Israel och ”hedningarnas tider”

”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna [gojim], till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” — LUKAS 21:24, 1917.

1. Hur gick Jesu ord angående Jerusalem i uppfyllelse, men vilken fråga återstår ännu att besvara?

TRETTIOSJU år efter det att Jesus Kristus uttalat ovanstående ord förstördes staden Jerusalem av de romerska härarna under härföraren Titus’ ledning år 70 v.t. Men hur förhåller det sig med resten av hans profetia beträffande den tidsperiod under vilken Jerusalem skulle förtrampas av hedningarna, gojim, som judarna kallar dem i vår tid?

2. a) Innebar Jesu ord att staden inte skulle byggas upp igen och återigen befolkas? b) Hur fortsatte Jerusalem att vara förtrampat av hedningarna ända fram till dess att ”hedningarnas tider” var till ända, trots att denna heliga stad var korsfararnas besittning under en tid?

² Dessa ord innebar inte att Jerusalem inte skulle byggas upp igen och återigen befolkas ”till dess att hedningarnas [gojima] tider äro fullbordade”. Under det följande århundradet byggdes staden upp igen, och de så kallade korsfararna kämpade under medeltiden för att besitta den. Dessa blodbesudlade korsfarare som tillhörde kristenheten visade sig vara hedningar, eller gojim, i lika hög grad som de som tidigare innehade makten över staden och de som sedan med våld tog den ifrån korsfararna. Ända fram till första världskriget, 1914—1918, fortsatte dessa gojim (”otrogna”, som kristenheten brukade kalla dem) att förtrampa staden som är så helig för judarna.

3. Vad underrättade den brittiske utrikesministern Balfour lord Rothschild om, då de brittiska trupperna i det närmaste hade erövrat staden Jerusalem i december 1917, men vilka anordningar med avseende på Palestina gjordes efter kriget?

³ Den 9 december 1917 erövrade de brittiska trupperna under general Allenbys ledning Jerusalem från turkarna, som var allierade med kejsar Wilhelm av Tyska riket. När denna bedrift i det närmaste fullbordats sände Storbritanniens utrikesminister, Arthur Balfour, sin deklaration, daterad den 2 november 1917, till lord Rothschild av den kända judiska familjen Rothschild och framhöll att Hans Majestäts regering med godkännande såg att det upprättades ett hemland åt judarna i Palestina. Men när första världskriget var slut, gav Nationernas (gojim) förbund, som upprättades år 1920, Storbritannien mandatet över Palestina (med Jerusalem), ett mandat som skulle förvaltas till år 1948. Det var inte specificerat vem som skulle besitta Jerusalem efter den mandatperiodens slut.

4. Vad gjorde de parter som hade intressen i Palestina, då det brittiska mandatet över landet utlöpte år 1948?

4 När det brittiska mandatet utlöpte år 1948, gick de parter som hade intressen där genast till aktion. Muhammedanerna övertog kontrollen över en stor del av de östra delarna av territoriet, bland annat den muromgärdade staden Jerusalem och dess helgedom, där Allah tillbeds. Judarna tog över den västra delen av Palestina och upprättade den nutida nationen Israel. Men det var inte förrän under sexdagarskriget år 1967 som den muromgärdade staden Jerusalem erövrades från araberna, däribland klagomuren som ligger på en nivå långt under den plats, där judarnas tempel för tillbedjan låg i forna tider. Judarna fortsatte segerrikt att ta kontrollen över västbanken av Jordanfloden och dess muhammedanska befolkning.

5. a) Hur kan man säga att den nutida staden Jerusalem upphörde att vara förtrampad av hedningarna som ett resultat av sexdagarskriget år 1967? b) Varför finner vi att det är någonting som saknas, trots att Jerusalem ansetts vara en fri stad sedan år 1967?

⁵ På så sätt fortsatte det jordiska Jerusalem att förtrampas av hedningarna till år 1967. Men sedan dess har Jerusalem — av alla yttre tecken att döma — upphört att vara förtrampat av hedningarna. Men vi känner oss nu föranlåtna att fråga: ”Vad betyder det?” Innebar det förhållandet att Israel fick hedningarna att upphöra med att förtrampa Jerusalem år 1967 att hela mänskligheten blev välsignad? I stället för att acceptera staten Israels existens som en välsignelse känner sig många nationer förbittrade över att den finns till. Bildandet av den nutida nationen Israel har helt visst inte lett till upprättandet av den judiske Messias’ rike. Det är uppenbart att Israel inte vänder sig till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, nämligen Jehova, för att få hjälp och frälsning. Dess statsskick är inte ett kungadöme, där en äkta ättling till den forntida kung David sitter på en tron i Jerusalem.

