Styrkta och befästa till att tala Jehovas ord
”Så säger HERREN [Jehova]: ... Tala alla de ord, som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån.” — Jer. 26:2.
1. Vad slags profet var Jeremia, och hur styrkte och befäste Jehova honom?
JEREMIA var trogen som profet. På grund av att han var nitisk i att förkunna Jehovas ”ord” kallade hela nationen ned ont över honom, förbannade honom. Men när han ropade till Jehova för att få befrielse, lugnade hans Gud honom och sade: ”Och jag har gjort dig till en befäst kopparmur för detta folk; och de kommer helt visst att strida emot dig, men de kommer inte att bli dig övermäktiga. Ty jag är med dig för att frälsa dig och befria dig.” Detta ”Jehovas uttalande” gav honom styrka att hålla ut. — Jer. 15:10, 15, 20, NW.
2. Vilka önskvärda egenskaper visade Jeremia? (Hebr. 13:6)
2 Jeremia var lydig i fråga om att förkunna ”alla de ord” som fanns i det kraftfulla domsbudskap som Jehova gav honom att tala. Han tog ”intet därifrån”, inte ett enda ord. (Jer. 26:2) Han skrädde inte orden, när han avslöjade ondskan hos den judiska nationen, dess styresmän och dess folk. Detta krävde mod från Jeremias sida, och det krävde också oförbehållsam tro på Jehovas förmåga att uppehålla sin profet.
3. Vilka tjänar som en nutida ”Jeremia”, och vilket förbund har de förts in i?
3 På motsvarande sätt har Jehova i denna tid upprest den lilla kvarlevan av sina smorda vittnen till att tjäna som en Jeremiaklass, särskilt inom den skrymtaktiga kristenhetens domän. Också de måste tala ”alla de ord” som Jehova bjuder dem att tala. Dessa ord innehåller inte bara ett budskap om undergång för kristenheten och alla andra nationer, utan också ett budskap med uppmuntran och hopp för den sanna kristna församlingen. Dessa andliga israeliter har förts in i det ”nya förbund” som av profeten beskrivs i de glödande ordalagen i Jeremia 31:33, 34 (NW):
”’Ty detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna’, är Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta skall jag skriva den. Och jag skall bli deras Gud, och de själva skall bli mitt folk. Och de skall inte mer undervisa envar sin kamrat och envar sin broder och säga: ”Känn Jehova!” ty de skall alla känna mig, från den minste av dem ända till den störste av dem’, är Jehovas uttalande. ’Ty jag skall förlåta deras förseelse, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.’”
4. Vilket hopp ser Guds folk fram emot likt Abraham? (Hebr. 13:12—15)
4 För denna andliga ”Israels säd” bygger Jehova en himmelsk stad, en stad som inte kommer att bli uppryckt och inte heller förstörd och fördärvad till obestämd tid. (Jämför Hebréerna 9:13—15.) Denna framtidsutsikt påminner oss om hur Jehova styrkte den trogne Abraham genom att hålla fram för honom hoppet om ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebr. 11:10) Och nu lever vi på den dag då Kristi brud, ”den heliga staden, det nya Jerusalem”, närmar sig sin fullbordan i himmelen. Därifrån skall denna stad bildligt talat ”komma ner” för att ge människorna eviga välsignelser. — Upp. 21:2—5, 9.
5. a) Vilka ”ord” bör vi ivrigt tillkännage för andra? b) Vilket tvåfaldigt budskap måste Jeremiaklassen predika? (Jämför Jesaja 61:1, 2.)
5 Denna stad är det himmelska rike till vilket Jehova, genom Jesus Kristus, som en herde leder kvarlevan av sina får. För närvarande tjänar de äldste bland dem som trogna underherdar för hans församlade folk på jorden. (Jer. 23:3, 4) De är sändebud för det rike som tillhör den ”rättfärdige telningen”, den större David, Jesus Kristus, om vilken profetian säger:
”Han skall regera såsom konung och med vishet uträtta allt och grunda rätt och rättfärdighet på jorden. ... Och detta är det namn, varmed han skall kallas: Jehovah är vår rättfärdighet.” (Jer. 23:5, 6, Myrberg; jämför Jesaja 32:1, 2; 2 Korintierna 5:20.)
Hur ivriga bör vi inte vara att tillkännage för andra Jehovas ”ord” om detta rättfärdiga rike! Men Jehova ger också den nutida Jeremiaklassen i uppdrag att predika ett domsbudskap!
