”Frid bland människor av en god vilja” eller Harmageddon — Vilketdera?

”Ära i höjden åt Gud! Och på jorden frid, bland människor av en god vilja.” — Luk. 2:14, Ro.

 1. Varför är det av intresse att nu veta att man hör till dem som kallas ”människor av en god vilja”?

ÄR DU en människa av en god vilja? I så fall hör du till dem som en härskara av himmelska änglar samfällt talade om för nästan två tusen år sedan. Varför framträdde dessa änglar och lät höra sina röster? Därför att en händelse hade inträffat som skall medföra evig frid åt dig just här på jorden, som för närvarande hotas av ett tredje världskrig.

 2. Vad var det för en viktig händelse, och varför bör vi mycket allvarligt tänka över det som doktor Lukas skrev om den?

² Ett gossebarn hade fötts borta i Mellersta Östern. Det som inträffade i samband härmed är inte någon sagoberättelse, fabel eller myt. Ett antal strävsamma män där borta i detta berglandskap såg vad som skedde. Det bevisades vara sant av en läkare, som i sin ”redogörelse för de fakta som vunnit full tilltro bland oss” säger att han noggrant hade ”utforskat allt ända från början, [för] att skriva om detta i logisk följd ... för att du i fullt mått må förstå vissheten i det som du har blivit undervisad om muntligen”. Det var doktor Lukas som skrev så. Han skrev för mer än 1900 år sedan, och hans redogörelse har bevarats i tusentals handskrivna exemplar på ett antal forntida språk tills boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet. Du har fördenskull orsak att nu mycket allvarligt tänka över det som änglarna för så länge sedan sade om dig såsom en människa av en god vilja. — Lukas, kapitel 1, verserna 1—4, Nya Världens översättning.

 3. Varför var denne gosses födelse en betydelsefull händelse i den medicinska historien, och hur tillkännagavs det offentligen vem gossens Fader var?

³ I den medicinska historien är detta gossebarns födelse synnerligen betydelsefull, ty det är det enda historiskt kända fall, där ett barn fötts av en flicka som var jungfru. Hon blev inte havande med detta barn genom en man utan genom en himmelsk fader. Om det inte hade varit så, skulle himmelens änglar inte ha intresserat sig för barnets födelse. Om det hade varit ett utomäktenskapligt barn, vars mänsklige far höll sig borta av skam och för att undandra sig sitt ansvar, skulle de heliga änglarna inte ha förnedrat sig till att bära vittnesbörd om dess födelse. Det skulle inte ha funnits något skäl till att glädjas över en sådan ovälkommen gosse, från vilken ingenting gott kunde komma hela mänskligheten till del. Såsom bevis för att denne gosses födelse var en mirakulös, ärbar, gagnelig födelse, där modern var en ren jungfru, framträdde härskaran av himmelska änglar för människor och tillkännagav vem som var far till den nyfödde gossen. Änglarna gav ära åt Gud, och därmed uppenbarade de att Gud var detta märkliga barns himmelske Fader.

 4. Var och under vilka lokala omständigheter föddes gossen, och vid vilken tid på året skedde det?

⁴ Vid den tiden vidmakthöll romarväldet freden i Mellersta östern. Araberna hade ännu inte blivit muhammedaner. I den romerska provinsen Judeen var det som gossen föddes, i staden Betlehem, och hans mor, Maria, måste lägga honom i en krubba, därför att det var ont om härbärge i staden. Man hade nått mitten av den judiska månaden Tischri, omkring 1 oktober, en tid på året då folk kunde bege sig ut för att låta skattskriva sig och då herdar kunde vistas ute på öppna fältet under natten för att hålla vakt över sina får. Doktor Lukas hade inhämtat intressanta detaljer om det som då inträffade. Till gagn för alla ”människor av en god vilja” skriver han (Luk. 2:8—20; v. 8—14 enl. NW):

 5, 6. a) Vilka upplysningar meddelade änglarna, och till vilka? b) Hur blev dessa vittnen till den inträffade födelsen, och vilken verkan fick det på dem?

⁵ ”Det fanns också där i trakten herdar som bodde utomhus och höllo vakt om natten över sina hjordar. Och plötsligt stod Jehovas ängel hos dem, och Jehovas härlighet glänste omkring dem, och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: ’Hys ingen fruktan, ty se, jag kungör för eder goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del; ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad. Och detta är ett tecken för eder: ni skola finna ett spätt barn, lindat och liggande i en krubba.’ Och plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska härskaran, som prisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja!’ När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: ’Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett och som Herren [Jehova, NW] har kungjort för oss.’ Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef och barnet, som låg i krabban.

⁶ Och när de hade sett det, omtalade de, vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det hade blivit dem sagt.”

 7. Vad var det som inte fattades på den tiden, i överensstämmelse med det som änglarna då sade?

⁷ Vid den tiden, för nästan två tusen år sedan, gav änglarna ära i höjderna där ovan åt Gud såsom den Högste, den allenarådande. De trogna herdarna blev ögonvittnen och gav också ära åt Gud för det som han gjorde till gagn för människorna genom att han sände den utlovade Messias, dvs. Kristus, Herren, konung Davids kunglige ättling, ty Maria härstammade från David. Ära i höjderna där ovan åt Gud fattades alltså inte vid den tiden.

 8. Vilka erfor frid på jorden då, vilket framgår av det som hände på den tiden?

⁸ Men hur var det med friden på jorden? Dessa herdar var sannerligen ”människor av en god vilja”, och det var Josef och hans hustru, Maria, också. Detsamma kan sägas om den gamle mannen Simeon och den åldriga profetissan Hanna, ty båda såg de gossebarnet Jesus, när Josef och Maria tog honom till templet i Jerusalem på fyrtionde dagen efter hans födelse i Betlehem. Båda dessa till åren komna människor prisade Gud för det som han utförde. Det rådde frid bland alla dessa människor såsom ”människor av en god vilja”. Men konungen i Jerusalem var inte någon människa av en god vilja. Han var en av Rom tillsatt konung, Herodes den store, en edomit. Följaktligen hade han ingen frid, utan han försökte tillintetgöra gossebarnet Jesus, när denne var omkring två år gammal. Kort därefter dog konung Herodes av en avskyvärd sjukdom, men Jesus slapp undan och växte upp till att bli ”Kristus, Herren”. — Luk. 2:25—40; Matt. 2:1—23.

