Nutida bibelbål får inte avsedd verkan

”Han [skar] av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen var förtärd av elden i kolpannan.” — Jer. 36:23.

1. Varför är det inte något nytt att man bränner biblar, hela bibeln eller delar av den?

ATT man bränner biblar, hela bibeln eller delar av den, är inte något nytt. Första gången man känner till att något sådant hände var för mer än 2.600 år sedan. Det var på den tiden, då den tredje kungen, från slutet räknat, härskade över den nation, som ursprungligen hade fått bibeln given åt sig.

2. Beskriv upptakten till att Jeremias nedskrivna profetia blev lågornas rov.

² Det var vinter i Jerusalem, och där satt kung Jojakim i närheten av en kolpanna, som var påtänd för att värma upp tronsalen. Hur en mycket viktig del av bibeln kom att bli rov för lågorna i den här kolpannan underrättar den faktiska skildringen oss klart och tydligt om. Ur den hämtar vi följande citat:

”I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från HERREN; han sade: Tag dig en bokrulle och teckna däri upp allt vad jag har talat till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk [eller: nationer] från den dag, då jag först talade till dig i Josias tid, ända till denna dag. Kanhända skall Juda hus, när de höra all den olycka, som jag har i sinnet att göra dem, vända om, var och en från sin onda väg, och så skall jag förlåta dem deras missgärning och synd.” (Jer. 36:1—3)

Om vi läser de 35 föregående kapitlen i Jeremias bok, kan vi förstå hur illa omtyckt hans skrivna budskap med all säkerhet skulle bli.

3. Varför var det inte Jeremias avsikt att göra sig misshaglig, och hur lång tid återstod då ännu för folket att göra något åt sin situation?

³ I denna tid visar det sig att det budskap som svarar mot vad Jeremia blev befalld att skriva ner i ”bokrullen” är lika illa omtyckt. Avsikten med budskapet är emellertid inte att bara irritera folk, att ”hacka” på dem, att plåga dem med olycksprofetior. De kristna, som i våra dagar är en motsvarighet till profeten Jeremia, är inte ute efter att helt enkelt göra sig själva misshagliga. Nej, visst inte, utan de utför en tjänst i allmänhetens intresse genom att varsko alla människor om den annalkande internationella katastrofen. Detta skulle kunna väcka ånger hos en del människor och få dem att ändra sig, medan Jehova fortfarande är välvilligt stämd. Tack vare detta skulle de då kunna bli skonade under den världsomfattande olycka som stundar. I Jeremias dagar, då för länge sedan, återstod det bara 18 år för nationen, Juda rike, till dess babylonierna kom och förstörde den heliga staden Jerusalem. Hur lång tid kan det i våra dagar, sedan den nutida Jeremiaklassen varit verksam i 60 år, ännu återstå för Jerusalems motsvarighet, kristenheten, innan dess olycksbringande förödelse inleder den ”stora vedermödan”, som skall drabba hela världen? — Matt. 24:21, 22.

DOMSBUDSKAPET FRAMBÄRS OFFENTLIGT

4. När Jeremia var färdig med sammanställandet av sina profetior från början och framåt i tiden, hur fick man då i Jerusalem del av budskapet, och varför?

⁴ Lydigt dikterade Jeremia budskapet för sin sekreterare Baruk, Nerias son. Den skrivelse som på så sätt kom till innehöll alla de ord som Jehova hade talat till Jeremia från och med kung Josias 13:e regeringsår, det år då Jehova uppreste den unge blivande prästen Jeremia till att vara profet. När skrivelsen var färdig, ansåg Jeremia att han inte kunde gå till Jerusalem, som låg på bara omkring fem kilometers avstånd från hans levitiska hemstad Anatot, för att läsa upp skrivelsen i templets förgårdar. Därför sände han i väg sin sekreterare Baruk dit för att göra detta, och han sade ytterligare: ”Kanhända skola de då bönfalla inför HERREN och vända om, var och en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och förtörnelse, som HERREN har uttalat över detta folk.” — Jer. 36:4—7.

