Babylonisk religion leder till våldsgärningar och nationellt fördärv

 1. a) Vilka orsaker anges till den ökande laglösheten? b) Vilka frågor uppstår? Till vilken nytta är det att få svar på dem?

INOM alla nationer har våldsgärningar blivit en ständigt lurande fara. Den tilltagande laglösheten sägs ha många olika orsaker: nationalism, rasmotsättningar, fattigdom och arbetslöshet. Men vad är grundorsaken till detta onda? Och kan man vidta några förebyggande åtgärder mot det? Om vi ärligt och uppriktigt åstundar att få svar på dessa frågor och har mod att se fakta i ögonen, då kan vi få svar. Då kan vi — väpnade med sådant mod jämte kunskap och beredvillighet i fråga om att handla i överensstämmelse med de upplysningar vi får — frälsa vårt eget liv och deras som tillhör vår familj.

 2. a) Vad har Gud givit oss för att vi skulle få svar på de här frågorna? b) Vilka bedrövliga förhållanden i Juda uppenbarade Gud?

² Vi kan här göra en jämförelse med de onda förhållanden som nådde sin kulmen i Juda land kort innan förödelse drabbade denna nation. Ja, Gud såg i själva verket till att en skildring blev nedskriven av det beklagansvärda tillståndet i Juda och grundorsaken till det, såsom en förebild till det tillstånd som råder i våra dagar i ännu större omfattning. Gud framhöll klart och tydligt för det folk, som bekände sig tillhöra honom, vad frågan gällde och lät dem inte vara utan varning utan gav med kraft uttryck åt vad slags nation de hade blivit. Hosea, som profeterade för det norra riket, Israel, såväl som för Juda, sade frimodigt: ”Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd.” Jeremia beskrev Jerusalem så här: ”Hon som i sig har idel förtryck. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.” Hesekiel sade att landet var uppfyllt av våldsgärningar. — Hos. 4:2; Jer. 6:6, 7; Hes. 8:17, My; 9:9.

Grundorsaken till missförhållandena

 3. Vad var det som hade vållat detta sakernas tillstånd? Vilka frågor vill vi nu ha svar på?

³ Vad var det som hade vållat detta sakernas tillstånd? Hosea förklarar: ”Ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet.” (Hos. 4:1) Grundorsaken var alltså att folket hade övergivit Guds lag och kunskapen om Gud. Men det stannade inte därvid, ty samtidigt med att de övergav Guds lag, råkade de in under den babyloniska falska religionens fördärvbringande inflytande. Hur kunde falsk religion leda till något sådant? Vilka religiösa förehavanden kan vålla sådant fördärv att det leder till en nations förfall och för den till undergångens brant? Om vi tar del av skildringen, får vi veta detta.

 4. a) När nådde våldsgärningarna sin kulmen i Jerusalem? b) Vad uppmanade Jeremia judarna att göra, fastän han förutsade Babylons fall?

⁴ Våldsgärningarna nådde sin kulmen i Jerusalem under judakonungen Sidkias regering. Konung Nebukadnessar, som härskade i Babylon, det tredje världsväldet, gjorde Sidkia till lydkonung år 617 f. Kr. Profeten Jeremia förutsade att Juda skulle läggas fullständigt öde och att Babylon längre fram skulle falla. Men han skrev till de judar, som hade bortförts i fångenskap år 617 och alltså befann sig i Babylon, att deras nation hade gått alltför långt i olydnad mot Gud, att de inte skulle föras tillbaka till sitt hemland förrän en tid av sjuttio år hade gått till ända och bjöd dem att inte göra uppror mot Babylon. — Jer. 29:1—10; 27:1—15.

 5. Vilken annan profet uppreste Jehova vid denna tid, och vad bevisade hans profetior?

⁵ Men i själva Babylon fanns det också en Jehovas profet. Det som han har nedtecknat ger oss en särskilt tydlig bild av att det var babylonisk falsk religion som var grundorsaken till missförhållandena i Juda. Denne profet var Hesekiel, som började profetera i Babylonien år 613 f. Kr. och höll på härmed i tjugotvå års tid. — Hes. 1:1—3; 3:15; 29:17, 18.

