Hoppas du att få komma till himmelen när du dör?
”INGET intresse för himmel eller helvete.” Så löd en rubrik i The Morning Call för 12 februari 1969, en dagstidning som ges ut i Allentown i Pennsylvanien. Artikeln redogjorde för en opinionsundersökning bland tjugosjuåringar som gått igenom gymnasiet; syftet var att få en föreställning om den ”typiske amerikanen”. Hans huvudintressen sades vara ”fotboll, jakt, fiske och att mixtra med bilar”. Även om detta kan vara sant beträffande den ”typiske amerikanen” i 27-årsåldern, finns det millioner andra amerikaner, och för övrigt millioner människor av andra nationaliteter, som sätter sin religion före allt detta. Många tror att de kommer till himmelen, när de dör.
Tillhör du dem? Om du gör det, varför hoppas du då att få komma till himmelen, när du dör? En orsak är förmodligen att du har blivit lärd att du har en odödlig själ, som kan skiljas från kroppen och som vid döden går antingen till himmelen eller till ett pinohelvete. Om du hade att välja mellan dessa båda bestämmelseorter, skulle du naturligtvis vilja komma till himmelen.
Men skulle det kunna vara så att bibeln inte lär någonting om en själ som fortsätter att leva, sedan kroppen dött? Ja, det kan vara så, och det är verkligen också så, och det inser fler och fler människor. En romersk-katolsk teolog, Peter Riga, vid St. Mary’s College i Kalifornien erkände också, enligt vad som stod att läsa i tidskriften Time, att det inte ”finns något förnuftigt alls” i den gamla föreställningen om att människan har en själ som skiljer sig från kroppen vid döden. ”Det finns ingenting annat än människan, människan i Guds avbild och likhet. Det var den fullständiga människan som skapades och som kommer att frälsas.” Liknande uttryck återfinns i ”Förteckning över teologiska termer i bibeln” längst bak i New American Bible, en romersk-katolsk bibelutgåva som publicerades år 1970.
Och det är precis vad bibeln lär. Den säger att i begynnelsen ”vart människan en levande själ”. Den säger inte att hon fick en själ. Precis som det är stor skillnad mellan att ha en hustru och att vara en hustru, så är det stor skillnad mellan att ha en själ och att vara en själ. Bibeln talar också om för oss att ”den själ, som syndar, hon skall dö”. Därför kan själen inte vara odödlig. Vidare visar Guds ord att de döda ”veta alls intet”. Det är därför bibeln talar om döden som en sömn. Det är intressant att lägga märke till att Martin Luther en gång i tiden lärde att de troende som dog var omedvetna ända fram till uppståndelsen. — 1 Mos. 2:7; Hes. 18:4, 20; 1878; Pred. 9:5; 1 Kor. 15:20; 1 Tess. 4:13.
Några kommer till himmelen
Bibeln visar alltså att de döda är omedvetna fram till uppståndelsen, men den gör också klart att somliga då uppväcks till liv i himmelen. Den förste av dem var Jesus Kristus. Aposteln Petrus sade om honom: ”Denne Jesus har Gud upprest, varom vi alla är vittnen.” Petrus fortsatte: ”Han blev upphöjd till Guds högra sida.” Vi får också veta att ”Kristus ... har gått in i själva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo”. — Apg. 2:32, 33, NW; Hebr. 9:24.
Jesus lovade sina apostlar en plats i himmelen: ”Där jag är, där skolen I ock vara.” (Joh. 14:2, 3) Att hans apostlar hade detta hopp framgår tydligt av deras skrifter. Aposteln Paulus skrev: ”Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad, som kommer från Gud, ... en evig boning i himmelen.” (2 Kor. 5:1) Dessa kristna har ”ett levande hopp, till ett ... obesmittat ... arv, ... i himmelen”, där de skall bli ”delaktiga av gudomlig natur”. — 1 Petr. 1:3, 4; 2 Petr. 1:4.
Kan det då vara så att de oräkneliga millioner som har hyst hoppet att få komma till himmelen verkligen kommer dit? Den Heliga skrift uppenbarar att antalet av dem som kommer till himmelen faktiskt är jämförelsevis litet. Jesus sade därför till dessa: ”Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” Och på tre ställen i Uppenbarelseboken uppges antalet av det andliga Israel, antalet av dem som står på det himmelska Sions berg tillsammans med Lammet, Jesus Kristus, vara bara 144.000. Om dessa sägs det att ”de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom, de tusen åren”. — Luk. 12:32; Upp. 7:4; 14:1, 3; 20:6.
För att någon skall bli värdig att få komma till himmelen måste både han själv och Gud vidta vissa mått och steg. Han måste ångra sitt tidigare syndfulla liv, måste omvända sig, göra bättring och i fortsättningen följa en rättfärdig väg, han måste överlämna sig till att göra Guds vilja och måste bli döpt. Detta är emellertid allt som han själv kan göra. Resten beror på Gud. — Apg. 3:19; Hebr. 11:6; Apg. 4:12; Matt. 28:19, 20.
