Den ”kalk” som alla nationer måste dricka från Guds hand
1. Vilken fråga manas vi, med tanke på den olycksbådande framtiden, att ställa oss om den bittra dryck som räcks mänskligheten att dricka?
HUR olycksbådande har inte världsförhållandena börjat se ut i vår generation! Enligt vad välunderrättade människor säger om den tendens, som präglar världens angelägenheter, är vad man kallar ”nationernas öde” inte något behagligt att tänka på. Det kommer med visshet att vara en bitter dryck för mänskligheten att dricka. Inför de ständiga misslyckandena som förtvivlade mänskliga ansträngningar leder till, när man söker avvärja en världskatastrof, känner vi oss manade att fråga: Kan något högre förnuftigt väsen, ja, Gud, ha en hand med i detta?
2. Vad läser vi i överskriften till Psalm 75 och i dess åttonde och nionde verser som har djup innebörd för oss i dag?
2 Här påminner vi oss ett uttalande med djup innebörd i en gammal sång. Enligt överskriften till sången skulle den sjungas efter en melodi med denna benämning: ”Fördärva icke!” Israels nation, som sångens kompositör tillhörde, gick inte under genom att drabbas av varaktigt fördärv tillsammans med grannationerna, utan den uppstod på nytt, enligt Guds försyn. Vi har således en sång som är väl lämpad för vår tid, och det är denna sångs åttonde och nionde verser som nu intresserar oss; de lyder nämligen så här: ”Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han. Ty en kalk är i HERRENS [Jehovas] hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.” — Ps. 75:8, 9 och överskriften enl. 1878 års sv. övers.
3. Vilken dom fäller Gud över nationerna, i överensstämmelse med den bittra dryck som nationerna tvingas dricka, och hur kan vi undgå att dricka den tillsammans med dem?
3 Den ”kalk”, som alla nationer skall få dricka i den nära framtiden, innehåller den bittraste dryck som de någonsin har druckit. Den lärdom vi kan hämta från forntida och nutida historia anger detta. Det faktum att alla nationerna är tvungna att dricka en sådan kväljande dryck slår fast att Gud, ”folkens [nationernas] konung”, fäller den domen över dem att de är ”ogudaktiga”. (Ps. 75:9; Jer. 10:7) Från hans hand kommer således den ”kalk” som de skall tvingas dricka till själva dräggen, en kalk som skummar av starkt kryddat vin. Men hur skall det gå för oss som hoppas på en framtid som skall bli lycklig? Hur kan vi undgå att tillsammans med de domfällda nationerna få dricka denna dödsbringande bittra dryck ur ”kalken”? Det säger sig självt att vi måste lyssna till alla de råd som ges av honom som räcker fram denna ”kalk” åt nationerna vid den av honom bestämda tiden, och sedan måste vi ofördröjligen handla i överensstämmelse med dessa råd. Kommer vi att göra det?
4. Vilket landområde berördes av den hotande situationen i Jeremias dagar?
4 Världssituationen i dag påminner om den som mer än 20 nationer befann sig i under de slutliga åren för Jeremia. Den del av jorden som då berördes var det område som utgör förbindelse mellan Afrika, Asien och Europa. Inom detta område finner vi i dag de oljeproducerande nationerna i Mellersta Östern. Detta är fortfarande ett ”oroscentrum” liksom det var på Jeremias tid.
5. Vilka uppgifter har vi om tiden för profetian i Jeremia, kapitel 25?
5 Då, för länge sedan, var det en enskild person, vilken man i världen kanske vill kalla ”en ödets man”, som framträdde på världsskådeplatsen. Hans långa namn, Nebukadnessar, betyder ”Nebo är den som skyddar mot olycka [eller: som skyddar gränsen]”. Den här mannen med sitt ödesbestämda liv, Nabopolassars son, blev världshärskare i Babylon år 625 f.v.t. Samma år uttalades en olycksbådande profetia om honom. Den uttalades inte av en astrolog där i stjärntydarnas forntida hemland, utan av stjärnornas skapare, Jehova, profeten Jeremias Gud. När det var som profetian uttalades får vi veta i Jeremia 25:1, 2: ”Detta är det ord, som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första regeringsår. Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare.” Jojakims fjärde regeringsår inföll år 625 f.v.t.