En fråga för våra dagar

 9. Har det förhållandet att man i hundratals år sedan dess har citerat orden ”på jorden frid bland människor av en god vilja” gjort dem som påstått sig vara kristna mera fridsamma? Förklara.

⁹ ”På jorden frid bland människor av en god vilja” — detta har varit ett ofta använt citat under de gångna nitton hundra åren. Men vilken verkan har det haft på människovärlden? Vad de internationella angelägenheterna beträffar, så har åren av världsfred varit mycket få sedan änglarna först uttalade dessa lugnande ord. I det avseendet förändrades inte världssituationen genom Jesu födelse i Betlehem. Jesus själv uppväckte motstånd från de religiösa ledarna i sitt land, vilka slutligen förmådde den romerske ståthållaren, Pontius Pilatus, att döda Jesus år 33 e. Kr. Flera hundra år senare gjorde ett stort antal människor anspråk på att vara hans efterföljare, men de hade stora religiösa meningsskiljaktigheter inbördes. De som gav sig ut för att vara kristna utkämpade blodiga strider med muhammedanerna och dödade även tusentals judar. Dessa till bekännelsen kristna utkämpade fanatiska krig sinsemellan, inte bara över religiösa tvistefrågor, utan oftare över frågor som gällde denna världens politik. Dessa s. k. kristna har varit långt ifrån fridsamma; de har inte varit en verklig kraft till världsfred.

10. Vad finner man, om man jämför de uppgifter som finns beträffande antalet år av världsfred och av krig sedan profeten Mose dagar?

¹⁰ Det finns människor som har gjort vetenskapliga undersökningar beträffande världsfred och krigshandlingar under den långa tidsperioden från 1481 f. Kr. och fram till andra världskrigets slut. År 1481 f. Kr. var det den starkt militariserade nationen Egypten som utövade världsväldet. Vid den tiden befann sig profeten Mose och hans folk ute i öknen på Arabiska halvön, där de levde enligt tio Guds bud, vilka Mose hade fått av Jehova Gud. Under alla de 3.426 åren sedan dess fram till andra världskrigets slut år 1945 har det endast varit 268 års världsfred. Mer än tre tusen år var alltså krigsår, under vilka över 8.000 internationella fredsfördrag bröts. Det hade alltså varit ett års fred på 12,8 års krig under hela denna tid. Men hur har det varit med världsfreden sedan år 1945 och upprättandet av Förenta nationerna, som skall verka för internationell fred och säkerhet? Världsfreden är nu i fara såsom aldrig förr!

11. Vilket tema har man haft för vana att slå an i kristenheten vid jultiden, men vilket hot talar likväl nu, efter sexton hundra år, människor i kristenheten om?

¹¹ I mer än tusen år har det varit mycket enkelt för kristenheten att vid jultiden recitera eller sjunga orden ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor, till vilka han har behag!” Men historien utvisar att detta inte har befrämjat eller befäst världsfreden. Sedan julen infördes i kristenhetens religion på 300-talet, har kristenheten ömkligen misslyckats i att göra denna världen fri från krig. Nu, efter ett sextonhundraårigt regelbundet julfirande, talar ansvarskännande människor i kristenheten om Harmageddonhotet.

12—14. Vilka hänsyftningar på Harmageddon gjordes a) av en ledarskribent i New York Times år 1962? b) av expresident Eisenhower år 1961? c) av en ledarskribent vid tiden för konferensen i Moskva år 1960?

¹² I en ledare, daterad 6 maj 1962, i vilken en del välkända namn nämndes, skrev New York Times: ”Väpnad med känslan av att strida för en god sak och med den sköld försvarsmakten utgör, vilken blivit så mycket stabilare genom våra kärnvapenprov, inriktar sig president Kennedy nu på nya strävanden för att träffa en uppgörelse med Sovjetryssland och så avvända ett Harmageddon med atomvapen. I sina strävanden följer han den kurs som presidenterna Roosevelt, Truman och Eisenhower följde.”

¹³ Något tidigare, den 16 september 1961, höll expresident Eisenhower ett tal vid en stor middag i Chicago i Illinois. Han sade då att eftersom den förödelse, som nu hotar oss, kommer genom kärnvapenkrig, befinner sig Chicago ”bara trettio minuter från Harmageddon”.

¹⁴ Under rubriken ”Konferens i Moskva” hette det i en ledarspalt i New York Times för 6 november 1960: ”Den väsentligaste skillnaden i inställningen i de båda huvudstäderna [i Ryssland och i Kina] är kanske det förhållandet att Moskva har tillkännagivit att det helt och fullt inser vilken ohygglig ödeläggelse ett vätebombskrig skulle anställa bland hela mänskligheten, under det att man i Peking ibland talar som om man inte ens fruktade ett nukleärt Harmageddon.”

15—17. a) Vad har man med anledning av vätebomben menat att tredje världskriget skulle bli? b) Hur har man i en tidningsledare beskrivit det ”kalla krigets” höjdpunkt? c) Vart bär det hän för världen, enligt vad en journalist som sysslar med utrikespolitiska frågor har påpekat?

¹⁵ Eftersom man nu har ett så fruktansvärt vapen som vätebomben, har man givit tredje världskriget benämningen ett ”termonukleärt Harmageddon”.a

¹⁶ Om det ihållande ”kalla kriget” mellan österns och västerns militärmakter hette det i en tidningsledare: ”Det är ingen filosofiskt betonad kampanj för en inbillad framtid. Det är riktat mot alla ondskans krafter i världen, ett slags Harmageddon, vars utgång skall bli seger eller nederlag, men inte bara för en enda nation eller ett enda förbund av nationer, utan för hela människosläktet.”b

¹⁷ En journalist som sysslar med utrikespolitiska frågor har avgivit följande varning: ”Vi har inte råd att driva hän mot Harmageddon bara därför att ingen bryr sig om att ta itu med det uppenbara problemet. Om man inte snabbt tar itu med det uppenbara problemet, måste framtiden helt enkelt medföra katastrof.”c

18. Varför finns det skäl att frukta för ett tredje världskrig, fastän det femtionde året sedan första världskrigets utbrott började så lovande?