 6. Nämn tre saker som Hesekiel såg i Jerusalems tempel och som vittnade om avgudadyrkan. Hur uppenbarades detta för honom?

⁶ Eftersom Hesekiel var i fångenskap i Babylonien, kunde han inte befinna sig i Jerusalem och se vad som försiggick där, men genom den inspirerande kraften hos sin ande förde Gud Hesekiel i en syn till Jehovas tempel i Jerusalem. Här, invid den port, som vette åt norr, såg Hesekiel ett avskyvärt avgudabeläte, som blivit uppställt där, varigenom man hade åsidosatt kravet på odelad hängivenhet för Jehova Gud och handlat i strid med det andra av tio Guds bud. (2 Mos. 20:4—6) Inne i templet, inristade på väggarna, fanns ”allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus’ alla eländiga avgudar”. Sjuttio av de äldste i Israel var i själva verket i färd med att frambära rökelse inför dessa avgudiska inristningar. De menade att Jehova inte såg vad de höll på med att göra. — Hes. 8:1, 3—12.

Tillbedjan av Nimrod

 7. a) Vilken annan avskyvärd syn såg Hesekiel i templet? b) Med vilka andra namn har man benämnt Tammus, och vilka myter och riter har anknytning till honom?

⁷ Detta var babylonisk falsk religion. Hur kan vi förbinda det med Babylon? Hesekiel säger: ”Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS [Jehovas] hus, och se, där sutto kvinnor, som begräto Tammus.” Här i Hesekiel 8:13, 14 kallar romersk-katolska Douayöversättningen denne gud för Adonis, ty så benämns han i den officiella latinska Vulgataöversättningen. Vem åsyftades här?

Namnet Adonis, under vilket denna gudomlighet var känd av grekerna, är helt enkelt beteckning för den feniciske אדון, Adon, som heter likadant på hebreiska. ...

1) Namnet på en fenicisk gudomlighet, grekernas Adonis. Han var ursprungligen en sumerisk eller babylonisk solgud kallad Dumuzi, make till Isjtar, som motsvarar grekernas Afrodite [Venus]. Tillbedjan av dessa gudomligheter infördes i Syrien mycket tidigt, och de kallades då Tammus och Astarte. De förekommer bland grekerna i myten om Adonis och Afrodite, vilka motsvaras av Osiris och Isis i det egyptiska panteon, och allt detta visar hur vittutbredd denna kult blev. Den babyloniska mytologien beskriver Dumuzi eller Tammus såsom en fager herde, som dödas av ett vildsvin, vinterns symbol. Isjtar sörjde länge över honom och nedsteg till underjorden för att rädda honom ur dödens famntag. ... Detta begråtande av Tammus firades i Babylonien av kvinnor på den 2:a dagen i 4:e månaden, vilken fördenskull fick namnet Tammus. ... Kvinnorna i Gebal [i Syrien] brukade besöka detta tempel vid midsommartid för att fira Adonis’ eller Tammus’ död, och i samband med detta högtidsfirande uppstod de tygellösa riter, vilka gjorde denna kult så illa beryktad att den bekämpades av Konstantin den store. — The International Standard Bible Encyclopaedia, 1955 års upplaga, band 5, sidan 2908a.

 8. a) Vad betyder namnet Dumuzi enligt The Encyclopedia Americana? b) Vilka upplysningar ger The Two Babylons om Tammus?

