Hur man får framgång i pionjärtjänsten

1. Vilken uppfattning hade människor i många år beträffande att löpa en engelsk mil på fyra minuter, men var det den rätta uppfattningen?

ÅR 1864 var världsrekordet för löpning en engelsk mil fyra minuter och femtiosex sekunder. Ingen drömde om att löpa en engelsk mil på kortare tid än fyra minuter. Ännu år 1923, då Paavo Nurmi löpte sträckan på fyra minuter och tio sekunder, sade man att det inte kunde göras. Men år 1954 löpte engelsmannen Roger Bannister på tiden 3.59,4. Sedan dess har man ökat hastigheten ännu mer och satt åtta nya rekord. Nu är tiden på en engelsk mil 3.51,1.

2. a) Vilket tävlingslopp är det som var och en som tjänar Jehova tar del i? b) Vilket privilegium förtjänar att övervägas, och vilket gensvar på kallelsen har det varit?

² Alla i Jehovas tjänst löper i ett tävlingslopp som gäller evigt liv, och deras tjänst görs på heltidsgrundval, men somliga har antagit utmaningen i ”pionjär”-tjänsten. I denna tjänst är tempot ökat, man tillryggalägger längre sträckor, och det kräver uthärdande. Det är inte alla som finner att de kan fortsätta i detta ökade tempo av teokratisk verksamhet. Detta avskräcker dock inte andra från att försöka. De ser hur brådskande och angelägen tiden är och uppmuntras att träda in i pionjärtjänsten. Det är underbart att se att det år 1966 var mer än 47.000 pionjärer i världen; år 1967 mer än 53.700; år 1968 tog 63.800 del i detta arbete, och år 1969 var det genomsnittliga antalet 76.500. År 1970 ökade så antalet pionjärer till 88.871. I en del länder tar var femte förkunnare del i pionjärtjänsten. Mena därför inte att detta inte är för dig. Fäder, mödrar och äldre människor har funnit det möjligt att ta del i denna tjänst på heltid liksom yngre människor har gjort det. Till och med några som är blinda eller ofärdiga finner att detta tempo är i deras smak. Men kallelsen går fortfarande ut. Det behövs mera hjälp på fältet för att ta hand om de intresserade. Det är ett privilegium av tjänst som förtjänar att övervägas noggrant. — Apg. 16:9, 10.

3. Nämn några synpunkter på pionjärtjänsten. Vilka problem har somliga ställts inför?

³ Vad menar du om pionjärtjänsten? Säger du till dig själv: Jag kan absolut inte klara av den? Det kan hända att du menar att du inte skulle kunna hålla tempot eller att hindren i din väg är alltför stora. Somliga unga förkunnare som nyligen slutat skolan och som önskar träda in i pionjärtjänsten motarbetas av icke troende föräldrar. Andra står under påtryckningar för att fortsätta med högre utbildning. Somliga har till och med körts i väg hemifrån därför att de fullföljt sina planer för tjänsten. Andra menar att hälsoproblem eller begränsade utkomstmöjligheter eller brist på transportmedel gör det lika svårt för dem att ta del i pionjärtjänsten som att löpa en engelsk mil på fyra minuter. Likväl är det många som med Jehovas hjälp har övervunnit sådana hinder. De känner det på samma sätt som Paulus. Han skrev: ”Ty en vid dörr som leder till verksamhet har öppnats för mig, men det finns många motståndare.” — 1 Kor. 16:9, NW.

