”Vår Guds tjänare” är pionjärer i ett viktigt återställelseverk
”Främlingar skola stå redo att föra edra hjordar i bet, och utlänningar skola bruka åt eder åkrar och vingårdar. Men I skolen heta HERRENS [Jehovas] präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare.” — Jes. 61:5, 6.
1. Tjänare åt staten gör i vår tid oförtrutna ansträngningar för att åstadkomma vad, och i vilken sinnesstämning görs detta?
TJÄNARE åt staten tog del i det stora återuppbyggnadsverk som blev nödvändigt på grund av första världskriget. Mycket av det som de tog del i att återställa blev förstört på nytt genom det långt mer fördärvbringande kriget åren 1939—1945. Ett återuppbyggnadsverk blev återigen nödvändigt, men nu i långt större skala. I denna tid gör offentliga tjänare oförtrutna ansträngningar för att hindra saker och ting från att råka i dåligt skick. Regeringarna är i bryderi.
2, 3. a) Vilket viktigare återställelseverk av ett annat slag har skridit framåt trots andra världskriget? b) I vilka beskrivande ordalag var det förutsagt i Jesaja 61:4—6?
2 Ett betydelsefullare återställelseverk av ett annat slag började emellertid under efterkrigsåret 1919. Trots att andra världskriget var så förstörelsebringande fortsatte detta arbete beslutsamt, ja, okuvligt. Det var ett återställelseverk av andligt slag, stött av en sådan kraft som människors regeringars olika ministerier och departement inte har. Det är riktigt att de överordnade myndigheterna i denna världen, enligt vad som står skrivet i Romarna 13:4, tjänar som Guds offentliga tjänare till nytta också för de kristna. Men de som har varit pionjärer i detta återställelseverk av andligt slag har varit Guds offentliga tjänare av en högre ordning. Det arbete som dessa tjänare var pionjärer i blev förutsagt av Guds inspirerade profet Jesaja på följande sätt:
3 ”Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och upprätta förfädernas ödeplatser; de skola återställa de förödda städerna, de platser, som hava legat öde släkte efter släkte. Främlingar skola stå redo att föra edra hjordar i bet, och utlänningar skola bruka åt eder åkrar och vingårdar. Men I skolen heta HERRENS präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare; I skolen få njuta av folkens skatter.” — Jes. 61:4—6.
4. Vid vilken förändringens tid skulle Jesajas profetia uppfyllas, och hur och var angav Jesus Kristus detta?
4 Den under första århundradet verksamme återställelsearbetaren Jesus Kristus visade när dessa ord i Jesajas profetia skulle börja uppfyllas. Tiden för detta skulle vara när en flera hundra år gammal nation bröt samman och en ny och bättre nation skulle bli till. Den nya nationen skulle utgöras av Jesu Kristi lärjungar, vilka var födda av Guds ande. Den skulle vara ett andligt Israel. Men hur angav Jesus Kristus den tid då Jesajas profetia, som citerats här ovan, skulle uppfyllas? Han gjorde detta när han citerade från de ord som leder fram till denna profetia och tillämpade dessa ord på sig själv. Jesus besökte då synagogan i sin hemstad, Nasaret, någon tid efter påsken år 30 v.t. Han reste sig upp för att läsa. Han rullade upp rullen med Jesajas profetia till vad som nu är avdelat som kapitel 61 och läste åtminstone en del av vad som är verserna ett och två. Sedan sade han till sina åhörare: ”I dag har detta skriftställe som ni just hörde blivit uppfyllt.” — Luk. 4:16—21.
5, 6. a) Enligt vilken översättning återgav historikern Lukas, som skrev på grekiska, Jesu citat från Jesaja? b) Hur lyder Jesaja 61:1—3 enligt den ursprungliga hebreiska texten?
5 Lukas, den historiker som upptecknade denna händelse, lät Jesu citat från Jesajas profetia lyda enligt det sätt det finns återgivet på i den grekiska översättning som kallas Septuagintaöversättningen. Men hur lyder profetian i den ursprungliga hebreiska texten, vilken utan tvivel var vad Jesus som palestinsk jude läste? På detta sätt:
6 ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna året av god vilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande; till att förse dem som sörjer över Sion, till att ge dem huvudbonad i stället för aska, den jublande fröjdens olja i stället för sorg, lovprisningens mantel i stället för den modfällda anden; och de skall kallas rättfärdighetens stora träd, Jehovas plantering, till hans förskönande.” — Jes. 61:1—3, NW.
