Tala Guds ord oförskräckt nu i atomåldern
”Tala Guds ord [oförskräckt].” — FILIPPERNA 1:14.
1. Vad har Skaparen av atomen med dess atomkärna låtit oförskräckt förkunnas de 49 senaste åren?
ATOMÅLDERN är här. Hela världen hotas nu av kärnvapenkrig! Den allsmäktige Skaparen av atomen med dess atomkärna känner väl till detta faktum. Vad har han då att säga i sitt ord om vår tid, något som behöver predikas världen utöver? Han har i denna tid låtit en symbolisk man klädd i linnekläder och med ett skrivdon eller en sekreterares bläckhorn vid sin sida arbeta med att teckna människor med ett tecken på pannan.
2. Vilket arbete med att sätta ett tecken på människors panna har skridit framåt, och i vilket syfte?
2 Denne ”man” har ägnat sig åt att sätta ett tecken på pannan på de människor som suckar och jämrar sig över alla de styggelser eller avskyvärda ting som bedrivs, i synnerhet på religionens område inom kristenheten, där man menar sig tillbedja Gud. (Hesekiel, kapitel 9) Med tanke på hur kristenhetens prästerskap handlade under första och andra världskriget oroar sig dessa människor över vad de med fog tror att dessa religiösa ledare skall göra, om det blir ett världsomfattande kärnvapenkrig. Eftersom de förväntar att så kallade kristna ledare skall uppföra sig bättre, är de djupt upprörda över det som präster nu ger sitt bifall åt i denna högst omoraliska, våldspräglade och religiöst splittrade värld. I en tingens ordning som är dömd till snar tillintetgörelse tecknas dessa människor med en rätt hjärteinställning med ett tecken på pannan för att de skall bli bevarade in i en ny och rättfärdig tingens ordning.
3. Vad är viktigare att sörja över än en eventuell framtida massförintelse, och vad krävs av dem som skall utföra arbetet med att sätta ett tecken på människors panna?
3 Ingen bättring i fråga om de världsliga tingen är i sikte. Vad skulle kunna lugna alla dessa människor med en rätt hjärteinställning i kristenheten såväl som utanför den, vad skulle kunna dämpa deras fruktan för att inom kort drabbas av en våldsam massförintelse? De sörjer kanske över hur det ser ut i världen. Men, viktigast av allt, sörjer de därför att Guds, bibelns Guds, namn har förknippats med dessa dåliga förhållanden och därför att det blivit föremål för vanära på grund av det sätt varpå de som menar sig tillhöra hans folk handlar? Och vem är denne symboliske man som är klädd i linnekläder och sätter tecken på fler och fler av dessa sörjande människor, och hur går han till väga? Detta arbete med att sätta ett tecken på människors panna uppskattas inte av kristenhetens präster, som därför energiskt motstått detta arbete. Det krävs alltså stor oförskräckthet att ta del i detta arbete med att sätta ett tecken på människors panna.
4. Av vem förebildades mannen som sätter ett tecken på människors panna, och vilka kvalifikationer måste således de ha som nu utför arbetet med att sätta ett tecken på människors panna?
4 Men ändå har detta verk gått framåt i ännu snabbare takt sedan år 1935. Det har utförts av en klass bestående av kristna som överlämnat sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus och som förebildades av profeten Hesekiel, som var präst i det forntida Israel. Det var han som fick se mannen som var klädd i linnekläder och som hade sekreterarens bläckhorn vid sin sida. De har överlämnat sig åt samme Gud som Hesekiel och är därför, i likhet med honom, vittnen för Jehova. Den nutida Hesekiel av år 1984 är en prästklass som tillhör det andliga Israel, till vilket aposteln Petrus skrev orden i 1 Petrus 2:9: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.”
5. Hur många präster skall det finnas under den som Jehova svurit och sagt skall inneha ämbetet som överstepräst?
5 Vi ser följaktligen att den nutida Hesekielklassen består av dem som i andligt avseende tjänar som underpräster till översteprästen, Jesus Kristus, som Jehova Gud svor skulle tjäna som präst ”efter Melkisedeks sätt”. Melkisedek var nämligen kung i den forntida staden Salem, men också ”präst åt Gud den Högste”. (Psalm 110:4; 1 Moseboken 14:18; Hebréerna 5:10; 6:20; 7:10, 11, 15—17) Jehova Gud har sedan första århundradet, då aposteln Petrus skrev sitt brev, tagit ut medlemmarna av detta ”kungliga prästerskap” som slutligen skall uppgå till ett antal av 144.000 under översteprästen, Jesus Kristus. — Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—4.
