Vad frigörelsen betyder för fångarna i våra dagar
1. Vad utgör det som judarna fick uppleva i första århundradet en illustration av, och innebär då en frigörelse enbart att man beger sig ut ur ett fångenskapssystem?
DEN olycka som drabbade den judiska nationen i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen var en historisk illustration i liten skala av vad resultatet blir, om den frigörelse eller befrielse som predikas av Jehovas smorda inte tas emot. Frigörelsen innebär inte enbart att man beger sig ut ur ett fångenskapssystem, att de ögon som förlorat synförmågan genom det religiösa mörkret i ett fångenskapens system åter får tillgång till klart ljus. Frigörelsen innefattar också räddning från undergång tillsammans med den religiösa fångenskapens fängelselika system. En sådan undergång i världsvid skala stundar för denna generations människor.
2. När Petrus förmanade dem att låta frälsa sig från det vrånga släktet, innebar detta alltså mera än enbart en frigörelse från vad för något?
2 För nitton hundra år sedan var det judar och omskurna proselyter som Petrus förmanade att låta frälsa sig från det vrånga judiska släktet. Han varnade dem för det som drabbade nationen år 70 v.t. Han predikade mer för dem än enbart en frigörelse från det traditionella judiska väsendets förslavande system. — Apg. 2:40.
3. a) Vad uppmanade Petrus tre och ett halvt år senare hedningarna att komma ut ur, och i vilket avseende var hans åtgärd i överensstämmelse med Jesu befallning, som denne gav vid sitt avsked? b) Varför måste predikandet av frigörelse fortsätta efter Jerusalems förstöring?
3 Inte fullt tre och ett halvt år senare sändes Petrus att predika budskapet om frigörelse för de oomskurna hedningarna, som inte var i träldom under den traditionsbundna judendomen. (Apg. 10:1—48; 11:8) För de hedningar, som kom till tro från och med den tiden, gällde det frigörelse från det hedniska religionssystemet. Det gällde frigörelse från den falska babyloniska religionens världsvälde. Ett rop gick ut till dessa hedningar, och de uppmanades att komma ut ur det stora Babylon, vilket betydde att komma ut ur detta världsvälde av falsk religion. Det var därför som den uppståndne Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20, NW) Att det jordiska Jerusalem blev förstört år 70 v.t. var alltså inget tecken som angav att predikandet av frigörelse för fångarna skulle upphöra. Det stora Babylon var fortfarande kvar sedan Jerusalem förstörts av de romerska härarna.
4. Vilken syn av det stora Babylon såg Johannes flera år senare, och varför är behovet av frigörelse från det så trängande nu?
4 Tjugosex år efter det att Jerusalem sålunda blivit förstört fick aposteln Johannes en mirakulös syn och såg det stora Babylon fortfarande trona tyranniskt vid stora symboliska vatten, dvs. folk, människoskaror, folkslag och tungomål runt hela jorden. (Upp. 17:15) Det stora Babylon fortsätter att sitta tungt på folks skuldror. Det föreligger nu ett trängande behov av frigörelse från det i alla dess religiösa förgreningar. Det forntida Babylon undslapp inte tillintetgörelse, sedan det först hade förstört det jordiska Jerusalem år 607 f.v.t. Kan vi förvänta att det stora Babylon skall undslippa tillintetgörelse, sedan Jerusalem förstörts av babyloniserade romare år 70 v.t.? Nej, inte enligt den bibliska profetian.
5. a) Vilken dag markerades av Jerusalems förstöring? b) Hur framgår det av den uppenbarelse Johannes fick, om detta utgjorde den slutliga uppfyllelsen av Joels profetia, och vad måste folk nu uppmanas att gå ut ur?
