Vilka utsikter de som fruktar Jehova har för 1955

”Han skall icke rädas för onda tidender: hans hjärta är fast, det förtröstar på Jehova.” — Ps. 112:7, AS.

 1. På vilken grund kan vi glädja oss åt de bästa utsikter för 1955 och ropa ”Halleluja”?

NÄR du ser fram mot 1955 och åren där bortom, känner du dig då, som om du skulle vilja ropa ”Halleluja”? Du har all orsak att göra det, om du fruktar Honom som är den högste över hela jorden, den Gud som allena bär namnet Jehova. Genom att utöva fruktan för honom kan du glädja dig åt de bästa utsikter för 1955 och för alla kommande år, utsikter till välgång, åtföljd av lycka. Detta blir en välgång som kommer att gagna dig i hjärtat såväl som till kropp och sinne, ty det är en andlig välgång som skänker lycka nu och leder till ändlöst, lyckligt liv i den rättfärdiga, nya världen, som Jehova nu har lagt grunden till. När vi får vetskap och insikt om att verklig välgång, åtföljd av lycka, kommer från Jehova Gud och är dem garanterad, som fruktar honom, då kan vi inte avhålla oss från att utropa: ”Halleluja!” ty detta rop betyder: ”Prisa Jehova!”

 2. Hur börjar Psalm 112, och vad utmärker den som ovanlig?

² ”Halleluja. Lycklig är den man som fruktar HERREN, som har sin stora lust i hans bud.” På detta sätt börjar den inspirerade sången, Psalm 112, enligt den översättning som gjorts av en judisk lärd i förra århundradet.a ”Halleluja. Lycklig den man som vördar den Evige, som finner rik glädje i hans befallningar!” Så återges orden i den hebreiska grundtexten av en översättare i det nuvarande århundradet.b Detta inledande utrop gör Psalm 112 till en av de många Halleluja-psalmerna i den heliga bibeln. En annan sak som utmärker denna psalm som ovanlig är detta, att den är en alfabetisk psalm eller en akrostisk psalm, vari varje rad börjar med en av det hebreiska alfabetets tjugotvå bokstäver, tagna i sin vanliga ordningsföljd. Psalmen har alltså tjugotvå rader. Två bokstäver ur det hebreiska alfabetet tjänar som begynnelsebokstäver i var och en av de åtta första verserna och tre som begynnelsebokstäver i var och en av de båda sista verserna. I detta avseende är denna psalm lik den närmast föregående och är, kan man säga, dess tvilling i fråga om uppbyggnad.

 3. Vad gör Psalm 112 betydelsefull för oss att betrakta nu? Och vilka personliga frågor uppstår därför?

³ Men vad som gör Psalm 112 betydelsefull att betrakta för oss nu är inte bara att den beskriver en i sanning lycklig man på jorden, utan i synnerhet att den är profetisk. Den pekar fram emot och identifierar den lycklige mannen eller den lyckliga klassen av människor i vår egen tid. Det vill säga, den förutsäger inte bara en individ, utan en man i kollektiv bemärkelse, vilken utgörs av många medlemmar som av en för dem alla gemensam anledning är lika lyckliga. Hör du med till denne lycklige kollektive ”man”? Eller är du tillsammans med denne ”man” i det mest glädjefyllda av kamratskap? Undersök psalmen, så får du klarhet.

 4. På vilka pekar Psalm 112 profetiskt, och hur får vi det ofelbara svaret på frågan?

⁴ Den inspirerade man som har skrivit psalmen, en israelit eller jude, kan för sin del ha haft någon israelit eller jude, som fruktade Jehova, i tankarna, då han inte förstod det fulla profetiska värdet av vad han skrev. (Dan. 12:8; 1 Petr. 1:10—12) Nå, men har då Psalm 112 avseende på de naturliga judarna eller israeliterna där borta i Palestina eller någon annanstans på jorden i våra dagar? Hur skulle psalmen kunna ha avseende på dem? Kan någon fördomsfri och opartisk människa påstå, att de naturliga judarna eller israeliterna är ett lyckligt folk, ett påfallande lyckligt folk, därför att några av dem i olika länder verkligen i materiellt hänseende röner välgång och är framstående? Är de ens lyckliga religiöst sett? Det med verkligheten överensstämmande svaret måste bli Nej! Det finns en väsentlig, avgörande orsak till att beskrivningen i Psalm 112 inte passar in på dem: de varken fruktar Jehova eller håller hans bud, utan framhärdar i att dölja själva hans namn och förlitar sig på mänskliga traditioner och följer människors bud i stället för det ord och de bud som kommer från den ende levande och sanne Guden. (Matt. 15:1—9; Jes. 29:13, 14) Vilka utgör då den klass av människor, den kollektive ”man” i vår tid, som Psalm 112 profetiskt pekar på? Det har inte överlåtits åt oss att på egen hand tänka ut ett svar, som skulle kunna framkalla harmsna beskyllningar för partiskhet, rasfördom eller nationalstolthet! Gud, som har inspirerat psalmen, ger själv det ofelbara svaret, i det att han låter en av dem som han brukat till att skriva bibeln citera från denna psalm och tillämpa den på den klass av människor, som Gud själv hade i tankarna. Det är de andliga israeliterna, de som är judar i invärtes måtto, av vilka det ännu på jorden finns en kvarleva på några tusen. (Rom. 2:28, 29) För att deras identitet skulle på rätt sätt framstå inför hela världen, mottog de år 1931 med glädje det namn som finns angivet i den heliga bibeln och som sedan dess har blivit bemärkt överallt på jorden, Jehovas vittnen. — 2 Kor. 9:9; Ps. 112:9; Jes. 43:10, 12 (där AS har ”Jehova”).