6. Vad måste vi medge när det gäller den roll det jordiska Jerusalem spelat sedan år 1967 och profetian i Jesaja 2:1—4?

⁶ Vi ser således inte att följande profetia i Jesaja 2:2—4 har gått i uppfyllelse på det jordiska Jerusalem sedan år 1967:

”Och det skall ske i kommande dagar [”dagarnas slutskede”, NW] att det berg där Herrens [Jehovas] hus är skall stå där fast grundat och vara det förnämsta bland bergen och upphöjt över andra höjder, och alla hednafolk [gojim] skall strömma dit, ja, många folk skall gå ut och skall säga: ’Upp, låt oss dra upp till Herrens [Jehovas] berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå, och Herrens [Jehovas] ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan hednafolken [gojim] och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken [goj] skall ej mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig att strida.”

7. Vad ser vi i vår tid i skarp kontrast till profetian i Jesaja 2:1—4, och hur förhåller det sig med profetian i Sakarja 8:23?

⁷ Hednanationerna har nu rustat sig för krig mer än någonsin tidigare — till och med republiken Israel — i stället för att de smitt sina vapen till redskap för fredliga ändamål. Vi ser inte heller profetian i Sakarja 8:23 gå i uppfyllelse i detta sammanhang i vår tid, den som lyder:

”Så säger Herren [Jehova] Sebaot: På den tiden skall det ske att tio män av alla slags tungomål som talas bland hednafolken skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er.’” — Se också Douayöversättningen och The Jerusalem Bible.

8. Vilka tvivel kan man hysa när det gäller årtalet 1967 med tanke på allt som nu sagts?

⁸ Med tanke på allt som nu sagts kan man hysa tvivel om huruvida 1967, det år då sexdagarskriget utkämpades, är det rätta årtalet för när följande profetia uppfylldes: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Lukas 21:24, 1917) ”Hedningarnas tider” slutade i själva verket tidigare. Låt oss undersöka bevisen för att det förhåller sig så.

9. a) Vilket ”Jerusalem” åsyftade Jesus, då han sade: ”Jerusalem skall bliva förtrampat”, och vad representerades av detta ”Jerusalem”? b) Vad skulle därför följdriktigt inträffa då förtrampandet av ”Jerusalem” var slut?

⁹ När Jesus talade om att Jerusalem skulle bli förtrampat av hedningarna, tänkte han på vad det jordiska Jerusalem var innan hedningarna började förtrampa det. Lite tidigare hade han sagt: ”Avlägg inte alls någon ed, varken vid himmelen, eftersom den är Guds tron, ... eller vid Jerusalem, eftersom det är den store Konungens stad.” (Matteus 5:34, 35) När hedningarna började förtrampa Jerusalem och utöva världsherravälde, började de således förtrampa Guds rike som representerades av den kungliga staden Jerusalem. När hedningarnas tider var till ända, då förtrampandet av det som Jerusalem representerade var slut, upprättades följdriktigt Guds rike återigen, men nu med kung Davids kunglige avkomling, Messias, vid makten.

10. a) Vilka ord i Hesekiels bok riktades till den siste kungen i Davids släktlinje? b) Vem bevisade sig ha den ”lagliga rätten” till att styra, och vad gjorde Gud för honom?

¹⁰ I detta sammanhang kan profetian i Hesekiel 21:25—27 (NW), som riktades till dess siste kung i Davids släktlinje, nämnas, och den lyder: ”Vad dig beträffar, o dödligt sårade, onde hövding över Israel, vilkens dag har kommit vid tiden för ändens förvillelse, är detta vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Tag av huvudbindeln och lyft av kronan. Detta skall inte vara såsom förr. Upphöj rentav det som är lågt och förnedra rentav den höge. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det sannerligen inte tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.’” Den som har den ”lagliga rätten” att härska visade sig vara ingen annan än Jesus Kristus, avkomlingen av kung David. År 33 v.t. var det mer än 500 judar som blev vittnen till det faktum att denne blivit uppväckt av Gud på tredje dagen efter sin martyrdöd. — 1 Korintierna 15:3—20.

Messias underordnar sig hedningarnas tider

11. Varför försökte Jesus inte göra sig själv till kung i Jerusalem, och vad sade han därför till landshövdingen Pontius Pilatus?