¹⁸ Det femtionde året sedan första världskrigets utbrott ingick med en stor fredsoffensiv, som världens ledande politiker satte i gång med. Ja, Vatikanens pontifex maximus gjorde rentav en pilgrimsfärd till platser av religiöst intresse i Mellersta Östern, en färd som man påstod att han företog i fredens och endräktens intresse. Den 21 januari 1964 återupptog Förenta nationernas nedrustningskommission förhandlingarna, vilka drog ut i flera månader — men det blev ingen nedrustning. De båda skräckinjagande röda kommunist jättarna fortsatte med att visa att kärleken dem emellan inte tillväxte, under det att den icke-kommunistiska, demokratiska världen klart och tydligt fick besked om att det inte skulle bli något slut på det kalla kriget mellan kommunismen och de kapitalistiska nationerna ”i vår tid”. Fördenskull fortsätter man med att frambära böner i kristenhetens religiösa kyrkor och i de judiska synagogorna till förmån för Förenta nationerna i dess roll såsom fridstiftare. Det finns goda skäl att frukta ett tredje världskrig.

19. Vilken innebörd måste man ge åt ordet ”Harmageddon”, om man skall hålla sig till sanningen, och vad bör man förvänta av ”människor av en god vilja” i samband med denna strid?

¹⁹ I alla sina varningar för Harmageddon förbiser ständigt religionens, politikens, militarismens och vetenskapens män någonting väsentligt. Vad är det? Det är vad Harmageddon i själva verket kommer att bli. De som talar och skriver om Harmageddon har lånat detta namn från bibeln, från samma bok som också talar om att en härskara av änglar framträdde vid Jesu födelse i Betlehem och frambar budskapet om ära åt Gud och frid bland människor av en god vilja. Vi måste fördenskull ge Harmageddon dess bibliska innebörd, inte den innebörd som världsvisa människor ger det. De tycker om att måla ut Harmageddon såsom ett slutligt krig som några icke namngivna goda krafter skall utkämpa mot icke namngivna onda krafter, en verklig militär sammandrabbning mellan skaror av människor. De tycker om att tänka att de själva tillhör de goda krafterna, som skall segra. Men bibeln framhåller klart och tydligt vilka sinsemellan fientliga styrkor det är som skall utkämpa Harmageddonstriden. I denna strid skall ”människor av en god vilja” inte delta i kampen, ty deras Gud skall strida från himmelen för att befrämja vad rätt är.

20. Hur många gånger förekommer ordet ”Harmageddon”, var, och i vilket sammanhang?

²⁰ För att få full klarhet i det här, så låt oss läsa den profetiska bibliska skildringen av detta kommande Harmageddonkrig. En enda gång förekommer detta dynamiska ord ”Harmageddon” i bibeln, och det är i dess sista bok, Uppenbarelseboken. Innehållet i denna sista bok fick den kristne aposteln Johannes del av förmedelst inspiration, för att de trogna kristna skulle få visat för sig ”vad som snart skall ske”. Den profetiska förhandssynen av Harmageddon ges i förbindelse med beskrivningen av den sjätte av en serie om sju plågor. Dessa symboliska plågor sägs vara ”de sista, ty med dem är Guds vredesdom fullbordad”. (Upp. 1:1; 15:1; 16:12) När den sjätte plågan kommer, uppenbarar den något som nedkallar Guds vrede. Så här beskriver aposteln Johannes det som han ser hända, när den sjätte plågan kommer:

21. Vad ser Johannes i sin syn beträffande Harmageddon, enligt Uppenbarelseboken 16?

²¹ ”Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden, som sågo ut såsom grodor, komma ut ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun. De äro i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utföra tecken, och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. ... Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.” — Upp. 16:13—16, NW.

22. Vilka är det som församlas till Harmageddon, och hur framgår det klart och tydligt att inte ens några få av dem befinner sig på Guds, den Allsmäktiges, sida?

²² Innebär uttrycket ”konungarna på hela den bebodda jorden” att några av våra dagars politiska styresmän är undantagna? Nej, det gör det inte, vare sig de tillhör våra dagars styresmän i monarkier eller i republiker och vare sig de är härskare i demokratiska, kommunistiska eller neutralistiska länder i denna tid. Alla församlas de till den plats som kallas Harmageddon för att kriga där. Men vilken fråga är det som kriget gäller? Kriget står inte mellan dem själva, i det att åtminstone några av dessa politiska styresmän och krigsstyrkor står på Guds, den Allsmäktiges, sida. Varför inte det? Därför att aposteln Johannes såg att ”konungarna på hela den bebodda jorden” församlades till detta krig av fienderna till Gud, den Allsmäktige. Konungarna församlas genom inspirerade uttalanden av demoner, och demoner är inte vänner till Gud, den Allsmäktige. Till bevis härför skrev den kristne lärjungen Jakob till kristna som endast föregav sig vara troende: ”Du tror ju att det finnes en enda Gud, eller hur? Det gör du mycket rätt i. Och likväl tro demonerna detta och rysa.” — Jak. 2:19, NW.

23. Till vems tjänst församlas ”konungarna på hela den bebodda jorden” till Harmageddon för att kämpa där?

²³ Under osynligt inflytande från dessa demoner, som ryser vid tanken på den allsmäktige Guden, låter ”konungarna på hela den bebodda jorden” (kristenheten inbegripen) församla sig till Harmageddon, för att strida för dessa demoner naturligtvis. Detta innebär också att de kommer att strida för ”demonernas [osynlige] härskare”, dvs. Satan, djävulen. (Matt. 12:24, NW) I den uppenbarelse, som Johannes fick, framställs Satan, djävulen, såsom draken, ur vars mun ett av dessa grodlika ”inspirerade uttalanden” kom ut för att församla de politiska härskarna till Harmageddonkriget.

24. Vad är det symboliska vilddjuret, ur vars mun ett av dessa grodlika ”inspirerade uttalanden” kommer?

²⁴ Ett av dessa demonpåverkade uttalanden kom också ut ur munnen på det symboliska vilddjuret. I Uppenbarelseboken 13:2—7 får vi veta att draken, Satan, djävulen, ger detta ”vilddjur” sin makt, sin tron och stor myndighet, och denna makt och myndighet utövar det över alla stammar, folk, tungomål och nationer. Alltså är ”vilddjuret” den synliga politiska organisationen på jorden, som Satan, djävulen, utövar osynligt välde över.

