Vad nationens födelse har betytt för mänskligheten
1, 2. a) Besvarar Jehova direkt sina egna frågor i Jesaja 66:9? b) Vad ropar han ut enligt Jesaja 66:10—14?
I STÄLLET för att besvara sina frågor, som finns nedtecknade i Jesaja 66:9, med ett enkelt Nej! förmådde Gud Jesaja att höja följande triumferande rop:
2 ”Fröjden eder med Jerusalem och glädjens storligen, I alla som älsken det. Fröjden eder högeligen med det, alla I som haven sörjt över det, på det att I mån dia och mättas av dess trösterika bröst; på det att I mån suga och glädja eder vid dess härlighets fullhet. Ty så säger Jehová: Se, jag vill leda sällhet till det såsom en flod, och folkslagens härlighet såsom en översvämmande ström, att I mån dia; på armen [eg.: sidan eller höften] skolen I bäras och sitta i knä och smekas. Såsom en vilken hans moder tröstar, så skall jag trösta eder; och I skolen tröstas i Jerusalem. Och I skolen se det, och edert hjärta skall fröjdas, och edra ben skola grönska såsom gräs; och det skall bliva känt, att Jehovás hand är med hans tjänare, men att han straffar sina fiender.” — Jesaja 66:10—14, Åkeson.
3. Vid vad liknades således de judar som fick återvända efter fångenskapen i Babylon, vad fick de glädjen att uppleva, och vems hand skulle de kunna se i detta?
3 De som fick återvända efter fångenskapen i Babylon liknades alltså vid nyfödda barn som får di. Att det sades till de landsförvista judarna vid Babylons floder att de skulle suga och få di från bröstet antydde att det skulle byggas upp ett annat Jerusalem på den förstörda huvudstadens plats; och det antydde också att staden skulle bli mor till en stor skara människor, av vilka många skulle bo i staden och andra i dess omgivningar. (Jämför Lukas 13:34.) I likhet med mödrarna i Mellersta Östern skulle det återuppbyggda Jerusalem låta sina barn sitta grensle över hennes vänstra eller högra höft för att bära dem; och när hon satt skulle hon ha dem i knät och kärleksfullt smeka dem. De judar som älskade Jehovas synliga organisation då på 500-talet f.v.t. skulle glädja sig över detta, och de skulle upphöra att sörja över att det under de sjuttio år de varit i fångenskap i ett hedniskt land inte funnits något Jerusalem som tjänat som huvudstad för Jehovas utvalda folk. Deras glädje skulle vara lik den som beskrivs i Psalm 126, i kontrast till den sorg som kommer till uttryck i Psalm 137. Jehovas tjänare såg Guds hand i sin befrielse.
4, 5. a) Hur reagerade kvarlevan på den manifestation Jehovas ”hand” utförde till förmån för dem, och vad uppskattade de mer än någonsin? b) För vilken annan aktion var tiden nu inne? c) Hur beskriver Jesaja detta?
