Den finaste vänskapen består i en ovänskaplig värld
”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.” — LUKAS 16:9.
1. Varför var orden i Ordspråksboken 14:20 inte tillämpliga på Jesus Kristus, när han var på jorden?
”ÄVEN av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.” (Ordspråksboken 14:20) Detta ordspråk av kung Salomo i Israel var inte tillämpligt på den största människa som någonsin levat på jorden, Jesus Kristus, han som var större än Salomo. Jesus drog inte in israeliter i ett förtroligt umgänge med sig genom materiell rikedom; och inte heller erkände han jordiska rikedomar som grundvalen för en sann bestående vänskap.
2. Vilka vänner sade Jesus till sina lärjungar att de skulle skaffa, och av vilken orsak?
2 Det är sant att Jesus vid ett tillfälle sade: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.” (Lukas 16:9) Men de ”vänner” som Jesus tänkte på var Jehova Gud, källan till alla värdefulla ägodelar, och sig själv som Sonen till sin omätligt rike Fader. Om vi i våra dagar följer samma råd, förs vi in i den finaste vänskap som man kan få åtnjuta på jorden, vänskapen med Jehova Gud genom hans självuppoffrande Son, Jesus Kristus.
3. Vilka ”hyddor” kan dessa himmelska vänner föra oss in i?
3 Eftersom dessa himmelska varelser har odödligt liv, kan de förbli våra orubbliga vänner och föra oss in i ”de eviga hyddorna”, antingen dessa ”eviga hyddor” kommer att bli i himmelen där ovan tillsammans med alla de heliga änglarna eller här nere på jorden i det återupprättade paradiset. — Lukas 23:43.
Att bli upptagen i den finaste vänskapen
4. a) Vilket exempel från bibeln visar om man kan köpa Guds vänskap eller ej? b) Hur kan vi lämpligen använda våra ägodelar?
4 Vänskapen med den högste Guden och hans enfödde Son, Jesus Kristus, kan inte köpas för pengar. Detta förhållande underströks i fallet med Ananias och Safira i den kristna församlingen under det första århundradet. Vi kan, utan att likt dem söka ryktbarhet och anseende, använda våra jordiska ägodelar på ett sätt som Jehova Gud och Jesus Kristus godkänner. (Apostlagärningarna 5:1—11) Detta är innebörden i Jesu Kristi ord: ”Använd världslig rikedom till att skaffa er vänner, så att ni, när den är borta, skall hälsas välkomna i eviga boningar.” — Lukas 16:9, New International Version.
5. Hur handlade Sackeus, och med vilket resultat?
5 När Jesus yttrade dessa ord, sökte han inte vinna ynnest hos det romerska imperiets uppbördsmän eller hos andra syndare. Han var inte intresserad av att skaffa sig själv några materiella rikedomar på jorden; han hade ju sagt till sina lärjungar att samla sig skatter i himmelen där ovan. Sackeus, en judisk uppbördsman för den romerska regeringen, beslöt sig för att följa detta råd av Messias, Jesus, och han tillkännagav öppet sin avsikt att göra detta. På grund av denna handling till stöd för Rikets intressen förklarade Sackeus’ mest framstående gäst: ”I dag har frälsning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. Människosonen har nämligen kommit för att söka upp och för att rädda det som var förlorat.” (Lukas 19:1—10) ”Det som var förlorat” inbegrep uppbördsmannen Sackeus själv.
6. Vad upptogs Sackeus i, men vilkas felaktiga kurs tjänar som en varning?
6 Sackeus upptogs i den finaste vänskapen i hela universum, vänskapen med den som var Gud och Fader till den specielle gäst, som han då hade inbjudit. Den bibliska berättelsen anger inte om Sackeus såg Jesus efter dennes uppståndelse från de döda eller om han var en av de omkring 120 lärjungar, som var församlade i ett rum i övervåningen i Jerusalem den där viktiga pingstdagen år 33 v.t. Men Sackeus var säkert med bland de omkring 5.000 av anden pånyttfödda, smorda lärjungar, som det kort därefter rapporterades om. (Apostlagärningarna, kapitel 2 och 4; 1 Korintierna 15:1—6) Hur annorlunda handlade inte Ananias och Safira, som nämndes tidigare! Dessa båda personer, som var anslutna till församlingen i Jerusalem, försökte höja sitt anseende bland lärjungarna genom att säga att det bidrag de hade gett representerade mer än det gjorde. Det straff som drabbade dem för deras oärlighet kostade dem deras finaste vänskap och tjänar som en varning för alla kristna i våra dagar. — Apostlagärningarna 4:34—5:11.
