Vad skall Guds rikes ankomst innebära för dig?

”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:9, 10.

 1. Vilka vet inte alls av att Guds rikes ankomst kan komma att innebära något för dem, men varför måste de nu få sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande?

TVÅ tredjedelar av människorna i världen vet inte alls av att Guds rikes ankomst kan innebära något för dem. Detta beror på deras religion. Det finns en mångfald religioner bland människorna, och millioner människor säger rentav att de är gudlösa och inte har någon religion alls. Men vare sig de bryr sig om att få veta något om Guds rikes ankomst eller inte, så skall Guds rike komma. De skall tvingas att stå ansikte mot ansikte med detta rike, när det inom kort klart och tydligt uppenbaras att det har kommit. Fördenskull måste människorna på hela jorden nu få sin uppmärksamhet riktad på detta synnerligen viktiga förhållande.

 2. a) Vilka andra är också i behov av dessa underrättelser, och varför är det så? b) Vilket beslut, som har med Guds rikes ankomst att göra, är tiden nu inne för oss att fatta?

² Inte endast de okunniga är i behov av detta. Också flertalet av de människor som är förtrogna med orden ”Tillkomme ditt [dvs. Guds] rike” har samma behov. Hur kommer det sig? Jo, fastän de kallar sig kristna och fromt ber bönen ”Tillkomme ditt rike”, så talar de inte och handlar de inte som om de insåge vad det är de ber om. De talar och handlar sannerligen inte i överensstämmelse med en sådan bön. Fråga dem om vad Guds rikes ankomst skall innebära för dem och för resten av människosläktet, så kommer du att få en hel del olika svar, och inga auktoritativa bevis kommer att anföras till stöd för svaren. Guds rike skall förvisso, när det har kommit, inverka på hela mänskligheten, till den enskildes eviga bästa eller till hans eviga tillintetgörelse. Vad skall då Guds rikes ankomst innebära för var och en av oss? Vi önskar helt naturligt att den skall innebära evigt goda ting för oss. Vad kan vi göra för att den skall komma att innebära detta för oss? Nu är den tid inne, då vi bör bestämma oss för att den skall innebära detta för oss. Nu är den tid inne, då vi bör känna till vad vi skall göra för att vinna en sådan lycklig framtid.

 3. Vilken gren av människosläktet och vilket folk tillhörde den man som lärde ut bönen ”Tillkomme ditt rike”, och var föddes han?

³ Orden ”Tillkomme ditt rike” ingår i en bön som riktades till Gud i himmelen. Det finns många människor som inte har klart för sig att den som lärde ut denna bön var asiat. Vilken av de tre grenarna av människosläktet tillhörde denne asiat, den jafetitiska, den semitiska eller den hamitiska? Han tillhörde den semitiska grenen, ty han härstammade från Sem, den andre av de tre sönerna till Noa, som hela mänskligheten i våra dagar har utgått ifrån. (1 Mos. 10:21, NW; Luk. 3:23—36) Till de många semitiska släktena hör hebréerna, som också kallas israeliter eller judar. Den asiat, som lärde ut bönen om Guds rikes ankomst eller tillkommelse, var en sådan hebré, en israelit eller jude. Han föddes i staden Betlehem i den romerska provinsen Judeen för nästan två tusen år sedan, i samma stad som hans ryktbare förfader hade blivit född, nämligen David, Isais son, som blev konung i Jerusalem.

 4. Hur fick han sitt namn, och vad framhäver innebörden av hans titel ”Davids Son”?

⁴ Innan han föddes i Betlehem, bestämde Gud vad han skulle heta, och vid sin födelse fick han fördenskull ett namn som av hebréerna uttalades Jeschua och av grekerna Jesus. Längre fram fogades en titel till hans namn, nämligen Messias eller Kristus, och så kom han att kallas Jesus Messias eller Jesus Kristus. Han kallades också Jesus, Davids Son, för att det skulle framhävas att han hade laglig rätt till det konungavälde, som hans förfader David en gång utövade över Israels nation. — Matt. 1:1, 18—25; Mark. 10:47, 48; Luk. 1:28—33; 2:4—21; Joh. 7:42.

 5, 6. a) Av vad för något var denna begäran, ”Tillkomme ditt rike”, en del? b) När vi är inne på detta, hur framhävdes upprepade gånger det ting, om vars ankomst vi ber, och varför frambär vi följaktligen med rätta denna bön?

⁵ På våren år 31 e. Kr., dvs. vid den tid, då Jesus Kristus var 31 år gammal, lärde han ut den välbekanta bönen Fader vår, som inbegriper denna begäran, vilken riktas till Gud i himmelen: ”Tillkomme ditt rike.” Mycket få människor tycks ha klart för sig att denna bön utgjorde en del av hans välbekanta bergspredikan. Bergspredikan inleds med de så kallade saligprisningarna eller nio lyckligprisningarna, av vilka den första lyder så: ”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov, ty himmelriket tillhör dem.” En annan framställning av dessa lyckligprisningar säger: ”Lyckliga äro ni fattiga, ty Guds rike är edert.” I just denna bergspredikan anbefallde Jesus Kristus vad som kallats den gyllene regeln, då han sade: ”Allt vad ni vilja att människorna skola göra mot eder, det skola också ni likaså göra mot dem.”

⁶ I denna bergspredikan sade Jesus också följande om våra jordiska behov: ”Eder himmelske Fader vet att ni behöva allt detta. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” (Matt. 5:1—4; Luk. 6:20; Matt. 7:12; 6:32, 33; NW) Jesus satte alltså Guds rike framför alla våra jordiska behov såsom det som är av den allra största betydelsen. Han sade inte att man först bör söka det här landets rike eller det där landets rike, att man bör söka presidentskapet i Förenta staterna eller något annat världsligt ämbete. Nej, han sade att man först bör söka Guds rike jämte Guds rättfärdighet. Det ligger alltså i öppen dag att Guds himmelska rike måste vara av det största värde och av den största betydelse, och vi bör med all rätt bedja om att det skall komma, såsom Jesus Kristus lärde sina sanna efterföljare att göra.

Motsägelse tillfogad

 7, 8. Vilka frågor uppstår beträffande Guds rikes ankomst, och vad måste vi göra för att få exakta svar?

⁷ Men hur skall då Guds himmelska rike komma? När skall hans rike ha kommit såsom svar på denna bön, som lärdes ut för nitton hundra år sedan och som de människor, som sökt Guds rike, alltsedan dess har framburit? Skall dess ankomst innebära olycka för dig eller välsignelse för dig, och vad måste envar göra för att undgå att drabbas av olycka?