7. Vilka ord om ett återställelseverk följer sedan?
7 Därpå följer orden om återställelseverket: ”Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och upprätta förfädernas ödeplatser; de skola återställa de förödda städerna, de platser, som hava legat öde släkte efter släkte.” — Jes. 61:4.
8. Vilka slag av människor, emotionellt sett, skulle det finnas vid tiden för profetians uppfyllelse, och varför skulle det vara brådskande och angeläget att ägna dem uppmärksamhet?
8 Låt oss lägga märke till att vid den tid då Jesajas profetia skulle uppfyllas skulle det finnas ”ödmjuka”, sådana som hade ”ett förkrossat hjärta”, sådana som ”tagits till fånga” och även ”fångar” och sådana som ”sörjer över Sion”. Dessa skulle innerligt väl behöva tillbörlig uppmärksamhet. Tiden skulle vara mogen för detta, eftersom det var den tidsperiod som kallades ”året av godvilja från Jehovas sida”. Dens ankomst som var smord med ”den suveräne Herren Jehovas ande” skulle inleda detta år av hans godvilja. Detta symboliska ”år” skulle följas av ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. Detta gjorde att det arbete som utfördes av den med anden smorde förkunnaren av befrielse och frihet verkligen var mycket brådskande och angeläget.
9. Vilken förändring tillkännagav Jesus för sina åhörare i Nasaret, och hur visade de sig inte vara ”ödmjuka” nog att ta emot ”goda nyheter”?
9 Jesus hade gripit sig an med en annan sysselsättning här på jorden. Till dess han blev 30 år gammal hade han varit timmerman i Nasaret i Galileen. Där fanns den synagoga i vilken Jesus läste de betydelsefulla orden i Jesajas profetia. Denna förändring i sysselsättning tillkännagav han för sina åhörare i Nasaret, när han avslutade läsningen av Jesaja 61:1, 2 och sade: ”I dag har detta skriftställe som ni just hörde blivit uppfyllt.” Sedan visade han detta genom att hålla ett bibliskt tal som hans landsmän inte trodde att den före detta timmermannen var i stånd att hålla. De hade hört att Jesus hade blivit läkare. Därför ville de att han skulle ”bota” sig själv genom att ge bot och lindring åt människorna i sin egen stad, på sitt eget ”hemmadistrikt”. Genom bibliska illustrationer förklarade Jesus varför han inte skulle göra det. Då blev de mycket missnöjda och försökte döda honom. Med våld visade de sig vara människor som inte var ”ödmjuka” nog att ta emot ”goda nyheter”. — Luk. 4:21—30.
10. Vid vilket tillfälle hade Jesus blivit smord med helig ande?
10 Trots denna behandling i sin hemstad satte Jesus genast i gång med att fullgöra syftet med att han blivit smord med ”den suveräne Herren Jehovas ande”. På hösten år 29 v.t. hade han lämnat Nasaret och begett sig till Jordan för att bli döpt av Johannes, prästen Sakarias’ son. Omedelbart efter det att Jesus kommit upp ur det vatten han blivit döpt i såg Johannes döparen den heliga anden sänka sig ner över honom i form av en duva. Samtidigt hörde han Jehovas röst från himmelen säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:13—17; Luk. 3:21, 22; Joh. 1:29—34) Samma ande förmådde Jesus att dra sig tillbaka till Juda öken under 40 dagar.
11. Varför hade Jesus fortfarande smörjelsens ande, när han höll sitt tal i synagogan i Nasaret?
11 Efter dessa 40 dagar, då Jesus fastat och meddelat sig med sin Fader, Jehova, lade Satan, djävulen, fram tre frestelser för honom. Om Jesus hade dukat under för dessa frestelser, skulle han ha förlorat smörjelsens ande. Men genom att stå emot frestaren bevarade han den andliga smörjelsen. Därför hade han den fortfarande, när han höll sitt tal i synagogan i Nasaret. — Matt. 4:1—13; Luk. 4:1—21.
12. Vilka frågor om judarna vid tiden för Jesu smörjelse uppstår, med tanke på vad som hade ägt rum i judarnas land sedan år 537 f.v.t.?