7. Vad för något sällsynt åtnjuter Jehovas vittnen trots världens ovänskaplighet?
7 Trots ovänskapligheten i denna 1900-talets värld fortsätter Jehovas vittnen att åtnjuta den finaste vänskap som finns. Men varför skulle de åtnjuta detta sällsynta, då de mer än tusen olika religiösa systemen inte gör det? Fakta visar att det är därför att Jehovas vittnen har gjort något av livsviktig betydelse, som kristenhetens anhängare inte har gjort. Först och främst har vittnena kommit ut ur de falska religiösa systemen, eftersom de inser att dessa utgör världsväldet av falsk religion, vilket bibeln kallar det stora Babylon. Att en person går ut ur en falsk religion för naturligtvis inte automatiskt in honom i Jehovas organisation, eftersom han skulle kunna ansluta sig till något annat av de religiösa systemen i världsväldet av falsk religion.
8. Till vilka i våra dagar är det som befallningen att gå ut från det stora Babylon direkt riktas?
8 Vi bör lägga märke till att den gudomliga befallningen att gå ut från det stora Babylon riktas till ”mitt folk”. (Uppenbarelseboken 18:4) Denna gudomliga uppmaning är lik en befallning i de hebreiska skrifterna som Gud gav till det landsförvista Israel i landet Babylon. (Jesaja 52:11) Beteckningen ”mitt folk” är därför direkt tillämplig på kvarlevan av de av anden pånyttfödda, smorda lärjungar till Jesus Kristus som fortfarande finns kvar på jorden. Under första världskriget, åren 1914—1918, hade det stora Babylon genom denna världens politiska, militära och juridiska element tagit dessa smorda till fånga för att sätta kvarlevan ur spel. Kvarlevan kom symboliskt talat in i ett tillstånd av fångenskap och förlorade sin rörelsefrihet i Jehovas tjänst.
9. Hur långt måste Jehovas vittnen gå för att gå ut från det stora Babylon?
9 I kapitel 17 i Uppenbarelseboken framställs det stora Babylon i bild som en sköka som rider på ett vilddjur med sju huvuden och tio horn. Detta symboliska vilddjur, som går ner i avgrunden och kommer upp igen, utgör en bild av den nuvarande organisationen för världsfred, nämligen Förenta nationerna, efterträdaren till Nationernas förbund, som gick ner i avgrunden vid andra världskrigets utbrott. Vad var det alltså Jehovas folk, som han betecknar som ”sitt folk”, gjorde när de lydde hans uppmaning att gå ut från det stora Babylon? De gick inte bara ut från det herravälde och den makt, som världsväldet av falsk religion hade utövat över dem, utan också från det herravälde, som dess politiska bundsförvanter, de politiska element som nu är inneslutna i FN, utövat över dem.
10. Vilken nutida internationell organisation har Jehovas vittnen inte något att göra med, och varför inte det?
10 Den smorda kvarlevan har antagit och bevarat en strikt neutralitet med avseende på denna tingens ordnings politiska och militära angelägenheter. (Johannes 15:19) De kämpar helt och fullt för Guds rike med Jesus Kristus, vilket upprättades i himmelen vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Efter första världskrigets slut år 1918 bildades Nationernas förbund i trots mot Guds rike och fick stöd av det stora Babylon. Denna internationella människogjorda organisation är därför vederstygglig och vämjelig för Jehova Gud och också för den trogna kvarlevan av andliga israeliter på jorden. De förlitar sig på Jehovas verkliga rike och inte på något förment jordiskt surrogat för det. (Matteus 24:15, 16) Och det gör också den nutida ”stora skaran”, som symboliseras av tempelträlarna eller netinim (NW) och av ”Salomos tjänares barn”. — Uppenbarelseboken 7:9—17; Esra 2:43—58.
11. a) Varför är det fel av Jesu lärjungar att vara denna världens vänner? b) Vilken hållning intar denna världen till Jehovas vittnen, men vad fortsätter de att åtnjuta?
11 När Jesus stod anklagad inför den romerske landshövdingen, Pontius Pilatus, och det gällde hans liv, sade han: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” (Johannes 18:36) Det skulle alltså vara fullständigt fel av Jesu ”underlydande” eller lärjungar att vara denna världens vänner. Jesus hade tidigare sagt till sina första ”underlydande”, de 11 trogna apostlarna, att de inte var ”någon del av världen”, vars ”härskare” är Satan, djävulen. (Johannes 15:19; 14:30; jämför 2 Korintierna 4:4.) Det var därför som världen hatade dem eller var ovänskaplig mot dem. Jesu lärjungar nu på 1900talet befinner sig i en värld som inte är mindre ovänskaplig. Trots detta fortsätter de att åtnjuta den finaste vänskapen i hela universum, vänskapen med den Gud som skall råda över den kommande rättfärdiga världen med dess ”nya himlar och en ny jord”. — 2 Petrus 3:13.