KRISTENHETEN DOMFÄLLD
6. Hur stämmer Jeremias ”ord” in på kristenhetens präster?
6 Kristenhetens präster påstår sig vara kristna. Men stöder deras läror och handlingar detta påstående? Eller hamnar de i stället i samma klass som de religiösa ledarna på Jeremias tid? Om dem sade Jeremia:
”De . . . fånga människor. Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika.” (Jer. 5:26, 27)
De har haft begär till människor och antingen dragit dem till sig med en yttre uppvisning av fromhet eller omvänt dem under svärdshot, vilket skedde under den tid då imperierna skaffade sig kolonier. Men deras religion är grundad på forntida babyloniska mysterier, inte på Guds ord. (Upp. 17:5) Deras gud är en förbryllande ”treenighet”. I det de falskeligen lär att själen är odödlig har de hos många ingjutit fruktan för ”helveteselden”, och vidare har de berikat sig själva ekonomiskt genom att frambära böner för dem som antas lida i en mytisk skärseld. De dyrkar korset, alldeles som egyptierna gjorde långt före Kristus. De pryder bilderna och ikonerna av sina helgon med glorior och radband efter österländska religioners mönster.
”De hava blivit feta och skinande. För sina ogärningar veta de icke av någon gräns.” — Jer. 5:27, 28.
7. På vilka sätt kan många i kristenheten jämföras med dem som bodde i Jerusalem på Jeremias tid?
7 På Jeremias tid valde flertalet av folket att förbli inom den dömda ordningen. De älskade dess oärlighet, dess sedefördärv, dess omoraliskhet. Är det inte på samma sätt med många människor i kristenheten i vår tid? Jehova uttrycker sin dom på följande sätt:
”Skulle jag icke för sådant hemsöka dem [hålla räkenskap, NW]? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är? Förfärliga och gruvliga ting ske i landet. Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det [älskar att hava det så, Myrberg].” (Jer. 5:29—31)
Må prästerna fortsätta att predika babyloniska lögner. Må de göra sig bemärkta genom att ge stöd åt korrumperade politiker. Må de släta över och till och med framträda till stöd för normlös sexualitet, homosexualitet, hasardspel och andra sedvänjor som domfälls av Guds ord. Detta kan vara populärt, tilltalande för massorna. Många människor kan ”älska att hava det så”. Men Gud tillkännager att han i en mycket nära framtid skall verkställa domen över all sådan religiös skrymtaktighet.
8. I fråga om vad är Silos dom profetisk? (Jer. 7:12)
8 På Israels första domares tid var Jehovas tabernakel och ark placerade i Silo. Men prästerna blev så efterlåtna, fördärvade och omoraliska att Jehova höll ”räkenskap”. Israel led ett förkrossande nederlag för filistéerna, arken blev tagen, och översteprästen Eli och hans omoraliska söner dog. (1 Sam. 2:12—29; 4:2—18; 3:10—14) Enligt Jehovas ord var Jerusalem på Jeremias tid dömt att lida alldeles som Silo hade lidit:
”Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder [haver talat till eder från tidigt på morgonen, Myrberg], och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder, därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.” (Jer. 7:13, 14)
Religionerna inom kristenheten, vilken påstår sig äga samhörighet med Gud genom Kristus Jesus, skulle göra väl i att ägna uppmärksamhet åt dessa ord.
9, 10. a) Hur står kristenhetens ”gärningar” i kontrast till sanna kristnas gärningar? b) Hur betraktar kristenhetens religiösa ledare, enligt profetiorna, den moraliska upplösningen och ansträngningarna att uppnå fred? c) Hur kommer verklig fred att uppnås?
9 Kristenhetens ”gärningar” har inbegripit att den gett stöd åt människogjorda planer för fred, under det att Jesus lärde sanna kristna att bedja om Guds rike som det redskap som skall åstadkomma fred här på jorden. (Matt. 6:10) Katolska och protestantiska ledare har i lika mån hyllat Förenta nationerna som ”människans sista hopp om fred”. Samtidigt söker de politiska förmåner genom att ge välsignelse och stöd åt nationer som är medlemmar av FN och som rustar sig för katastrof med det häpnadsväckande beloppet 1.600 milliarder kronor årligen. Jeremias ord är på ett träffande sätt tillämpliga på religiösa ledare i det nutida ”Jerusalem”, kristenhetens domän:
”Alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn. Och de försöker lättvindigt hela mitt folks skada och säger: ’Det är frid! Det är frid!’ då det inte är någon frid.” — Jer. 6:13, 14; v. 14 enl. NW; se också Jer. 8:11; 14:13—16; 23:17—20.