5. Vilken tid kunde anses lämpligt att läsa upp skrivelsen med Jeremias profetior i Jerusalems tempel?

⁵ Hur skulle vem det vara må av oss ha tyckt om att högt och ljudligt läsa upp en sådan skrivelse på en offentlig plats med livlig gångtrafik? Det måste ha krävt mod från Baruks sida. Men i sin Guds kraft gjorde han det! Vi bör emellertid tänka på att det tog tid för Baruk att teckna upp allt som Jeremia dikterade för honom. (Jer. 36:17, 18) Eftersom skrivelsen innehöll Jehovas bistra budskap som gällde alla nationerna, Israel och Juda inbegripna, skulle en offentlig tilldragelse utgöra en lämplig tidpunkt att läsa upp en sådan skrivelse. Hur vore det med en nationell fastedag? Då skulle de fastande komma i stora skaror till Jerusalems tempel. Ett sådant tillfälle måste man avvakta!

6. Hur blev det, under det år då Jeremia fick sin skrivelse nedtecknad, uppenbart vem det var som skulle bli brukad till att verkställa Jeremias profetia om att Jerusalem skulle bli omstörtat?

⁶ Baruk läste således inte upp den färdigställda skrivelsen offentligt i kung Jojakims fjärde regeringsår, det år under vilket kung Nebukadnessar i Babylon besegrade den egyptiske kungens, Farao Nekos, militära styrkor och gjorde sig till världens nye dominerande härskare. Denne Nebukadnessar var den hedniske härskare, som enligt vad Jeremia förutsade skulle omstörta Juda och Jerusalem, vilket skulle följas av att landet fick ligga öde i 70 år, utan vare sig människor eller husdjur. — Jer. 36:6; 25:1—11.

7. I vilket år och vid vilket tillfälle läste Baruk upp vad som stod i Jeremias skriftrulle i Jerusalems tempel?

⁷ Så kommer då det femte regeringsåret för kung Jojakim i Juda. Det sammanfaller med Nebukadnessars andra år såsom världshärskare. Skildringen i Jeremia 36:9, 10 bekräftar detta. Den lyder:

”I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsår [624—623 f.v.t.], i nionde månaden [Kislev, dvs. november—december], utlystes ... en fasta inför HERREN, vilken hölls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som från Juda städer hade kommit till Jerusalem. Då läste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han läste upp dem i HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons [Gemarjas, skrivaren Safans sons, Myrberg; NW], kammare på den övre förgården, vid ingången till nya porten på HERRENS hus, inför allt folket.”

8. Vid vilken tid på året grep sig Baruk an med att fullgöra den befallning Jeremia gett honom?

⁸ Juda kungars regeringsår räknades från vårmånaden Abib, också kallad Nisan. Nionde månaden i judarnas månår, den som kom att kallas Kislev, inföll på vintern. Den omfattade en del av vad vi kallar december (en latinsk benämning, som betyder 10:e månaden). På mackabéernas tid började man fira Jerusalems tempels ”invigningsfest” den 25 Kislev, och om den dagen hette det att det var ”vinter”. (Joh. 10:22) Trots det vintriga vädret i månaden Kislev gjorde sig Baruk, Jeremias sekreterare, beredd att fullgöra den befallning han fått från Jeremia.

9. Hur påverkades Juda furstar av skrivelsen som lästes upp för dem, och vad uppmanade de Baruk att han, tillsammans med Jeremia, skulle göra?