4 Detta gällde i minst lika hög grad medlemmarna av den andliga ”nation” som ”föddes” år 1919 v.t. När de på ett häpnadsväckande sätt befriades från de restriktioner som lagts på dem under första världskriget och när deras existens upphörde att hotas, kunde de glädja sig gränslöst. Deras sorg var borta. De kom mer än någonsin att uppskatta att Jehova är deras Gud och att han har en synlig organisation, alldeles som han i himmelen har en osynlig organisation som kan liknas vid en hustru till honom. Denna osynliga organisation är för kvarlevan en ”moder”, ”Jerusalem där ovan”. (Jesaja 54:1—6; Galaterna 4:26) När de kom tillsammans igen från sitt oorganiserade tillstånd under första världskriget, gladde de sig alltså åt att de fick di, blev burna på höften och blev smekta av denna andliga ”moder”, Guds, deras Faders, himmelska ”hustru” (NW). Som Guds ”tjänare”, överlämnade åt honom genom sin äldre broder, Jesus Kristus, kände de sig tröstade av att veta att Jehovas ”hand” verkade till förmån för dem. I motsats till detta hade tiden nu kommit för honom att ”straffa sina fiender”. Detta inbegriper dem som är fientligt inställda till dem som förkunnar hans nyfödda rike, för de som är fiender till hans överlämnade folk är också fiender till honom personligen. Jehova talar sedan om hur han skall genomföra sin straffdom. Han säger:
5 ”Ty se, Jehová skall komma i eld och hans vagnar såsom en orkan för att gengälda med sin förtörnelses glödande och sin näpst med eldslågor. Ty med eld skall Jehová fälla dom och med sitt svärd slå allt kött, och många skola bliva slagna av Jehová. De som helga och rena sig för trädgårdarna, efter en som är ibland dem, de som äta svinkött och styggelse och råttor, de skola taga slut allesammans, säger Jehová. Ty jag, jag känner deras gärningar och deras anslag. Tiden kommer att samla alla folkslag och tungomål, att de må komma och se min härlighet.” — Jesaja 66:15—18, Åkeson.
6. På vilket sätt bröt således israeliterna på Jesajas tid sitt förbund och orenade sig själva?
6 På den tid då Jesaja skrev dessa ord, mer än ett hundra år innan Jerusalems förstöring ägde rum år 607 f.v.t., bröt israeliterna på ett grovt sätt sitt nationella förbund med Jehova, lagförbundet för vilket profeten Mose var medlare. De helgade och renade sig för avgudadyrkan i speciella trädgårdar eller lundar och bröt Guds lag som förbjöd dem att äta vissa ting. De befläckade och orenade sig inför sitt förbunds Gud och gjorde ingenting för att förhärliga honom.
7. a) Hur handlade Jehova i överensstämmelse med sitt förbunds stadgar för att göra slut på striden? b) Mot vad eller vem för Gud en liknande strid i vår tid?
7 Därför lät han dessa förbundsbrytare drabbas av hans eldsglödande, stormfyllda domar, alldeles som han hade sagt i sitt förbunds stadgar. Han tog fram det avrättande ”svärdet” och gjorde slut på den strid han utkämpade mot allt judiskt kött. Det var inte underligt att bara några tusen överlevde den skoningslösa förstöringen av Jerusalem, men bara för att släpas bort till en långvarig fångenskap i det hedniska, avgudadyrkande Babylon. Alla kringliggande nationer och språkgrupper var tvungna att bevittna denna manifestation som förhärligade Jehova som den Gud som håller sitt förbund och inte ljuger. Allt detta utgör en allvarlig påminnelse för oss om att samme Gud nu för en strid i långt större skala mot kristenheten, som påstår sig ha ersatt det forntida Israel som Jehova Guds folk. Han kommer att till sin ära använda sitt hämndens ”svärd” för att fullständigt tillintetgöra kristenheten.
Ett ”tecken” görs bland nationerna
8, 9. a) Vilka ting frambringade Jehova till sin ära innan han förverkligade sitt uppsåt, och vad hade dessförinnan hänt hans folk under kriget? b) Hur hade han framställt sitt uppsåt i Jesaja 66:19, 20?
8 Denne allsmäktige Gud har till sin internationella ära förverkligat sitt oföränderliga uppsåt beträffande vad som skulle ske efter det att han låtit ”ett land” födas ”med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag” och ”en nation” födas ”på en enda gång” (NW). Om vi läser vad han säger i Jesaja 66:19, 20, kan vi påminna oss vad han på ett ärorikt sätt gjort sedan den ”nation” föddes år 1919 som består av kvarlevan av de andliga israeliterna, de som upphörde att vara ett organiserat folk under första världskriget och hyste föga hopp om eller knappast förväntade att de skulle få överleva den världskonflikten. Så här sade han:
9 ”Och jag skall göra ett tecken [hebreiska: oth; latin, enligt Vulgataöversättningen: signum] och sända några av dem som äro undsluppna till folkslagen [nationerna, NW], till Tarsis, Pul och Lud, bågspännarna, till Tubal och Javan, till öarna fjärran bort, som icke hava hört ryktet om mig och som icke hava sett min härlighet; och de skola berätta min härlighet bland folkslagen. Och de skola föra alla edra bröder från alla folkslag såsom gåva åt Jehová på hästar, vagnar, bårar, mulåsnor och dromedarer, till mitt heliga berg Jerusalem, säger Jehová, såsom Israels barn frambära gåvor i rena kärl till Jehovás hus.” — Åkeson.
