i förbindelse med det som är en annans, vem skall då giva eder något för eder egen räkning?” — Luk. 16:10—12, NW.

Om du älskar Gud, om du vill leva i hans rättfärdiga nya tingens ordning, då vill du vara ärlig och göra vad rätt är. ”Den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek; han vände sig bort ifrån det som är ont och göre, vad gott är.” — 1 Petr. 3:10, 11.

Ja, var ärlig i allt. Då kan du säga med aposteln Paulus: ”Vi förtrösta på att vi hava ett ärligt samvete, eftersom vi önska bete oss ärligt i allting.” — Hebr. 13:18, NW.

En nation väntar på befrielse

 1. Skulle de fångna judarna i Babylon resa sig och söka befria sig själva, särskilt när de sjuttio åren var förlidna? Ge skäl för svaret.

NÄR Jehova fastställer tiden för en viss händelse, är det gagnlöst om någon söker hindra eller fördröja den eller söker tvinga händelseutvecklingen att få ett snabbare förlopp. En sådan situation stod Israel inför under fångenskapen i Babylon. Gud hade genom sin profet Jeremia sagt att israeliterna skulle vara fångar i Babylon i sjuttio år. Därför skulle det inte löna sig, om de gjorde upp planer för att omstörta Babylon och söka åstadkomma en tidigare befrielse. Gud bjöd dem i stället att de skulle gå åstad och bilda familjer och vara tillfreds med att leva i Babylon och vänta på Guds tid, då han skulle befria dem. Inte ens när de sjuttio åren var förlidna fick de resa sig i revolt för att tillintetgöra Babylon, nej, de fick inte ens strida för att bli fria ur slaveriet. Det var Gud själv som skulle befria dem, och han skulle använda ett annat redskap än de fångna israeliterna. — Jer. 29:4—10.

 2. Varför måste den trogna kvarlevan av judarna ha tro och uthärdande för att kunna vänta på Jehova?

² Detta krävde tålamod och uthärdande jämte tro. Många av de israeliter, som var slavar i Babylon, hade ångrat sin nations orätta handlingar. De kände vämjelse över den förnedrande demondyrkan, som florerade runt omkring dem i Babylon. De längtade mycket efter att se Guds sanna tillbedjan återupprättad i Jerusalem. Men Babylon hade rykte om sig att aldrig frige sina fångar, och babylonierna drev gäck med dem. — Ps. 137:3, 4; Jes. 14:17.

 3. Sökte de välden, som hade med judarnas befrielse att göra, tjäna Gud och hans folk, då de befriade dem? Förklara.

³ Eftersom Jehova Gud själv skulle bli israeliternas befriare, var det han som skulle leda förhållandena hänemot en befrielse. Det är intressant att lägga märke till att han lät de hedniska väldena handla i överensstämmelse med sina själviska planer och önskningar och likväl manövrerade dem så att de tjänade hans uppsåt, och detta precis vid den fastställda tiden.

Den babyloniska världsstyrelsen i fara

 4. a) Vad blev uppenbarat för Daniel enligt vad vi läser i det åttonde kapitlet av hans profetia? b) Vilken fråga väckte denna syn, med tanke på Babylons ställning?

⁴ Gud visade profeten Daniel i en syn att han skulle använda det medo-persiska väldet till att erövra Babylon och att Persien i sin tur skulle falla för det macedoniska eller grekiska väldet. (Dan. 8:2—22) Men hur skulle Gud leda förhållandena därhän att Babylons ställning råkade i verklig fara, eftersom det ju var så mäktigt att det föreföll oövervinneligt?

 5. Beskriv de händelser som ledde till att konung Nabonid ingick fördrag med Lydien och Egypten.

⁵ Vi måste komma ihåg att Nebukadnessar — såsom den kaldeiska härens befälhavare — jämte mederna och skyterna hade förstört den assyriska huvudstaden, Nineve, år 633 f. Kr. Två år senare besegrade den mediske konungen den assyriska hären vid Haran (Harran) och tog makten över hela norra delen av Mesopotamien, under det att den babyloniske konungen innehade den nedre delen av den mesopotamiska lågslätten. Persien, som låg öster om Persiska viken, lydde under Medien, men dess konungar innehade Elam med dess betydande stad Ansan (Anzan).a För att värna sig mot detta uppstigande välde ingick konung Nabonid i