Var som män och möt Har-Magedon oförskräckta
1. På vilket sätt hade Theodore Roosevelt förlagt Har-Magedon fel tidsmässigt sett?
DET sägs att Theodore Roosevelt utropade följande under sin valkampanj för att bli president i Förenta staterna: ”Vi står vid Harmageddon, och vi strider för Herren!” Roosevelt visste från bibeln att det skulle bli en avgörande strid vid den ”plats som på hebreiska kallas Har-Magedon”. (Uppenbarelseboken 16:16) Han förlade denna händelse till en tidpunkt som låg ganska långt före den verkliga, för han dog den 6 januari 1919, mindre än två månader efter första världskrigets slut. Denna konflikt utmynnade inte i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon.
2. Vad är det som vid det tillfälle då detta krig framför alla andra krig inträffar avgör huruvida vi skall få överleva eller inte?
2 Men vi har under det gångna året sett tecken som alla tyder på att vi närmar oss detta krig framför alla andra krig. Det förhållande till den allsmäktige Guden som vi står i kommer till stor del att avgöra huruvida vi skall få överleva detta krig, denna strid, eller inte.
3, 4. Vad behöver de kristna ha, med tanke på den ståndpunkt de kommer att inta i detta krig, för att vara i stånd att uppföra sig som män?
3 Det är verkligen osynliga ”uttalanden inspirerade av demoner” som lockar världens styresmän att församla sig mot Jehova Gud, den Allsmäktige, till kriget vid Har-Magedon. — Uppenbarelseboken 16:14—16.
4 Det hebreiska namnet Har-Magedon betyder ”berget där trupper församlas”. Detta innebär krig! ”Trupperna” tillhör ”kungarna på hela den bebodda jorden”, de politiska styresmännen i kristenheten inräknade. Jehovas överlämnade, döpta vittnen är inte med bland dessa trupper. De kommer inte att behöva strida med köttsliga vapen, utan kommer enbart att stå som åskådare till striden. Eftersom Jehovas lojala vittnen kommer att utgöra det främsta synliga anfallsmålet till följd av att de orubbligt håller fast vid Jehovas rike under Kristus, kommer det att krävas Kristuslikt mod från deras sida att uppföra sig som män. — 1 Korintierna 16:13; jämför 2 Krönikeboken 20:17.
5, 6. Vilken profet, som under sin livstid fick uppleva Jerusalems förstöring, kände sig den överlevande kvarlevan av Guds folk lik vid slutet av första världskriget, då den tänkte på vilket efterkrigsarbete som låg framför den?
5 När första världskriget slutade år 1918, var omständigheterna kring kvarlevan av de andliga israeliterna och det verk som låg framför dem lika de omständigheter som rådde kring en ung man som levde i det oroliga Mellersta Östern. Han var judisk präst och hette Jeremia, son till Hilkia. Staden Jerusalem, i vars tempel han tjänade som präst, var dömd till undergång under hans livstid. Lika lite kommer kristenheten, som menar sig vara den andliga motsvarigheten till och ersättaren för det forntida Israel i Guds ynnest, att undgå att drabbas av en tidig undergång, omedelbart innan ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” bryter ut vid Har-Magedon. Eftersom Jeremia överlevde Jerusalems förstöring under 600-talet före den vanliga tideräkningen, kunde han under inspiration skriva boken Klagovisorna och begråta dess ruiner.
6 När den unge Jeremia fick veta vilket profetiskt verk han skulle utföra, sade han: ”Ack, suveräne Herre Jehova! Se, jag förstår verkligen inte att tala, ty jag är bara en gosse.” Men Jeremia fick höra: ”Säg inte: ’Jag är bara en gosse.’ Utan till alla dem till vilka jag skall sända dig skall du gå; och allt det som jag skall befalla dig skall du tala. Var inte rädd på grund av deras ansikten, ty ’jag är med dig för att rädda dig’, är Jehovas uttalande.” — Jeremia 1:4—8, NW.