10. Vad har det ”tecken” som Gud låtit ”göra” bland nationerna visat sig vara?
10 Vad har visat sig vara det ”tecken” som Jehova har låtit ”göra” bland folkslagen eller nationerna sedan första världskriget? Det var ett levande ”tecken”. Tidigare i Jesajas profetia sade detta Jehovas språkrör: ”Se, jag och barnen som Jehova har gett mig är såsom tecken och såsom under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (Jesaja 8:18, NW) I Hebréerna 2:11—13 citerar den kristne aposteln Paulus dessa profetiska ord och tillämpar dem på Jesus Kristus och hans av anden pånyttfödda lärjungar. Han säger: ”Ty både han som helgar och de som helgas stammar alla från en enda, och av den orsaken skäms han inte för att kalla dem ’bröder’, i det han säger: ... ’Se! Jag och barnen, som Jehova har gett mig!’”
11. Vad har de som utgör detta ”tecken” predikat världen utöver sedan år 1914, och varför behövde de församlas?
11 I överensstämmelse med detta utgörs det ”tecken” som Jehova skulle göra bland nationerna på jorden, för vilka ”hedningarnas tider” utlöpte år 1914, av den andliga ”nation”, vars medlemmar över hela världen har predikat att Guds rike föddes i himlarna då ”nationernas fastställda tider” utlöpte. (Lukas 21:24, 1917 års sv. övers.; Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; Matteus 24:14) I detta syfte församlade Jehova kvarlevan av de andliga israeliterna, som varit förskingrade på grund av den våldsamma förföljelsen under första världskriget.
12. a) Vilka skulle förenas med kvarlevan som hade överlevt första världskriget? b) När i synnerhet började utsändandet av de ”undsluppna” att ske?
12 Dessutom fanns det ytterligare andra som skulle föras samman och förenas med de andliga israeliter som överlevde första världskriget, så att antalet medlemmar av kvarlevan av Kristi andliga ”bröder” skulle bli fullständigt vid denna tid. (Matteus 25:40) Det är intressant att lägga märke till att Jehova började sända några av de ”undsluppna” av den ursprungliga kvarlevan ”till nationerna” (NW), sedan de internationella bibelforskarna hållit sitt första allmänna konvent i Cedar Point i Ohio i USA sommaren 1919. Detta framkom ännu tydligare vid det konvent som Internationella Bibelstudiesällskapet höll år 1922 på samma badort utanför Sandusky i Ohio, då Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets president i sitt väckande tal till konventdeltagarna nådde höjdpunkten med de dramatiska orden: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike.” Efter detta tal rustade sig församlingarna av kvarlevan av de andliga israeliterna för att förkunna Guds upprättade rike ”till ett vittnesbörd för alla nationerna” genom att låta alla sina medlemmar gå ut på fältet och förkunna budskapet offentligt och ”från hus till hus”. Alla var ambassadörer för riket! — Apostlagärningarna 20:20.
13. Vilka har församlats ur alla nationer i uppfyllelse av Jesajas profetia, och med hjälp av vad kunde de församlas snabbare än om de så att säga skulle ha gått till fots?