25. Vad slags organisation är den symboliske ”falske profeten”?

²⁵ Ett tredje demoninspirerat uttalande kommer ut ur munnen på den ”falske profeten”. Själva namnet på denna profetiska organisation avslöjar att den är falsk och alltså inte någon Guds, den Allsmäktiges, profet i politiska angelägenheter. Helt naturligt hjälper den profetiska propagandan som kommer ut ur dess mun till med att driva jordens konungar mot Harmageddon.

26. a) Innebär ”kriget på Guds ... stora dag”, som de församlas till, ett ”termonukleärt Harmageddon”, och vad är det som tycks strida mot en sådan uppfattning? b) Vad skall det dock till sist innebära att de församlas dit?

²⁶ Människor som ingående studerar bibeln ger uppmärksamt akt på hur dess profetior går i uppfyllelse genom händelser och förhållanden i nutiden. De ser att alla de politiska härskarna och deras stridskrafter obönhörligt församlas till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, som utkämpas vid Harmageddon. Detta innebär inte med nödvändighet att de församlas till ett ”termonukleärt Harmageddon”, ett tredje världskrig. Åtminstone ytligt sett tycks alla mänskliga ansträngningar i våra dagar, som görs förmedelst Förenta nationerna, fredskårer och andra rörelser för världsfredens bevarande, verka i samma riktning: för att åstadkomma en sådan situation världen runt att folk med tillförsikt till sig själva kan säga: ”Fred och säkerhet!” (1 Tess. 5:3, NW)d Trots dessa strävanden för att upprätta internationell fred fortsätter det demonmanövrerade församlandet av jordens konungar till Harmageddon och skall slutligen innebära krig med Gud, den Allsmäktige.

27. Vilket förhållande råder mellan jordens ”konungar” och det stora Babylon, enligt vad Uppenbarelseboken 17 utvisar?

²⁷ Hur kraftigt kristenhetens religiösa ledare än må invända mot det vi säger om jordens konungar, som är medlemmar av deras kyrkor, så lämnar oss den inspirerade Skriften inte i tvivel om hur det förhåller sig med denna marsch mot Harmageddon. Låt oss därför nu gå vidare till nästa kapitel i Uppenbarelseboken, till kapitel 17. I det talas det om det stora Babylon, med vilket jordens konungar sägs ha bedrivit otukt i religiöst avseende. Det heter att det stora Babylon inte endast är förenat med jordens konungar utan att det dessutom tronar över ”folk och människoskaror och folkslag och tungomål”. (Upp. 17:1, 2, 15) Och detta är lätt att förstå, eftersom det stora Babylon är den falska religionens världsvälde, den religions som är grundad på religionen i det forntida Babylon. Fördenskull är den falsk. Den falska religionens välde är sannerligen världsomfattande nu i våra dagar. Det utgör en hopplös religiös förvirring.

Den avgörande striden

28. Mot vem strider dessa jordiska ”konungar”, enligt Uppenbarelseboken 17:13, 14, trots deras förbindelser med religionen?

²⁸ Alla ”konungarna på hela den bebodda jorden” är förbundna med religionen. Fördenskull kan den omisstänksamme mena att detta religionens samgående med politiken kommer att leda nationerna till Gud. Den gängse uppfattningen är att alla människor dyrkar en och samme Gud, visserligen under skiljaktiga yttre former och under olika religiösa namn. En sådan uppfattning sårar ingen människas känslor. Men är den rätt och riktig? Vad säger Uppenbarelseboken 17:13, 14 om dessa konungar, med vilka det stora Babylon är förbundet med religiösa band och fördrag? Det heter där: ”Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret. De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna, som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.” Vem är det som kallas ”Lammet” och som är ”herrarnas herre och konungarnas konung”? Det är den himmelske Jesus Kristus, som en gång föddes såsom människa i Betlehem.

29. Varför kallas denne mycket passande för ”Lammet”, och när jordens konungar strider mot honom, mot vem strider de då i själva verket?

²⁹ Han kallas också ”Guds lamm, som borttager världens synd”. (Joh. 1:29) Detta ”lamm” dog en offerdöd här på jorden, men Gud, den Allsmäktige, väckte upp honom från de döda till odödligt liv i himmelen såsom en ande varelse. Gud har nu gjort den förhärligade Jesus till en himmelsk konung med rätt till herravälde över hela jorden. När Jesus Kristus var här nere på jorden, bedrev han inte någon religiös otukt med det stora Babylon såsom ”konungarna på hela den bebodda jorden” har gjort. När alltså dessa konungar under det stora Babylons inflytande strider mot ”Lammet”, innebär då detta att de strider för Gud, den Allsmäktige, eller emot honom? Det finns bara ett svar på detta: De strider emot honom!

30. Hur framställs Guds lamm i Uppenbarelseboken 19:11—16?

³⁰ Den strid som jordens konungar utkämpar vid Harmageddon omnämns helt kort i Uppenbarelseboken 17:14. En fullständigare redogörelse ges i Uppenbarelseboken 19:11—21. Här talar aposteln Johannes om för oss att han ser himmelen öppnad och där ser Guds lamm, som nu liknar en krigare på en vit häst. Och, säger Johannes, ”det namn han kallas vid är Guds Ord. Även de härskaror som voro i himmelen följde honom på vita hästar, och de voro klädda i vitt, rent, fint linne. Och ur hans mun skjuter ett skarpt, långt svärd fram, för att han må slå nationerna med det, och han skall som en herde vakta dem med en järnstav. Han trampar också Guds, den Allsmäktiges, vredes förgrymmelses vinpress. Och på sin överklädnad, ja, över sin länd, har han ett namn skrivet: Konungars konung och herrars herre.” Denne strider för Gud — men emot vilka?

31, 32. Mot vem strider han, och vem vinner striden, enligt Uppenbarelseboken 19:17—21?