⁸ Om vi skall kunna veta exakt hur det förhåller sig med detta, måste vi undersöka saken i ljuset av det som Jesus lärde och i det ljus som hela bibeln kastar över saken, den bok, som hans läror endast utgör en del av. Milliarder människor har missförstått saken som följd av några ord, vilka med orätt har fogats till den ursprungliga bön, som Jesus Kristus lärde ut. Enligt de tidigaste handskrivna exemplaren av den Heliga skrift lyder bönen så här:

 9, 10. Hur lyder bönen enligt de tidigaste handskrivna exemplaren av bibeln?

⁹ ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.” — Matt. 6:9—13.

¹⁰ I det återgivande av bönen, som vi finner i Lukas 11:2—4, heter det: ”Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd giv oss var dag; och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.”

11. Hur kom en motsägelse att fogas till bönen vid läsandet av den, och vari består denna motsägelse?

¹¹ En motsägelse fogades till denna bön, när några av de religionsanhängare, som gjorde avskrifter av bibeln, till den bön, som utgjorde en del av bergspredikan, fogade följande ord: ”Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.” (Matt. 6:13, fotnot) Som en följd härav har flera milliarder religiösa människor i kristenheten under hundratals år upprepat denna bön med dessa icke auktoriserade ord tillfogade såsom en högtidlig avslutning, en så kallad doxologi. Det verkar som om de aldrig hade tänkt över hur de i början av bönen kan upprepa orden ”Tillkomme ditt rike” och så i avslutningen på sin bön kan säga: ”Riket är ditt.” Om riket redan var Guds, varför skulle de då i samma bön bedja: ”Tillkomme ditt rike”?

12. Vilken dårskap, som Ordspråksboken 30:5, 6 varnar för, är ett sådant tillägg tecken på?

¹² Av det här sagda framgår det hur dåraktigt det är att lägga någonting till Guds inspirerade ord i syfte att försöka bättra på det eller fylla ut det. Med all rätt varnar Ordspråksboken 30:5, 6 för ett sådant tillvägagångssätt: ”Allt Guds tal är luttrat. Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.” I Jesu dagar hade Guds rike sannerligen inte kommit.

13. Varifrån har man uppenbarligen hämtat de ord, som tillfogats?

¹³ De ord, som med orätt fogats till Jesu korrekta bön, har tydligtvis hämtats från de ord, som konung David riktade till Gud och som vi finner i 1 Krönikeboken 29:11, som enligt Helge Åkesons svenska översättning lyder så: ”Dig, Jehová, tillhör storhet och makt och ära och härlighet, seger och höghet, ty allt det i himmelen och på jorden är, det är ditt. Ditt, Jehová, är riket, och du är upphöjd över allting till ett huvud.”a

14. När var dessa ord: ”Ditt, Jehová, är riket”, rätta och sanna, och varför yttrades de av den som uttalade dem?

¹⁴ Dessa ord var rätta och sanna år 1037 f. Kr., under Davids sista dagar såsom konung i Jerusalem. David var konung över den nation, som bestod av Israels tolv stammar, men han insåg att han bara var den synlige, mänsklige representanten för sin Gud, Jehova, som var den verklige konungen, den osynlige, himmelske konungen över Israels nation. Den materiella, kungliga tron, på vilken David satt i fyrtio år, var i själva verket Jehovas tron, och konung David hade nu, på grund av sin höga ålder, avsagt sig denna tron till förmån för sin unge men vise son, Salomo. Fördenskull framhöll konung David i detta avskedstal till Israels församling i Jerusalem att riket över Israel i själva verket inte tillhörde honom eller hans kungliga ätt. Det tillhörde egentligen den Gud, som han och hela Israel då dyrkade, nämligen Jehova.

15. a) Varför var Israels rike då verkligen ett Guds rike i miniatyr? b) Ange bevis från Skriften för detta påstående.

¹⁵ Det var Jehova Gud som hade upprättat ett mänskligt konungavälde över Israels nation år 1117 f. Kr. Det var också han som hade låtit David bli smord till konung över alla Israels tolv stammar år 1070 f. Kr. Följaktligen var Israels nations rike då på Davids tid ett Guds rike på jorden i miniatyr eller i liten skala. I överensstämmelse härmed läser vi i vers 23 i samma kapitel som nyss citerades, 1 Krönikeboken 29, om vad som inträffade sedan David hade avstått tronen åt sin älskade son Salomo: ”Och Salomo började sitta på Jehovas tron såsom konung i sin fader Davids ställe och göra det med framgång, och alla israeliterna voro honom lydiga.” (NW) Längre fram, när drottningen av Saba kom på besök till konung Salomo i Jerusalem och såg hans härlighet, sade hon: ”Må Jehova, din Gud, bliva välsignad, som har funnit behag i dig genom att sätta dig på sin tron såsom konung för Jehova, din Gud.” (2 Krön. 9:8, NW) I överensstämmelse med det förhållandet att Jehovas synliga tron fanns i Jerusalem heter det i profetian i Jeremia 3:17 (NW): ”På den tiden skola de kalla Jerusalem Jehovas tron; och dit måste alla nationer föras tillsammans till Jehovas namn i Jerusalem.”

16. Vilket löfte gav Jehova om att David skulle ha en förblivande arvinge till Guds rike?

¹⁶ Flera år före konung Davids tronavsägelse och död ingick Jehova, Davids Gud, ett förbund eller en högtidlig överenskommelse med honom om att konungaväldet över detta Guds rike i liten skala, vilket upprättats över Israel, skulle tillhöra Davids konungsliga ätt för evigt. Genom sin profet Natan sade Jehova Gud till konung David: ”Jehova har sagt dig att ett hus är vad Jehova skall göra åt dig. När dina dagar äro ute och du måste lägga dig ned hos dina förfäder, då skall jag förvisso uppresa din säd efter dig, vilken skall komma ur ditt inre; och jag skall i sanning fast grunda hans rike. ... Och ditt hus och ditt rike skola förvisso vara beståndande till obestämd tid inför dig; själva din tron skall bliva fast grundad till obestämd tid.” (2 Sam. 7:11—16, NW) På detta sätt lovade Jehova Gud att konung David skulle ha en beständig eller förblivande arvinge till tronen i Guds rike. Denne arvinge skulle kallas Davids Son.

Avbrott

17. Ägde Guds förebildliga rike över Israel bestånd, och vilken händelse i Israels historia ger oss svar härpå?