13 I uppfyllelse av Jesajas profetia ledde allt detta till att ett stort församlande av kvarlevan av det andliga brödraskapet ägde rum, och det skedde med hjälp av alla slags transportmedel, vilket gjorde att det gick snabbare än om de så att säga skulle ha gått till fots. Jehova hade sagt att han skulle sända några av de ”undsluppna” till även mycket avlägsna länder, och han gjorde också det genom att sända dem som kommit undan med livet i behåll från första världskriget och den hungersnöd, de farsoter och de jordbävningar, som kännetecknade den dödsbringande tidsperioden 1914—1918, och i synnerhet från den förföljelse som rasade mot de överlämnade bibelforskare som över hela världen nitiskt samarbetade med Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Det var i synnerhet förföljelsen som gjorde att några dog andligen, så att de inte var med i återförsamlandet av den överlevande kvarlevan efter första världskriget, i synnerhet då kallelsen till gemensam aktion började sändas ut genom Sällskapets tryckta publikationer och genom dess resande representanter som besökte församlingarna.
14. Om vad berättade eller förkunnade de ”undsluppna” som sänts ut, och till och med till platser i vilket tillstånd, kunskapsmässigt sett, sändes de?
14 De trogna gjorde emellertid som Jehova hade förutsagt: ”De skola berätta min härlighet bland folkslagen.” (Jesaja 66:19, Åkeson) Dessa lydiga, de ”undsluppna”, begav sig till alla länder, folk och nationer som de kunde nå, även till ”öarna fjärran bort”, och berättade eller förkunnade om den härlighet som hör samman med Jehovas rike, som nu upprättats i himlarna med hans regerande Konung, Jesus Kristus, vid makten. Många i dessa nationer och på dessa avlägsna öar hade inte hört ett enda ord om den sanne Guden, Jehova, och de hade aldrig urskilt eller insett att hans härliga rike fötts i himlarna i överensstämmelse med de förutsagda tidernas tecken. — Uppenbarelseboken 12:1—5, 10.
15. I vilket andligt tillstånd måste dessa andliga ”bröder” som framburits som en ”gåva åt Jehová” bevara sig, och varför det?
15 Alla dem som de ”undsluppna” förde fram som sina andliga ”bröder” förde de fram ”såsom gåva åt Jehová”, inte åt någon mänsklig ledare i en religiös sekt eller åt någon jordisk politisk världsmakt som kämpade för att få allmänhetens stöd. För att ”gåvan” skulle vara godtagbar för Jehova måste den vara ren. Detta är anledningen till att det i profetian beskrivs hur den levande ”gåvan” bärs fram ”såsom Israels barn frambära gåvor i rena kärl till Jehovás hus” . (Jesaja 66:20, Åkeson) Det är därför som dessa andliga ”bröder”, som utgör ”gåvan”, inte får vara någon del av denna världen, ja, måste bevara sig ”utan fläck från världen”. (Jakob 1:27) De måste bevara sig neutrala i förhållande till den befläckande politik som finns i denna orena tingens ordning. Det är därför som Jehova sade att de skulle föras upp ”till mitt heliga berg Jerusalem”. Detta betecknar inte den nutida staden Jerusalem som är huvudstad i den politiska staten Israel. Den nation i vilken denna stad är huvudstad utgörs till 85 procent av judar, och den är medlem av Förenta nationerna, som har till syfte att upprätthålla freden och säkerheten i världen.
16. Varför har Jehova inte någonting i Mellersta Östern som nu kan kallas hans ”heliga berg”?
16 Den moderna staden Jerusalem i Mellersta Östern har inte något ”heligt berg” som Jehova skulle kunna kalla för sitt eget i religiös betydelse. Varför inte det? Därför att det berg som en gång var hans ”heliga berg” nu kröns av en muhammedansk helgedom, Klippmoskén. Denna helgedom är inte till för dem som tillber Jehova, utan för dem som tillber Allah, en gud som inte har något personligt namn.
