Guds dom riktad mot kristenhetens falska profeter
1, 2. a) Vilken frestelse kan vi utsättas för, då vi får höra förutsägelser om goda ting som skall komma utan att det finns grund för dem? b) Vilken är den allra viktigaste fråga som nu skall avgöras, och vad är det som har skjutit den i förgrunden?
HELT naturligt tycker vi alla om att få höra profetior eller förutsägelser om goda ting som skall komma snart, i vår egen livstid. Detta utsätter oss för allvarlig frestelse. Vi kanske gärna vill godta en viss förutsägelse såsom sann, därför att den tilltalar oss, men inte därför att det finns verklig grund för den eller därför att den kommer från en säker och pålitlig källa. Detta kan locka oss att göra något som blir till skada för oss. Så förhåller det sig i synnerhet när vår eviga framtid är inbegripen. Detta är förhållandet NU! Varför är det så nu?
2 Skälet är att hela mänskligheten nu otvetydigt står inför det faktum att den viktigaste fråga som berör oss skall avgöras. Denna fråga lyder: Vem skall styra världen? Det som har skjutit denna högviktiga stridsfråga i förgrunden har inte varit den ändlösa kampen mellan de kapitalistiska nationerna som främjare av fri företagsamhet och de socialistiska, kommunistiska nationerna. I stället har det tillkännagivande, som Jehovas kristna vittnen har gjort av Guds rike med Kristus som kung, varit den faktor som har åstadkommit detta. Detta rike förtjänar att härska sedan ”hedningarnas tider” utlöpte år 1914.
3. a) Beträffande vilken fråga har alltså människor tvingats ta ståndpunkt? b) Varför bör hednanationerna avstå sin suveränitet åt Jehova?
3 De människor som har hört Guds rike kungöras på ungefär 190 språk världen utöver har helt enkelt tvingats att ta ståndpunkt. Är de nu för Jehovas rättmätiga styre genom Kristus eller inte? Den här jorden, som vi lever på, tillhör dess skapare, inte oss skapelser. Enligt tideräkningen i Skaparens bok, bibeln, utlöpte den tid som Skaparen anslagit åt ett världsherravälde utövat av jordiska nationer, kristenhetens nationer inbegripna, tidigt på hösten år 1914. Hur markerade han slutet för dessa ”hedningarnas tider”? Genom att ta i besittning sin ”stora makt” för att härska som konung och genom att uppta sin himmelske Son, Jesus Kristus, i sin världsregering, som utövas från himmelen. (Upp. 11:15—18) Alltså befinner sig hans Son nu i regeringsställning. (Hes. 21:25—27) Tiden är nu inne för hednanationerna att avstå sin suveränitet åt Jehova.
4, 5. a) Vilken fara hotade Mellersta Östern i forna dagar, år 614 f.v.t.? b) Vad hade vid den tiden hänt med de heliga kärlen i Jerusalems tempel, och endast hur kunde Hananjas förutsägelse om dem besannas?
4 I forna dagar, år 614 f.v.t., rådde ett likartat förhållande i Juda rike. Fara hotade då hela världen! Varifrån kom hotet? Från det som Gud kallade ”nordens folkstammar”. Detta avsåg det babyloniska världsväldet, som skulle invadera Mellersta Östern norrifrån. (Jer. 1:13—15; 25:9, 26) Mellersta Östern lydde redan under kung Nebukadnessar i Babylon. Så förhöll det sig framför allt efter år 620 f.v.t., då Jojakim i Jerusalem blev lydkonung under Babylon. Hans bror Sidkia blev den heliga stadens siste lydkonung i och med att Nebukadnessar uppsatte honom på tronen, sedan han hade avkrävt honom trohetsed. När Nebukadnessar återvände hem från Jerusalem, bortförde han den avsatte kung Jojakin och andra judar av ädel börd. Han förde också bort heliga kärl från Jehovas tempel och ställde dem i avgudahusen i Babylon. Hur länge skulle dessa heliga kärl och andra värdefulla ting från det plundrade Jerusalem vara kvar i Babylon? Den frågan var föremål för hetsig dispyt i Sidkias fjärde regeringsår.
