Guds rikes gränser

1. Vilka två krav beträffande Guds rike är nämnda i Matteus 5:3, 19?

I SIN välkända bergspredikan framhöll Jesus vikten av att söka Guds rike i direkt förhållande till dess gränser, dvs. de personer som det innefattar som sina medlemmar. I det han först nämnde att Rikets arvingar behöver vara ödmjuka och ha en bedjande inställning, sade han: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, ty himmelriket tillhör dem.” Som varning och uppmuntran betonade han också att Rikets arvingar behöver hålla sig inom gränserna för Guds bud, i det han sade: ”Därför, vemhelst som bryter mot ett av dessa minsta bud [i den mosaiska lagen] och lär människorna på det sättet, han skall kallas ’minst’ [och följaktligen olämplig] i förhållande till himmelriket. Vad angår den som gör efter dem och lär dem, så skall denne kallas ’stor’ i förhållande till himmelriket.” — Matt. 5:3, 19, NW.

2. Hur kan och bör de inledande vädjandena i bönen Fader vår tillämpas på oss personligen?

² Tänk sedan på de inledande orden i mönsterbönen, som är en del av detta tal: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Detta är inte bara allmänna vädjanden. I själva verket är det fråga om gränser eller riktlinjer, som vi måste tillämpa på oss själva. Vi måste helga Jehovas namn i våra hjärtan och sinnen och i hela vårt uppförande. Aposteln Paulus skrev med avseende på vårt uppförande: ”Detta är vad Gud vill, ert helgande, att ni avhåller er från otukt; att var och en av er må veta hur han skall få välde över sitt eget kärl i helgelse och ära. ... Ty Gud kallade oss, inte med eftergift för orenhet, utan i samband med helgelse. Må fridens Gud själv helga er fullständigt.” Vi får inte bara önska se Guds vilja utförd på jorden på ett allmänt sätt, utan vi måste uppriktigt söka känna till och fullgöra hans vilja i våra egna liv just nu och på så sätt bevisa vår kärlek till honom. Detta betyder att vi överlämnar oss åt Gud. Aposteln Johannes skrev: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. ... Världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Tess. 4:3—7; 5:23; NW; 1 Joh. 2:15—17.

3. Vad nämnde Jesus utöver att man bör söka Riket, och hur har många tagit anstöt av detta?

³ Längre fram i talet säger Jesus, sedan han varnat för materialismens faror, ”det som nationerna ivrigt strävar efter”: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet, så skall alla dessa andra ting även ges er.” (Matt. 6:32, 33, NW) Hur egendomligt det än kan tyckas berörde Jesus här en av de viktigaste barriärerna när det gäller att söka Gud, inte bara för judar, utan för människor i allmänhet. De flesta människor är angelägna om att rättfärdiga sig själva och synas ha rätt, åtminstone i sina umgängesvänners ögon. Detta avgörs av deras egna normer, och normerna växlar i hög grad mellan olika folk, i synnerhet i det nutida, efterlåtna samhället. I allmänhet sökte judarna upprätta sin egen rättfärdighet, i det de förtröstade på sin förmåga att hålla den lag de fått genom Mose. Paulus sade: ”De har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; ty därför att de inte kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underordnade de sig inte Guds rättfärdighet. Ty Kristus är slutet på lagen, så att envar som utövar tro må få rättfärdighet.” — Rom. 10:2—4, NW; se också Galaterna 3:10—14.

