Har du sagt: ”Se, här är jag, sänd mig”?

 1. När inträffade den andra uppfyllelsen av den profetia som Jesaja fick i templet, och hur kan den som Jehova uppreste i det sammanhanget benämnas?

ETT stort antal av bibelns profetior har visat sig ha en trefaldig uppfyllelse, och den tredje eller slutliga uppfyllelsen äger i så fall rum nu på 1900-talet. Detta innebär att sådana profetior är av allra största betydelse för oss, t. ex. den profetia som uttalades i samband med Jesajas syn av Jehova Gud i hans heliga tempel. (Jes. 6:1—13) En andra uppfyllelse av denna ytterst viktiga profetia ägde rum för 1.900 år sedan, då Jehova Gud uppreste en andre Jesaja, en större Jesaja. Vem var denne större Jesaja? Det får vi veta om vi läser kapitel 2 i det brev, som skrevs till de till kristendomen omvända hebréerna och som blivit bevarat åt oss i bibeln.

 2. Vad sade Jesaja om sina barn, och av vilket citat framgår det vem som var den större Jesaja?

² Den ursprunglige Jesaja hade varit gift och hade två eller tre barn med sin israelitiska hustru, en profetissa. I profetiskt syfte blev Jesaja inspirerad att säga: ”Se, jag och barnen som Jehova har givit mig äro såsom tecken och såsom under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (Jes. 8:18, NW) Nästan 800 år senare skrev en av bibelns skribenter följande, i Hebréerna 2:11—14 (NW), med hänsyftning på Jesus Kristus: ”Ty både han som helgar och de som bliva helgade stamma alla från en och densamme [från Gud], och fördenskull blyges han icke för att kalla dem ’bröder’, såsom han säger: ... ’Se, jag och de små barnen som Jehova har givit mig!’ Därför, då ju de ’små barnen’ äro delaktiga av blod och kött, blev han också likaledes delaktig därav, för att han genom sin död måtte tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen.” Av dessa ord framgår det att Jesus Kristus är den större Jesaja.

 3. a) Varför behövde denne större Jesaja inte se en syn av Jehova i hans tempel? b) Hur stämde hans namn såsom människa väl överens med hans ämbete såsom den större Jesaja?

³ Behövde denne större Jesaja genom ett underverk få se en syn av Jehova sittande på tronen i sitt tempel med serafer som uppvaktning omkring hans tron, vilket den ursprunglige Jesaja hade behövt? Nej, ty han hade varit Guds himmelske Son och hade sett själve ”konungen, Härskarornas Jehovah”, på hans himmelska tron och ägt himmelsk härlighet hos Jehova. (Joh. 17:5, 11, 20—24) Genom att lägga av sin himmelska härlighet och få sin livskraft överförd från himmelen till jorden förmedelst Jehovas undergörande kraft och makt hade han blivit människan Jesus Kristus. (Luk. 1:26—38; Fil. 2:5—11) Det namn, som Jehova Gud bjöd att hans Son skulle kallas med såsom människa här på jorden, var Jesus, som är en förkortad form av Jehoschua. Detta namns innebörd är nära nog densamma som namnet Jesajas; det är bara de olika namndelarna som är omkastade. Jesus (eller Jehoschua) betyder ”Jehova är frälsning”, och Jesaja betyder ”Frälsning från Jah (Jehova)”. Detta stämmer väl överens med det förhållandet att Jesus Kristus är den större Jesaja. Innan Jesus blev människa, hade han såsom Guds himmelske Son varit tillsammans med Jehova vid den tid, då denne sade till profeten Jesaja i synen, som var förlagd till templet: ”Vilken vill gå för oss?” dvs. för mig, Jehova, och för min enfödde Son. — Jes. 6:8, My.

 4. När och var kan man med fog säga att Jesus sade: ”Se, här är jag, sänd mig”, och hur fick han sitt uppdrag som den större Jesaja?

