Vad bör du göra om du har frågor som oroar dig?
DE KRISTNA sätter värde på att Jehova Gud och Jesus Kristus är deras lärare. De vet att Gud leder sitt folk steg för steg, alldeles som han gjorde med det forntida Israel, och att han gör det i enlighet med den princip som uttrycks i Ordspråksboken 4:18: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.”
När de färdas fram på denna stig, har de ett underlag i form av grundsanningar, och bland dessa sanningar är de som gäller Jehovas suveränitet, hans messianska rike, Jesu Kristi lösenoffer, att jorden skall göras till ett paradis och att alla trogna och lydiga skall få evigt liv. Ökat ljus i form av insikt lyser ständigt över dessa stora sanningar, så att olika aspekter av dem blir klargjorda. Detta betyder att insikten om och tillämpningen av vissa bibeltexter blir tydligare och att det görs justeringar i tillvägagångssätt och organisationsstruktur i den kristna församlingen. Allt detta förhöjer Guds folks glädje och hjälper dem att fortsätta sitt liv och utföra sitt arbete att predika och ge undervisning om de goda nyheterna med större rörelsefrihet och ökad andlighet.
Ibland kan det hos somliga uppstå tvivel beträffande någonting som sagts. Någon uppgift i Sällskapet Vakttornets publikationer kanske inte blir klart förstådd. För somliga kan det tyckas motsäga vad som sagts tidigare.
Vad kan du göra, om sådana tvivel uppstår i ditt sinne? Först bör du förvissa dig om att du inte missförstår det som framställts eller läser in i det någonting som inte finns där. Därpå bör du ägna saken viss begrundan.
Tillämpning som beror på ”sammanhanget” och ”utvidgad” tillämpning
Ett bibelställe kan återges eller citeras och tillämpas på ett sätt som tycks stå i strid med en tillämpning som gjorts vid ett tidigare tillfälle. I somliga fall kan detta bero på att man fått klarare insikt, så att en tidigare uppfattning korrigeras. I andra fall kan du få hjälp genom att tänka efter om tillämpningen beror på sammanhanget, dvs. om ett skriftställe dryftas i det ljus som sammanhanget och inramningen ger. Det kan också hända att det är en ”utvidgad” tillämpning, som betyder att principen i texten kan tillämpas på något annat förhållande.
Ett exempel på en text vars princip ofta med kraft tillämpas är Hebréerna 12:9, där vi läser: ”Vi hade fäder, som var av vårt kött, till att aga oss, och vi visade respekt för dem. Skall vi då inte så mycket mera underkasta oss vårt andliga livs Fader och leva?” — NW.
Skribenten talar här om det ”andliga liv” som tillhör Jesu Kristi av anden födda bröder, vilka har himmelskt hopp. (Hebr. 12:22—24, 28) Men den princip som framläggs i denna text kan också tillämpas på de ”andra fåren”, vilka är blivande barn till Gud med hopp om evigt liv på jorden. (Joh. 10:16; Rom. 8:21) Också dessa har ett ”andligt liv”, eftersom de lever i överensstämmelse med Guds ords och andes vägledning tillsammans med de av anden pånyttfödda. De lever inte ett köttsligt liv, ett liv som är ägnat åt att bedriva ”köttets gärningar”. — Rom. 7:5; 8:5—8; Gal. 5:19—21; jämför 1 Korintierna 2:14.
För att man skall få denna princip ytterligare belyst bör man begrunda texten i 2 Timoteus 4:2: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid.” (NW) I Vakttornet för 1 december 1972, sidorna 550—552, förklaras det att Paulus här gav anvisningar åt Timoteus, såsom tillsyningsman i församlingen, med avseende på hans undervisning i församlingen i Efesus, som stod inför en ”svår tid”, i det att somliga försökte bryta ner andras tro genom att lära ut falska läror, ägna sig åt dåraktiga tvistefrågor osv. Timoteus skulle hålla sig till Guds ord, inte till några egna filosofiska uppfattningar eller idéer. — 2 Tim. 2:14—26; 3:1—17; 4:1—5.
