Den katastrof som världens alla religionsbekännare står inför
1. Hur stor anses den religiösa befolkningen vara, och vilken verkan skall detta religiösa väldes fall ha på nationerna?
VÄRLDENS religiösa befolkning är enorm. I kalendern World Almanac för 1980 finner man en så hög siffra som 2.511.417.750. Denna siffra omfattar människor som bekänner sig vara kristna, judar, muslimer, buddister, hinduer osv. När detta internt söndrade religiösa välde går under, skall det göra flertalet av de överlevande människorna häpna. Den förbryllande verkan denna händelse får har förutsagts i dessa ord: ”När man ropar: ’Babel är intaget’, då bävar jorden, och ett skriande höres bland folken.” ”Klagorop höras från Babel och stort brak från kaldéernas land. Ty HERREN [Jehova] förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet [den stora rösten, NW] därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem ljuder högt. Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN [Jehova] är en vedergällningens Gud; han lönar till fullo.” — Jer. 50:46; 51:54—56.
2. a) Med vilket slags ”röst” talade det forntida Babylon till nationerna, men hur dränktes dess ”röst”? b) Vad visar Uppenbarelseboken att dess nutida motpart rider på, och vad skall det göra mot sin ryttarinna?
2 Uppfyllelsen av detta kommer att vara en händelse som förändrar världen; något liknande har man aldrig tidigare hört om. (Jer. 51:2, 60, 64) Såsom det tredje världsväldet i forntidens historia talade Babylon med myndighetens ”stora röst”. Men år 539 f.v.t. dränktes dess ”röst” av de brusande böljor som segerrika angripare kunde liknas vid. Dess nutida motsvarighet, det stora Babylon, har talat med ännu härsklystnare ”röst”. Hela världen har lyssnat. Bibeln, närmare bestämt Uppenbarelseboken, kapitel 17, beskriver hur denna ”kvinna” självsvåldigt satt sig upp på ett vilddjur med sju huvuden, och detta scharlakansröda vilddjur är symbol av en världsorganisation. Dess sju huvuden föreställer de sju världsvälden, som i tur och ordning efterträtt varandra, fram till det anglo-amerikanska världsväldet i våra dagar. (Upp. 17:1—6) Vilddjurets 10 horn ”betyder tio kungar”. (Upp. 17:12) Det tredje av de sju huvudena föreställde det babyloniska väldet, och det fjärde föreställde det medo-persiska väldet. Det religiösa stora Babylon har likt en sköka bjudit ut sig åt alla sju världsväldena. Denna ”kvinna” har försökt rida på dem alla såsom deras härskarinna. De har druckit av den religiösa dryck hon blandat till i sin gyllene bägare. Eftersom de börjar tröttna på henne, skall de till sist hata henne och kasta av henne från ryggen.
3. a) Vad tillkännagav Jehova att han skulle föra upp mot det stora Babylons forntida förebild, och varifrån skulle de komma? b) Hur kom det sig att mederna fick ett så framträdande omnämnande?
3 Ytterligare argument för att vi utan dröjsmål skall gå ut från det stora Babylon utgör det förhållandet att Jehova tillkännager att han mot dess forntida förebild skall föra upp ”från nordlandet en hop av stora folk” eller nationer till att angripa det. Eftersom denna ”hop” skulle vara en kombinerad militärstyrka under ett befäl, kunde den också kallas ”ett folk”, ”en nation” (NW), ”norrifrån”. (Jer. 50:3, 8, 9) Profetian var korrekt, då den förutsade att ”de mediska konungarna” skulle vara framträdande i denna ”hop” av folk eller nationer. (Jer. 51:11) Det sades ingenting om att perserna tillhörde hopen av nationer. Detta berodde inte på något oavsiktligt förbiseende, för Cyrus den store, som tillvällade sig överbefälet över denna ”hop”, hade faktiskt delvis mediskt blod i sig. Sedan han erövrat medernas rike, införlivade han huvudsakligen mediska soldater i sin här. Cyrus kom till makten efter Jeremias tid.