³¹ I sin skildring av striden talar aposteln Johannes om detta för oss, då han säger: ”Jag såg vilddjuret och jordens konungar och deras härar församlade för att föra kriget mot den som satt på hästen och mot hans här.” I denna strid befinner sig dessa jordiska konungar och deras härar vid Harmageddon, dit de församlas genom inspirerade uttalanden från demoner. Vem är det då som vinner det påföljande kriget vid Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”? Johannes låter oss få veta detta:

³² ”Och vilddjuret blev gripet och jämte det den falske profeten, som inför det utförde de tecken, med vilka han vilseförde dem som togo emot vilddjurets märke och dem som ägna tillbedjan åt dess bild. Medan de fortfarande voro vid liv blevo de båda slungade i eldsjön, som brinner med svavel. Men de övriga blevo dödade med dens långa svärd, som satt på hästen, vilket svärd utgick från hans mun. Och alla fåglarna blevo mättade av deras köttiga delar.” — Upp. 19:11—21, NW.

33. Vad kommer fördenskull att hända alla de politiska systemen och härskarna och deras stridskrafter i Harmageddon?

³³ Detta lämnar oss inte i något tvivel med avseende på Harmageddonkriget, som hela mänskligheten nu står inför. För nitton hundra år sedan såg Johannes, i en profetisk syn, vem som skulle vinna kriget. Detta ger oss nu en förvissning om vem som kommer att vinna ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det blir Guds stridsman, ”konungars konung och herrars herre”, och hans himmelska änglahärskaror. Jordens politiska system, vilka framställdes i bild genom vilddjuret och dess bild och den falske profeten, skall bli så i grund tillintetgjorda som hade de slungats i en sjö av eld och svavel. Aldrig mer kommer det att bli någon internationell enhet förmedelst våra dagars pakter och fördrag. De politiska härskarna och deras kämpande styrkor, civila och militära, skall dödas av de himmelska styrkorna. De skall inte få någon hederlig begravning i några minnesgravar utan skall bli föda åt asfåglar. De skall dödas av ett ”långt svärd”, det symboliska rättarsvärd, som skjuter ut ur munnen på ”konungars konung”. Och här på jorden skall ”människor av en god vilja” få bevittna detta.

34. Vad skulle det innebära för oss, om vi bleve invecklade i detta krig, och varför det?

³⁴ Låt oss då inte bedra oss själva. Om någon av oss skulle gå med i Harmageddonkriget, skulle det betyda att han bleve invecklad i krig med Gud, den Allsmäktige, ty det är ett krig som de politiska härskarna i denna världen för mot Gud och mot hans Son, Jesus Kristus, ”konungars konung och herrars herre”. Om vi går med i det, innebär det att vi med visshet blir tillintetgjorda och inte har något hopp om att bli uppväckta från de döda i Guds segrande rike under hans triumferande Sons, Jesu Kristi, tusenåriga regering.

Ett alternativt handlingssätt

35. a) Vilken fråga skall avgöras vid Harmageddon? b) Varför tvingas Gud att bruka våld då?

³⁵ När vi har klart för oss vilka det är som utgör de båda lägren i denna avgörande strid vid Harmageddon, kan vi också se att striden gäller frågan om suveräniteten över jorden. Den fråga som skall avgöras vid Harmageddon är denna: Vem har rätt att styra hela jorden? Ja, vem skall styra jorden nu och för evigt — de politiska härskarna i denna fördärvade tingens ordning eller Guds Son, Jesus Kristus? När första världskriget utkämpades åren 1914—1918, huvudsakligen av nationer i kristenheten, stred man om vem som skulle behärska jorden politiskt och kommersiellt. Andra världskriget, som pågick mellan 1939 och 1945 och i första hand utkämpades av kristenhetens nationer det också, gällde samma fråga. Av allt att döma skulle ett tredje världskrig komma att gälla samma sak. I överensstämmelse härmed låter de mänskliga härskarna här på jorden sig nu påverkas av det osynliga demoniska inflytandet från Guds fiender och vägrar att överlåta suveräniteten över jorden åt Guds förordnade konung, Jesus Kristus. Gud tvingas att bruka våld i Harmageddon. Fördenskull drar nationerna förödelse över sig från Gud, den Allsmäktige, i Harmageddon, i den värsta vedermödan i mänsklighetens historia. — Matt. 24:21, 22.

36. Vilka frågor bör vi med allt allvar ställa oss, och vilket svar ger bibeln?

³⁶ Följaktligen bör vi med allt allvar fråga oss: Önskar vi lida tillintetgörelse tillsammans med nationerna i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”? Vill vi befinna oss invecklade i strid med Gud, den Allsmäktige, i Harmageddon? Om vi inte vill att det skall hända oss, vad kan vi då göra? Det finns bara ett alternativ. Vilket är det? Bibeln, Guds ord, svarar: Sök ”frid bland människor av en god vilja”.

37. Vem erbjuder denna ”frid bland människor av en god vilja”, och vilka följder medför det att vi åtnjuter denna frid?

³⁷ Orden ”på jorden frid bland människor av en god vilja” uttalades av den himmelska härskaran av änglar. Men först sade de: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud.” Denna frid är uppenbarligen inte någon frid som stiftas förmedelst det av människor frambragta Förenta nationerna eller förmedelst det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, den religions som härstammar från religionen i det forntida Babylon. Det är en frid som Gud, den Högste, erbjuder, om vilken det heter i Psalm 83:19, enligt O. F. Myrbergs svenska översättning: ”Må det förnimmas, att du allena är den, vars namn är Jehovah: den högste över hela jorden.” Vi vill inte att Jehova skall betrakta oss som sina fiender vid Harmageddon och fördenskull vara fientligt sinnad mot oss då. Vår önskan är att Jehova skall vara fredligt sinnad mot oss vid denna kritiska tid. Att han är fredligt inställd gentemot oss då innebär att vi får överleva, det betyder vår frälsning. Guds frid, på hans villkor, erbjuds åt ”människor av en god vilja”.

38. a) Hur länge har det funnits sådana ”människor av en god vilja”, som änglarna talade om? b) Varför hör inte världsligt inställda människor, som är förespråkare för fred, till dessa?

