Kapitel 16

”En stor skara” hyllar Konungen

 1, 2. a) Hur började Jehova uppfylla sin profetia i Jesaja 60:22? b) Vilken gudomlig sanning uppenbarades år 1935?

JEHOVA sade genom sin profet: ”Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN [Jehova]; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” (Jesaja 60:22) Och Jehova började verkligen att ”med hast fullborda detta” på ett förunderligt sätt. År 1935 var Jehovas vittnen församlade till konvent i Washington i USA. Där tillkännagavs det att Jehova börjat församla ”en stor skara” av ”andra får” — gudfruktiga människor, som vid Guds rikes ankomst skulle vinna evigt liv på en paradisisk jord. — Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9.

² Så här beskriver Uppenbarelsebokens sjunde kapitel det: ”Efter” det att den ”lilla hjorden” av Rikets 144.000 arvingar blivit försedda med sigill såg Johannes ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”, stå inför Guds tron. De erkänner Guds suveränitet som utövas genom hans Kristus. Med glädje tillskriver de Gud och Lammet frälsning. Som grupp betraktade kommer de aldrig att behöva dö, för det är ”de som kommer ut ur den stora vedermödan” för att ärva evigt liv på den renade jorden. — Uppenbarelseboken 7:4, 9, 10, 14; Lukas 12:32.

 3. a) Har ”den minste” verkligen blivit ”tusen”? b) Hur kan du vara med om att uppfylla Uppenbarelseboken 7:15—17?

³ Har du slutit dig till denna ”stora skara” som nu tillber Gud? Är du en av de över 2.000.000 som ägnar Gud helig tjänst utöver jorden? Du är visserligen fortfarande omgiven av Satans onda och förtryckande värld, och tillvaron kanske är pressande för dig. Men om du är ett av Herrens ”får”, åtnjuter du Guds beskyddande omvårdnad. Du behöver inte längre hungra eller törsta, därför att du saknar andlig näring. Du behöver inte längre frukta för Guds glödande misshag, eftersom Lammet är din herde och vägleder dig till ”källor med livets vatten”. I bildlig bemärkelse får du således redan nu uppleva uppfyllelsen av löftet: ”Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Uppenbarelseboken 7:15—17.

KUNGEN VÄLSIGNAR SINA ”FÅR”

 4. I vilket förhållande står Jesus till sin ”lilla hjord”?

⁴ På bibelns tid — och det är fortfarande så — stod en österländsk herde i ett mycket nära förhållande till sina får. Han nämnde dem alla vid namn, och de kände igen hans röst och lydde villigt, när han förde dem in i och ut ur fårfållan. I Johannes’ tionde kapitel använde sig Jesus av den här illustrationen för att i första hand belysa det kärleksfulla förhållande som rådde mellan honom själv och hans ”lilla hjord” på 144.000 smorda efterföljare. Han sade: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, alldeles som Fadern känner mig och jag känner Fadern; och jag ger ut min själ till förmån för fåren.” Dessa blir en del av ”Abrahams säd” genom vilken ”alla släkter” på jorden skall bli välsignade. — Johannes 10:14, 15; 1 Moseboken 12:3; Galaterna 3:28, 29.

 5. a) Vilket annat gott förhållande omnämns i Johannes 10:16? b) Vilka privilegier har nu de ”andra fåren”, och vilken framtidsutsikt har de?

⁵ Vilket förhållande råder då mellan ”den gode herden” och de släkter av mänskligheten som skall leva för evigt på jorden? Ett mycket gott förhållande! För Jesus säger om dessa:

”Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.”

Man kan nu se en ”stor skara” av dessa ”andra får” beta tillsammans med den ”lilla hjorden”, och de lyder allesammans sin herdes ”röst” genom att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. Du är lyckligt lottad om du är en av dessa! (Johannes 10:16; Matteus 24:14) Under Rikets styre kommer de ”andra fårens” antal att öka till milliarder, när de döda uppstår och Gud fullbordar sitt uppsåt med att befolka jorden med rättfärdiga människor. — 1 Moseboken 1:28.