17. Vad är därför det ”heliga berg Jerusalem” som dessa andliga ”bröder” förts till sedan nationen föddes år 1919?
17 När man ärligt begrundar allt som har med detta ämne att göra, finner man att följande betydelsefulla faktum framträder med all tydlighet: I den nutida uppfyllelsen av Jesaja 66:20 åsyftar ”mitt heliga berg” en moderlik organisation för de andliga israeliterna, nämligen ”Jerusalem där ovan” som omtalas i Galaterna 4:26. Det är det Sion som har ”framfött sina söner”, enligt Jesaja 66:8 (NW). Dessa ”söner” utgör den ”nation” som föddes ”på en enda gång”, under efterkrigsåret 1919. Med tanke på detta frambars dessa andliga ”bröder”, som förts fram av de ”undsluppna” sedan ”nationen” föddes, ”såsom gåva åt Jehová” och fördes samman med hans kungliga organisation, ”Jerusalem där ovan”, som förebildades av den återuppbyggda jordiska forntida staden Jerusalem. Dessa föddes som hennes ”söner”, och de fördes in i den synliga jordiska delen av Jehovas universella organisation för att där utgöra andliga invånare i Jerusalem.
Den rena tillbedjan av Jehova återställs
18. Vad var det bästa ”nationen” kunde göra i sitt verksamhetsområde, med tanke på att Jehova hade lovat att ta ut några ur den nyfödda ”nationen” till präster och leviter?
18 Tog denna nyfödda ”nation” helt och fullt upp tillbedjan av den ende levande och sanne Guden, Jehova, i sitt andliga verksamhetsområde efter kriget? Att göra detta var mycket passande, nu när de blivit befriade från det stora Babylons, den falska religionens världsväldes, herravälde. Och de gjorde också det, i överensstämmelse med vad Jehova hade lovat att han skulle göra med avseende på den nyfödda ”nationen”, enligt Jesaja 66:21 (Åkeson): ”Ja, även av dem skall jag taga till helgare [präster, NW] och leviter, säger Jehová.” Vi måste komma ihåg att israeliterna under den sjuttioåriga fångenskapen i det forntida Babylon, från år 607 till år 537 f.v.t., inte aktivt betjänades av den aronitiske översteprästen och underprästerna och av deras tjänare, leviterna, eftersom templet, i vilket de hade tjänat, var förstört. Jehova hade exakt förutsagt detta i Hosea 3:4, 5 (Åkeson) med orden:
19. Hur hade Jehova i Hosea 3:4, 5 förutsagt att han skulle återställa tillbedjan av honom?
19 ”Ty i många dagar skola Israels barn kvarbliva ... utan offer och utan bildstod och utan efod och husgudar. Därefter skola Israels barn vända om och söka Jehová, sin Gud, och David, sin konung [Messias], och gå bävande fram till Jehová och hans godhet i de sista dagarna.”
20. Vad måste byggas för att Jehova skulle kunna handla så, och var och med tanke på vilka behov av vitalaste slag skedde detta?
20 Förutom att Jehova skulle fungera som deras befriare från Babylon, skulle han således också sörja för att deras mest vitala behov, deras andliga behov, blev tillgodosedda. Han skulle återinsätta en rättmätig överstepräst tillsammans med hans underpräster, och dessa skulle få bistånd av en grupp leviter. Detta skulle kräva att templet i Jerusalem återuppbyggdes, det i vilket dessa även i fortsättningen skulle utföra sin tjänst, som var så viktig för den ”nation” som skulle födas ”på en enda gång”. Detta skulle äga rum i det ”land” som skulle ”födas med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag”, deras kära hemland. Ja, det skulle ske, hur omöjligt det än såg ut att vara. — Jesaja 66:8, NW.