Sedan kallar Gud personligen en sådan människa, om det är hans vilja, och utväljer henne genom sin Son, Jesus Kristus. (2 Tim. 1:9, 10; 1 Petr. 2:9) Gud förklarar också denna människa rättfärdig på grund av hennes tro på Jesu Kristi blod, och genom Guds heliga ande föds hon som en andlig son till Gud. (Rom. 5:1, 9; 8:15, 16, 33, 34; Jak. 1:18) När individen en gång för alla har fått detta himmelska hopp, måste han bevara sin ostrafflighet och visa sig trogen ända till döden. Detta innebär att han håller sig avskild från världen, ”tuktar” sin kropp, så att han behärskar den och inte kroppen honom, och är på vakt mot djävulens snaror. (Jak. 1:27; 1 Kor. 9:27; 1 Petr. 5:8) Om han gör det kan han, i likhet med aposteln Paulus, se fram emot att få erhålla ”rättfärdighetens segerkrans”. — 2 Tim. 4:8; Upp. 2:10.
En framtid på jorden
Är hoppet om evigt liv begränsat till att gälla endast dem som kommer till himmelen, till endast 144.000? Inte alls! Lärde oss inte Jesus att bedja om att Guds rike skulle komma och att hans vilja skulle ske på jorden såväl som i himmelen? (Matt. 6:10) Dessutom läser vi om att ”landet [jorden, NW] skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. (Jes. 11:9) Till yttermera visso försäkras vi om att Guds tabernakel skall stå bland människorna och att han ”skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer.” (Upp. 21:2—4) Dessa ord måste avse jorden, för det har aldrig förekommit någon död i himmelen, där Gud är. Dessa och många andra skriftställen med liknande innehåll visar sannerligen att människor kommer att belönas med en underbar tillvaro på jorden. Milliarder människor har levat och dött, och deras hopp om en framtid vilar på en uppståndelse från de döda hit till jorden, för sade inte Jesus: ”Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem”? — Joh. 5:28, 29.
Andra förutom de som är kallade till himmelen kommer alltså att vinna frälsning. Detta framgår klart av den text som följer på ett av skriftställena där de 144.000 andliga israeliterna omnämns: ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: ’Frälsningen tillhör vår Gud, ... och Lammet.’” Den omständigheten att den stora skaran inte kan räknas talar för att det uppgivna antalet av de andliga israeliterna är bokstavligt. — Upp. 7:9, 10.
Betyder detta att det finns två slags mål för dem som vinner frälsning genom att utöva tro på Jesus Kristus? (Joh. 3:16) Ja, för bibeln talar om att det finns välsignelser och belöningar att vinna både i himmelen och på jorden. Det är ingen tvekan om det. Vi inser logiken i denna slutsats, om vi bara vill tänka igenom ämnet. Om alla de oräkneliga millioner som till slut vinner frälsning skulle komma till himmelen för att tjäna som präster och konungar, för vilka skulle de då tjäna som präster och över vilka skulle de regera som konungar? Men när vi inser att det bara är 144.000 som skall tjäna i den ställningen och att de kommer att bli till välsignelse för millioner människor som blir uppresta från döden till livet här på jorden, då blir det hela begripligt för oss. Tänk dessutom på att det stora flertalet av dem som uppväcks från de döda kommer att ha föga kunskap om Jehova Gud och hans rättfärdiga fordringar. Detta innebär att det kommer att bli mycket arbete för de himmelska prästerna och konungarna, innan de har fört dessa människor tillbaka till ett godkänt förhållande till sin Skapare. Bibeln visar att ett tusen år kommer att ägnas åt detta arbete, och av den orsaken talar man också om det tusenåriga riket. — Jes. 11:1—9; 2 Petr. 3:8; Upp. 20:4—6.
På jorden kommer ”furstar” att tjäna som representanter för detta himmelska rike. Det blev förutsagt i en profetia om Jesus Kristus: ”I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.” (Ps. 45:17) Bland dessa furstar kommer alla trons män att återfinnas, från Abel till Johannes döparen. Skall ingen av dem komma till himmelen? Nej. Hur vet vi det? Därför att Jesus sade att fram till den tiden, år 31 v.t., hade ingen farit upp till himmelen. Beträffande Johannes döparen sade han att det fanns ingen större än han bland dem som var ”födda av kvinnor”, men att ”den som är minst i himmelriket är likväl större än han”. Bibeln talar om att inte ens konung David, en man som fick Guds godkännande, hade farit upp till himmelen. — Matt. 11:11; Joh. 3:13; Apg. 2:25—35.
Varför kom ingen av dessa till himmelen? Därför att det var Kristi offer som öppnade vägen till himmelen. Ingen kunde heller komma dit före honom, eftersom han skulle vara ”den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.” Följaktligen är det först efter Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd som människor har kunnat få hopp om liv i himmelen. — Kol. 1:18; Hebr. 10:20; 2 Tim. 1:10.
Av de faktiska förhållandena att döma har Gud på det hela taget upphört att kalla eller inbjuda människor till att vinna den himmelska belöningen, eftersom det antal som skulle kallas och utväljas nu är fullständigt. Det är därför Jehovas kristna vittnen i denna tid vitt och brett kungör de goda nyheterna om evigt liv på en paradisisk jord genom Guds rike. Med tanke på den tid vi lever i betonas nu det hoppet att en ”stor skara” av ”andra får” inte behöver dö, utan kan få gå över från denna gamla ordning in i en ny ordning och där leva för evigt. Låt Jehovas vittnen studera bibeln med dig, så att detta hopp kan bli ditt. — Joh. 10:16; Matt. 24:14.