4. Vilka goda skäl för att stanna kvar i pionjärtjänsten har somliga gett uttryck åt?

⁴ Detta tävlingslopp, som betyder att vara en lojal kristen, har inget slut på denna sida om den ”stora vedermödan”, och att vinna betyder att fortsätta att löpa effektivt i förkunnartjänsten. (Matt. 10:22) Många har arbetat hårt i åratal för att få framgång inom något yrke, men när de lär känna sanningen kommer de till slutsatsen att ingenting kan jämföras med privilegiet att tjäna Jehova, och många av dem gör det på heltid som pionjärer. De som har varit lång tid i pionjärtjänsten kan berätta för dig att deras önskan att fortsätta och deras uppskattning av förkunnartjänsten ökar ju längre de fortsätter. De talar om tjänstens glädjeämnen och om hur den har hjälpt dem. De är lyckliga över att varje år kunna hjälpa en eller två eller ännu fler in på livets väg, vilket många pionjärer gör. I jämförelse med det genomsnitt på omkring tio timmar som många församlingsförkunnare kan använda i tjänsten — något som ju är bra — är pionjären i stånd att använda tio till femton gånger så mycket tid till att hjälpa andra, och som ett resultat av detta mångfaldigas välsignelserna. Den personliga tillfredsställelsen liksom förmågan att använda bibeln och att undervisa andra ökar också snabbt.

5. Nämn olika grenar av heltidstjänsten som många har del i.

⁵ Det är av intresse att veta att det över hela världen under år 1970 var 13.426 som tjänade som pionjärer med särskilt uppdrag, och de använde i genomsnitt omkring 150 timmar i månaden i förkunnartjänsten. Detta antal inbegriper många som tjänar som missionärer i främmande länder. Därtill var det 75.445 som använde mer än 100 timmar i månaden som feriepionjärer och reguljära pionjärer. Detta antal inbegriper 2.326 som tjänade som resande Ordets förkunnare eller kretstjänare och ytterligare 290 i områdestjänsten. Dessutom var det 2.304 som tjänade som Ordets förkunnare hela sin tid vid Sällskapets 93 expeditioner, som framställer litteratur och har tillsyn över Jehovas vittnens förkunnartjänst. Det är alltså verkligen som Paulus säger att en vid dörr som leder till verksamhet står öppen. Kommer du att träda in genom den?

Hinder övervinns

6. Vilken förberedelse för den reguljära pionjärtjänsten hjälper många att få framgång?

⁶ Hur kan du förvissa dig om att du kommer att kunna löpa tävlingsloppet framgångsrikt och inte bli en modfälld person som ger upp? Vilka hinder kan möta dig? En orsak till att många antingen ger upp denna tjänst eller inte längre är kvalificerade för den är att de inte når upp till målen i tjänsten. Detta är någonting som kräver planering. I varje tävlingslopp måste löparen få en god start, annars kan han komma så långt efter att han blir missmodig. En god löpare kommer aldrig att ställa upp i ett tävlingslopp utan att först träna för det, och samma princip är tillämplig på pionjärtjänsten. Det är inte lätt att ta steget från ett tempo som betyder tio timmar i månaden som församlingsförkunnare till ett om hundra timmar i månaden på pionjärbanan. Därför är det bra att du först bygger upp din tjänst. Detta kommer också att göra det möjligt för dig att nå upp till de kvalifikationer en person behöver ha för att få börja i pionjärtjänsten. Många finner det bra att ta del i feriepionjärtjänsten en tid innan de blir reguljära pionjärer. Då finner de att tempot i verkligheten inte är så svårt. När allt kommer omkring behöver en pionjär inte använda sex eller åtta timmar varje dag i predikoarbetet, utan bara fyra timmar i genomsnitt.

7, 8. Vad är till hjälp att klara av ett gott pionjärschema? Ge ett exempel.

⁷ Likväl är det nödvändigt med ett praktiskt schema. Detta gäller både församlingsförkunnare och pionjärer. Du har kanske varit med och sett en tävling där en löpare startat så långsamt att han förlorat trots att han ökat farten allteftersom loppet fortsatt. För att vara en god pionjär är det viktigt att man ser till att man får en god start och håller ett gott tempo. Då behöver man inte bli diskvalificerad och avförd från Sällskapets förteckning över pionjärerna på grund av att man inte uppnår målen. En pionjär har sagt att han menade att han borde vara affärsmässig i fråga om sin tjänst. I sitt förvärvsarbete måste han vara på kontoret klockan nio, och som pionjär var han därför alltid vid den första dörren klockan nio. Han blev en god pionjär. På somliga distrikt kan man börja klockan sju. Jehova har gett oss mönstret för detta. Det är som Jeremia sade: ”Och Jehová sände tidigt och ofta alla sina tjänare profeterna.” Lägg märke till hur Jeremia följde detta föredöme i sin tjänst: ”Jag har talat till eder tidigt och ofta.” (Jer. 25:3, 4, Åk) Se därför till att du får en tidig start, inte en sen.