¹⁷ Konung David kunde på sin tid säga till Gud: ”Ditt, Jehová, är riket.” Men den tid kom, då det inte längre fanns något Guds rike på jorden i miniatyr, inte något förebildligt Guds rike över Israels nation. När kom den tiden? År 607 f. Kr. Det året tillät Gud, den Allsmäktige, Babylons härskaror att förstöra den kungliga staden Jerusalem, där konungarna av Davids ätt hade suttit på Jehovas tron. Han lät sin tron omstörtas, och han lät dem som överlevde Jerusalems belägring och förstöring bli bortförda till det avlägsna landet Babylonien. Jerusalem och Juda land lämnades öde utan mänskliga invånare och husdjur. I och med denna händelse upphörde det att finnas ett Guds rike på jorden. — Hes. 21:25—27.

18. a) Varför kunde inte ståthållarna i Jerusalem, sedan de landsförvista judarna hade återvänt till sitt hemland, säga: ”Ditt, Jehová, är riket”? b) Vilken fråga uppstod fördenskull?

¹⁸ Sjuttio år senare, sedan de landsförvista israeliterna hade återvänt till sitt hemland, fanns inte mera någon Jehovas tron i Jerusalem, som regenter kunde sitta på. Guds förebildliga rike återupprättades inte i Jerusalem med en ättling till konung David regerande såsom ställföreträdare för Gud på Jehovas tron. ”Hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider” (NW) hade börjat. (Luk. 21:24) Följaktligen kunde inte de judiska ståthållarna i Jerusalem, vilka var underställda hedniska erövrare, säga såsom konung David hade sagt till Jehova Gud: ”Ditt ... är riket.” Enligt Guds förbund med David om ett evigt rike återstod det ännu att en förblivande arvinge till Guds rike över Israel skulle framträda. Detta innebar att Guds rike skulle återupprättas med denne förblivande arvinge på tronen såsom Jehovas representant. Det var inte underligt att trogna judar väntade på att Guds rike skulle komma. Denna fråga uppstod fördenskull: Hur länge skulle detta avbrott i Guds rikes verksamhet fortsätta? När skulle Guds rike komma i överensstämmelse med hans löfte?

19. Varför utgör Jesu ord om att Jerusalem var ”den store Konungens stad” inte något bevis emot påståendet att förhållandet förblev detsamma för Israel?

¹⁹ Detta förhållande med avseende på det forntida Israel fortfor under flera hundra år. Strax före vår tideräknings början föddes Jesus, Davids Son, i Betlehem i Judeen. Det är sant att denne Jesus, då han höll sin bergspredikan, sade så här: ”I [skolen] alls icke ... svärja, varken vid himmelen, ty den är ’Guds tron’, ej heller vid jorden, ty den är ’hans fotapall’, ej heller vid Jerusalem, ty det är ’den store Konungens stad’.” (Matt. 5:34, 35) Men dessa ord innebar inte att Guds rike härskade i Jerusalem. Jesus sade att det var himmelen som var Guds tron, hans tron var inte en materiell tron avsedd för mänskliga härskare i Jerusalem. Hela jorden var bara såsom en fotapall för Guds fötter. (Matt. 23:22) När Jesus yttrade dessa ord, utgjorde Jerusalem och Juda land en del av den romerska provinsen Judeen. Den man, som då innehade makten såsom ståthållare, var inte någon jude, inte någon ättling till konung David, utan en romare vid namn Pontius Pilatus. — Luk. 3:1.

20. Vad förväntade entusiastiska judar, då Jesus red in i Jerusalem, och hur framgår detta av deras fröjderop?

²⁰ I början av den sista veckan av sitt liv på jorden red Jesus Kristus såsom i ett triumftåg in i Jerusalem. Entusiastiska judar, som väntade på att Guds rike skulle upprättas i och genom Jesus, följde honom med stor fröjd och glädje och ropade: ”Fräls, det bedja vi, Davids Son! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Fräls honom, det bedja vi, i höjderna där ovan!” ”Fräls, det bedja vi dig! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn, ja, Israels konung!” ”Välsignat är vår fader Davids kommande rike!” — Matt. 21:9; Joh. 12:13; Mark. 11:10; NW.

21. Hur kom det sig att förhållandet likväl förblev detsamma för Israel, så att ingen i Jerusalem med rätta kunde säga: ”Ditt ... är riket”?

²¹ När Jesus kommit in i Jerusalem, begav han sig till templet, men han blev inte smord av den judiske översteprästen till att bli konung. Han satte sig inte på någon Jehovas tron i Jerusalem och regerade inte såsom Guds synlige, jordiske representant. Fem dagar senare, på den judiska påskdagen, stod han till rätta inför ståthållaren, Pontius Pilatus, i en sak som gällde hans liv. Där inför rätta sade han: ”Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen.” (Joh. 18:36) Inte ens under Jesu dagar här på jorden kunde Davids ord i 1 Krönikeboken 29:11 med rätta riktas till Gud av någon människa i Jerusalem, nämligen dessa ord: ”Ditt ... är riket.”

22. Vad lärde då Jesus sina lärjungar att bedja om i bönen Fader vår, och vad förenar de sig inte med kristenheten i att yttra?

²² När Jesus lärde sina lärjungar att bedja bönen Fader vår, tillfogade han fördenskull inte dessa ord för att få en avslutning på sin bön. Jesus visste att sådana ord inte var sanna. Därför lärde han sina lärjungar att bedja om att Guds rike måtte komma, det rike som i sin förebildliga gestalt hade blivit omstörtat år 607 f. Kr. I våra dagar förenar sig inte Jesu korrekt undervisade efterföljare med religionsanhängarna i kristenheten i att yttra de oäkta orden: ”Riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.” De motsäger inte bönen: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” De vet att Guds rike ännu skall komma.

På vilket sätt?

23. Hur säger somliga av kristenhetens religionsanhängare att Guds rike skall komma?

²³ Men vad skall då Guds rike, när det verkligen kommer, innebära för jordens folk? Hur skall Guds rike komma? Fråga någon av kristenhetens religionsanhängare, så kommer han att svara: ”Guds rike kommer först om 50.000 år, ty det skall komma i och med att människovärlden blir omvänd till Kristus.” Men är detta svar riktigt?