4. Vad är orsaken till svårigheten? Hur är den verksam, och hur kan den övervinnas?

⁴ Helt visst är stolthet, motsatsen till ödmjukhet, roten till en sådan svårighet. Det började med djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, och stoltheten är ett medel varigenom han ”har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, inte skulle skina igenom”. Stoltheten står som en barriär då vi söker den sanne Guden. Den vänder våra hjärtan inåt mot oss själva i beundran. På så sätt avtrubbas våra sinnesförmögenheter i tvivel och otro, och detta verkar som ett täckelse. ”Men när man vänder sig till Jehova [i ödmjukhet och uppriktighet], tas täckelset bort.” Stolthet kan mycket väl vara en del av vår naturliga läggning, men som Paulus sade måste vi avkläda oss ”den gamla personligheten” och i stället ikläda oss ”anspråkslöshet i sinnet”. — 2 Kor. 4:4; 3:13—16; Kol. 3:9, 12; NW.

5. a) Hur beskrev Jesus kraven när det gäller att söka liv, och vad var orsaken till det? b) Är världens väg verkligen en väg av sann frihet?

⁵ Mot slutet av sitt tal på detta berg i Galileen angav Jesus i detalj de bestämda gränserna för dem som söker livet, i det han sade: ”Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” (Matt. 7:13, 14) Låt inte detta avskräcka dig. Jesus sade inte att det var Guds vilja att endast ett fåtal skulle finna den. Du kan vara bland dem som finner den begränsade ingången och vägen som leder till livet, om du är beredd att godta de lärjungaskapets villkor som är inbegripna. (Luk. 9:23, 24) I förbigående kan vi tillfoga att världens väg, som innebär en kurs av njutningslystnad och självbestämmanderätt, fastän den till synes är utan gränser, ”vid och bred”, i själva verket är en kurs av slaveri, begränsad av synd och själviskhet, som leder till missräkning och förintelse. — Rom. 6:16, 21.

6. Vilken slutlig varning gav Jesus, och vilken kraftfull liknelse stöddes den av?

⁶ Slutligen sade Jesus, i det han på nytt betonade behovet av lydnad och varnade för att enbart påstå sig söka Gud: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” Han avslutade med en kraftfull liknelse, som visade utgången för den som ”hör dessa mina ord och gör efter dem” och utgången för den som ”hör dessa mina ord och icke gör efter dem”. — Matt. 7:21—27; 15:7—9.

Uppskattning ger drivkraft

7. a) Vilka egenskaper är viktiga när man söker Gud, och vilket gott resultat leder de till? b) Hur visades detta av Abel, Enok och Noa?

⁷ Med Jesu ord i tankarna kan vi mera fullständigt inse att vi, när vi söker Gud, måste vara beredda och angelägna att rätta oss efter alla hans krav. Det är nödvändigt med tro och hängivenhet. Detta är inte helt enkelt abstrakta egenskaper. Om de uppodlas på rätt sätt, kommer de att driva oss att komma nära Gud i ett nära förhållande till honom, i det vi förmås att vandra med honom. Så var det med de män och kvinnor av tro som är omnämnda i Hebréerbrevet, kapitel elva. I likhet med Abel fick Enok ”det vittnesbördet, att han hade behagat Gud väl”. Längre fram visade Noa ”gudaktig fruktan och byggde en ark för att frälsa sitt husfolk”. Det sägs om dessa män att de ”vandrade med den sanne Guden”. Man kan naturligtvis inte söka en person, om man redan vandrar med honom, eller hur? För dessa män var sökandet slutfört, även om de alltid sökte behålla Jehovas ynnest och godkännande. Alla dessa förkristna vittnen bevisade sin tro och hängivenhet genom sina gärningar, sin trohet och sitt uthärdande. — Hebr. 11:5, 7; 1 Mos. 5:22; 6:9; NW; Jak. 2:17; 1 Joh. 3:18.