⁸ Enligt The Encyclopedia Americana (band 26, 1929 års upplaga, sidan 238) betyder namnet Dumuzi på sumeriska ”livets sol”. I Hislops The Two Babylons heter det på sidan 245:

Namnet Tammus, med syftning på Nimrod eller Osiris, var en motsvarighet till Alorus, ”eldens gud”, och tycks ha givits honom såsom den store renaren förmedelst eld. Namnet Tammus är härlett från tam, ”att göra fullkomlig”, och mus eller muz, ”eld”, och betyder ”fullkomnaren elden” eller ”den fullkomnande elden”. På denna innebörd av namnet, såväl som på Nimrods egenskap av Fader för gudarna, anspelar den zoroastriska vers som lyder: ”Allting stammar från EN ENDA ELD. FADERN fullkomnade allting och lämnade det till det andra sinnet, som alla nationer av människor kallar det första. ... Och fördenskull måste utan tvivel också skärselden finnas för att slutligen ”fullkomna” människors själar och genom luttring avlägsna all synd, som de har fört med sig till den osynliga världen.

Hislop säger vidare om Tammus på sidorna 21 och 22:

I Skriften nämns han (Hesekiel 8:14) med namnet Tammus, men bland klassiker är han allmänt känd under namnet Bacchus, dvs. ”den begråtne”. En genomsnittsläsare tänker nog i samband med namnet Bacchus bara på vilt leverne och dryckenskap, men det är nu väl känt att mitt i alla de styggelser, som hörde med till orgierna i förbindelse med Bacchuskulten, var den främsta avsikten, enligt vad som tillkännagavs, en ”själarnas rening”, dvs. från skuld och befläckelse till följd av synd. Denne begråtne, framställd och dyrkad såsom ett litet barn i sin moders famn, ...

 9. Varför utövade den babyloniska religionen ett dåligt inflytande på judarnas levnadssätt?

⁹ Det är inte svårt att förstå att detta förhållande, nämligen att den babyloniska falska religionen genomsyrade judarna, ådrog dem Guds misshag och utövade ett synnerligen fördärvbringande inflytande på deras levnadssätt. Det var i Babylon som förvirringen hade uppstått, och det var därifrån som våldet hade börjat utbreda sig över jorden efter syndafloden. (1 Mos. 10:8—12; 11:8, 9) Dess religion befrämjade alla slag av laglöshet och ondska, demonism, magi, trolldom och häxeri inbegripna. Den förhärligade könet och gynnade sexuella utsvävningar.a

Korset en symbol av Nimrod

10. Beskriv hur tillbedjan av korset fick sin upprinnelse i Babylon och spreds därifrån.

¹⁰ Bland babylonierna var ett upprättstående kors en helig symbol. Liksom i det hebreiska alfabetet hade deras bokstav T (tav) ursprungligen formen av ett sådant kors, och denna bokstav var begynnelsebokstaven i namnet på deras gud Tammus, också kallad Bacchus. Korset tillbads i flera hundra år före den så kallade kristna eran. Att denna tillbedjan utgick från Babylon framhålls av arkeologen V. Gordon Childe:

På ett ”sigill” från Mohenjo-Daro ser man en behornad gudom med tre ansikten sitta med korslagda ben, såsom ägnade han sig åt rituell meditation, bland olika vilddjur; han är uppenbarligen urbilden av Sjiva, guden ”med tre ansikten”, ”djurens herre”, ”yogaanhängarnas furste”. ... På flera lertavlor finns bilden av en gud; på en ser man en flod välla fram ur en gudinnas sköte. ... Svastikan och korset, vanliga på stämpelavtryck och plaketter, var religiösa eller magiska symboler, t. ex. i Babylonien och Elam under den tidigaste förhistoriska perioden, men bevarar detta karaktärsdrag också i det nutida Indien såväl som annorstädes.b

11. a) Vilka bevis ger The Two Babylons för att kristenheten har fått korssymbolen från Babylon? b) Nämn några ytterligare bevis (se fotnoten) för att tillbedjan av korset är av hedniskt ursprung.

