Vad säger bibeln?
Bör du ”pröva lyckan” i ett lotteri?
LOTTERIER har blivit mycket vanliga i många länder. Denna form av hasardspel består i allmänhet i att lotter säljs för en mindre penningsumma. Vid en dragning får innehavaren av en vinstlott något pris, ofta en summa pengar som är mycket större än den han gav ut när han köpte lotten.
Kanske du har funderat på att ”pröva lyckan” i ett lotteri. Det finns emellertid olika faktorer att ta hänsyn till.
Eftersom ett lotteri vädjar till förhoppningen att få mycket för litet, kan det innebära en stor lockelse, i synnerhet för fattiga människor. Men i verkligheten har lotterier gjort många av dem ännu fattigare. För att kunna köpa lotter gör många av med pengar som de i själva verket behövde till mat, kläder och andra nödvändiga ting. I Indien, till exempel, har somliga människor gjort av med en hel månadslön, och andra har lånat pengar mot hög ränta för att kunna ta del i lotterier.
Men antag att en person vinner på lotteri. Skulle inte det vara utmärkt? Inte nödvändigtvis. En person som vann 1.000.000 dollar fick brev från människor i hela världen, som skrev och bad att han skulle skänka pengar för att hjälpa dem. ”Jag kunde inte skilja mellan befogade vädjanden och bluff”, sade han.
En person som önskar behaga Gud beaktar sådana faktorer men är först och främst intresserad av vad hans ord, bibeln, visar. Sannolikt är detta också vad du främst är intresserad av. Och lyckligtvis tillhandahåller Skriften de upplysningar man behöver för att med sitt förnuft kunna bestämma om man skall ”pröva lyckan” i ett lotteri.
Förmodligen erkänner du villigt att det förhållandet att lotterier är lagliga i det samhälle där du bor inte är den förnämsta faktorn att ta hänsyn till. En stat kan legalisera olika saker som en gudaktig människa inte skulle vilja ägna sig åt. Om exempelvis prostitution vore legaliserad, skulle en kristen sannerligen inte vilja ha någonting att skaffa med sådan, eftersom en tygellös moral inte anstår människor som ärar Gud, och personer som är obotligt omoraliska skall inte ärva hans rike. (3 Mos. 19:29; 1 Kor. 6:9, 10) Vi behöver därför granska andra synpunkter på frågan om att pröva lyckan i ett lotteri.
Som du förmodligen inser kan en person genom lotteri bli lockad att börja förlita sig på lyckan. Säger Guds ord någonting om detta? Ja, det gör det. I Jesaja 65:11, 12 är det skrivet: ”I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad [guden Lyckan, NW] och iskänken vindryck åt Meni [guden Ödet, NW], eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas.” Det är mycket tydligt att Gud inte godkänner att man förlitar sig på lyckan.
Lotterier kan befrämja något annat som inte är önskvärt — lättja. Många som tar del i lotterier och andra former av hasardspel önskar vinna en så stor summa pengar att de kan ta lätt på livet. Men bibeln talar mycket ofördelaktigt om lata människor. — Ords. 6:6—11.
Skriften har naturligtvis ingenting att invända mot att man ger och tar emot gåvor av rätt motiv. Jehova Gud själv är den store Gåvogivaren, och han omtalas som den som tar emot uppriktiga gåvor från sina tillbedjare. (Jak. 1:17; 2 Mos. 35:21) Men man kan sannerligen inte säga att lotterier inbegriper ett osjälviskt, frikostigt givande av gåvor. Vidare förvärvar gudaktiga människor tillgångar och värdesaker huvudsakligen genom att arbeta för dem. ”Om någon icke vill arbeta”, påpekade aposteln Paulus, ”så skall han icke heller äta.” — 2 Tess. 3:10.
Vi bör också tänka på andra. Det är sant att människor frivilligt tar del i lotterier. Men vinnarna tar andra människors pengar utan att ge dem något i gengäld. Är detta ett sätt att visa kärlek till medmänniskorna? Nej. Det är i själva verket kärlekslöst och i strid med Skriften. Den säger: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” ”Varen ingen något skyldiga — utom när det gäller kärlek till varandra. ... Kärleken gör intet ont mot nästan.” (3 Mos. 19:18; Rom. 13:8—10) Gudaktiga människor visar kärlek, som är osjälvisk och som inte söker ”sina egna intressen”. Vidare uppmanade aposteln Paulus sina medkristna: ”Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.” (1 Kor. 13:4, 5, NW; 10:24) En person uppfyller verkligen inte dessa krav när han tar del i lotterier, eller hur?
En annan sak att tänka på är att lotterier kan uppodla kärlek till pengar i deltagarnas hjärtan. Men denna kärlek är otillbörlig för gudaktiga människor, vilket aposteln Paulus visade, när han sade: ”Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.” — 1 Tim. 6:9, 10.
Att ta del i lotterier kan också få girighet att utvecklas i en individs hjärta. Men aposteln Paulus förmanade sina medtroende: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet inte ens nämnas bland er”, eftersom detta inte skulle anstå Guds folk. Aposteln skrev vidare: ”Ni vet detta och inser det själva att ingen otuktig, ingen oren människa, ingen girig — vilket betyder att vara en avgudadyrkare — har någon arvedel i den Smordes och Guds rike.” — Ef. 5:3—5, NW.
Ett affärsföretag kan emellertid i reklamsyfte anordna en ”dragning” som är avsedd att på ett opartiskt sätt välja ut kunder, åt vilka priser skall ges. Syftet kan vara att locka folk att komma in i butiken eller att stimulera intresset för en viss produkt. Det är inte nödvändigtvis fråga om hasardspel, eftersom ingen betalar pengar eller någonting annat av värde för att få lotten. Inte heller betyder mottagandet av lotten att slumpen eller lyckan åkallas som gud. När en person söker avgöra om han skall ta del eller inte, kan han emellertid med rätta fråga sig själv: ”Skulle mitt deltagande kunna väcka anstöt hos någon?” Vid det slutliga avgörandet måste den ansvarige vuxne fatta ett personligt beslut, i det han är medveten om att ”var och en av oss [skall] inför Gud göra räkenskap för sig själv”. (Rom. 14:12) Om en person deltar och vinner och först då upptäcker att gåvan är en lottsedel i ett penninglotteri, är han naturligtvis inte förpliktad att ta emot gåvan.
Det finns alltså goda skäl till att personer, som önskar hålla sig till råden i Guds ord, inte ”prövar lyckan” i ett lotteri. De förtröstar inte på lyckan. De är på sin vakt mot lättja och kärlekslösa handlingar. De inser att kärleken till pengar är andligen ödeläggande, och de önskar inte gripas av den girighet som hasardspel kan frambringa i ens hjärta. De förvärvar tillgångar och värdesaker på ett rättrådigt sätt som anstår dem som älskar Gud.