8. Vilken sanning fastslås i Hebréerna 11:6, och hur har vi i vår tid starka grundvalar för tron?

⁸ Ta till hjärtat den grundläggande sanning som Paulus formulerar i detta sammanhang: ”Utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro, att han är till och att han lönar dem som söka honom.” (Hebr. 11:6) I själva verket har vi starkare skäl till att hysa tro än dessa forntida vittnen hade. Vi har Guds fullständiga ord med dess rikedom av upplysningar och erfarenhet. Vi har också i Jehovas vittnens årsbok en mängd förträffliga erfarenheter som upplevts av en stor skara nutida vittnen. Dessutom kan vi i vår tid se uppfyllelsen av många profetior som Gud gett och som upptecknats av trogna män i forntiden. Alldeles som det blivit förutsagt visar alla vittnesbörden att Kristus Jesus, den himmelske konungen, blev insatt på tronen år 1914 v.t. Detta är en tid då människor av alla nationer blir åtskilda, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Snart skall Harmageddon komma och följas av den tusenåriga domens dag, under vilken Gud skall ”döma den bebodda jorden i rättfärdighet” genom den som han har förordnat och gett garantier för: Människosonen. Vi lever i den tid som Abel och Enok såg fram emot och som visades i förebild genom Noas dagar. Och Jesus sade: ”När dessa ting börjar inträffa, så räta upp er och lyft upp edra huvuden, ty er befrielse nalkas, ... [eftersom ni då vet] att Guds rike är nära.” — Apg. 17:31; Luk. 21:28—31; NW; se också 1 Moseboken 3:15; Matteus 24:37—39; Judas v. 14, 15; Uppenbarelseboken 20:1—3.

9. Hur förbinder Jakob tro med uthärdande, och vilket ytterligare råd ger han?

⁹ För att öka vår uppskattning och vår känsla för värden, så att våra hjärtan förmår oss att hålla fast vid det rätta handlingssättet, bör vi lägga märke till Jakobs praktiska råd: ”Betrakta det enbart som en glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att denna er tros beprövade beskaffenhet verkar uthärdande.” Om ni låter ”uthärdandet göra sitt verk fullständigt”, kommer det att leda till att ni får ”livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älskar honom”. Jakob betonar också ödmjukhet och positiv handling, när det gäller att söka Gud: ”’Gud står emot de högmodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.’ Var därför Gud undergivna; men stå emot djävulen, så skall han fly ifrån er. Kom nära Gud, så skall han komma er nära.” För att förvärva ett sådant djup av uppskattning, som driver oss att följa en kurs av orubblig hängivenhet, måste vi ha tålamod, alldeles som Jakob förklarar: ”Jordbrukaren väntar ju oavlåtligt på jordens dyrbara frukt och utövar tålamod i fråga om den, till dess han får det tidiga regnet och det sena regnet. Utöva också ni tålamod; gör edra hjärtan fasta.” — Jak. 1:2—4, 12; 4:6—8; 5:7, 8; NW.

10. Enligt vilken dubbelriktad princip handlar Gud, och mot vilka?

¹⁰ Jakob var inte den förste som nämnde den dubbelriktade princip enligt vilken Gud handlar, då han så att säga på halva vägen möter dem som önskar komma nära honom. Hundratals år tidigare blev David inspirerad att ge sin son denna uppmuntran och varning: ”Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN rannsakar alla hjärtan. ... Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver honom, då förkastar han dig evinnerligen.” Längre fram sade siaren Hanani någonting liknande till kung Asa: ”HERRENS ögon överfara hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åt honom. Härutinnan har du handlat dåraktigt [i det att han förlitat sig på Arams kung i stället för på Jehova]. Därför skall du hädanefter hava ständiga strider.” — 1 Krön. 28:9; 2 Krön. 16:9.

11. Hur och varför kan denna dubbelriktade princip verka på ett omvänt sätt?

¹¹ Ja, denna dubbelriktade princip kan verka på ett omvänt sätt. Genom sin ande, sin osynliga verksamma kraft, uppenbarar Jehova sig själv och visar sin kraft för deras skull som har en rätt hjärteinställning. Gud, ”som känner hjärtat”, kommer att ge sin heliga ande åt dem som uppriktigt ber honom om den. Men han kan dra tillbaka sin ande, och han kommer att göra det, om någon vänder sitt hjärta bort från honom, vilket ju hände med Salomo. Om honom är det upptecknat: ”När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit.” — Apg. 15:8, NW; Luk. 11:13; 1 Kon. 11:4.

