Trolldom blir populärt — hur farlig är den?
PÅ SENARE tid har utövandet av trolldom gripit omkring sig i det högutvecklade samhället. Trolldom eller häxeri är naturligtvis inte någonting nytt.
Bibeln omnämner trollkarlar såväl som spåmän eller magiutövande präster i Egypten så långt tillbaka som på 1500-talet f.v.t. (2 Mos. 7:11) Under medeltiden dödades i Europa ofta människor som misstänktes för att utöva trolldom. I århundraden har emellertid trolldom och voodoo utövats mer eller mindre öppet i Afrika, Asien, Sydamerika och på öar i havet som viktiga religioner.
Men vad är orsaken till att trolldomsutövandet fått en framskjuten ställning och blivit alltmera godtaget i västliga länder, sådana som Förenta staterna, där det enligt ett meddelande finns ”tiotusentals människor ... som sysslar med satanism, trolldom, voodoo och andra former av svart eller vit magi”?
Mystik, trolldom och ockultism har utövat en stark dragning på ungdomen. Det är ganska vanliga företeelser på högskolor och universitet i vår tid. En observatör hävdar att det finns ”åtminstone en trollkarl eller häxa och ibland ett organiserat sällskap av sådana” på varje universitet. Det är bara en minoritet av studenterna som verkligen tar del i trolldomsriterna, men många ser ändå med gillande på dem. De säger att de söker efter någonting att hålla fast vid, att de behöver bli föremål för erkänsla, uppskattning och kärlek. De känner, som de säger, behovet att ”återvända till det heliga”.
Kyrkosamfunden och vetenskapen fyller inte behovet
Varför har då dessa ungdomar inte begett sig tillbaka till kristenhetens organiserade religioner? Enligt vad som meddelades av dr Andrew M. Greeley, en romersk-katolsk präst som arbetar vid Chicagouniversitetets opinionsforskningsinstitut, gav en student uttryck åt orsaken, då han sade:
”Vem i hela världen skulle tänka sig att finna någonting heligt i kyrkorna?”
Men har inte vetenskapen och det rationalistiska, materialistiska tillvägagångssättet gett lösningarna? Nej. I själva verket anförs deras misslyckande som ett av de starkaste skälen till att man ”återvänder till det heliga”. En annan student uttryckte det så här:
”Låt oss se det som det är — vetenskapen är död. Tidningarna och tidskrifterna har ägnat hela sin uppmärksamhet åt Guds död, men i själva verket var det vetenskapen som var döende.”
En annan tillfogade:
”Vetenskapen har inte gjort slut på krigen, den har inte gjort slut på orättvisorna, och den motsvarar inte huvuddelen av människans behov.”
Vi kan inte förneka detta faktum: Den materialistiska filosofin kan inte fylla människans behov eller lösa hennes problem. Det som människan behöver kan inte på långa vägar tillhandahållas av den moderna datoriserade vetenskapen. Människan har en andlig sida i sitt liv, en medvetenhet om att det finns krafter som står över henne. Hon måste ha ett skäl för att leva och ett hopp. Hon måste också ha kärlek, och kärleken finner inte någon plats i en materialistisk filosofi. Och eftersom kristenhetens religioner har blivit en integrerande del av denna materialistiska värld, har de också misslyckats när det gäller att ge verkliga svar. De har inte fått grepp om verkligheten. En student sade:
”Vad vi är verkligt intresserade av är om någonting är verkligt, jag menar om det verkligen är verkligt. Finns det någonting som är så mäktigt att det till och med kan göra oss verkliga?”
Faror
Har de som i detta sökande vänder sig till trolldom eller ockultism funnit svaret? Eller ligger det en verklig fara i att bli inblandad i dessa ting, ja, att över huvud taget experimentera med dem? Det som dr Greeley sagt innehåller en varning till alla som sysslar med trolldom: ”Satanismen kan vara farlig, det bör ha gjorts klart av Mansonfallet och andra rituella mord.”
Somliga av dem som bekänner sig tro på trolldom hävdar att de utövar ”vit magi” men däremot undviker ”svart magi”. (Svart magi inbegriper att syssla med skadliga förtrollningar, leda ritualer eller göra drycker till skada för andra.) Likväl finns det stora likheter mellan mycket av den ritual som dessa utövar och den som utövas av ”svarta magiker”, av vilka många är ”satanister”. Trolldomsutövningens förnedrande risker framhölls också av en sådan trollkarl som utövade ”svart magi”. Han medgav att utövandet av trolldom ”kan vara ytterligt farligt, även om man inte sätter tro till det. ... Det kan göra en förryckt helt enkelt därför att det förnekar Gud och broderskap och varje god uppfattning som är naturlig hos en människa.”