⁸ Många pionjärer håller tempot uppe under månaden genom att planera för att använda trettio timmar i veckan i tjänsten. De tycker om att få ihop sin tid tidigt i månaden, så att de har några dagar i slutet av månaden till att göra andra saker som kan bli nödvändiga. Om du gör detta, kommer du aldrig att komma upp på upploppet vid slutet av månaden i högsta fart, bara för att vara utmattad vid början av nästa varv följande månad. Om en pionjär får en långsam start i tjänsten, blir det varje månad en snabblöpning i slutspurten, så att han ofta inte ens når sitt mål i timmar. Hur mycket bättre är det inte att avsluta månaden med tid till godo som man har ägnat åt tjänsten på fältet, så att man är redo att få en god start följande månad!

9. Hur bör man betrakta kravet på timmar när det gäller tjänsten på fältet?

⁹ En sak är säker: Pionjärtjänsten på heltid är inte för lata människor. På en förkunnare som är reguljär pionjär ställs kravet att han skall använda 1.200 timmar om året i tjänsten på fältet. Genom att han har den rätta synen på detta får han stor hjälp att fortsätta. Om man menar att detta är en börda eller tyngd, kommer man att sakta farten i fråga om att löpa väl. Men om man inser att man inte tar del i tjänsten bara för att få ihop tid eller sätta rekord, utan därför att man sätter värde på möjligheten att utöka sin förkunnartjänst, att mera helt och fullt ha del i tillbedjan av Jehova, då kommer detta krav i fråga om timmar att vara ett mål som man om möjligt överskrider. I stället för att frambära ett offer av lovprisning, frukten av läppar, tio timmar i månaden i tjänsten på fältet som en församlingsförkunnare gör kan alltså pionjärerna åstadkomma tio gånger så mycket lovprisning av Jehova under en enda månad. — Hebr. 13:15.

10. Hur är de mål som är föreslagna för pionjärerna till hjälp?

¹⁰ De övriga mål som föreslås för reguljära pionjärer, till exempel att placera 100 lösnummer i månaden, göra 35 återbesök hos intresserade människor och leda sju bibelstudier i hem varje vecka, är i verkligheten rekommendationer som hämtats från praktisk erfarenhet för att hjälpa pionjärerna att vara produktiva i sin tjänst och bära frukt. Många pionjärer, som verkligen lägger sitt hjärta i arbetet, använder inte bara 100 timmar i månaden, utan 110, 120 och till och med 150 timmar i månaden. Varför det? Därför att de ser behovet, brådskan och angelägenheten i vår tid, och de önskar hjälpa så många som möjligt att inse sanningen och komma in på vägen till liv. Dessutom vet en pionjär som alltid ligger före i fråga om att nå målet i timmar att han aldrig kommer att ha svårt att nå målet senare under året, om han blir sjuk någon månad eller önskar ta semester. Han är beredd på alla eventualiteter.

11. a) Hur kommer det sig att materialismen vänder somliga bort från tjänsten? b) Vilket skriftenligt råd är till nytta när man skall avgöra vilken kurs man skall följa?

