jesu moder, Maria, trots det att hon fick också andra barn förutom barnet Jesus. Men det som här åsyftas sker med avseende på Jehovas stora universella organisation.
17. Vad är innebörden i Jesaja 54:4—8?
17. Att den som är organisationens skapare, och därtill dess äkta man, är Jehova Gud, det framgår av hans egna ord: ”Frukta icke, ty du skall icke komma på skam, blygs icke heller, ty du skall icke bliva utskämd; ty du skall glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds smälek skall du icke mer komma ihåg. Ty din Skapare är din man, härskarornas Jehova är hans namn; och Israels Helige är din Förlossare; hela jordens Gud skall han kallas. Ty Jehova har kallat dig såsom en hustru, övergiven och bedrövad i anden, ja, en ungdoms hustru, när hon är förkastad, säger din Gud. För ett litet ögonblick har jag övergivit dig, men med stor barmhärtighet skall jag församla dig. I översvallande vrede dolde jag mitt ansikte för dig ett ögonblick, men med evig kärleksfull godhet skall jag förbarma mig över dig, säger Jehova, din Förlossare.” — Jes. 54:4—8, AS.
18—20. a) Vad är regnbågen ett tecken på? b) Vilken försäkran ges åt Sion och hennes barn?
18. Efter syndafloden tillkännagav Gud för Noa sin mening beträffande livets helgd samt sin kärleksfulla omtanke om skapelser på jorden. I denna förbindelse förklarade han att regnbågen var ett tecken och sade: ” ’Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske, att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.’ Och Gud sade: ’Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellen mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider: min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden. När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.’ ” — 1 Mos. 9:11—13, 16.
19. Observera att Gud sade (enl. AS): ”Jag skall se på den, på det att jag må komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och varje levande skapelse.” Många regnbågar blir sedda av människor från den punkt på jorden där dessa gör sina iakttagelser. Det säges, att från ett plan som flyger fram högt ovanför molnen kan man, när man alltså tittar ner mot jorden i stället för upp från jorden, se regnbågen ännu mera påtaglig och tydlig. På detta sätt har Jehova givit en fullständig försäkran åt dem som tror på honom. På grund av sin fördelaktiga utsiktspunkt kan han alltid observera regnbågen, vilken han har gjort till ett tecken och en påminnelse och en styrkande försäkran. Guds förbundsord utgör en försäkran, inte endast om att jorden inte för andra gången skall bli översvämmad av vatten, utan också, vilket är ännu underbarare, om att han aldrig kommer att överge sin hustru, utan alltid skall omhulda henne och hennes barn. Så här säger han: ”Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu: såsom jag då svor, att Noas flod icke mer skulle komma över jorden, så svär jag ock nu, att jag icke mer skall förtörnas på dig eller näpsa dig. Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger [Jehova,] din förbarmare.” — Jes. 54:9, 10.
20. Därefter ger Jehova i sköna ordalag ytterligare tröst och försäkran och talar om sin dyrbara organisations andliga skönhet. ”Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer; jag vill göra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar.” — V. 11, 12.
21. Vad kan nu sägas om Sions barn?
21. Jehova har identifierat sig som fadern, läraren för sina barn, som är hans lärjungar. Dessa barn påkallar nu vår uppmärksamhet. Websters New International Dictionary, andra upplagan, säger att ”moder” såsom fristående substantiv ”är det som har frambragt eller fostrat någonting; en källa till födelse eller ursprung”. I sammansättning med ett annat substantiv betecknar ”moder” att någonting ”står i en moders ställning, såsom t.ex. en moderkyrka”. En sådan moder är Gud Jehovas organisation, som vi har sett. Det är genom gemenskap med denna organisation förmedelst den anordning, som dess Skapare har gjort, som människor kan bli barn till denna organisation. De i Jesaja 54 omtalade barnen är Guds tillbedjare bland människorna, och frågan uppstår: När blir de födda, i den mening vari denna profetia använder uttrycket?
22. Förklara förhållandet mellan uppståndelsen, ”den yttersta dagen” och Sions ”ofruktsamhet”.
22. Om vi så återigen riktar uppmärksamheten på det tillfälle, då Jesus citerade från denna profetia, blir vi påminda om att han sade, att dem som kom till honom vid den tiden skulle han ”uppresa ... på den yttersta dagen”. (Joh. 6:41—47, NW) De första kristna kom inte till himmelen vid den tid då de gick ner i döden. De fick inte erfara sin uppståndelseförvandling, utan sov i döden i väntan på den tid som Gud hade fastställt för deras uppståndelse. Ur denna synpunkt sett var Guds organisation utan dem såsom barn intill den tid, då de skulle bli uppresta ur döden. Detta för oss fram till en fängslande och hänförande del av profetians uppfyllelse, och i det följande skall vi undersöka den.