¹¹ Så här säger (Hislops) The Two Babylons, på sidorna 199, 204, 205, om korset:

Det tillbads i Mexiko under långa tider, innan de romersk-katolska missionärerna satte sin fot där, och stora stenkors uppsattes, förmodligen till ”regngudens” ära. Korset, som alltså dyrkades vida omkring eller ansågs vara ett heligt emblem, var Bacchus’ otvetydiga symbol, hans som var den babyloniske Messias, ty Bacchus framställdes med ett korsprytt band om huvudet. ... Denna den babyloniske gudens symbol vördas vid denna tid överallt i Tatariets ödemarker [de asiatiska och europeiska områden där tatarer bott och bor], i de trakter där buddismen är förhärskande, och det sätt, på vilket korset förekommer bland dem, utgör en effektfull kommentar till det som man i Rom har haft att säga om det. ”Korset”, säger överste Wilford i boken Asiatic Researches, ”är ett synnerligen omtyckt emblem och tecken bland baud’as eller buddisterna, även om det inte är föremål för tillbedjan. ... [i kristenheten] fick tau, korstecknet, Tammus’, den falske Messias’ odisputabla tecken, överallt utgöra en ersättning för den [nämligen den grekiska bokstaven Chi eller X såsom i Christós]. ...”c

12. Vilken direkt och vilken indirekt tillbedjan av solen utövade man vanvördigt i Jehovas tempel?

¹² Det råder inget tvivel om att de här nämnda avfälliga judiska kvinnorna, som vanhelgade Jehovas tempel genom att sitta där och begråta den babyloniske Bacchusd, guden Tammus, ansåg korset vara en helig symbol. Dessa kvinnor begrät i själva verket den store jägaren Nimrods död, hans som grundade Babylon och som förmodligen fick en våldsam död, därför att han övat våld mot människor och djur. (1 Mos. 10:8—10; 9:6) Dessa judiska kvinnor tillbad solguden indirekt, på samma sätt som de babyloniska kvinnorna gjorde, men profeten Hesekiel såg dessutom hur män direkt tillbad solen där i Salomos tempel i Jerusalem. — Hes. 8:16.

Tillbedjan av Nimrod uppammar våld

13. Hur kom det sig att tillbedjan av Nimrod inte kunde framkalla annat än våld och liderlighet inom en nation?

¹³ Det var Nimrod som gav upphov åt våld efter syndafloden. Han nöjde sig inte med att meningslöst döda djur, utan han jagade också människor och lärde andra att jaga och döda människor. De personer som tillbad Nimrod såsom guden Tammus eller Bacchus kom helt naturligt att handla såsom Nimrod, eftersom principen är den att en människa efterliknar den gud hon tillbeder och tillägnar sig de egenskaper, de må vara goda eller dåliga, som tillskrivs guden i fråga. (Rom. 1:22—28; Joh. 8:44; 1 Kor. 11:1; Rom. 12:2; Ef. 4:22—24; Gal. 5:22, 23) Babylonierna understödde också våldsgärningar, som påminde om Nimrods, genom sin tro på att livet i det jordkulslika Arallu, där de antog att de döda vistades, var uthärdligare för soldater än för andra människor.e Och guden Bacchus är än i denna dag en symbol av hänsynslöst rumlande. Tillbedjan av Nimrod, representerad av korset, kunde inte framkalla något annat än våld och liderlighet överallt i landet.

14. a) Hur förändrade den babyloniska religionen förhållandena i Juda land? b) Vilken inverkan fick denna falska gudsdyrkan på deras förhållande till Jehova?

¹⁴ Den fördärvbringande och oanständiga babyloniska gudsdyrkan, som judarna förföll till, medförde många vedervärdiga sjukdomar. Där rättfärdighet och laglydnad hade rått, blev det vanligt med mord och dråp. (Jes. 1:15, 21; Jer. 7:9; 5 Mos. 28:58—61) De som tillbad Jehova och sökte upprätthålla hans lag blev speciellt föremål för hat och våldsgärningar. (2 Kon. 24:3, 4; Jer. 26:8; 32:2, 3; 37:15, 16; 38:4) Såg Gud detta, och brydde han sig så mycket om det att han vidtog någon åtgärd? Han sade till Hesekiel: ”Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser, som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt [våldsgärningar, My] och åter hava förtörnat mig? Se nu, huru de sätta vinträdskvisten för näsan [min näsa, NW]!f Därför skall också jag utföra mitt verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.” — Hes. 8:17, 18.