24. Vad utvisar en namngiven årsboks befolkningsstatistik beträffande världens omvändelse till Kristus?

²⁴ Enligt vad som sägs på sidan 719 i 1963 års upplaga av den i New York utgivna statistiska årsboken The World Almanac uppgår den s. k. kristna befolkningen på jorden till 904.332.500 människor. Men Förenta nationernas statistiska årsbok som utkom i maj 1962 angav att världens befolkning hade passerat tremilliarderstrecket redan år 1961 och uppgick till 3.104.000.000 och att den varje år ökade med 54 millioner. Om man jämför siffrorna år från år, framgår det också att den icke-kristna befolkningen ökar snabbare än den s. k. kristna befolkningen. Det ligger i öppen dag att världen inte håller på att bli omvänd till Kristus. Nej, kristenheten krymper vid en jämförelse med världens befolkning. Dess anhängare uppgår nu till mindre än en tredjedel av hela mänskligheten.

25. I vilken ordning kommer världens olika religioner allt efter deras medlemsantal?

²⁵ Den romersk-katolska organisationen är den starkaste av alla de religiösa organisationerna på jorden. Den nämnda statistiska årsboken, The World Almanac, ger vid handen att den katolska organisationen har 550.350.000 medlemmar, nydöpta spädbarn inbegripna. Den näst starkaste religiösa organisationen är den muhammedanska med 433.740.000 muselmaner, en icke kristen skara. Därnäst kommer Indiens hinduism med 335.802.500 medlemmar. Så följer konfucianismen med sina 300.240.500. Därefter följer i tur och ordning, allt efter antalet medlemmar: protestanterna, buddisterna, Österlandets ortodoxa kyrkor, anhängarna av primitiva religionsuppfattningar, t. ex. Afrikas och Australiens infödingar, shintoister, taoister, judar eller hebréer och anhängare av Zarathustra. Slutligen redovisar årsboken en mera obestämd skara religiösa människor eller människor som saknar religion och anger att deras antal uppgår till 552.771.700 personer, vilket är flera än det antal som anges vara romerska katoliker.b

26. a) Hur klarar sig den romersk-katolska organisationen mot den internationella kommunismen? b) Vad sade en pastor nyligen om denna sak, vad Sydamerika beträffar?

²⁶ Den romersk-katolska organisationen är visserligen stark numerärt sett, och dess påve i Vatikanen gör visserligen anspråk på att vara Kristi ställföreträdare och härska såsom konung, men den håller på att förlora terräng till förmån för den internationella kommunismen. Då omkring 200 protestantiska och ortodoxa kyrkoledare från 48 länder den 14 december 1963 var samlade till ett möte i Mexico City, yttrade en representant för de presbyterianska kyrkorna i Latinamerikac följande:

”Ingen människa håller längre fast vid den naiva uppfattningen” att Sydamerika skulle vara en ”katolsk kontinent”. ... ”Många kristna människor, vilkas samvete har blivit påverkat av predikandet av evangelium”, sade han, ”har valt att lämna kyrkan och bli kommunistledare.” — New York Times för 15 december 1963.

27. Vad slags land är Nordamerikas Förenta stater nu förtiden i religiöst avseende?

²⁷ Vad Nordamerikas Förenta stater beträffar, så kan det visserligen inte längre kallas ett protestantiskt land, men det fattas mycket för att man skulle kunna kalla det ett romersk-katolskt land. Romersk-katolska prelater framlägger dystra fakta och siffror beträffande kyrkans framtidsutsikter i Förenta staterna.d

28. När skall Guds rike komma, trots kristenhetens grusade förhoppningar, och varför vet vi detta?

²⁸ Om kristenhetens religiösa människor skulle lita till en världsomvändelse till kristendomen, skulle de inte kunna förvänta att under sin levnad få uppleva Guds rikes ankomst, den skulle inte inträffa i den här generationens tid, nej, inte någonsin. Men fastän deras förhoppningar har grusats, därför att de varit grundade på en felaktig tolkning av bibeln, så innebär inte detta att Guds rike inte skall komma i vår tid, i denna generations tid. I ljuset från bibelns profetior och tidsberäkningar anger alla vittnesbörd att hans rike skall komma i vår generations tid, ty det skall inte komma genom en världsomvändelse till kristendomen, och det har aldrig varit meningen att det skulle komma på det sättet. (1 Tim. 4:1—3; 2 Tim. 3:1—7; 2 Petr. 3:3, 4, 7) Om Guds rike inte skall komma genom en fredlig världsomvändelse, hur skall det då komma och utöva fullt herravälde?

29, 30. a) Vilken rad av världsvälden fick profeten Daniel se i den syn, som skildras i Daniel 7? b) Hur visas Guds rikes ankomst i denna syn?

²⁹ Om du har ett exemplar av bibeln, så kan den besvara frågan åt dig, ty bibeln är Guds inspirerade bok. Slå upp profetian i Daniel, kapitel 7. Där finner vi en beskrivning av ankomsten av Guds rike, styrt av någon som benämns ”människoson”. Denne är Jesus Kristus, Davids Son, ja, den förblivande arvingen till det eviga rike, som utlovades åt Davids kungliga ätt. Först får profeten Daniel se en symbolisk bild av de olika världsväldena från det babyloniska världsväldet och fram till det politiska system som inbegriper det anglo-amerikanska världsväldet i våra dagar.e I synen ser Daniel inte att dessa världsvälden på ett fridsamt sätt blir omvända till Människosonen utan att de med våld förgås. Sedan profeten Daniel iakttagit detta, säger han vidare:

³⁰ ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle [av dagar] och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Dan. 7:13, 14.

31. Vilket rike är det som i synen ges åt Jesus, Davids Son?

³¹ Eftersom Jesus, Davids Son, här framställs i bild såsom en ”människoson”, är det rike, som denne människoson får sig givet av Gud, ”den gamle av dagar” (Åk), just det rike, som Jesus lärde sina efterföljare att bedja om.

32. a) Vilken symbolisk framställning ges av det slut som skall drabba det sista politiska system, som Gud, domaren, tolererar? b) Hur borttogs de andra symboliska djurens välden, och hur gavs det dem en förlängning av livet?

³² Vad innebär det då för denna världens politiska system att hans rike kommer i sin makt? I synen förklarar Guds ängel för Daniel den symboliska innebörden av det fjärde djuret och dess horn, det sista av de politiska system, som Gud, domaren, tolererar här på jorden; och därpå beskriver ängeln det våldsamma slut, som detta världsliga, politiska system skall få, och säger: ”Så sätter rätten sig, och hans välde skall upphöra, så att han skall förstöras och fördärvas vid änden.” (Dan. 7:26, Åk) Detta utgör en förklaring till den bildliga framställning av detta slutliga, djuriska, politiska system som vi finner i verserna 11 och 12, som lyder: ”Jag fortfor att skåda, till dess djuret dödades och dess kropp tillintetgjordes och det gavs åt den brinnande elden. Men vad de övriga djuren angår, så borttogs deras välde, och en förlängning av livet blev dem given för en tid och en stund.” (NW) Dessa andra djuriska, politiska systems välden ”borttogs”, det ena efter det andra, i flydda tider; och den ”förlängning av livet”, som blev dem given, varar endast till dess det fjärde och slutliga politiska systemet med våld blir tillintetgjort genom att det dödas och bränns upp, vid en tid då de också drabbas av tillintetgörelse.