6. Hur många av dem som tillhör detta ”kungliga prästerskap” befinner sig ännu i köttet på jorden, och som vilken symbolisk person tjänar de?
6 I vår tid är det bara en liten kvarleva av medlemmarna av det ”kungliga prästerskapet” som ännu befinner sig i köttet på jorden, enligt de rapporter som kommit in från hela världen efter högtidlighållandet av Herrens kvällsmåltid den 29 mars 1983. Tillsammans tjänar de som den symboliske linneklädde mannen, som sätter ett tecken på pannan på de värdiga.
7. Vad måste de som förebildades av den linneklädde mannen med bläckhornet nu lita på att Jehova skall göra för dem?
7 Den forntida profeten Hesekiel behövde uppbåda en stor portion mod för att inte fyllas av fruktan för de israeliter som motstod honom på den tiden. Men Gud, den Allsmäktige, lovade att han skulle göra Hesekiels ansikte lika hårt som hans antagonisters, ja, rentav ännu hårdare. Han behövde därför inte frukta för sina motståndare som bara var människor. (Hesekiel 2:4; 3:8; Jesaja 51:12) På liknande sätt behöver kvarlevan av de med anden smorda kristna, som utgör den klass som förebildades av mannen i linnekläderna och med bläckhornet vid sin sida, lita på att Hesekiels Gud skall göra deras ansikten så hårda att de utan att röra en min kan möta sina motståndares sammanbitna ansikten både i kristenheten och utanför den.
8. Vilka anvisningar som är lämpade för vår tid gav Jesus?
8 För nitton hundra år sedan sände Jehovas främste budbärare, Jesus Kristus, ut sina lärjungar och gav dem i uppdrag att oförskräckt tala Guds ord i sitt eget land. Innan han skickade i väg dem sade han: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” (Matteus 10:28) I den sista boken i bibeln tillägger han och säger till den smorda kvarlevan i vår tid: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli fullständigt provsatta och för att ni må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10) Vilka uppmuntrande ord!
9. a) Vilka ovan nämnda anvisningar lyder Jehovas vittnen, något som man kan förstå av det förhållandet att så många av dem dömts till fängelse? b) Vilken motsatt verkan har detta fått, vilket framgår av Paulus’ exempel?
9 När vi tänker på att det i vår tid finns Jehovas vittnen i mer än 40 länder där deras arbete är förbjudet eller står under vissa restriktioner — utan tvivel är det fler kristna som sitter i fängelse nu än under första och andra århundradet — ser vi att inte heller vår tids Jehovas vittnen fruktar de ting som de måste lida, däribland fängelsestraff. Att sätta kristna i fängelse kan få en rakt motsatt verkan på deras medkristna än den fienden tänkt sig. Aposteln Paulus skrev följande medan han satt i fängelse: ”De flesta av bröderna i Herren, som känner tillförsikt på grund av mina bojor, visar så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord.” — Filipperna 1:14.
10. a) Från vilken källa hämtar Jehovas vittnen det budskap som de nu förordnats till att framföra? b) Vilket ställningstagande måste de göra liksom apostlarna för 1.900 år sedan?
10 Nu, liksom på Paulus’ tid, är det inte ett människogjort budskap som Jehovas vittnen oförskräckt framför. Det är ett aktuellt budskap hämtat från bibeln, Guds, den Högstes, Jehovas, inspirerade ord. I detta ord säger han till dem som tillhör hans överlämnade och döpta folk att de måste vara hans vittnen och framföra bevis för att han är den verklige Guden och Konungen. (Jesaja 43:10, 12) Eftersom det är han som uppmanar dem att tala hans ofelbara ord, vilken skapelse, i hög eller låg ställning, har då rätt eller myndighet att befalla eller tvinga dem att sluta tala det? De måste göra samma ställningstagande som de kristna apostlarna gjorde för 1.900 år sedan, då de sade till några myndighetspersoner: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.
11. Har människor gjort sig själva till gudar genom att uppfinna atombomben, och vad är att säga om deras myndighet att motstå kungörandet av budskapet om Riket?