De som tar del i vilken som helst form av trolldom är utsatta för faror från många håll. Ofta vill deras ledare bara utnyttja dem. Trollkarlen är inte verkligt intresserad av dem som han utövar sin konst på. En person gav uttryck åt den sanna naturen i utövandet av detta, då han sade: ”Jag har funnit att jag genom det får större makt över människor. Man kan lura dem och ha roligt på deras bekostnad. Det är ett utmärkt sätt att stärka sitt jag.”
Utöver detta är sannolikheten stor för att de som sysslar med trolldom blir indragna i bruket av narkotika och i förnedrande, omoraliska och motbjudande sexuella handlingar. Framför allt befinner de sig i största fara att helt och hållet komma under demonernas kontroll, och det betyder att de kan begå nästan vilket som helst brott, också självmord eller mord, eller bli sinnessjuka.
Är dessa ”demoner” verkliga personer? Eller är de, som somliga säger, enbart ondskans krafter i människan? Ingen bör bli bedragen till att tänka att de inte är verkliga personer. Bibeln bekräftar vad som har sagts om de faror som är förbundna med trolldom och identifierar tydligt demonerna åt oss. Den visar att demonerna är andevarelser, verkliga personer, och att den främste av dem är Satan, djävulen. Somliga kan förneka hans existens, men detta gör dem bara mera sårbara för hans bedrägerier. Tro på Guds ord är ett skydd, ”för att vi inte må bli överlistade av Satan, ty vi [som tror på det som står i Guds ord] är inte okunniga om hans anslag”. — 2 Kor. 2:11, NW.
Demonernas ursprung
Bibeln gör det klart att Satan är Guds och människans ärkefiende. Guds Son, som hade varit tillsammans med sin Fader i himmelen innan han kom till jorden, hade sett och mött djävulen personligen. Han kallade Satan ”lögnens fader”. (Joh. 8:44; 17:5; Job 1:6; Jud. v. 9) Denne gjorde uppror mot Gud, utmanade Guds suveränitet och förledde det första människoparet till att synda. (1 Mos. 3:1—5) På Noas tid, före den världsomfattande floden, följde också ett inte angivet antal andra änglar en upprorisk kurs, i det de lämnade sin ställning i Guds tjänst och sin tillbörliga plats i den osynliga andevärlden. De tog sig mänskliga kroppar för att kunna hänge sig åt en förvänd passion, nämligen gifta sig med kvinnor på jorden fastän de själva var från andevärlden. (1 Mos. 6:4, 5) Detta förklarar varför trolldomsritualerna så ofta åtföljs av nakenhet, fruktbarhetssymboler och -danser och till och med sexorgier.
Aposteln Petrus skrev: ”Gud skonade ju icke de änglar, som syndade, utan störtade dem ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor för att där förvaras till domen.” Petrus hänvisade därefter till hur Gud tillintetgjorde den av demoner fördärvade världen före floden. (2 Petr. 2:4, 5) Jesu halvbror Judas talade också om domen över dessa änglar, i det han sade: ”De änglar, som icke behöllo sin furstehöghet, utan övergåvo sin boning, hava av honom [Gud] med eviga bojor blivit förvarade i mörker till den stora dagens dom.” (Jud. v. 6) Gud har inte tillåtit dem att få någon ytterligare gudomlig upplysning och något tjänsteuppdrag, och de är kringskurna. Det finns bevis för att de sedan syndafloden inte har kunnat materialisera sig. Men för att tillfredsställa sitt förvända begär efter köttsliga förbindelser har de farit in i människor, så att dessa blivit besatta eller kontrollerade av demoner. När Guds Son, Jesus Kristus, var på jorden, kom han i kontakt med sådana besatta människor, som var i ett ömkligt tillstånd, och han botade dem, drev ut demonerna. — Matt. 12:22; Mark. 5:1—6.
Återupplivandet av trolldom, voodooism och andra former av demonism i dessa tider är verkligen en uppfyllelse av bibelns beskrivning av de ”yttersta dagarna” för denna tingens ordning. Demonerna vet att de snart skall bli tillintetgjorda, och därför piskar de upp våld och fördärv på jorden för att om möjligt få med sig alla andra i tillintetgörelsen. — 2 Tim. 3:1—5; Upp. 12:9, 12; Matt. 8:29—32; Mark. 1:23, 24.
Gud skyddar den sanne kristne
Bör den sanne kristne som bor i ett samhälle, där trolldom eller voodoo utövas, frukta för den gud eller demon som tillbeds, eller bör han frukta för trollkarlen? Nej, ty ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” (Ords. 18:10, NW) Jehova, den allsmäktige Guden, är den som har dömt demonerna till förintelse. Den sanne kristne kan därför, genom bön till Jehova i Kristi namn, förtrösta på att denna kraft skall skydda honom mot vilken som helst demon och mot alla förtrollningar från en trollkarl. Guds ord, bibeln, försäkrar oss: ”HERRENS [Jehovas] ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.” — Ps. 34:8.