³⁸ Vår nästa fråga lyder så: Vilka är dessa ”människor av en god vilja”, och hur kan jag bli en av dem? Dessa ”människor av en god vilja” har inte trätt fram först nu i vår tid, i vår generations dagar. Det har funnits ”människor av en god vilja” alltsedan de himmelska änglarna nämnde om sådana för gudfruktiga herdar vid tiden för Jesu födelse i Betlehem. Under alla de nitton hundra åren av vår tideräkning har det funnits några sådana här på jorden. Nu, i denna synnerligen kritiska tid i mänsklighetens historia, finns det alltjämt några här på jorden, även om de utgör ett mindretal, vilket de alltid har gjort. Är de de framträdande människorna på jorden, som sätter i gång med de mycket omtalade fredssträvandena? Är de de människor, som tillhör de politiska organisationerna som arbetar för den internationella fredens sak, Förenta nationerna inbegripet? Nej! Varför inte det? Därför att alla dessa människor bara söker internationell fred genom mänskliga medel och inte frid med Gud på Guds sätt.

39. I vilken bemärkelse sägs dessa människor vara ”av en god vilja”?

³⁹ Från vilken synpunkt sett sägs dessa människor, som de himmelska änglarna talade om, vara ”av en god vilja”? Är det därför att de är av en god vilja gentemot Gud och är benägna för att tänka på honom på ett vänligt och överseende sätt? Eller är tanken den att Gud hyser en god vilja gentemot dem, varigenom de blir människor som är föremål för Guds goda vilja? Avsikten är uppenbart den att Guds goda vilja gentemot värdiga människor skall framhållas. Ja, det är Guds inställning, hans goda vilja, som är det avgörande, den springande punkten, inte vår goda vilja gentemot honom, ty det är Gud som avgör vilka som får bli hans vänner och på vilka villkor. Genom att man har en religiös inställning till Gud och tillhör något kyrkosamfund i kristenheten eller någon judisk synagoga fyller man inte kraven.

40. Hur framgår det av aposteln Paulus’ ord om de köttsliga judarna på hans tid att det inte är tillräckligt att man har en religiös inställning gentemot Jehova Gud?

⁴⁰ För nitton hundra år sedan hade till exempel judarna, bland alla nationerna, en religiös inställning gentemot Jehova Gud, och de yvdes över hans praktfulla tempel i Jerusalem. Och likväl sade den kristne aposteln Paulus, som hade varit en judisk farisé, om de köttsliga judarna: ”Bröder, mitt hjärtas goda vilja och min bön till Gud för dem gäller i sanning deras frälsning. Ty jag giver dem det vittnesbördet att de hava nitälskan för Gud, men icke enligt exakt kunskap; ty därför att de icke kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underordnade de sig icke Guds rättfärdighet. Ty Kristus är slutet på lagen, så att envar som utövar tro må få rättfärdighet.” (Rom. 10:1—4, NW) Slutligen fann aposteln Paulus det nödvändigt att vända sig till icke-judarna eller hedningarna med frälsningsbudskapet. Därför att de köttsliga judarna förkastade Guds rättfärdighet genom Kristus, förkastade Gud den judiska nationen.

41. a) Hur visade Gud tydligt och klart att han hade förkastat den judiska nationen? b) Vilka var då den tidens ”människor av en god vilja”?

⁴¹ Trettiosju år efter Jesu Kristi orättvisa död utanför Jerusalems murar visade Gud tydligt och klart att han hade förkastat den judiska nationen. Då, år 70, tillät Gud att den romerska hären förstörde Jerusalem och dess tempel och förde 97.000 överlevande fångar bort i slaveri till alla delar av romarväldet. Detta var inte något uttryck för god vilja å Guds, den Högstes, sida gentemot denna religiösa nation, utan det var ett mycket smärtsamt uttryck för hans misshag. Men just vid den tiden visade Gud god vilja gentemot en judisk kvarleva, vars medlemmar hade blivit hans Sons, Jesu Kristi, efterföljare, och även gentemot många hedningar, som följde i hans Sons fotspår. Dessa var den tidens ”människor av en god vilja”. De undgick Jerusalems förstöring och det slaveri som dess olyckliga överlevande invånare råkade i. Dessa människor av en god vilja visade sig också värdiga att senare bli frälsta från döden genom en uppståndelse i Guds rike.

42. Hur kommer samma tanke till uttryck beträffande ”människor av en god vilja” i ett antal nutida bibelöversättningar?

⁴² Just denna tanke kommer till uttryck i ett antal nutida bibelöversättningar i de ord, som den himmelska skaran av änglar yttrade vid tiden för Jesu födelse. 1917 års svenska översättning återger Lukas 2:14 så här: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland [de] människor, till vilka han har behag!” (Även Reviderade standardöversättningen) The New English Bible lyder: ”Ära åt Gud i den högsta himmelen, och på jorden hans frid åt människor som hans ynnest vilar över.” James Moffatts översättning lyder: ”Ära åt Gud i himmelens höjd, och frid på jorden åt människor som han gynnar!” En amerikansk översättning lyder: ”Ära åt Gud i himmel och på jord! Frid åt de människor han gynnar!” Andra nutida översättningar har liknande lydelse. De framhåller mycket klart och tydligt att Guds frid råder bland de människor, för vilka han hyser god vilja eller till vilka han har behag.

43. a) Hur riktade Jesus i Nasaret uppmärksamheten på att Gud vid den tiden ådagalade sin goda vilja? b) Vilken motsats i fråga om Guds handlingssätt framhålls i den profetia, som Jesus där läste upp?

⁴³ När Jesus Kristus var på jorden, riktade han uppmärksamheten på det förhållandet att Gud då på ett särskilt sätt ådagalade sin goda vilja och att tiden var läglig för judarna att begagna sig av Guds goda vilja för att de skulle kunna vinna evigtvarande gagn härav. I synagogan i Nasaret, där Jesus hade verkat såsom timmerman fram till trettio års ålder, räckte man honom profeten Jesajas bok. Ur denna bok läste han från kapitel 61, verserna 1 och 2, som lyder (enl. NW): ”Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som hava ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna ett år av god vilja å Jehovas sida och en dag av hämnd å vår Guds sida.” Denna profetia sätter den goda viljan å Jehova Guds sida i motsats till hans hämnd, och detta fastslår att inte alla människor är föremål för Guds goda vilja. (Luk. 4:16—19) I det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon skall Gud låta sin hämnd komma till uttryck mot alla dem som tar ställning emot honom i kriget.

44. a) Vem var föremål för Guds goda vilja för nitton hundra år sedan, enligt Jesaja 49:8, 9? b) Hur verkade Guds goda vilja, på det att resten av Jesajas profetia skulle fullbordas?