33. Åt vem ges välde under hela himmelen, enligt Daniel 7:27, 28, och för hur lång tid?

³³ Detta är vad Guds rikes ankomst, då det ges åt Människosonen och hans trogna lärjungar, skall innebära för denna världens politiska system. Fördenskull avslutas förklaringen i Daniel 7:27, 28 (1878) med dessa ord: ”Och konungadöme och makt och välde över alla riken under himmelen skall givas åt den Högstes heliga folk. Hans rike skall varda ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det. Här slutade hans tal.”

34. a) Vilka är det som kallas ”den Högstes heliga”, och hur många sådana finns det? b) När de politiska systemen på jorden med våld blir avlägsnade, sker detta då med eller utan hjälp av den andliga kvarlevan?

³⁴ De som i den här profetian kallas ”den Högstes heliga” är Herren Jesus Kristus och alla hans trogna efterföljare, som ärver himmelriket tillsammans med honom. Enligt bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, i vilken det förekommer många citat från Daniels bok, är dessa efterföljare, som ärver himmelriket tillsammans med den förhärligade Jesus Kristus, endast 144.000 till antalet. (Upp. 7:4—8; 14:1—3) I våra dagar finns det endast en kvarleva av dessa andliga arvingar till Guds himmelska rike här på jorden, färre än 13.000, enligt vad statistiska uppgifter utvisar. Men dessa skall inte gripa till våld mot denna världens politiska system. Jehova Gud, domaren, ombesörjer att de politiska systemen på jorden blir avlägsnade av hans himmelske Son, Jesus Kristus, Davids Son.

35. Vilket faktum beträffande Guds rike framhävs av att kristenheten misslyckats med att omvända världen?

³⁵ De s. k. kristna, som har umgåtts med den ljuva tanken att de på ett fridsamt sätt skulle omvända världen till kristendomen och härigenom själva upprätta Guds rike, blir kanske förfärade över denna uppfattning att en våldsam tillintetgörelse skall drabba jordens politiska institutioner genom att himmelens Gud griper till våld. Men de borde vara minst lika förfärade över att deras program för världsomvändelse har misslyckats. Deras misslyckande framhäver bara det förhållandet att om Guds rike med Kristus som konung skall styra hela jorden, så måste vägen jämnas genom ett våldsingripande från himmelen. Andra bibliska profetior understryker att det förhåller sig så.

36. Vilken kavalkad omnämns i synen i Daniel 2?

³⁶ Låt oss åter vända oss till Daniels profetia, kapitel 2. I detta kapitel redogör Daniel för synen av världsväldenas kavalkad, hela vägen från det forntida babyloniska världsväldet via det romerska världsväldet och fram till den utväxt av detta romerska världsvälde, det anglo-amerikanska världsväldet i våra dagar, som består av en politisk allians mellan Brittiska imperiet och Nordamerikas Förenta stater.f

37. Hur skall det som återstår av denna rad av politiska världsvälden tillintetgöras, och hur framgår det av synen?

³⁷ Denna världsväldenas rad har avgudats, som om den varit ett avgudabeläte. Enligt Guds påbud, som kungörs i Daniels profetia, skall det som i våra dagar återstår av denna rad av politiska världsvälden tillintetgöras genom att Gud griper till våld. Det skall bli såsom när — enligt vad synen utvisade — den sten, som blev lösriven från Guds berg, träffade avgudabelätet och krossade det och smulade sönder det till stoft, som stormvindarna utan återvändo förde bort. — Dan. 2:1—43.

38. Vad innebär i själva verket det förhållandet att den symboliska stenen träffar den symboliska bildstoden?

³⁸ Profeten Daniel påpekar att denna sten är en symbol av Guds rike med Jesus, Messias, såsom konung och förklarar vidare: ”Men i de konungarnas dagar [denna världens nuvarande politiska härskares dagar] skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan. 2:44) Ankomsten av Guds messianska rike, som här symboliseras av stenen, innebär ingenting mindre än att det slutliga krig skall utkämpas, som blivit förutsagt i bibelns sista bok, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vilket vanligen kallas striden vid Harmageddon. — Upp. 16:14—16.

39. Vilken förklaring har kommentatorer i kristenheten givit till det förhållandet att stenen sågs träffa bildstoden, och när ansåg man att detta kraftiga slag utdelades?

³⁹ Bibelkommentatorer i kristenheten, sådana som dr Adam Clarke som levde i England på 1800-talet, har uttytt Daniel 2:44 till att innebära att den sten, som blev lösriven från berget, var det kristna evangeliet och att det, när det träffade nationerna, skulle omvända dem, och så skulle styresmännen såväl som det styrda folket bli kristna, till dess hela människovärlden så småningom skulle bli kristen. Man ansåg att ett kraftigt slag gavs det hedniska romarväldet, när kejsar Konstantin den store blev omvänd år 312 e. Kr. och romersk-katolska kyrkan med sin sammansmälta religion grundades.g

40. Men vad kan man säga om slagkraften hos kristenhetens religioner i våra dagar, och hur står sig kristenheten mot den internationella kommunismen?

⁴⁰ Men nu har vi nått ända in på 1960-talet, och den slagkraft som utmärkt kristenhetens religioner blir allt svagare och svagare. De politiska styresmännen blir inte längre romerska eller grekiska katoliker eller protestanter och tvingar inte sina undersåtar att bli något av detta jämte dem. Såsom det meddelades i en tidning som utges i Dallas i Texas, Morning News, för 22 juni 1963 (och även i Times Herald), hade en presbyteriansk pastorh sagt att det inte bara är så att kristenhetens religioner står på prov. ”Världen skrattar åt oss”, sade han. ”Här i Förenta staterna finns det mest utsökta missionsfält för de andra religionerna i världen.” Han skyllde detta delvis på den religiösa okunnigheten bland kristenhetens kyrkfolk och tillade: ”Vi har överlåtit många av våra förpliktelser på en hednisk värld.” Men inte nog med att världen skrattar åt de s. k. kristna i deras okunnighet, utan kristenheten stapplar och raglar till följd av de kraftiga slag som den internationella kommunismen tilldelar den. Kristenheten vill inte en vacker dag bli begravd av kommunismen.