4. Vem var den förste, efter Babylons fall, som började regera i Babylon, och hur visade det sig att Daniel hade rätt beträffande vem som skulle vinna särskild utmärkelse i det medo-persiska väldet?
4 När Babylon föll år 539 f.v.t., var medern Darius, som då började regera där, 62 år gammal. (Dan. 5:30, 31) Vad uppgifterna om det medo-persiska väldet beträffar, visade sig orden i Daniel 8:3 vara korrekta som säger att den persiska delen skulle vinna utmärkelse sist. Det var persern Cyrus som utfärdade påbudet om att de landsförvista judarna skulle återvända till sitt hemland. — Esr. 1:1—4.
5. a) Med vilket väderstreck är Jehova förbunden, då det talas om åtgärder som medför förintelse? b) Vem förklarade han att han skulle använda som sin hammare till att slå ner och fördärva nationer och riken?
5 Liksom det var vid Jerusalems förstöring tidigare, år 607 f.v.t., skulle tillintetgörelsen komma ”norrifrån” över Babylon. (Hes. 1:4; 9:2; Jer. 50:41; 51:48) Vad väderstrecket beträffar, tycks det vara så att Psalm 75:7, 8 förbinder Gud med norr i dessa ord: ”Icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen [söder, NW] kommer hjälpen; nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.” Det var norrifrån som kung Nebukadnessar i Babylon kom år 609 f.v.t. emot Jerusalem och dess upproriske kung, Sidkia. Två år senare kunde ”Sions invånare” utbrista: ”Nebukadressar, konungen i Babel ... har ... lik en drake ... uppslukat mig.” (Jer. 51:34, 35) Vad Jehova Gud hade med Jerusalems förstöring att göra framgår av det som Jeremia uppger att han sade redan år 614 f.v.t., då han yttrade följande ord om Nebukadnessar såsom sitt verkställande redskap: ”Du är min hammare och krigsvapen; genom dig skall jag nederslå folk [Juda, Egypten, Moab, Ammon, Edom och andra nationer] och fördärva riken. ... Genom dig skall jag nederslå furstar och herrar.” — Jer. 51:20—23, H. M. Melins svenska översättning.
6. För vad förklarade Jehova, sedan han yttrat de föregående orden, att han skulle vedergälla Kaldeens inbyggare?
6 O, Jehova, vad skall sedan hända? ”Jag [skall] vedergälla Babel [inte Nebukadnessar] och alla Kaldeens inbyggare allt det onda, som de hava förövat mot Sion [eller Jerusalem], inför edra ögon.” — Jer. 51:24, 59, 60.
7. Vilket krigsrop höjde Jehova mot Babylon år 614 f.v.t., och vem hörsammade det?
7 I Nebukadnessars och hans efterträdares dagar låg det mediska väldet bortom Tigris, öster och norr om det babyloniska väldet. Som en uppfyllelse av profetian kom Cyrus den store, åtföljd av den mediske kungen Darius, norrifrån mot kaldéernas land och dess huvudstad, Babylon. Dessa Babylons förhärjare hörsammade Jehovas krigsrop som hade ljudit redan år 614 f.v.t.:
”Resen upp ett baner [en signal, NW] på jorden, stöten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både Ararats, Minnis och Askenas’ [i norr], tillsätten hövdingar mot det, dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor. Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess ståthållare och alla dess landshövdingar och hela det land, som lyder under deras välde. Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark [ett föremål för häpnad, NW], där ingen skulle bo.” — Jer. 51:27—29.
8. Vem inviger Jehova till tjänst mot det stora Babylon, och när skall dess ödeläggelse komma? Efter det att vilka blivit befriade?