7. a) För hur många skulle Jeremia tjäna som profet, och för hur många behöver ”en profet” tjäna i vår tid? b) Kommer hans tjänst i denna utvidgade betydelse att röna framgång med avseende på nationerna, eller för vilkas skull visas ännu omtänksamhet och hänsyn?
7 Jeremia skulle handla som en fullvuxen man, för det som hans Gud inspirerade honom att skriva var av betydelse för hela mänskligheten, även för dem som lever i vår tid. En ”profet för nationerna” är vad Jehova gjorde honom till. (Jeremia 1:5, NW) Nu om någonsin råder det behov av en ”profet för nationerna”, eftersom patriotiska, självrådiga nationer obevekligen håller på att samlas till en fullständigt avgörande uppgörelse vid Har-Magedon. Detta gudagivna budskap, som den nutida ”profeten för nationerna” framför, kommer inte att på ett framgångsrikt sätt vända dem bort från den kurs som leder till en säker undergång för dem, men budskapet gäller inte enbart nationer, utan också enskilda individer. Dessa, som inte är begränsade till antalet, kommer inte när de blir varnade att vilja gå under tillsammans med nationerna som de är bosatta i. De kommer inte, så långt det beror på dem, att vilja befinnas strida mot den allsmäktige Guden bara för att få ha kvar mänskligt självstyre. Det är för dessa människor med en rätt hjärteinställning som Jehova i sin omtänksamhet har upprest sin ”profet för nationerna”. Jehova har gjort detta under ”ändens tid”, sedan första världskriget slutade den 11 november 1918. — Daniel 12:4.
8. Vilka eller vad identifieras som den ”profet” som Jehova har upprest och vars verk måste fullbordas före Har-Magedon?
8 Den ”profet” som Jehova har upprest är en klass, inte en enskild individ som i Jeremias fall, och denne ”profet” tjänar sådana människor som av hela sitt hjärta söker Guds styre i stället för mänskligt styre. Medlemmarna av denna klass är i likhet med profeten och prästen Jeremia helt och fullt överlämnade åt Jehova Gud genom Kristus och har genom pånyttfödelse av Jehovas heliga ande blivit en del av ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. (1 Petrus 2:9) Nu i denna sena tid finns det bara en kvarleva av denna ”profet”-klass kvar på jorden. ”Kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon kan inte börja förrän denne sammansatte ”profet” avslutat sitt verk.
9. a) Vilket världsväldes seger över huvudstaden för Jehovas forntida folk var Jeremia vittne till? b) Vilken forntida stad var en förebild till kristenheten? c) Vad har kristenheten blivit en del av? d) Vad kommer att hända kristenheten när det stora Babylon tillintetgörs, och varför det?
9 En sak är nu säker: om ”profet”-klassen, Jeremiaklassen, har Har-Magedon framför sig, har den också det stora Babylons fall framför sig. Det är sant att den forntida Jeremia inte fick bevittna det forntida Babylons fall, men han profeterade i stor skala om undergången för detta det tredje världsväldet enligt bibelns historia. Detta världsvälde hade sina rötter i det ursprungliga Babel, eller Babylon, som upprättades av Nimrod, ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”, och besmittade den forntida världen av människor med sin falska religion. (1 Moseboken 10:8—12, NW) Jeremia bevittnade det forntida Babylons seger över Jerusalem år 607 f.v.t. Han blev alltså vittne till hur den forntida huvudstaden för falsk religion besegrade den huvudstad som Jehova hade sitt tempel i men som fördärvat den rena religion som Han hade anförtrott åt den. Av denna anledning förebildar det forntida Jerusalem kristenheten i vår tid. Kristenheten har i strid mot sitt påstående att vara den sanna kristendomen fallit offer för babylonisk religion och har i själva verket blivit en framträdande del av det nutida stora Babylon, den falska religionens världsvälde. När det stora Babylon tillintetgörs av de politiska elementen i denna världen, vilka känner avsky för det, alldeles som det förutsagts i Uppenbarelseboken, kapitel 17 och 18, kommer kristenheten att gå under tillsammans med det.