6. Vilken bakgrund gav profetian i Jeremia 25:8—14 åt synen av korgarna med fikon?
6 Denna profetia gavs i själva verket åtta år före Jeremias syn av korgarna med fikon framför templet i Jerusalem. (Jer. 24:1—3) Vilken bakgrund gav denna tidigare givna profetia åt den här synen, och hur löd profetian?
”Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord, därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken [nationerna, NW] här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid. Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från lampa. Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels [Babylons, NW] konung underdåniga i sjuttio år.
Men när sjuttio år äro till ända, skall jag hemsöka konungen i Babel [Babylons konung, NW] och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för evärdlig tid. Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk [nationer]. Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.” — Jer. 25:8—14.
”MIN TJÄNARE NEBUKADRESSAR, KONUNGEN I BABEL”
7. Vems namn förtjänar att i dag fruktas såsom man fruktade Nebukadnessars, och när skall nationerna frukta det?
7 Finns det väl någon människa i dag med ett namn så fruktat av alla nationer som namnet Nebukadnessar var internationellt fruktat då på den tiden, från och med det 23:e året av Jeremias profeterande? (Jer. 25:3) Nej! Ingen människa nu på 1900-talet kommer att gå till eftervärlden såsom en som i våra dagar är lik forntidens kung Nebukadnessar. Visst framhåller aposteln Paulus, i Romarna 13:1, 6, att laglydiga kristna betalar sina skatter till de ”överordnade myndigheterna”, därför att dessa ”är ... Guds offentliga tjänare [grek.: leitourgoi] som ständigt tjänar just detta syfte”. Men ingen ensam politiker i dag skulle av Jehova Gud profetiskt kunna kallas ”min tjänare”. (Jer. 25:9; 27:6) Den enda person som kan kallas ”tjänare” i uppfyllelse av den här profetian genom Jeremia är Jehovas störste tjänare i hela universum. Den tjänaren är hans nu högt upphöjde Son, Jesus Kristus, som han har gett ett namn högre än varje annan skapelses namn i himmel och på jord. (Jes. 42:1; Fil. 2:5—11) Även om världsliga styresmän inte fruktar honom i dag, som man fruktade Nebukadnessar, skall de komma att göra detta i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. — Upp. 16:13—16.
8. Varför kallade Jehova Nebukadnessar för ”min tjänare”, och vad är det i förbindelse med honom som utgör en förebild som berör oss i dag?
8 Varför kallade Jehova kung Nebukadnessar för ”min tjänare”? Därför att Jehova använde honom till att straffa folket i Juda, eftersom de vägrade att lyssna till hans profeter. Straff med hjälp av den här kungen i Babel eller Babylon drabbade också grannländerna, som illvilligt och hänsynslöst utnyttjade Jehovas folk av förakt för honom. Men detta betyder inte att Nebukadnessar var en förebild till Jesus Kristus, som tillbad enbart Jehova såsom Gud. Nej, utan det som utgör en förebild, det är själva verkställandet av dödsdomen över de skyldiga nationerna, ett verk som Nebukadnessar utförde åt Jehova. Det är en förebild till det världserövrande verk som Jesus Kristus — i sin egenskap av Jehovas främsta verkställande redskap och anförare för hans exekutionstrupper — utför under den annalkande ”stora vedermödan”, då alla fiendenationerna skall förvandlas till stoft under Jehovas allra främste tjänares fötter. Således är dessa nationer (kristenhetens nationer inbegripna) den nutida motsvarigheten till de där forntida nationerna som dukade under för det babyloniska världsväldet. Därför är den här saken något som synnerligen allvarligt berör oss i dag.
9. Vilken annan tidsperiod inleddes då Juda fullständiga ödeliggande i ”sjuttio år” tog sin början, och hur kommer det sig att den tidsperioden aldrig har blivit avbruten?