5 Jerusalems och dess tempels förstöring det året markerade ”Jehovas stora och frejdade dag”, vilket det första århundradets kristna kunde inse. Men det utgjorde inte den fullständiga uppfyllelsen av Joels profetia. (Joel 2:30—32) Efter det att Jerusalem och dess tempel redan hade legat i ruiner i tjugosex år, fick aposteln Johannes höra talas om en Jehovas dag som fortfarande hörde framtiden till, ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det var en dag som skulle kännetecknas av krig på en plats som på hebreiska språket hette Harmageddon. Det rop som Johannes hörde var alltså inte en maning att komma ut ur det jordiska Jerusalem, ty den staden fanns inte mer, och romarna byggde inte en ny stad där förrän fram på 100-talet. Ropet som Johannes hörde måste nu höras av hela människovärlden, maningen att gå ut ur det stora Babylon. (Upp. 16:14—16; 18:1—4) Underlåtenhet att lyssna till den maningen kommer att få ödesdigra följder!
6. Varför bör kristenhetens folk i våra dagar inte mena att de åtnjuter kristen frihet, och behöver de hörsamma maningen?
6 Med tiden dog aposteln Johannes och alla Jesu Kristi andra apostlar och deras nära och trogna följeslagare, sådana som Timoteus och Titus. Då började de kristna kompromissa med avseende på den frihet, för vilken Kristus hade frigjort dem. För att vinna själviska, materialistiska, sociala fördelar lät de sig förslavas under det stora Babylon. När kristenheten grundlades under den romerske kejsaren Konstantin den stores regering, åstadkom man bara en sammansmältning av den tidens populära slag av kristendom och hedendomen från det stora Babylon, vars pontifex maximus, dvs. överstepräst, Konstantin var till sin död år 337 v.t. Därför bör kristenhetens folk i dag inte mena att de åtnjuter kristen frihet, ”Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21, NW) De är i träldom under sina religiösa präster och sina kyrkliga religiösa system. De är i slaveri under det stora Babylon med dess virrvarr av sekteriska religioner, av vilka tusen eller fler gör anspråk på att vara kristna. Ropet från himmelen att gå ut ur det stora Babylon inbegriper således att gå ut ur kristenheten.
Den nutida flykten från det stora Babylon
7. Vilka var det som år 1919 satte i gång med att dra ut ur det stora Babylon? Vad var orsaken?
7 På våren 1919, bara några månader efter det att första världskriget upphört, tog en jämförelsevis liten grupp av överlämnade kristna ett modigt steg för att dra ut ur det stora Babylon. År 1931 blev de inom alla nationer kända som Jehovas vittnen. Under första världskriget hade de råkat i fångenskap under det stora Babylon och dess politiska älskare; i synnerhet var detta fallet i kristenheten.
8. Hur hade Uppenbarelseboken 11:2—12 förutsagt att de skulle dra ut ur det stora Babylon, och vad är de nu fast beslutna att göra?
8 I den sista boken i bibeln, i Uppenbarelseboken 11:2—12, talas det om Guds smorda vittnen, hans två symboliska olivträd. Vi får veta att de skulle bli dödade av världspolitikens vilddjurslika system; men efter en kort tidsperiod, ”tre och en halv dagar”, skulle livets ande från Gud komma in i dessa smorda vittnen, och de skulle bli levande och bli himmelshögt upphöjda i Guds tjänst på jorden. Guds smorda vittnen blev verkligen återupplivade på våren 1919. Det var då som dessa smorda vittnen för sin del lydde den himmelska maningen att gå ut ur det stora Babylon. Med Guds hjälp, genom hans regerande konung, Jesus Kristus, drog de ut ur det stora Babylon. Med Guds hjälp är de beslutna att stanna kvar utanför och förbli fria från det, till dess det inte mer finns till. — Sak. 4:11—14; 2:7.
9. Varför behövde den smorda kvarlevans medlemmar predika frigörelse för fångarna från och med år 1919, och har de gjort detta?