12. a) Vad betonades i Guds ord med avseende på Salomo, och vilken god drivkraft ledde det till? b) Men vad hände slutligen med Salomo, och vad var orsaken till det?

¹² Lägg märke till hur det framhålls att man skall lära känna Guds befallningar och hålla sig väl inom deras teokratiska gränser. Strax innan David uttalade de ord som är återgivna i 1 Krönikeboken 28:9 sade han till Salomo det som Gud hade sagt till honom: ”Jag skall befästa hans [Salomos] konungamakt för evigt, om han är ståndaktig i att göra efter mina bud och rätter, såsom han nu gör”, till vilket David fogade sin egen vädjan. David avslutade genom att ge sin son denna väckande maning: ”Så se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och gå till verket.” Han fullgjorde detta uppdrag, men senare misslyckades han i det livsviktiga provet som gällde att bevara en sann hjärtats hängivenhet för Jehova. Vad blev resultatet? ”Därför sade HERREN till Salomo: ’Eftersom det är så med dig [i det han följde efter andra gudar] och eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar, som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt din tjänare.’” — 1 Krön. 28:7, 8, 10; 1 Kon. 11:9—11.

13. Vilken vädjan framförde Jehova genom Malaki, och hur har detta haft en mindre och en större uppfyllelse?

¹³ För Salomos del ändade denna dubbelriktade princip på det omvända sättet, till skam och smälek för honom själv. Men det behöver inte bli på det sättet. Fastän Israel på Malakis tid hade en lång historia som vittnade till nackdel för dem, framställde Jehova denna direkta och positiva vädjan: ”Alltifrån edra förfäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och har inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till er.” (NW) I en slutlig domens dag för Israel återvände verkligen en kvarleva och blev lärjungar till Jesus, deras Messias. Under denna domens dag för kristenheten, som är den förnämsta delen av det stora Babylon, har likaså en kvarleva av sanna kristna blivit luttrad och renad, och de bevisar sig vara kristna vittnen för Jehova. Lägg märke till vad som kännetecknar dem. ”’Och de skall sannerligen bli mina’, har härskarornas Jehova sagt, ’på den dag då jag frambringar en särskild egendom. ... Och I skolen då åter få se, vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom.’” — Mal. 3:2—4, 7, 17, 18; v. 17 enl. NW; se också Lukas 12:8, 9.

14. a) Vilket förträffligt byggnadsarbete tog sin början vid pingsten år 33 v.t.? b) Vilket världsvitt insamlande försiggår i vår tid? c) Vilka krav är väsentliga för ett gott byggnadsverk, enligt vad Petrus framhöll?

¹⁴ Salomo hade sannerligen ett förträffligt uppdrag när det gällde att bygga templet, Guds helgedom, men vi i vår tid har ett ännu större privilegium. De många byggnader som Salomo hade ansvaret för var byggda av timmer och sten. Men sedan pingsten år 33 v.t. identifieras den kristna församlingen såsom ”Guds byggnad”. ”Kristus Jesus själv är grundhörnstenen. I förening med honom växer hela byggnaden ... upp till ett heligt tempel, ... en plats som Gud kan bebo genom ande.” (NW) Vilken upphöjd tanke om ”Guds byggnad”, som utgörs av ”levande stenar”! I vår tid har Jehova inte bara kvarlevan av den kristna församlingen, utan han har också inlett ett världsvitt insamlande, i vilket du kan ha del, och det har fört fram en ”stor skara”, som tar ståndpunkt på Guds och hans rikes sida, i nära förening med kvarlevan av Rikets arvingar. Petrus hänvisar till Kristus Jesus som den främste av dessa ”levande stenar” och citerar orden i Jesajas profetia: ”Detta [är] vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Se, jag lägger såsom en grundval i Sion en sten, en beprövad sten, det dyrbara hörnet av en säker grundval. ... Och jag skall göra rättvisa till mätsnöret och rättfärdighet till vattenpasset.’” (NW) Hur viktigt är det inte att vi under denna domens dag iakttar de gränser som markeras av Guds ”mätsnöre” och ”vattenpass”! — 1 Kor. 3:9, 17; Ef. 2:20—22; 1 Petr. 2:4—6; Jes. 28:16, 17.