⁴⁴ När Guds Son, Jesus Kristus, var här på jorden såsom människa, var han föremål för Guds goda vilja. I Jesajas profetia, 49:8, 9, förutsade Gud detta med dessa ord: ”Så säger HERREN [Jehova]: Jag bönhör dig i behaglig tid [i välbehagets tid (Melin, fotnot) eller: i en tid av god viljae], och jag hjälper dig på frälsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket, så att du skall upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna och säga till de fångna: ’Dragen ut’, till dem som sitta i mörkret: ’Kommen fram.’” På grund av Guds goda vilja gentemot sin trogne Son, Jesus Kristus, som bad till honom om frälsning, frälste Gud, den Allsmäktige, honom från döden genom att uppväcka honom på tredje dagen. Sedan Jesus Kristus alltså kommit till liv för alltid i himmelen, kunde han fullborda resten av Jesajas profetia. — Hebr. 5:7—9.

45. a) Vad kan de som önskar vara ”människor av en god vilja” följaktligen nu vara glada över? b) Hur riktar aposteln Paulus uppmärksamheten på detta i 2 Korintierna 6:1, 2?

⁴⁵ Detta är en orsak för oss i denna tid att vara glada, om vi önskar vara ”människor av en god vilja” och åtnjuta frid både nu och vid den kritiska tiden för Harmageddon. Under den korta tid som återstår före ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, då Gud skall utkräva hämnd på sina fiender, befinner vi oss alltjämt i en ”tid av god vilja” å Guds sida. Vi lever alltjämt på ”frälsningens dag”, under vilken vi kan begagna oss av Guds anordning för frälsning undan tillintetgörelse. Aposteln Paulus riktar med stort allvar vår uppmärksamhet på detta, när han skriver dessa ord: ”I det att vi hava del i Guds verk, rikta vi enträget denna vädjan till eder: ni hava mottagit Guds nåd; låt den då icke bliva om intet. Guds egna ord äro: ’I min ynnests stund ägnade jag uppmärksamhet åt dig; på räddningens dag kom jag till din hjälp.’ Nu har ynnestens stund kommit; nu, säger jag, har räddningens dag grytt.” — 2 Kor. 6:1, 2, The New English Bible.

46. Vad bör vi, enligt vad Paulus säger, göra nu, och vad innebär det för oss att vi gör det?

⁴⁶ Det var för nitton hundra år sedan som aposteln Paulus citerade dessa ord ur Jesajas profetia (49:8) och visade att de var tillämpliga på oss och verkligen angick oss. I hur mycket högre grad bör inte hans ord nu i denna sena tid vara en vädjan till oss! Kommer vi nu att fullt ut begagna oss av Guds oförtjänta godhet genom Jesus Kristus, medan tiden för hans goda vilja alltjämt varar? Om vi gör det, innebär det frälsning för oss.

Hur vi vinner hans goda vilja

47, 48. Hur kan människor — i likhet med hundratusentals andra i denna tid — nu bli ”människor av en god vilja”?

⁴⁷ Hundratusentals människor av alla slags nationer, av alla slags språk och av alla sorters hudfärger i minst 194 länder, såvitt det är bekant, har nu blivit ”människor av en god vilja”. Med all makt söker de förbli i Guds ynnest, söker behålla hans gillande. Hur har de blivit ”människor av en god vilja”? Genom att följa den vishet som finns i bibeln. I Ordspråksboken 8:35 läser vi följande om värdet av att vinna himmelsk vishet: ”Den som finner mig skall förvisso finna livet och får god vilja från Jehova.” — NW.

⁴⁸ Vi måste göra någonting för att vinna Guds goda vilja, ty Ordspråksboken 11:27 (Åkeson) säger: ”Den som vinnlägger sig om det goda, han vinner ynnest [god vilja (från Gud), NW], men den som söker det onda, honom drabbar det.” Vi behöver inte bli baptister, metodister, presbyterianer eller medlemmar av något annat av kristenhetens kyrkosamfund, men vi måste vara Guds sanna folk. I annat fall kan vi inte åtnjuta hans goda vilja, ty Psalm 149:4 säger: Jehova ”har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning”. I Psalm 147:11 heter det vidare: Jehovas ”behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd”. Med Jehovas behag avses hans goda vilja.

49. a) Vad är sanna ”människor av en god vilja” nu flitigt verksamma med att göra? b) Hur?

⁴⁹ Sanna ”människor av en god vilja”, såväl de som hyser himmelska förhoppningar som de som hyser jordiska, paradisiska förhoppningar, är mycket verksamma i denna tid med att hjälpa alla människor som söker Guds goda vilja att vinna den. Till dessa intresserade sökare går de ut med exemplar av bibeln på deras eget språk och med tryckta publikationer som kan hjälpa dessa sökare att förstå denna heliga bok och att få veta vad Gud fordrar av den som skall vinna hans goda vilja. Om vi skall kunna undgå att bli påverkade av de grodlika uttalandena, som inspirerats av demoner och kommer ut ur drakens, vilddjurets och den falske profetens mun, behöver vi den himmelska vishet som står att finna i bibeln, som tillkommit under Guds heliga andes inspiration. Fördenskull hjälper Guds ”människor av en god vilja” i våra dagar de ärliga sökarna genom att gratis leda enskilda bibelstudier i dessa människors hem. De inbjuder också sådana människor som söker kunskap i bibeln till deras församlingsmöten, för att de där skall få gemenskap med ”människor av en god vilja”.

50, 51. Vilka är sanna ”människor av en god vilja” i denna tid, och vem efterliknar de?

⁵⁰ Sanna ”människor av en god vilja” är människor som har blivit försonade med Gud genom att överlämna sig åt Gud genom Kristus och sedan avge ett vittnesbörd om detta sitt överlämnande genom att låta döpa sig i vatten. De har gjort djupt intryck på allmänheten genom att bli döpta i vatten, ibland flera tusen på en gång, såsom när 7.136 blev döpta under Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja”, som samtidigt hölls på Yankee Stadium och Polo Grounds i New York sommaren 1958.