9 Dessa som blev fria år 1919 utgjorde en liten smord kvarleva av överlämnade, döpta kristna, som är judar invärtes, andliga israeliter. Men ännu fler behövdes för att fylla ut det bibliska antalet av 144.000 andliga israeliter, som skall stå med ”Lammet”, Jesus Kristus, på det himmelska berget Sion och härska med honom från det ”himmelska Jerusalem” för att välsigna alla nationer. (Upp. 7:1—8; 14:1—5; Hebr. 12:22) Därför behövde fler fångar i det stora Babylon höra budskapet om frigörelse och fly från det och bli en del av det fria ”Guds Israel”, det kristna Israel. (Gal. 6:16) Den smorda kvarlevan som hade blivit befriad år 1919 insåg därför att den hade blivit smord med Guds heliga ande till att ”predika frigörelse för fångarna”, och den gick åstad och predikade från hus till hus såväl som offentligt.
10. Vilket gensvar fick detta predikande av frigörelse, och vad frambragtes genom det?
10 Tusental gav gensvar på de goda nyheterna om frigörelse, om befrielse, från det stora Babylon, och dessa överlämnade sig åt Gud och blev döpta såsom Jesus Kristus hade befallt. Efteråt visade de genom sitt kristna liv att de hade blivit födda av Gud, Fadern, till att vara hans andliga barn, medarvingar med den himmelske Jesus Kristus. — Joh. 3:3, 5; 2 Kor. 1:12; 1 Joh. 2:20, 27; Rom. 8:16, 17.
11. Vad innebar det för dessa frigjorda att Gud handlade så, och vilken profetia blev därmed uppfylld i denna tid?
11 Vet du fullt ut vad detta innebar? Det innebar mer än att Jehova Gud födde andliga barn till ett himmelskt arv! Det betydde också att han smorde dessa nyligen frigjorda eller befriade; han utgöt sin ande över dessa överlämnade, döpta troende, som var av allt slags kött. På detta sätt inträffade en nutida uppfyllelse av profetian i Joel 2:28—32, från vilken aposteln Petrus citerade på pingstdagen år 33 v.t., då den heliga anden för första gången blev utgjuten över församlingen av Kristi lärjungar.
12. Vilken verksamhet skulle enligt profetian följa, sedan anden blivit utgjuten över allt slags kött, och blev det så?
12 Enligt Joels profetia skulle inte endast anden utgjutas, utan därtill skulle de smorda profetera, både män och kvinnor, unga och gamla. När anden nu hade blivit utgjuten, hur blev det då med det förutsagda profeterandet? Jo, det profeterades, inte endast offentligt utan — mer än någonsin tidigare — från hus till hus. De överlämnade troende hade blivit smorda med helig ande till att profetera och predika. Hur skulle de då kunna avhålla sig från att predika budskapet om ”avslutningen på tingens ordning”, dvs. ”dessa goda nyheter om riket”, på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, innan slutet kommer för denna tingens ordning? — Matt. 24:14.
13. a) Vad kan man mer förvänta än ett utgjutande av anden och ett profeterande i uppfyllelse av Joel 2:28—32? b) Vad väntar oss nu, efter det som vi har fått bevittna sedan 1919?
13 Har vi bevittnat denna nutida uppfyllelse av Joels profetia om att Guds ande skulle utgjutas över allt slags kött (Joel 2:28, 29)? Eftersom vi verkligen har gjort det, så är någonting mera att förvänta. Såsom det illustrerades i det profetiska mönstret för nitton hundra år sedan, i Kristi apostlars dagar, från pingsten år 33 v.t. till sommaren år 70 v.t., innebar uppfyllelsen av Joel 2:28—32 mer än att Guds ande skulle utgjutas över allt slags kött. Den innebar också att Jehova skulle ”giva förebud i himmelen och på jorden: blod och eld och rökpelare. Solen själv skall vändas i mörker och månen i blod, innan Jehovas stora och fruktansvärda dag kommer. Och det skall ske att var och en som åkallar Jehovas namn skall komma undan i trygghet; ty på Sions berg och i Jerusalem skola de undkomna finnas, alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande, som Jehova kallar.” (NW) Eftersom vi nu i vår egen tid på ett övertygande sätt har fått bevittna att Guds ande utgjutits över överlämnade, döpta kristna, står vi inför ”Jehovas stora, och fruktansvärda dag”. Var skall vi finna den plats där vi kan överleva?