21. Vad ägde på liknande sätt rum från år 1919 och framåt i andligt avseende när det gäller den nyfödda ”nationen”?
21 I andlig bemärkelse har något liknande hänt kvarlevan av det andliga Israel sedan Jehova Gud befriade den från det stora Babylon (den falska religionens världsvälde) under efterkrigsåret 1919. Han såg först och främst till deras andliga behov. Han klargjorde för dem att den insatte messianske Konungen, Jesus Kristus, tjänar som Guds överstepräst. Han renade dem från varje form av religiös befläckelse, som fortfarande satt hårt fast vid dem från den tid då de stod i ett nära förhållande till det stora Babylon och var i fångenskap hos det. Som medlemmar av ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom” i förhållande till den högste Guden, kom de att klarare än någonsin inse hur och varför de behövde bevara sig strikt neutrala i politiska angelägenheter i vår moderna värld. De såg att tiden nu var inne för den ende levande och sanne Guden att göra sig ett namn. Och de fick upp ögonen för att de var skyldiga att upphöja Guds personliga namn, Jehova, över alla andra namn. De urskilde sin skyldighet att vara vittnen för denne Gud, vars namn hade hållits dolt i många hundra år, och de antog därför, som lämpligt var, namnet ”Jehovas vittnen” det minnesvärda året 1931. — 1 Petrus 2:9; Jesaja 43:12; 63:12.
22. Vilken fråga är den viktigaste, ja, den viktigaste läran i bibeln, även om den också inbegriper människors frälsning, och varför är den viktigast?
22 Även om läran om människosläktets frälsning från synd och död och från slaveriet under Satan, djävulen, och hans organisation förtjänar att behandlas i den inspirerade bibeln, är denna lära inte den viktigaste i bibeln. Som det sades i den ledande artikeln, som var betitlad ”Ostrafflighet”, i tidskriften Vakttornet för 1 december 1941: ”Jehovas uppsåt att låta sitt rättfärdiga Herradöme styra världen framhålles gång på gång med eftertryck i Skriften. Hans Herradöme är Teokratien, över vilken han har gjort Kristus Jesus till Konung. ... Vad stridsfrågan, som väcktes genom Satans trotsiga utmaning, först och främst gällde och alltjämt gäller är h e r r a v ä l d e t ö v e r u n i v e r s u m. ” (Paragraferna 1, 19) Följaktligen är den högste Gudens främsta uppsåt att hävda och rättfärdiga denna universella suveränitet, vilken han ensam utövar. Detta kommer han inom kort att göra på ett ärorikt sätt i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” på Har-Magedons slagfält. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Det är den ”heliga nationens”, det andliga Israels, plikt, privilegium och ära att få bevara sin ostrafflighet gentemot Jehovas universella herradöme eller suveränitet och på så sätt bevisa att djävulen är en lögnare.
23. Vilka ansträngningar från fiendenationernas sida skulle gå om intet i uppfyllelse av Jehovas ord i Jesaja 66:22?
23 Fram till dags dato har alla ansträngningar som världens nationer i Satans synliga organisation gjort för att utradera Jehovas ”nation”, som ”föddes” år 1919 i sitt nyfödda ”land”, misslyckats. Detta är en exakt uppfyllelse av den försäkran universums Suverän har gett i följande ord, nedtecknade i Jesaja 66:22 (Åkeson): ”Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, som jag gör, skola bestå inför mig, säger Jehová, så skall eder säd och edert namn äga bestånd.”
24. a) Vad utgör det förhållandet att Guds nya himlar och nya jord skall bestå en försäkran om för kvarlevan av det andliga Israel? b) Av vad kommer kvarlevan att bli en del så småningom?
24 Nej, nej! Trots allt det som Satan, djävulen, och hans osynliga demoner och hans synliga jordiska organisation kan tänkas försöka göra i den nära framtiden mot kvarlevan av det andliga Israel, kommer den och dess namn inte att utplånas. Satans organisations synliga jordiska avkomlingar och deras namn kommer inte att finnas kvar så länge till. Men i lysande kontrast till detta kommer Jehovas universella organisations avkomlingar, kvarlevan av det andliga Israel, att bestå; inte heller kommer dess namn att utplånas av dess fiender och bli bortglömt. Lika säkert som att de nya himlar och den nya jord, som universums Suverän, Jehova, gör eller upprättar, kommer att bestå för evigt, lika säkert kommer kvarlevan av det andliga Israel och dess värdefulla namn att göra det. Detta innebär inte att kvarlevan av det andliga Israel kommer att stanna kvar på jorden för evigt. Nej, utan så småningom kommer medlemmarna av den att tas bort och förenas med sin överstepräst, Jesus Kristus, i ”de nya himlarna” och kommer att tjäna som underpräster i det andliga templet.