 5. Vilka skulle i överensstämmelse med psalmen vara de lyckligaste människorna på jorden år 1955, och varför har de aldrig varit lyckligare?

⁵ Skulle psalmisten få se detta folk, som bär Guds namn nu i denna tid, så skulle han återigen utropa: ”Prisen Jah! O, vilken lycka äger icke den som fruktar Jehova, i Hans befallningar har han haft sin stora lust.” (Ps. 112:1, Yg) I överensstämmelse härmed skulle Jehovas vittnen vara de lyckligaste människorna på jorden år 1955 och alltid därefter. Och är deras lycka verkligen sådan, att den kan framkalla en sådan kommentar som den psalmisten här kommer med? Ja, det är den. Aldrig har världen varit olyckligare, ty den befinner sig nu i vad som för den är ”ändens tid”, och den ser framtiden an med bävan för vad den ser komma. Aldrig har Jehovas vittnen varit lyckligare, ty de vet av Guds ords profetior, att de lever i det skede som är ”ändens tid” för denna glädjelösa värld, nu då Guds rike, som de så länge har bedit om, har blivit upprättat och Jesus Kristus är dess regent, han som sitter på Guds högra sida i himlarna. — Luk. 21:28.

 6. Med vilken egenskap är deras lycka förbunden, och varför är det så?

⁶ Deras lycka är inte av något ytligt slag, den har en fast grund. Den är förbunden med den högsta vishet, den vishet som är från ovan. Det är därför att de fruktar Jehova som de har denna himmelska vishet. Psalmen närmast före den som vi här undersöker slutar med dessa ord: ”Jehovas fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd hava alla som hålla hans bud. Hans lov varar evinnerligen.” (Ps. 111:10, AS) Några menar att uttrycket ”vishetens begynnelse” har avseende på det förnämsta, det väsentliga, av all sann vishet. Att man fruktar Jehova är början till verklig vishet; vi måste ha denna fruktan för vår Skapare vid själva starten, och vi måste alltid i vårt sinne behålla denna fruktan för honom som det väsentliga.

 7. a)Vad är det som fruktan för Jehova åstadkommer med avseende på människofruktan? b) Hur bör hans namn behandlas, och av vilka behandlas det så?

⁷ När vi har denna fruktan, blir det omöjligt för oss att frukta människor, ty fruktan för Gud och fruktan för människor kan inte existera samtidigt. Fruktan för Gud gör en människa vis, så att hon kan vinna evigt liv i den ändlösa, nya världen; fruktan för människor är en dårskap som slutar med dårens eviga tillintetgörelse i Gehenna. Den mest oförskräckte man, som någonsin levat på jorden, sade till sina lärjungar: ”Bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matt. 10:28, NW) Fruktan för Jehova motverkar alltså och avlägsnar fruktan för människor och djävlar eller för vad dessa, med Guds tillåtelse, kan göra mot oss. Jehovas vittnen erkänner Honom såsom vördnadsvärd, dvs. såsom den som man bör frukta, och de bär och uttalar hans namn på ett vördnadsfullt sätt. Såsom psalmen närmast före den vi här undersöker säger: ”Heligt och vördnadsvärt är hans namn.” Eller: ”Heligt är hans namn och bör vördas.” (Ps. 111:9, AS; Ro; RoPss = Psaltaren, översatt av J. B. Rotherham, rev. uppl.) Honom tillhör ett ”härligt namn, som ingiver fruktan”, och det är därför att den s. k. kristenheten, liksom fallet är med judenheten, inte fruktar hans namn och fullgör hans lag, som den lider på det sätt som den gör. (5 Mos. 28:58, 59, NW) Jehova har tillskrivit sitt namn stora bedrifter och ting som inger fruktan. Alla folk borde prisa det, men det är endast människor av en god vilja bland alla folk och nationer som respekterar hans heliga namn såsom något som är vördnadsvärt och inger fruktan. — 1 Krön. 17:21; Ps. 99:3; Mal. 1:14.