⁹ Jeremias ord, som Baruk läste upp för folket i templet, var av stor betydelse för hela nationen. Därför kallade Juda furstar på Baruk för att han skulle läsa det profetiska budskapet för dem. (Jer. 36:11—15) Om vi påminner oss vad de föregående kapitlen i Jeremias profetia hade att säga om Juda domfällda rike, kan vi förstå varför furstarna greps av fruktan då de hörde vad Baruk läste för dem. På grund av sitt intresse för nationen ansåg de att de borde underrätta kung Jojakim. De tog ifrån Baruk den bok han hade skrivit, men eftersom de var välvilligt stämda mot bokens författare och hans skrivare, Baruk, uppmanade de honom att gå och gömma sig tillsammans med Jeremia. Detta utföll väl. — Jer. 36:16—20.

DET FÖRSTA OMVITTNADE ”BIBELBÅLET”

10. Vad gjorde kung Jojakim, då Jehudi läste boken för honom, och vilka blev följdverkningarna?

¹⁰ Furstarna gick nu in i kung Jojakims vinterhus för att underrätta kungen. Han ville få tag i skriftrullen med Jeremias profetia. Därför sände han en ämbetsman vid hovet vid namn Jehudi att hämta boken i templet, där man hade lämnat den. Vad hände nu, då Jehudi grep sig an med att veckla upp rullen och läsa högt spalt efter spalt? ”Så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, skar han [dvs. kung Jojakim] av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen var förtärd av elden i kolpannan. Och varken konungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder, när de hörde allt detta som upplästes.” — Jer. 36:21—24.

11. Hur skilde sig Jojakims handlingssätt från vad hans far, Josia, gjorde sedan man föreläst ur 5 Moseboken för honom, och hade Jojakim lytt befallningen i 5 Moseboken 17:18—20?

¹¹ Vilken vanvördnad för Guds inspirerade skrivna ord! Hur annorlunda var inte kung Jojakims handlingssätt i jämförelse med hans fars, Josias, sätt att reagera! När den rulle, som innehöll 5 Moseboken och som hade skrivits av profeten Mose, påträffades i samband med att man röjde upp i det orenade templet, lät Josia en av prästerskapet, som Jeremia tillhörde, föreläsa ur den för honom. Josia tog till hjärtat det som han fick höra och rev sönder sina kläder. Därpå ledde han själv sitt folk till att ingå ett särskilt förbund med Jehova om att de skulle lyda honom och ägna sig åt den rena tillbedjan av honom. (2 Krön. 34:14—33) Dessutom var det just den lagboken som innehöll en befallning om att varje framtida kung i Israel skulle ta en noggrann avskrift av lagen i en bok, regelbundet skulle läsa i den och skulle hålla lagens ord. (5 Mos. 17:18—20) Vilka antydningar finns det om att kung Jojakim handlade så gudaktigt? Inga alls! Han var ett dåligt föredöme!

12. Vilka två exempel återges här för att vi skall få svar på frågan om det i våra dagar finns människor som påminner oss om kung Jojakim?

¹² Finns det nutida motsvarigheter till Jojakim? Ja, när det gäller att bränna biblar. Ja, inom själva kristenheten! Vi kan påminna om att en romersk-katolsk präst år 1961, borta i Ejutla i staten Oaxaca i Mexico, uppeggade en pöbelhop att tränga in i ett hem, där det regelbundet hölls bildande möten, varefter man plundrade det på alla biblar man kunde komma över och gjorde ett bål av dem på torget. Ortstidningen meddelade att man gjorde detta i den tanken att det var en ”autodafé”, en ”troshandling”. Vidare gjordes i februari 1962 ett tillkännagivande i Portugal om att det var förbjudet att sända Jehovas vittnens publikationer med posten. Fastän den portugisiska regeringen inte hade utfärdat någon offentlig kungörelse om förbud mot Jehovas vittnen, lade man beslag på en stor mängd av deras religiösa publikationer och brände dem.

13, 14. a) Vad hände i det här avseendet för två år sedan borta i Argentina? b) Vilken fråga väcker det här ingripandet, och vilket är det verkliga skälet till att religiösa ledare försöker avstänga Jehovas vittnen från kristen verksamhet?