11 Människor har inte bevisat sig vara gudar genom att uppfinna atombomben, och de måste stå till svars inför Gud, den Högste, i fråga om hur de använder den. (Lägg märke till vad som sägs i Psalm 82:6, 7.) Genom att framställa atombomben som ett avskräckande vapen söker de styrande behålla sitt herravälde över jorden i stället för att främja Guds rikes intressen under Jesu Kristi ledning. De harmas över och ingriper mot den förkunnelse av detta rike som de sanna, lydiga efterföljarna till Jesus Kristus kommer med i vår tid. Denna atomålder har inte gjort följande profetiska uttalande av Kristus inaktuellt eller utan praktiskt värde: ”Dessa ting är början till nödens våndor. Men ni, ta er själva i akt; man skall överlämna er åt lokala domstolar, och ni skall bli pryglade i synagogor och ställas inför landshövdingar och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem. Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna. Men när man för bort er för att överlämna er, var då inte på förhand bekymrade för vad ni skall säga; utan vad som än ges er [att säga] i den stunden, säg detta; det är nämligen inte ni som talar utan den heliga anden.” — Markus 13:8—11.
12. Vad skulle först predikas, trots våldsamt motstånd, och vad skulle detta vara ett mycket framträdande tecken på?
12 Nödens våndor i världen började år 1914. Den förutsagda förföljelsen av de trogna och lydiga efterföljarna till Jesus Kristus följde därpå och fortsätter ännu i denna dag. Alla tecken tyder på att vi lever i ”avslutningen på tingens ordning”, ja, att vi närmar oss dess storslagna kulmen nu i denna atomålder. (Matteus 24:3; Markus 13:3, 4) Men innan det fullständiga slutet kommer, måste ”de goda nyheterna ... först predikas”. Att Guds ord om Riket oförskräckt talas världen utöver är således ett av de mest framträdande bevisen för att vi lever i ”avslutningen på tingens ordning”. — Matteus 24:14.
Guds ord äts och talas världen utöver
13. Vad fick den smorda kvarlevan uppleva efter första världskriget, en upplevelse som liknar den som beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel 10, och vilken befallning fick de när de intagit den vederkvickande födan?
13 Johannes, den som levde längst av de lärjungar som av Jesus utvalts till att vara apostlar, avslutade sin jordiska levnadsbana alldeles i slutet av det första århundradet. Under denna ”avslutning på tingens ordning” sedan år 1914 har det funnits en kvarleva av överlämnade, döpta kristna som smorts med Jehovas ande. Denna kvarleva förebildades av Johannes, som skrev den sista boken i bibelns kanon, Uppenbarelseboken. Under det första året efter första världskriget, år 1919, fick denna kvarleva uppleva någonting som liknar det som Johannes fick uppleva och som han beskriver i Uppenbarelseboken, kapitel 10. Detta skulle inträffa i nära anslutning till den tid då ”Guds mysterium” eller ”heliga hemlighet” skulle fullbordas. (Uppenbarelseboken 10:7, Engelska auktoriserade översättningen; NW) När de som utgjorde denna nutida klass förebildad av Johannes blivit andligen vederkvickta av att så att säga äta den till smaken söta ”lilla skriftrullen” som räcktes fram åt dem, fick de faktiskt följande uppmaning: ”Du måste på nytt profetera med avseende på folk och nationer och tungomål och många kungar.” — Uppenbarelseboken 10:10, 11.
14. Genom vilka blir det uppdrag som aposteln Johannes fick på ön Patmos fullbordat?
14 Huruvida aposteln Johannes som befann sig på ön Patmos var i stånd att vid sin höga ålder fullgöra uppdraget att utföra en sådan världsomfattande tjänst står det inte något om i den inspirerade Skriften. Men hur förhåller det sig då med de smorda i vår tid, vilka Johannes var en bild av? Det är denna klass som motsvarar hans profetiska ställning och ser till att det uppdrag han fick fullbordas. Uttrycket ”du måste på nytt profetera” visar att hans arbete med att fritt vittna hindrades genom att han sattes i fängelse på ön Patmos. Det är tydligt att det som sades till honom där i verkligheten gällde dem som utgör en motsvarighet till honom i vår tid. Eftersom det måste förhålla sig så, känner vi oss föranlåtna att fråga: I hur många länder och på hur många språk talar Jehovas vittnen oförskräckt Guds ord i sin strävan att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”? — Matteus 24:14.