¹¹ Du kan emellertid vara säker på att Satan kommer att vara på banan och försöka få dig att sakta farten. Han kan lägga hinder i vägen för dig eller gräva fallgropar som du behöver kringgå eller hoppa över, eller också kan han med materialismens hjälp försöka få dig att vika av från kursen in på ett sidospår. För att löpa ett gott tävlingslopp är det nödvändigt att undvika sådant som distraherar. Kan du föreställa dig att en löpare i ett terränglopp plötsligt stannar för att se närmare på en bil som fångar hans blick eller att han gör ett uppehåll för att titta i ett skyltfönster då han passerar ett samhälle och på så sätt bli upphunnen och passerad av andra? I stället bör han följa rådet i Ordspråksboken 4:25—27: ”Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut. Akta på den stig, där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta. Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster.” Detta råd är tillämpligt inte bara på pionjärer utan på alla Jehovas tjänare. Likväl är det somliga som slutar upp med tjänsten därför att de inte håller ögonen riktade rakt mot målet. De blir insnärjda i materialism och slutar snart upp att löpa i tävlingsloppet för livet. Somliga pionjärer beslutar sig för att ta upp tunga bördor att bära, i det de försöker vara pionjärer samtidigt som de köper bil eller husvagn, någonting som de kanske inte i verkligheten behöver. Men det behöver inte vara så. Om du håller ögonen på målet och är besluten att fortsätta, kan du med Jehovas hjälp göra det. Ta helt enkelt inte på dig de där extra bördorna. Följ i stället rådet: ”Må vi då också lägga av allt som tynger ... och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt.” — Hebr. 12:1, NW.

12. Sörjer Jehova materiellt för dem som tjänar honom?

¹² Ett stort hinder för många är ett lämpligt arbete som skall ge den nödvändiga inkomsten. Somliga säger: Det är i sin ordning att du vill tjäna Gud, men vem kommer att försörja dig? Tänk på att Jehova ser till att mer än 88.000 personer i heltidstjänsten såsom pionjärer och medlemmar av Betelfamiljer får mat och kläder och omvårdnad, och detta antal växer. Man måste ha en viss inkomst för att försörja sig. Det är emellertid nödvändigt med god jämvikt för att hålla ett nödvändigt förvärvsarbete på andra platsen och förkunnartjänsten främst. Jesus hade denna jämvikt, och vi gör väl i att lyssna till hans råd. Han sade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ ... Ty er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.” (Matt. 6:31, 32, NW) Därför behöver vi inte vara oroliga, men vi önskar verkligen planera förståndigt. — Ords. 20:4; Fil. 4:11—13.

13. Vad gör pionjärer och blivande pionjärer väl i att begrunda när det gäller arbete och transportmedel?

¹³ De som går i skolan och planerar att bli pionjärer gör väl i att lära sig ett praktiskt yrke, till exempel som stenograf eller snickare — någonting som kommer att ge möjlighet till deltidsarbete, kanske något yrke som behövs i det område där de bor. Det finns pionjärer som har rengöringsarbete, målar, arbetar i trädgård, putsar fönster, har försäljningsarbete och mycket annat. Systrar kan ha skrivarbete, stryka, sy, tvätta, sitta barnvakt. Det är som en broder sade: ”Man kan för det mesta finna någonting om man är villig att göra vad som helst.” Och han var villig, eftersom han önskade fortsätta som pionjär. Det räcker naturligtvis inte med att en pionjär tänker bara på sin inkomst, utan han behöver också tänka på sina utgifter. Det är precis lika viktigt. Om en bil kostar mer än pionjären har råd med, varför skall han då tvingas upphöra med pionjärtjänsten bara för att ha bil? Många finner det möjligt att göra pionjärtjänst till och med på lantdistrikt utan att ha bil, och de gör det genom att åka med andra, använda allmänna transportmedel, åka cykel eller helt enkelt gå. Jesus hade ju inte bil och inte ens cykel för att komma ut på sitt distrikt där han predikade, och mycket av det var lantdistrikt. Alla i heltidstjänsten, vare sig de är församlingsförkunnare eller pionjärer, gör väl i att uppodla den inställning aposteln Paulus hade: ”Om vi har mat och kläder, bör vi vara nöjda med det.” (1 Tim. 6:8, Hd) Paulus gjorde sig inte bekymmer för hur han skulle få en kapplöpningsvagn till hjälp i sina resor.

14, 15. a) Hur kan Satan utnyttja otillbörligt uppförande för att hindra några från att löpa ett gott lopp? b) Vilken lycklig kurs har många följt?