En liknelse som utgjorde en varning

41. Är en fredlig omvändelse av världen skriftenlig, och vad visar Jesus Kristus i sin liknelse om punden med avseende på fienderna till Guds rike?

⁴¹ Den religiösa förhoppningen att man skulle kunna omvända världen till kristenhetens religioner är oskriftenlig, men dessutom är den mycket orealistisk i denna tid. I sin liknelse om minorna eller punden, återgiven i Lukas 19, talade Herren Jesus Kristus om att fienderna till Guds messianska rike med våld skulle förgås genom ett ingripande av Messias själv.

42. Varför uttalade Jesus denna liknelse, och vad angavs i liknelsen beträffande tiden för Guds rikes ankomst?

⁴² I Lukas 19:11 framhålls det varför Jesus uttalade denna liknelse. Det heter där: ”Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade, att Guds rike strax skulle uppenbaras.” Jesus framhöll raka motsatsen och sade att Guds rike då ännu var mycket avlägset. Hur gjorde han det? Genom att han liknade sig själv vid en man av förnämlig släkt med stora rikedomar, som måste bege sig till ett avlägset land för att ”utverka åt sig konungslig värdighet” och sedan komma tillbaka som konung. Mätt med den hastighet, som färdmöjligheterna på Jesu tid kunde erbjuda, innebar en färd till ett avlägset land, följd av en återfärd i konungslig makt, att en lång tid måste förflyta. Alltså skulle Jesus vara borta en lång tid.

43. Vad gjorde de undersåtar, som hatade mannen av förnämlig släkt, och hur kom detta hat till uttryck i liknelsens uppfyllelse?

⁴³ Men det fanns de som motsatte sig att denne man av ”ädel börd” (NW) skulle få sådan konungslig värdighet och makt. I Lukas 19:14 heter det: ”Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: ’Vi vilja icke, att denne skall bliva konung över oss.’” Liknelsen går inte i detalj in på hur fullständigt dessa landsmän visade sitt hat eller hur mannen av förnämlig släkt kom till det avlägsna landet för att vinna konungslig värdighet. Men i liknelsens uppfyllelse sade flertalet av judarna ungefär så här: ”Vi vill inte ha denne man, Jesus Kristus, att härska över oss såsom konung.” I ett försök att hindra att Jesus blev konung över dem dömde judarna Jesus till döden och överlämnade honom till de romerska myndigheterna i Jerusalem, för att han skulle få lida en långsam död på tortyrpålen.

44. Hur kom Jesus till det som symboliskt kallas ett ”avlägset land”, och hur fortfor hans eget folk att visa hat mot honom?

⁴⁴ Hur gick det då till att Jesus kom till ett ”avlägset land”, dvs. till himmelen, som Jesus sade var Guds tron? På tredje dagen uppväckte den allsmäktige Guden, Jehova, sin ädle Son ur döden och kallade honom upp till himmelen fyrtio dagar senare, varefter han lät den uppståndne Jesus Kristus sätta sig på hans egen högra sida i himmelen. (Apg. 2:22—36; 3:13—21) Till och med efter det att Jesus Kristus farit upp till Guds himmelska närvaros land, fortfor hans eget jordiska folk, judarna, att visa sitt hat mot honom genom att förfölja hans trogna efterföljare. Således lät de Gud ytterligare få bekräftelse på att de inte ville att hans ädle Son skulle bli konung över dem.

45. Var finns det också andra, som hatar Guds rike, och hur visar de sitt hat?

⁴⁵ Men det finns inte bara judiska fiender till Guds rike med hans Messias såsom konung, utan det finns också fiender till detta rike i alla andra nationer i världen av människor. Också dessa vägrar att ta emot budskapet om Riket, som Kristi efterföljare frambär, och de förföljer dessa budbärare. De föredrar politiska styrelser, utövade av denna världens människor, Förenta nationernas 113 medlemsnationer inbegripna. Vad skall då Guds messianska rikes ankomst innebära för dessa jordiska fiender?

46. Hur visade Jesus i liknelsen vilken verkan rikets ankomst skall få på dess fiender, och vilken förebildlig uppfyllelse av detta kan man visa på?

⁴⁶ Jesus gav svar härpå i slutet av sin liknelse om punden. Han låter där mannen av förnämlig släkt, som utverkade konungslig värdighet åt sig och sedan kom tillbaka för att härska, säga följande: ”Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit och huggen ned dem här inför mig.” (Luk. 19:27) Dessa ord varslar sannerligen inte om någon fredlig världsomvändelse av dem till den sanna kristendomen. De förebådar våldsam tillintetgörelse. År 70 e. Kr. inträffade en förebildlig uppfyllelse av detta, när de icke omvända judar, som hade gjort uppror mot den romerske kejsaren, blev omringade i sin huvudstad, Jerusalem, och staden slutligen, efter en ohygglig belägring, blev förstörd. Det har sagts att 1.100.000 upproriska judar dödades vid det tillfället och att 97.000 av dem som överlevde fördes bort och gjordes till slavar i olika delar av romarväldet. — Luk. 19:41—44; 21:20—24.

47. Vad ber de kristna alltjämt om, trots det som hände år 70 e. Kr., och vad skall uppfyllelsen av denna bön innebära jämfört med det som hände år 70?

⁴⁷ Men Guds messianska rike kom inte det året, år 70. Än i denna dag fortsätter sanna kristna att rikta dessa ord till Gud i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Bibelns tidsangivelser och uppfyllelsen av bibelns profetior, som gäller händelser och förhållanden i världen sedan 1914, bevisar att Guds rikes ankomst, såsom den skildras i här omnämnda profetior, är nära. Den våldsamma tillintetgörelse, som dess ankomst skall innebära för dess fiender på jorden, blir mera omfattande och förskräckligare än Jerusalems förstöring och det blodbad som romarna anställde på de oomvända judarna för nitton hundra år sedan.

48. Vad inser kristenhetens folk inte beträffande innebörden av det som de ber om i bönen Fader vår?

⁴⁸ Hur litet fattar inte kristenhetens folk vad det är de ber om, när de i sina kyrkor läser dessa ord såsom en utanläxa: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”! Ja, de inser föga att de ber om ett våldsingripande från Gud, om tillintetgörelse för den nuvarande världens tingens ordning, ja, om tillintetgörelse till och med för kristenheten, som är den främste förespråkaren för Förenta nationerna och är ägare till väldiga förråd av atom- och vätebomber och andra vapen för massförintelse. Det är detta som Guds messianska rikes ankomst skall innebära för dess fiender såväl inom som utanför kristenheten.