⁴ Jehova Gud sände alltså ut sin lydige Son från himmelen. Men när inträffade det att Guds Son här på jorden till svar på Jehovas inbjudan sade: ”Se, här är jag, sänd mig”? Det inträffade vid den tid, då han framställde sig för att bli döpt av Johannes döparen i Jordan, dvs. på hösten år 29 v.t. Det var då som Jehova Gud med en röst som hördes från himmelen tillkännagav att han hade godtagit sin döpte Son, Jesus. Fördenskull citeras Psalm 40:7—9 och tillämpas på Jesus Kristus vid tiden för hans dop, nämligen i Hebréerna 10:5—9 (NW): ”När han kommer i världen, säger han därför: ’... ”Se, jag har kommit ... för att göra din vilja.” ’” Då, efter det att Jesus blivit döpt i vatten, smorde Jehova Gud honom med helig ande till att vara Kristus (den Smorde) och gav honom därmed i uppdrag att predika såsom den större Jesaja, och det för sitt eget folk, Israel. — Matt. 15:24; 10:5, 6.

5, 6. Hur visade Jesus om han förstod att han måste se till att det uppdrag, som gavs Jesaja i templet, fick en ytterligare uppfyllelse?

⁵ Jesaja fullgjorde det uppdrag som han fick sig anförtrott i templet. Förstod Jesus Kristus nu att han var ordinerad av Jehova för att åstadkomma en ytterligare uppfyllelse av det uppdrag som Jesaja hade fått i sin syn, som var förlagd till templet? Ja, Jesus visade att han förstod detta genom sitt sätt att citera och tillämpa orden i detta gudagivna uppdrag. Detta gjorde Jesus år 31 v.t., sedan han inför stora skaror av sitt eget folk hade framställt liknelsen om såningsmannen, som sådde ut säd, som föll i olika slag av jord. Efteråt förklarade Jesus för sina lärjungar varför han talade till folket i liknelser. Han sade:

⁶ ”Er är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. Den som har, åt honom skall bli givet, och han skall ha överflöd, men den som icke har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser och ändå icke ser, hör och ändå icke hör eller förstår. På dem uppfylles Esaias’ profetia: ’Ni skall höra och höra men ingenting förstå, ni skall se och se men ingenting urskilja. Ty detta folks hjärta är förstockat, med öronen hör de illa och sina ögon har de slutit till, så att de icke ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sina hjärtan och omvänder sig, så att jag kan bota dem.’” — Matt. 13:1—15, Hedegård.

 7. Vilken kommentar, som aposteln Johannes gjorde, utvisar att uppdraget, som gavs Jesaja, också fullgjordes av Jesus Kristus?

⁷ Två år senare, och bara fyra dagar innan Jesus Kristus blev dödad på tillskyndan av de judiska styresmännen i Jerusalem, talade han om sig själv såsom världens ljus. Den kristne aposteln Johannes kommenterar denna händelse med orden: ”Jesus talade detta och gick bort och dolde sig för dem. Men fastän han hade utfört så många tecken inför dem, satte de icke tro till honom, så att det ord gick i uppfyllelse, som profeten Jesaja sade: ’Jehova, vem har satt tro till det som vi hava hört? Och vad Jehovas arm beträffar, för vem har den blivit uppenbarad?’ Orsaken till att de icke kunde tro angives genom att Jesaja återigen sade: ’Han har förblindat deras ögon, och han har gjort deras hjärtan hårda, för att de icke skulle se med sina ögon och fatta tanken med sina hjärtan och vända om och jag skulle hela dem.’ Jesaja sade detta, emedan han såg hans härlighet, och han talade om honom.” — Joh. 12:36—41, NW; Jes. 53:1; 6:1—10.

 8. Vad var det som flertalet av de judiska styresmännen inte trodde beträffande Jesus, och vad sökte de fördenskull förhindra?