10. Vad utgjorde det förhållandet att Jeremia överlevde Jerusalems fall en förebild till, och vilka ansträngningar som nationerna gör strax efter det motbildliga Jerusalems fall kommer att misslyckas?
10 Jeremia överlevde Jerusalems och dess områdes fall år 607 f.v.t., och detta bekräftade att han var Jehovas sanna språkrör. I enlighet med denna profetiska bild kommer vår tids Jeremiaklass att överleva kristenhetens stundande, våldsamma fall. När detta har hänt kommer de icke-religiösa elementen i denna tingens ordning att i ilska försöka utplåna Jeremiaklassen, men deras ansträngningar kommer att krossas — vid Har-Magedon. — Uppenbarelseboken 16:16; 19:19—21.
11. Vilka förebildades genom den icke-jude som hjälpte Jeremia i hans nödsituation, då han befann sig i Jerusalem, och vilka utgör dessa en motsvarighet till i Jesu liknelse i Matteus 25:31—46?
11 En icke-jude som överlevde Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. var Ebed-Melek från Etiopien. Berättelsen om honom finns i Jeremia, kapitel 38 och 39. Han hjälpte Jeremia som var i trängande behov av bistånd och hade av denna anledning orsak att frukta de inflytelserika judar som sökte döda Jeremia för att på så sätt få tyst på honom. Men genom en särskild profetia som profeten, vars liv Ebed-Melek så modigt och oförskräckt räddat, fick uttala försäkrade Jehova Ebed-Melek att han skulle få vinna sitt liv som ett byte och på så sätt överleva den kommande förstöringen av Juda land och dess huvudstad Jerusalem. I dessa avseenden förebildade Ebed-Melek från Etiopien de symboliska får som omtalas i Jesu liknelse om fåren och getterna, en liknelse som finns nedskriven i Matteus 25:31—46. På grund av att dessa symboliska får hjälper kvarlevan av Jesu Kristi andliga ”bröder” och gör direkt gott mot dem under denna ”ändens tid”, kommer de inte att bli avskurna tillsammans med ”get”-klassen vid Har-Magedon. De kommer att under Jehovas beskydd genom den regerande konungen, Jesus Kristus, gå in i den nya tingens ordning utan att behöva dö bort från jorden, med möjlighet att för evigt leva i det jordiska paradis som ställs i utsikt for dem.
Vad de människor som tillhör Gud nu behöver
12. Med vilken profetia som Jesus Kristus uttalade om ”ändens tid” stämmer våra dagars skräckinjagande tider?
12 De tider i vilka vi lever för närvarande blir alltmer skräckinjagande. Detta sker i exakt uppfyllelse av det som Jesus Kristus sade skulle vara tecknet på att vi lever i ”ändens tid”, den tid då den nutida motbilden till Jerusalems förstöring år 70 v.t. kommer att äga rum. (Lukas 21:5—7) Jesus fortsatte sin förutsägelse som är mer till nytta för oss i vår tid än för apostlarna och lärjungarna under det första århundradet: ”Det skall också vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, medan människor [grekiska: anʹthropoi] blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas krafter skall skakas. Och då skall de se Människosonen komma i en sky med makt och stor härlighet.” — Lukas 21:25—27.
13. Hur visade Jesus att det skulle vara skillnad mellan den inställning människor i världen har och den hans upplysta lärjungar skulle ha i hjärta och sinne?
13 Jesus gjorde här åtskillnad mellan ”människor” (anʹthropoi) som tillhör den här världen eller denna tingens ordning och hans upplysta lärjungar, för vars skull han i synnerhet gav denna utförliga profetia. Hans informerade, upplysta efterföljare skulle inte gripas av ”ängslan bland nationer”, och deras hjärtan skulle inte heller bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. De skulle inte så att säga hänga med huvudet och känna sig modfällda, känna hopplöshet. Vilken inställning skulle de då ha, hur skulle de reagera i sitt sinne och hjärta? Jo, som Jesus sedan sade: ”Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Lukas 21:28.