25. a) När började Jehova ”göra” dessa ”nya himlar”? b) I synnerhet sedan när har de blivande medlemmarna av den ”nya jorden” trätt fram?
25 Jehova började göra eller upprätta ”de nya himlarna” då ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914, vid den tidpunkt då han insatte sin förhärligade Son, Jesus Kristus, på den himmelska tronen för att härska som konungarnas konung och herrarnas herre. Han är ”Davids Son”, och då han vandrade här på jorden som en fullkomlig man, ingick universums Suverän, Jehova, ett förbund med honom om ett evigt rike. (Matteus 21:15) Konungen Jesus Kristus regerar nu från sin himmelska tron över vårt jordklot. Att ”den nya jorden” görs eller upprättas innebär eller kräver inte att vår bokstavliga jord förstörs. Nej, för denna planet jorden kommer att ”stå evinnerligen kvar”. (Predikaren 1:4) Guds rike med Kristus som konung kommer att förvandla den till ett evigt paradis. Att den ”nya jorden” görs eller upprättas innebär att Jehova skapar ett nytt mänskligt samhälle som är i full harmoni med honom och hans rättfärdiga ”nya himlar”, vilket inte är i strid med ovan nämnda storslagna faktum. (2 Petrus 3:13) Han har redan millioner människor här på jorden som är blivande medlemmar av detta nya samhälle, denna ”nya jord”. Dessa har framträtt i synnerhet sedan år 1935.
26. a) Hur har detta att denna ”stora skara” förenat sig med kvarlevan av de andliga israeliterna omtalats i Jesaja 66:12? b) Var tjänar nu denna ”skara” Jehova?
26 Dessa har kommit ut ur alla nationer, raser, folk och språkgrupper och har överlämnat sig åt Jehova Gud genom Kristus, översteprästen, och har symboliserat sitt överlämnande genom att låta döpa sig i vatten i likhet med sin rätte herde, Jesus Kristus. (Johannes 10:14, 16) Tidigare, i Jesaja 66:12, hade Jehova sagt att han till kvarlevan av det andliga Israel, som representerar ”Jerusalem där ovan”, skulle foga vad han kallar ”folkslagens [nationernas, NW] härlighet” och detta ”såsom en översvämmande ström”. ”Folkslagens härlighet” har sedan år 1935 fortsatt att fogas till den andliga kvarlevan och bildat den ”stora skaran” av ”andra får” till den rätte herden, den nu regerande Konungen, Jesus Kristus. (Uppenbarelseboken 7:9—17) På grund av deras lojalitet mot Jehovas teokratiska regering med Kristus som konung har den rätte herden gjort dem till ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan av de andliga israeliterna. De förs till Jehovas andliga tempel, som ”rentav kallas ett bönehus för alla folk”. (Jesaja 56:7, NW; Markus 11:17) Den härliga ”stora skaran” ”ägnar honom [Gud] helig tjänst dag och natt” i hans andliga tempel för sådana internationella böner. — Uppenbarelseboken 7:15.
27, 28. Hur ofta håller den ”stora skaran” av ”allt kött” möten tillsammans med kvarlevan, och vilka resultat blir följden av att den också tar del i arbetet med att vittna?
27 Denna förunderliga nutida utveckling stämmer överens med vad Jehova vidare säger, i Jesaja 66:23 (Åkeson): ”Och det skall ske från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat, att allt kött skall komma för att tillbedja inför mitt ansikte, säger Jehová.” — Haggai 2:7—9.