⁸ Flertalet av de judiska ledarna trodde inte att Jesus var Messias (Kristus), som var utsänd av Jehova Gud, och att han var den andlige översteprästen lik Melkisedek. (Joh. 12:42, 43; Ps. 110:1—4; Hebr. 6:19—7:28) Fördenskull planlade de och vållade hans död, varigenom de menade sig lägga hinder i vägen för Jesus att utföra prästerliga tjänster och frambära andlig rökelse åt Gud, vilket framställdes i bild genom det som Israels överstepräst utförde på den årliga försoningsdagen. — 3 Mos. 16:12, 13.

 9. a) I vilken dager i Jehovas ögon försatte detta dessa judiska styresmän, och vad var det som hände, sannolikt för att ange detta förhållande? b) Hur framhärdade de i sitt motstånd mot Jesus efter hans himmelsfärd?

⁹ Detta försatte naturligtvis de judiska styresmännen i en dålig dager i Jehova Guds ögon. Fördenskull låg det säkert en allvarlig innebörd i det förhållandet att när Jesus dog på tortyrpålen på Golgata, under det att de judiska styresmännen bespottade honom, en väldig jordbävning inträffade i Jerusalem, varvid den inre förlåten i templet rämnade i två stycken, uppifrån och ända ned. (Matt. 27:39—54; Luk. 23:35—48; Joh. 18:35; 19:15—21; Apg. 3:17, 18) Till och med efter Jesu uppståndelse från de döda och hans himmelsfärd gav de judiska styresmännen uttryck åt sitt motstånd mot honom genom att förfölja hans lärjungar, som genom att de blivit smorda med helig ande vid pingsten blivit andliga underpräster åt Jehovas överstepräst, Jesus Kristus.

En andra uppfyllelse av det uppdrag som gavs i templet

10. Varför var inte den andra uppfyllelsen av Jesajas uppdrag verkställd i och med Jesu död?

¹⁰ Jesajas profetiska uppdrag var inte fullgjort eller helt uppfyllt i och med Jesu död, utan från och med pingsten år 33 v.t. ledde den uppståndne Jesus från himmelen den verksamhet, förmedelst vilken hans smorda lärjungar på jorden fullgjorde detta uppdrag. Dessa lärjungar hade framställts i bild genom Jesajas barn, vilka — såsom Jesaja sade — Jehova hade givit honom såsom tecken och förebilder eller under i Israel. — Jes. 8:18.

11. När Paulus skrev till romarna omkring år 56 v.t., hur angav han då att Jesajas uppdrag alltjämt höll på att verkställas?

¹¹ Dessa andliga ”barn” fortsatte alltså med att fullgöra det uppdrag Jehova Gud hade givit den större Jesaja, Jesus Kristus. Detta var anledningen till att den kristne aposteln Paulus, när han skrev till församlingen i Rom, citerade några ord ur Jesajas uppdrag, som utfärdats i templet, i det han sade: ”Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade. Så är ju skrivet: ’Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon, som de icke kunna se med, och öron, som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.’” (Rom. 11:7, 8) Paulus skrev detta omkring år 56 v.t., omkring 23 år efter det att Herren Jesus Kristus, den större Jesaja, hade dött och blivit uppväckt.

12, 13. Hur angav Paulus längre fram, i själva Rom, att Jesajas profetia, som uttalades i templet, alltjämt var tillämplig?

¹² Ännu något litet längre fram, omkring år 60 v.t., befann sig aposteln Paulus i husarrest i Rom, bevakad av soldater. Några dagar efter det att Paulus blivit satt i förvar där, kom ”de förnämsta av judarna” och en del andra tillstädes, såsom avtalat var, för att samtala med honom. Sedan de samtalat länge och väl, påvisade Paulus återigen att Jesajas profetia, som Jesaja fått sig delgiven i templet, alltjämt var tillämplig på judarna, ty vi läser:

¹³ ”Och några började tro på det som sades; andra trodde icke. Eftersom de alltså voro oense med varandra, började de gå därifrån, under det att Paulus gjorde denna enda kommentar: ’Träffande talade den heliga anden genom profeten Jesaja till edra förfäder och sade: ”Gå till detta folk och säg: ’Hörande skola ni höra men alls icke förstå; och seende skola ni se men alls icke förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit oemottagligt, och med sina öron hava de hört utan att giva gensvar, och de hava tillslutit sina ögon, för att de aldrig skulle se med sina ögon och höra med sina öron och förstå med sitt hjärta och vända tillbaka och jag skulle hela dem.’”’” — Apg. 28:17—27; v. 24—27 enl. NW.