5 En falsk profet vid namn Hananja, Assurs son, dristade sig att tala i Jehovas namn och talade då uttryckligt om ”två års tid”. Det kunde vara möjligt bara om Babylon hade omstörtats vid den tiden och Egypten återfått världsväldet. Genom sin förutsägelse, som riktades emot Babylon, stödde Hananja dem som var för ett internationellt uppror mot Nebukadnessar i Babylon. Hans agerande var följaktligen i strid med Jehovas påbud och råd som Jeremia redan hade kungjort.
6. Hur skilde sig, enligt Jeremia 28:8, 9, Hananjas profetia från de profeters profetior som levde före Jeremias egen tid?
6 Eftersom Hananja väckte falska förhoppningar med avseende på Juda land, avslutade Jeremia det svar han gav inför alla prästerna och allt folket i templet med dessa ord: ”De profeter, som hava varit före mig och före dig från gamla tider, de hava profeterat för många land och för stora riken om krig och om olycka och om pest. Men den profet, som profeterar om frid, om honom skall det visa sig, att han är en sådan profet, som Jehovah har sänt i sanning, när profetens ord går i fullbordan.” — Jer. 28:1—9, Myrberg.
7. Vad förutsade Jesus Kristus om våra dagar sedan 1914, och vilken fråga beträffande sanningssägare har uppstått i denna tid?
7 Jehovas störste profet, Jesus Kristus, förutsade krig, hungersnöd, farsoter (pest), jordbävningar och andra olyckor, som skulle komma i våra dagar efter 1914, och allt detta skulle nå höjdpunkten i en ”stor vedermöda” utan motstycke i hela den föregående mänskliga historien. (Matt. 24:4—22) I dag framhåller Jehovas vittnen att Jesu profetia steg för steg har uppfyllts sedan 1914. Jesus förutsade ingen varaktig fred för den här världen i den omedelbara framtiden, i vår generations tid. Vem var det då som Jehova sände ut, och vilka är det som talar i hans namn, kristenhetens präster som profeterar det motsatta, eller våra dagars Jeremiaklass? Framtida händelser skall uppenbara vilka som är sanningssägarna.
8. Vilken dramatisk handling utförde Hananja, sedan Jeremia svarat, och vilken tidsperiod profeterade han då om?
8 Den falske profeten Hananja måste ha litat på att ett internationellt uppror mot Jehovas ”tjänare” skulle lyckas, för han gick nu till dramatisk handling:
Han ”tog ... oket från profeten Jeremias hals och bröt sönder det. Och Hananja sade i allt folkets närvaro: ’Så säger HERREN [Jehova]: Just så skall jag inom två års tid bryta sönder den babyloniske konungen Nebukadnessars ok och taga det från alla folkens hals.’” — Jer. 28:10, 11.
9. Vad uppmanade Jehova nu Jeremia att säga om olika ok, och varför?
9 Men skulle en sådan profetia besannas bara därför att den uttalades i Jehovas namn? Nej! Jehova kunde inte göra det som Hananja profeterade om och samtidigt se till att Jeremias profetia, vars innehåll var det rakt motsatta, blev uppfylld. Internationellt uppror mot honom som Jehova kallade sin ”tjänare” var följaktligen dömt att misslyckas totalt! ”Gå åstad”, sade Jehova något senare till Jeremia, ”och säg till Hananja: Så säger HERREN: Ett ok av trä har du brutit sönder, men i dess ställe har du skaffat ett ok av järn. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn skall jag sätta på alla dessa folks hals, för att de må tjäna Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjäna. Ja ock markens djur har jag givit honom.” (Jer. 28:12—14) Följaktligen kunde ingen internationell sammansvärjning, som Hananja underblåste, få någon framgång. Och om Jehova dessutom skulle ge också ”markens djur” i Nebukadnessars hand, då måste Jehova åt honom överlämna de landområden som lydde under de sammansvurna från många länder.
DEN RELIGIÖSE UPPVIGLAREN FÅR VAD HAN FÖRTJÄNAR
10. Vad är Jeremiaklassens bemyndigad att göra med avseende på de präster, som i likhet med Hananja stöder den internationella komplotten mot Jehova?