49. Med vems dagar jämförde Jesus Människosonens dagar, när han uttalade sin profetia om slutet på denna världens tingens ordning? Vilka likheter talade han om?

⁴⁹ Det var inte utan orsak som Jesus i sin profetia beträffande slutet på denna världens tingens ordning här på jorden sade följande: ”Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse. Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort — så skall det ske vid Människosonens tillkommelse. Vaken fördenskull; ty I veten icke, vilken dag eder Herre kommer.” — Matt. 24:37—39, 42.

50. Vad slags händelse utgjorde syndafloden på Noas tid, och vad förebådar den för jordens befolkning i vår tid?

⁵⁰ Syndafloden på Noas tid orsakades av naturkrafters våldsamma framfart under Guds kontroll. Den svepte fram över hela jorden och tillintetgjorde den stora mängden av människor och djur som befann sig utanför den ark, i vilken Noa och hans familj och många djur överlevde. Den mänskliga befolkningen på jorden i våra dagar uppgår till gott och väl tre milliarder, och vilket blodbad, vilken förödelse blir det fördenskull inte, när Guds rike kommer nu i våra dagar, och det då sker såsom det skedde på Noas tid vid syndaflodens frambrytande!

51. Vad skall Guds rikes ankomst innebära för dem som åstundar det, och vad innebär det för dem att Människosonens dagar påminner om Noas dagar?

⁵¹ Men skall Guds rikes ankomst såsom det rättmätiga herradömet över hela jorden verkligen innebära enbart förödelse? Ja, när det gäller dem som är fiender till Guds messianska rike! Å andra sidan skall detta rike medföra lycka, välsignelse, befrielse och frälsning för dem som älskar Guds rike och först söker Guds rike och hans rättfärdighet. Under syndafloden på Noas tid blev Noa och hans söner, Jafet, Sem och Ham, och de fyra hustrurna bevarade, inalles åtta människosjälar. Efter ett helt solar i arken gick de ut ur den, ut på en renad jord och började på nytt att tillbedja Jehova Gud. Att de överlevde under Guds beskydd har medfört liv för alla oss som nu lever här på jorden. (1 Mos. 7:1—9:19) I överensstämmelse med Jesu förutsägelse att såsom det skedde på Noas tid, så skulle det ske i den messianske Människosonens dagar, kommer det att finnas människor som överlever den våldsamma tillintetgörelse som skall drabba denna tingens ordning, vilken är fiende till Guds rike.

52. Hur angav Jesus att människor skulle få överleva, då han uttalade sin profetia om den slutliga vedermödan?

⁵² I sin profetia om slutet på denna tingens ordning sade Jesus att nöden skulle nå en sådan omfattning, att den skulle bli värre än något av det människor tidigare upplevt. Han sade: ”Då skall det bliva ’en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.” (Matt. 24:21, 22) Det kommer alltså att bli människor som överlever slutet på denna världens tingens ordning, alldeles såsom Noa och hans familj överlevde.

Trogna tjänare

53. a) Vilka utgjorde i liknelsen om punden en bild av ”de utvalda”, som skall få överleva? b) Vilka frågor uppstår beträffande den ene av slavarna, som inte förvaltade sin herres pund väl?

⁵³ Dessa överlevande kommer att inbegripa dem som Jesus kallade ”de utvalda” och som i hans liknelse om punden eller minorna motsvaras av de trogna slavarna, åt vilka mannen av förnämlig släkt gav ett pund var, innan han begav sig av till det avlägsna landet för att utverka åt sig konungslig värdighet. En av de tio slavarna, som omnämns, lydde inte den förnäme mannens tillsägelse: ”Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.” De nio andra slavarna förvaltade sina respektive pund väl; en enda lat, otrogen slav gjorde det inte. Han gömde undan sitt pund, som han förvarade i en duk. Han förökade inte sin ädle husbondes egendom. Vad skulle husbondens återkomst såsom konung innebära för denne oduglige slav, i all synnerhet med tanke på att han gav tillbaka just den penningsumma, som han hade tagit emot — utan att ha förlorat något, men också utan att ha vunnit något? Skulle den innebära välsignelse eller förbannelse? Hans eget handlingssätt var avgörande!

54. Vad innebar konungens ankomst, i liknelsen, för denne oduglige slav?

⁵⁴ Hans ädle husbonde, som nu blivit konung, kallade honom ond. Han gav befallning om att pundet skulle tas ifrån honom, ty han hade inte verkat för husbondens rike. Han var inte för konungen, och fördenskull räknades han till de undersåtar, som hatade konungen och motstod honom. Han blev straffad jämte dessa fientliga undersåtar, vilka blev nedhuggna på konungens befallning. (Luk. 19:13, 20—27) I en annan av Jesu liknelser, som påminner om denna, talade Jesus om en oduglig slav, som blev utkastad ur sin herres hus, ”ut ... i mörkret utanför” (NW), för att gråta och gnissla tänder jämte alla andra där ute. (Matt. 25:24—30) Konungens ankomst innebar ingen glädje för honom!

55. Vad innebar konungens ankomst för de slavar, som väl förvaltade det pund var och en fått?

⁵⁵ I liknelsen sägs det att de nio andra slavarna lyckats skaffa avkastning till gagn för riket genom att var och en handlat med det pund som han hade fått. Deras konungslige herre kallade dem goda slavar och satte dem över ett antal städer runt om i riket. De förtjänade inte ett sådant straff som att bli nedhuggna jämte konungens fientliga undersåtar. För dem innebar konungens ankomst välsignelse och liv. (Luk. 19:15—19, 24—26) Skall Guds messianska rikes ankomst innebära något liknande för oss?

56. Vilka utgjorde de slavar, som Herren överlämnade punden åt, förebilder till?

⁵⁶ När Jesus Kristus, mannen av förnämlig släkt i liknelsen, lämnade jorden för att fara till himmelen, överlämnade han värdefulla ting åt sina efterföljare, vilka i liknelsen motsvaras av slavarna, som fick var sitt pund att förvalta eller handla med. Dessa slavar utgjorde förebilder, inte bara av Jesu Kristi tolv apostlar eller bara av hela lärjungeskaran på den tiden, utan också av Jesu Kristi trogna efterföljare i denna tid, de åt Gud överlämnade, döpta troende, som Gud har kallat till att vara medarvingar med den messianske konungen i himmelriket. — Rom. 8:14—17.