 8. Hur ger sig denna fruktan och vishet till känna, och vad blir resultatet därav, även om man måste utstå lidande?

⁸ Jehovas fruktan och visheten från ovan ger sig till känna i lydnad för Jehovas bud, och detta resulterar i en lycka som inte kan tagas ifrån en. Mitt under den allmänna laglöshet som råder, inte endast i förhållande till all förordnad jordisk myndighet, utan i främsta rummet i förhållande till Guds, Skaparens, myndighet, tycker Jehovas vittnen om att vara laglydiga, i synnerhet gentemot Honom. Att hålla hans bud är inte tungt och tryckande för dem, inte ens när det blir sammanstötning mellan hans gudomliga bud och de bud som utfärdas av människor som trotsar Gud. De anser sig vara lyckliga, om de blir tvungna att lida för att de håller fast vid den apostoliska principen: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Detta leder alltid till de bästa resultaten och därför de lyckligaste resultaten.

9, 10. I vad har denne ”man”, som fruktar Jehova, sin lust? Nämn några exempel , som detta nu särskilt gäller.

⁹ Om den lycklige som fruktar Jehova säger psalmisten: ”I Hans befallningar har han haft sin stora lust.” (Ps. 112:1, Yg) Han forskar och utröner, vilka av befallningarna i Jehovas profetior som har avseende på denna ”ändens tid”, och därpå utför han dessa med lust och glädje. Av den orsaken ser alla världens nationer nu i vår tid, hur Jehovas vittnen lyder det bud som Jehova givit genom sin Son, Kristus Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Kvarlevan av de andliga israeliterna, vilka fruktar Jehova, vet att de inom kort skall bli medlemmar av Kristi himmelska ”brud”. Därför fattar de och tillägnar sig anden i Jehovas profetior och utför nu med lust det som visades i bild i Uppenbarelseboken: ”Och anden och bruden säga beständigt: ’Kom!’ Och må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar taga livets vatten för intet.” (Upp. 22:17, NW) De inbjuder och bistår alla törstande människor av en god vilja, som så önskar, att komma till det livgivande vatten som sanningen om Riket utgör och uppmuntrar och hjälper dem sedan att till åter andra säga ”Kom!”

¹⁰ I lycklig och glad lydnad fungerar de andliga israeliterna, som fruktar Jehova, såsom en väktare och frambär till hela mänskligheten den varnande underrättelsen, att Jehovas rättarsvärd skall komma i striden vid Harmageddon för att förgöra alla som hatar, föraktar och ignorerar Jehova. De kommer ihåg Guds befallning och uppdrag till dem: ”Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.” (Hes. 33:1—7; 3:16—21) Med stort nit gör de sig underrättade om Guds vilja genom att rannsaka hans ord, fara av och an på dess blad, för att deras kunskap och insikt må tillväxa. Inte heller försummar de att komma tillsammans vid alla möten som anordnas, utan de kommer tillsammans i studiegrupper och i församlingar och på stora konvent för att de skall kunna uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som de ser den stora dagen för Guds segerrika strid närma sig. (Dan. 12:4; Hebr. 10:25, NW) De hämtar alltså beständig glädje och tillfredsställelse av att de i kärlek håller Guds befallningar.

Hans släktes beständighet

11. Hur blir säden eller avkomman till denne man, som fruktar Jehova, mäktig på jorden?

¹¹ De som hatar Jehova kan inte utplåna den man som fruktar Jehova. Och därtill kommer att hans husfolk eller familj kommer att förbli på jorden. ”Hans säd skall bliva mäktig på jorden; de rättrådigas släkte skall bliva välsignat.” (Ps. 112:2, AS) Om vi betraktar den i psalmen omtalade mannen, som fruktar Jehova, såsom en kollektiv person, bestående av alla dem som utgör Kristi andliga församling eller ”kropp”, så är mannens säd eller avkomlingar de fårliknande människorna av en god yilja, de ”andra fåren”. Den rätte Herden har brukat denne kollektive ”man” till att församla dessa till en enda hjord. Deras eviga lott är att vara här på jorden, vilken då har blivit renad och överallt gjord till en ”Edens lustgård” eller ett ”ljuvligt paradis”. De kommer att förbli där för alltid. De blir mäktiga på jorden, men inte alldeles automatiskt. Nej, utan därför att den andliga kvarlevan, som fruktar Jehova, har blivit deras fader genom de goda nyheterna. Denna kvarleva har predikat de goda nyheterna om Riket för dem, och nu lyder de Jehovas befallning att inskärpa hans ord hos denna sin säd. (1 Kor. 4:15; 5 Mos. 6:4—7; NW) I sin tur lyder ”säden” likt barn den inspirerade befallningen i Efesierna 6:1—4 att vara lydiga mot denne ”man”, som fruktar Jehova, och samverka med honom, som har blivit deras fader genom den kraft som ”dessa goda nyheter om riket” utövar.