Men i Vakttornet för 15 juli 1972, sidan 320, citeras orden i 2 Timoteus 4:2 till stöd för predikandet av de goda nyheterna för människor i världen trots förföljelse. Vad är förklaringen till denna olikhet?
Den här först nämnda tillämpningen är den som beror på sammanhanget, och den ger uttryck åt kraften i det som Paulus verkligen sade till Timoteus. Den andra tillämpningen har samband med principen att vi utvidgar det predikande vi har inom församlingen, så att det också inbegriper dem som är utanför församlingen. Om vi håller fast vid Guds ord i församlingen och gör det också när det uppstår ogynnsamma situationer, kommer vi också att hålla oss till Guds ord i predikandet för dem som är utanför församlingen, och vi ser då till att människor utanför får tillfälle att höra, vare sig vi råkar ut för svårigheter eller inte. — 1 Tess. 1:6.
Vi bör emellertid inte bli urskillningslösa eller vårdslösa när vi tillämpar bibelställen, utan i stället komma ihåg att den tillämpning som beror på sammanhanget är den ursprungliga och grundläggande. Om det är möjligt att använda skriftstället i en andrahandstillämpning eller bredare tillämpning, som gäller en princip, kan vi göra vår framställning kraftfullare genom att framhålla för våra åhörare den grundläggande innebörden som framgår av sammanhanget och göra klart att vi använder skriftstället i dess andrahandstillämpning, tillämpar det bara i princip.
Profetior med mer än en uppfyllelse
En profetia kan också ha mer än en uppfyllelse. Varje profetia som kungjorts i forna tider hade innebörd för de människor som hörde den; den tjänade till vägledning för dem såväl som för oss. Oftast hade den någon uppfyllelse på den tiden, och i många fall uppfylldes den under just den generationens livstid. Ofta förekom det en andra uppfyllelse under den tid Kristus var på jorden eller i den första kristna församlingens historia. Vidare förekommer det i ett stort antal fall en större uppfyllelse, andlig eller bokstavlig, i vår tid eller i framtiden.
När man tillämpar ett skriftställe, som har profetisk innebörd, är det följaktligen bra att man inser just detta. Man kan som exempel ta Psalm 37:10, där David framhöll: ”Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.” Till gagn för vilka skrevs detta? Har det tillämpning bara för denna ”ändens tid”, då ondskan skall tillintetgöras för evigt? Det skulle betyda omkring tre tusen år efter det att psalmen skrevs och Israels folk läste den. Betydde dessa ord ingenting för dem som läste dem, utom att de var ett löfte för den avlägsna framtiden?
Nej. Dessa ord angående den ogudaktige hade innebörd för människorna då och innehöll ett budskap till dem. I själva verket uppfylldes de på Davids egen tid. David hade sett och erfarit att de onda eller ogudaktiga, även om de tycktes blomstra till en tid, inte bestod så länge. (Ps. 37 V. 35, 36) Av detta skäl gav han i Ps. 37 verserna ett och två det rådet att man inte skulle harmas över de onda. Han uttalade alltså en princip som gäller människans liv. På Davids tid bragtes ”landet” eller ”jorden” (NW), dvs. den del av jorden som Gud anvisat åt Israel, under ett fredligt herravälde som utövades av David, och under hans son Salomos regering hade folket fred från onda fiender. — Ps. 37:11; 1 Kon. 4:20, 25.
Denna profetiska sanning eller princip får också en storslagnare uppfyllelse i dessa ”yttersta dagar” för den onda tingens ordning, då en långt mer omfattande rening av jorden är nära, eftersom Gud har gett uttryck åt sitt uppsåt att till evig tid skaffa bort all ondska från hela jorden genom att Kristus utövar sitt konungsliga styre. — Upp. 11:18; 19:19—21.