8 Jehova grep sig an med att ”inviga” persern Cyrus den store för den militärtjänst han ville ha utförd mot det forntida Babylon. Jehovas ord i Jesaja 44:28—45:7 nämner Cyrus vid namn, Jehova kallar honom där ”min herde”, och han sägs vidare vara Jehovas ”smorde”. Han är en bild av Jehovas större ”herde”, Jesus Kristus, med vars hjälp Jehova förintar det som det forntida Babylon var en bild av, nämligen det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Jehova har redan med hjälp av sin större Cyrus befriat sitt överlämnade folk från träldomen under världsväldet det stora Babylon, alltifrån år 1919. Dess fullständiga ödeläggelse skall komma genom just denne större Cyrus i den stundande ”stora vedermödan” som omtalats på förhand i Uppenbarelseboken 7:13, 14.
MISSLYCKANDE FÖR ”GUDAR” OCH ”GUDINNOR”
9. Vilka gudomligheter fanns i det forntida Babylon, och vad förstår vi att det som drabbade dem i den olycka, som kom över detta Babylon, förebådar för det stora Babylon under den ”stora vedermödan”?
9 Det forntida Babylon hade sina gudomligheter, sådana som Bel, Merodak (Marduk), Suckot-Benot, Nebo, gudinnan Isjtar (Astarte) och andra, förutom prästerna som utövade magi. (Jer. 50:2; 51:44; 2 Kon. 17:30; Jes. 46:1, 2) Varför kom de inte till det forntida Babylons undsättning? Svaret är: dessa avgudar var inga gudar. (1 Kor. 8:5, 6) Deras misslyckande är en förebild till oförmågan hos det stora Babylons alla gudomligheter att rädda det undan den olycka som är bestämd att komma över det i den ”stora vedermödan”. Det lider ingen brist på gudar och gudinnor. Vad hinduismen beträffar, så uppges denna religion ha 330.000.000 gudomligheter, Brahma, Visjnu och Sjiva inbegripna. (The Americana, sidan 196, 1929 års upplaga) Därtill finns de afrikanska stammarnas och voodooanhängarnas gudar, buddisternas och konfucianernas gudomligheter, kristenhetens ”treenige Gud” inte att förglömma. De har ingen som helst frälsande makt eller förmåga.
10. Vem kommer i den stundande uppvisningen av gudamakt att verkligen visa sig äga sådan?
10 I den stundande uppvisningen av gudamakt skall striden stå mellan den allsmäktige Guden, Jehova, och alla dessa gudar och gudinnor i den babyloniska falska religionens världsvälde. Satan, djävulen, denna tingens ordnings osynlige gud, skall inte lyckas bevisa att det stora Babylons alla gudomligheter är gudomligheter värda att se upp till för att vinna frälsning. (Ef. 2:2; 2 Kor. 4:4) Enbart Jehova skall stå där segerrik på stridsfältet såsom den ende levande och sanne Guden, Frälsaren.
11. Vem skall Jehova använda i synlig måtto vid det stora Babylons förintelse, och vad har Uppenbarelseboken 17:11 att säga om detta redskap?
11 I gudarnas stundande kraftmätning skall Jehova inte använda sin större Cyrus, Jesus Kristus, i synlig måtto till att omstörta det stora Babylon. Han skall låta de synliga representanterna för det åttonde världsväldet i bibelns historiska skildring gå till angrepp mot det stora Babylon. Detta sista världsvälde är det redskap, som de världsliga nationerna har utformat och gjort bruk av sedan 1919 i sina ansträngningar att bevara freden och säkerheten i världen, numera Förenta nationerna. Denna av människor åstadkomna institution har för närvarande bakom sig en ”hop” om 152 nationer. I en karikatyr av det framställs det såsom ett scharlakansrött vilddjur med sju huvuden, på vilka det finns 10 horn, och om detta vilddjur heter det i Uppenbarelseboken 17:11: ”Det är också självt en åttonde kung, men härrör från de sju [huvudena], och det går bort till tillintetgörelse.” Innan detta åttonde världsvälde blir förintat i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon, låter han det göra upp planer på en överväldigande seger för egen del, men inte mot honom. — Upp. 16:14, 16.