12. Hur blir ”de rättrådigas släkte” nu välsignat?

¹² Då de båda raderna i Psalm 112:2 till tankeinnehållet svarar mot varandra, är ”de rättrådigas släkte” i rad 2 detsamma som ”hans säd” i rad 1. De rättrådiga är därför dessa andliga kristna, som utgör den ”man” som fruktar Jehova. Den kvarleva av denne ”man” som ännu är på jorden är en del av ”Abrahams säd”, i vilken alla jordens släkter skall välsigna sig. Redan har kvarlevan blivit ett medel till välsignelse för detta uppväxande släkte av ”andra får”. (Ps. 71:18; 145:4) Eftersom de är en ”rättrådig” klass, är den säd eller det släkte som de, andligen talat, är det faderliga upphovet till, direkta arvingar till en välsignelse. ”Hela dagen är han nådefull och lånar ut, och hans säd är till välsignelse.” (Ps. 37:26, Yg) Men kom också ihåg, att de rättrådigas säd eller släkte är blivande barn till honom som är ”Evig fader”, Jesus Kristus, vilken i första hand är den abrahamitiska säden, varigenom välsignelse skall komma. (Jes. 9:6) Den välsignelse som hans ”andra får” redan nu får röna består i att de vänds bort ifrån sina synder och förs in i Gud Jehovas sanna tillbedjan och tjänst. — Apg. 3:25, 26.

13. Varav kommer det sig att de är mäktiga nu, och hur länge kommer deras mäktighet att vara?

¹³ Då de i bildlig bemärkelse är den mans säd eller släkte, om vilken Psalm 112 säger att han fruktar Jehova, blir de själva sådana som fruktar Jehova, och detta leder till vishet och makt. På grund av att de nu är så många inom den nya världens samhälle, dit de har flockat sig i skaror på hundratals tusenden, intar de redan en stark ställning på jorden. Under den andliga kvarlevan av Kristi kropp utför de ett mäktigt verk i fråga om att vittna om Guds rike och utvidga den nya världens samhälle, men detta gör de inte bara genom styrkan i sitt antal, utan med hjälp av Jehovas ande. (Sak. 4:6) De överlever ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och kommer att fortsätta att vara mäktiga på den nya världens ”nya jord” och i stånd till att utföra det verk som väntar efter striden vid Harmageddon. Deras ställning på den renade jorden kommer aldrig att rubbas genom någon skakning, inte ens under den ”lilla tid” då Satan och hans demoner är lössläppta ur avgrunden vid slutet av Kristi tusenårsregering. Då de bevarar sin ostrafflighet i fruktan för Jehova under denna prövosamma ”lilla tid”, kommer de att bli välsignade genom att Jehova förlänar dem rätten till evig lycka i det jordiska paradiset. — Matt. 25:40; Upp. 20:1—3, 7—15; NW.

14. Hur kommer nationernas rikedom inte att gagna dem på Guds vredes dag, och vilka fördelar har därför den ”man”, som fruktar Jehova, i detta avseende?

¹⁴ I synnerhet sedan år 1919 har Gud varit vred på alla nationer som hör till Satans organisation, och hans vrede når sitt utbrott i kriget på Hans stora dag. I detta krig kommer överflödet och rikedomen på materiella ting inte att gagna nationerna, ty de har inte Guds rättfärdighet. Det enda som då kommer att medföra räddning från död och tillintetgörelse genom Jehovas exekutionstrupper är hans rättfärdighet. (Ords. 11:4) Den ”man” som fruktar Jehova har denna rättfärdighet, ty han har blivit rättfärdiggjord av sin tro på Gud genom Jesus Kristus och tar också del i rättfärdiga gärningar inför Gud. (Rom. 5:1, 9; Upp. 19:8, NW) Han har mer än så. Psalm 112:3 (Yg) säger vidare: ”Överflöd och rikedom äro i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.”