¹³ För bara två år sedan ledde förbudet mot Jehovas vittnen i Argentina till att man vid deras högkvarter i Buenos Aires beslagtog stora mängder av deras publikationer, däribland 250 exemplar av Nya Världens översättning av bibeln på spanska. Alla dessa tryckalster såldes till papperstillverkare, maldes sönder och kokades till pappersmassa för att bli cellulosa. Dessutom blev de personer som kunde identifieras såsom Jehovas vittnen fråntagna sina biblar, när de passerade gränsen mellan Uruguay och Argentina, och biblarna brändes. Vi skulle kunna anföra en rad andra exempel på hur man tagit sig för att bränna biblar; men allt detta väcker en fråga.

¹⁴ Vad är det som gör att bibeln förefaller vara ett farligt redskap i Jehovas vittnens händer, så att den, till och med i länder som kallas kristna, skulle bli beslagtagen på ett så obefogat sätt och förstörd? Beror det på att nationalistiskt sinnade människor betraktar Jehovas vittnen på samma sätt som kung Jojakim betraktade Jeremia och Baruk — såsom omstörtande politiska säkerhetsrisker för staten, hinder för nationens försvarsåtgärder? Detta är vad kristenhetens religiösa ledare skulle vilja att statens politiska och andra element skall tro! Men det verkliga skälet till att statstjänstemän och religiösa ledare vill få bort Jehovas vittnen från deras kristna verksamhet är detta: De tjänar samme Gud som Jeremia och Baruk tjänade, och ur de hebreiska skrifterna hämtar de fram Guds budskap som liknar det som profeten Jeremia bar fram. I likhet med Jeremia lyder de sedan Jehovas befallning, sådan den är framställd i dessa inspirerade skrifter, och förkunnar Jehovas budskap mot den nuvarande onda tingens ordning, som inbegriper kristenheten och alla de världsliga element med vilka den står i förtrolig gemenskap för att få deras aktiva stöd. Därför: Ned med Jehovas vittnen, som avslöjar kristenheten!

15, 16. a) Vilka exempel från 600-talet f.v.t. kan vi hänvisa till som svar på frågan om alla tjänstemän i underordnade ställningar tar del i förföljelsen av Jehovas vittnen? b) Vad gjorde Jehova för sina tjänare?

¹⁵ Det har funnits och det finns fortfarande statstjänstemän i underordnade ställningar, som inte följer sina överordnade i denna otäcka förföljelse av Jehovas vittnen. De protesterar på grund av sitt sinne för rättvisa och av respekt för den Gud som dessa hemsökta kristna är vittnen för — men allt förgäves! Det här påminner om den framträdande händelsen på 600-talet f.v.t. ”Och fastän Elnatan, Delaja och Gemarja bådo konungen, att han icke skulle bränna upp rullen, lyssnade han icke till dem. I stället bjöd konungen Jerameel, konungasonen [Hammelechs (dvs. konungens) son, Melin; 1703 års sv. övers.], och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN gömde dem undan.” — Jer. 36:25, 26.

¹⁶ Kung Jojakim sände inte sin kunglige arvtagare Jojakin, utan sin ”son” (Melin), ”konungasonen”, Jerameel jämte två andra ämbetsmän för att ta fast Jeremia och hans sekreterare. Kungens avsikt var uppenbart ond. Men Jehova lät det inte uppdagas var de hade gömt sig, antingen det var i Jerusalem eller i det närbelägna Anatot eller på annat håll. I själva början av sin profetgärning hade Jeremia fått denna försäkran av Jehova: ”Så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag är med dig, säger HERREN, och jag vill hjälpa dig.” — Jer. 1:19.

17, 18. a) Hur skulle det gå med Jojakims mål att bränna bibeln, enligt den tidigare profetian i Jesaja 40:8? b) Vad blev Jeremia befalld att teckna upp i en annan rulle angående Jojakim?