12. Vem har ”vilddjuret”, sedan man gav det tillvaro genom omröstning år 1919, låtit styra dess kurs, men vad skall ”vilddjuret”, enligt Uppenbarelseboken 17:15—17, göra mot sin ryttarinna?
12 Sedan det symboliska scharlakansröda vilddjuret kom till genom att man röstade för det under efterkrigsåret 1919, har det låtit den religiösa ”skökan”, det stora Babylon, rida på dess rygg lik en drottning som styr dess kurs. (Upp. 17:18) Vad det är som under den ”stora vedermödan” och när Guds stund är kommen skall utgöra en startsignal, det kan man möjligen sluta sig till av Guds ord i Uppenbarelseboken 17:15—17: ”Vattnen som du [Johannes] såg, där skökan sitter, betyder folk och skaror och nationer och tungomål. Och de tio horn som du såg, och vilddjuret, dessa skall hata skökan och skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld. Gud har nämligen ingett dem i hjärtat att utföra hans tanke, ja, att utföra sin ena tanke genom att ge sitt kungavälde åt vilddjuret, tills Guds ord skall ha fullbordats.”
13, 14. a) Vad skall Jehova, enligt vad han genom sin förutkännedom sagt oss, låta de politiska elementen göra mot ”skökan”? b) Vad skall dessa besegrare av ”skökan” omedelbart därefter göra mot Jehovas vittnen, och vart skall den kurs leda som de slår in på?
13 I överensstämmelse med den här förutsägelsen gav de nationer, som slöt sig samman, först åt Nationernas förbund och sedan åt dess efterträdare, Förenta nationerna, ett slags avskräckande eller avstyrande makt att söka bevara freden och säkerheten i världen. Det var inte Jehova som drev på dem till att göra detta, men han tänkte framåt och lät sin förutkännedom komma till uttryck i sitt skrivna ord. Han har dessutom förutsagt att dessa nationer, tillsammans såsom en ”hop”, skulle bli trötta på den där internationella organisationen som lägger sig i de politiska angelägenheterna, skökan, det stora Babylon. När hon kastas av ryggen på denna internationella fredsbevarande organisation och slutligen blir uppbränd med eld, skall Jehovas kristna vittnen inte känna någon fruktan för den ”olycka” som drabbar henne. Av Guds ord vet de att de, här på jorden, representerar ”herrars [himmelske] herre och kungars [himmelske] kung”, Jesus Kristus, och att det stora Babylons segerdruckna erövrare fördenskull skall vända sig emot dem såsom det sista återstående hindret för deras utövande av världsomfattande herravälde. Jehovas vittnen har på förhand blivit underrättade om detta i följande profetia i Uppenbarelseboken 17:13, 14:
14 ”Dessa [politiska element företrädda av Förenta nationerna] har en tanke, och därför ger de sin makt och myndighet åt vilddjuret. Dessa skall drabba samman med Lammet, men eftersom Lammet är herrars herre och kungars kung, skall det besegra dem. Och det skall också de kallade och utvalda och trogna tillsammans med det.”
15, 16. a) Vad betyder i själva verket den slutgiltiga sammanstötning som gäller världsherraväldet? b) Vilken förhandssyn ger oss aposteln Johannes av denna händelse, och vad blir utgången?
15 Denna sammandrabbning är detsamma som ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, när den världssituation inträtt som kallas Har-Magedon. (Upp. 16:13—16) Under Jehovas beskydd skall hans vittnen här på jorden få bevittna det ”krig” som beskrivs i Uppenbarelseboken 19:11—21. I en förhandssyn av denna slutgiltiga sammanstötning som gäller frågorna om världsherravälde beskriver den kristne aposteln Johannes utgången av kriget, då han skriver:
16 ”Jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade för att föra kriget mot honom som satt på hästen [Jehovas fältmarskalk, Jesus Kristus] och mot hans här [av himmelska änglar]. Och vilddjuret blev gripet, och jämte det den falske profeten [det anglo-amerikanska världsväldet], som inför det hade utfört de tecken, med vilka han vilseledde dem som hade fått vilddjurets märke och dem som tillber dess bild [Förenta nationerna]. Medan de ännu var vid liv, blev de båda slungade i eldsjön som brinner med svavel. Men de övriga blev dödade med det långa svärd, som tillhörde honom som satt på hästen, det som gick ut från hans mun. Och alla fåglarna [som omtalas i verserna 17, 18] blev mättade av köttstyckena från dem.”