Rättfärdighet — den viktigaste gränslinjen

15. Hur kan rättfärdigheten definieras, och vilka två egenskaper hos Gud blir belysta?

¹⁵ Som en kontrast till den nuvarande onda tingens ordning säger Petrus: ”Det finns nya himlar och en ny jord, ... och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) Rättfärdighet betecknar det som är rättrådigt, opartiskt och rättvist. I människors ögon och i mänskliga angelägenheter har emellertid normen för det som är rätt stora variationer, och den är ofta påverkad, om inte rentav styrd, av egennytta. I hätska konflikter över territorialgränser mellan nationer gör båda sidor anspråk på att ha rätt, men utgången blir i överensstämmelse med det gamla talesättet att ”makt är rätt”. Det förhåller sig aldrig på det sättet med Jehova. Det är sant att han är ”Gud, den Allsmäktige”. Han är också oändligt vis. Ja, alla hans egenskaper är oöverträffliga och befinner sig i fullkomlig jämvikt. Hans rättfärdighet exemplifieras emellertid i särskild grad i hans kärlek och rättvisa. Han är ”Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” (NW) Guds suveränitet upphöjer hans kärlek och rättvisa på ett underbart sätt, i synnerhet då den ses i förhållande till hans rike under Kristus, som ju gav sitt liv som en lösen. — Upp. 16:14; 5 Mos. 32:4; se också Malaki 3:6.

16. a) Är det möjligt för oss att forma våra liv efter Guds norm? Hur kan det vara så? b) Vilken förträfflig anordning har Gud gjort för att hjälpa oss att hålla oss inom tillbörliga gränser?

¹⁶ Ju mer vi inser och uppskattar detta, desto mer kommer våra hjärtan att öppnas i djup uppskattning och driva oss att forma våra liv efter just denna norm. Det är som Paulus sade: ”Ni skulle förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skulle ikläda er den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” I synnerhet när det gäller kärlek bör vi komma ihåg att den är oss ålagd som en lag och en befallning, inte bara som en inbjudan. (Ef. 4:23, 24, NW; se också Matteus 22:36—40; Johannes 13:34; 1 Johannes 4:7—12; Jakob 2:8.) För att hjälpa och vägleda dig i detta har Jehova församlat sitt folk i en nära sammanknuten enhet, där det är som att bo i en stad på bibelns tid, en stad begränsad av en stark mur till skydd. Detta beskrivs med sköna ord i Jesaja 26:1—4, 7 (v. 1 enl. Åk): ”En fast stad hava vi. Frälsning gör han till murar och befästning. Låten upp portarna, så att ett rättfärdigt folk får draga därin, ett som håller tro. ... Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa. Den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig.” — Se också Uppenbarelseboken 22:15—21.