12 Jesus smordes med helig ande år 29 v.t. — 565 år efter det att Jesu folk hade blivit befriat från babylonisk fångenskap år 537 f.v.t. och hade återvänt till sitt ödelagda hemland, provinsen Juda. De hade återställt ”de förödda städerna” i landet, bland dem Jerusalem, vars tempel de hade återuppbyggt. De hade upprättat ”ödeplatserna” från de tidigare 70 åren av ödeliggande och hade förvandlat landet till något av ett paradis. Vid judarnas tre årliga högtider brukade Sion (Jerusalem) myllra av millioner gudsdyrkare. Varför skulle det då när Jesus smordes finnas några judar eller israeliter med förkrossat hjärta? Varför några som ”tagits till fånga”? Varför några ”fångar”? Varför några som sörjde ”över Sion”? Varför några fattiga, anspråkslösa, ”ödmjuka”, som behövde ”goda nyheter”? Varför skulle det finnas några sådana år 29 v.t.?
De som behöver ”goda nyheter”, frigörelse och tröst
13. I vilket slag av slaveri hamnade de judiska ”fångarna”, sedan de befriats från Babylon och återvänt hem?
13 Det berodde på det andliga tillstånd som Israels nation hade kommit in i. Det är riktigt att Jehova hade genomfört en ”dag av hämnd” på det babyloniska väldet, vars härskare hade vägrat att frige ”sina fångar, så att de fingo återvända hem”. (Jes. 14:17; Jer. 50:15, 28; 51:6, 11, 36) När de judiska ”fångarna” därefter blev återförda till sitt hemland, kom de inte i slaveri under avgudadyrkan med bokstavliga snidade bilder. Likväl kom de i ett större slaveri — under judaismens religiösa system. Detta var ett system som dominerades av människors föreskrifter och traditioner, ting som gjorde lagen och Jehova Guds bud ogiltiga. De skriftlärda och fariséerna i officiell ställning blev framträdande i detta religiösa system. De gjorde människorna blinda för sanningen genom att ta bort ”kunskapens nyckel”, hindra dem från att gå in i Guds rike och binda tunga bördor på det vanliga folket, bördor som de själva inte ville röra vid. — Luk. 11:52.
14. Varför fanns det på Jesu tid orsak för en kvarleva av judarna att ”sörja över Sion”?
14 Dessutom ledde dessa ledare inom judaismen, likt blinda vägledare, de förblindade judarna på den väg som slutar i den nationella tillintetgörelsens grav. De manövrerade Sion (Jerusalem) till att förkasta den verklige Messias, Jesus, och låta döda honom på en påle, som om han vore en falsk Kristus. Dessa religiösa ledare höll kvar Jerusalem på den väg som betydde att det dödade profeterna och stenade dem som dess Gud hade sänt. (Matt. 23:1—37) Behövde således de ”ödmjuka” i denna nation få ”goda nyheter” förkunnade för sig? Behövde de som ”tagits till fånga” få frigörelse förkunnad för sig? Fanns det ”fångar” som behövde få ”ett vitt upplåtande av ögonen” genom att föras ut ur det religiösa mörkrets fängelsehåla? Befann sig Sion (Jerusalem) som centrum för Jehovas tillbedjan i ett sådant religiöst ödelagt tillstånd att det fanns verklig orsak till sorg över det? Ja, sannerligen! Och den smorde Jesus såg att det då fanns en kvarleva av sådana ”sörjande” bland judarna.
15. På vilket sätt tjänade Johannes döparen som en pionjär, och hur blev Jesus en pionjär för liv och frälsning?
15 Jesus fyllde dessa stackars ”ödmjukas” behov, deras som sörjde, deras som ”tagits till fånga” och deras som var ”fångar”. Han tröstade dessa sörjande genom att predika de goda nyheterna om ”himmelriket”, förutom att han botade de sjuka och till och med uppväckte de döda. (Matt. 4:17; 11:4—6) Men ännu större tröst och frigörelse väntade dem som sörjde över Sion. Detta kom genom Jesu död och uppståndelse och hans himmelsfärd för att inför Gud frambära värdet av sitt syndförsonande offer. Genom att Jesus Kristus på så sätt uppfyllde bibelns profetior angående honom, blev han en pionjär för liv och frälsning för dem som tog emot hans livgivande tjänst. Johannes döparen hade gått framför Jehovas Messias och hade berett vägen, och därför kunde Johannes också kallas pionjär. (Luk. 1:76, New World Translation of the Christian Greek Scriptures [Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna], 1950) Jesus gjorde emellertid mera än Johannes för att vara en pionjär i fråga om vägen till liv och frälsning.