Fördärv eller frid beror av tillbedjan

15. Vilken dom fick Hesekiel därpå se gå i verkställighet, och vad förutsades genom denna syn?

¹⁵ I Hesekiels syn grep sig Jehovas skarprättare an med att först döda de tjugofem soldyrkarna, därpå de sjuttio män som tillbad de avgudiska inristningarna på muren och kvinnorna som begrät den korsprydde guden Tammus. (Hes. 8:17—9:8) Detta var bara en förhandssyn av det som skulle hända Jerusalem och som vi skall begrunda i kommande nummer av denna tidskrift. — Jer. 25:9, 15—18.

16. a) Vad lär vi av detta blad i Juda rikes historia? b) Vilken verkan har den babyloniska religionen haft på nationerna i denna tid, och vilket slut väntar dem följaktligen?

¹⁶ Detta blad i Juda rikes historia uppenbarar klart och tydligt att det var babylonisk falsk religion som verkligen var orsaken till oron och nöden i Juda, i den nation som hade Jehova såsom Gud och hans lag såsom rikets lag och som hade erfarit hans beskydd och frid samt välgång och moralisk och fysisk renhet, så länge de var lydiga mot honom. Detta hjälper oss att inse att den babyloniska falska religionen är grundorsaken till ondskan och laglösheten och våldet i världen. De onda förehavanden som hör samman med den och som bedrivs i Guds namn har vänt många, även inom kristenheten, helt och hållet bort från att tro på Gud och har fått dem att bli offer för sådana ideologier som den ateistiska kommunismen, vilken i sin tur leder till ännu flera våldshandlingar. Ingen nation i våra dagar har större utsikter att bestå än Juda hade, om dess religiösa förehavanden följer den babyloniska tillbedjans sedvänjor.

17. a) Kan en enskild individ undgå att drabbas av det öde som väntar nationerna? b) Förklara skillnaden mellan den sanna gudsdyrkans verkningar och de som den babyloniska falska gudsdyrkan förorsakar.

¹⁷ Men Jesus Kristus gav uppmuntrande vägledning åt ärliga människor bland nationerna med dessa ord: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) Att man tillägnar sig sann kunskap om Jehova Gud och hans Son och förenar sig med dem som tillbeder Gud med ande och sanning framkallar inte förvirring eller vidskeplig fruktan för skärselden eller ett brinnande helvete hos en. Inte heller väcker det orätta sexuella begär eller lust till att begå våldsgärningar mot materiell egendom eller mot nästan. Det hindrar oss från att vandra på fördärvets väg till undergång, den väg där nationerna färdas fram. Det kommer att göra oss rena och skänka oss frid och Guds ynnest jämte ett säkert löfte om liv i hans nya rättfärdiga ordning. — Joh. 4:23, 24.

[Fotnoter]

Korset såsom en symbol går tillbaka till den okända forntiden. Det har varit känt och erkänt i alla länder världen utöver i alla tider. Före vår tid använde buddister, bramaner och druider detta tecken. Seymour säger: ”Druiderna ansåg att korsets långa arm var en symbol av livets väg, de korta armarna av de tre förhållandena i andevärlden, motsvarande himmelen, skärselden och helvetet.” Bland de forntida egyptierna var korset en vördad symbol. Deras ankh (crux ansata eller handtagsförsedda kors) representerade livet, och ett upprättstående skaft med flera armar i rät vinkel (nilkors) tycks ha haft viss hänsyftning på fruktbara skördar. Fem av deras planetsymboler ... hade formen av ett kors, som var förenat med en cirkel eller en del av en cirkel. Prescott säger att när de första européerna kom till Mexiko, fann de till sin stora förvåning ”korset, deras egen tros heliga emblem, rest såsom ett föremål för tillbedjan i Anahuacs tempel”.

[Bild på sidan 141]

Korsprydd Tammus