17. Vad utgör denna katastrof, som drabbar de ateistiska politiska elementen, slutet på, och vad skall sedan hända med osynliga element?
17 Den här beskrivna undergången för alla de ateistiska elementen i denna av djävulen styrda tingens ordning skall utgöra slutet på den ”stora vedermödan” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:14. Detta skall följas av att den osynlige världshärskaren, Satan, djävulen, och alla hans demonänglar binds och kastas i avgrunden, där de får stanna de följande 1.000 åren. — Upp. 20:1—3.
18. Vad utvisar Guds ord om huruvida detta krigens krig skall lämna vår jord fullständigt obebodd?
18 Skall detta krigens krig, Har-Magedon, lämna efter sig en jord helt berövad allt mänskligt liv? Slutet på den forntida världen i Noas dagar, som kom genom en stor vattenflod, medförde inte att jorden avfolkades, för åtta människor överlevde den världsomfattande syndafloden. (2 Petr. 2:5) Noas Gud, Jehova, danade jorden ”till att bebos”. (Jes. 45:18) Genom profeten Jesaja förutsade Jehova att den persiske erövraren, Cyrus den store, skulle framträda och nämnde honom då rentav vid namn, och denne befriare av de landsförvista judarna upprestes för att utgöra en bild av den större befriaren, Jesus Kristus. I det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon, skall Jesus Kristus vinna seger över Jehovas och hans folks alla jordiska fiender och döda alla dessa fiender till Guds rike. Jesus Kristus skall inte utföra detta verk såsom skarprättare på bekostnad av varje medlem av kvarlevan av sina av anden pånyttfödda, smorda efterföljare som ännu är kvar på jorden, för i så fall skulle man inte kunna tala om någon fullständig seger för Guds rikes sida. Och hur förhåller det sig dessutom med den ”stora skaran” av trogna följeslagare till den smorda kvarlevan? I Uppenbarelseboken 7:9—15 framhålls det klart och tydligt att denna ”stora skara” skall få överleva den ”stora vedermödan” som når sin höjdpunkt i Har-Magedon.
UNDERRÄTTELSE GES OM DEN STUNDANDE ”OLYCKAN”
19, 20. a) Vilka måste bli underrättade, innan den världsomfattande olyckan kommer? b) Hur illustrerade Jehova livfullt denna underrättelse om olycka på Jeremias tid?
19 En världsomfattande olycka är mycket nära! Underrättelse om detta måste ges den ”gestalt” som behärskar hela världen, det stora Babylon. Detta verk, att underrätta det stora Babylon, blev livfullt illustrerat för länge sedan, i profeten Jeremias dagar, ja, så långt tillbaka som år 614 f.v.t. Om detta berättar Jeremia följande för oss:
20 ”Detta är, vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, när denne begav sig till Babel [Babylon] med Sidkia, Juda konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som hade bestyret med lägerplatserna. Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor, som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. Jeremia sade [vidare] till Seraja: ’När du kommer till Babel, så se till, att du läser upp allt detta. Och du skall säga: ”HERRE [Jehova], du har själv talat om denna ort, att du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark för evärdlig tid.” Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den och kasta den ut i Frat och säg: ”På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull, som jag skall låta komma över det mitt under deras ävlan.”’” — Jer. 51:59—64.
21, 22. Hur efterliknades Serajas åtgärd profetiskt i Uppenbarelseboken, och vilka ord yttrades i samband med detta?