 6. Hur visar Jesu profetia när de ”andra fåren” träder i förgrunden?

⁶ Att de ”andra fåren” skulle träda i förgrunden vid ”avslutningen på tingens ordning” framgår av den liknelse med vilken Jesus avslutar sin profetia om ”tecknet” på sin närvaro. (Matteus 24:3) Han säger:

”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.” (Matteus 25:31—33)

Eftersom den förhärligade Kungen och hans änglar är osynliga för människoögon, så uppstår frågan: Hur utför han detta åtskiljande verk?

 7. a) Hur leds det åtskiljande verket? b) Vad måste du göra för att få en gynnsam dom, och varför?

⁷ Detta arbete utförs under heliga änglars ledning. (Uppenbarelseboken 14:6—12; jämför Apostlagärningarna 8:26—29; 10:1—8.) Och de av den ”lilla hjorden”, som fortfarande finns kvar här på jorden och som i Matteus 25:40 kallas Kungens ”bröder”, tar ledningen i att predika de ”goda nyheterna”. Kungen dömer människor efter det sätt varpå de reagerar mot hans ”bröder” och det budskap om Riket som dessa förkunnar. Han betraktar det som de gör mot hans ”bröder” som om det vore gjort mot honom själv. Människor, som tar emot Kungens ”bröder” gästfritt, kommer att bli välsignade. Är du en av dessa? Du måste naturligtvis fullfölja det hela genom att helhjärtat acceptera Rikets budskap och bli en överlämnad, döpt tjänare åt Jehova på grundval av Jesu namn — för det finns ”ingen frälsning i någon annan”. — Apostlagärningarna 4:12; Matteus 25:35—40.

 8. Vilken inbjudan och vilka löften kan du få del i?

⁸ Vad kan du som ett av Herrens ”andra får” se fram emot? Vad blir resultatet av att du lyder din ”gode herdes” och ”kungs” ”röst”? När Kungen avkunnar dom, säger han till de ödmjuka ”fåren” som står på hans högra sida, det vill säga hans ynnests sida: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det rike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” Du kan se fram emot att få del av dessa Rikets välsignelser från vår Fader, eftersom de rättfärdiga går bort till evigt liv. (Matteus 25:34, 46) Ja, du kan se fram emot att få vara med om uppfyllelsen av många profetiska löften, till exempel detta i Jesaja, där det heter om Jehova: ”Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN [Jehova] skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har HERREN talat.” Det är inte så länge till som onda människor kan smäda dig. För Gud lovar att alla som hoppas på Jehova snart kommer att få vara med om ett verkligt ”gästabud” av goda ting på en ”ny jord”. Du vill väl vara med om det ”gästabudet”, eller hur? — Jesaja 25:6—9; 66:22.

”GETTER” OCH FÖRFÖLJELSE

 9, 10. a) Varför är det inte så lätt att leva ett rättfärdigt liv i våra dagar? b) Vilken inställning bör du ha till motståndare, och vilken hjälp kan du förvänta från Gud?

⁹ Det kanske inte är så lätt för dig att leva ett rättfärdigt liv i dessa ”yttersta dagar”. Satan och hans hantlangare kanske hånar och förlöjligar dig, när de gör sitt sista desperata försök att fördärva den här jorden och människorna på den. (2 Petrus 3:3, 4; 2 Timoteus 3:1) När du besöker dina medmänniskor med Rikets budskap, kanske du träffar på några som visar en getliknande inställning. De visar detta genom att vara likgiltiga eller oförskämda eller genom att visa öppet motstånd. — Matteus 25:33, 42—45.