¹⁴ Du får kanske en bra start som pionjär. Du kan ha ett bra schema och ett deltidsarbete. Du sätter Rikets intressen först. Kan du bli avskräckt från att löpa loppet med framgång? Somliga kan bli det. De misslyckas med att undvika Satans snaror och ertappas med otillbörligt uppförande. Men för att fortsätta i pionjärtjänsten måste man vara ”fri från anklagelse” (NW). För alla sanna kristna är det nödvändigt att som Titus 2:12 säger ”visa ifrån ... [sig] ogudaktigheten och världsliga begär och att mitt i den närvarande tingens ordning leva med ett sunt sinne och i rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. (NW) Aposteln Paulus var medveten om detta, eftersom han skrev: ”Jag kuvar min kropp och leder den som en slav, för att jag inte, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bli underkänd.” (1 Kor. 9:27, NW) Det är en skam att hjälpa andra in på livets väg och sedan själv bli diskvalificerad. Det är mycket bättre att gå framåt mot större privilegier, kanske träda in i tjänsten som pionjär med särskilt uppdrag, bli missionär och tjäna i ett främmande land, ta emot kallelsen att bli en resande kretstjänare för Sällskapet eller att tjäna vid Betel, högkvarteret för Herrens organisation. — Hebr. 6:1, 10—12; Tit. 1:5, 6.

¹⁵ Förra året var det flera hundra som kom till Betel, och många började i missionärstjänsten, medan andra på eget initiativ flyttade för att hjälpa till med arbetet på främmande fält. I sådan tjänst kan de finna att tävlingsloppet är ännu mer krävande än i hemlandet, men belöningarna är också ofta större. Det är också uppmuntrande att lägga märke till att vissa månader är antalet förkunnare som tar del i feriepionjärtjänsten under två veckor eller en månad lika stort som antalet reguljära pionjärer. Detta visar att många bröder önskar utöka sin andel i förkunnartjänsten. I vissa länder är det så att var tionde eller rentav var femte förkunnare av de goda nyheterna tar del i pionjärtjänsten.

Kan du vara pionjär?

16. a) Nämn andra saker som hindrar en att fortsatta i pionjärtjänsten. b) Vad är till stor hjälp när det gäller att övervinna problem?

¹⁶ Skulle du kunna vara bland det genomsnittliga antalet om sex förkunnare av varje hundratal förkunnare av de goda nyheterna som tar del i pionjärtjänsten? Det är någonting att tänka på. Jehova kan styrka dig så att du får framgång. Hur kommer det sig då att somliga i denna tjänst blir modfällda och till och med slutar upp med pionjärtjänsten? Det kan bero på att pionjären inte har någon kamrat i tjänsten, eller också kan det vara så att han drar på sig alltför många räkningar, tar på sig mer än han kan klara av, så att schemat blir alltför pressat och det blir alltför mycket extra arbete. Som ett resultat börjar tjänsten bli lidande, och glädjen i tjänsten minskar, alldeles som när en löpare blir trött under ett långt lopp. Varje pionjär vet vad det är som ger honom problem. Det finns där som ett hinder på hans väg. Kan det övervinnas? Det är vanligen möjligt. Underskatta inte bönens betydelse. Jehova känner våra behov och hjälper oss, när vi söker hans bistånd. — Ps. 145:18, 19.

17. Hur kan man avtala om att samarbeta med andra i tjänsten på fältet?

¹⁷ Det är bra att du talar med andra pionjärer eller tjänarna i församlingen eller kanske kretstjänaren för att försöka finna en lösning på det som hindrar dig i din tjänst. Om problemet är att du arbetar ensam, då bör du ta initiativ och försöka avtala om att arbeta med andra. Om du inte lyckas till att börja med, bör du inte bli modfälld, utan försök igen. Ta reda på vilka som kan arbeta med dig vissa dagar. Uppmuntra andra att tänka över att göra pionjärtjänst tillsammans med dig. Rika välsignelser blir resultatet av att man helt och fullt tar del i tjänsten för Gud. Det är som Ordspråksboken 11:30 förklarar: ”Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.”