12. Vilken är den enda sida en människa kan ta ståndpunkt på, när hon går ut från det stora Babylon och bort från dess världsliga älskare? Vad medför detta?
12 När en människa går ut från det stora Babylon och bort från dess världsliga kumpaner, storfinans och politik och militärväsen, så finns det bara ett annat ställe att gå till. Det är över på Jehovas universella organisations sida, på hans sida som är den ende levande och sanne Guden. Det finns inget däremellan. Detta kräver att en person uthärdar ovänskapligheten i denna världen, något som gör att det är så svårt för en människa att bestämma sig för att överge det stora Babylon och den värld, som det är en betydande del av.
Ett ”nytt namn” från den finaste vännen
13. Vad kallades Jesu lärjungar under det första århundradet v.t. genom gudomlig skickelse?
13 Vår uppskattade vänskap med Gud gör oss lyckliga över att få kallas Jehovas vittnen. Det är sant att Kristi lärjungar under det första århundradet inte hade antagit namnet ”Jehovas vittnen”. Men betrakta deras förhållande till den finaste vännen av alla. I Apostlagärningarna 11:26 heter det: ”Det var först i Antiokia [i Syrien] som lärjungarna genom gudomlig skickelse blev kallade kristna.” Du ser att Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna säger att det var ”genom gudomlig skickelse” som de blev ”kallade kristna”. Det grekiska ord som här översätts med ”genom gudomlig skickelse blev kallade” antyder något mer än bara ett slumpartat kallande. Den finaste vännen i universum godkände det där namnet ”kristna”.
14. Vad kan sägas om uttrycket ”kristenheten”, och vilka frågor behöver begrundas?
14 Från ordet ”kristna” har benämningen kristenheten utvecklats, och den tillämpas på hela den till bekännelsen kristna världen, med sin mångfald av religiösa sekter och samfund. Titeln ”kristenheten” har således inte getts ”genom gudomlig skickelse”, vare sig genom apostlarna eller genom någon annan ”skickelse” från Gud. Situationen nu är alltså mycket annorlunda än under det första århundradet. Det är endast sanna kristna som kan åtnjuta den finaste av alla vänskaper i denna ovänskapliga värld. Den stora frågan nu är alltså: Vilka är de sanna, verkliga kristna, som rättar sig efter de inspirerade skrifterna? En annan viktig fråga är: Är Jehovas vittnen sanna kristna som har Jehova Gud och Jesus Kristus som sina vänner? Det som här står på spel är Guds personligen valda namn, Jehova.
15. Med tanke på vilka omständigheter är tiden nu inne för Jehova att göra sig själv ett namn, och vilken andel har nu folket för hans namn i detta?
15 Hur skulle kristenheten med alla sina religioner kunna åtnjuta vänskap med Jehova? Kristenheten har skjutit Jesu Kristi namn i förgrunden och har nästan helt uteslutit hans himmelske Faders namn, Jehova. Men enligt bibelns profetior är tiden nu inne för Jehova att göra sig själv ett namn. Därför måste hans namn komma i förgrunden. Han skulle använda sina sanna vittnen, sitt utvalda folk, de som åtnjuter hans vänskap, till detta. Vid ett speciellt möte, som hölls av apostlarna och andra framträdande Jesu Kristi efterföljare under det första århundradet, sade Jakob: ”Simeon har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” — Apostlagärningarna 15:14.
16, 17. Vad har man gjort med Guds namn i kristenhetens bibelöversättningar, men hur är det med Nya Världens översättning i detta avseende?
16 Det ligger väl i sakens natur att ett folk för Guds namn skulle vara hans vänner och skulle försvara hans namn. Men vad har hänt i kristenheten? I dess populära bibelöversättningar har Jehovas namn ställts i skuggan av en titel. Ja, hans namn förekommer bara fyra gånger i våra dagars mest populära engelska översättning! (2 Moseboken 6:3; Psalm 83:19; Jesaja 12:2; 26:4; Eng. aukt. övers.) I 1982 års svenska översättning förekommer namnet endast i fotnoten till 2 Moseboken 3:14. Och till och med judiska översättningar av de hebreiska skrifterna har återgett Guds namn med ”Herren”. Sådana försök att hemlighålla Jehovas namn är inte ett verk av hans vänner.
17 Men år 1950 började New World Translation of the Holy Scriptures (Nya Världens översättning) att träda fram på den religiösa scenen, och den har återgett Guds namn varje gång det förekommer i den ursprungliga hebreiska bibeltexten. Nya Världens översättning har också återinfört Guds namn på dess rättmätiga plats i de kristna grekiska skrifternas, det så kallade Nya testamentets, huvudtext — på 237 ställen. Detta är ett verk av Jehovas vänner.