10 Kristenhetens religiösa ledare förbigår på ett lättvindigt sätt den moraliska upplösningen i sina egna hjordar, i det de säger att allt är väl, när situationen i verkligheten är bedrövlig och förtjänar vedergällning från Gud. Och vart kommer deras rop på ”Frid! Frid!” att leda dem? Aposteln Paulus ger svaret: ”Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem, liksom födslovåndan över en havande kvinna; och de skall på inga villkor komma undan.” (1 Tess. 5:3) Fred och frid kommer nämligen inte genom planerna hos de nationer som på ett vanvettigt sätt rustar sig för kärnvapenkrig, utan genom Guds rike, sedan det tillintetgjort de krigshetsande nationerna. — Dan. 2:44.
11. Jämför kristenhetens blodskuld med det avfälliga Jerusalems blodskuld.
11 Sedan ”nationernas fastställda tider” fullbordades år 1914 har dessa nationer i förbittring offrat 69 millioner liv i två världskrig, såväl som många andra liv i smärre konflikter. (Luk. 21:24) De religiösa prästerna har välsignat dessa konflikter, i det de ofta tjänat som fältpräster på båda sidor. När de godkänt offret av människoliv, har de liknat det avfälliga Jerusalem, vilket Jehova domfällde, i det han sade:
”På dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har dödat.”
”Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det. Eftersom de hava övergivit mig ..., och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod.”
Jehova straffade Juda rikes invånare strängt för att de offrade ”sina söner och döttrar i eld”. Människorna i kristenheten skall få ett liknande straff. — Jer. 2:34; 19:3—5; se också Jer. 7:31.
12. Vad slags högtider i kristenheten domfälls av Guds ord, och hur kan de jämföras med det forntida Jerusalems högtider?
12 Kristenhetens falska religioner har emellertid gjort ännu mera än ådragit sig blodskuld. De har omfattat de läror och formväsen som kännetecknade det forntida Babylon, vaggan för den falska religionens stora världsvälde. Deras jul, deras påsk och många andra av deras högtider har sitt ursprung i religioner från förkristna tider. Ja, det engelska namnet på påsken, ”Easter”, kommer från Astarte, den feniciska gudinna som rådde över fruktbarhet och sexuell kärlek! Beträffande liknande högtider på Jeremias tid lydde ”Jehovas uttalande”:
”Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld, och kvinnorna knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg [för att kränka mig, Åkeson]. ... Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse skall utgjuta sig över denna plats.” — Jer. 7:18—20.
”UPPBYGGA OCH PLANTERA”
13. Vilket tvåfaldigt verk är Jeremiaklassen nu sysselsatt med?
13 Jeremiaklassen i modern tid har nu kungjort Guds domar över kristenheten i omkring 60 år. Tiden närmar sig för verkställandet av dessa domar. Detta är alltså det förutsagda verket med att ”upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva”, den falska religionens villfarelse. Det förutsägs också ett arbete med att ”uppbygga och plantera” genom att tillkännage för ärliga människor de ”goda nyheterna” att Guds rike skall komma i stället för det fördärvade styret på jorden i vår tid. Detta inbegriper att i deras hjärtan bygga upp uppskattning av Jehova, av hans godhet och av möjligheten till evigt liv under paradisiska förhållanden, vilket möjliggörs genom Jesu Kristi offer. — Upp. 7:9—17.
14. Hur uppfylls illustrationen i Jeremia, kapitel 24?
14 Enligt Jeremia, kapitel 24, lät Jehova profeten se två korgar med fikon, uppställda framför Jehovas tempel. Den ena korgen innehöll usla fikon, som representerade dem som inte handlar i tro på Jehovas löften och som därför lider förlust. De goda fikonen var ”mycket goda”, och de var först och främst en bild av de judar som skulle handla i tro genom att återvända från fångenskapen i Babylon efter 70 år för att återupprätta Jehovas tillbedjan i Jerusalem. I den nutida uppfyllelsen representerar de den trogna kvarlevan, som har återvänt från fångenskap i det stora Babylon, särskilt från kristenhetens religioner, från och med år 1919. Beträffande dessa som blivit återupprättade, och även andra som längre fram skulle förena sig med dem, säger Jehova genom sin profet:
”Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke slå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem. Och jag skall giva dem hjärtan till att känna, att jag är HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.” (Jer. 24:6, 7)
Dessa ”goda fikon” utvecklar en mycket nära samhörighet med sin Gud, Jehova. I det de har ett rätt hjärtetillstånd förtröstar de obetingat på att Jehova skall styra deras steg. — Jer. 10:23, 24; 20:12, 13.