¹⁷ Omkring hundra år före Jeremias tid skrev profeten Jesaja: ”Vår Guds ord förbliver evinnerligen.” (Jes. 40:8; 1 Petr. 1:25) Att kung Jojakim brände Jeremias handskrivna bokrulle skulle följaktligen inte få avsedd verkan, för Gud såg till det. Hans uppsåt var att vi i denna tid skulle ha tillgång till Jeremias fullständiga profetia, mer än två tusen fem hundra år senare. Hur skulle detta visa sig vara möjligt? Jeremia talar om det för oss medan han och Baruk hålls gömda av Jehova.

¹⁸ ”Men sedan konungen hade bränt upp rullen med det som Baruk efter Jeremias diktamen hade skrivit däri, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade: Tag dig nu åter en annan rulle och teckna däri upp allt vad som förut stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda konung, brände upp. Men angående Jojakim, Juda konung, skall du säga: Så säger HERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: ’Huru kunde du skriva däri, att konungen i Babel förvisso skall komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur däri?’ Därför säger HERREN så om Jojakim, Juda konung: Ingen ättling av honom skall sitta på Davids tron; och hans egen döda kropp skall komma att ligga utkastad, prisgiven åt hettan om dagen och åt kölden om natten. Och jag skall hemsöka honom och hans avkomlingar och hans tjänare för deras missgärnings skull, och över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män skall jag låta all den olycka komma, som jag har förkunnat över dem, fastän de icke hava velat höra.” — Jer. 36:27—31.

19. Vilket slags verksamhet innebar lydnad för Guds befallning för Jeremia och Baruk, och hur mycket omfattade den skriftrulle som skulle ersätta den förra?

¹⁹ Lydnad för Guds befallning innebar underjordisk verksamhet för profeten och hans sekreterare, men lydde Jeremia nu? ”Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt skrivaren Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne däri upp allt vad som hade stått i den bok som Jojakim, Juda konung, hade bränt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat av samma slag.” — Jer. 36:32.

20. Hur blev Jojakim begravd efter sin död, och fick hans son Jojakin några söner som uppsteg på Jerusalems tron?

²⁰ Förhållandena utvecklades så att Jojakim fick en vanärande död och inte blev begravd i kungagravarna i Jerusalem, lika lite som en åsna skulle blivit det. (Jer. 22:18, 19) Hans son Jojakin (också kallad Konja och Jekonja) regerade bara tre månader och 10 dagar i Jerusalem, varefter han gav sig åt babylonierna och blev bortförd till Babylon, och därifrån vände han aldrig åter. (Jer. 22:24—30; 37:1) Fram till det återuppbyggda Jerusalems förstöring, som romarna åstadkom år 70 v.t., uppsteg ingen ättling av Jojakin, Jojakims, Juda konungs, son, på den kungliga tronen i Jerusalem. Jeremias profetiska ord, som blivit skrivna i hans gömställe ”under jorden”, slog inte fel utan besannades!

21. Vad har Jehovas vittnen i våra dagar gjort, då de måst gå under jorden, och hur verkningsfulla har nutida bibelbål visat sig vara?

²¹ I våra dagar har Jehovas vittnen drivits under jorden i många länder. När biblar som de äger och använder blir beslagtagna och brända, vad gör de då? De trycker helt enkelt fler biblar själva eller skaffar sig översättningar av andra biblar och använder dem. Också ”under jorden”, om det visar sig nödvändigt, fortsätter de att kungöra domsbudskapet mot en värld som trotsar Gud, ett budskap likt det som Jeremia förkunnade. Bemödandena att anställa bibelbål, i avsikt att tysta Jehovas vittnen i denna tid, har inte fått avsedd verkan. Sådana åtgärder har inte skrämt dem att avhålla sig från att sprida bibliska publikationer, och inte kommer de heller att förhindra att Jehovas ord besannas med full kraft i de glödheta tider som stundar! Motståndarna visar sig bara värda evig förintelse då!

[Bild på sidan 17]

Jojakim låter Guds ord bli lågornas rov — ett exempel som man följt i våra dagar