14. a) Hur länge skulle judarna framhärda i sitt bedrövliga tillstånd, enligt vad Jesus förutsade i sin profetia? b) När och hur uppfylldes denna profetia?

¹⁴ Vid denna tid nalkades Jerusalems och dess tempels förstöring. Den större Jesaja, Jesus Kristus, hade förutsagt denna förstöring, varigenom han hade antytt att judarna i gemen skulle förbli i sitt blinda, döva och hårdhjärtade tillstånd — hur länge? Tills det allra värsta kom över dem såsom en motsvarighet till det som hade hänt Juda och Jerusalem och dess första tempel år 607 f.v.t. Det allra värsta kom också över de judar som levde i apostolisk tid, nämligen år 70 v.t. Alldeles som Jesus hade förutsagt i sin profetia om slutet för den tingens ordning blev Jerusalem och dess tempel förstörda det året, de överlevande judarna fördes bort såsom fångar, och Juda land ödelades av den romerska hären under härföraren Titus. — Luk. 21:5—7, 20—24.

15. a) Fortsatte de judar i Judeen, som blivit kristna, att verka där till dess husen blev utan folk? b) Vad bevisade de sig vara genom sitt resoluta handlingssätt, vilket också utgjorde en uppfyllelse av Jesajas profetia?

¹⁵ Det är emellertid en sak vi bör beakta här. De judar, som blivit kristna, stannade inte i Juda land till dess att städerna blev öde och ”utan någon invånare och husen utan folk” och fälten låg öde och förhärjade, hemsökta av romerska soldater. Nej, utan sedan de år 66 v.t. hade fått se tecknet på att Jerusalems domsdag var inne, följde de Jesu råd och drog genast bort från Jerusalem och hela Judeen och flydde över Jordan till Pereen. Härigenom undgick de den fruktansvärda förintelse som drabbade judarna i Judeen år 70 v.t. såsom en andra uppfyllelse av Jesajas profetia. (Jes. 6:11, 12) Dessa kristnade judar, som följde den större Jesaja i spåren, var alltså den ”heliga säd”, som fortsatte att utöva den rena, sanna tillbedjan av Jehova Gud, en tillbedjan som inte behöver någon jordisk helig stad och något jordiskt tempel på Moria berg. — Jes. 6:13.

Den nutida uppfyllelsen av det uppdrag som gavs i templet

16. a) Hur kommer det sig att en slutlig uppfyllelse av det uppdrag Jesaja fick i templet kan äga rum i våra dagar? b) Mitt i vilken ”nation” inträffar den?

¹⁶ Sedan dess har 1.900 år förrunnit. Den profetia, som innefattades i det uppdrag, som Jesaja fick sig givet i templet, har ännu inte blivit fullständigt uppfylld. Den större Jesaja, den förhärligade Jesus Kristus, leder nu den verksamhet som utgör en tredje och slutlig uppfyllelse av det profetiska uppdraget. Han har alltjämt här på jorden en liten kvarleva av de människor, om vilka han kan säga: ”Se, jag och barnen som Jehova har givit mig äro såsom tecken och såsom under i Israel från härskarornas Jehova.” (Jes. 8:18, NW; Hebr. 2:13, 14) Var befinner dessa sig? Inte mitt i det köttsliga Israel med dess lilla republik i Främre Orienten, utan mitt i det andliga Israel. På pingstdagen år 33 v.t., då den större Jesaja utgöt helig ande över sina trogna lärjungar i Jerusalem, tillkom ett andligt Israel, men det köttsliga Israel förkastades såsom en nation.