14. Åsyftar den annalkande ”befrielsen” kvarlevans förhärligande i himmelen, och vilka på jorden skall få uppleva de underbara framtidsutsikter som följer på ”befrielsen”?
14 Således utgör de allt fler och allt större svårigheter, som kommer att kulminera i kriget vid Har-Magedon och som drabbar människor som tillhör den här världen, bevis på att undergången eller tillintetgörelsen är nära. (Filipperna 1:28) Detta kräver att sanna kristna i vår tid är människor som har en stark tro på den allsmäktige Guden och hans löften åt de trogna. Den ”befrielse” som nu är nära för dem som har en sådan tro innebär inte i första hand att kvarlevan av de av anden pånyttfödda lärjungarna till Kristus blir belönade med himmelsk härlighet och tas bort från vedermödans jordiska scen, även om de till sist kommer att få denna belöning. ”Befrielsen” innebär i stället att det blir slut på krigen, hungersnöden, farsoterna, jordbävningarna och den fanatiska förföljelsen av de sanna efterföljarna till den regerande konungen, Jesus Kristus, och detta kommer att ske därigenom att alla fiender till Jehovas rike under Kristus kommer att tillintetgöras i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid vad som kallas Har-Magedon. Vilken underbar framtid som då kommer att ligga framför kvarlevan av himmelrikets arvingar och dess lojala följeslagare som förebildades av Ebed-Melek, den man som så modigt hjälpte profeten Jeremia!
15. Vad behöver de som uppför sig som män göra enligt bibeln för att bli rustade för sitt verk?
15 För att dessa nu skall uppföra sig som män eller skicka sig som män, måste de uppnå kristen mogenhet och rustas för verket att avge det slutliga världsomfattande vittnesbördet om det messianska riket. (1 Korintierna 16:13, Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, 1917 års svenska översättning; Matteus 24:14) Vi har av denna anledning fått bibeln som innehåller de heliga Skrifterna, som aposteln Paulus också skrev till den unge mannen Timoteus: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” (2 Timoteus 3:16, 17) Enligt Bo Giertz’ översättning lyder vers 17: ”Så att den människa som hör Gud till kan bli duglig för sina uppgifter, väl rustad till varje gott verk.” The Jerusalem Bible lyder: ”Detta är hur den människa som vigt sitt liv åt Gud blir fullt rustad och färdig för allt gott verk.” Detta visar att ”gudsmänniskan” regelbundet behöver studera de inspirerade Skrifterna och leva i överensstämmelse med dem genom att fullgöra det verk som hon genom ett sådant studium blivit rustad till att utföra effektivt.
16. Varför är det nu, mer än på Noas tid före floden, tillrådligt att fly från de begär som hör ungdomarna till, dem som håller på att växa upp till ”män”?
16 Vi lever i den allvarligaste tiden som någonsin varit i hela mänsklighetens historia! Vi står inför den tid då en hel värld skall försvinna, en värld som är av långt större dimensioner än den som existerade på Noas tid. Vi är följaktligen engagerade i ett verk som är av större vikt och betydelse för mänskligheten än något annat verk varit. Nu är det helt visst inte tid för något överlämnat, döpt vittne för Jehova Gud att tillgodose sensuella, avledande begär som hör ungdomen till. Paulus skrev till den unge Timoteus: ”Fly då från de begär som hör ungdomen till.” ”Men du, o gudsmänniska [det grekiska ordet anʹthropos står för ”människa”], fly från dessa ting.” (2 Timoteus 2:22; 1 Timoteus 6:11) Denna uppmaning gäller i ännu högre grad i vår tid än då den inspirerade aposteln Johannes skrev följande: ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — 1 Johannes 2:17.