16. Vad var det Petrus i templet i Jerusalem kallade Jesus enligt Moffatts översättning av Apostlagärningarna 3:15?
16 Det var alldeles som aposteln Petrus frimodigt sade till judarna i templet i Jerusalem några veckor efter Jesu himmelsfärd: ”Livets furste [pionjär, Moffatt] dräpten I, men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi [Petrus och Johannes] själva vittna.” — Apg. 3:15, 1917.
17. Vad kallade de tolv apostlarna Jesus inför Sanhedrin i Jerusalem, enligt Apostlagärningarna 5:31?
17 Längre fram vittnade Jesu Kristi 12 apostlar inför den av blodskuld tyngda Sanhedrin i Jerusalem, vilken då utgjordes av sadducéer, fariséer och skriftlärda: ”Gud har upphöjt honom till sin högra sida som vår pionjär [grek.: arkhegós] och frälsare för att ge sinnesändring och förlåtelse för synder åt Israel.” — Apg. 5:31, Moffatt.
18, 19. Vad kallade aposteln Paulus Jesus i Hebréerna 2:10 och 12:2?
18 När den hebreiske aposteln Paulus skrev till kvarlevan av hebréer (judar), som tog emot Jesus som Messias eller Kristus och som blev andliga söner till Gud, sade han: ”Det var nämligen passande att han — för vilken och genom vilken allting är till — då han förde många söner till härlighet, skulle göra deras frälsnings pionjär [arkhegós] fullkomlig genom lidande.” — Hebr. 2:10, Revised Standard Version; även Moffatt.
19 Likaså: ”I det vi ser på Jesus, vår tros pionjär [arkhegós] och fullkomnare, som för den glädje som förelades honom utstod korset, i det han föraktade skammen, och har tagit plats på Guds trons högra sida.” — Hebr. 12:2, Revised Standard Version; Moffatt.
20. På vilket sätt blev Jesus ”vår tros pionjär” såväl som dess fullkomnare?
20 Jesus förklaras således vara en ”pionjär” för sina lärjungar: livets pionjär, frälsningens pionjär, vår tros pionjär. Han förverkligade hundratals bibliska profetior om Messias eller Kristus. På detta sätt införde han ett nytt och väsentligt element i vår tro på Jehova Gud. Han blev således pionjären för den fullödiga tro som sanna kristna nu har. Det är alltså med rätta som han kallas ”vår tros pionjär”. (Hebr. 12:2, Revised Standard Version; Gal. 3:24, 25) Samtidigt får vår tro på Jehovas Messias sin fullkomning eller final i Jesus Kristus. De judar som förkastade Jesus Kristus och fortsatte att hålla fast vid enbart den mosaiska lagen fick en tro som var ofullständig.
”Rättfärdighetens stora träd”
21. En andlig tillväxt av vilken omfattning skulle Jesu lärjungar få vara med om, som ett resultat av att han framträdde för dem och tröstade dem efter sin uppståndelse?
21 För att bygga upp sina lärjungars tro framträdde Jesus Kristus många gånger för dem under de 40 dagarna efter sin uppståndelse. Han tröstade dem som sörjde över den Messias de hade hoppats på. Vad hände med dem som den uppväckte Jesus Kristus tröstade? Enligt profetian i Jesaja 61:1—3 (NW) skulle den smorde Jesus ”förse” dem med ”huvudbonad i stället för aska, den jublande fröjdens olja i stället för sorg, lovprisningens mantel i stället för den modfällda anden”. På grund av detta skulle de få vara med om en andlig tillväxt, så att de skulle kallas ”rättfärdighetens stora träd, Jehovas plantering, till hans förskönande”.
22. Hur skall orden ”huvudbonad”, ”aska”, ”olja” och ”mantel” i Jesajas profetia förstås, och hur stämde de in på lärjungarna från och med pingsten?