17. Hur uppstod ett till bekännelsen andligt Israel, som har existerat jämsides med det sanna, andliga Israel?

¹⁷ Omkring tre och ett halvt år senare började helig ande utgjutas också över icke-judar, som blev lärjungar till den större Jesaja, Jesus Kristus. (Gal. 6:14—16; Apg. 2:1—42; 10:1—11:18) Tre hundra år därefter lade kejsar Konstantin den store, Roms pontifex maximus, grunden till kristenheten med dess biskopar av en fördärvad kristen religion. Fram till denna dag har denna kristenhet påstått sig vara det andliga Israel. Mitt i kristenheten, såväl som utanför den, finner man den större Jesajas, Jesu Kristi, sanna ”barn”, som han fått sig givna av Gud.

18. Men vilka var det då som sade till Jehova i hans tempel: ”Se, här är jag, sänd mig”, och vad är det i deras fall som svarar mot Jesajas syn, som var förlagd till templet?

¹⁸ Vilka är det då som mitt i hela kristenheten nu i våra dagar har sagt till Jehova, som befinner sig i sitt tempel: ”Se, här är jag, sänd mig”? Det är den större Jesajas av anden pånyttfödda ”barn” som har gjort det. Det är dessa smorda kristna och inte kristenhetens religionsanhängare som har insett att Herren Gud, Jehova, nu befinner sig i sitt andliga tempel, och att de urskilt detta svarar mot Jesajas syn av ”konungen, Härskarornas Jehovah”, som Jesaja såg i templet i det år, då judakonungen Ussia dog av spetälska. — Jes. 6:1.

19. När fick de som var samlade till konvent i Cedar Point i Ohio med kraft framhävt för sig att Herren hade kommit till sitt tempel? Hur skedde det?

¹⁹ Alltsedan 1918 har Jehova Gud varit närvarande i sitt andliga tempel för att utföra ett domsverk. Detta framhävdes med kraft för dessa ”barn” till den större Jesaja på fredagen den 8 september 1922, den viktigaste dagen under det andra allmänna konvent som kristna bibelforskare höll i Cedar Point i Ohio i Förenta staterna. Det betydelsefullaste konventtalet den dagen hade temat ”Himmelriket är nära”. (Matt. 4:17) Detta tal publicerades senare i Vakttornet, på svenska i numret för 1 januari 1923, och på sidan 7 under underrubriken ”Kommande till sitt tempel” samt på sidan 9 under underrubriken ”En förändring av verket” kan man finna upplysningar som ger belägg för det som sägs här. Sedan dess har bibelns ”tidtabell” och uppfyllelsen av bibelns profetior bekräftat att Jehova kom till sitt andliga tempel på våren år 1918 i en nutida uppfyllelse av profetian i Malaki 3:1—5.a

20. Vilka utgjorde judakonungen Ussia en förebild till, och varför blev Ussia slagen med spetälska?

²⁰ År 1918 nådde de politiska styresmännen i kristenheten en höjdpunkt i vad det gällde deras ogudaktiga handlingssätt, vilket framställdes i bild genom den förmätna handling som konung Ussia i Juda rike gjorde sig skyldig till. Ussia var konung, men han hade inte några prästerliga åligganden eller privilegier. Han är följaktligen en bild av de politiska styrande elementen i kristenheten, som påstår sig vara det andliga Israel. När Ussia hade byggt upp nationen så att den blivit mycket stark i militärt och ekonomiskt avseende, blev han förmäten. Han dristade sig att utföra en prästs syssla i Guds heliga tempel och att således skjuta åt sidan det av Jehova utsedda prästerskapet, som utövade ett prästadöme upprättat med Arons, profeten Mose broders, hus. Det var uppenbarligen innan Jesaja fått se synen av Jehova på tronen i templet som konung Ussia av Juda stam trängde in i ”det heliga” i templet för att frambära rökelse i likhet med en aronitisk präst av Levi stam. Översteprästen Asarja och åttio underpräster protesterade. När konung Ussia for ut i vrede mot dessa trogna präster, slog Jehova Gud den förmätne konung Ussia med spetälska. Han måste överlämna ”Jehovas tron” åt sin trogne son Jotam och dog år 774 f.v.t. — 2 Krön. 26:1—23.