57. a) Hur många av dessa Rikets arvingar befinner sig alltjämt här på jorden, och vad gör de med det symboliska pundet? b) Vilka har slutit sig till dem, och vad skall Guds rikes ankomst innebära för dessa?

⁵⁷ En kvarleva av dessa medarvingar befinner sig alltjämt vid liv på jorden och är verksamma med att föröka de värdefulla ting, som hör Guds messianska rike till, genom att göra såsom Jesus sade, i Matteus 24:14 (NW): ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” Till dem har nu hundratusentals människor slutit sig, vilka har hört dessa goda nyheter om Guds rike och har tagit avstånd från dem som hatar Guds rike. De har bevisat sin kärlek till Guds rike genom att också ta del i att predika det och att församla ytterligare andra människor, som åstundar en rättfärdig regering och önskar ställa sig på Guds rikes sida. De skall vinna konungens godkännande, alldeles såsom kvarlevan av Rikets arvingar gör. De skall visserligen inte få komma in i himmelriket för att bli medarvingar med Jesus, Messias, men de skall få leva på en ”ny jord”, en jord som blivit renad genom att alla fiender till Guds rike blivit nedhuggna. Detta är vad Guds rikes ankomst skall innebära för dem. — Upp. 14:1—5; 7:4—17.

58. Varför är den tid vi nu lever i en farofylld tid, med tanke på Guds rikes ankomst, men vilka möjligheter ger den oss också?

⁵⁸ Nu är den tid inne, då vi måste fatta ett beslut, eftersom vi alla oundvikligen ställs inför frågan: Vad skall Guds rikes ankomst innebära för dig? Den skall innebära ettdera av två ting, antingen död och förintelse tillsammans med dem som är fiender till detta rättfärdiga gudsvälde och som ignorerar det eller också liv, frid, lycka och ökade privilegier i detta rike. En mycket stor del av den långa tid som skulle förflyta från det att Rikets arvinge, Jesus Kristus, begav sig till ett ”avlägset land” för nitton hundra år sedan och fram till Guds rikes ankomst med Messias på tronen har nu svunnit hän. Jesus förutsade att Riket skulle komma plötsligt för att verkställa Guds dom över vänner och fiender till detta himmelska rike. Vi lever därför i en farofylld tid! Men om vi uppriktigt åstundar att Guds rikes ankomst skall innebära välsignelse för oss, då är också den lägliga tid av obestämd längd nu inne, då vi bör ta avstånd från fienderna till Guds rike, så att vi inte förgås med dem.

59. Varför är den nuvarande tiden en tid av stora privilegier, och hur kan nyheterna om Riket bli goda nyheter för oss?

⁵⁹ Den nuvarande tiden är också en tid av stora privilegier. I en utsträckning som aldrig förr håller Jesu profetia på att uppfyllas, i det att dessa goda nyheter om Guds rike nu predikas över hela jorden i minst 194 länder och på 162 språk för jordens inbyggare oavsett vilken ras de tillhör, vilken hudfärg de har eller vilken religion de nu omfattar. (Matt. 24:14) Låt oss se till att nyheterna om Guds rike blir goda nyheter för oss, genom att vi tar emot dessa nyheter såsom sanna och ställer oss på Guds rikes sida och sedan predikar dessa nyheter för åter andra, på det att de också må göra dem till goda nyheter för sig. Låt oss på det sättet hjälpa också dem att överleva ”hämndens dag från vår Gud”. (Jes. 61:1, 2) Guds rike med konung Davids förblivande arvinge såsom konung skall bestå för evigt, och vi kan för evigt få åtnjuta gagnet av Davids Sons furstliga styrelse genom vårt ställningstagande nu.

60. Hur framgår det av Jesaja 9:6, 7 att vi för evigt kan få leva i Davids Sons herradöme?

⁶⁰ ”Ty”, heter det i profetian i Jesaja 9:6, 7, som är riktad till Jehova Guds folk, ”ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots [Härskarornas Jehovas] nitälskan skall göra detta.”

61. Hur förhåller det sig med friden i hans herradöme och med herradömets varaktighet?

⁶¹ Tänk dig in i detta, att få leva på jorden under den furstliga styrelse, som denne Son utövar, han som föddes för nitton hundra år sedan i Betlehem i Judeen. I sitt nu förhärligade tillstånd i himmelen skall han handla i överensstämmelse med de titlar, som Jehova Gud förlänar honom, nämligen ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste”. På hans herradöme eller furstliga styrelse skall det inte vara någon ände. Den frid han ger sina undersåtar blir utan ände. Ja, hans herradöme skall till evig tid befästas och upprätthållas med rätt och rättfärdighet. Vilken underbar plats skall inte vår jord bli under hans styrelse!

62. Vad kan vi göra för att få erfara och uppleva det storslagna förverkligandet av änglasången i Lukas 2:13, 14?

⁶² Ankomsten av det rike, som Jehova Gud upprättar med sin ”Fridsfurste” på den himmelska tronen kan komma att innebära evig frid för dig. Vad vi nu behöver göra är att handla så att vi kan tillvinna oss Jehova Guds välbehag. Om vi gör det, kan vi verkligen få erfara och uppleva det storslagna förverkligandet av den sång, som änglaskaran uppstämde i samband med Guds Sons födelse såsom människa: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja!” (Luk. 2:13, 14, NW; Jes. 61:1, 2) Må alla ni som tar del av detta se till att Guds rikes ankomst med Kristus som konung kommer att innebära frid för er.

[Fotnoter]

”6:13 Doxologien vid slutet av Fader vår finns inte med i de bästa forntida grekiska handskrifterna (alef, B, D, Z), de gammallatinska översättningarna och den latinska Vulgata, men den fogades till bönen mycket tidigt, när denna användes vid offentlig gudstjänst. En form av den var välkänd på Krysostomos’ tid, mot slutet av 300-talet. Den utgör ett liturgiskt tillägg, uppenbarligen grundat på 1 Krön. 29:11.”

Och så här hette det i Zion’s Watch Tower för 15 januari 1898, sidan 31, 2:a stycket: ”’Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.’ Dessa ord finns visserligen med i vår vanliga översättning [AV] och i några grekiska handskrifter, men de finns inte med i de äldsta grekiska handskrifterna, Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus. Dessa ord tycks fördenskull vara människoord, som fogats till vår Herres ord. Vad vår jord beträffar, så har dessa ord inte varit sanna under hela evangelieåldern; väldet över jorden har inte varit Herrens; makten över jorden har inte varit Herrens; och jordens härlighet har inte varit Herrens. ...”