22 Om några av Jesu apostlar eller lärjungar hade strött aska på sina huvuden och hade burit säcktyg får vi inte veta. Det är uppenbart att de profetiska uttrycken ”huvudbonad”, ”aska”, ”olja” och ”mantel” hade bildlig betydelse. Jesu framträdanden efter uppståndelsen gjorde sannerligen att lärjungarnas känslor i fråga om detta blev helt annorlunda. Ja, men på den efterföljande pingstdagen använde den suveräne Herren Jehova sin Son, Jesus Kristus, till att utgjuta helig ande över de väntande lärjungarna i Jerusalem. Som ett ådagaläggande av den utgjutna anden svävade mirakulösa lågor av eld över deras huvuden. Detta ådagaläggande var bara tillfälligt, och det var inte den varaktiga ”huvudbonad” som var förutsagd i Jesajas profetia. I stället kröntes deras huvuden med glädjen över Guds godkännande, som var lik en prästerlig brudgums glädje på en bröllopsdag. (Jes. 61:10) Det var som om en lugnande olja hade utgjutits på deras huvuden och vederkvickt dem, så att de gav uttryck åt jubel. Borta var den modfällda anden, och lovprisningen av Jehova Gud identifierade dem som genom en ”lovprisningens mantel”. De som iakttog detta skådespel under pingsten sade: ”Vi hör dem tala på våra tungomål om Guds storslagna gärningar.” — Apg. 2:1—11.
23. a) I vad slags verk var Jesus en pionjär för sina lärjungar? b) Vad blev lärjungarna bemyndigade att göra genom att de blev smorda medelst honom?
23 Vad kan vi med allt detta som bakgrund lägga märke till i dag? Jo, att Jesus Kristus, i överensstämmelse med sin egen smörjelse, var pionjär för ett återställelsesverk gentemot dem som blev hans lärjungar. Jehova använde honom till att utgjuta helig ande över hans döpta lärjungar, så att dessa mottagare av helig ande själva blev personer som var smorda med den suveräne Herren Jehovas ande. (2 Kor. 1:21; 1 Joh. 2:20, 27) Nu var de också bemyndigade att förkunna ”goda nyheter” för de ”ödmjuka” i Israels nation, att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och frigörelse för fångarna och att trösta alla dem som sörjde över Sion. På detta sätt kunde de hjälpa andra, vilka de blev använda till att trösta och befria, så att dessa kunde jubla över ”året av god vilja från Jehovas sida” och lovprisa honom för att han återställt dem till sin ynnest och tjänst medelst sina smorda.
24. Hur var Jesu lärjungars andliga besittning smyckad från och med pingsten i likhet med hur paradiset var smyckat, och vem skulle bli förskönad genom detta?
24 Detta utgjutande av anden betydde en oerhört stor skillnad för dem som blev smorda med den. I stället för att vara lika bräckliga plantor som slokade av brist på näring blev de lika ”rättfärdighetens stora träd”, som bara Jehova kunde plantera och låta växa upp genom Kristus. Människans ursprungliga ”ljuvliga paradis” hade varit smyckat med träd av olika slag. (1 Mos. 2:7—9) Men från och med pingsten planterade Jehova ”stora träd” i sitt överlämnade folks besittning, den som deras fiender hade skövlat och lagt öde. Dessa bildliga ”stora träd” var de trofasta, ståndaktiga, orubbliga kristna som växte i höjden för Jehova Guds rättfärdighets skull. Som den som planterat dem blev han ”förskönad” genom deras närvaro i den nyligen upprättade kristna församlingen.
25. Under vilken förpliktelse kom de som blev döpta vid pingsten, och i vilket verk måste de tjäna som pionjärer?
25 Förutom den ursprungliga församlingen av omkring 120 lärjungar blev på pingstdagen tusentals andra smorda, sedan de ändrat sinne, tagit emot Messias och blivit döpta i vatten av de 12 apostlarna. (Apg. 2:37—42) Också dessa kom under de förpliktelser som följde med smörjelsen med Guds ande genom Kristus. Deras ledare, Jesus, hade som pionjär banat vägen för dem, för att de skulle få den fullkomnade tron och livet och frälsningen. De blev ”vår Guds tjänare”. (Jes. 61:6) Som sådana måste de nu som pionjärer bana vägen för ytterligare andra som sökte samhörighet med Gud för att vinna försoning med honom genom Kristus. (2 Kor. 5:20) På detta sätt skulle de ha en glädjefull andel i Guds återställelseverk.