¹⁰ Men som ett av Herrens ”får” bör du inte försöka avgöra vem som kan vara en ”get”. Det är Kungens sak att avgöra detta och inte hans ”fårs” här på jorden. (Jämför Romarna 14:10—12.) Och även om du möter motstånd, därför att du blir en förkunnare av de ”goda nyheterna”, så kommer Gud att styrka dig att göra hans vilja, vilket framgår av aposteln Petrus’ ord: ”All oförtjänt omtankes Gud ... [skall] själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petrus 5:10; jämför 2 Korintierna 12:10.) Och aposteln Paulus ger det här utmärkta rådet: ”Var inte lata i era göromål [för Riket]. Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova. Gläd er i hoppet. Håll ut under vedermöda. Var ihärdiga i bönen.” — Romarna 12:11, 12.

11. Vad kan bli det lyckliga resultatet av ett exemplariskt kristet uppförande?

¹¹ Din lojala tjänst, dina innerliga böner till Jehova och ditt exemplariska kristna uppförande kan leda till att några, som först föreföll att vara ”getter”, visar sig vara ”får”. Kristna hustrur har många gånger kunnat vinna sina icke troende män ”utan ett ord” genom sitt tålmodiga och respektfulla uppförande. (1 Petrus 3:1, 2) Vi önskar sannerligen inte se människor ”gå bort till evigt avskärande”. Vi bör i stället önska hjälpa dem att lägga bort getlika tendenser för att kunna uppnå evigt liv. — Matteus 25:41, 46.

LOJALA ”FÅR” BEVARAR SIN OSTRAFFLIGHET

12. Hur har Kungens ”bröder” och ”fåren” stött varandra i vår tid?

¹² Lägg märke till att ”fåren” i Jesu liknelse gjorde speciella ansträngningar för att betjäna Kungens ”bröder”, när dessa var sjuka och i fängelse. Och i våra dagar har inte bara den ”lilla hjorden”, utan också de ”andra fåren”, som så lojalt tjänar tillsammans med den ”lilla hjorden”, fått utstå umbäranden och förföljelse, sjukdom och fångenskap. Under åren 1933—1945, till exempel, när nazisten Hitler försökte få världsherraväldet, fick Jehovas vittnen utstå svår förföljelse — först i de nazist-fascistiska länderna och senare i alla de krigförande nationerna. Många dödades, både av den ”lilla hjorden” och av Herrens ”andra får”. Men de vann en fantastisk seger genom att bevara sin ostrafflighet mot Kungen och hans rike!

13, 14. Vilken skillnad har man lagt märke till mellan den hållning som kristenhetens religioner intar och den som Jehovas vittnen intar?

¹³ Historiker har ofta kommenterat skillnaden mellan kristenhetens religioner, som varit villiga att kompromissa, och Jehovas vittnen, som bevarat sin ostrafflighet, när de varit under press. I boken A History of Christianity, utgiven i London år 1976, säger till exempel Paul Johnson angående de katolska och evangeliska kyrkorna i Hitlers Tyskland: ”Båda kyrkorna gav i stort sett regimen sitt massiva stod. De katolska biskoparna välkomnade ’den nya, starka betoningen på myndighet i den tyska staten’; i Trier-katedralen sade biskop Bornewasser till katolska ungdomar: ’Med huvudet högt och med fasta steg har vi trätt in i det nya riket, och vi är beredda att tjäna det med all vår kroppsliga och själsliga styrka.’ I januari 1934 tog Hitler emot tolv evangeliska ledare, och efter det mötet ... utfärdade de en kommuniké där det hette: ’Den tyska evangeliska kyrkans ledare försäkrar enhälligt det tredje riket och dess ledare sin obetingade lojalitet.”’