17. Vilka tidigare gudsmänniskor skall vi inte förringa, men vem skall vi se på som ett fullkomligt exempel på en sådan?
17 I denna tid, då det krävs att vi visar kristen manlighet, behöver vi se på det fullkomliga exempel som landshövdingen Pontius Pilatus pekade på då han inför den våldsamma judiska folkskaran sade: ”Se! Människan!” ”Se! Er kung!” (Johannes 19:5, 14) Långt före Kristi tid fanns det gudsmänniskor, sådana som ”gudsmannen Mose”, Elia och hans följeslagare Elisa och flera andra. (5 Moseboken 33:1; 1 Kungaboken 17:18, 24; 20:28; 2 Kungaboken 1:9—12; 4:7, 9, 16) Men vi bör, även om vi inte ignorerar eller förringar dessa förkristna gudsmänniskor, se på den som förblir den mest framträdande av alla gudsmänniskor som någonsin levt på jorden, Jesus Kristus, som nu regerar som konung i himlarna sedan slutet av hedningarnas tider år 1914. (Hebréerna 11:1—12:3; Lukas 21:24) Om vi skickar oss som män i likhet med honom, kan vi oförskräckta möta tillintetgörelsen av denna dömda tingens ordning vid Har-Magedon.
18. Hur kan vi fullgöra vårt mycket stora ansvar att ta del i att hävda och rättfärdiga Jehova Guds suveränitet?
18 Vi håller nu på att göra oss ett outplånligt, oförstörbart vitsord i denna tid av dom, då den gamla världsordningen skall gå under. Kommer detta vitsord att bli till vår förmån och till ära för oss, eller kommer det tråkigt nog att medföra att vi för alltid blir dömda till undergång tillsammans med världen? Genom att efterlikna vårt fullkomliga exempel, Jesus Kristus, och uppföra oss som män kommer vi att bevisa att ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, inte är vår andlige styresman. (2 Korintierna 4:4) Vi kommer tvärtom att upprätthålla Jehova Guds universella suveränitet och således ta del i att hävda och rättfärdiga den inför all levande skapelse. Vårt ansvar i denna fråga är verkligen mycket stort, och våra möjligheter är härliga!
19. I vilket avseende, förutom att vi skall vara vakna och fasta i vår tro, behöver vi växa som ”män”, och vem utgör källan till detta?
19 Det gäller fortfarande för oss att hålla oss vakna för vårt privilegium och våra möjligheter och ”stå fasta i tron”. Må Jehova bevara oss från att försvagas som människor som tillhör Gud, är överlämnade åt Gud! För att uppnå detta värdiga mål måste vi lyda aposteln Paulus’ nu så lägliga uppmaning: ”Bli starka.” (1 Korintierna 16:13) Genom att vi ståndaktigt förlitar oss på och ber till Honom genom vår konung, Jesus Kristus, kan och vill vi göra detta. I Jesaja 40:29 (NW) sägs det: ”Han ger kraft åt den trötte; och för den som är utan dynamisk energi låter han all makt överflöda.” Må vi, efter det att vi bevittnat Guds seger vid Har-Magedon, få privilegiet att instämma i Mose ord som han uttalade efter det att Faraos militära styrkor gått under i Röda havet: ”Jehova är en oförfärad stridsman [det hebreiska ordet isch står för ordet ”man”]. ... Min styrka och min makt är Jah, ty han tjänar mig till frälsning.” — 2 Moseboken 15:3, 2, NW.
Kan du besvara följande frågor?
□ Vad kommer att avgöra om vi skall få överleva kriget vid Har-Magedon eller inte?
□ Vilka omständigheter som Jehovas smorda tjänare upplever i vår tid liknar dem som hans forntida tjänare Jeremia fick uppleva?
□ I vilka avseenden förebildade den tjänst som Ebed-Melek utförde den verksamhet som ”fåren” i Kristi liknelse i Matteus 25:31—46 utför?
□ Hur skiljer sig Kristi efterföljares inställning från den inställning som människor i nationerna har enligt Kristi profetia i Lukas, kapitel 21?
□ Vilken ”befrielse” talas det om i Lukas 21:28?
□ Vad kommer det förträffliga resultatet att bli av att vi efterliknar den som presenterades som ”Människan!”?
[Bild på sidan 25]
Vilka människors verksamhet förebildades genom att Ebed-Melek hjälpte Guds profet Jeremia?