¹¹ Jesus Messias försökte aldrig, vare sig före eller efter sin uppståndelse, insätta sig själv som kung i det jordiska Jerusalem. Han gjorde inga försök att avsätta Pontius Pilatus, som då var romersk landshövding över Juda och Jerusalem. En anledning till detta var att ”hedningarnas tider”, som han omnämnde i Lukas 21:24, redan pågick då. Det var därför som han underordnade sig denna anordning från Gud. Han sade, i överensstämmelse med detta, till Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Johannes 18:36.

12. När och i och med vilken händelse började hedningarnas tider, något som Jesus kände till, eftersom han studerat de hebreiska skrifterna, och vilken fråga uppstår därför nu när det gäller dessa ”tider”?

¹² Eftersom Jesus Messias hade studerat de inspirerade hebreiska skrifterna, visste han att hedningarnas tider hade börjat innan romarna tog över makten över Jerusalem och insatte landshövdingar där. Han visste att dessa tider började då Jerusalem jämnades med marken första gången, år 607 före den vanliga tideräkningen. Gud använde den hedniske kungen Nebukadnessar i Babylon, ”min tjänare” som han kallade honom, till att störta Jerusalem och Juda. (Jeremia 43:10) Hedningarnas herravälde över världen fortsatte ända fram till Jesu Messias’ dagar och vidare fram till dess Guds fastställda tid för hedningarnas tider utlöpte. Ända fram till dess måste Messias’ rike, det rike som inte skulle vara någon ”del av denna världen”, vänta. Under hur många ”tider”, räknade från år 607 f.v.t., skulle således hedningarna regera utan avbrott?

13. Med hjälp av vad visade Gud Babylons kung hur många dessa ”tider” skulle vara, och vilken verkan skulle detta få på kungen?

¹³ Jehova visade hur många dessa skulle vara i en dröm som han gav Nebukadnessar, som han hade använt som sin ”tjänare”. Fastän Nebukadnessar hade använts till att förstöra ”den store Konungens stad”, Jerusalem, tvingades han ändå, som ett resultat av att drömmen gick i uppfyllelse på honom, erkänna Jehova som ”den Högste” och ”himmelens konung”. (Matteus 5:35; Daniel 4:31, 34) I och med att denne kung började verka som ”tjänare” åt den högste Guden, himmelens konung, började ”hedningarnas tider”, vilket skedde år 607 f.v.t.

14. Vilka uttalanden eller framställningar gjorde åtta prästmän i ett manifest som de utfärdade i London i samband med den utveckling av kriget som skedde i Mellersta Östern år 1917?

¹⁴ Mot slutet av år 1917, det år då de brittiska trupperna tog över makten över den nutida återuppbyggda staden Jerusalem under första världskriget, sammanträffade intressant nog åtta av Englands mest ansedda prästmän i London och utfärdade ett manifest som innehöll sju klara uttalanden eller framställningar. Några av dessa löd:

”För det första — Att den nuvarande krisen pekar hän emot slutet av hedningarnas tider. ...

För det fjärde — Att Israel skall återföras till sitt eget land i otro och sedermera bli omvänt på grund av att Kristus uppträder till deras hjälp.

För det femte — Att alla mänskliga planer för återuppbyggande måste avvakta Herrens andra ankomst, emedan alla folk skola vara underkastade hans regering. ...

För det sjunde — Att de sanningar som inbegripas i denna framställning äro av största praktiska värde vid bestämmandet av den kristliga verksamhetens art med hänsyn till vår tids svåra problem.”

15. a) Vad representerade det väldiga trädet i Nebukadnessars dröm? b) Hur gick det under den tid då Nebukadnessar var galen med världsherraväldet som det babyloniska väldet utövade? c) Hur fortsatte världsherraväldet när Babylon inte längre var ett världsvälde?

¹⁵ I den dröm som Jehova Gud gav sin ”tjänare”, kung Nebukadnessar, förekom ”sju tider” påbjudna från himmelen. Hur förbinds de med ”hedningarnas tider” eller sammanfaller och blir identiska med dessa? Jo, på följande sätt: I den profetiska drömmen är det höga, väldiga trädet en bild av världsherravälde i abstrakt bemärkelse. Eftersom Nebukadnessar, Jehova Guds ”tjänare”, utövade sådant världsherravälde då han fick sin dröm, kom trädet att associeras med honom personligen, och trädet kunde därför sägas vara en bild av honom. Men höggs hans världsherravälde ner, då han blev galen och inte längre satt på tronen i det världsväldet? Upphörde det babyloniska väldet att utöva världsherravälde då? Nej, det fortsatte att utöva världsherravälde tills han återinsattes på tronen och även under den tid då hans efterföljare Evil-Merodak, Nabonid och Belsassar regerade. Därefter fortsatte hedningarnas världsherravälde att utövas genom de efterföljande världsväldena: det persiska, det grekiska och det romerska jämte dess utväxt, det brittisk-amerikanska världsväldet.

