21. Genom vem och förmedelst vilka ord och vilken handling räckte Jeremia på ett symboliskt sätt Babylon kalken med Jehovas vredesvin?

²¹ ”Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor, som skulle komma över Babel. ... Jeremia sade till Seraja: ’När du kommer till Babel, så se till, att du läser upp allt detta. Och du skall säga: ”HERRE [Jehova], du har själv talat om denna ort, att du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark för evärdlig tid.” Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den och kasta den ut i Frat och säg: ”På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull, som jag skall låta komma över det mitt under deras ävlan.”’” — Jer. 51:59—64.

22. Hur kan vi, av de händelser vi här har dryftat, inse sanningen i orden i 1 Korintierna 10:12?

²² Av dessa händelser, som utspelades under den sista tiden för Juda rike, i vilket konungar av Davids ätt hade suttit på Jehovas tron i Jerusalem, drar vi denna lärdom: ”Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10:12) Jerusalem, den store konungens stad, som rönt så rik välsignelse från Jehova Gud och som ägt hans beskydd, ja, i många år efter det att dess ”syster”, Samaria, och dess rike, hade fallit, hade nu nått en höjdpunkt i fråga om högmod och stolthet, i det att man gått så långt att man bränt upp Jehova Guds skrivna ord. Efter denna händelse började hela nationen snabbt förfalla, det gick utför med den på allvar, så att den förlorade sin frihet och blev ett lydrike under en hednisk konung, och rikets fall och fullständiga omstörtande var nära förestående. Hur detta slutligen skedde kommer vi att dryfta i följande nummer av denna tidskrift.

23. Vilken tröst får Jehovas folk i denna tid av den bibliska skildringen, i synnerhet av det som sägs om Jojakim och verkningarna av att han brände bokrullen?

²³ För sådana regeringar, som bränner biblar och som på annat sätt söker förinta Guds ord, bibeln, eller som söker undanhålla folk denna bok genom att förbjuda den och genom att fängsla dem som äger en bibel och förfölja dem som tror bibelns budskap och förkunnar det, kommer det snabbt att gå utför, och på grund av sin stolthet och sitt högmod, som de visar mot Jehova, kommer de inom kort att ohjälpligt falla och råka ut för en ödeläggelse, som de aldrig skall återhämta sig ifrån.

Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1965

Årsberättelse för Sverige

Högsta antal förkunnare 10.293 Folkmängd 7.626.978 Proportion 1 på 741

Likgiltigheten inför religiösa spörsmål och gudlösheten har blivit så omfattande att en talesman för statskyrkan klagat över att ryssarna är avundsjuka på svenskarna, eftersom dessa har hunnit längre i fråga om gudlöshet än man gjort i Ryssland. Vi skulle kunna fråga: Vems är felet? Prästerna får betalt av staten för att de skall predika religion, men inte Jehovas vittnen. Av kärlek söker Jehovas vittnen sig ut till alla avlägsna hörn i Sverige, och även om flertalet av människorna är likgiltiga inför bibeln, så gör det underbara budskap som Jehovas vittnen kommer till dem med ett gynnsamt intryck på dem. Vi återger här några erfarenheter från arbetet där i landet, som vi fått från expeditionen.

När vi träffar på äldre människor på distriktet, som skaffar sig av våra böcker, är vi kanske böjda för att tro att det inte är så stor idé att göra återbesök, men det finns gamla människor som verkligen förstår och tar emot sanningen. En församlingstjänare blev uppringd av en åttiofyraårig man, som talade om att han läst en bok om paradiset och att han av det som stod i sista kapitlet förstod att han måste överlämna sig och bli döpt. Han undrade om det skulle kunna göras anordningar för att döpa honom, ty, som han sade: ”Jag tror att jag får mera av Guds ande om jag blir döpt och får mera mod att predika.” Han hade försökt tala med sina vuxna söner om det som han hade fått lära, men han hade stött på motstånd. När ett par bröder gjorde besök hos mannen, stod det klart för dem att han insåg dopets innebörd. Mannen hämtades till dopet, och man tog så vägen om pastorsexpeditionen, där han begärde sitt utträde. Efter dopet räckte han församlingstjänaren en dosa tuggtobak och sade: ”Jag förstår att man måste rena sig från allt osunt, så ta den här och släng den, så jag slipper se den!”

Samarbete mellan pionjärkamrater och försök att sätta i gång ett bibelstudium vid första återbesöket fick här nedan omtalade goda resultat: En pionjärsyster