15. Vad för slags rikedom och överflöd har han i sitt hus?

¹⁵ I sitt hus eller där han bor inom Jehovas teokratiska organisation har han rikedom och överflöd, men inte av det slag som gör sig vingar och snabbt flyger sin väg såsom örnen mot himmelen, utom räckhåll. (Ords. 23:5) Han har den rikedom och det överflöd som visheten förlänar, ty den gudomliga visheten säger: ”Hos mig finnes rikedom och ära, varaktigt gods och rättfärdighet.” (Ords. 8:18, Åk) Han har en arvedel i Guds himmelska rike tillsammans med Kristus, och vad kan vara dyrbarare än detta? Han har den skatt som består i ämbetet eller tjänsten som Guds ords förkunnare, och vad på jorden kan vara mera ärofullt? Han samlar skatter i himmelen genom att leva och verka för att vinna Guds godkännande och välsignelse och bli värdig att få röna uppfyllelsen av Guds löften. Han lägger en grundval för det som är rikedom i den nya världen. Han samlar därigenom åt sig en skatt som rätt grundval för framtiden, så att han må få ett fast grepp om det verkliga livet. — 1 Tim. 6:17—19, NW; Matt. 6:20, 21; Rom. 8:15—17; 2 Kor. 4:1—8.

16. På vilket sätt är det som ”hans rättfärdighet består evinnerligen”?

¹⁶ Men vad som är viktigare än rikedom och överflöd eller gods i huset är detta: ”Hans rättfärdighet består evinnerligen.” Detta betyder att den ”man” det här är tal om blir bevarad år 1955 och för evigt, så att han må kunna gå vidare på sin rättfärdiga bana. Det betyder att resultaten av hans rättfärdiga gärningar kommer att bli bestående, de utplånas inte i Harmageddonkriget, medan däremot denna onda världs verk kommer att brännas upp i detta krig och allt som har blivit följden av dess verk och gärningar kommer att fullständigt göras om intet. Genom att denne ”man” håller fast vid rättfärdigheten, bevarar han sin ostrafflighet inför Jehova, som han fruktar, och genom att han blir bevarad till liv i den nya världen, blir rättfärdigheten bevarad på jorden, där det är vår bön att Guds vilja må ske alldeles så som den sker uppe i himmelen. Då jorden ju är Guds skapelse, är den med rätta den plats där rättfärdighet bör råda. De människors väg som trotsar Jehova skall försvinna, och deras ogudaktighet skall försvinna från jorden. (Ords. 2:21, 22) Den rättrådige, av Jehovas fruktan uppfyllde ”mannens” säd eller släkte kommer att enligt hans föredöme vandra i rättfärdighet på jorden för evigt.

17. Hur gällde det beträffande honom, att ”för den rättrådige uppgår ljus i mörkret”?

¹⁷ Den klass, som i vår tid utgör den ”man” som fruktar Jehova, var en gång i behov av upplysning och av en ljusning i sin jordiska belägenhet. Många av dem som har översatt Psalm 112 försöker få fram denna tanke i sitt återgivande av vers 4. Så till exempel återger Amerikanska standardöversättningen den så här: ”För den rättrådige uppgår ljus i mörkret: han är nådefull och barmhärtig och rättfärdig.” Historiskt sett gällde detta om den andliga kvarlevan år 1919. Vid den tiden befann de sig i det mörker som bestod i träldom och betryck under mörkrets stora organisation, det sinnebildliga Babylon. De hade gjorts till fångar hos denna världens nationer under det första världskrigets år och berövats sin rätt att fritt och oförskräckt tillbedja Gud i enlighet med hans ord. Det mörker som felaktig religiös uppfattning och detta fångna tillstånd insvepte dem i skingrades år 1919, när Jehova Gud gick upp som ett ljus för dem och sände sin Son, Jesus Kristus, att befria dem från denna i andligt avseende dödande träldom i Babylon och att återinsätta dem på deras rätta plats och i deras tillbörliga frihet inom Guds organisation som hans orädda vittnen. Profeten Mika hade brukats till att förutsäga detta: ”Gläd dig icke över mig, o, min fiende [Babylon]: när jag faller, skall jag stå upp igen; när jag sitter i mörker, skall Jehova vara ett ljus för mig. Jag vill bära Jehovas förtörnelse, därför att jag har syndat mot honom, till dess han utför min sak och verkställer dom för min räkning; han skall föra mig ut i ljuset, och jag skall skåda hans rättfärdighet.” (Mik. 7:8, 9, AS) Andra profetior hade också i förväg tillkännagivit denna ljusning i kvarlevans jordiska belägenhet, såsom t. ex. Jesaja 60:1, 2; Psalm 18:8; Job 33:28 och Psalm 107:10—14.

18. Hur återger andra översättare denna del av Psalm 112:4, och vilken förpliktelse vilar, enligt vad detta visar, på den andliga kvarlevan?

