och en påminnelse och en styrkande försäkran. Guds förbundsord utgör en försäkran, inte endast om att jorden inte för andra gången skall bli översvämmad av vatten, utan också, vilket är ännu underbarare, om att han aldrig kommer att överge sin hustru, utan alltid skall omhulda henne och hennes barn. Så här säger han: ”Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu: såsom jag då svor, att Noas flod icke mer skulle komma över jorden, så svär jag ock nu, att jag icke mer skall förtörnas på dig eller näpsa dig. Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger [Jehova,] din förbarmare.” — Jes. 54:9, 10.

20. Därefter ger Jehova i sköna ordalag ytterligare tröst och försäkran och talar om sin dyrbara organisations andliga skönhet. ”Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer; jag vill göra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar.” — V. 11, 12.

21. Vad kan nu sägas om Sions barn?

21. Jehova har identifierat sig som fadern, läraren för sina barn, som är hans lärjungar. Dessa barn påkallar nu vår uppmärksamhet. Websters New International Dictionary, andra upplagan, säger att ”moder” såsom fristående substantiv ”är det som har frambragt eller fostrat någonting; en källa till födelse eller ursprung”. I sammansättning med ett annat substantiv betecknar ”moder” att någonting ”står i en moders ställning, såsom t.ex. en moderkyrka”. En sådan moder är Gud Jehovas organisation, som vi har sett. Det är genom gemenskap med denna organisation förmedelst den anordning, som dess Skapare har gjort, som människor kan bli barn till denna organisation. De i Jesaja 54 omtalade barnen är Guds tillbedjare bland människorna, och frågan uppstår: När blir de födda, i den mening vari denna profetia använder uttrycket?

22. Förklara förhållandet mellan uppståndelsen, ”den yttersta dagen” och Sions ”ofruktsamhet”.

22. Om vi så återigen riktar uppmärksamheten på det tillfälle, då Jesus citerade från denna profetia, blir vi påminda om att han sade, att dem som kom till honom vid den tiden skulle han ”uppresa ... på den yttersta dagen”. (Joh. 6:41—47, NW) De första kristna kom inte till himmelen vid den tid då de gick ner i döden. De fick inte erfara sin uppståndelseförvandling, utan sov i döden i väntan på den tid som Gud hade fastställt för deras uppståndelse. Ur denna synpunkt sett var Guds organisation utan dem såsom barn intill den tid, då de skulle bli uppresta ur döden. Detta för oss fram till en fängslande och hänförande del av profetians uppfyllelse, och i det följande skall vi undersöka den.

Bibeln

Den är alla tiders ”bestseller”. Den är månadens bok under alla årets månader, under alla år. Den är för beständigt tidsenlig, aldrig föråldrad, och vad den än må kosta, så är den ovärderlig, ty den har vederkvickt de sjuka, tröstat de sörjande och skänkt andlig styrka åt de starka och friska. Den har givit de fattiga hopp och ödmjukat de högmodiga. Den har rört hjärtat på konungar och gemene man. Den skrevs för människor av alla nationer och tidsepoker. Den visar vägen till andliga rikedomar, som aldrig kan beskattas, och till andliga välsignelser, som aldrig kommer att överträffas. Den är en livsförmedlare åt dem som följer dess råd; den är ett osvikligt ljus, som leder människor till rättfärdighetens nya värld, där det inte kommer att finnas några tårar eller missräkningar och inte någon död. Den är frihetens lärobok, den bok som pekar ut vägen till liv. Låt oss studera den, lära oss vad som står i den, följa dess råd och leva; ty ”detta betyder evigt liv, att känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus”.