15. I hur stor omfattning har predikandet nu utförts?
15 Enligt Jehovas vittnens årsbok 1984 är det i 205 länder, och den bibliska litteraturen ges ut på omkring 190 språk. I dessa länder finns det svarta, vita, gula, röda och bruna människor, som tillhör olika stammar, släkter och sekter, förutom att de talar olika dialekter. Efter första världskriget har antalet ”kungar” på troner minskat markant, men i stället finns det nu en mängd andra slag av politiska styresmän vid makten. Oavsett vilka officiella titlar eller vilken politisk färg de har, gäller det budskap som Jehovas vittnen frambär i vår tid dem alla. Att Jehovas vittnen förbjudits i så många länder bevisar detta faktum.
16. Vilket budskap har således oemotståndligt förkunnats, och vad har världens ledare trots detta bett om i sina religiösa böner?
16 Trots att Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna, upprättats som medel att främja och bevara en enad värld, har budskapet om Guds rike med Kristus som kung oförskräckt och oemotståndligt förkunnats som mänsklighetens enda hopp. Dessa ”goda nyheter om riket” har inte upplevts som ”goda” av världens ledare, eftersom de skiljer sig så mycket från det som de anser vara gott, ja, det bästa för det plågade människosläktet. De anser att de själva kan ta hand om jordens angelägenheter och att det är deras sak att göra det. Om de känt ett behov av övermänsklig hjälp, har deras religiösa böner i verkligheten inte gått högre än till ”denna världens gud”. Den gudomlige upphovsmannen till ”dessa goda nyheter om riket” är inte för ”denna världen”, där Satan, djävulen, är gud. — 2 Korintierna 4:4, 1981.
17. a) Varför har motståndare till Guds skrivna ord inte lyckats utplåna det? b) Förmedelst vilka har detta ord ljudit sedan år 1919?
17 I den profetiska boken bibeln förklaras det frimodigt att Guds ord är till obestämd tid och att det kommer att bestå för evigt. (1 Petrus 1:23—25) Dessa uttalanden har ännu i denna dag inte bevisats vara osanna. Bibeln, Guds inspirerade skrivna ord, har inte gått att utplåna, trots alla de försök människor gjort för att utrota den genom att i religionens namn förbjuda den och bränna den på bål. För att detta Guds skrivna ord skulle bli predikat behövdes det på motsvarande sätt någon som låter det ljuda och bli hörbart. Detta Guds ord har oförskräckt och ihärdigt talats av Jehovas vittnen sedan efterkrigsåret 1919 genom ett allt större antal munnar, trots alla försök som de ursinniga motståndarna gjort för att tysta ner dessa som talat så oförskräckt.
18. Till när skall Jehova fortsatta att göra pannorna på dessa människor hårda?
18 Kan det finnas någon anledning att betvivla att den himmelske givaren av detta ord skall fortsätta att göra pannorna på dem som tillhör hans nutida Hesekielklass och deras modiga följeslagare hårda som diamant, så att de kan möta sina hårdnackade motståndare till dess att deras motstånd slagits ner genom den tillintetgörelse de skall drabbas av? Nej, inte alls! Han har hittills låtit den väg som hans vittnen vandrat vara framgångsrik, och han kommer att fortsätta att låta den vara det till dess de oförskräckt fullgjort uppdraget att ”på nytt profetera med avseende på folk och nationer och tungomål och många kungar”. Detta är någonting som man kan förvänta att han skall göra — till ära för sig själv och för att hävda och rättfärdiga sin universella suveränitet.
Kan du påminna dig svaren på följande frågor?
□ Vad för något i vår tid var mannen som var klädd i linnekläder och hade en sekreterares bläckhorn en bild av, och vilket verk ägnar han sig nu åt?
□ Varför måste Jehovas vittnen vara oförskräckta?
□ Vad skulle aposteln Johannes göra sedan han ätit upp den ”lilla skriftrullen”, och vad har detta för motsvarighet i vår tid?
[Bild på sidan 11]
Nu i denna atomålder ägnar sig en symbolisk man i linnekläder oförskräckt åt ett särskilt verk. Tar också du del i det?
[Bild på sidan 13]
Alldeles som Johannes fick en symbolisk skriftrulle och fick befallningen att ”på nytt profetera”, förkunnar de kristna oförskräckt Guds budskap i vår tid