14. Var finner man platsen för de överlevande?
14 Som det blev illustrerat för nitton hundra år sedan, på den apostoliska tiden, fanns platsen för de överlevande inte på det jordiska berget Sion och i det jordiska Jerusalem, som var uppfyllt av icke troende judar. Den fanns på det himmelska Sions berg och i det ”himmelska Jerusalem”.
15. I samband med vilket församlande har anden blivit utgjuten sedan 1919, och vad kommer detta att nära föregå?
15 Låt oss då inte gå miste om innebörden i det som har inträffat under de senaste femtio åren och som manar till nykter eftertanke. Sedan 1919 har vi sett de utvalda, kallade och smorda församlas till en över hela jorden enad organisation. Detta församlande verk under änglars ledning fortsatte in i övergångsperioden 1931—1935. De som fogades till den frigjorda eller befriade kvarlevan efter 1919 blev också smorda med Guds utgjutna ande till att profetera. I enlighet med det historiska mönstret från det första århundradet är detta utgjutande av ande något som nära föregår ”Jehovas stora och fruktansvärda dag” med dess förebud i himmelen och med blod, eld och rökpelare på jorden. Det är den dag då Jehova Gud verkställer sin hämnd på alla som inte har åkallat hans namn och som inte har flytt från denna världens träldomssystem och ställt sig på Guds rikes sida, det rikes som regerar sedan 1914 i det ”himmelska Jerusalem” på det himmelska Sions berg.
16. a) I vilket ”år” lever vi fortfarande, och varför är det tillbörligt att vi nu fortsätter med att predika frigörelse? b) Vilka tar ledningen i detta verk nu i våra dagar?
16 Enligt Jesajas profetia (Jes. 61:1, 2) lever vi fortfarande i ett ”år av god vilja å Jehovas sida” (NW), men detta symboliska ”år” måste nå sitt slut och följas av en ”hämndens dag från vår Gud”. Innan Guds goda viljas ”år” löper ut, är det tillbörligt att vi intensifierar vårt predikande om frigörelse för människor som ännu är fångar, eftersom ”hämndens dag från vår Gud” nu är mycket närmare, ja, närmare än när Guds ande blev utgjuten, från 1919 och framåt. Några tusen av den smorda kvarlevan är fortfarande ibland oss; och de förverkligar syftet med sin smörjelse. Hur då? Genom att ta ledningen i det verk som Gud har påbjudit, ”att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna” i det stora Babylon.
17, 18. a) Varför finns det nu mycket goda skäl att gå ut ur det stora Babylon? b) Vad hörde Johannes rösten från himmelen säga?
17 För forntidens Babylon kom också en ”Jehovas dag” (NW), och den kom ”gruvlig och med förgrymmelse och med vredesglöd”. (Jes. 13:1, 9) Likaså kommer för det stora Babylon i våra dagar en ”hämndens dag”, ja, ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det finns nu mycket goda skäl att gå ut ur det stora Babylon. Lyssna bara till vad aposteln Johannes hörde rösten från himmelen säga:
18 ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor. Ty hennes synder hava hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes handlingar av orättvisa. ... Det är därför som hennes plågor skola komma på en och samma dag, död och sorg och hungersnöd, och hon skall bliva fullständigt uppbränd i eld, emedan Jehova Gud, som har dömt henne, är stark.” — Upp. 18:4—8, NW.
19. a) Varför gör detta det mycket angeläget för den smorda kvarlevan att utan uppehåll predika frigörelse för fångarna, och särskilt för vilket slags fångar skall det nu ske? b) Vid Vilket tillfälle år 1923 riktades uppmärksamheten på dessa fångar?