17. Hur ger Guds ord hjälp och uppmuntran, om vi menar att normen är alltför hög?

¹⁷ Det kan hända att du känner dig något modfälld, i det du menar att normen är alltför hög för din del. Du kan säga att du känner dig själv bara alltför väl. Om det är så, bör du inte glömma att Jehova känner dig långt bättre än du själv gör. ”Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom. Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” Mycket av svårigheterna och även mycket av ondskan beror i hög grad på okunnighet om Guds uppsåt och omtänksamma föranstaltningar. Kommer du ihåg vad Paulus sade till Areopagens domstol angående detta? ”Gud [har] haft överseende med tiderna av sådan okunnighet, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne.” (NW) Detta är inte tomma ord. Okunnighetens tid är förbi; sinnesändringens tid är inne. Bibeln visar gång på gång att det i den slutliga granskningen inte bara är fråga om individuellt ansvar, utan också att det finns en möjlighet att träffa ett individuellt val. Ditt föregående och din personlighet kan avslöja inneboende svagheter eller rentav sådant som är värre, och du kan tycka att det inte går att övervinna. Men det förhållandet att Gud många gånger har vädjat också till de ogudaktiga visar att ingen enda människas fall är hopplöst, såvida hon inte uppsåtligt har motstått Gud och hans normer och hon inte har kunnat anföra okunnighet som försvar eller inte visat prov på sinnesändring. Guds varning och vädjan till Kain visar att denne vid den tiden kunde ha kommit in på en rätt kurs, i synnerhet om han hade bett om hjälp. — Ps. 103:13, 14; Apg. 17:30; 1 Mos. 4:6, 7.

18. Vilka vädjanden, som är förbundna med individuellt ansvar, framställs i Hesekiels profetia till den ogudaktige?

¹⁸ Genom hela profetian i Hesekiel, kapitel 18, framhålls det individuella ansvaret. ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (1878 års sv. övers.) Det framförs också en vädjan till den ogudaktige: ”Om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö.” En liknande vädjan framställdes till nationen: ”Vänden om, ja, vänden eder bort ifrån alla edra överträdelser, ... och skaffen eder ett nytt hjärta och en ny ande. ... Jag har ju ingen lust till någons död, säger Herren, HERREN. Omvänden eder därför, så fån I leva.” — Hes. 18:4, 20, 21, 27, 30—32; 33:11, 14—19; se också Joel 2:12—14.

19. Vilket ansvar och vilken möjlighet har var och en av oss, och hur är Paulus’ liv till hjälp för oss i detta avseende?

¹⁹ Som vi förut har framhållit kan samma princip verka på ett omvänt sätt. (Hes. 18:26) Vilketdera av sätten det än gäller, är det ändå alltid fråga om val och ansvar. Du kan göra ett nytt val, ett rätt val, och få en ny början för att söka Gud, om du önskar känna dig för efter honom och faktiskt finna honom. Han är inte långt borta. Visste du att Paulus hänvisar till sig själv som ett slående exempel på en som hade ett mycket omfattande skuldregister när det gällde hans tidigare personlighet och gärningar, men som ändå, som han säger, visades barmhärtighet, eftersom han ”var okunnig och handlade av brist på tro”? — Apg. 17:27; 1 Tim. 1:12—16, NW; Gal. 1:13.

20. Hur framhöll Jesus samma möjlighet och ansvar?

²⁰ Samma barmhärtiga slutledning finner vi i Jesu ord i Johannes 3:16—19 (NW): ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, ... inte för att han skulle döma [fördöma] världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” Detta sades inte på spe. Det var en verklig möjlighet. Jesus var ”det sanna ljuset, som ger ljus åt varje slags människa”. Men det var som Jesus sade: ”Människorna har älskat mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.” Det var deras val. De föredrog att ha det på det sättet. — Joh. 1:9, NW.

21. Hur blir släktet av dem som söker Jehova beskrivet i Psalm 24:3—6?

²¹ Varför skulle du inte förena dig med det släkte som beskrivs i Psalm 24:3—6? ”Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn [som inte har fört Min själ till idel värdelöshet, NW] och den som icke svär falskt. Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud. Sådant är det släkte, som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn.”

22. Vilken utomordentlig vädjan kommer till uttryck i Jesaja 55:6, 7?

²² Varför inte ge gensvar till den vädjan som kommer till uttryck i Jesaja 55:6, 7? ”Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära. Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.” Detta är vad du kan få erfara, den välsignelse du kan få.