Följaktligen kommer den som förtröstar på Gud att följa den kurs som Jehovas vittnen följer i alla delar av världen. De kryper inte ihop i fruktan och följer inte heller samma sedvänjor som skräckslagna människor omkring dem. De följer bibelns befallning: ”Detta säger Herren [Jehova]: I skolen icke lära hedningarnas sätt, och skolen icke frukta. ... Ty folkens stadgar äro idel fåfänglighet.” — Jer. 10:2, 3, Melin.
På en del håll i Afrika kan man till exempel märka att Jehovas vittnens barn inte har svarta och vita garnstumpar kring halsen eller handlederna till skydd mot guden ”Sambio”. De gör inte gemensam sak med andra byinvånare i att bryta av trädgrenar, kasta stenar eller uttala förbannelser för att hindra vissa nattfåglar som kallas ”häxfåglar” att vila i träden, vilket man gör för att hindra de döda att hemsöka byn. De kristna vet att dessa fåglar är skapade av Gud och att de kommer fram under natten för att söka efter insekter eller gnagare. Inte heller avhåller sig de kristna från att fånga så kallade ”heliga” fiskar för att äta. De har lämnat den lokala sedvänjan utan avseende och har insett att de lokala gudarna i verkligheten inte är några gudar alls och att dyrkan av dem är demondyrkan. (Gal. 4:8; 1 Kor. 10:20; Jer. 16:20; Ps. 96:5) Byfolket har väntat sig att vittnena skulle dö. Men när vittnena inte dog, började många av byinvånarna att lyssna till det budskap från bibeln som de framförde, och därpå har de gjort sig fria från sitt slaveri under vidskepelse.
Ett exempel på den frihet från trolldom och vidskepelse som sanningen har betytt för tusentals människor är en man kallad Fallah John, som tidigare var fetischpräst och stod i spetsen för ett hemligt sällskap i den afrikanska buschen. Han berättar:
”Jag utövade ett oerhört inflytande bland mina äldste och bland människor i många byar inom en stor del av vår hövdings område. Jag hade övernaturlig kraft och styrka, så att jag samtidigt kunde slåss mot ända till tjugofem personer. Min ’medicin’ var delvis gjord på ett stycke av en kremerad människokropp. På grund av denna speciella kraft som jag fått av demonerna var jag särskilt förtjust i att slåss, och jag var högt aktad och rentav fruktad av mina stamfränder. När Jehovas vittnen kom med bibelns budskap och förklarade vem Jehova är och vad hans uppsåt är, accepterade jag deras erbjudande att hålla ett bibelstudium i mitt hem. Jag lärde känna att Jehovas makt är mycket överlägsen den makt Satan och hans demoner har. Det dröjde inte länge förrän jag kom till beslutet att jag inte ville vara en präst åt djävulen, utan att jag önskade tjäna Jehova och lita till hans styrka.”
Fallah John tjänar nu som pionjär eller heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen. Han har blivit fredsstiftare.
I vår tid ser många människor hur världens religioner och filosofiska riktningar misslyckas. De söker någonting som kan ge dem ett fast hopp. Jehovas vittnen har sökt på detta sätt, och de har funnit någonting verkligt att tro på. De gläder sig åt möten och sammankomster där de är välkomna och röner kärlek. Utomstående som iakttagit deras lokala och internationella sammankomster har yttrat sig om friden, enheten och broderskapet bland dessa vittnen, då de samlas och arbetar tillsammans, fastän de kommer från alla raser och miljöer. En person som besökte en sammankomst i North Carolina i USA och såg en ”högre grad av rasblandning än i de flesta andra religiösa grupper” skrev: ”De använder uttrycken broder och syster, och det är inte hyckleri.” ”De vittnar om en lycklig gudom”, kommenterade en skribent i tidningen Journal, som utges i Shreveport i Louisiana. Och nyhetschefen för en radiostation i Atlanta i Georgia sade: ”Edra ungdomar har inte bara svar beträffande bibeln, utan de har också svar när det gäller narkotikaproblemet.”
Jehovas vittnen har funnit det som tusentals desillusionerade unga människor i själva verket söker efter. Har du tänkt på att besöka Jehovas vittnens Rikets sal i ditt samhälle för att själv undersöka saken? Du blir varmt välkomnad, och du kommer inte att förpliktas till någonting, utan behöver bara lyssna till ett undervisande och uppbyggande dryftande av de ting som leder till liv och frid.