19 Märk väl! Undergång kommer över det stora Babylon såsom på ”en och samma dag”. Detta gör det mycket angeläget för den smorda kvarlevan att utan uppehåll predika ”frigörelse för fångarna”. Under några årtionden har den smorda kvarlevan nu haft de religiösa ”fångar” i tankarna som inte tillhör denna smorda kvarleva med himmelskt hopp. Detta framgår av en händelse år 1923. Dagarna 18—26 augusti hölls i Los Angeles i Kalifornien i Förenta staterna en sammankomst av många tusen överlämnade, döpta bibelforskare. På lördagseftermiddagen den 25 augusti talade Sällskapet Vakttornets dåvarande president till tusentals medlemmar av den smorda kvarlevan om Jesu liknelse om ”fåren och getterna”. Han förklarade att ”fåren” är de som gör gott mot den smorda kvarlevan av Kristi andliga bröder. Som belöning skulle medlemmar av denna klass av ”får” bli bevarade vid liv genom den kommande striden vid Harmageddon och därefter bli förda in i Guds nya tingens ordning. Vid slutet av detta föredrag läste talaren upp en resolution som han föreslog att man skulle antaga och som alla — med undantag av några främlingar — enhälligt antog genom att resa sig upp. I de tre sista styckena hette det:
20, 21. a) Var befann sig detta slags fångar, som orden i denna resolution var riktade till, och vilken uppmaning sades gälla dem? b) Vad vädjade man till dem om att göra?
20 ”... gränslinjen mellan dessa kristenhetens två klasser är klart uppdragen, och ... tiden har kommit för skiljandet av dem, som föredraga det onda, från dem som älska rättfärdighet och längta efter Herrens rike. Vi rikta därför i kärlekens ande ett varningens ord till alla sådana frids- och ordningsälskande och gudfruktiga människor, som äro förbundna med de olika namnförsamlingarna, och framhålla för dem det faktum att de icke kunna hava någon del eller gemenskap med den klass av föregivna kristna, vilka förkasta Guds ord och förneka Herren Jesus Kristus och hans rike; och vi uppmana dem att aktgiva på Guds ord och skilja sig från det orent är (2 Kor. 6:17), draga sig undan de orättfärdiga kyrkliga systemen, som av Herren betecknas såsom Babylon, och gå ut från henne, att de icke må deltaga i hennes synder och få del i hennes plågor (Upp. 18:4); och
21 Vi vädja till alla sådana att erkänna, att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre, och att hans rike, som nu är här, är människornas hopp och frälsning; att de individuellt och kollektivt öppet förklara sig vara på Herrens sida och i sympati med hans sak, på det de sålunda må vara redo att mottaga Guds rikes välsignelser, vilka han har berett för dem från världens grundläggning.” — The Watch Tower för 1 november 1923, sidan 327, återgivet enligt traktaten Proklamation — En varning till alla kristna.
22. Hur ljöd denna maning, att gå ut ur det stora Babylon, från Toronto år 1927?
22 Denna maning att gå ut ur det stora Babylon, särskilt den del därav som kallas kristenheten, ljöd på nytt med kraft söndagen den 24 juli 1927 inför ett offentligt auditorium på minst 15.000 i Toronto i Ontario i Kanada och en oräknelig, osynlig åhörarskara, som sammanförts genom världens dittills ”största sammankoppling av radiostationer”, ett nät av 53 stationer, genom ett föredrag med titeln ”Frihet för folken”. Denna enträgna vädjan, som framfördes av Sällskapet Vakttornets dåvarande president, publicerades senare i Vakttornet för 15 oktober 1927, sidan 313, paragraf 56 (moderupplagan; på svenska i numret för 15 december 1927, sidan 377), och även i milliontals exemplar av broschyren med titeln Frihet för folken.