18. Vilket steg tog Guds folk år 1931 i överensstämmelse med andan i Jesaja 62:2, och vilket ansvar har de fullgjort?
18 Orden i Jesaja 62:2 (NW) är av intresse för Jehovas vänner. Denna vers, som riktas till den synliga organisationen av Guds överlämnade, döpta av anden pånyttfödda lärjungar till Messias, lyder: ”Och nationerna skall sannerligen se din rättfärdighet, o kvinna, och alla kungar din härlighet. Och du skall verkligen bli kallad med ett nytt namn, som Jehovas egen mun skall bestämma.” Detta ”namn” syftar på det välsignade tillstånd som de nutida smorda lärjungarna har församlats in i. För att vara ett folk för Guds namn bör kvarlevan av medlemmarna av hans synliga organisation med rätta komma att kallas med hans namn, de bör bära hans namn. Detta förhållande insåg man när tiden för det var inne. I den anda som uttrycks i Jesaja 62:2 antog Guds av anden pånyttfödda organisation, som var församlad till ett konvent i Columbus i Ohio år 1931, med glädje namnet ”Jehovas vittnen”. Alla församlingar av Jehovas överlämnade folk följde det exemplet och antog det namnet. Och det namnet har de behållit, trots världsliga förutsägelser om motsatsen. I Uppenbarelseboken 3:14 kallade den förhärligade Jesus Kristus sig själv för ”det trogna och sanna vittnet”. Det är därför passande att församlingarna av hans lärjungar på jorden från och med det där minnesvärda året 1931 genom gudomlig skickelse har antagit det namnet. De har sedan dess strävat efter att fullgöra sitt ansvar att leva enligt det namnet och att göra det känt. Därför har Jehovas namn — deras finaste väns oförlikneliga namn — förts fram i förgrunden över hela världen. Och Jehova har på ett enastående sätt bevisat att hans vänskap gentemot sina vittnen har bestått ända fram till denna sena tidpunkt.
19. a) Varför fruktar Jehovas överlämnade vittnen inte denna världens ovänskaplighet, och med vilket privilegium kommer de som bevarar sin ostrafflighet att bli belönade vid Har-Magedon? b) För vad bör allt vårt tack och vår lovprisning gå till Jehova?
19 Eftersom Jehova Gud är för oss som är hans överlämnade vittnen, vem kan då egentligen med någon framgång vara emot oss? (Romarna 8:31—34) Vi fruktar därför inte denna fientliga världs ovänskaplighet. Vi fortsätter i stället som sändebud eller envoyéer för det messianska riket och uppmanar fårlika människor att bli försonade med Jehova Gud genom hans kunglige överstepräst, Jesus Kristus. (2 Korintierna 5:20) Även om denna världens fientlighet därför fortsätter att öka mot den smorda kvarlevan och deras följeslagare, den ”stora skaran”, så fortsätter den finaste vänskapen i hela universum, Jehova Guds vänskap, lojalt att bestå. (Uppenbarelseboken 7:9) Den kommer aldrig att upphöra gentemot oss såsom sådana som bevarar vår ostrafflighet gentemot honom. Den vänskapen kommer faktiskt snart som aldrig tidigare att demonstreras under det värsta av alla krig, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Där kommer Jehova ansikte mot ansikte med Satan, djävulen, och hans demonhord och hela hans synliga jordiska organisation att hävda sin universella suveränitet genom sin största seger någonsin. Vi, mot vilka Jehovas fina vänskap har bestått ända till nu, kommer då att gynnas med att bli bevarade och med äran att få bli ögonvittnen till hans överlägsna seger genom den segerrike kungen, Jesus Kristus. (Psalm 110:1, 2; Jesaja 66:23, 24) Allt vårt innerliga tack och vår lovprisning går till Jehova Gud för hans bestående vänskap! — Psalm 136:1—26.
Hur skulle du svara?
◻ Vilka vänner uppmanade Jesus sina lärjungar att skaffa sig, och vilka ”hyddor” kan de på så sätt föras in i?
◻ Vilken hållning intar världen till Jehovas vittnen, men vilken vänskap fortsätter de att åtnjuta?
◻ Vilket ansvar i förbindelse med Guds namn har folket för Guds namn fullgjort?
◻ Varför fruktar Jehovas överlämnade vittnen inte denna världens ovänskaplighet?
[Bild på sidan 15]
Sackeus upptogs i den finaste vänskapen i hela universum. Har du varit med om det?
[Bild på sidan 18]
Glada över att ha Gud som sin finaste vän beslöt Jehovas vittnen år 1931 att bli kända med hans oförlikneliga namn