21. a) Vilka allmänna mått och steg vidtog kristenhetens politiska styresmän för att söka vinna första världskriget? b) Vilken ståndpunkt tillkännagav den större Jesajas ”barn”, som Gud givit honom, att de intog, och vilken verksamhet var de fast beslutna att fullgöra?

²¹ I likhet med den ogudaktige Ussia gjorde kristenhetens styrande faktorer en sannskyldig uppvisning av sina stora militära framsteg och sin makt mellan åren 1914 och 1918. De tog alla sina ekonomiska resurser i bruk för att söka vinna första världskriget. De militariserade nationernas hela befolkning; endast fyra av de tjugonio nationer som invecklades i första världskriget tillhörde inte kristenheten. Men den större Jesajas ”barn”, som han fått sig givna av Gud, Jehovas smorda vittnen, kunde inte göra gemensam sak med de politiska styresmännen i deras världskrig, som gällde världsherraväldet. Särskilt i en artikel benämnd ”Militarism och krigsmarin — hur länge?” i numret för 1 januari 1916 av tidskriften The Watch Tower and Herald of Christ’s Presence, på sidorna 5 och 6, tillkännagav denna kvarleva av den större Jesajas, Jesu Kristi, barnlika lärjungar sin neutralitet.b De insåg att de var Jesu Kristi, Jehovas himmelske översteprästs, andliga underpräster, såsom det heter i 1 Petrus 2:5—9. De insåg att hedningarnas tider, som varit utmätta åt denna världens nationer, hade utlupit år 1914 och att Guds messianska rike hade börjat härska i himmelen. Det var alltså nödvändigt att de troget fullgjorde sina andliga prästerliga plikter mot Gud.

22. Beskriv hur kristenhetens politiska styresmän gick till väga, varvid de handlade såsom den förmätne konung Ussia.

²² Därefter började kristenhetens styrande faktorer olovligen tränga in på det område, där de som var eller påstod sig vara ordinerade Ordets tjänare och Guds, den Högstes, präster skulle tjäna. För att genomtvinga total militarisering försökte de politiska styresmännen, understödda av militära myndigheter, tillvälla sig Guds tjänares ställning och utöva deras prästerliga ämbete. De uppmanade dessa Ordets tjänare att bedja om seger i kriget; de lät utge i tryck avfattad krigspropaganda, som präster och predikanter skulle använda i sina predikstolar; de gjorde kyrkorna till rekryteringsbyråer; de kallade in präster och predikanter att tjäna som fältpastorer; de förklarade att stridsåtgärderna utgjorde ett ”heligt krig”, vilket tvingade kristna Ordets förkunnare att ge det sitt stöd. I likhet med konung Ussia i forna tider trängde de in på kristna Ordets tjänares område för att såsom offer frambära vad de ansåg vara en välbehaglig doft för Gud.

23. Vilken inställning visade sig kristenhetens prästerskap ha till den förmätenhet som den nutida konung Ussia lade i dagen?

²³ Tog kristenhetens prästerskap, bland såväl katoliker som protestanter, ståndpunkt i likhet med översteprästen Asarja och hans åttio underpräster och gjorde invändningar mot dessa tilltag? Nej! De ”skyldrade gevär” och kränkte den kristna neutraliteten och brännmärkte de samvetsömma krigstjänstvägrarna såsom ”fega stackare”. De slöt helt upp vid kristenhetens politiska styresmäns och militaristers sida. De valde kejsaren till konung i stället för Gud.c

24. Vad företog sig kristenhetens politiska myndigheter mot den större Jesajas prästerliga ”barn” för dessas avvikande uppfattningars skull?