23. Vad är det som utvisar om människor kan bli frälsta på Guds hämnds dag bara genom att dra sig tillbaka från kristenhetens religiösa system?
23 Flykten från det stora Babylon till den trygga platsen sker inte genom att man bara drar sig tillbaka från kristenhetens religiösa system eller genom att man upphör att bevista ett religiöst samfunds möten. Milliontals människor i kristenheten har gjort detta, särskilt i länder med statskyrka eller en förening mellan staten och ett speciellt kyrkosamfund som nationell kyrka. Även om de har dragit sig tillbaka och har upphört att understödja statskyrkan, ”folkkyrkan”, finansiellt, hålls de fortfarande i slaveri under det stora Babylons politiska älskare. Även om de kanske får se det stora Babylon tillintetgöras på ”hämndens dag från vår Gud”, kommer de snart därefter att själva bli tillintetgjorda som symboliska ”getter” tillsammans med det stora Babylons politiska beundrare. Dessa politiska älskare har varit redskap åt det religiösa stora Babylon, och tillsammans med detta har de satt sig upp emot Guds messianska rike.
24. a) Vad måste en människa göra för att bli ett ”får” i motsats till ”getterna”, och hur många sådana ”får” kommer det att finnas vid tiden för det stora Babylons undergång? b) Från vilka religiösa ”områden” måste dessa ”får” dra ut, i betraktande av vad det stora Babylon är?
24 Med tanke på detta framhöll Jehovas vittnens officiella tidskrift, Vakttornet, i numret för 15 augusti 1934, sidorna 249, 250 (moderupplagan; på svenska 15 oktober 1934, sidan 314), att om en människa skall bli en av ”fårens” klass, måste hon helt och villkorslöst överlämna sig åt Jehova Gud och bli döpt i vatten alldeles som Jesus. Följande år uppenbarades det ytterligare att dessa ”får” skulle komma ”ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål” och att de skulle utgöra ”en stor skara” vid tiden för det stora Babylons undergång. (Upp. 7:9, 10) Följaktligen måste denna ”stora skara” inte endast dra ut ur kristenheten utan också ut ur hednavärlden. Hur lämpligt var det då inte att år 1963 en bok gavs ut (på engelska) med titeln ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules! (”Det stora Babylon har fallit!” Guds rike härskar!) och att denna bok visade att det stora Babylon var större, mera omfattande, än kristenhetens organiserade religionssystem, ja, att det var den falska babyloniska religionens världsvälde, kristenheten inräknad.
När anden nu har utgjutits, stundar den stora dagen
25. a) Vilka fångar gäller denna predikan om frigörelse, och varför måste detta befrielseverk fortsätta till slutet? b) Eftersom vi har bevittnat att anden utgjutits, vad kan vi då härnäst förvänta i uppfyllelse av Joel 2:28—32?
25 Vilka gäller då denna predikan om frigörelse? Den gäller fångarna i alla de religiösa system som utgör det stora Babylon. Alla dessa behöver nu frigöras eller befrias ur det stora Babylon, om de önskar undfly tillintetgörelse tillsammans med det eller tillintetgörelse tillsammans med dess politiska älskare i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. (Upp. 16:14—16) Vi måste varsko dem om den eviga undergång som hastar dem till mötes. Den nuvarande generationen av mänskligheten har fått bevittna att Guds ande utgjutits över allt slags kött för att fullborda det stora verket att predika om Guds messianska rike. Nu måste inom kort återstoden av Joels profetia (Joel 2:28—32) uppfyllas. ”Jehovas stora och fruktansvärda dag” (NW) måste komma, då alla de människor blir tillintetgjorda som inte åkallar Jehovas namn genom Jesus Kristus och som inte söker skydd tillsammans med Jehovas smorda kvarleva hos det ”himmelska Jerusalem”. Predikandet av frigörelse för fångarna får därför inte upphöra nu. Detta befrielseverk, detta räddningsarbete, måste fortsätta till slutet!