¹⁸ Men då ju Psalm 112 beskriver den ”mans” liv och verksamhet, som fruktar Jehova, kan denna vers med rätta översättas från hebreiskan på ett annat sätt, varigenom den förpliktelse visas, som nu vilar på den andliga kvarlevan. Således lyder flera andra återgivanden av vers 4, utförda av andra kompetenta översättare, på följande sätt: ”Han har uppgått i mörker, ett ljus för de rättrådiga.” (RoPss) ”För de rättrådiga lyser han som ett ljus i mörkret.” (Soncino) ”För de rättrådiga går han upp [såsom] ett ljus i mörkret.” (C. Kautsch, tysk övers.) ”Mitt i mörkret går han upp likt ett ljus för de rättrådiga hjärtana.” (Maredsous, fransk övers.) ”Såsom ett ljus i mörker lyser han för de goda.” (Bover-Cantera, spansk övers.) ”I mörkret strålar han såsom ljuset för de rättrådiga.” (Nácar-Colunga, spansk övers.) (Samma tanke kommer till uttryck i 1917 års sv. övers. — Övers, anm.) Den ”man” som svarar mot denna beskrivning är pliktig att göra så som Jesus sade: ”Ni äro världens ljus. ... Låt likaså edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra rätta gärningar och giva ära åt eder Fader, som är i himlarna.” (Matt. 5:14—16, NW) Då han har blivit upplyst av den himmelske Fadern, måste han återkasta den himmelska ljusglansen till andra genom sina rätta gärningar, så att de av mörkret förblindade må se och lära känna och frukta Jehova och prisa honom. Vilket välsignat privilegium är det inte att få upplysa andra och på det sättet driva tillbaka mörkrets makter!

19. Med vilket annat gudomligt bud hänger detta samman, ett bud som kvarlevan nu har sin lust i att lyda, och vilka får gagn av deras lydnad?

¹⁹ Detta hänger samman med ett annat bud, som den klass som fruktar Jehova nu har sin lust i att lyda, ett bud som är riktat till Hans stora ”tjänare”-klass: ”I det du säger till dem som äro bundna: Kommen fram, till dem som äro i mörker: Visen eder. De skola beta på vägarna, och på alla kala höjder skall deras betesmark vara.” (Jes. 49:9, AS) Denna profetiska befallning måste nu utföras av Jehovas ”tjänare”-klass, den ”trogne och omdömesgille slav”-klassen, gentemot de ”andra får” som ännu är bundna i Satans organisation och hålls i den religiösa okunnighetens och hopplöshetens mörker. Uppenbarelseboken 7:9—17 visar, att det är så Jesajas profetia måste tillämpas i detta skede av djupnande världsmörker. Genom denna verksamhet omsätter ”tjänare”-klassen i handling den befallning som gäller Sion, deras himmelska moder, och följaktligen dem själva såsom hennes andliga barn: ”Stå upp, lys, ty ditt ljus har kommit, och Jehovas härlighet har gått upp över dig. Ty se, mörker skall övertäcka jorden och tjockt mörker folken, men Jehova skall gå upp över dig, och hans härlighet skall synas över dig.” (Jes. 60:1, 2, AS) Ja, den kan ”synas över dig”, endast om Sions andliga barn står upp såsom ett ljus i mörkret. Endast på det sättet kan de rättrådiga av alla nationer komma ut ur världens mörker till ljusets klart lysande organisation. Mörkrets makter hatar ljuset och försöker undgå att bli avslöjade av det genom att undertrycka ljusbärarna. Men de som älskar rikessanningens ljus visar sin likhet med får genom att komma till ljuset och göra gott till och med mot den minste av Kristi andliga bröder.

20. Vem är det kvarlevan liknar genom att vara ”nådefull och barmhärtig och rättfärdig”, och mot vilka måste den visa dessa egenskaper?

²⁰ Detta modiga företag att upplysa de ”andra fåren”, som blint snubblar omkring i världens dystra dunkel, stämmer väl överens med återstoden av Psalm 112:4: ”Han är nådefull och barmhärtig och rättfärdig.” Hur lik Jehova är han inte i detta! Ty vers 4 i den föregående psalmen säger: ”Jehova är nådefull och barmhärtig.” (AS) Och när Jehova kungjorde sitt namn för Mose vid berget Sinai i Arabien, sade han själv: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådefull.” (2 Mos. 34:6, NW) Den man som fruktar honom efterliknar honom i dessa egenskaper genom att utöva dem gentemot andra. Vi behöver utöva dessa egenskaper gentemot andra, alldeles som den himmelske Fadern har gjort mot oss: ”Ni måste följaktligen vara fullständiga, såsom eder himmelske Fader är fullständig.” ”Fortsätt med att vara medlidsamma, alldeles såsom eder Fader är medlidsam.” (Matt. 5:48; Luk. 6:36; NW) Den som fruktar Jehova kan efterlikna honom och flitigt och noga lägga dessa egenskaper i dagen genom att sträva efter att upplysa de i mörker försänkta ”andra fåren” och föra dem till ljusets teokratiska organisation. Han måste emellertid också vara nådefull och barmhärtig mot sina egna bröder inom den nya världens samhälle, så att alla där må komma överens och samverka i frid, harmoni, renhet och inbördes hjälpsamhet. — Ef. 4:1—3.