²⁴ Det som de politiska myndigheterna företog sig mot de religiösa prästerskapen var tillräckligt ogudaktigt, ett tillräckligt stort helgerån. Men våra dagars konung Ussia handlade ännu mera förmätet. Eftersom den större Jesajas ”barn”, som Gud givit honom, Jehovas vittnen, vägrade att gilla den nutida konung Ussias (de politiska myndigheternas) förmätna handlingar, blev dessa myndigheter mycket förbittrade och förföljde dessa prästerliga lärjungar till den större Jesaja. Slutligen utfärdade de militariserade, politiska styresmännen, med kristenhetens prästerskaps fulla gillande och bifall, förbud mot de bibliska publikationer som dessa vittnen för Jehova Gud gav ut. De lät sätta presidenten, sekreteraren och kassaförvaltaren jämte sex andra framträdande medlemmar av Sällskapet Vakttornet i Förenta staterna i ett federalt tukthus, där de blivit dömda att stanna i minst tjugo år.d

25. Vad tänkte den nutida konung Ussia att han på detta sätt skulle åstadkomma? Vilka profetior, som den större Jesaja uttalat, uppfylldes härigenom?

²⁵ Den nutida konung Ussia räknade av allt att döma med att för alltid kunna tysta dessa prästerliga vittnen för Jehova, vilka protesterade mot den av det politiska systemet föreskrivna tillbedjan av Gud. Detta handlingssätt utgjorde en uppfyllelse av det som den större Jesaja hade sagt, enligt Matteus 24:9, och det som han hade uppenbarat om det hädiska vilddjuret som steg upp ur havets avgrund, enligt vad vi läser i Uppenbarelseboken 11:7—10 och 13:7—12, 18.

26. Med vad för något blev då den nutida konung Ussia slagen, och i vilken bemärkelse skedde det?

²⁶ Det var då som Jehova Gud, som var tillstädes i sitt andliga tempel, slog den nutida konung Ussia med spetälska.e De politiska styresmännen blev vämjeliga, såg spetälska ut i Jehovas ögon, inte bara därför att hedningarnas tider, under vilka dessa politiska styresmän hade haft herraväldet på jorden, hade utlöpt år 1914, utan därför att de nu motstod Guds överstepräst, Jesus Kristus, och hans underpräster. De hade inte någon del i Guds prästadöme och rike. Deras ställning som politiska styresmän över jorden är dömd att gå om intet i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. — Upp. 16:14, 16, NW.

Svar på Guds kallelse

27. a) När och under vilka omständigheter framställde Jehova i sitt tempel frågan vilken han skulle sända till kristenheten? b) Vilka svarade, och i vilket tillstånd befann de sig?

²⁷ Första världskriget slutade den 11 november 1918, och året därpå frisläpptes Sällskapet Vakttornets fängslade styrelseledamöter och deras medarbetare. Utöver världen blev den större Jesajas förföljda ”barn” undan för undan befriade från sina hindrande band, i synnerhet de återhållande banden av fruktan och bävan för människor, jordevarelser. Det kom nu en tid efter kriget, då det gavs tillfälle att över hela världen predika om Guds upprättade rike. Från och med år 1919 började så Jehova Gud i sitt andliga tempel fråga vilken han skulle sända och vilken som skulle vilja ”gå för” honom och hans större Jesaja, ja, gå åstad och tala till folket i den andligen blinda, döva, hårdhjärtade kristenheten. Det var inte kristenhetens av politiken behärskade prästerskap, utan den större Jesajas renade ”barn”, Jehovas smorda vittnen, som svarade med den forntida Jesajas ord: ”Se, här är jag, sänd mig.” Med läppar, som blivit renade såsom genom Guds heliga andes ”glödande kol”, höll de sitt första allmänna konvent efter kriget i Cedar Point i Ohio i Förenta staterna 1—8 september 1919, och där blev de reorganiserade för en mer omfattande verksamhet.