9 Den babyloniska militära ångvälten åstadkom den förödelse i Juda rikes landområde, som medförde att landet kom att ligga öde i 70 år. (Jer. 25:11, 12; 29:10; Dan. 9:1, 2; 2 Krön. 36:17—21) Detta fullständiga ödeliggande av Juda land och Jerusalem i sjuttio år började i höstmånaden Tischri år 607 f.v.t. Med denna tragiska händelse är det långt mera tragiska året 1914 v.t. förbundet. Hur så? Därför att det var på hösten det året som hednanationernas ”sju tider”, vilka tog sin början med Juda ödeläggande år 607 f.v.t., nådde sitt slut efter 2.520 år. (Luk. 21:24; Dan. 4:13, 20, 22, 29) ”[Hedna]nationernas fastställda tider”, också kallade hedningarnas tider, sträckte sig över en tidsperiod, under vilken den universelle suveränen Jehova lät hednanationerna utöva världsherravälde på jorden utan något ingripande från hans messianska rikes sida. Sedan Nebukadnessar hade förstört Jerusalem år 607 f.v.t., återkom aldrig Guds förebildliga rike på jorden till det jordiska Jerusalem, med Davids kungliga ätt vid makten, för att inte avbryta det fullständiga herravälde över jorden som hedniska världsvälden utövade.
10. Hur kom Juda och de andra nationerna att tjäna Babylons kung i 70 år, fastän Cyrus omstörtade Nebukadnessars dynasti år 539 f.v.t.?
10 Babylons persiske erövrare, Kores, i profanhistorien känd som Cyrus den store, lät inte Davids ätts kungadöme återkomma till Jerusalem. Det stämmer att han erövrade det hedniska Babylon år 539 f.v.t., omkring två år innan tiden för Juda lands ödeliggande i ”sjuttio år” hade löpt ut. Han lät utropa sig till ”Babels [eller: Babylons] konung” och ändrade inte till en början på de principer och den taktik som kung Nebukadnessars babyloniska dynasti hade följt. De nationer som hade underkuvats av Nebukadnessar fortsatte således att tjäna ”Babels [eller: Babylons] konung” i 70 år. Det var först i det 70:e året av Juda ödeliggande som Kores, Cyrus den store, verkligen frigav de landsförvista judarna ur deras direkta träldom under Babylons kung och lät dem återvända för att återuppbygga sitt ödelagda land och sin nationella huvudstad, Jerusalem, och dess tempel. (Esr. 1:1—3:2) På det sättet hemsökte Jehova babylonierna för ”deras missgärning”, som de hade begått mot Israels Gud. — Jer. 25:12.
”KALKEN” RÄCKS ÅT MÅNGA NATIONER
11. Vad hade hänt i himlarna, som medfört att förhållandena här på jorden inte varit sig lika sedan 1914?
11 När hedningarnas tider nu har löpt ut år 1914, vet vi att den dag, då Jehova skall hålla räkenskap med hednanationerna, hemsöka dem för ”deras missgärning”, måste vara mycket nära. Världen har inte varit sig lik sedan 1914. De som skriver profanhistoria kan inte ge något skäl till att det är så. Men skälet är helt enkelt att omkring 4/5 oktober 1914, 2.520 år från det att Juda och Jerusalems ödeliggande började efter den babyloniska erövringen, var hedningarnas tider till ända, dvs. slutet var nått för det oavbrutna världsherravälde som hednanationerna utövat. Jehova Gud upprättade inte då i det jordiska Jerusalem någon ”Jehovas tron”, som en jordisk arvinge till kung David kunde inta, varigenom han skulle ha återupplivat Guds förebildliga jordiska rike. (1 Krön. 29:23, NW) Eftersom ”världens rike” nu hade blivit Herren Guds rike, åstadkom Jehova sitt rikes födelse från sin himmelska organisation och uppsatte sin Son, Jesus Kristus, Davids arvinge, på sin högra sida på den himmelska tronen. (Upp. 11:15; 12:1—5) Sedan dess har denne kunglige avkomling av kung David förenat sig med Jehova Gud i ett världsstyre mitt ibland sina fiender, innan han trampar ihjäl dem.
12. Hur har Jeremiaklassen räckt nationerna ”kalken”?
12 Som en följd av detta återstår det ännu för hednanationerna att dricka en ”kalk”, som Guds hand räcker dem. I synnerhet sedan år 1919 har Jeremiaklassen fäst nationernas uppmärksamhet på denna ”kalk”. Genom att Jeremiaklassen har gett nationerna ett sådant förhandsmeddelande, har den på ett bildligt sätt räckt nationerna Jehovas kalk. Detta framställdes profetiskt i Jeremia, kapitel 25. Där läser vi att profeten sade:
”Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: ’Tag denna kalk med vredesvin ur min hand och giv alla de folk [nationer], till vilka jag sänder dig, att dricka därur. Må de dricka, så att de ragla och mista sansen [bliva galna, 1878 års sv. övers.; Åkeson; NW], när det svärd kommer, som jag skall sända ibland dem.’
Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN sände mig, nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar och furstar, för att så göra dem [städerna] till en ödemark och till ett föremål för häpnad och begabberi och till ett exempel som man nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett.” — Jer. 25:15—18.
13. Vad var det ”svärd” som Jehova skulle sända ibland alla nationerna?
13 Vad var det ”svärd” som Jehova skulle sända ibland alla de nationer som är uppräknade i Jeremia 25:18—26? Det var det erövringskrig som han tillät sin ”tjänare”, Nebukadnessar, att föra mot alla dessa nationer.
14. Vad slog detta ”svärd” först till mot, vilka kungar fick känna av stötarna, och hur gick det till?
14 Detta symboliska ”svärd” slog först till mot Jehovas förebildliga rike i Juda land. (Jer. 25:29) Jerusalems ”konungar” som fick känna av stötarna från detta ”svärd” var 1) Jojakim, Josias son, 2) Jojakin (Jekonja), Jojakims son, och 3) Sidkia, Josias son och Jojakins farbror. Den första stöten, som tilldelades kung Jojakim år 620 f.v.t., fyra år efter Jeremias profetia om ”svärdet” och ”kalken”, gjorde honom till ett slags edsvuren vasallkung under Nebukadnessar. Den andra svärdstöten utdelades år 617 f.v.t. och innebar att den unge Jojakin avlägsnades från sitt kungadöme över Jerusalem och bortfördes, landsförvisad till Babylon. Den tredje och slutliga stöten förstörde Jerusalem och dess tempel år 607 f.v.t. och medförde att kung Sidkia, som brutit sin ed, fördes bort till Babylon för att dö där som en blind fånge utan söner. I halva månmånaden Tischri år 607 f.v.t. blev Jerusalem och Juda städer helt öde.
15. Vilka var det dessutom som skulle dricka ”kalken”, som kom från Jehovas hand, och vem var den siste av dem alla?
15 Jerusalem var inte ensamt om att tvingas dricka en bitter dryck från Gud. I Jeremia 25:19—26 namnger profeten mer än 20 kungar eller riken, som han räcker Jehovas ”kalk med vredesvin”. Han börjar med Farao i Egypten och hans tjänare och fortsätter så att räkna upp olika nationers härskare och säger slutligen: ”Och Sesaks konung skall dricka efter dem.” Forskare anser att ”Sesak” är en kryptisk benämning på Babel (Babylon). Dess domfällde kung visade sig vara den siste av Nebukadnessars ätt, nämligen Nabonid, jämte hans samregerande son Belsassar. Denne Belsassar tvingades dricka Jehovas ”kalk” år 539 f.v.t., när han blev dödad efter Babylons fall för persern Cyrus. Genom att använda den kryptiska benämningen Sesak undvek Jeremia att direkt nämna Babel (Babylon) vid det här tillfället.
16. Hur kunde några ha vägrat dricka ”kalken”, men vad skulle Jeremia säga?
16 Några av de riken som omnämns kan ha gjort motstånd mot den aggressive Nebukadnessar för att söka hindra Jehovas påbud att gå i verkställighet. Men profeten Jeremia uppmanades ge dem denna föreskrift: ”Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka. Ty se, med den stad [Jerusalem] som är uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade?” Som svar på sin egen fråga säger Jehova: ”Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd [det babyloniska erövringskrigets svärd] mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.” — Jer. 25:28, 29.
17. Hur har nationerna visat att de vägrar dricka ”kalken”, men hur verkningsfullt har detta varit?
17 Sedan år 1919 v.t. har nationerna vägrat att dricka den symboliska ”kalken” med Jehovas budskap om gudomlig vrede, när Jeremiaklassen räckt dem den. De har således ingripit mot Jehovas vittnen, mot både Jeremiaklassen och en ”stor skara” medarbetare eller följeslagare, ja, de har till och med förbjudit dem och den fria distributionen av deras tryckta bibliska budskap. Men allt detta är förgäves! Drivna av Jehovas ande fortsätter hans lydiga vittnen sin mötesverksamhet och sitt predikande om Guds rike, också under jorden. På så sätt lyder de Gud mer än människor som motstår Gud. (Apg. 4:19; 5:29) I den inte så avlägsna framtiden skall sådana politiska motståndare få lära sig att man, genom att tvinga Jehovas vittnen att gå under jorden, aldrig skall kunna hindra att världsliga styresmän får dricka den ”kalk”, som Guds egen hand räcker dem i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, på den plats som symboliskt kallas Harmageddon. — Upp. 16:13—16.