26. Hur kommer slaveriet under det stora Babylon och dess politiska älskare att upphöra, och varför måste detta slaveri försvinna, enligt Guds vilja?
26 Det stora Babylon och dess politiska gemåler och beskyddare fortsätter att utöva religiös orenhet med varandra, och de håller folket i ett slaveri som snart kommer att sluta i undergång på ”hämndens dag från vår Gud”. Detta slaveri måste försvinna! Gud är inte intresserad av att ha ett slavläger i verksamhet här på jorden under det stora Babylon och dess politiska älskare. Satan, djävulen, är förstås intresserad av ett sådant slavläger, men inte Jehova Gud. Gud är inte för något evigt slaveri, någon evig träldom för hela mänskligheten. Han är frihetens Gud! Han håller på frihet för dem som är hans barn.
27. a) Hur kom det sig att Gud tillät att mänskligheten blev förslavad, men vad tillkännagav han omedelbart såsom sitt uppsåt? b) Vilka förhoppningar väckte detta tillkännagivande i människors hjärtan, och vilka måste vår jord fördenskull bli renad ifrån?
27 När människan skapades, var det inte Guds vilja att mänskligheten skulle bli slav under Satan, djävulen, under synd och död. Ett sådant slaveri tillät han uppkomma, i det han lät sina jordiska barn begagna sin moraliska handlingsfrihet, dvs. självmant lyda Gud i kärlek eller förkasta honom. Men han tillkännagav omedelbart sitt oföränderliga uppsåt att åstadkomma en befrielse för de olyckliga offren för den överträdelse som Adam och Eva, våra första mänskliga föräldrar, begick. Genom Guds tillkännagivna och nedskrivna redogörelse för sitt uppsåt väckte han i mänskliga skapelsers hjärtan den förhoppningen ”att skapelsen själv också skall försättas i frihet från slaveri under förgängligheten och få Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:20, 21, NW) Det stora Babylon och dess politiska älskare kommer inte att kunna stå i vägen för detta Jehova Guds program att skänka denna dyrbara frihet åt den suckande mänskliga skapelsen. Jorden måste bli renad från dessa som utgör hinder för den gudagivna friheten. De frihetsälskande måste få hjälp nu till att undfly undergång tillsammans med dem som står hindrande i vägen.
28. a) Vad kommer kvarlevan och de frigjorda, fårlika människorna att göra nu? b) Vad kommer denna frigörelse och detta steg hänemot kristen frihet att leda till?
28 Vad kommer då den smorda kvarlevan att göra tillsammans med de fårlika människor som redan har blivit frigjorda av Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus? De kommer att fortsätta att gå till folk av alla nationer och alla religioner och ”predika frigörelse för fångarna”, medan det fortfarande finns möjlighet att bli frigjorda, befriade, och åtnjuta den frihet, för vilken Kristus har gjort oss fria. Denna frigörelse kommer att leda till Guds beskydd och omvårdnad, när det stora Babylon och dess politiska älskare, som begår synd med varandra, går i fördärvet; och sedan finns det inte mer något slaveri under dem. Att vi på det sättet tar vår ståndpunkt för sann kristen frihet kommer att utgöra ett steg hänemot att vi får del i att förverkliga Guds storslagna uppsåt att bannlysa synden, döden och djävulen och för evigt förvandla hela jorden till ett frihetens paradis för Guds fullkomnade mänskliga söner.
29. Vad har givits ut till hjälp för sådana framtida söner till Gud, och vilken rekommendation ges?
29 För att i dessa kritiska tider hjälpa sådana framtida söner till Gud har Sällskapet Vakttornet givit ut en ny bok på engelska med titeln Life Everlasting — in Freedom of the Sons of God (Evigt liv — i Guds söners frihet). Vi rekommenderar den av allt hjärta till studium tillsammans med bibeln, och må vi var och en bevara vår oskattbara frihet, som är Guds gåva genom Kristus.