10 I våra dagar ställer sig kristenhetens präst-profeter öppet bakom den internationella sammansvärjningen emot Jehovas rike med hans Smorde, Kristus, som kung. Jehovas vittnen är inte bemyndigade att uttala dödsdomen över någon av dem. Men de kan citera Jehovas inspirerade uttalande och tillämpa det på de prästerliga falska profeter, vilka som klass betraktade förebildades av Hananja. Låt oss fördenskull nu här läsa om Jeremias profetiska åtgärd:
”Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja: ’Hör, du Hananja: HERREN har icke sänt dig; du har förlett detta folk att sätta sin lit till lögn. Därför säger HERREN så: Se, jag skall taga dig bort ifrån jorden. I detta år skall du dö, eftersom du har predikat avfall från HERREN.’” — Jer. 28:15, 16.
11. a) Hur mycket längre fick Hananja leva? b) Vad är kristenhetens prästerskap likaledes skyldiga till, och vad måste Jeremiaklassen därför framhålla?
11 Hananja, som förordade avfall, öppen revolt, mot Jehova av de sammansvurna i flera olika nationer, levde bara omkring två månader till. ”Och samma år [614 f.v.t.], i sjunde månaden, dog profeten Hananja.” (Jer. 28:17, 1) Hur skall det, i ljuset från detta forntida profetiska drama, gå kristenhetens prästerliga falska profeter i våra dagar? De stöder de politiska härskarna i deras vägran att böja halsen under Jehovas tjänares och konungs ok, hans som är långt större än Nebukadnessar i forna dagar. Jeremiaklassen kan inte göra gemensam sak med prästerna i detta. Den måste fortsätta att framhålla vilken olycka prästerna leder folket in i.
12. Vilket budskap hade Jeremia från Jehova för de judar som redan var fångna i Babylon, ett budskap som gällde de falska profeterna Ahab och Sidkia?
12 Då, i forna dagar, när det rådde stor politisk oro i Mellersta Östern, fanns det också falska profeter bland de redan bortförda judarna i Babylon. För deras skull, som gav sig ut för att vara profeter och stärkte falska förhoppningar bland de landsförvista, fångna, judarna i Nebukadnessars land, sände Gud detta budskap genom Jeremia:
”Men hören nu I HERRENS ord, alla I fångna, som jag från Jerusalem har sänt bort till Babel [Babylon]: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lögn för eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand, och han skall låta dräpa dem inför edra ögon. Och alla fångar ifrån Juda, som äro i Babel, skola från dem hämta ett förbannelsens ord; de skola säga: ’HERREN göre med dig såsom med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lät steka i eld.’ De hava ju gjort, vad som är en galenskap i Israel, de hava begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och hava fört lögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjudit dem. Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN”, Jehova. — Jer. 29:20—23.
Jehovas ”tjänare”, Nebukadnessar, hade helt visst goda politiska skäl att steka Sidkia och Ahab i eld, för de handlade — i strid med Jehovas råd — tvärtemot det babyloniska världsväldets intressen.
13. Skulle de judiska fångarna vänta sig en snar befrielse från Babylon, och vad uppmanade Jeremias brev dem följaktligen att göra?
13 De nyss citerade orden utgjorde en del av det brev som Jeremia sände från Jerusalem till de äldste, till prästerna och profeterna och allt folket som levde i fångenskapen i det avlägsna Babylon, och han sände brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, när kung Sidkia i Jerusalem gav dessa två sändebud i uppdrag att bege sig till kung Nebukadnessar i Babylon. (Jer. 29:1—3) I detta brev, som Jeremia hade skrivit, uppmanade Jehova de fångna att inte vänta någon snar befrielse från Babylon, utan att slå sig till ro där och gifta sig och föröka sig. De skulle inte intrigera och lägga upproriska planer, utan så här sade Jehova: ”Söken den stads bästa, dit jag [Jehova] har fört eder bort i fångenskap, och bedjen för den till HERREN; ty då det går den väl, så går det ock eder väl. ... Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända i Babel [Babylon], skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt löftesord att föra eder tillbaka till denna plats.” — Jer. 29:4—10.
14. Vad uppmanar Jeremiaklassen, i likhet med forntidens profet, döpta kristna att vara, varhelst de uppehåller sig?
14 Som en sann och äkta motbild till Jeremia uppmanar Jeremiaklassen i våra dagar alla åt Jehova överlämnade, döpta vittnen att vara laglydiga, fridsamma medborgare i de länder där de, andligt talat, är ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”. (1 Petr. 2:11—15) Genom sitt relativa underordnande under ”de överordnade myndigheterna” vidmakthåller de också frid med Gud. — Rom. 13:1—4.