18. För vem skall detta vara en ”stor” dag, och vad vägrar därför Jeremiaklassen att göra?
18 Detta skall vara en för Jehova ”stor” dag. Det skall vara en glädjefylld tilldragelse för honom, eftersom han då skall strida för sin universella suveränitet. I egenskap av överbefälhavare skall han sända ut sin egen världserövrande Son, Jesus Kristus, på slagfältet för att vinna en seger som vida övergår vilken som helst seger som vanns av den forntida kungen Nebukadnessar i Babylon. (Upp. 19:11—21) Detta skall ge Jehova orsak att jubla ännu högre än de glada vintramparna gör, då de bereder det vin som skall glädja både Guds och människors hjärta. (Upp. 19:11—15; Dom. 9:12, 13) Jeremiaklassen är viss om Jehovas seger i Harmageddon. Därför vägrar dess medlemmar att tiga stilla om denna stundande händelse, då Jehovas suveränitet kommer att hävdas, fastän de världsliga nationernas styresmän är mycket förtretade över en sådan bitter dryck.
19. Hur mycket av det som Jehova underrättar Jeremiaklassens medlemmar om är det som de frimodigt och oförfärat förkunnar?
19 Frimodigt och oförfärat lyder våra dagars Jeremiaklass den befallning som gavs profeten för länge sedan, i storkonungen Nebukadnessars första regeringsår såsom härskare över Babylon: ”Ja du [Jeremia], du skall profetera för dem alla dessa orden och säga till dem: Jehovah skall ryta från höjden, från sin heliga boning skall han upphäva sin röst. Han skall upphäva sitt rytande på sin beteshjords mark [sin viloplats, NW], med en skördesång lik vintramparens skall han svara alla jordens inbyggare.” — Jer. 25:30, Myrberg.
DEN BITTRA DRYCK SOM FÅR NATIONERNA ATT HANDLA SOM OM DE VAR ”GALNA”
20. Bör man om Jeremiaklassen säga: de är ”inget annat än svartmålare, olycksprofeter”, på grund av vad Jehovas seger skall innebära för nationerna?
20 Jehovas segersång skall genljuda överallt i himmel och på jord. Jeremiaklassen och dess följeslagare fortsätter att rikta andra människors uppmärksamhet framåt mot detta, även om seger för Jehova innebär olycka för alla nationer. Bör det därför sägas om Jeremiaklassens medlemmar: de är ”inget annat än svartmålare, olycksprofeter”? Nej! Annars bör också Jehova Gud, som ger dem deras budskap, kallas svartmålare. I sin barmhärtiga varning säger Jehova: ”Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från jordens yttersta ända [en stor storm skall uppväckas från jordens yttersta trakter, 1878]. Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.” — Jer. 25:32, 33.
21. Varför kunde Jehova med rätta ta på sig ansvaret för de slagna på grund av Nebukadnessars utvidgning av väldet?
21 Med detta uttryckssätt förutsade Jehova Nebukadnessars segertåg, då han skulle dra fram över de nationer, som skulle införlivas med det babyloniska världsväldet. Jehova skulle alltså låta Nebukadnessar snabbt dra fram från det ena folket till det andra och slå ner allt motstånd med det rättarsvärd som Jehova satte i hans hand. Av det skälet tog Jehova ansvaret för dem som dödades av de babyloniska erövrarna. Det var han själv som kallade dessa offer för den babyloniska anstormningen ”de som bliva slagna av HERREN”, ”de slagna av Jehová” (Åkeson). Det var han som förmådde nationerna att ur ”kalken” dricka den bittra dryck som fick dem att ”mista sansen”, att handla som om de var ”galna” (1878; Åkeson). Vare sig människor tillskriver Jehova Gud detta eller inte, finns det ett överflöd av profanhistoriska vittnesbörd om att kung Nebukadnessar utvidgade det babyloniska väldet till att omfatta ett mycket större område än något av de tidigare världsväldena hade lagt under sig. Jehova måste ha haft något med detta att göra, för det var under det allra första året av Nebukadnessars regering som Jehova förutsade en sådan utvidgning av det babyloniska väldet. — Jer. 25:1, 2; 32:1, 2; 52:29; 2 Kon. 25:8; Jer. 52:12; Dan. 2:37, 38; 4:17—22.