DOM ÖVER NATIONERNA
15. Vilka är det som allesammans omfattas av uppfyllelsen av Jeremias domsuttalande?
15 Jeremia var en sann profet. Han talade i Jehovas namn och ledde folket hän till Jehovas tillbedjan, och varje ord som han yttrade om Jerusalem, Juda och de andra nationerna gick i uppfyllelse. Likaså är den större uppfyllelsen av hans profetia i denna tid säker och viss. Lägg också märke till att detta domsuttalande i sin nutida uppfyllelse omfattar inte endast kristenhetens nationer, utan alla nationerna på hela jorden. Jehova gav Jeremia anvisningen:
”Tag denna kalk med vredesvin ur min hand och giv alla de folk [nationer, NW], till vilka jag sänder dig, att dricka därur. Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd kommer, som jag skall sända ibland dem.” (Jer. 25:15, 16)
Sedan alla de nationer som motstår Guds rättfärdiga vilja har tillintetgjorts, kommer ”den här världens härskare”, Satan, djävulen, att kastas i avgrunden. (Joh. 12:31; Upp. 19:11—16, 19, 21; 20:1—3) Detta kommer att bereda vägen för bestående fred och lycka här på jorden. — Upp. 21:3—5.
16. a) Varför bör vi inte vara rädda? b) Vilket gott föredöme har Jehovas profeter gett oss?
16 Bör vi vara rädda därför att vi nu står ansikte mot ansikte med detta slutliga verkställande av dom? Bör vi frukta för vad fienden kan göra mot oss, när vi frimodigt förkunnar detta domsbudskap? Jeremia var inte rädd. Han fruktade bara Jehova. (Jer. 10:2—7) I lydnad för Jehova ställde han sig fullt synlig vid portarna till Jehovas hus och riktade folkets uppmärksamhet på de avskyvärda ting som gjordes i Guds namn. Alldeles som Jehova fortsatte att tala till detta folk ”från tidigt på morgonen” med hjälp av sina profeter i äldre tider, var också hans profet Jeremia uppe tidigt för att ta itu med sitt arbete. Detta är verkligen ett gott exempel för oss i denna tid, och det visar att vi aldrig bör låta händerna sjunka och inte heller ”somna” när Jehovas verk skall utföras! — Jer. 7:1, 2, 13, 14; 25:3, 4.
17. Hur omfattande kommer tillintetgörelsen från Jehova att bli?
17 Medan vi förkunnar att nationerna och rikena skall ”fördärvas” och ersättas av Guds rike, ser vi tillitsfullt fram emot att Jehova skall avgöra denna sak eller tvist med nationerna. Han kommer att ingripa i sin bestämda tid! Ingen av de onda skall slippa undan. Det kommer att bli en fullständig tillintetgörelse:
”Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.”
När tillintetgörelsens storm sveper fram över jorden, kommer nationernas ”herdar” och de ”väldige” i deras hjord att jämra sig och vältra sig på marken och ”komma på fall” alldeles som ”ett dyrbart kärl”. Det kommer att råda bestörtning, alldeles som i ett hem när en ovärderlig vas faller i golvet och krossas. De skall ”förgöras genom HERRENS vredes glöd”. — Jer. 25:31—37.
18. a) Hur kan människor med ärligt hjärta finna befrielse? b) Av vilken försäkran skall vi fortsätta att hämta styrka?
18 Till all lycka finns det nu människor med ärligt hjärta av alla nationer som lär känna Jehovas godhet och förenar sig med Jeremiaklassen. De kommer att finna befrielse, när Guds glödande vrede bryter ut för att förmå alla ”folk” eller ”nationer” (NW) att dricka tillintetgörelsens bittra dryck. (Jer. 25:17) Verkställandet av denna dom hastar! Under ytterligare en kort tid kan Guds fiender strida mot Jeremiaklassen och dess följeslagare. Men som ”en befäst kopparmur” skall vi fortsätta att motstå fientliga påtryckningar mot att vi talar ”alla de ord” som är befallda av Jehova. Hela tiden hämtar vi styrka av hans löfte: ”’De kommer inte att bli dig övermäktiga. Ty jag är med dig för att frälsa dig och befria dig’, är Jehovas uttalande.” — Jer. 15:20, NW.