15. Vad hade Semaja, den falske profeten i Babylon, gjort, och vilket klagomål framförde han till ”överste tillsyningsmannen” i Jerusalems tempel?
15 Innan Jeremias brev ens hade skrivits och sänts i väg, hade en falsk profet, som då befann sig i fångenskap i Babylon, nämligen nehelamiten Semaja, sänt brev till Sefanja, som var son till Maaseja och kallades ”överste tillsyningsman” (NW) i Jerusalems tempel. Och i Jeremias brev till dem som befann sig i babylonisk fångenskap hänsyftade Jehova nu på detta, då han fortsatte:
”Och till nehelamiten Semaja skall du säga sålunda: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn sänt brev till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna, så lydande: ’HERREN har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmän [för att du skall bli överste tillsyningsman i Jehovas hus, NW] över alla vanvettingar som profetera, så att du kan sätta sådana i stock och halsjärn. Varför har du då icke näpst Jeremia från Anatot, som profeterar för eder? Därigenom att du har underlåtit detta, har han kunnat sända bud till oss i Babel och låta säga: ”Ännu är lång tid kvar; byggen eder hus och bon i dem och planteren trädgårdar och äten deras frukt.”’” — Jer. 29:24—28; jämför Jeremia 29:4—6.
16. Vad gjorde templets ”överste tillsyningsman” med brevet från Semaja, och vad inspirerades Jeremia därpå att profetera beträffande Semaja?
16 Men när prästen Sefanja fick Semajas brev, satte han inte, i sin egenskap av ”överste tillsyningsman” i templet, Jeremia i stock och halsjärn. Han läste först upp brevet för Jeremia. (Jer. 29:29) Och vad hände sedan?
Jehovas ord kom till Jeremia; han sade: ”Sänd bud till alla de fångna och låt säga dem: Så säger HERREN om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara sänd av mig, har profeterat för eder och förlett eder att sätta eder lit till lögn, därför säger HERREN så: Se, jag skall hemsöka nehelamiten Semaja och hans avkomlingar. Ingen av dem skall få bo ibland detta folk, och han skall icke få se det goda, som jag vill göra med mitt folk, säger HERREN. Ty han har predikat avfall från HERREN”, Jehova. — Jer. 29:30—32.
17. Varför var den revolt mot Babylon, som Semaja underblåste, också uppror mot Jehova?
17 Genom det som Semaja profeterade och skrev underblåste han avfall, ett försök av kung Sidkia i Jerusalem att göra öppen revolt med stöd av Farao i Egypten, som var det babyloniska världsväldets obevekliga motståndare. Men ett sådant uppror skulle rikta sig mot något mera än mot Babylon. Det skulle också vara riktat mot Jehova, som då använde Babylons kung som sin ”tjänare”. Jehova var således den babyloniske kungens himmelske Herre. Följaktligen skulle uppror mot Babylon i första hand vara uppror mot Jehova.
ATT VÄNTA PÅ JEHOVA I KRISTEN NEUTRALITET
18. Hur försökte Semaja gå Jehova i förväg, och vilka följder fick detta för honom själv och för hans avkomlingar?
18 Semaja där borta i Babylon ville inte vänta på att Jehova skulle åstadkomma befrielse för de judiska fångarna, av vilka han själv var en. Han trodde inte på den tidigare profetian i Jesaja 44:28—45:4 om Kores, persern Cyrus, som skulle omstörta Babylon och låta de judiska fångarna återvända till sitt hemland. Därför ville Semaja gå Jehova i förväg. Han intrigerade för att vinna frälsning för sig själv och för medfångar på sitt eget sätt. Han försökte främja en kurs som skulle medföra ett ”ok av järn” från Babylons kung på lydstatens, Juda rikes, hals. (Jer. 28:13, 14) Följaktligen skulle ingen som helst befrielse komma upprorsmakaren Semaja till del. Hans avkomlingar skulle ryckas bort, de skulle inte få del i Israels återställelse!