22. Varför bör vi inte önska vara bland de av Jehovas slagna i den stundande ”stora vedermödan”?
22 Hur förhåller det sig då med ”de slagna av Jehová” i den stundande ”stora vedermödan”, som skall nå höjdpunkten i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon? Vill vi vara bland dem? Nej! Att bli slagen av honom då skulle ju betyda att han lät sin dödsdom gå i verkställighet på oss.
23. Hur blev det framställt i bild vilken sektion det är av denna tingens ordning som först skall mejas ner i den ”stora vedermödan”, och varför skall den gå under först?
23 När den ”stora vedermödan” bryter ut, kommer alla de domfällda nationerna att vara uppställda såsom på linje mot Jeremiaklassens Gud. Denna uppställda, samlade hord kommer att inbegripa kristenhetens nationer, för de tillhör Jehovas vittnens motståndare och förföljare. Kristenheten kommer att vara den första delen av denna tingens ordning som mejas ner, för den är våra dagars motsvarighet till Juda och Jerusalems avfälliga rike. Detta blev framställt i bild genom att Juda rike först skulle förmås att dricka ”kalken” som innehöll ”vredesvin”. Jehova sade att det var med ”den stad” som var ”uppkallad efter ... [hans] namn” som han skulle börja den internationella hemsökelsen. (Jer. 25:29) Kristenheten, som inte alls är Kristuslik, är den inför Gud och Kristus mest ansvariga religiösa sektionen, och därför är det från den som hemsökelsen över världen kommer att sprida sig, såsom ringar på vattnet. Det skall bli ett ”stort oväder”, en symbolisk storm, som ingen molnsådd från flygplan kan avvärja.
24. Vad antyds med orden om att ovädret eller stormen skall uppväckas ”från jordens yttersta trakter”, och hur många kommer offren då att vara?
24 ”Från jordens yttersta trakter” skall denna symboliska ”storm” (1878) komma, för den skall uppväckas utanför de dömda nationernas område. (Jer. 6:22) I den nutida uppfyllelsen betyder detta i själva verket: från en osynlig, himmelsk källa, varför det sannerligen skall vara en ”högre makts ingripande”. När ovädret sveper fram över hela jordklotet, liksom syndafloden på Noas tid dränkte hela jorden, skall det ofelbart trava upp ”stormens” offer från jordens ena ända till den andra. Hur skulle den överlevande Jeremiaklassen och den ”stora skaran” av följeslagare till den någonsin kunna begrava dem alla? Jehova kommer att behöva ta sina krafter i bruk för att undanskaffa de döda kropparna. — Upp. 19:11—21.
25. Vad slags ”svartmålare” eller ”olycksprofeter” är det bättre att vara, om man tänker på orden i Jeremia 25:34—38?
25 På denna ”hämndens dag från vår Gud” skall det vara fördelaktigare att ha befunnit sig bland dem som gycklarna har kallat ”svartmålare, olycksprofeter” än bland dem som skall tjuta och skrika på grund av den ”stora vedermödan”. (Jes. 61:2; Upp. 7:14, 15; Matt. 24:21—30) ”Jämren eder, I herdar, och kragen [eller: ”Tjut, ni herdar, och skrik!”, NW]”, säger Jehova genom Jeremia. ”Vältren eder på marken, I väldige i hjorden; ty tiden är inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall, såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl. Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna, icke mer någon räddning för de väldige i hjorden. Hör, huru herdarna ropa, huru de väldige i hjorden jämra sig! Ty HERREN ödelägger deras betesmark, och de fredliga ängderna förgöras genom HERRENS vredes glöd. Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår. Ja, deras land bliver en ödemark under förhärjelsens glöd [det grymma svärdet, Myrberg], under hans vredes glöd.” — Jer. 25:31—38.