¹⁴ Författaren säger därefter om de få till bekännelsen kristna som han sade var ”principfasta”: ”De modigaste var Jehovas vittnen, som från början förklarade sitt absoluta dogmatiska motstånd och fick lida därefter. De vägrade att ha något som helst samarbete med den nazistiska staten, som de stämplade som alltigenom ond. ... Många dömdes till döden på grund av att de vägrade militärtjänst ...; eller också hamnade de i Dachau eller på sinnessjukhus. En tredjedel blev faktiskt dödade; nittiosju procent utsattes för förföljelse av ett eller annat slag. De var den enda kristna grupp som väckte Himmlers beundran.”

15. a) Hur reagerar du för brevet på nästa sida? b) Vad försökte Satan göra under andra världskriget, och vad är det som bevisar att han misslyckades?

¹⁵ Inte som pacifister, utan som neutrala kristna som stödde det kommande Guds rike, blev unga vittnen hellre fängslade och avrättade än de bröt sin ostrafflighet. Ett typiskt ”avskedsbrev” som finns återgivet på nästa sida vittnar om detta. Över hela jorden, både i axelmakterna och i de allierade nationerna, blev Kungens ”bröder” och deras medarbetare, ”de andra fåren”, utsatta för pöbelangrepp, de blev slagna, fängslade och misshandlade. Men de segrade i sin andliga krigföring. Djävulen kunde inte bryta ner deras lojalitet mot Riket. De visade, precis som Jesus hade gjort långt dessförinnan, att de inte var ”någon del” av Satans värld. — Johannes 15:19.

RIKETS UNDERVISNINGSPROGRAM

16, 17. a) Vilket undervisningsprogram och vilken utvidgning av arbetet började nu? b) Vilken frukt kan man se av detta arbete?

¹⁶ Sällskapet Vakttornets president, J. F. Rutherford, dog år 1942, och han efterträddes av Nathan H. Knorr. Kort därefter infördes skolan i teokratisk ämbetsutövning i alla Jehovas vittnens församlingar, och den har varit till ovärderlig hjälp i fråga om att lära manliga och kvinnliga vittnen att mer effektivt och övertygande kunna framföra Rikets budskap till andra. Under årens lopp har man utarbetat olika läroböcker för dessa skolor. Man förbisåg inte heller missionärsfältet. Den 1 februari 1943 upprättades Vakttornets Bibelskola Gilead i staten New York. Tusentals erfarna heltidstjänare (”pionjärer”) från många länder utöver jorden har skickats till USA. De har utbildats där och sänts ut ”till hela jorden” för att predika ”dessa goda nyheter om riket”. — Matteus 24:14; Romarna 10:18.

¹⁷ Denna världsomfattande undervisningskampanj har burit enastående frukt! Sedan 1978 har antalet av dem som tar del av brödet och vinet vid den årliga åminnelsen av Jesu död, och som därigenom visar att de hoppas på att bli förenade med honom i hans himmelska rike, inte överskridit 10.000, eftersom allt fler av Kungens ”bröder” slutar sitt jordiska lopp i ostrafflighet. Men det totala antalet av de övriga, som är närvarande och som är intresserade av att leva för evigt på jorden som Rikets undersåtar, har stigit till över 5.900.000. I Jehovas vittnens mer än 43.000 församlingar jorden runt utför nu den ”stora skaran” av de ”andra fåren” den övervägande delen av arbetet med att vittna. Det är en storslagen möjlighet du har att få vara en av dessa!

18. a) Hur har den ”trogne och omdömesgille slaven” fortsatt sin tjänst? b) Vilket betydelsefullt arbete kan du nu ta del i?

¹⁸ Trots att den smorda kvarlevan av Jesu ”lilla hjord”, den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, stadigt minskar i antal, så fortsätter den att övervaka Rikets verksamhet. (Matteus 24:45—47) För att kunna göra detta verkar den genom en styrande krets, en anordning som liknar den som fanns inom den kristna församlingen under det första århundradet. (Apostlagärningarna 15:6; Lukas 12:42—44) När N. H. Knorr dog år 1977, blev Frederick W. Franz, vid 83 års ålder, Sällskapet Vakttornets fjärde president. Och den 1 juli 1979 blev tidskriften Vakttornet 100 år! Den har vittnat om Riket i ett helt århundrade. Ja, både genom det tryckta och genom det talade ordet har ”dessa goda nyheter” om det upprättade Riket förkunnats över hela jorden till ett vittnesbörd. Deltar du också i detta privilegierade arbete i enlighet med den förebild som Jesus gav? Som Paulus förmanade:

”Låt oss alltid genom honom frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” — Hebréerna 13:15.