21. I vilken utsträckning är den som fruktar Jehova ”god”, och hur betyder detta välsignelse för hans ”säd” eller ”släkte”?

²¹ Jehova Gud är den ende som verkligen är god i sig själv, då han ju är godheten personifierad. Den godhet som finns hos vilken som helst av hans skapelser, Jesus Kristus själv inbegripen, måste vara helt och hållet lånad från Jehova Gud. Jesus själv sade så, när han visade ifrån sig titeln ”Gode Lärare” genom att säga: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, Gud.” (Luk. 18:18, 19, NW; Åk) I samma utsträckning som den som fruktar Jehova efterliknar honom i välvilja och frikostighet, blir han god liksom han. ”God är mannen — han är nådefull och giver lån.” (Ps. 112:5, Yg) ”Den gode mannen är mild och giver.” (Fenton) Jehova själv är nådefull, mild i sitt handlingssätt, visar oförtjänt godhet, och sålunda ger han åt jordens inbyggare, åt onda människor och goda, åt rättfärdiga människor och orättfärdiga. Han är de fattigas och behövandes hjälpare och gynnare. Den ”man” som fruktar honom gör det till sitt mål att efterlikna honom i dessa hänseenden. Han ger frikostigt av sina andliga gåvor utan att förvänta någon materiell belöning, och han gör detta på ett milt sätt. Han försöker alltså inte göra någon människa förlägen eller brydd, han hotar inte eller förebrår eller talar i förolämpande ordalag ens till dem som visar ifrån sig de goda nyheterna om Riket, vilka predikas för dem i osjälviskhet. Han ger frikostigt av det bästa han har att erbjuda, det livsfrälsande budskapet om Riket. Detta handlingssätt måste med nödvändighet betyda välsignelse för hans säd eller släkte, ty det är just förmedelst dessa ”goda nyheter” som han blir fader åt denna säd, till och med på sin ålderdom, om man så får säga. För länge sedan tillkännagav psalmisten detta: ”Jag har varit ung och är nu gammal; likväl har jag icke sett den rättfärdige övergiven eller sett hans säd tigga bröd. Hela dagen handlar han nådefullt och lånar ut, och hans säd är välsignad.” (Ps. 37:25, 26, AS) Vilken lycklig familj de alla utgör inom den nya världens samhälle!

22. Varför måste den nya världens samhälle vara en välskött organisation, enligt Psalm 112:5?

²² Den nya världens samhälle, som består av denne ”man” som fruktar Jehova och av hans säd eller släkte, måste vara en välskött organisation. Vi bör förvänta att det är det, ty Psalm 112:5 säger om denne ”man”: ”Han skall handhava sina angelägenheter med rättvisa.” (Le) ”Han skall handhava sina angelägenheter med god urskillning.” (Kirkpatrick) ”Som sköter sin uppgift med rättvisa.” (AT; Mo) ”Han skall understödja sina angelägenheter med rättvisa.” (Ro) Det vill säga, han begagnar ett gott omdöme, när det gäller att handha och skydda den nya världens samhälles intressen. Han brukar god urskillning i sitt val av saker och ting, och när det är fråga om att förordna tillsyningsmän och biträdande tjänare inom församlingen av Jehovas får, försöker han utröna vad som är Guds vilja och utvälja och befullmäktiga män som har Guds ande, män med ett skriftenligt betraktelsesätt, män med känsla för rättvisa och män som är framåtsträvande och angelägna om att komma organisationen att blomstra och tillväxa till Jehovas ära. Han är vaken för de andliga behoven hos den nya världens samhälle och är alltid upptagen av att sörja för dessa behov, så att samhällsmedlemmarna alla må bevaras i god andlig kondition, vara rustade att ”kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp” och starka och nitiska i att med lust fullgöra Jehovas bud och samfällt utföra det verk som Han ålägger organisationen. Utan partiskhet strävar ”mannen” efter att hjälpa, fostra och skickliggöra varje medlem i lika mån till att bli ett verksamt vittne för Jehova, en som från dörr till dörr predikar de goda nyheterna om Guds upprättade rike. — 1 Tim. 6:12, NW.