19. Vilket handlingssätt har Semajas nutida motsvarighet hållit fast vid sedan 1914?
19 Vi som är i livet i dag gör väl om vi lyssnar till de råd som ges i Jeremias brev, i Jeremia 29:8, 9. Om vi gör det, då tar vi oss i akt för att följa den nutida motsvarigheten till den forntida underblåsaren av revolt mot Jehovas anordning, nehelamiten Semaja. Kristenhetens prästerskap, som inte har lyssnat till Jeremiaklassen sedan hedningarnas tider utlöpte år 1914, har nu bevisat att de är lika ”odugliga fikon som äro så usla, att man icke kan äta dem”. Prästerna har fått sin uppmärksamhet riktad på de olika dragen i det ”tecken” som Jesus Kristus profeterade om och som har framträtt sedan 1914, nämligen krigets ”svärd”, ja i världsvid skala, såväl som ödeläggande ”hungersnöd” och ”pest” eller farsoter, som man inte kunnat hejda, och det förhållandet att hjälplösa befolkningar blivit bortdrivna, också i kristenheten som påstår sig vara kristen. (Jer. 29:16—19; Matt. 24:4—20) Men prästerna visar fortfarande att de inte tror på den skriftenliga förklaringen till vad detta ”tecken” innebär, och därför uppmanar de inte nationerna att överlämna sin nationella suveränitet åt Jehovas nu regerande tjänare och kung, Jesus Kristus, som sedan 1914 är delaktig med sin himmelske Fader i ”världens rike”, något långt större än Nebukadnessars babyloniska världsvälde. Prästerna ger i stället sitt godkännande åt mänskliga planer och stöder Förenta nationerna, inte Guds styre.
20. Vilket välförtjänt straff drabbas de människor av som gör uppror mot tillbörligt konstituerad styrelse, och hur skall vi vinna varaktig frälsning?
20 I våra dagar tillämpar man, bland denna världens nationer, den regeln att uppror mot tillbörligt konstituerad styrelse bestraffas med död åt upprorsmännen. Okristligt uppror mot Jehova och hans tjänare och kung drar likaså tillintetgörelse över så kallade ”kristna” religiösa ledare som predikar öppen revolt, ”avfall från HERREN”, Jehova. (Jer. 29:32) Deras tillintetgörelse framställdes i bild genom det fördärv som drabbade den falske profeten Semaja och hans avkomlingar, som inte fick se det ”goda” som Jehova hade för avsikt att göra för de undergivna av sitt folk, som befann sig i fångenskap. Det är således inte vårt uppdrag att söka åstadkomma vår omedelbara räddning genom mänskliga medel. Vår möjlighet att vinna varaktig frälsning består i att vi tålmodigt och tillitsfullt väntar på att Jehova skall åstadkomma befrielse genom en ”tjänare” som är större än Kores, persern Cyrus, nämligen Jesus Kristus.
21. Vilket handlingssätt, som Jehova förutsade i Jeremia 29:12—14 beträffande de fångna som var undergivna, bör vi efterlikna i denna tid?
21 Om vi skulle söka gå Jehova i förväg, kommer det inte att medföra den befrielse som vi så varmt längtar efter. I stället för att vända ryggen åt Jehova och inte räkna med honom, gör vi väl i att efterlikna dem som fick uppleva frälsningen genom Jehovas ingripande och fick komma tillbaka till sitt hemland vid hans egen bestämda tid. Deras handlingssätt, som är väl värt att vi söker efterlikna, förutsades av Jehova med dessa ord: ”Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder. I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta.” — Jer. 29:12—14.
22. Vilket hopp för framtiden bör vi handla i överensstämmelse med, i det vi också tänker på ”året av godvilja från Jehovas sida”?
22 Vi befinner oss nu nära slutet på ”året av godvilja från Jehovas sida”. (Jes. 61:2, NW) Till vår förmån gäller således hans ord fortfarande oss: ”Jag vet väl, vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.” (Jer. 29:11) Den ”framtid” som Jehova har tänkt ut för oss är den mest önskvärda man kan tänka, om vi nu underordnar oss hans universella suveränitet, nämligen evigt liv med frid, välgång och lycka genom hans tjänare och kung, Jesus Kristus. Det är detta hopp som Jehova håller fram för oss. Låt oss med full uppskattning handla i överensstämmelse med det.