28. När var det som de med större uppskattning och entusiasm förnyade sin begäran att bli utsända?

²⁸ Det var vid de kristna bibelforskarnas andra konvent i Cedar Point i Ohio, vilket hölls 5—13 september 1922, som dessa den större Jesajas smorda ”barn” riktigt fick sina ögon öppnade förmedelst Guds heliga ord och ande och Guds tempelorganisation, och de insåg att Jehova hade varit närvarande i sitt andliga tempel, inte sedan år 1878, utan sedan en senare tidpunkt.f Med rikare uppskattning och även med större entusiasm förnyade de fördenskull sin begäran att bli utsända på ett uppdrag likt Jesajas.

29. Har andra som är ”barn” till den större Jesaja hörsammat kallelsen efter dessa konvent i Cedar Point, och vad måste de nu göra?

²⁹ Andra av den större Jesajas smorda ”barn”, som inte var närvarande vid dessa båda konvent i Cedar Point år 1919 och år 1922, har sedan dess urskilt att Jehova Gud har befunnit sig i sitt andliga tempel sedan 1918 och har besvarat hans inbjudan att tjäna genom att i grund och botten säga: ”Se, här är jag, sänd mig.” En kvarleva av dessa är alltjämt i livet. Tillhör du dem? Har du sagt: ”Se, här är jag, sänd mig”? Om du har gjort det, då måste du nu fullgöra ditt uppdrag.

30. Vilka har — i synnerhet sedan år 1935 v.t. — tagit ståndpunkt tillsammans med den större Jesajas ”barn”?

³⁰ I synnerhet sedan år 1935 v.t. har många fårlika människor hört dessa den större Jesajas smorda ”barn” tala och tjäna såsom tecken och under mitt i kristenheten, det till namnet andliga Israel. Denna ”stora skara” av fårlika människor har visat att de inte har tillslutit sina öron eller låtit sina ögon förblindas eller förstockat sina hjärtan såsom man har gjort i kristenheten. Innan den bebådade förstöringen kommer över kristenheten, har dessa tagit ståndpunkt tillsammans med den större Jesajas smorda ”barn” och fröjdar sig över synen av Jehova i hans tempel.

31. a) På vilken inbjudan har denna ”stora skara” av ”andra får” i grund och botten svarat: ”Se, här är jag”? b) Vad bör dessa fördenskull göra, och varför finns det orsak att kalla dem lyckliga?

³¹ På Jehovas inbjudan till denna ”stora skara” av ”andra får” att samarbeta med denna smorda kvarleva har de i grund och botten sagt: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Upp. 7:9—15; Joh. 10:16) Tillhör du dessa ”andra får”? Har du såsom ett sådant ”får” sagt de här orden? Fortsätt i så fall med att hjälpa den större Jesajas smorda ”barn” att fullgöra deras gudomliga uppdrag, som de fått från templet. Slut dig till dem i att tala till folket i kristenheten och varsko dem om att kristenhetens ”hus” kommer att bli utan folk och dess egendom ödeläggas, därför att den framhärdar i att vägra att se, höra och förstå. Lyckliga är ni, därför att ni ser, hör och förstår med ert hjärta; och ni handlar också i överensstämmelse härmed. Fördenskull kommer ni att undslippa kristenhetens fullständiga, eviga ödeläggelse! — Matt. 13:13—16.

(Ytterligare upplysningar om hur uppdraget, som kommer från templet, i denna tid blir fullgjort utöver hela världen av Jehovas vittnen inflyter i nästkommande nummer av Vakttornet, i en rapport över den världsvida tjänsten på fältet.)

[Fotnoter]

På den här ovan nämnda sidan 7, i stycket 2, heter det i det där i tryck återgivna talet: ”Vi tro därför att förberedelsens dag ändade 1914 och att Herren år 1918 eller så omkring kom till sitt tempel. Detta kommande till templet var för att utöva dom, emedan domen först måste begynna på Guds hus. (1 Pet. 4:17.)”