21 Vad Seraja, bror till Baruk, son till Neria, blev befalld att göra för att livfullt illustrera omstörtandet av det forntida Babylon kom att efterliknas i Uppenbarelseboken. Skribenten, den kristne aposteln Johannes, beskriver först förintelsen av den internationella religiösa ”skökan”, det stora Babylon, och sedan säger han vidare:
22 ”Och en stark ängel lyfte upp en sten lik en stor kvarnsten och slungade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner och aldrig mer bli funnen. ... Aldrig mer skall röst av brudgum och av brud höras i dig, eftersom dina resande köpmän var jordens stormän, eftersom det var genom ditt utövande av spiritism som alla nationer blev vilseledda. Ja, i henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden.’” — Upp. 18:21—24.
23. a) Varför skall den glädje, som de ateistiska erövrarna av det stora Babylon grips av, vara kortlivad? b) Vad skall därför dessa ateister försöka göra, och vad blir följden för dem?
23 Den glädje som de ateistiska ”kungarna” eller politiska styresmännen skall gripas av, sedan de kastat det stora Babylon i tillintetgörelsens hav, kommer att vara kortlivad. Fortfarande skall de ställas ansikte mot ansikte med många överlevande tillbedjare av den levande Guden, Jehova, nämligen den smorda kvarlevan av Jeremiaklassen liksom dess lojala följeslagare, den ”stora skaran” som aposteln Johannes långt i förväg såg i en syn. Dessa måste man ta itu med. När då de politiska ledarna försöker utplåna all gudsdyrkan från jorden genom att röra vid kvarlevan och dess följeslagare, skall detta vara som om de rörde vid deras himmelske Herre Jesus Kristus, den större Cyrus. Detta skall betyda krig med honom, det som kallas Har-Magedon. Det krig, som då skall bryta ut, skall bli långt värre än den radiologiska krigföring som nationerna nu söker förhindra mellan sig, för från den osynliga världen skall Jesus Kristus och hans här av himmelska änglar sända förintelse över dessa stolta och förmätna angripare av Jehovas vittnen.
24. Vilka skall få privilegiet att vara ögonvittnen till ”kriget på Guds ... stora dag”, vad skall de inte behöva ta del i, men hur kommer de att reagera?
24 Vilket stort privilegium det skall bli att vara ögonvittne till det där ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon! Under Guds beskydd och utan att behöva ta del i striden skall kvarlevan av Jeremiaklassen och dess hängivna följeslagare få detta privilegium just här på jorden, som är stridsskådeplatsen. Således skall deras förkunnande av ”hämndens dag från vår Gud” bli mycket rikt belönat; det skall inte ha varit förgäves. (Jes. 61:2) Vem kan nu mäta omfattningen av deras jubel då, tillsammans med jublet från himmelens alla heliga änglar under Kristus?
25. a) Vad skall den ”stora skaran” av överlevande få tillfälle att göra efter ”kriget”? b) Vilken sporre bör utsikten till dessa storslagna ting nu vara för Jehovas folk?
25 Strålande av glädje skall dessa levande exempel på Jehovas bevarande makt dra framåt in i hans nya ”tingens ordning” på en renad jord. Tillfällets dörr skall då öppnas med möjlighet att få börja återuppbygga ett hela jorden omfattande paradis, ett paradis som den trogna ”stora skaran” för all framtid skall få leva i. Vilken sporre bör utsikten till alla dessa storslagna ting vara för alla som nu önskar räknas till ”mitt folk”, Jehovas folk? En kraftig sporre att lyda hans ljudliga befallning att ”gå ut” från det förmätna stora Babylon utan vidare dröjsmål och att därefter hålla fast vid den kristna neutraliteten i förhållande till detta Babylons alla politiska älskare genom att utan kompromiss stödja Jehovas rike med Kristus som kung intill segerns härliga dag!
(Härmed avslutas den serie av studier, i vilka vi har dryftat Jeremias profetia.)
[Bild på sidan 19]
Den religiösa skökan, det stora Babylon, skall snart kastas av från vilddjurets rygg