23, 24. a) Vilka försöker få den ”man”, som fruktar Jehova, att vackla? b) Men kan han fås att vackla, och kommer detta att ske, och varför eller varför inte?

²³ Vad bör vi förvänta för år 1955 och för de år som sedan följer, när det gäller ett samhälle som blir på detta sätt skött, vidmakthållet och styrt? Vårt svar kommer från Psalm 112:6: ”Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.” Varken år 1955 eller vid någon annan tidpunkt före slutet av Harmageddonstriden kan den rättfärdige som fruktar Jehova Gud vänta sig att slippa undan denna världens angrepp och förföljelser; ”ja, alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda”. (2 Tim. 3:12, NW) De ogudaktiga i denna världen kommer att försöka bringa den rättfärdige att vackla genom att försöka få honom invecklad i konflikter med de politiska regeringarna och dra honom inför domstolar och stifta lagar som gör det olagligt för honom och hans säd att existera, allt detta för att få honom att vika av från vägen och för att undertrycka hans rättfärdiga, barmhärtiga verksamhet och så åstadkomma hans andliga död och tillintetgörelse. Men intill nu har fienderna varit ur stånd att driva honom bort från jorden eller bort från vittnandets fält, och de kommer inte att kunna göra detta vare sig år 1955 eller vid någon senare tidpunkt. Denne i andligt avseende israelitiske ”man” utövar Jehovas fruktan, och därför kommer han inte att tillåtas vackla i sin ostrafflighet.

²⁴ Såsom det profetiskt tillkännagavs å Jesu Kristi vägnar, så tillkännages det också med avseende på den som är hans efterföljare: ”Jag har satt Jehovah för mina ögon ständigt. Med honom på min högra sida, skall jag icke vackla.” (Ps. 16:8, Myrberg; svensk övers., tryckt 1890) Jehova, som han tar sin tillflykt till, är hans höga torn och hans försvar. Hans hopp och medborgarrätt är på Sions berg där ovan, där Konungen, Jesus Kristus, regerar. Jehova och hans Sions berg kan aldrig rubbas och vackla. Det är då alldeles säkert, att inte heller de som tillbeder Jehova kan det. Jehova kommer att skaka alla av djävulen manövrerade, av människor åvägabragta ting, de mänskliga rikena och den fördärvade jorden och det ondskefulla hav som mänskligheten utgör, han kommer att skaka dem till dess de försvinner fullständigt, men han kommer aldrig att låta dem som fruktar honom bli avlägsnade från jorden. Hans tillvägagångssätt betyder tillintetgörelse för dem som hatar honom, men liv i den nya världen för dem som älskar honom. ”HERRENS [Jehovas] vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen. Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.” — Ords. 10:29, 30.

25. På vilket sätt kommer den rättfärdige att vara i evig åminnelse, och varför är detta viktigt?

²⁵ Se Jehovas goda tankar gentemot de rättfärdiga och ostraffliga! Dessa går aldrig ur hans sinne. Han kommer aldrig att glömma dem. De kommer alltid att leva för honom, även om det betyder att han måste uppväcka dem från de döda. Det är inte att undra på att Psalm 112: 6 tillägger: ”Den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.” Eller mera ordagrant uttryckt: ”Ett i tidsåldrarna fortlevande minne skall den rättfärdige mannen bliva.” (RoPss) Den rättfärdige man, som fruktar Jehova, kommer alltid att vara någonting att minnas på jorden. I all evighet kommer jordens inbyggare att minnas Jesus Kristus, den rättfärdigaste människa som någonsin levat på jorden, vilkens rättfärdighet på jorden — mitt i Satans värld — verkade till frälsning för människosläktet. Likaså kommer människorna alltid att minnas hans rättfärdiga efterföljare, hans kvarleva nu i denna tid inbegripen. Men långt viktigare än hågkomsten bland människorna i den nya världen är detta att de blir ihågkomna av Jehova Gud, ty det betyder evigt liv för den rättfärdiga klassen. De forna onda tingen och förhållandena i denna världen kommer att göras om intet och glömmas och kommer aldrig att med något slags lockelse eller dragningskraft uppstiga i minnet, men rättfärdigheten kommer aldrig att bli förgäten. Jehova kommer alltid att bevara de rättfärdiga i hågkomst och se till, att de helt och fullt får åtnjuta liv, för evigt. Vilka dyrbara tankar från Skriften är inte detta! De erbjuder oss en grund att bygga de allra ljusaste utsikter på, utsikter för alla dem som fruktar Jehova under 1955 och därefter.

[Fotnot]