En annan profetia, den som finns i Jesaja 65:17 och handlar om hur Gud skapar ”nya himlar och en ny jord”, kungjordes inte av Jesaja bara för att judarna skulle få höra om det som någonting som skulle uppfyllas omkring 2.700 år längre fram i tiden. Nej, profetian hade en första uppfyllelse omkring 200 år efter det att den först upptecknades, då de israeliter som varit landsförvista återkom till Jerusalem. En ny styrande krets, som Jehova föranstaltat om och som hade Serubbabel som ståthållare och Josua som överstepräst, utgjorde ”nya himlar”, och Juda land befolkades på nytt med ett organiserat folk, som utgjorde en ”ny jord”. I detta återställda tillstånd var det inte mera så att en fiende i likhet med Nebukadnessar kunde komma och döda barn och spädbarn, och människorna levde sin normala livstid. De byggde hus och planterade vingårdar i säkerhet, utan fruktan för att fienden på nytt skulle komma och ödelägga deras land som babylonierna hade gjort år 607 f.v.t. (Jes. 65:20—22) Detta var en betydelsefull uppfyllelse för israeliterna på den tiden. De kunde handla med tro på Jesajas profetia om sådant som var gott för dem.
Gud älskade sitt folk på den tiden och kom ihåg dem i deras fångna tillstånd i Babylon. Han ingrep för att återföra dem från fångenskapen och välsigna dem i deras eget land. Aposteln Paulus säger att det som hände dem var en förebild till större ting. (1 Kor. 10:11) Följaktligen vet vi att Gud i sin stora kärlek till den kristna församlingen, det andliga Israel, skulle befria dem från deras fiender. Under det första århundradet befriade han en kvarleva av trogna judar och förde dem in i den kristna församlingen, som grundades vid pingsten. (Joh. 8:31—36; Apg. 2:41, 47) I dessa ”yttersta dagar” har Gud visat samma kärlek genom att återföra det andliga Israel från fångenskapen under det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Steg för steg har han återställt åt dem de sanningar och sedvänjor som fanns i den första kristna församlingen, och han har skänkt dem framgång, så att andra blivit befriade från religiös fångenskap. På så sätt har det varit en trefaldig uppfyllelse av bibelns profetia som gäller Jehovas folks befrielse från Babylon.
Aposteln Petrus bekräftar uppfattningen att det förekommer mer än en uppfyllelse, när han ger profetian i Jesaja 65:17 en tillämpning för framtiden, en tillämpning som har samband med Kristi styre. Så här skrev Petrus till det andliga Israel på hans tid: ”Det finns nya himlar och en ny jord, som vi väntar enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) Uppenbarelseboken, som skrevs till det andliga Israel omkring år 96 v.t., ger också en framtidsbild av ”en ny himmel och en ny jord”, som blir till nytta, säkerhet och välsignelse för mänskligheten i Guds nya ordning under Kristi rikes styre. — Upp. 21:1—4.
Om vi har svårt att förstå en förklaring av en profetia sådan den framläggs i Sällskapet Vakttornets publikationer, behöver vi följaktligen tänka djupare på saken. Begrunda möjligheten att det förekommer mer än en uppfyllelse. Ofta blir vår tro i hög grad stärkt, när vi läser om hur Gud i forntiden har uppfyllt en profetia som gällt hans folk. Vi får då ännu starkare övertygelse om att han kan verkställa den större uppfyllelsen på sitt folk i vår tid och att han kommer att göra det.
Och om vi är förvånade över tillämpningen av ett skriftställe, bör vi begrunda det sammanhang som skriftstället förekommer i och dessutom fråga: ”Är det som sägs här helt enkelt en tillämpning av principen, som utvidgats utöver det man kan komma fram till genom att begrunda sammanhanget som skriftstället förekommer i?”
Men hur förhåller det sig med de förändringar i synsätt och uppfattning som ibland kan vidtas? Detta är en fråga som dryftas i följande artikel.