28 Den ”stora skaran” av ”allt kött” håller, enligt vad som rapporteras, regelbundet möten tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel, ”från nymånad till nymånad [varje månad] och från sabbat till sabbat [varje vecka]”, så att säga. De förenar sig lojalt med den smorda kvarlevan i att vittna offentligen och från hus till hus, så att Jesu förutsägelse om ”avslutningen på tingens ordning” skall gå i uppfyllelse: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:3, 14) Dessa människor av ”allt kött”, som ger gynnsamt gensvar på predikandet, ”kommer för att tillbedja” inför Suveränen, Jehova.
29, 30. a) Hur visar Jesaja 66:24 att dessa tillbedjare av ”allt kött” kommer att överleva den ”stora vedermödan”, i och med vilken denna tingens ordning når sitt slut? b) Vad kommer de att utgöra grundvalen till, och vilka kommer de sedan att leda i tillbedjan av Skaparen av allt i himmelen och på jorden?
29 De som får överleva den ”stora vedermödan”, som inom kort drabbar världen, kommer att bli vittnen till hur Jehova hävdar och rättfärdigar sin universella suveränitet genom att tillintetgöra sina och deras fiender i denna världsomfattande ”vedermöda”. Jesaja avslutar sin profetia med att påpeka detta genom följande ord: ”Och de [som fått överleva vedermödan] skola gå ut och skåda på kropparna av de människor, som varit trolösa mot mig; ty deras mask skall icke dö, och deras eld icke slockna, och de skola vara en vämjelse för allt kött.” — Jesaja 66:24, Åkeson.
30 I likhet med de av Gud fördömda ”getterna” i Jesu liknelse, som går i uppfyllelse under ”avslutningen på tingens ordning”, kommer de som varit trolösa mot den suveräne Herren Jehova att ”gå bort till evigt avskärande”, evig tillintetgörelse. (Matteus 24:3; 25:31—46) Sedan kommer de fårlika arvingarna till det jordiska paradiset, de som utgör grundvalen för den ”nya jorden”, att bland sig välkomna alla dem som uppstår från de döda till liv i köttet här på jorden. De kommer att leda alla dessa uppståndna människor till att som en enad skara tillbedja Skaparen av de ”nya himlarna” och den ”nya jorden”, honom som fått sin ställning hävdad och rättfärdigad. — Jesaja 65:17; 2 Petrus 3:13.
Hur skulle du besvara följande frågor grundade på Jesaja 66:8—20?
Vers 8: Hur kom Jehovas andliga ”nation,” att ”födas” in i sitt andliga ”land” år 1919?
Verserna 9—14: Hur gav Jerusalem sina ”söner” mat och kärleksfull omvårdnad? Hur kan detta tillämpas på de andliga sönerna i vår tid?
Verserna 15—18: Vilka förehavanden orsakade Jerusalems förstöring är 607 f.v.t., och vad varslar det om för vår tid?
Verserna 19, 20: Vilket ”tecken” har Jehova gjort ”bland folkslagen”, nationerna? I vilket syfte har han gjort det?
Hur skulle du besvara följande frågor grundade på Jesaja 66:19—24?
Vers 19: Hur har ”några av dem som äro undsluppna” sänts till ”folkslagen”, nationerna? Vad har resultatet av detta blivit?
Vers 20: På vilket sätt har ”Israels barn” fört en ”gåva” till Jehovas hus?
Vers 21: På vilket sätt skulle några tas ut för att tjäna som ”präster” (NW)?
Vers 22: Vilken försäkran ger Jehova beträffande sitt återställda folk med tanke på sitt säkra löfte om ”de nya himlarna och den nya jorden”?
Vers 23: På vilket sätt ser vi ”allt kött” tillbedja inför Jehova ”från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat”?
Vers 24: Vad kommer de som får överleva den ”stora vedermödan” att få bevittna när det gäller det öde som skall drabba dem som är trolösa mot Jehova?
[Bild på sidan 15]
I likhet med en mor gav Jerusalem sina ”söner” kärleksfull omvårdnad
[Bild på sidan 21]
Sedan Jehovas vittnen ”sluppit ut” från ”det stora Babylon”, går de ut med budskapet om Riket