18. Återge ett uppmuntrande exempel på någon som har fortsatt i pionjärtjänsten.

¹⁸ Många har ordnat sina angelägenheter så att de kunnat vara pionjärer, och deras erfarenheter är mycket uppmuntrande. En syster började som pionjär vid femtiosju års ålder och fortsätter nu vid sjuttiotvå års ålder. Under vintern måste hon ibland ligga till sängs på grund av sjukdom, men hon har kunnat låta dem som hon studerar bibeln med komma till hennes hem och ha studiet där. Hon har till och med kunnat med hjälp av telefon och brev hålla kontakt med dem som hon brukar besöka och med dem som hon regelbundet lämnar tidskrifterna Vakttornet och Vakna! till. Hon finner att det är bra att arbeta på distrikt som ligger nära hemmet, så att hon kan vila vid middagstiden och äta någonting som uppehåller hennes krafter. En annan syster, som nu är sjuttiofyra år gammal, har varit pionjär sedan 1912. Hon har varit pionjär med särskilt uppdrag sedan 1941 och använder fortfarande 150 timmar i tjänsten. En broder som har varit pionjär i fyrtio år fortsätter att tjäna troget vid åttiosju års ålder.

19. Vilka ansvarsbördor får den som tar del i pionjärtjänsten inte förbise, och hur kan han fullgöra dem?

¹⁹ Att man blir pionjär befriar en inte från ansvar i familjen, vare sig som familjens överhuvud, hustru eller barn. De som är gifta behöver tänka på sådana familjeangelägenheter som barnens omvårdnad, schemat för förvärvsarbetet eller matlagningen och hushållsarbetet och hur det kan göras utan att man skadar familjens intressen. En broder har kunnat fortsätta att vara pionjär trots att han uppfostrat en barnskara och råkat ut för svår sjukdom. Han har insett sina familjeförpliktelser, och han berättar att ett gott samarbete från hustruns sida och ett intimt samarbete med församlingen har hjälpt honom att fortsätta. Systrar, till och med några som har stora familjer, finner ibland att de med ett gott stöd från familjen kan vara pionjärer. En syster med sex barn och en annan med åtta barn arbetar tillsammans som pionjärer, eftersom deras barn nu är i skolan det mesta av tiden. Många andra exempel kunde nämnas. Gamla och unga, ogifta och gifta — alla dessa pionjärer följer vishetens kurs. Om du inte är pionjär men kunde vara det, bör du alltså tänka på Jesu ord i Matteus 6:19—21: ”Samlen eder icke skatter på jorden ... utan samlen eder skatter i himmelen. ... Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.”

20. Vilken uppmuntran har vi till att fortsätta i loppet som Jehovas tjänare?

²⁰ Ni som är i heltidstjänsten som pionjärer eller missionärer, i krets- eller områdestjänsten eller vid Betel — vadhelst edra privilegier i tjänsten är — ge inte upp i tävlingsloppet nu då slutet på denna tingens ordning närmar sig. Vänd er till Jehova för att få hjälp att passera fallgroparna och hindren som hejdar andra längs vägen. Ni tar inte del i ett tävlingslopp för att löpa en engelsk mil på fyra minuter, nej, ni tar del i ett tävlingslopp med målet evigt liv i sikte. Låt därför inte någon eller någonting göra er modfällda eller vända er bort från detta underbara tjänsteprivilegium. Alla kan inte vara pionjärer, men ni som kan det, håll tempot och fortsätt tävlingsloppet. Kom ihåg när ni tar del i förkunnartjänsten, vare sig det är som församlingsförkunnare eller som pionjärer, att tävlingsloppet inte är för de snabba, de unga eller de starka, utan för alla som förtröstar på Jehova. (Jes. 40:28—31) Det är inte hastigheten utan uthärdandet som räknas i detta lopp. Vi uppmuntrar alla som kan det att inte bara starta, utan vad som är viktigare, att stanna kvar i denna underbara tjänst för vår Gud, Jehova.