⁵¹ Varför blev de döpta på detta sätt? Jo, för att efterlikna Guds största och främsta människa av en god vilja, Jesus Kristus själv. Han sände ut sina efterföljare på hela jorden med befallningen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20, NW) När Jesus själv blev döpt, symboliserade han därmed sitt överlämnande åt Jehova Gud till att göra Guds vilja. På samma sätt har de som nu är ”människor av en god vilja” och Jehovas förordnade tjänare offentligen genom dopet symboliserat sitt fullständiga överlämnande av sig själva åt Gud.

52. Med vilken inställning ser dessa ”människor av en god vilja” oförskräckt fram mot Harmageddon, och vad underrättar de nationerna om, och varför?

⁵² Såsom åt Gud överlämnade, döpta kristna ser de oförskräckt fram mot ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon, som snart skall bryta ut. De vet att den stridsfråga, som detta krig slutgiltigt skall avgöra, är om Guds rike skall råda över hela jorden med hans ”konungars konung och herrars herre” vid styret. Redan för nitton hundra år sedan insåg Jesus Kristus att denna stridsfråga nu klart och bestämt måste föreläggas hela mänskligheten. I sin profetia om avslutningen på tingens ordning nu i vår tid sade han fördenskull: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Det är Guds ”människor av en god vilja” som har uppfyllt denna uppfordrande profetia sedan slutet på hedningarnas tider år 1914, och i synnerhet sedan första världskrigets slut år 1918. Härigenom har alla nationerna blivit underrättade, och särskilt kristenheten, som föredrar Förenta nationerna framför Guds messianska rike.

53, 54. a) Vilket val gör en stor skara människor nu, då de goda nyheterna alltjämt blir predikade, och vad blir de? b) Hur vinner de den regerande konungens välbehag, i överensstämmelse med orden i Ordspråksboken?

⁵³ De ”goda nyheterna” om att Guds rike har upprättats i himmelen med hans messianske konung på tronen måste alltjämt predikas, till dess slutet kommer för denna domfällda tingens ordning. I och med att predikandet fortfar och utvidgas, handlar allt fler och fler människor i överensstämmelse med de goda nyheterna. De väljer att ha frid med Gud hellre än att lida tillintetgörelse med nationerna vid Harmageddon.

⁵⁴ Genom att överlämna sig åt Gud och hans tjänst och genom att symbolisera överlämnandet förmedelst offentligt dop i vatten gör de sig till föremål för Guds ynnest. De blir ”människor av en god vilja”. I det att de tänker på den nyligen på tronen insatte konungen, Jesus Kristus, tar de följande ord till hjärtat, vilka vi finner i de inspirerade ordspråken: ”En förståndig tjänare behagar konungen väl.” ”Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, och den som talar, vad rätt är, han bliver älskad.” (Ords. 14:35; 16:13) De åt Gud överlämnade inser med ett gott och rätt förstånd att det åligger dem att bruka sina läppar till att predika de goda nyheterna om Guds nyfödda rike överallt till ett vittnesbörd. Lydigt sluter de upp i de predikandes led.

55. a) Hur visar de sin kärlek till den regerande konungens andliga bröder? b) Hur framgår det vilka de är, därav att de har konungens Faders välsignelse?

⁵⁵ Dessa fårlika människor älskar inte bara konungen, Jesus Kristus, utan de älskar också hans andliga bröder, av vilka det alltjämt finns en ringa kvarleva här på jorden som går i spetsen för arbetet med att predika de goda nyheterna. De fårlika människorna önskar visa sin kärlek till konungen genom att göra gott mot hans andliga bröder. De vet att de kan göra detta speciellt genom att bistå Kristi andliga bröder med att fullborda vittnandet om Riket. Fördenskull tar de del med dem i att predika nyheterna om Riket och i att lida med dem såsom vittnen för Riket. De ser framåt mot den tid då vittnandet för alla nationer har blivit fullgjort, ty då skall konungen säga till dem: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning. ... Jag säger eder i sanning: I den utsträckning, vari ni hava gjort det [som är gott] mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig.” (NW) Att de har konungens himmelske Faders välsignelse innebär att de tillhör Guds ”människor av en god vilja”. Såsom ett uttryck för detta har konungen ställt dessa fårlika på sin högra sida. — Matt. 25:31—40.

56. Vart går de getlika människorna vid Harmageddon, men vilket arv får de fårlika människorna på konungens högra sida ta i besittning?

⁵⁶ Vid den tiden skall Guds rikes getlika fiender gå bort till evigt straff, evigt avskärande från allt vad tillvaro heter var det vara må. De rättfärdiga, fårlika människorna skall få ingå i ett ”evigt liv” i Guds rike. (Matt. 25:46) De skall få fortsätta att åtnjuta Guds ”frid bland människor av en god vilja”. Gud har länge tänkt på dessa människor av en god vilja. Vid världens grundläggning för omkring sex tusen år sedan vidtog Gud föranstaltningar för dem. Han har för avsikt att de skall få leva i ett paradisiskt hem på en renad jord under hans älskade Sons, Jesu Kristi, rike. I själva himmelriket skall konungen ha sina andliga bröder regerande med sig för att välsigna hela mänskligheten. Men jorden, som vid Harmageddon blivit renad från alla som inte är ”människor av en god vilja”, kommer att utgöra Rikets domän, himmelrikets jordiska domän. Den skall förskönas och bli ett paradis till lov och pris för Guds rike, och Satan och hans demonänglar skall inte tillåtas att störa friden.

57. Genom vilket handlingssätt kan man nu vinna liv i ett fridfullt paradisiskt hem på jorden?

⁵⁷ Vilket härligt, fridfullt hem skall inte denna paradisiska jord bli för ”människor av en god vilja” — till evig tid! Skulle du vilja leva på den? Det kan du få göra, om du nu vidtar mått och steg för att undgå tillintetgörelse tillsammans med Gud misshagliga människor vid Harmageddon och om du nu helhjärtat väljer att tillhöra Guds ”människor av en god vilja”, som åtnjuter hans frid.

[Fotnoter]

Jag förutspår att fred inte bara är möjlig i vår generation; jag förutsäger att freden skall komma mycket förr. Och om jag har rätt, då kommer folk vid tiden för nästa världsutställning att se ett Amerika som är lika olikt våra dagars som vi är annorlunda jämfört med år 1939. ...

Alla dessa drömmar och dessa förhoppningar och dessa förväntningar är beroende av en värld som är fri från krigshot. ...” — Se New York Times för 23 april 1964, sidan 26.