19. a) Vad uppmuntrade Paulus oss att göra som inbegriper ”hjärtat” och ”munnen”? b) Vilka lämpliga frågor ställs här, och hur reagerar du?

¹⁹ I ett annat brev förklarade Paulus: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” (Romarna 10:10) Utövar du tro på de ”goda nyheterna” som nu lägger tonvikten vid Guds rike, som varit upprättat i himlarna sedan 1914? Avger du ”offentlig bekännelse till frälsning”, medan du ber om att Guds rike skall ”komma” med all sin förintande kraft och avlägsna Satans organisation från jorden? Är du nitisk i att tala med andra ”offentligt och från hus till hus” om Rikets välsignelser, som skall komma hela mänskligheten till del, när Guds vilja inom kort sker ”såsom i himmelen så också på jorden”? Understöder du lojalt den smorda ”trogne och omdömesgille slavens” klass av sanna kristna, när den fortsätter att ta ledningen i att förkunna Rikets budskap ”till hela jorden ... och till den bebodda jordens yttersta ändar” och i att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”, döpande dem och lärande dem? — Matteus 6:10; 24:14, 45—47; 28:19, 20; Apostlagärningarna 5:42; 20:20; Romarna 10:18.

20. Vilket storslaget privilegium kan du nu ha?

²⁰ Du kan således nu åtnjuta ett stort privilegium genom att ”dag och natt” utföra helig tjänst inför Guds tron, samtidigt som du kan få tillhöra den ”stora skaran” som skall ärva evigt liv på en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 7:9—17) Men först måste Riket ”komma” för att utkämpa Harmageddonkriget! Vad kommer Harmageddon att innebära för mänskligheten och för vår jord?

[Ruta på sidan 159]

NEUTRAL IN I DÖDEN

Under andra världskriget kostade det många unga Jehovas vittnen livet att bevara sin neutralitet. Följande brev är ett typiskt exempel på avskedsbrev som dessa modiga vittnen skrev till sina familjer. Det skrevs av den 23-årige Marcel Sutter från Elsass-Lothringen några timmar innan han blev halshuggen Torgaufängelset i Tyskland i augusti 1942.

”Mina kära föräldrar och systrar!

När detta brev når er, är jag inte längre vid liv. Det är bara några timmar som skiljer mig från döden. Jag ber er att vara starka och modiga; gråt inte, för jag har segrat. Jag har fullbordat loppet och bevarat tron. Må Jehova Gud hjälpa mig intill slutet. Det är bara en kort tidsperiod som skiljer oss från vår Herre Jesu Kristi rike. Vi får snart träffas igen i en bättre värld där det råder frid och rättfärdighet. Jag gläder mig vid tanken på den dagen, eftersom det då inte längre kommer att finnas någon suckan. Hur fantastiskt kommer inte det att bli! Jag längtar efter fred. Under de senaste timmarna har jag tänkt på er, och jag känner mig lite bitter vid tanken på att inte få kyssa er farväl. Men vi måste ha tålamod. Den tid är nära då Jehova kommer att hävda sitt Namn och bevisa för hela skapelsen att han är den ende sanne Guden. Jag önskar nu överlämna mina sista få timmar åt honom, så jag avslutar det här brevet och säger farväl tills vi träffas snart igen. Lovad vare vår Gud, Jehova! Jag sänder mina hjärtligaste hälsningar.

Er älskade son och broder

Marcel”