26. Vilka är det, i den här profetian, som avses med orden ”herdarna” och de ”väldige i hjorden”?
26 Kommer denna profetia oss att tänka på präster, som man har kallat pastorer eller andliga herdar, och på deras kyrkliga menigheter eller församlingar, som man har kallat ”hjordar”? Helt visst gör den det, men Jehova riktar sig inte här till nationernas religiösa ledare. I de hebreiska skrifterna är det härskarna som kallas för herdar och folken, deras undersåtar, som kallas för deras hjordar. De ”väldige i hjorden” måste således vara furstarna, de som är högt, kungligt, gynnade, i den nationella hjorden. Detta måste gälla i fråga om Jeremia 25:34—38, för var finns väl i hela kapitlet något omnämnande av präster och leviter? Dem som Jeremia uppmanas att räcka Jehovas ”kalk” beskrivs såsom ”konungar”, ”furstar” och ”riken”. (Jer. 25:18—26) Den stundande världsomfattande ”olyckan” och ”stormen” eller ”ovädret” skall inte bara drabba prästerna och andra religiösa ledare, utan också slutligen denna tingens ordnings politiska styrande eller regerande element.
27. Vilken representant för Sesak skall dricka ”kalken” sist av alla?
27 Därför är det ”Sesaks konung” som skall dricka ”kalken” efter dem alla. I profetian som återges i Jeremia 51:41 talas det om detta som om det redan var fullbordat, då det heter: ”Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremål för häpnad bland folken [eller: nationerna]!” — Jer. 25:26; 27:7.
28. Vilka bryr sig ”herdarna” och de ”väldige” mera om, och hur ödeläggs deras betesmark?
28 Av rent själviska orsaker skall dessa politiska ”herdar” och ”väldige” jämra sig högt, tjuta, ja, vältra sig på marken. När den suveräne Herren Jehova kallar dem till räkenskap under den ”stora vedermödan”, skall de inse att den dag obevekligt har randats då de skall slaktas och förskingras. Om det funnes ett sätt att fly undan eller en plats att bege sig till för räddning, kanske de inte skulle känna sig så benägna att jämra sig, att tjuta. De bryr sig inte så värst mycket om vad som händer med nationen, ”hjorden”, utan de är mer bekymrade för att dödsdomen nu skall verkställas på dem själva. De måste uppge sina välbetalda arbeten och sina höga ställningar! Deras ”betesmark”, den tingens ordning som de begagnade för att ockra på sina nationella hjordar, blir ödelagd. Det som tidigare var så ”fredliga” uppehållsorter för dem, där de kunde njuta av livet och skörda vinster för egen räkning — det har nu blivit livlöst. Dödsstillheten lägrar sig över deras ”hjordars” inhägnader.
29. Hur skall Jehova då likna ett djärvt lejon, och med vilken verkan skall ”svärdet” svingas?
29 För att Jehova skall åstadkomma ett sådant världsomfattande ”föremål för häpnad” måste hans vrede brinna mycket häftigt. Aldrig skulle han då kunna vara lik ett lejon som håller till i en floddal och tvingas ur sin kula av Jordanflodens stigande vattenmassor. Nej, utan ”härskarornas Jehova” (NW) måste då likna ett djärvt lejon som lämnar sitt ”snår” för att anfalla trots betesmarkernas herdar. Genom sin Son och tjänare, Jesus Kristus, svingar han ”svärdet” i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Jer. 25:30, 38) Från dödsstötarna, som det ”grymma svärdet” i hans hand tillfogar de världsliga herdarna och dem som kallas ”väldige”, skall dessa aldrig tillfriskna!
30. Vad skall vi som tror på Jehovas profetior nu göra med anledning av vad vi hör med trons öra?
30 Lyssna! säger vi till dig som tror på Jehovas profetior. Hör du, med denna din tros öra, hur ljudet växer starkare och starkare? Ned genom våra dagars, ”ändens tids”, ekande korridorer kan vi, från den bebådade framtiden, höra jämmern och tjutet samlas från alla de nationella ”herdarna”, och därtill de plågade ropen från ”de väldige” i hjorden av fårlika människor. Vad skall då vi som lyssnar göra? Detta: Medan vägen till undflykt ännu står öppen och medan det ännu finns en plats att fly till för räddning, så låt oss handla! Låt oss söka vår trygga och skyddande hamn i Jehovas rike med hans förordnade herde, Jesus Kristus, vid styret. — Hes. 34:23, 24; Jer. 23:5, 6.
(Denna serie artiklar, som handlar om Jeremias profetia, återupptas i Vakttornet för 15 februari.)
[Bild på sidan 18]
Genom den nutida Jeremiaklassen varskor Jehova barmhärtigt om det stundande världsomfattande ”ovädret”