16. Vems världsherravälde var det i verkligheten som var nedhugget under hela denna följd av hedniska världsvälden, och hur många ”tider” skulle gå fram över det symboliska trädets stubbe?

¹⁶ Vems världsherravälde, som speciellt representerades av Jerusalem, ”den store Konungens stad”, höggs i verkligheten ner och låg kullfallet under hela denna långa tidsperiod? Det tillhörde honom som Nebukadnessar kallade ”den Högste” och ”himmelens konung”, nämligen Jehova. Stubben, som var bunden med kedjor av järn och koppar, representerade hans världsherravälde som då hölls tillbaka. Enligt Jehova Guds påbud skulle ”sju tider” gå fram över denna symboliska stubbe.

17. a) Hur har ett antal översättare översatt det hebreiska uttryck som andra översatt med ”sju tider”? b) Hur kommer det sig att Jerusalem har fortsatt att vara förtrampat av hedningarna, även sedan staden återuppbyggts?

¹⁷ I Levande Bibeln, Moffatts översättning, Today’s English Version och An American Translation används uttrycket ”sju år” i stället för ”sju tider”. Nebukadnessars galna tillstånd, som troligen var den sjukdom som är känd under namnet lykantropi, varade i sju år. När han tillfrisknade erkände han den Gud som hade botat honom, men han lät inte Guds folk återvända till sitt hemland. Jehova Gud hade sagt att Jerusalem och Juda land skulle ligga öde i 70 år. Således fortsatte hedningarnas förtrampande av Jerusalem även efter det att staden återuppbyggts av de hemsända judarna, ett verk som påbörjades år 537 f.v.t. Varför kan man säga det? Därför att de förblev under hedniskt välde, utan någon avkomling av kung David sittande på tronen i Jerusalem som oberoende kung. Det är följaktligen uppenbart att dessa ”sju tider” är symboliska för Jehova Gud, att de således är längre än sju år räknade från år 607 f.v.t. — Daniel 4:13, 20, 22, 29.

18. Hur långa var dessa ”sju tider” med tanke på att de var symboliska, och när slutade de således?

¹⁸ Enligt bibelns profetiska tideräkning omfattar ett månår 360 dagar. Således är ett symboliskt år eller en ”tid” 360 kalenderår. Sju symboliska ”tider” eller ”år” är därför 7 x 360 eller 2.520 år. Om man räknar från år 607 f.v.t., då Jerusalem, ”den store Konungens stad”, förstördes av Jehovas ”tjänare”, Nebukadnessar, och hedningarna således började förtrampa Jerusalem, skulle dessa 2.520 år sluta på hösten år 1914 enligt den vanliga tideräkningen.

19. a) Vad var det som utmärkte året 1914 här på jorden? b) Vad var det tid för ”himmelens konung” att göra det året på den plats, där han har sin boning?

¹⁹ Det som här på jorden utmärkte detta år var att första världskriget bröt ut på grund av stridsfrågan om världsherraväldet. Men där uppe, där ”himmelens konung” har sin boning, var det nu tid för honom att visa att ”den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill”. (Daniel 4:22, 29) Då var tiden inne för honom ”som har rätt till det” att komma och för den Högste att ”ge det åt honom” (NW). (Hesekiel 21:25—27) Denne var den förhärligade Messias, den som himmelens konung pånyttfödde till att bli hans andlige Son, nämligen Jesus Kristus, som uppväckts till liv i himmelen. (Psalm 2:1—7) Tiden var då inne för himmelens konung att säga följande till honom: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Psalm 110:1, 2, NW) Detta innebar helt visst att ”hedningarnas tider” verkligen hade nått sitt slut.

[Fotnoter]

Kan du besvara följande frågor?

□ Vad upphörde till synes i och med att judarna tog över det jordiska Jerusalem år 1967? Men medförde detta att hedningarna slutade att förtrampa ”Jerusalem” då?

□ När började ”hedningarnas tider”? I och med vilken händelse?

□ Hur kan man fastslå att hedningarnas tider skulle pågå i 2.520 år eller till år 1914?

□ Vad representerar det väldiga trädet i Daniels profetia, och vad är tecknet på att det huggits ner och sedan återigen skjutit skott?