bostad behöver jag? I det sammanhanget kommer den gudaktiga förnöjsamheten in i bilden. Det är såsom Paulus skrev: ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” Ju blygsammare våra önskningar är, desto ”ambitiösare” kan vårt givande bli. Men ju ambitiösare våra önskningar är, desto blygsammare kommer vårt givande förmodligen att bli. — 1 Tim. 6:7, 8.

Och vi har så många möjligheter att ge materiellt. Först och främst har vi Rikets sal. Den har kanske byggts helt nyligen, och innan det skedde delades det förmodligen ut små pappersark till församlingen vid ett möte, för att man skulle få veta hur mycket alla var villiga att ge och ansåg sig kunna ge; och enligt de upplysningar man då fick gjordes planerna upp, och en ny Rikets sal byggdes. Men sedan, allteftersom månaderna går, händer det då och då att några inte ger så som de beslutat i sitt hjärta och rentav skrivit ned på det där papperet. Lyder de det råd som ges åt var och en att ”göra alldeles så som han har beslutat i sitt hjärta”?

Förutom möjligheten att bidra till underhållet av Rikets sal på orten kan man sända bidrag till Sällskapet Vakttornet, som fungerar som Jehovas folks förläggare och leder dess verksamhet. Sådana bidrag kan sändas till huvudexpeditionen med adress 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York 11201, eller till Sällskapets expedition i det land bidragsgivaren bor. I Sverige kan bidragen sändas till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Jakobsberg; i Finland till Jehovas vittnen, Dickursby. Under tjänsteåret 1966 blev det möjligt för Sällskapet att i överensstämmelse med sina stadgar sprida ut sanningen om Guds ord och rike vitt och brett, och det gav därvid ut mer än 20 millioner kronor bara till underhåll åt sådana heltidstjänare bland förkunnarna som är områdes- och kretstjänare, missionärer och pionjärer med särskilt uppdrag. Varifrån kom alla dessa pengar? Från inkasserade avgifter? Från kollektbössor? Från penninginsamlingar? Nej, utan genom frivilliga gåvor från kristna som känt sig manade att efterlikna de osjälviska exempel, som ges i Guds ord, och som efter moget övervägande har givit alldeles som de har beslutat i sitt hjärta. Till de bibliska exemplen på detta slags givande hör den insamling av förnödenheter som skedde då man skulle förfärdiga tabernaklet i öknen och dess olika tillbehör samt hopsamlandet av material till Salomos tempel, och såväl konung David som hans folk gladdes mycket åt alla de gåvor som då gavs. — 2 Mos. 36:4—7; 1 Krön. 29:1—19.

Då och då ges det andra tillfällen, då man kan ge av sina materiella tillgångar. Det har kanske inträffat en olycka, vilket ger möjlighet att ge hjälp åt medkristna, såsom det inträffade relativt nyligen i södra delen av Förenta staterna. De som har blivit välsignade med ett överflöd av denna världens goda känner sig också ibland manade att ge materiella gåvor åt dem som nekar sig en hel del för att kunna tjäna Jehova hela tiden såsom pionjärer. De kan sägas likna Maria, som smorde Jesu huvud och fötter med dyrbar olja av idel uppskattning för hans osjälviska tjänst. När hon hörde Jesu lovord, måste hon ha känt sig lycklig över att ha handlat i överensstämmelse med sitt hjärtas beslut, även om det kan ha verkat som slöseri, när hon utförde det! — Matt. 26:6—13.

Det finns nu också en anordning som kallas ”villkorliga bidrag”. Somliga personer som har ansenliga summor pengar, som de inte har något omedelbart behov av, kan lämna dessa tillgångar som villkorliga bidrag till Sällskapet med det förbehållet att de, om oförutsedda omständigheter uppstår, kan återfå beloppet eller en del av det. Detta ger dem en känsla av ekonomisk säkerhet, samtidigt som de låter sina pengar användas för att befrämja predikandet av de goda nyheterna om Guds rike. När den som ställt summan till förfogande dör, tillfaller naturligtvis penningmedlen Sällskapet Vakttornet, och det behövs då inga vidare formaliteter. De som önskar utförligare besked kan skriva om saken till Sällskapets expedition i det land där de bor.

Och så ännu en sak till sist. I förbindelse med allt detta givande enligt vad man har beslutat i sitt hjärta bör vi inte glömma bort vad Paulus ytterligare säger. Sådant här givande får inte ske ”ogärna eller under tvång”, som om det vore en obehaglig plikt, en tung börda. Nej, ge i stället av glädje, av kärlek, av tacksamhet mot Jehova Gud för att du kan ge, och tänk på att ”Gud älskar en glad givare” och att ”det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot”. — 2 Kor. 9:7; Apg. 20:35; NW.

”Jag skall vaka”

◆ Den hebreiska benämningen på mandelträdet (schakéd) betyder ordagrant ”den vakande”. Detta är mycket passande, eftersom mandelträdet är ett av de första träden i Palestina som börjar blomma efter vintervilan. Blommorna slår ut redan i slutet av januari eller början av februari. I bibeln, i Jeremia 1:11, 12, finner vi en ordlek, där ordet för ”mandel” (schakéd) följs av ordet ”vaka” (schoked): ”HERRENS ord kom till mig; han sade: ’Vad ser du, Jeremia?’ Jag svarade: ’Jag ser en gren av ett mandelträd.’ Och HERREN sade till mig: ’Du har sett rätt, ty jag skall vaka över mitt ord och låta det gå i fullbordan.’”